SFS nr: 1984:151
Departement/myndighet: Finansdepartementet S6
Utfärdad: 1984-03-29
Omtryck:
Ändrad: t.o.m. SFS 2001:1230
Övrig text:

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet


1 kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut
enligt
1. lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel, 2 § första stycket 6 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m., lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen (1994:1776) om skatt
på energi, lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, lagen (1999:673) om skatt på avfall och lagen (2000:466) om skatt på
termisk effekt i kärnkraftsreaktorer,
2. lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av
aluminium och lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa
jordbruksprodukter.

Har i författning som anges i första stycket eller i
författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats
bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den
bestämmelsen. Lag (2000:1432).

2 § Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för
överlastavgift, fordonsskatt, växtförädlingsavgift, tillfällig
förmögenhetsskatt, miljöavgift och skatt på alkoholdrycker och
tobaksvaror enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om
överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601), utsädeslagen (1976:298) och lagen (1986:1225) om tillfällig
förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser, fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion samt lagen (1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel. Lag (1999:1326).

3 § Lagen gäller inte för skatter och avgifter som enligt bestämmelser i
de i 1 § angivna lagarna skall erläggas till Tullverket. Lag (1999:412).

3 a § Lagen gäller inte för skattepliktiga varor som
1. är omhändertagna med stöd av 2 kap. 9 § eller 3 kap. 1 och 4 §§ lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, eller
2. omfattas av ett beslut om skatt enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.

Upphävs ett beslut som avses i första stycket skall lagen anses
ha varit tilllämplig såsom om beslutet aldrig hade fattats. Lag (1998:507).

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt, skattskyldig eller beskattning
gäller även avgift, avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande
fall. Vad som sägs om vara gäller även annan nyttighet eller tjänst.

Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undantag av bestämmelserna i 9 kap. 4 § första stycket, gäller också för ränta, dröjsmålsavgift,
skattetillägg och förseningsavgift. Lag (1992:639).

Beskattningsmyndigheter

5 § Den myndighet som i första instans skall besluta om
beskattning enligt denna lag (beskattningsmyndighet) är
1. när det gäller författningarna i 1 § första stycket 1,
Riksskatteverket,
2. när det gäller författningar i 1 § första stycket 2, Statens
Jordbruksverk. Lag (2000:467).

6 § Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig för beskattningsfrågor
som kräver särskild sakkunskap. Den sakkunnige har rätt till ersättning
av statsmedel med belopp som bestäms av beskattningsmyndigheten.

Allmänt ombud

7 § Hos Statens Jordbruksverk skall det finnas ett allmänt
ombud som för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål
och ärenden enligt denna lag i vilka Statens Jordbruksverk är
beskattningsmyndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne. Lag (2000:467).

Riksskatteverket

7 a § Riksskatteverket leder och har det övergripande ansvaret för
skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag. Lag (1993:462).

Skattskyldighet

8 § Vem som är skattskyldig samt tidpunkten för skattskyldighetens
inträde anges i författningarna enligt 1 §, eller i författningar som
har utfärdats med stöd av dem.

Beskattningsår

9 § Beskattningsår enligt denna lag utgörs av beskattningsåret
enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Om den verksamhet som
redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den
lagen utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i
verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut eller
årsredovisning, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår
om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt
bokföringslagen (1999:1078). Lag (1999:1250).

Valuta

10 § Samtliga uppgifter som skall lämnas enligt denna lag skall
till sina belopp anges i svenska kronor. Lag (2000:49).


2 kap. Redovisning av skatt

Deklarationsskyldiga

1 § Den som är skattskyldig skall redovisa skatten till
beskattningsmyndigheten genom att lämna deklaration. Särskilda
bestämmelser gäller i fråga om lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.

Om deklarationsskyldighet i visst fall för den som är
registrerad som skattskyldig föreskrivs i 6 § första stycket. Lag (2000:467).

Redovisningsperioder

2 § Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda
tidsperioder (redovisningsperioder).

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på
lotterivinster, skatt enligt lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m. och inte heller för avgifter som tas ut
enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 i den mån
Statens Jordbruksverk meddelar avvikande bestämmelser.

Särskilda bestämmelser gäller för vissa skattskyldiga enligt
lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lag (2000:467).

3 § För skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 1 är kalendermånad redovisningsperiod. Särskilda
bestämmelser gäller i fråga om skatt enligt lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på
spel, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel och
lagen (1999:673) om skatt på avfall.

För avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 är kalendermånad redovisningsperiod om Statens Jordbruksverk
inte föreskriver något annat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för
sådana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga
belopp medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara
ett halvt eller ett helt beskattningsår. Riksskatteverket eller
Statens Jordbruksverk får meddela föreskrifter om
redovisningsperiod för fall då den skattskyldige har försatts i
konkurs. Lag (2000:467).

4 § För en skattskyldig som regelmässigt upprättar kortperiodiska
bokslut får beskattningsmyndigheten medge att redovisningsperiod om en
eller två månader förkortas eller förlängs med ett mindre antal dagar.

