Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken

SFS nr: 1998:900
Departement/myndighet: Miljödepartementet
Utfärdad: 1998-06-25
Ändrad: t.o.m. SFS 2009:1478
Övrig text: Rättelseblad 2006:846 har iakttagits.
Upphävd: 2011-03-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2011:13
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

• Övergångsbestämmelser

Inledande bestämmelser

1 §   Denna förordning innehåller bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter enligt miljöbalken samt om tillsynsmyndigheternas skyldigheter.

2 §   Tillsynsmyndigheternas allmänna skyldigheter framgår av 26 kap. miljöbalken. Enligt 30 kap. 3 § miljöbalken beslutar tillsynsmyndigheten om miljösanktionsavgift.

Bestämmelser om tillsynen i särskilda hänseenden finns i
   1. förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m.,
   2. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,
   3. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor och förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
   4. förordningen (2007:667) om allvarliga miljöskador.
Förordning (2007:673).

Definitioner

3 §   I denna förordning förstås med

operativ tillsyn: sådan tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd,
tillsynsvägledning: sådan tillsyn som består i utvärdering, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna,
kommunal nämnd: den eller de nämnder som kommunfullmäktige utser att svara för tillsynen enligt miljöbalken.

Operativ tillsyn

Myndigheternas ansvar

4 §   Av 26 kap. 3 § miljöbalken framgår att inom kommunen utövar den kommunala nämnden tillsyn över
   1. miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap. miljöbalken, med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd,
   2. hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. miljöbalken, och
   3. avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken.

Den kommunala nämnden utövar inom kommunen därutöver tillsynen över hanteringen av biotekniska organismer enligt 14 kap.
miljöbalken.

Statliga myndigheter och de kommunala nämnderna utövar därutöver den operativa tillsynen rörande miljöbalkens tillämpning enligt den närmare fördelning som framgår av bilagan till denna förordning.

Regeringen kan, om det finns särskilda skäl, efter framställning från en myndighet med centralt samordningsansvar enligt 13-13 n §§ eller från länsstyrelsen, i det enskilda fallet besluta att det operativa tillsynsansvaret ska fördelas på annat sätt än som framgår av bilagan. Förordning (2007:847).

5 §   Om ingen myndighet har ansvar för den operativa tillsynen enligt 4 §, ska var och en av de myndigheter som anges i 13-13 n §§ utöva den operativa tillsynen inom sitt ansvarsområde. Förordning (2007:847).

6 §   Länsstyrelsen utser naturvårdsvakter enligt 26 kap. 23 § miljöbalken. Inom ett område, över vilket en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen, får länsstyrelsen utse naturvårdsvakter efter framställan av nämnden.

Föreskrifter om utseende och utbildning av naturvårdsvakter meddelas av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Naturvårdsverket.

Myndigheternas åligganden

7 §   En myndighet som har tilldelats operativa tillsynsuppgifter skall för tillsynsarbetet avsätta resurser som i tillräcklig grad svarar mot behovet av tillsyn samt ha personal med tillräcklig kompetens för tillsynsarbetet.

Myndigheten skall
   1. senast den 30 juni 1999 ha gjort en utredning om tillsynsbehovet inom sina ansvarsområden och därefter varje år uppdatera utredningen med hänsyn till de förutsättningar som kan ha ändrats,
   2. föra ett register över de verksamheter som fordrar återkommande tillsyn,
   3. för sina ansvarsområden för varje verksamhetsår upprätta en samlad tillsynsplan, baserad på utredningen enligt 1 och verksamhetsregistret enligt 2, för hur tillsynsarbetet skall bedrivas, samt
   4. regelbundet följa upp och utvärdera tillsynsverksamheten.

Utredningen enligt andra stycket 1 och tillsynsplanen enligt andra stycket 3 skall beslutas av den inom myndigheten som beslutar om användningen av myndighetens resurser. När en kommunal nämnd utövar den operativa tillsynen är det nämnden som skall fatta beslut om utredningen och tillsynsplanen.
Förordning (2004:733).

8 §   De myndigheter som har tilldelats ansvar för den operativa tillsynen, skall underrätta Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller länsstyrelsen om förhållanden som kan föranleda ansökan om prövning enligt 24 kap. 3, 5 eller 6 § miljöbalken.

