Utskottets förslag till riksdagsbeslut




1. EG:s bevisupptagningsförordning

Riksdagen antar regeringens förslag till
a)  lag  om  EG:s förordning om bevisupptagning i
mål och ärenden  av civil eller kommersiell natur
med ändringarna att  efter  ordet  "mellan" i 1 §
lägga till ordet "medlemsstaternas" och att ordet
"förordningen" i 5 § ersätts med "förordning (EG)
nr 1206/2001",
b)   lag   om  ändring  i  lagen  (1946:816)   om
bevisupptagning åt utländsk domstol, och
c)  lag  om  ändring   i   lagen   (1946:817)  om
bevisupptagning vid utländsk domstol.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:76.



Stockholm den 29 april och 6 maj 2003

På justitieutskottets vägnar


Johan Pehrson

Susanne Eberstein
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:  Johan
Pehrson   (fp)[1]1,  Susanne  Eberstein  (s),  Alice
Åström (v),  Margareta  Sandgren  (s),  Beatrice Ask
(m),  Lennart  Nilsson  (s), Helena Zakariasén  (s),
Ragnwi Marcelind (kd)[2]1,  Elisebeht Markström (s),
Jeppe  Johnsson  (m),  Yilmaz  Kerimo  (s),  Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran Norlander
(s), Cecilia Magnusson (m), Joe  Frans (s)[3]1, Leif
Björnlod  (mp),  Kerstin  Andersson  (s)[4]2,  Karin
Granbom (fp)[5]2 och Peter Althin (kd)[6]2.

**FOTNOTER**
[1]:1 Endast punkt a)
[2]:² Dock ej punkt a)
[3]:
[4]:
[5]:
[6]:
2002/03

JuU14



Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning


Europeiska  unionens  råd  antog  den  28  maj  2001
förordningen  (EG) nr 1206/2001 om samarbete  mellan
medlemsstaternas     domstolar     i     fråga    om
bevisupptagning  i  mål  och ärenden av civil  eller
kommersiell   natur  (bevisupptagningsförordningen).
Förordningen trädde  i  kraft  den  1  juli 2001 och
skall tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 januari 2004.
Förordningen     är    publicerad    i    Europeiska
gemenskapernas  officiella   tidning   (EGT  L  174,
27.6.2001, s. 1, Celex 32001R1206), se bilaga 3.

Bevisupptagningsförordningen  är  till alla  delar
bindande och direkt tillämplig i Sverige.  Den skall
alltså  inte genomföras genom nationell normgivning.
Bevisupptagningsförordningen   kräver   dock   vissa
kompletterande  författningsbestämmelser.  För detta
syfte    utarbetades    inom   Justitiedepartementet
promemorian   EG:s   bevisupptagningsförordning.   I
promemorian föreslås bl.a.  en ny lag som innehåller
nödvändiga    kompletterande    bestämmelser    till
bevisupptagningsförordningen.
Promemorian   har  remissbehandlats.   Remissvaren
finns  tillgängliga   i  Justitiedepartementet  (dnr
Ju2002/4577/DOM).
Lagrådet  har  föreslagit   en   ändring   av  den
föreslagna bestämmelsen om direkt bevisupptagning  i
en   annan   medlemsstat.   Regeringen  har  i  allt
väsentligt beaktat Lagrådets synpunkter.
Utskottets överväganden



Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  att  riksdagen  bifaller
propositionen.
Bevisupptagningsförordningen    syftar    till   att
underlätta för den som har en privaträttslig tvist i
en  medlemsstat  inom  EU och som behöver hjälp  med
bevisupptagning i en annan medlemsstat. Förordningen
trädde, som nämnts ovan, i kraft den 1 juli 2001 och
skall tillämpas fullt ut  fr.o.m. den 1 januari 2004
då  den  i  detta  ärende föreslagna  lagstiftningen
träder i kraft.