Redovisningsskyldighetens inträde

5 § Till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för
vilken redovisningsskyldighet har inträtt under perioden.

Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser, som
grundar skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs
eller borde ha bokförts. Är den skattskyldige inte
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) inträder
redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten. Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser som
inte föranleder någon bokföringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan beskattningsmyndigheten, om
principerna för den skattskyldiges bokföring föranleder det,
medge att redovisningsskyldigheten inträder vid
beskattningsårets utgång, dock inte senare än när betalning
inflyter eller fordran diskonteras eller överlåts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder
redovisningsskyldighet genast för de affärshändelser för vilka
skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet. Lag (1999:1091).

Deklarationen

6 § Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje
skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den
som hos beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig
skall lämna deklaration även för redovisningsperioder för vilka
han inte har någon skatt att redovisa.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som fastställs av Riksskatteverket
eller Statens Jordbruksverk. Efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket
bestämmer får deklaration avges i form av ett elektroniskt
dokument. En sådan deklaration får tas emot av Riksskatteverket
för skattemyndighetens räkning.

Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning
som gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars
innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt
förfarande. Lag (2000:467).

7 § Deklarationen skall ta upp beskattningsvärde,
beskattningsvikt eller annan grund som gäller för beräkning av
skatten, skattens bruttobelopp och yrkade avdrag samt skattens
nettobelopp. Riksskatteverket eller Statens Jordbruksverk får
föreskriva att grunderna för skatteberäkningen, bruttobeloppen
och de yrkade avdragen skall delas upp på särskilda poster. Riksskatteverket eller Statens Jordbruksverk får vidare
föreskriva att deklarationen skall innehålla uppgift om
varulager.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 får Statens Jordbruksverk föreskriva att uppgift
enligt första stycket inte skall tas upp i deklarationen.

Skattens nettobelopp skall i deklarationen avrundas till
närmast lägre hela krontal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att till deklarationen skall fogas en förteckning
med uppgifter om de varor som omfattas av deklarationen.

De deklarationsskyldiga bör utöver vad deklarationsformuläret
föranleder meddela de upplysningar som kan vara av betydelse
för att skatten skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp. Lag (2000:467).

Deklarationstider

8 § Deklarationer som avser skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 1 skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter
redovisningsperiodens slut eller, när skatteredovisningen inte
avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter den
skattepliktiga händelsen. Deklarationer som avser skatt enligt
lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi skall dock ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast den tjugonde i månaden efter
redovisningsperiodens slut. Särskilda bestämmelser gäller för
vissa skattskyldiga enligt lagen om tobaksskatt, lagen om
alkoholskatt och lagen om skatt på energi.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 bestämmer Statens Jordbruksverk deklarationstiden. Lag (2000:467).

9 § Visar den deklarationsskyldige att hinder på grund av särskilda
omständigheter möter att lämna deklaration inom föreskriven tid, får
beskattningsmyndigheten medge honom anstånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten
senast den dag då deklarationen skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut
skall anståndet omprövas.

Övriga bestämmelser

10 § Bestämmelserna i 19 kap. 1 § lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter om vem som skall
fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och
andra gäller i tillämpliga delar.

Uppgift som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person
skall anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var
uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda
den skattskyldige. Lag (2001:1230).

11 § De deklarationsskyldiga skall i skälig omfattning genom
räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att
underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten och för
kontroll av deklarationen. Handlingar som nu avses skall bevaras under
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret
har gått till ända.

I skatteförfattning eller bestämmelse som utfärdats med stöd därav
föreskrivs i särskilda fall hur de deklarationsskyldiga skall föra sina
räkenskaper och bevara sina handlingar.


3 kap. Skattekontroll

Deklarationsgranskning m.m.

1 § När en deklaration har kommit in till beskattningsmyndigheten skall
den granskas så snart som möjligt.

2 § Underlåter den som skäligen kan antas vara deklarationsskyldig att
lämna sin deklaration i rätt tid eller är den avlämnade deklarationen
ofullständig, kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att lämna
deklarationen eller göra erforderliga kompletteringar. Ett sådant
föreläggande får förenas med vite.

3 § Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan
antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för
kontroll av att uppgifterna i deklarationen är riktiga eller
annars för beskattningen samt prov och beskrivning på varor som
används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten.

Ett föreläggande får förenas med vite, om det finns anledning
att anta att det annars inte följs. Finns det anledning att
anta att den deklarationsskyldige eller, om den
deklarationsskyldige är juridisk person, ställföreträdare för
den deklarationsskyldige har begått brott, får den
deklarationsskyldige inte föreläggas vid vite att medverka i
utredningen av en fråga som har samband med den gärning som
brottsmisstanken avser. Lag (1997:1030).