9 §   En myndighet som har tilldelats ansvar för den operativa tillsynen, ska på begäran lämna den information som behövs för att de myndigheter som anges i 13-14 §§ ska kunna fullgöra sitt samordnande, uppföljande och utvärderande ansvar. De myndigheter som anges i 13-13 n §§ får inom sina ansvarsområden meddela nödvändiga föreskrifter om rapportering av sådana uppgifter samt om andra hit hörande frågor.
Förordning (2007:847).

Överlåtelse av ansvaret för den operativa tillsynen

10 §   Länsstyrelsen får överlåta åt en kommunal nämnd att utöva den operativa tillsynen inom tillsynsområden med beteckningen Ö i bilagan till denna förordning, om kommunfullmäktige har gjort framställning om det.

Överlåtelse enligt första stycket skall avse grupper av tillsynsobjekt. Om länsstyrelsen anser det mer lämpligt, kan överlåtelse dock avse enstaka tillsynsobjekt.

11 §   Vid prövning av en framställan om överlåtelse enligt 10 § skall länsstyrelsen beakta
   1. omfattningen av tillsynsobjektens miljöpåverkan,
   2. den kommunala nämndens möjligheter att uppfylla kraven i 7 § första stycket,
   3. kommunens interna ansvarsfördelning för drift och tillsyn av kommunala verksamheter, samt
   4. övriga frågor av betydelse för överlåtelse av tillsynen.

Länsstyrelsen skall avslå en kommuns framställan om överlåtelse av tillsyn över kommunala verksamheter om kommunen har en nämndorganisation som strider mot 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900) eller om kommunens interna ansvarsfördelning för drift och tillsyn av andra organisatoriska skäl inte är lämplig med hänsyn till förutsättningarna för att utöva en effektiv tillsyn.
Förordning (2004:733).

12 §   Ytterligare bestämmelser om handläggningen av ärenden om överlåtelse av ansvaret för den operativa tillsynen finns i 26 kap. 4 § miljöbalken.

Tillsynsvägledning

13 §   Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller tillämpningen av miljöbalken och EG-förordningar inom miljöbalkens tillämpningsområde, om inte annat följer av 13 a-13 n §§.
Förordning (2008:253).

13 a §   Arbetsmiljöverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om
   1. genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
   2. tillstånd att använda bekämpningsmedel enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då tillståndsfrågan ska prövas av Arbetsmiljöverket. Förordning (2007:847).

13 b §   Boverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor som Boverket har reglerat med stöd av förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer.
Förordning (2007:847).

13 c §   Fiskeriverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor
   1. som rör fiske och vattenbruk, med undantag för 14 kap.
miljöbalken, och
   2. om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).

13 d §   Statens jordbruksverk har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning
   1. i frågor som rör verksamheter, inklusive miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, inom jordbruks- och trädgårdsområdet eller som rör djurhållande verksamhet,
   2. i frågor som rör miljöhänsyn i jordbruket enligt 12 kap.
miljöbalken,
   3. i genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning,
   4. när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Jordbruksverket beslutat om enligt förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, och
   5. när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om
      a) retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och
      b) hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) beskrivs som avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar där det på grund av smittfara ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2007:847).

13 e §   Kemikalieinspektionen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
   1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
   2. frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter, varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, biotekniska organismer samt allmänhetens hantering av sådana produkter eller varor, med undantag för
      a) produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper,
      b) drivmedel och bränslen,
      c) ämnen som bryter ned ozonskiktet,
      d) batterier, och
      e) fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.
Förordning (2007:847).

13 f §   Livsmedelsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
   1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
   2. frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör
      a) material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och
      b) nappar. Förordning (2007:847).

13 g §   Läkemedelsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
   1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
   2. frågor enligt förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m., och
   3. frågor enligt förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter. Förordning (2007:847).

13 h §   Riksantikvarieämbetet har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken.
Förordning (2007:847).

13 i §   Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om
   1. miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras genom
      a) lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,
      b) förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, eller
      c) bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga olyckor i förordningen (2008:722) om utvinningsavfall, och
   2. produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper när det gäller de bestämmelser i 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter och varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt.
Förordning (2008:1204).

13 j §   Skogsstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor
   1. enligt 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken som rör skogsbruk och som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429),
   2. om sådana verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan påverka miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn enligt någon av punkterna A1-A7, A9-A14, A16 och A17 i bilagan till denna förordning, och
   3. om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).

