Grundlagarna

Grundlagarna skyddar vår demokrati. De innehåller reglerna för Sveriges statsskick och är enkelt uttryckt samhällets spelregler. Grundlagarna har därför en speciell ställning i samhället.

Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Dessutom finns riksdagsordningen – ett mellanting mellan grundlag och lag.

Grundlagarna står över alla andra lagar. Med det menas att innehållet i våra övriga lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna.

Svåra att ändra

Grundlagarna är svårare att ändra än andra lagar. Det ska finnas tid för eftertanke och konsekvenserna måste vara särskilt väl genomtänkta. Tanken med detta är att demokratin ska skyddas.

För att ändra en grundlag krävs att riksdagen fattar två beslut med likadant innehåll och att det hålls ett allmänt val mellan de två besluten. Riksdagen ska inte kunna fatta förhastade beslut som inskränker människors fri- och rättigheter.

Det är möjligt att anordna en folkomröstning i en grundlagsfråga. Om riksdagen har fattat ett första beslut om att ändra i en grundlag kan riksdagen besluta att en folkomröstning ska hållas. Resultatet av en sådan folkomröstning är bindande. Det innebär att om resultatet blir nej får riksdagen inte ändra i grundlagen. Denna möjlighet infördes 1980 men har aldrig använts.

Regeringsformen

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. Regeringsformen beskriver hur landet ska styras, vilka demokratiska rättigheter medborgarna ska ha och hur den offentliga makten ska fördelas.

Den första regeringsformen utfärdades 1634. Men ända sedan mitten av 1300-talet har det funnits skrivna regler för hur Sverige ska styras. Då tillkom Magnus Erikssons landslag Kungabalken.

Parlamentarismen, att regeringen styr med stöd av parlamentet, riksdagen, började användas efter första världskriget. Men den skrevs in i denna grundlag först 1969.

Kungens makt har successivt minskat genom åren. När den nuvarande regeringsformen trädde i kraft 1974 blev kungen utan politisk makt och fick enbart symboliska uppgifter.

Regeringsformen innehåller 15 kapitel. Här är en sammanfattning av innehållet.

Kapitel 1: Statsskickets grunder
Kapitel 2: Grundläggande fri- och rättigheter
Kapitel 4: Riksdagsarbetet
Kapitel 5: Statschefen
Kapitel 6: Regeringen
Kapitel 7: Regeringsarbetet
Kapitel 8: Lagar och andra föreskrifter
Kapitel 9: Finansmakten
Kapitel 11: Rättskipningen
Kapitel 12: Förvaltningen
Kapitel 13: Kontrollmakten
Kapitel 14: Kommunerna
Kapitel 15: Krig och krigsfara

Successionsordningen

Kung Carl XVI Gustaf är Sveriges statschef. Att vi ska ha en kung eller drottning som statschef slås fast i regeringsformen. Men det är i successionsordningen som reglerna för vem som kan ärva tronen finns.

Kungen och drottningen har representativa uppgifter och saknar politisk makt.

Kvinnlig och manlig tronföljd

Successionsordningen kom till 1810, i samband med att den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte valdes till kronprins.

Manliga och kvinnliga avkomlingar i rätt nedstigande led till kung Carl XVI Gustaf har rätt att ärva tronen. Äldre syskon och deras efterkommande har företräde framför yngre och yngre syskons efterkommande.

Ända fram till 1979 hade Sverige manlig tronföljd. Då beslutade riksdagen att även en kvinna ska kunna ärva tronen. Det innebär att kronprinsessan Victoria i framtiden kan bli Sveriges statschef.

Rena evangeliska, protestantiska läran

En kung eller drottning har inte religionsfrihet om han eller hon vill behålla rätten till kronan. Den kungliga familjen måste bekänna sig till den rena evangeliska, protestantiska läran, säger successionsordningen. Det är den lära som Svenska kyrkan bygger på.

Regeringens samtycke för äktenskap

Denna grundlag bestämmer också att en prins eller prinsessa av det kungliga huset måste ha regeringens samtycke för att få gifta sig. Annars förlorar de rätten att ärva tronen. De får heller inte bli regenter i ett annat land utan att kungen och riksdagen tillåter det.