4 § Om den som granskar en deklaration finner att uppgifter i den bör
kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra
handlingar får han efter överenskommelse med den deklarationsskyldige
göra en sådan avstämning vid besök hos denne eller annars vid personligt
sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av
lokaler, inventarier, lager, tillverkningsprocesser eller annat som är
av betydelse för skattekontrollen.

5 § Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift,
visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör
rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han
ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får
meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse för beskattning
enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning
att anta att det annars inte följs. Lag (1999:1091).

6 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) om utlämnande
av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra
handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt
denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en
myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos
beskattningsmyndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna
förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret gått ut. Lag (1990:331).

6 a § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs
för skattekontroll skall på beskattningsmyndighetens begäran
eller på begäran av myndighet som anges i 3 kap. 16 § tillhandahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i
fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda
paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse
i sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt
men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger
uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av
beskattningsmyndigheten eller myndighet som anges i 3 kap. 16 § beslutar att uppgiften skall lämnas ut. Lag (2000:467).

Skatterevision

7 § Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för
att kontrollera
1. att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt,
2. att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet
som kan antas uppkomma, eller
3. skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på
energi.

Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för
att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första
stycket av någon annan än den som revideras.

Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078),
2. annan juridisk person än dödsbo,
3. sådan representant som avses i 16 § andra stycket lagen om
tobaksskatt, 15 § andra stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 10 § andra stycket lagen om skatt på energi,
4. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om
skatt på energi,
5. den som har ansökt om registrering som varumottagare enligt
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om
skatt på energi,
6. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad
förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på
energi. Lag (2001:520).

8 § Ett beslut om skatterevision skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 15 och 15 a §§.

Vid revision som avses i 7 § andra stycket får
beskattningsmyndigheten, om det finns särskilda skäl, utesluta
uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser.

I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän
förordnas att verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen
verkställs. Är det av betydelse att vidta sådana åtgärder som
avses i 11 § andra stycket får dock underrättelse ske i samband
med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin
betydelse. Lag (1997:492).

9 § En skatterevision skall bedrivas i samverkan med den
reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar
verksamheten. För det fall den reviderade inte samverkar finns
bestämmelser om vite i 13 § och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Lag (1994:474).

10 § Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall
handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto. Lag (1994:474).

11 § Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör verksamheten granskas, om de inte skall
undantas enligt 15 §. Med handling förstås framställning i
skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Revisorn får ta prov på varor som används, säljs eller
tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vidare får han
inventera kassan, granska varulager, inventarier, maskiner,
fordon, särskild räknarapparatur, mätapparatur och
tillverkningsprocesser samt besiktiga lokaler och byggnader som
används i verksamheten. Han får också prova kassaapparatur,
särskild räknarapparatur, mätapparatur och annan teknisk
utrustning. Lag (1998:507).

12 § Vid skatterevision skall den reviderade tillhandahålla
revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för
revisionen. Han skall också lämna tillträde till utrymmen som
huvudsakligen används i verksamheten för sådan åtgärd som avses
i 11 § och om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till
förfogande. Den reviderade skall i övrigt ge den hjälp som behövs
vid revisionen.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt
hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast
med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället
tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet
kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn
får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning
som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast
de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för
att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte
verkställas via telenät. Lag (1994:474).

13 § Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 § får beskattningsmyndigheten förelägga honom vid vite att
fullgöra dem. Finns det anledning att anta att den reviderade
eller, om den reviderade är juridisk person, ställföreträdare
för den reviderade har begått brott, får den reviderade inte
föreläggas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som
har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Lag (1997:1030).

14 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till
revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen
avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall beskattningsmyndigheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Beskattningsmyndigheten skall underrätta
den reviderade om att handlingarna överlämnats till
konkursförvaltaren.

Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om
resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör
honom. Lag (1997:492).

Handlingar och uppgifter som skall undantas

15 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om
handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör
komma till någon annans kännedom.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för
kontrollen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna uppgifter. Lag (1994:474).

15 a § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att
lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av
handling, skall ges in till den länsrätt inom vars domkrets den
enskilde är bosatt, tillsammans med föreläggandet och den
begärda handlingen eller uppgiften.

Om den reviderade begär att en handling skall undantas från
revision skall handlingen, om beskattningsmyndigheten anser att
den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till
länsrätten.

Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller
uppgiften skall undantas från kontrollen. Lag (1997:1093).

15 b § I fråga om upptagning som avses i 11 § första stycket
bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall
tillhandahållas i målet.

Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke,
besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att själv använda
tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall undantas
från granskning, inte skall bli tillgänglig för revisorn. Lag (1994:474).

15 c § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut
kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling inte omfattas av kontrollen
handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i 15 a och 15 b §§ samt i första stycket. Lag (1994:474).

15 d § Om en handling eller del av handling undantagits från
kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse
för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även
om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att
den begärts undantagen.

Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet. Lag (1994:474).