13 k §   Socialstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning
   1. i frågor enligt 9 kap. miljöbalken om hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. samt smittskyddsfrågor och övriga hälsoskyddsfrågor av hygienisk och medicinsk karaktär,
   2. när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Socialstyrelsen beslutat om enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, och
   3. när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) beskrivs som
      a) avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor där det på grund av smittfara ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 01 03*),
      b) kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen (avfallstyp 18 01 06*),
      c) cytotoxiska läkemedel och cytostatika (avfallstyp 18 01 08*), och
      d) avfall som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10*). Förordning (2007:847).

13 l §   Affärsverket svenska kraftnät har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap.
miljöbalken. Förordning (2007:847).

13 m §   Strålsäkerhetsmyndigheten har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. 6 § miljöbalken i de fall frågorna regleras genom strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2008:458).

13 n §   Bestämmelserna i 13-13 m §§ innebär inte någon inskränkning i de centrala och samordnande uppgifter för kontrollen av genetiskt modifierade organismer som Naturvårdsverket och Gentekniknämnden har enligt förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Förordning (2007:847).

14 §   Länsstyrelsen svarar för tillsynsvägledningen i länet med undantag för den tillsyn som utövas av generalläkaren eller Skogsstyrelsen.

För att förebygga miljöbrott och för att effektivisera hanteringen av dessa, skall länsstyrelsen verka för samarbete mellan polismyndigheter, åklagarmyndigheter och de myndigheter som svarar för den operativa tillsynen enligt miljöbalken.
Förordning (2005:1154).

15 §   De myndigheter som anges i 13-14 §§ ska aktivt verka för samordning och samverkan när det gäller informationsförsörjning inom sina ansvarsområden. Förordning (2007:847).

Rapportering

15 a §   Naturvårdsverket ska senast den 15 april varje år till regeringen lämna en redovisning av vilka brister i tillsynen som verket har identifierat och förslag till hur dessa brister bör åtgärdas. Förordning (2009:1478).

Överklagande

16 §   Bestämmelser om överklagande av länsstyrelsens beslut enligt 6 § finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.

Bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut finns, såvitt gäller generalläkaren, i 18 kap. 1 § miljöbalken och, vad gäller övriga myndigheter, i 19 kap. 1 § miljöbalken.

Övergångsbestämmelser

2000:965
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.
   2. Arbetsmiljöverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledning vad gäller tillstånd att använda bekämpningsmedel enligt förordningen (1998:947) om bekämpningsmedel eller förordningen (2000:338) om biocidprodukter, som lämnats av Arbetarskyddsstyrelsen före den 1 januari 2001.

2007:275

Denna förordning träder i kraft den 15 juni 2007. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juni 2007.

Bilaga

Fördelning av ansvar för den operativa tillsynen

Med ansvar för den operativa tillsynen enligt angivna kapitel i miljöbalken, avses även föreskrifter meddelade med stöd av dessa kapitel.

Tillsynsområden betecknade med Ö avser sådana där tillsyns- ansvaret kan överlåtas till en kommunal nämnd enligt 10 §.
      A. Naturvården, m.m.

utom försvarets verksamheter enligt C

Tillsynsområde                                  Ansvarig myndighet

A1      Nationalparker                          Länsstyrelsen

A2      Naturreservat som beslutats av

        länsstyrelsen (Ö)                       Länsstyrelsen

A3      Naturreservat som beslutats av

        kommunen                                Kommunal nämnd

A4      Kulturreservat som beslutats av

        länsstyrelsen (Ö)                       Länsstyrelsen

A5      Kulturreservat som beslutats av

        kommunen                                Kommunal nämnd

A6      Naturminnen som beslutats av

        länsstyrelsen (Ö)                       Länsstyrelsen

A7      Naturminnen som beslutats av

        kommunen                                Kommunal nämnd

A8      Biotopskyddsområden på mark som

        omfattas av bestämmelserna i

        skogsvårdslagen                         Skogsstyrelsen

A9      Biotopskyddsområden utom sådana enligt

        A8 (Ö)                                  Länsstyrelsen

A10     Djur- och växtskyddsområden för vilka

        länsstyrelsen meddelat föreskrifter

        (Ö)                                     Länsstyrelsen

A11     Djur- och växtskyddsområden för vilka

        kommunen meddelat föreskrifter          Kommunal nämnd

A12     Områden och föremål för vilka det finns

        interimistiskt beslut enligt 7 kap. 24 §

        miljöbalken meddelat av länsstyrelsen

        (Ö)                                     Länsstyrelsen

A13     Områden och föremål för vilka det

        finns interimistiskt beslut enligt

        7 kap. 24 § miljöbalken meddelat

        av kommunen                             Kommunal nämnd

A14     Jordbruksmark vad gäller skötsel

        enligt 7, 8 och 12 kap.

        miljöbalken (Ö)                         Länsstyrelsen

A15     Frågor som avses i 12 kap.

