SFS nr: 2000:1225
Departement/myndighet: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 2000-11-30
Omtryck:
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:1500
Övrig text:

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar
m.m. för gärningar som rör införsel till eller utförsel från
landet av varor. Har det i lag eller annan författning
föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot
eller villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i
stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är
föreskrivet.

I 19–22, 25 a–27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om
befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott
enligt denna lag eller brott, som rör införsel till eller
utförsel från landet av varor, enligt någon av de
författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna
gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket samt vid sådana
terroristbrott som avses i 3 § 18 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock
inte vid brott enligt narkotikastrafflagen eller lagen om
straff för terroristbrott.

De författningar som avses i andra stycket är lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot
ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om
kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av
tekniskt bistånd, tullagen (2000:1281) samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff
eller tortyr, m.m.

Bestämmelserna i 19–22, 25 a och 26 §§ samt 27 § första och
tredje styckena, när det gäller kroppsvisitation, och
bestämmelserna i 32 § gäller också vid brott som avses i 2–4 §§ skattebrottslagen (1971:69), om brottet rör underlåtenhet
att lämna deklaration enligt 26 kap. 8 § 2 eller 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2014:1500).

2 § Vid tillämpning av denna lag skall en vara anses ha förts
in till eller ut från landet när den har förts över gränsen för
svenskt territorium.

I denna lag förstås med
1. narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64), och
2. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om
att en vara skall läggas upp på tillfälligt lager eller bli
föremål för godkänd tullbehandling eller åtgärder enligt 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281), då varan förs in till eller ut från
landet.

Straffbestämmelser m.m.

Smugglingsbrott

3 § Den som, i samband med införsel till landet av en vara som
omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor
för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret
genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms
för smuggling till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som, i
samband med att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen
lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att
lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger
upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med
förbudet eller villkoret.

För smuggling döms också den som uppsåtligen
1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt
föreskrivet förbud mot eller villkor för utförsel eller efter
utförseln förfogar över varan i strid med förbudet eller
villkoret,
2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som
omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor
för införsel och därigenom föranleder att införseln fullföljs i
strid med förbudet eller villkoret,
3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd
av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig
uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en
tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en
tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd
meddelas och att varan förs in till eller ut från landet med
stöd av tillståndet,
4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för
eller i samband med varans införsel eller utförsel, eller
5. till en tullmyndighet i ett annat land, i strid med 4 kap. 25 § tullagen (2000:1281), genom en notering i bokföringen
anmäler en vara för övergång till fri omsättning och därmed ger
upphov till fara för att en införsel till Sverige fullföljs i
strid med ett förbud eller villkor.

I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga
vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller
vad som anges i första och andra styckena angående
tullbehandling i stället förfarande enligt lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska unionen. Lag (2004:123).

4 § Om ett brott som avses i 3 § är att anse som ringa, döms
till penningböter.

5 § Om ett brott som avses i 3 § är att anse som grovt, döms
för grov smuggling till fängelse, lägst sex månader och högst
sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt
beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som
utövats systematiskt eller i större omfattning, om gärningen
med hänsyn till omständigheterna kring införseln, utförseln
eller förfogandet varit av särskilt farlig art eller om
gärningen annars inneburit en allvarlig kränkning av ett
betydande samhällsintresse.

6 § Om en gärning som avses i 3 § gäller narkotika, döms för
narkotikasmuggling till fängelse i högst tre år.

Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Om brottet är att anse som grovt, döms för grov
narkotikasmuggling till fängelse, lägst två och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt
beaktas om gärningen avsett en särskilt stor mängd narkotika,
om gärningen ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i
större omfattning eller yrkesmässigt, eller om verksamheten
eller gärningen annars varit av särskilt farlig eller
hänsynslös art.

7 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 3 eller 6 §, döms för olovlig införsel eller olovlig utförsel
till böter eller fängelse i högst två år.

För olovlig införsel eller olovlig utförsel döms också den som
av grov oaktsamhet
1. i samband med utförsel från landet av en vara underlåter att
anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid
tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift
vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att
sådant förbud eller villkor som avses i 3 § tredje stycket 1 eller den bestämmelsen tillsammans med 6 § överträds, eller
2. lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna
föreskriven uppgift i samband med ansökan om sådant tillstånd
som avses i 3 § tredje stycket 3 eller den bestämmelsen
tillsammans med 6 § och därigenom ger upphov till fara för att
varan förs in eller ut med stöd av detta tillstånd.