16 § Skattemyndigheten i Stockholm, Skattemyndigheten i
Malmö, Skattemyndigheten i Göteborg eller Skattemyndigheten i
Gävle får fatta beslut om uppgiftsskyldighet enligt 5 § eller
besluta och genomföra skatterevision enligt 3 kap. i
Riksskatteverkets ställe. Lag (2000:467).


4 kap. Beskattningsbeslut

1 § Beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod eller,
om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje
skattepliktig händelse. Lag (1990:331).

2 § Har den skattskyldiges deklaration kommit in till
beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i 2 kap. 8 § eller inom
den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen,
anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med deklarationen.

Om deklarationen inte har kommit in till beskattningsmyndigheten inom
den tid som anges i första stycket, anses skatten genom
beskattningsbeslut ha bestämts till noll kronor. Kommer deklarationen in
till beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut i
stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett
omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan. Lag (1990:331).

Omprövning

3 § Beskattningsmyndigheten skall ompröva ett beskattningsbeslut i en
fråga som kan ha betydelse för beskattningen om den skattskyldige begär
det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den
skattskyldige överklagat ett beskattningsbeslut framgår av 8 kap. 4 §.

Beskattningsmyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga som avses i första stycket har avgjorts av allmän
förvaltningsdomstol, får beskattningsmyndigheten inte ompröva frågan. Lag (1990:331).

Omprövning på begäran av den skattskyldige

4 § Vill den skattskyldige begära omprövning, skall han göra detta
skriftligt. Begäran skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten
senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före
utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett
beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med
uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran
skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan
kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra
stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en allmän
förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då
omedelbart översändas till beskattningsmyndigheten med uppgift om den
dag då handlingen kom in till domstolen. Lag (1990:331).

4 a § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av
den skattskyldige eller hans ombud, får beskattningsmyndigheten utfärda
föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning
annars inte görs. Lag (1993:462).

4 b § Trots bestämmelsen i 3 § tredje stycket får en fråga som
har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit
laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i
ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1993:462).

Omprövning på initiativ av beskattningsmyndigheten

5 § Omprövar beskattningsmyndigheten självmant ett beslut får
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast
under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter den tid som anges i
första stycket om det föranleds av beskattningsmyndighetens
beskattningsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om
skatt enligt denna lag avseende annan redovisningsperiod eller annan
skattskyldig. Lag (1990:331).

6 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får,
utom i fall som avses i andra stycket och i 7 och 8 §§, inte meddelas
senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Har
den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av
den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får
meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till
beskattningsmyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av
det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat. Lag (1990:331).

Efterbeskattning

6 a § Beskattningsmyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är
till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 6 § första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 7--12 §§ (efterbeskattning). Lag (1990:331).

7 § Efterbeskattning får ske om den skattskyldige
1. i deklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig
uppgift till ledning för beslut rörande beskattningen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt,
3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,
4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov,
och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett
beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.

Efterbeskattning får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. när en ändring föranleds av beslut som anges i 5 § andra stycket. Lag (1991:1906).

8 § Efterbeskattning som avser annat än omprövning enligt 7 § andra
stycket 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterbeskattning får inte ske om beslutet med hänsyn till
omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om
beskattningsmyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning
avseende samma fråga. Lag (1990:331).

9 § Beskattningsmyndighetens beslut om efterbeskattning skall meddelas
senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat, om
inte annat anges i 10--12 §§. Lag (1990:331).

10 § Beslut om efterbeskattning enligt 7 § andra stycket 2 får meddelas
även efter den tid som anges i 9 § men senast sex månader efter det
beslut som föranleder ändringen.

Beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i
omprövningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid som
anges i 9 § men senast inom ett år från utgången av den månad då
beskattningsmyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet
har vunnit laga kraft. Lag (1990:331).

11 § Har den skattskyldige avlidit, får beslut om efterbeskattning inte
meddelas av beskattningsmyndigheten efter utgången av det andra året
efter det kalenderår under vilket bouppteckningen efter den
skattskyldige har lämnats in för registrering. Lag (1990:331).

12 § Har den skattskyldige, på sätt anges i 14 § andra stycket
skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om
brott som avser skatt enligt de författningar som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel
eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får
beskattningsmyndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den
redovisningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser
även efter utgången av i 9 § angiven tid. Detsamma gäller om tiden för
att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom
beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut om efterbeskattning får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen
också meddelas efter utgången av den tid som anges i 9 §.

Beslutet om efterbeskattning enligt första stycket skall meddelas före
utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna
åtgärderna först vidtogs. Beslutet om efterbeskattning enligt andra
stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då
åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige
avlidit skall dock beslut om efterbeskattning meddelas inom sex månader
från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt första stycket skall, utom i fall som
avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas av beskattningsmyndigheten,
om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett
underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning
eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till
någon del.

Vad som sägs i första -- fjärde styckena tillämpas också beträffande en
juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har
vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall
som avses i 12 § skattebrottslagen föreligger beträffande honom. Lag (1990:331).

Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut

13 § Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en
tillförlitlig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige,
får beskattningsbeslutet fattas efter skälig grund. Lag (1990:331).

