Partigrupperna i riksdagen har en stark ställning och stor betydelse för riksdagsarbetet och för det politiska livet i Sverige. Partigrupperna har egna kanslier som har ett nära samarbete med partiets organisation i övrigt. I partigrupperna diskuteras alla viktiga frågor innan ledamöterna slutgiltigt tar ställning i utskotten och kammaren.
Det finns ingen formell reglering av partigruppernas arbete i författningen, det vill säga i lagarna om hur Sverige ska styras. Grupperna nämns bara när det gäller val inom riksdagen och samråd med talmannen. Partierna har egna bestämmelser och praxis för hur partigrupperna ska arbeta. Men i praktiken arbetar de olika partigrupperna ganska lika.
Partigruppen
Partigruppen leds oftast av en styrelse eller ett förtroenderåd. Miljöpartiet kallar det en samordningsgrupp. Ansvarig för det löpande arbetet är gruppledaren.
Till sin hjälp har partigruppen och dess ledamöter ett partikansli i riksdagen. Där arbetar experter, politiska sekreterare och assistenter som partiet anställer.
Förstora
Den socialdemokratiska partigruppen träffas precis som riksdagens övriga partigrupper varje tisdageftermiddag.
Foto: Melker Dahlstrand
Arbetet i partigruppen påverkas i hög grad av om partiet befinner sig i opposition eller sitter i regeringen. Av stor betydelse för riksdagsarbetet är också om regeringen har majoritet i riksdagen.
För ett parti i regeringsställning handlar riksdagsarbetet om att delta i utformningen av regeringens politik och försöka få stöd för den i riksdagen. En minoritetsregering har förstås en extra stor uppgift här.
För partierna i opposition är huvuduppgiften att visa på politiska alternativ till regeringens politik och försöka få majoritet för sådana förslag.
Gruppmöten på tisdagar
Partigrupperna träffas normalt på tisdagseftermiddagarna. Mötena är inte offentliga. Gruppens styrelse har då förberett de ärenden som ska behandlas. På partigruppens möten förbereder man alla val och diskuterar viktiga motioner där partiets uppfattning förs fram, så kallade partimotioner.
Eftersom riksdagsarbetet spänner över samhällets alla områden krävs det att ledamöterna har djupa kunskaper och specialisering. Arbetet i partigrupperna är därför organiserat i utskottsgrupper och kommittéer, där ledamöterna har sina specialområden. I dessa grupper utformar ledamöterna bland annat motioner och ställningstaganden med anledning av regeringens förslag. De kan även engagera partimedlemmar utanför riksdagen och anhängare med särskilda kunskaper i arbetet.
I partigruppen diskuterar ledamöterna och fattar beslut i alla viktiga frågor, men i många mindre frågor är det utskottsgruppen eller de enskilda ledamöterna i respektive utskott som tar ansvaret. Det är i praktiken omöjligt för den enskilde ledamoten att vara insatt i vart och ett av de tusentals beslut som varje år fattas av riksdagen.
Partilojalitet
Lojaliteten med partiet är traditionellt hög vid omröstningar i riksdagen. Den bygger på idén att ledamöterna ska genomföra det program som partiet gick till val på. Samtidigt har varje riksdagsledamot fått ett personligt mandat av väljarna och har ingen formell skyldighet att följa partiet. Acceptansen för att rösta mot sitt parti varierar beroende på sakfråga, parti och om utfallet i en omröstning äventyras.
Kvittningsmän håller röstbalansen
Varje partigrupp utser kvittningsmän. De sköter den så kallade kvittningen, som går ut på att balansen mellan de politiska blocken inte ska påverkas av att ledamöter är frånvarande när riksdagen ska rösta i kammaren.
Kvittningen är en överenskommelse mellan partierna om att en eller flera ledamöter frivilligt ska avstå från en viss omröstning för att kompensera för att ledamöter från partier med en motsatt uppfattning inte kan vara med. En frånvarande ledamot i det ena blocket "kvittas" då mot en ledamot i det andra som avstår från att rösta.
Kvittningsmän
Partikansliet och de politiska sekreterarna
Till stöd för partigruppen och dess ledamöter har partierna egna kanslier i riksdagen. Där arbetar experter, politiska sekreterare och assistenter som partiet anställer.
De politiska sekreterarna samlar in information, utformar förslag till politiska texter, sköter kontakter med medierna, svarar på mejl och fungerar som bollplank åt ledamöterna.
Partierna får partistöd för att bekosta de politiska sekreterarna. Stödet ska motsvara kostnaderna för en politisk sekreterare per ledamot. Men partierna bestämmer själva hur de ska fördela pengarna för att bygga upp ett kansli som passar ledamöternas behov och önskemål.
Partikansliernas storlek varierar i förhållande till antalet platser partiet har i riksdagen.