Tryckfrihetsförordningen

Tryckfriheten är en viktig demokratisk rättighet i Sverige. Det betyder att du fritt kan ge ut böcker, tidningar och tidskrifter. Myndigheterna har ingen rätt att i förväg granska eller censurera det du skrivit.

Du har rätt att sprida vilken information du vill i tryckt form så länge du följer lagen. Samtidigt som tryckfrihetsförordningen ger oss frihet att uttrycka oss fritt skyddar den oss mot förtal och kränkningar. Skriver du något som kan betraktas som hets mot folkgrupp, till exempel rasistiska inlägg, eller publicerar bilder med inslag av sexuellt våld kan det räknas som brott mot tryckfrihetsförordningen. Det gäller också om staten och samhället skadas genom att något som innebär landsförräderi eller spioneri publiceras.

Pressens egna regler

Sveriges omfattande yttrande- och tryckfrihet lägger ett mycket stort ansvar på enskilda tidningar, ansvariga utgivare och redaktioner. Därför har press, radio, tv och webbplatser tagit fram sina egna etiska regler. De pressetiska regler som gäller i dag har pressens olika organisationer själva utformat.

"God publicistisk sed" är att förmedla korrekta nyheter, vara generös med bemötanden, respektera den personliga integriteten och vara försiktig med bilder. Offentliga personer får dock tåla en mer kritisk granskande journalistik än vad "vanliga" människor behöver göra.

Yttrandefrihetsgrundlagen

I Sverige har du rätt att tycka och säga nästan vad du vill. Du har rätt att uttrycka dig i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad du inte får göra, till exempel förtala eller kränka en annan person.

Yttrandefrihetsgrundlagen från 1991 är vår yngsta grundlag och har stora likheter med tryckfrihetsförordningen.

Lagen har vuxit fram i takt med att nya medier har utvecklats. Förmedlas något som kan ses som hets mot folkgrupp eller om det visas filmer med inslag av sexuellt våld kan det räknas som brott mot yttrandefrihetsgrundlagen. Det gäller också om vi skadar staten och samhället genom att publicera något som innebär landsförräderi eller spioneri.

Radio, tv, film och nya medier

Yttrandefrihetsgrundlagen gäller för radio, tv, film, ljud- och bildupptagningar, video och cd-skivor samt webbplatser och bloggar som har ett journalistiskt syfte. Du kan ansöka om ett utgivningsbevis som ger din webbplats grundlagsskydd om webbplatsen har en ansvarig utgivare. Det innebär att inte bara massmedieföretag kan grundlagsskyddas utan även organisationer och privatpersoner. Utan en ansvarig utgivare gäller vanlig lagstiftning.

Webbplatser som innehåller exempelvis diskussionsforum och gästböcker omfattas inte av yttrandefrihetsgrundlagen eftersom de kan ändras av andra än redaktionen. Om varje inlägg godkänns av redaktionen innan det publiceras är det däremot möjligt att få utgivningsbevis.

Ingen censur

Myndigheterna får inte granska det som sänds i radio, i tv eller via annan teknisk upptagning. Undantaget är film på bio som är det enda massmedium som får förhandsgranskas av staten. Statens medieråd sätter fortfarande en åldersgräns för barn och ungdomar.

Riksdagsordningen – nästan en grundlag

Riksdagsordningen innehåller regler om riksdagens arbetsformer. Fram till 1974 var riksdagsordningen en grundlag. Nu har den en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag.

Riksdagsordningens huvudbestämmelser kan ändras antingen genom två likalydande riksdagsbeslut med val emellan eller genom att beslut fattas med kvalificerad majoritet. Kvalificerad majoritet innebär i det här fallet att minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för beslutet.

Riksdagsordningen är mycket omfattande jämfört med motsvarande regler i andra länder. De 14 kapitlen tar till exempel upp hur sammanträdena i kammaren ska gå till och vad som gäller för talmannen.

Hur förslag lämnas, förbereds och avgörs regleras också i riksdagsordningen. En viktig del utgörs av bestämmelserna om hur riksdagens 15 utskott ska tillsättas och arbeta.