14 § Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får sådan
ändring av beskattningsbeslut som berör mer än en redovisningsperiod
under beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden
under beskattningsåret. Lag (1990:331).

Beslut om skatteberäkning

15 § Beskattningsmyndigheten skall snarast efter det att en domstol
meddelat beslut i ett mål om skatt fatta det beslut om skatteberäkning
som föranleds av domstolens beslut. Lag (1990:331).


5 kap. Betalning av skatt

Betalning

1 § Skatten för varje redovisningsperiod eller, när
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, varje
skattepliktig händelse skall vara inbetald senast den dag då
deklarationen skall ha kommit in enligt 2 kap. 8 § eller, om
anstånd har medgetts enligt 2 kap. 9 §, senast den dag då
deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet.

För avgift enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 får Statens Jordbruksverk föreskriva att inbetalning skall ske
vid annan tid än som anges i första stycket.

Skatt som har fastställts på annat sätt än enligt 4 kap. 2 § skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten
bestämmer. I sådana fall kan beskattningsmyndigheten, om
synnerliga skäl föreligger, besluta att betalningen av skatten
får delas upp på flera betalningstillfällen under högst ett år. Lag (2000:467).

2 § Skatten betalas genom insättning på ett särskilt konto. Betalningen
anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot.

Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en skattepliktig
händelse understiger femtio kronor skall inte betalas in. Lag (1993:774).

Anstånd

3 § Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt på grund av
sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över och
föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan
beskattningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge
anstånd med betalningen av den skatt som förfaller till betalning
närmast efter det att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse
hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till
längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till
betalning.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt
sedan anståndet beviljades skall anståndet omprövas.

4 § Har skyldighet att redovisa skatt för lager av skattepliktiga varor
inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara
registrerad hos beskattningsmyndigheten, får myndigheten medge anstånd
med betalning av skatten om särskilda skäl föreligger. Anståndet får
avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till
längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till
betalning.

5 § En skattskyldig kan av beskattningsmyndigheten få anstånd
med att betala skatten om
1. ett beskattningsbeslut överklagats,
2. den skattskyldige begärt omprövning,
3. Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, eller
4. det i andra fall kan antas att skatten kommer att sättas
ned.

Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar. Lag (2001:335).

Återbetalning

6 § Om den skattskyldige har betalat in skatt för en redovisningsperiod
eller en skattepliktig händelse och den inbetalade skatten överstiger
vad han enligt beslut av beskattningsmyndigheten, domstol eller annan
besvärsmyndighet skall betala, skall det överskjutande beloppet
återbetalas till den skattskyldige.

Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp för
perioden, skall det överskjutande beloppet utbetalas till den
skattskyldige.

Utbetalning enligt första eller andra stycket skall ske endast om
beloppet uppgår till minst femtio kronor. Beloppet skall avrundas till
närmast lägre hela krontal.

7 § Från överskjutande belopp enligt 6 § eller annat belopp
som utbetalas på grund av bestämmelse i denna lag skall före
utbetalning avräknas sådan skatt enligt denna lag för vilken den
skattskyldige står i skuld hos beskattningsmyndigheten. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala
enligt 5 § skall dock inte avräknas.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till
utbetalning. Lag (1993:462).

Dröjsmålsavgift

8 § Dröjsmålsavgift skall tas ut om
1. det skattebelopp som har tagits upp i en deklaration inte betalas
inom den tid som anges i 1 § första eller andra stycket, eller
2. skatten inte betalas inom den tid som har bestämts enligt 1 § tredje
stycket. Lag (1992:639).

9 § Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt 3, 4 eller 5 §,
tas dröjsmålsavgiften ut endast på det skattebelopp som inte har
betalats senast vid anståndstidens utgång. Lag (1992:639).

10 § Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Lag (1997:492).

11 § Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:639).

Ränta

12 § Ränta skall utgå på
1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till den del skattebeloppet skall betalas senast vid
anståndstidens utgång.

I fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då
skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med
den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens
beslut.

I fall som avses i första stycket 2 utgår ränta från den dag, då
beloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med
den dag, då anståndstiden gått ut eller, om beloppet betalats
dessförinnan, till och med den dag betalning skett. Bifalls den
skattskyldiges yrkande i omprövningsärende av
beskattningsmyndigheten eller bifaller domstol ett överklagande
skall betald ränta återbetalas.

Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller
delvis från skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga
skäl. Lag (1997:492).

13 § Räntan skall utgå på skatt som skall återbetalas enligt 6 § första
stycket. Räntan utgår från den dag då skattebeloppet har betalats till
och med den dag då det återbetalas.

14 § Räntan beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av
november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till
procenttal med högst en decimal.

För tid som infaller efter utgången av det år då skatten beslutas
tillämpas den räntesats som gäller för det året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela
krontal. Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas
inte. Lag (1992:639).

