I ståndsriksdagen var de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder – representerade. År 1865 avskaffades ståndsriksdagen och ersattes med ett tvåkammarsystem. Första kammaren valdes indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala församlingar. Endast män var valbara på grund av ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor.
Vid val till andra kammaren var rösträtten begränsad till män, och för att få rösta krävdes att man hade en fast egendom eller betalat skatt på en årlig beskattningsbar inkomst.