I de fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga
vid utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i
andra stycket 1 angående tullbehandling i stället förfarande
enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.

Tullbrott m.m.

8 § Den som, i samband med att en vara förs in till landet,
uppsåtligen underlåter att anmäla varan till tullbehandling,
lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter
att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och
därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt
eller avgift undandras det allmänna, döms för tullbrott till
böter eller fängelse i högst två år.

För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till
fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det
allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas
till honom själv eller annan genom att
1. i samband med att en vara förs ut från landet, förfara så
som anges i första stycket eller, efter utförseln, förfoga
över varan i strid med vad som förutsatts vid den
tullbehandling som skett med anledning av utförseln,
2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara
i strid med vad som gäller för denna tullbehandling, eller
3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till
fri omsättning har uppställts för befrielse från eller
nedsättning av skatten eller avgiften.

För tullbrott döms också den som vid anmälan av en vara till
tullbehandling med stöd av ett enhetstillstånd enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av 4 kap. 24 § tullagen (2000:1281) uppsåtligen lämnar oriktig uppgift eller
underlåter att lämna föreskriven uppgift och därigenom ger
upphov till fara för att tull undandras det allmänna.

När det föreligger en skyldighet att lämna en anmälan enligt 3 kap. 3 a § tullagen gäller vad som anges i första stycket. Vad som därvid sägs om anmälan till tullbehandling ska i
stället gälla en sådan anmälan som avses i 3 kap. 3 a § tullagen.

Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana
tullar, andra skatter och avgifter som Tullverket ska
besluta. Lag (2010:109).

9 § Om ett brott som avses i 8 § är att anse som ringa, döms
till penningböter.

10 § Om ett brott som avses i 8 § är att anse som grovt, döms
för grovt tullbrott till fängelse, lägst sex månader och högst
sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt
beaktas om gärningen rört mycket betydande belopp, om
gärningsmannen använt falska handlingar eller vilseledande
bokföring, om gärningen ingått som ett led i en brottslighet
som utövats systematiskt eller i större omfattning eller om
gärningen annars varit av särskilt farlig art.

11 § Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 8 §,
döms för vårdslös tullredovisning till böter eller fängelse i
högst två år.

Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.

Olovlig befattning med smuggelgods

12 § Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar,
döljer, bearbetar, förvärvar, överlåter eller ingår avtal om
upplåtelse av panträtt i en vara som varit föremål för brott
enligt 3-11 §§, döms för olovlig befattning med smuggelgods
till böter eller fängelse i högst två år. Gärningen skall inte
medföra ansvar, om den är ringa med hänsyn till befattningen,
omständigheterna kring denna, egendomens beskaffenhet och värde
samt övriga omständigheter.

Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta
att varan varit föremål för brott, döms till böter. Om
gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.

Ansvar enligt första eller andra stycket skall inte dömas ut,
om gärningen är belagd med straff i 1 § första stycket 1, 3 eller 4 narkotikastrafflagen (1968:64) eller i 3 a § narkotikastrafflagen jämförd med dessa bestämmelser.

13 § Om brott som avses i 12 § första stycket är att anse som
grovt, döms för grov olovlig befattning med smuggelgods till
fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt
beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som
utövats systematiskt eller i större omfattning, om gärningen
avsett befattning med varor som varit föremål för brott
varigenom tull, annan skatt eller avgift till mycket betydande
belopp har undandragits det allmänna eller felaktigt
återbetalats eller tillgodoräknats någon eller om gärningen
annars varit av särskilt farlig art.

Försök, förberedelse och stämpling

14 § För försök till smuggling, narkotikasmuggling eller
tullbrott samt för försök, förberedelse och stämpling till grov
smuggling, grov narkotikasmuggling, grovt tullbrott eller grov
olovlig befattning med smuggelgods döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Detsamma gäller förberedelse till
narkotikasmuggling samt stämpling till sådan narkotikasmuggling
som inte är att anse som ringa.

Frivillig rättelse

15 § Den som frivilligt undanröjer sådan fara som avses i 3 § andra stycket eller 6 § tillsammans med den bestämmelsen eller
i 7 §, döms inte till ansvar enligt den bestämmelsen. Den som
frivilligt vidtar en åtgärd som leder till att tull, annan
skatt eller avgift som avses i 8-11 §§ kan påföras,
tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte
till ansvar enligt 8-13 §§.