15 § Har beslut som föranlett ränta ändrats, skall ny beräkning av ränta
göras. I fall som avses i 12 § första stycket 1 skall därvid för mycket
erlagd ränta återbetalas till den skattskyldige och i fall som avses i 13 § skall den skattskyldige betala tillbaka vad han uppburit för
mycket.

Indrivning

16 § Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för
indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatten, även om
fordran inte har förfallit till betalning, överlämnas till
kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen om
indrivning av statliga fordringar m. m. Lag (1995:579).

17 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för
skattskyldig som är juridisk person och som inte betalat in
skatt i den tid och ordning som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller 12 kap. 6 § första, andra och fjärde
styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § skattebetalningslagen (1997:483).

Beskattningsmyndigheten beslutar om ansvar för delägare i
handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag avseende skatt enligt denna lag. Lag (1997:1044).

17 a § Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 17 § får indrivning göras i samma ordning som gäller för skatt. Detsamma
gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld
avseende skatt enligt denna lag. Lag (1996:670).

18 § Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på
skyldigheten att betala den skatt som överklagandet avser.

Åtgärder enligt denna lag skall verkställas även om det beslut som
föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller
vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Lag (1993:462).


6 kap. Förhandsbesked har upphävts genom lag (1998:190)


7 kap. Särskilda avgifter

1 § Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen
under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för beslut
rörande beskattningen och uppgiften befinns oriktig, skall en
särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Skattetillägget är
tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om
den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller, om en
sådan uppgift har lämnats i ett mål om skatt och uppgiften inte
har godtagits efter prövning i sak.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter fem procent
när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed
jämställd fråga.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §,
påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är
tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen
påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha
påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse
av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock
skattetillägg enligt första eller andra stycket.

Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent
av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt
uppgifter han på något annat sätt än muntligen kan ha lämnat
till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skattetillägget enligt första eller
andra stycket.

Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till
invändningar rörande annan fråga än den som föranlett
tillägget. Lag (1997:1030).

2 § Skattetillägg enligt 1 § fjärde stycket skall undanröjas av
beskattningsmyndigheten, om deklaration kommer in inom en
månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om
skattetillägg. Lag (1994:1906).

3 § har upphävts genom lag (1990:331).

4 § Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en
felräkning eller en misskrivning, som uppenbart framgår av
deklarationen eller av något annat meddelande från den
skattskyldige som inte är muntligt.

Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs
inte skattetillägg. Lag (1997:492).

5 § Har den som är deklarationsskyldig inte kommit in med deklaration
vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han
en särskild avgift (förseningsavgift). Förseningsavgiften är 300 kronor. Avgiften är dock 600 kronor om den skattskyldige
1. anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet
inom den tid som föreskrivits, eller
2. underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av
de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Lag (1987:1219).

6 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant
samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut
skattetillägget eller avgiften.

Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det
belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller
underlåtenheten är obetydligt.

Skattetillägg och förseningsavgift får inte påföras sedan den
skattskyldige avlidit. Lag (1997:492).

7 § Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt
får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domen
eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Utan hinder av vad som annars föreskrivs om omprövning och
överklagande skall den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild
avgift prövas, om beslut i den beskattningsfråga som föranlett
avgiften inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om
Riksskatteverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för den skattskyldige. Lag (1993:462).

8 § Bestämmelserna i 6 § skall beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som
har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett
skattetillägg skall beskattningsmyndigheten vidta den ändring av
beslutet om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslutet. Lag (1997:492).

9 § Skattetillägg skall avrundas till närmast lägre hela krontal. Skattetillägg eller för en och samma redovisningsperiod utgående
skattetillägg, som inte uppgår till femtio kronor, påförs inte.

10 § Bestämmelserna om särskild avgift i detta kapitel gäller inte i
fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2.


8 kap. Överklagande

1 § Beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut i en fråga
som kan ha betydelse för beskattningen samt beslut om anstånd
med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av
skattebetalning, om återbetalning av skatt och om att avvisa en
begäran om omprövning av beskattningsbeslut eller att avvisa
ett överklagande får överklagas hos länsrätten av den
skattskyldige och, i fråga om avgifter enligt 1 kap. 1 § första
stycket 2, av det allmänna ombudet.

Beslut om skatterevision och föreläggande av vite får inte
överklagas.

Riksskatteverkets övriga beslut enligt denna lag får inte
överklagas. Lag (2000:467).

2 § Den skattskyldiges överklagande enligt 1 § första stycket
skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller,
när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga händelsen har inträffat. Om beskattningsbeslutet har
meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det kalenderår under
vilket det beskattningsår som beslutet avser har gått ut eller,
när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga händelsen har inträffat och den skattskyldige har
fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får
överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då
den skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beskattningsbeslut även om det
inte gått honom emot. Lag (1993:462).

3 § Beskattningsmyndigheten skall pröva om den skattskyldiges
överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för
sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller
tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att
beskattningsmyndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig
underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden
kommit in till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då
omedelbart översändas till den beskattningsmyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen. Lag (1990:331).