        6 § miljöbalken vad

        gäller verksamhet eller

        åtgärder som omfattas

        av skogsvårdslagen (1979:429)

        och som avser avverkning,

        hyggesbehandling, bestånds-

        anläggning, beståndsvård,

        uttag av skogsbränsle, skogs-

        bilvägar, skogsgödsling och

        skogsmarks kalkning eller andra

        skogsbruksåtgärder                      Skogsstyrelsen

A16     Frågor som avses i 12 kap.

        6 § miljöbalken vad gäller

        övriga verksamheter eller åtgärder

        (Ö)                                     Länsstyrelsen

A17     Strandskyddsområden i fråga om          Länsstyrelsen

        dispenser enligt 7 kap. 18 a §

        miljöbalken

A17a    Frågor om strandskyddsområden som       Kommunal nämnd

        inte omfattas av A17

A18     Vattenskyddsområden som beslutats av

        länsstyrelsen (Ö)                       Länsstyrelsen

A19     Vattenskyddsområden som beslutats av

        kommunen                                Kommunal nämnd

A20     Miljöskyddsområden, utom beträffande

        verksamheter för vilka tillsynsansvaret

        regleras i avsnitten B eller C i denna

        bilaga (Ö)                              Länsstyrelsen

A21     Vilthägn (Ö)                            Länsstyrelsen

A22     Verksamheter med marinvetenskaplig

        forskning som bedrivs från

        forskningsfartyg som är

        registrerade i eller tillhör en

        annan stat                              Länsstyrelsen

A23     Frågor som omfattas av 8 kap.

        1-4 §§ miljöbalken (Ö)                  Länsstyrelsen

A24     Stängselgenombrot m.m. enligt           Länsstyrelsen

        26 kap. 11 § miljöbalken (Ö)

A25     Sådana verksamheter och åtgärder        Skogsstyrelsen

        som anges i A15 och som kan

        påverka miljön i ett område som

        avses i 7 kap. 27 § miljöbalken,

        om verksamheten eller åtgärden

        inte omfattas av tillsyn enligt

        A1-A24 i denna bilaga

A26     Verksamheter och åtgärder som           Länsstyrelsen

        kan påverka miljön i ett sådant

        område som avses i 7 kap. 27 §

        miljöbalken i den mån

        verksamheterna eller åtgärderna

        inte omfattas av tillsyn enligt

        A1-A25 i denna bilaga (Ö)

      B. Verksamheter m.m.

utom försvarets verksamheter enligt C.

Tillsynsområde                                  Ansvarig myndighet

Miljöfarliga verksamheter utom täkter

B1      Miljöfarliga verksamheter som

        omfattas av tillståndsplikt

        enligt  bilagan till förordningen

        (1998:899) om miljöfarlig

        verksamhet och hälsoskydd (Ö)           Länsstyrelsen

B2      Miljöfarliga verksamheter med

        beteckningen C i bilagan till

        förordningen (1998:899) om

        miljöfarlig verksamhet och hälso-

        skydd                                   Kommunal nämnd

B3      Miljöfarliga verksamheter i form

        av jordbruk som inte anges i bilagan

        till förordningen (1998:899)

        om miljöfarlig verksamhet och

        hälsoskydd men som omfattas av

        föreskrifter med stöd av 12 kap.

        10 § miljöbalken.                       Kommunal nämnd

B4      Övriga miljöfarliga verksamheter

        som inte särskilt tas upp i bilagan

        till förordningen (1998:899) om

        miljöfarlig verksamhet och hälso-

        skydd                                   Kommunal nämnd

Verksamheter som orsakar miljöskador

B5      Föroreningsskador enligt 10 kap. 1 §

        första stycket miljöbalken, där

        skadan härrör från pågående

        miljöfarlig verksamhet med

        beteckningen A eller B i bilagan till

        förordningen (1998:899) om

        miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

        eller från verksamhet av detta slag

        som upphört efter den 30 juni 1969

        och där tillsynen vid tidpunkten för

        verksamhetens upphörande inte hade

        överlåtits enligt 44 a §

        miljöskyddslagen (1969:387) eller

        10 § denna förordning (Ö)               Länsstyrelsen

B5a     Andra föroreningsskador enligt

        10 kap. 1 § första stycket

        miljöbalken än sådana som avses

        i B5                                    Kommunal nämnd

B6      Övriga miljöskador enligt 10 kap.