Förverkande

16 § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall följande egendom
förklaras förverkad:
1. vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller en
sådan varas värde,
2. utbyte av brott enligt denna lag, och
3. vad någon tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett brott enligt denna lag, eller värdet av det mottagna,
om mottagandet utgör brott enligt denna lag.

En vara som avses i första stycket 1 eller en särskild rätt
till varan får inte förklaras förverkad, om varan eller
rättigheten efter brottet förvärvats av någon som inte haft
vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens
samband med brottet. Vid förverkande enligt första stycket 1 av
en vara gäller inte bestämmelserna i 36 kap. 5 § första och
andra styckena brottsbalken om hos vem förverkande får ske.

17 § Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt
denna lag får förklaras förverkad, om förverkandet behövs för
att förebygga brott enligt denna lag eller om det annars finns
särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att
användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet
har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart
försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling. I
stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. I 36 kap. 5 och 5 b §§ brottsbalken finns bestämmelser om hos vem
förverkande får ske och om särskild rätt till förverkad
egendom.

I stället för förverkande av egendomen eller dess värde får
rätten föreskriva att någon åtgärd vidtas med egendomen som
förebygger fortsatt missbruk av den. I sådana fall får dock
även en del av egendomens värde förklaras förverkat. Lag (2008:520).

18 § När ett beslut om förverkande av egendom har vunnit laga
kraft, skall egendomen säljas genom Tullverkets försorg eller i
den ordning som i allmänhet gäller för försäljning av förverkad
lös egendom. Egendomen får i stället förstöras om
1. den inte kan säljas,
2. den kan befaras komma till brottslig användning, eller
3. den annars är olämplig för försäljning.

Vad som anges i första stycket gäller endast om inget annat är
föreskrivet i lag eller annan författning.

Om i stället för egendomen dess värde har förklarats förverkat
och det fastställda beloppet har betalats inom två månader från
det att beslutet om förverkande vann laga kraft, skall
egendomen utlämnas till ägaren. Om beloppet inte har betalats
inom denna tid, får egendomen säljas enligt vad som föreskrivs
i första och andra styckena och det fastställda beloppet tas ut
ur de influtna medlen. Om det uppkommer ett överskott, sedan
kostnaderna för försäljningen dragits av, skall detta betalas
ut till ägaren eller någon annan rättsinnehavare.

Förundersökning och tvångsmedel

Förundersökning m.m.

19 § Tullverket får fatta beslut om att inleda förundersökning
enligt 23 kap. rättegångsbalken angående brott enligt denna lag
eller andra brott som avses i 1 § andra stycket. De
befogenheter och skyldigheter som undersökningsledaren har
enligt rättegångsbalken gäller i sådant fall Tullverket. Tullverket skall förordna särskilda befattningshavare i verket
att fullgöra verkets uppgifter.

Är saken inte av enkel beskaffenhet, skall ledningen av
förundersökningen övertas av åklagaren så snart någon skäligen
kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall även annars överta
ledningen, när detta är påkallat av särskilda skäl.

När en förundersökning leds av en åklagare, får åklagaren
anlita biträde av Tullverket. Åklagaren får också uppdra åt
tjänstemän vid verket att vidta en viss åtgärd som hör till
förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens
beskaffenhet.

20 § Innan förundersökning har hunnit inledas, får en
tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen i enlighet med
vad som föreskrivs i 23 kap. 3 § tredje stycket
rättegångsbalken hålla förhör och vidta andra
utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen av brott
enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra
stycket. Vidtagna åtgärder skall så snart som möjligt anmälas
för den som har rätt att leda förundersökning rörande brottet.

Vad som föreskrivs i 23 kap. 8 § rättegångsbalken om befogenhet
för polisman att ålägga någon att följa med till förhör och att
ta med någon till förhör gäller även för tjänsteman vid
Tullverket eller Kustbevakningen vid utredning av brott enligt
denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket.

Gripande

21 § En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har
samma befogenhet som en polisman att enligt 24 kap. 7 § första
stycket rättegångsbalken gripa den som misstänks för brott
enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra
stycket. Vad som föreskrivs i rättegångsbalken om befogenheter
och skyldigheter i förhållande till den som gripits gäller för
tjänstemannen i samma utsträckning som för en polisman samt för
Tullverket i samma utsträckning som för Polismyndigheten. Lag (2014:677).