4 § Beskattningsmyndigheten skall snarast ompröva det överklagade
beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 3 § eller hinder mot omprövning föreligger enligt 4 kap. 3 § tredje
stycket.

Ett överklagande förfaller, om beskattningsmyndigheten ändrar beslutet
så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär,
skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det,
får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla
överklagandet. Lag (1990:331).

5 § Om överklagandet inte avvisas enligt 3 § eller förfaller
enligt 4 §, skall beskattningsmyndigheten överlämna överklagandet,
sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till
länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet
överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning. Lag (1993:462).

6 § Överklagande av det allmänna ombudet skall vara
skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av
beskattningsmyndigheten eller efter sådan tid men inom två
månader från den dag det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning och
yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag
beslutet meddelades.

Om det allmänna ombudet har överklagat ett beskattningsbeslut,
skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt. Lag (2000:467).

7 § har upphävts genom lag (1998:190).

8 § Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får
överklagas hos kammarrätten av den som har förpliktats utge
vitet och av det allmänna ombudet.

Överklagande av länsrättens beslut om anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt får prövas av kammarrätten
endast om den har meddelat prövningstillstånd. Lag (2000:467).

9 § Bestämmelserna i 6 kap. 10, 13, 14 samt 17-24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar för mål
enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om
Riksskatteverket skall i tillämpliga fall gälla det allmänna
ombudet. Lag (2000:467).

10 § har upphävts genom lag (1990:331).

11 § har upphävts genom lag (1990:331).

12 § har upphävts genom lag (1990:331).

13 § har upphävts genom lag (1990:331).


9 kap. Övriga bestämmelser

1 § har upphävts genom lag (2001:197).

2 § har upphävts genom lag (1990:331).

3 § Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i Dalarnas
län. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat
fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och
skattebetalningslagen (1997:483) görs prövningen av den
länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas. Lag (2001:1230).

Befrielse från skatt

4 § Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller
befrielse från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Medges nedsättning, befrielse eller återbetalning får medgivandet avse
även på skatten belöpande ränta och särskild avgift.


Övergångsbestämmelser

1984:151
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 då lagen (1959:92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall upphöra att gälla.
2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om skatt för vilken
deklaration skulle ha lämnats före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av
denna bestämmelse och av bestämmelsen i punkt 1 skall dock iakttas vad
som sägs i punkterna 3--12. Vidare skall reglerna i 3 kap. i den nya
lagen tillämpas även på äldre förhållanden.
3. Inträder deklarationsskyldigheten tidigare enligt den nya lagen än
enligt den gamla lagen, skall den nya redovisningsordningen tillämpas
först för redovisningsperiod som börjar eller för skattepliktig händelse
som inträffar vid ikraftträdandet eller senare.
4. Skattskyldiga som efter ikraftträdandet skall lämna redovisning
enligt 2 kap. 3 § tredje stycket för halvt eller helt beskattningsår får
lämna en deklaration för tiden från ikraftträdandet till ingången av
närmast följande beskattningsår.
5. De nya bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 6 § andra stycket samt 4 kap. 4 och 9 §§ tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar vid
ikraftträdandet eller senare.
6. Bestämmelserna om beslut i 4 kap. med undantag för 4 och 9 §§ tillämpas även på äldre förhållanden. Beslut om fastställande av skatt
enligt 3 eller 5 § eller om efterbeskattning får dock inte meddelas om
tiden för meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla lagen gått
ut vid den nya lagens ikraftträdande.
7. Vid beräkning av de tidsfrister för beslut som avses i 4 kap. 3, 5 och 10 §§ tillämpas bestämmelserna i 1 kap. 9 § om beskattningsår även
för tid före ikraftträdandet.
8. I fall som avses i 5 kap. 4 § gäller den nya bestämmelsen om
skattskyldigheten inträtt efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 5 § tillämpas om besvär anförts efter ikraftträdandet. Bestämmelserna om restavgift och ränta i den nya lagen tillämpas även på
äldre förhållanden, om skyldigheten att betala skatten till följd av
deklaration eller beskattningsmyndighetens beslut inträtt efter den nya
lagens ikraftträdande. Ränta som avser tid före ikraftträdandet beräknas
dock efter de procentsatser som anges i 27 och 29 §§ gamla lagen.