        1 § miljöbalken, där skadan härrör

        från miljöfarlig verksamhet med

        beteckningen A eller B i bilagan

        till förordningen (1998:899) om

        miljöfarlig verksamhet och

        hälsoskydd (Ö) eller annan verksamhet

        eller åtgärd                            Den kommunala

                                                nämnd eller

                                                statliga

                                                myndighet som

                                                enligt 4 § och

                                                denna bilaga

                                                har ansvaret

                                                för den operativa

                                                tillsynen

                                                avseende den

                                                verksamhet eller

                                                åtgärd som skadan

                                                härrör från

Vattenverksamheter, utom sådana som klassas som miljöfarlig verksamhet

B7      Vattenverksamheter, utom sådana

        enligt B8 (Ö)                           Länsstyrelsen

B8      Vattentäkter för vilka kommunal

        nämnd föreskrivit om tillståndsplikt

        med stöd av 9 kap. 10 § miljöbalken     Kommunal nämnd

B9      Vattenverksamheter som får

        företas utan tillstånd (Ö)              Länsstyrelsen

Täkter, utom sådana som klassas som vattenverksamhet

B10     Tillståndspliktiga täkter utom

        sådana enligt B11 (Ö)                   Länsstyrelsen

B11     Husbehovstäkter för vilka

        föreskrivits om tillståndsplikt

        med stöd av 12 kap. 1 § andra

        stycket miljöbalken i dess

        lydelse före den 1 augusti 2005 (Ö)     Länsstyrelsen

B12     Ej tillståndspliktiga täkter (Ö)        Länsstyrelsen

Tillsyn enligt 17 kap. miljöbalken

B13     Tillsyn över efterlevnaden av

        vad som beslutats med stöd av

        17 kap. miljöbalken, i den mån

        tillsynsmyndighet inte har

        pekats ut enligt annan bestämmelse

        i denna förordning eller annan

        författning                             Länsstyrelsen

Övriga verksamheter

B14     Andra verksamheter och åtgärder

        än miljöfarliga verksamheter,

        vattenverksamheter eller täkter, som

        kan orsaka olägenheter för människors

        hälsa                                   Kommunal nämnd

C. Försvarets verksamheter

Tillsynsområde                                  Ansvarig myndighet

Samtliga verksamheter och åtgärder inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt utom tillverkning samt in- och utförsel av kemiska produkter eller biotekniska organismer eller tillverkning av varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter eller biotekniska

organismer                                      Generalläkaren

D. Kemiska produkter och biotekniska organismer

I detta avsnitt anges de statliga myndigheter som, förutom den kommunala nämnden, har ansvaret för den operativa tillsynen när det gäller kemiska produkter och biotekniska organismer, indelat i ansvarsområden.

Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får överenskommelse träffas mellan myndigheterna om hur ansvaret normalt ska fördelas. Båda är dock alltid operativa om så krävs.

D1 Kemikalieinspektionen har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer som släpper ut kemiska produkter, varor och biotekniska organismer på marknaden med avseende på deras produkter och varor, utom i fråga om
   1. varor (material) och produkter enligt D3, D4 och D7,
   2. drivmedel och bränslen,
   3. ämnen som bryter ned ozonskiktet,
   4. batterier, och
   5. fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.

D2 Länsstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen i frågor om skydd av den yttre miljön vid hantering av kemiska produkter, varor och biotekniska organismer i miljöfarliga verksamheter enligt B1 utom i fråga om det som anges i D1.

D3 Läkemedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer av kosmetiska och hygieniska produkter.

D4 Livsmedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om
   1. material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och
   2. nappar.

D5 Transportstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen över utrustning i fartyg som innehåller
   1. ämnen som bryter ned ozonskiktet, eller
   2. fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.

D6 Arbetsmiljöverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om sådana tillstånd att använda bekämpningsmedel som krävs enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då tillståndsfrågan ska prövas av Arbetsmiljöverket.

D7 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer som släpper ut kemiska produkter och varor på marknaden, när det gäller produkternas och varornas brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper.
      E. Avfall och producentansvar

Nedan anges områden inom vilka, förutom den kommunala nämnden, även en statlig myndighet har ansvar för den operativa tillsynen.

Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får myndigheterna komma överens om hur ansvaret normalt ska fördelas. Båda är dock alltid operativa, om så krävs.

E1 Länsstyrelsen har i samverkan med Tullverket och Kustbevakningen ansvar för den operativa tillsynen över sjöfarten och luftfarten i fråga om sådan dumpning och förbränning av avfall som regleras i 15 kap. 31-33 §§ miljöbalken.

E2 Länsstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen i frågor om farligt avfall och om gränsöverskridande transporter av avfall och frågor om skydd av den yttre miljön som rör avfall och producentansvar.

E3 Naturvårdsverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om producentansvaret enligt förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter utom hur insamlingen lokalt uppfyller kraven i 16 och 17 §§ samma förordning.

E4 Statens jordbruksverk har ansvar för den operativa tillsynen i frågor om retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar.

E5 Naturvårdsverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om producentansvaret enligt förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier utom hur insamlingen lokalt uppfyller kraven i 19 och 20 §§ samma förordning.

E6 Läkemedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om skyldighet för en producent att enligt 3-5 och 8 §§ förordningen (2009:1031) om producentansvar för läkemedel ta emot avfall som utgörs av läkemedel och informera om möjligheten att lämna avfall som utgörs av läkemedel.
      F. Genteknik

Tillsynsområde                                  Ansvarig myndighet

Innesluten användning av genetiskt modifierade

mikroorganismer                                 Arbetsmiljöverket

Innesluten användning av genetiskt modifierade vattenlevande

organismer                                      Fiskeriverket

Innesluten användning av övriga genetiskt modifierade

organismer                                      Statens jordbruksverk

Avsiktlig utsättning av sådant läkemedel enligt 1 § läkemedelslagen (1992:859) som innehåller eller består av

genetiskt modifierade organismer                Läkemedelsverket

Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade mikroorganismer,

nematoder, spindeldjur och insekter             Kemikalieinspektionen

Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade vattenlevande

organismer                                      Fiskeriverket

Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade skogsträd avsedda

för virkesproduktion                            Skogsstyrelsen

Avsiktlig utsättning av övriga genetiskt modifierade

organismer                                      Statens jordbruksverk

Utsläppande på marknaden av sådant foder som omfattas av lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter som innehåller eller består av genetiskt modifierade

organismer                                      Statens jordbruksverk

Utsläppande på marknaden av sådant läkemedel enligt 1 § läkemedelslagen (1992:859) som innehåller eller består av

genetiskt modifierade organismer                Läkemedelsverket

Utsläppande på marknaden av sådant livsmedel som omfattas av livsmedelslagen (2006:804) som innehåller eller består av

genetiskt modifierade organismer                Livsmedelsverket

Utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade mikroorganismer, nematoder,

spindeldjur eller insekter                      Kemikalieinspektionen

Utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt

modifierade vattenlevande organismer            Fiskeriverket

Utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade skogsträd

avsedda för virkesproduktion                    Skogsstyrelsen

Utsläppande på marknaden av övriga produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade

organismer                                      Statens jordbruksverk

G. Tillsyn enligt vissa EG-förordningar

G1 I fråga om tillverkares och importörers skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen har Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa tillsynen.

G2 Länsstyrelsen har ansvaret för den operativa tillsynen i fråga om
   1. rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, och
   2. kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

G3 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier har Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa tillsynen.

G4 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer har de myndigheter som anges i avsnitt F ansvaret för den operativa tillsynen enligt den uppdelning som framgår där.

G5 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel har
   1. Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa tillsynen i de delar som avser tillverkare och andra primärleverantörer, och
   2. den kommunala nämnden ansvaret för den operativa tillsynen i de delar som inte avser tillverkare och andra primärleverantörer.

G6 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall har
   1. Naturvårdsverket ansvaret för den operativa tillsynen i frågor som omfattas av Naturvårdsverkets ansvar i egenskap av behörig myndighet enligt förordningen, och
   2. de myndigheter som anges i avsnitt E ansvaret för den operativa tillsynen, enligt den uppdelning som framgår där, i frågor som inte omfattas av Naturvårdsverkets ansvar enligt 1.

G7 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG har de myndigheter som anges i avsnitt C och D ansvaret för den operativa tillsynen enligt den uppdelning som framgår där.
Förordning (2009:1032).