Beslag

22 § En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i
fråga om brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma befogenhet som en polisman att enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i beslag.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen eller en
polisman får även i andra fall än som anges i 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i beslag, om den skäligen kan antas
bli förverkad på grund av brott enligt denna lag eller andra
brott som avses i 1 § andra stycket.

Om beslag verkställs av någon annan än undersökningsledaren
eller åklagaren och denne inte har beslutat om beslaget, skall
anmälan skyndsamt göras till honom, varvid han omedelbart skall
pröva om beslaget skall bestå.

23 § Beslagtagen egendom skall förvaras av Tullverket, om inte
annat är föreskrivet eller åklagaren bestämmer något annat.

24 § En myndighet, som har om hand egendom som har tagits i
beslag för att den skäligen kan antas bli förverkad enligt 16 §,
får omedelbart låta sälja den om
1. den inte kan vårdas utan fara för att den förstörs,
2. vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller
3. det annars finns särskilda skäl.

Sådan egendom får i stället förstöras, om
1. den inte kan säljas,
2. den kan befaras komma till brottslig användning, eller
3. den annars är olämplig för försäljning.

Om egendom, som sålts eller förstörts, inte förverkas, har
ägaren eller annan rättsinnehavare rätt till ersättning. För
egendom som sålts lämnas dock inte ersättning med högre belopp
än vad som influtit vid försäljningen. Om egendomen har
förstörts, lämnas ersättning med skäligt belopp.

Vad som föreskrivits i första och andra styckena gäller endast
om inget annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

25 § Egendom som tagits i beslag enligt denna lag och som
förvaras hos annan än Tullverket skall överlämnas till verket,
om beslaget hävs och egendomen skall bli föremål för
1. tullbehandling, eller
2. någon åtgärd enligt

a) lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, eller

b) lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Om egendomen redan har sålts, skall köpeskillingen överlämnas
till Tullverket för redovisning. Lag (2007:465).

Förvar

25 a § En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i
fråga om brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma befogenhet som en polisman att enligt 26 kap. 3 § rättegångsbalken ta egendom i förvar. En sådan
åtgärd ska skyndsamt anmälas till åklagaren, som omedelbart
prövar om egendomen ska förbli i förvar.

Vad som föreskrivs i 26 kap. 3 a och 3 b §§ rättegångsbalken
gäller för tjänstemannen i samma utsträckning som för en
polisman. Lag (2008:520).

Husrannsakan

26 § En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i
fråga om brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma befogenhet som en polisman att enligt 28 kap. 5 § rättegångsbalken göra husrannsakan utan förordnande
enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken.

Förekommer anledning att brott enligt denna lag eller annat
brott som avses i 1 § andra stycket har begåtts, får även i
annat fall än som sägs i 28 kap. 1 § rättegångsbalken
husrannsakan göras i magasin eller liknande utrymmen för att
söka efter egendom som skäligen kan antas bli förverkad på
grund av sådant brott. Husrannsakan enligt detta stycke får
göras av en tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen
eller en polisman. En sådan tjänsteman eller en polisman får i
enlighet med 28 kap. 5 § rättegångsbalken göra denna
husrannsakan utan förordnande enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken.

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning m.m.

27 § En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i
fråga om brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma befogenhet som en polisman att enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken besluta om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning utan förordnande enligt 28 kap. 4 och 13 §§ rättegångsbalken.

Om det finns anledning att anta att en person, som i omedelbart
samband med inresa till eller utresa från landet uppehåller sig
i trakterna invid Sveriges landgräns eller kuster eller i
närheten av eller inom en flygplats eller något annat område
som har direkt förbindelse med utlandet, har med sig egendom
som kan tas i beslag på grund av brott enligt denna lag eller
sådana brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket, får kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning
eller urinprovstagning utföras på honom eller henne. På den som
är under femton år får ytlig kroppsbesiktning utföras endast om
det finns särskilda skäl. Ingen får hållas kvar för
urinprovstagning. Åtgärder enligt detta stycke får beslutas av
en tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen. En sådan
tjänsteman får besluta om åtgärden utan förordnande enligt 28 kap. 4 och 13 §§ rättegångsbalken.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som med stöd
av denna lag ingriper mot någon får i anslutning till
ingripandet i den utsträckning som är nödvändig av
säkerhetsskäl
1. ta hand om vapen eller andra farliga föremål medan
ingripandet pågår, och
2. kroppsvisitera personen för att sådana föremål skall kunna
tas om hand.