Bestämmelserna om indrivning i 5 kap. 16 § tillämpas även i fråga om
ärende som har lämnats för indrivning före ikraftträdandet och i fråga
om ärende som efter ikraftträdandet har lämnats för indrivning men som
avser skatt som hänför sig till tid dessförinnan.
9. De nya bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. gäller inte för
beslut i ärenden i vilka yttrande från reklamskattenämnden har avgetts
före ikraftträdandet.
10. Yttrande från det allmänna ombudet i ärenden som avser
förhandsbesked enligt 6 kap. skall inhämtas endast i sådana ärenden där
ansökan från den skattskyldige kommit in efter ikraftträdandet och,
såvitt gäller förhandsbesked i fråga om reklamskatt, också i ärenden som
har kommit in före ikraftträdandet om yttrande från reklamskattenämnden
inte dessförinnan har avgetts.
11. De nya bestämmelserna om besvär i 8 kap. tillämpas i fråga om beslut
som meddelas efter ikraftträdandet.
12. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i
stället den nya bestämmelsen. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande
i fråga om skatt enligt lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt. Lag (1984:600).
13. Deklaration som avser skatt på bensin och andra bränslen enligt
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, skatt enligt lagen (1961:372) om
bensinskatt eller avgift enligt lagen (1973:1216) om särskild avgift för
oljeprodukter och kol och som avser redovisningsperiod som infaller
under tiden den 1 juli 1984--den 30 juni 1985 skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast den femte i andra månaden efter
redovisningsperiodens slut.

Har i fråga om skatt på elektrisk kraft enligt lagen om allmän
energiskatt redovisningsperiod förkortats genom den nya lagen skall de
nya bestämmelserna om redovisningsperioder gälla först för
redovisningsperiod som enligt de äldre bestämmelserna börjar vid
ikraftträdandet eller närmast därefter.
14. I den mån lagarna under 1 kap. 1 § innehåller särskilda
övergångsregler som strider mot innehållet i punkterna 2--13, gäller i
stället dessa regler.

1986:478

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om
ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

1986:1302

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

1987:1219

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 7 kap. 5 § i sin nya lydelse tillämpas i fråga om deklaration som
avser en redovisningsperiod som slutar efter ikraftträdandet
eller en skattepliktig händelse efter ikraftträdandet.

1990:1320

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser i 5 kap. 17 § skall fortfarande gälla i fråga om skatt som belöper på tid före
ikraftträdandet.

1991:702

Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 kap. 2 § den 1 januari 1992, och
i övrigt den 1 juli 1991.

1991:1906

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 7 kap. 6 § skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om skatt som
skolat redovisas före ikraftträdandet.

1992:639

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om skatt eller ränta som förfallit till
betalning före ikraftträdandet. Ränta som belöper på tid före
ikraftträdandet beräknas enligt äldre föreskrifter.

1993:462

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Vid överklagande av beslut som meddelats av Riksskatteverket före
ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. Vid överklagande av
den skattskyldige skall allmänna ombudets funktion fullgöras av
Riksskatteverket. Överklagande av sådant beslut meddelat av
Riksskatteverket skall dock ges in till Skattemyndigheten i
Dalarnas län. Lag (1996:952).

1993:853

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993. Hänvisningen i 1 kap. 1 § och 2 kap. 3 § till lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel tillämpas dock först fr. o. m. den 1 januari 1994.

1994:214

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller även i fråga om
vite som förelagts med stöd av lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

1994:474

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om
överklagande i 8 kap. 8 § träder dock i kraft först den 1 oktober 1994.

Beslut som meddelats av beskattningsmyndigheten före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter.

De nya föreskrifterna i 3 kap. 15--15 d §§ tillämpas om handlingar
och uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.

1994:1906

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om revisioner som beslutats före
ikraftträdandet.

1995:620

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

1995:1134

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
för tid från och med den 14 oktober 1995.

1997:492
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från
och med den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 och 7 §§ gäller fortfarande i
fråga om kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig
kompensation för viss energiskatt.
3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om
mål om betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om
vite som samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).

1997:1030

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Såvitt avser
bestämmelserna i 7 kap. 1 § skall dock äldre bestämmelser
fortfarande gälla i fråga om skatt för vilken skattskyldighet
inträtt före den 1 januari 1997.

1997:1044

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Den nya
bestämmelsen skall dock inte tillämpas i mål om
betalningsskyldighet för delägare i handelsbolag som
anhängiggjorts före utgången av år 1997.

1999:1091

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 2 kap. 5 § samt 3 kap. 5 och 7 §§ även därefter tillämpas i sin
äldre lydelse.

2000:467
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före
ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall
Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän
förvaltningsdomstol.
3. Om Skattemyndigheten i Gävle före ikraftträdandet har fattat
ett beslut som avses i den äldre lydelsen av 8 kap. 1 § sista
stycket första meningen får beslutet överklagas hos
Riksskatteverket.
4. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
skall fortfarande tillämpas beträffande skatter och avgifter
enligt de upphävda lagar som anges i den äldre lydelsen av 1 kap. 1 § första stycket 1.

2000:1432
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
skall fortfarande tillämpas beträffande den upphävda lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

2001:1230

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Vid tillämpning av 9 kap. 3 § skall vite, som förelagts enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, anses förelagt med stöd
av lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter.

2002:400
2. Genom lagen upphävs lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Den upphävda lagen skall dock
fortfarande tillämpas i fråga om

a) redovisningsperioder som börjar före den 1 januari 2003, och

b) skattepliktiga händelser som inte skall hänföras till någon
redovisningsperiod och som inträffat före den 1 januari 2003.