I  bevisupptagningsförordningen   finns   en   rad
bestämmelser   som   syftar   till   att  underlätta
gränsöverskridande bevisupptagning. En  av  dessa är
en  bestämmelse om att domstolarna skall kommunicera
direkt  med varandra i stället för att som ofta sker
i dag via  en  centralmyndighet.  Andra bestämmelser
syftar till att effektivisera samarbetet  genom  att
förordningen    erbjuder    praktiska    hjälpmedel.
Förordningen  tillhandahåller ett antal flerspråkiga
formulär  som  skall  användas  vid  kommunikationen
mellan  domstolarna.  I  syfte  att  underlätta  och
påskynda  kommunikationen  skall domstolarna använda
sig   av   modern  teknik.  För  att   effektivisera
handläggningen    av    ett   bevisupptagningsärende
innehåller förordningen dessutom  en rad tidsfrister
inom vilka nödvändiga åtgärder skall vidtas.
Förordningen skall tillämpas i mål  och ärenden av
civil eller kommersiell natur, när en domstol  i  en
medlemsstat   enligt   sin  nationella  lagstiftning
anmodar en behörig domstol  i  en  annan medlemsstat
att ta upp bevisning eller när den begär  att  få ta
upp  bevisning  direkt  i  en annan medlemsstat. Det
förutsätter  således  att  det   finns  stöd  i  den
nationella lagstiftningen för att  en  domstol skall
kunna  antingen  begära  att en annan domstol  skall
verkställa en framställan  eller  för  att den skall
kunna  begära  att få ta upp bevisning direkt  i  en
annan medlemsstat.  Härutöver  krävs att bevisningen
är avsedd att användas i ett inlett  eller  planerat
rättsligt förfarande.
Verkställighet   kan   vägras   för  det  fall  en
framställning     ligger    utanför    förordningens
tillämpningsområde.
Bevisupptagningsförordningen       kommer      att
aktualiseras i de svenska domstolarna  i  två  olika
situationer.  Den  ena  situationen  är när det i en
svensk process finns ett behov av bevisupptagning  i
någon   annan  medlemsstat.  Den  andra  situationen
uppkommer  när en domstol i en annan medlemsstat gör
en framställning  om  bevisupptagning  vid en svensk
domstol.  Förordningen kommer också att aktualiseras
vid  de  centrala   organ   eller   andra   behöriga
myndigheter  som  enligt  förordningen  har  att  ta
ställning    till    framställningar    om    direkt
bevisupptagning.   Vissa   frågor  är  självständigt
reglerade  i  förordningen.  Andra  bestämmelser  är
sådana att de inte kan tillämpas  om  det inte finns
stöd i den nationella lagstiftningen.
Bevisupptagningsförordningen är direkt  tillämplig
och skall därför inte införas i svensk rätt.  Det är
dock  nödvändigt  att  införa  vissa  kompletterande
bestämmelser. Dessa bör enligt regeringen regleras i
en ny separat lag.
Det   behövs   enligt   regeringen  kompletterande
lagbestämmelser om bl.a. vilka svenska domstolar som
skall vara behöriga att begära  bevisupptagning i en
annan medlemsstat och också om vilka  domstolar  som
skall  vara  behöriga att ta emot begäran från andra
medlemsstater.  Vidare  behöver det uttryckligen ges
en  rätt  för  parter  och  ombud  att  närvara  vid
bevisupptagning  i  en annan medlemsstat.  Slutligen
behövs följdändringar i ett par andra lagar.
I propositionen aviserar regeringen att den kommer
att  utse Justitiedepartementet  till  det  centrala
organ som enligt artikel 3 i bevisförordningen skall
finnas.
Det  har inte väckts någon motion med anledning av
propositionen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
lämpligt   att  reglera  de  kompletterande  svenska
bestämmelserna  till  bevisupptagningsförordningen i
en  ny lag. Utskottet tillstyrker  propositionen.  I
förtydligande  syfte bör dock ett tillägg göras både
i 1 och 5 §§ i den nya lagen.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionen

I    proposition    2002/03:76     har    regeringen
(Justitiedepartementet)  föreslagit  att   riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om EG:s förordning om bevisupptagning  i  mål
och ärenden av civil eller kommersiell natur,

2.   lag   om   ändring   i   lagen   (1946:816)  om
bevisupptagning åt utländsk domstol, och

3.   lag   om   ändring  i  lagen  (1946:817)   om
bevisupptagning vid utländsk domstol.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Bilaga 3

EG:s bevisupptagningsförordning