28 § Tullverket får besluta om kroppsvisitation av varje
resande som med ett visst transportmedel eller under en viss
angiven, kortare tidrymd ankommer till eller avreser från en
viss gräns- eller kustort eller annan plats som har förbindelse
med utlandet (särskild kontroll).

En särskild kontroll får beslutas endast om
1. det finns anledning att anta att en eller flera resande, som
med transportmedlet eller under tidrymden ankommer till eller
avreser från platsen, har begått eller står i begrepp att begå
ett brott enligt 5 § eller 6 § tredje stycket eller försök till
ett sådant brott,
2. tillräckliga uppgifter saknas för att rikta misstanke mot en
bestämd person eller en mindre krets av personer, och
3. åtgärden är nödvändig för att ett ingripande mot brottet
skall kunna ske.

Beslut om särskild kontroll får fattas av chefstjänsteman som
förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Beslutet
skall prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist. Om det uppenbarligen är fara i dröjsmål, får beslutet utan
sådan prövning verkställas omedelbart. Lag (2004:210).

29 § Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, och
kroppsbesiktning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller
i lämpligt utrymme i transportmedel samt, om
undersökningsmannen eller den undersökte begär det och det kan
ske utan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation
och kroppsbesiktning av kvinnor får inte verkställas eller
bevittnas av andra än kvinnor, läkare eller legitimerade
sjuksköterskor.

Protokoll skall föras och bevis utfärdas om gjord
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, om den undersökte
begär det vid förrättningen eller om föremål tas i beslag.

Behörighetskrav

30 § Beslut om användning av tvångsmedel får fattas endast av
en tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen, som innehar
befattning som är förenad med sådan befogenhet och som har
genomgått erforderlig utbildning för ändamålet. Detsamma gäller
för verkställighet av beslut om användning av tvångsmedel.

Åtal samt talan eller beslut om förverkande

31 § Kan brott som avses i
1. 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en sådan avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel
av varor påförs, eller
2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 8 kap. 2-4 §§ tullagen (2000:1281) påförs

får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av
särskilda skäl.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande
enligt 16 §.

32 § I mål om brott enligt denna lag eller andra brott som
avses i 1 § andra stycket får talan föras av särskilt
förordnade befattningshavare vid Tullverket, om det är
uppenbart att brottets straffvärde svarar mot böter och att
brottet inte skall föranleda någon annan påföljd. En sådan
befattningshavare får även fatta beslut enligt 3 § fjärde
stycket lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid
förverkande m.m.

Bestämmelserna i första stycket inskränker inte allmän
åklagares åtalsrätt.

33 § Om ägaren till en vara, som kan förverkas enligt 16 § första stycket 1, inte kan delges stämning på det sätt som är
föreskrivet för stämning i brottmål, får talan om annan egendom
än transportmedel föras mot den hos vilken varan påträffades. Med transportmedel förstås motordrivet fordon och tillhörande
släpfordon samt fartyg och luftfartyg.


Övergångsbestämmelser

2000:1225
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall upphöra att gälla.
2. Den som efter lagens ikraftträdande tar sådan befattning som
anges i 12 eller 13 § med en vara som varit föremål för
varusmuggling enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling skall fällas till ansvar enligt 12 eller 13 § .
3. Beträffande varor som varit föremål för varusmuggling eller
försök till varusmuggling enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling skall tillämpas vad som i den lagen är
föreskrivet om förverkande. Vad som är föreskrivet i denna lag
om förverkande skall dock tillämpas om det leder till en
lindrigare bedömning.
4. Vad som föreskrivs i 19-22 och 24-27 §§ om åtgärder vid
brott enligt denna lag skall tillämpas även beträffande brott
enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
5. I fråga om åtal för brott mot lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling och i fråga om förverkande till följd av sådant
brott skall 20, 23 a och 24 §§ den lagen fortfarande tillämpas.

2003:813

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

2011:1405
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om gärningar
som har begåtts före ikraftträdandet.