SFS nr: 1984:151
Departement/myndighet: Finansdepartementet S6
Utfärdad: 1984-03-29
Upphävd: 2003-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2002:400
Ändrad: t.o.m. SFS 2001:1230
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet


1 kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 2 § första stycket 6 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m., lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, lagen (1999:673) om skatt på avfall och lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer,
2. lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium och lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen. Lag (2000:1432).

2 § Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, fordonsskatt, växtförädlingsavgift, tillfällig förmögenhetsskatt, miljöavgift och skatt på alkoholdrycker och tobaksvaror enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601), utsädeslagen (1976:298) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion samt lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel. Lag (1999:1326).

3 § Lagen gäller inte för skatter och avgifter som enligt bestämmelser i de i 1 § angivna lagarna skall erläggas till Tullverket. Lag (1999:412).

3 a § Lagen gäller inte för skattepliktiga varor som
1. är omhändertagna med stöd av 2 kap. 9 § eller 3 kap. 1 och 4 §§ lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, eller
2. omfattas av ett beslut om skatt enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.

Upphävs ett beslut som avses i första stycket skall lagen anses ha varit tilllämplig såsom om beslutet aldrig hade fattats. Lag (1998:507).

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt, skattskyldig eller beskattning gäller även avgift, avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande fall. Vad som sägs om vara gäller även annan nyttighet eller tjänst.

Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undantag av bestämmelserna i 9 kap. 4 § första stycket, gäller också för ränta, dröjsmålsavgift, skattetillägg och förseningsavgift. Lag (1992:639).

Beskattningsmyndigheter

5 § Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt denna lag (beskattningsmyndighet) är
1. när det gäller författningarna i 1 § första stycket 1, Riksskatteverket,
2. när det gäller författningar i 1 § första stycket 2, Statens Jordbruksverk. Lag (2000:467).

6 § Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig för beskattningsfrågor som kräver särskild sakkunskap. Den sakkunnige har rätt till ersättning av statsmedel med belopp som bestäms av beskattningsmyndigheten.

Allmänt ombud

7 § Hos Statens Jordbruksverk skall det finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligt denna lag i vilka Statens Jordbruksverk är beskattningsmyndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne. Lag (2000:467).

Riksskatteverket

7 a § Riksskatteverket leder och har det övergripande ansvaret för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag. Lag (1993:462).

Skattskyldighet

8 § Vem som är skattskyldig samt tidpunkten för skattskyldighetens inträde anges i författningarna enligt 1 §, eller i författningar som har utfärdats med stöd av dem.

Beskattningsår

9 § Beskattningsår enligt denna lag utgörs av beskattningsåret enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Om den verksamhet som redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut eller årsredovisning, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen (1999:1078). Lag (1999:1250).

Valuta

10 § Samtliga uppgifter som skall lämnas enligt denna lag skall till sina belopp anges i svenska kronor. Lag (2000:49).


2 kap. Redovisning av skatt

Deklarationsskyldiga

1 § Den som är skattskyldig skall redovisa skatten till beskattningsmyndigheten genom att lämna deklaration. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

Om deklarationsskyldighet i visst fall för den som är registrerad som skattskyldig föreskrivs i 6 § första stycket. Lag (2000:467).

Redovisningsperioder

2 § Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperioder (redovisningsperioder).

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster, skatt enligt lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 i den mån Statens Jordbruksverk meddelar avvikande bestämmelser.

Särskilda bestämmelser gäller för vissa skattskyldiga enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lag (2000:467).

3 § För skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 1 är kalendermånad redovisningsperiod. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om skatt enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel och lagen (1999:673) om skatt på avfall.

För avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 är kalendermånad redovisningsperiod om Statens Jordbruksverk inte föreskriver något annat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för sådana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara ett halvt eller ett helt beskattningsår. Riksskatteverket eller Statens Jordbruksverk får meddela föreskrifter om redovisningsperiod för fall då den skattskyldige har försatts i konkurs. Lag (2000:467).

4 § För en skattskyldig som regelmässigt upprättar kortperiodiska bokslut får beskattningsmyndigheten medge att redovisningsperiod om en eller två månader förkortas eller förlängs med ett mindre antal dagar.

Redovisningsskyldighetens inträde

5 § Till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redovisningsskyldighet har inträtt under perioden.

Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser, som grundar skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts. Är den skattskyldige inte bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) inträder redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten. Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser som inte föranleder någon bokföringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan beskattningsmyndigheten, om principerna för den skattskyldiges bokföring föranleder det, medge att redovisningsskyldigheten inträder vid beskattningsårets utgång, dock inte senare än när betalning inflyter eller fordran diskonteras eller överlåts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder redovisningsskyldighet genast för de affärshändelser för vilka skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet. Lag (1999:1091).

Deklarationen

6 § Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blankett enligt formulär som fastställs av Riksskatteverket eller Statens Jordbruksverk. Efter särskilt medgivande av Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer får deklaration avges i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.

Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Lag (2000:467).

7 § Deklarationen skall ta upp beskattningsvärde, beskattningsvikt eller annan grund som gäller för beräkning av skatten, skattens bruttobelopp och yrkade avdrag samt skattens nettobelopp. Riksskatteverket eller Statens Jordbruksverk får föreskriva att grunderna för skatteberäkningen, bruttobeloppen och de yrkade avdragen skall delas upp på särskilda poster. Riksskatteverket eller Statens Jordbruksverk får vidare föreskriva att deklarationen skall innehålla uppgift om varulager.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 får Statens Jordbruksverk föreskriva att uppgift enligt första stycket inte skall tas upp i deklarationen.

Skattens nettobelopp skall i deklarationen avrundas till närmast lägre hela krontal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att till deklarationen skall fogas en förteckning med uppgifter om de varor som omfattas av deklarationen.

De deklarationsskyldiga bör utöver vad deklarationsformuläret föranleder meddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att skatten skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp. Lag (2000:467).

Deklarationstider

8 § Deklarationer som avser skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 1 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter den skattepliktiga händelsen. Deklarationer som avser skatt enligt lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi skall dock ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugonde i månaden efter redovisningsperiodens slut. Särskilda bestämmelser gäller för vissa skattskyldiga enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 bestämmer Statens Jordbruksverk deklarationstiden. Lag (2000:467).

9 § Visar den deklarationsskyldige att hinder på grund av särskilda omständigheter möter att lämna deklaration inom föreskriven tid, får beskattningsmyndigheten medge honom anstånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut skall anståndet omprövas.

Övriga bestämmelser

10 § Bestämmelserna i 19 kap. 1 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Uppgift som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige. Lag (2001:1230).

11 § De deklarationsskyldiga skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten och för kontroll av deklarationen. Handlingar som nu avses skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända.

I skatteförfattning eller bestämmelse som utfärdats med stöd därav föreskrivs i särskilda fall hur de deklarationsskyldiga skall föra sina räkenskaper och bevara sina handlingar.


3 kap. Skattekontroll

Deklarationsgranskning m.m.

1 § När en deklaration har kommit in till beskattningsmyndigheten skall den granskas så snart som möjligt.

2 § Underlåter den som skäligen kan antas vara deklarationsskyldig att lämna sin deklaration i rätt tid eller är den avlämnade deklarationen ofullständig, kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att lämna deklarationen eller göra erforderliga kompletteringar. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

3 § Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att uppgifterna i deklarationen är riktiga eller annars för beskattningen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

Ett föreläggande får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Finns det anledning att anta att den deklarationsskyldige eller, om den deklarationsskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den deklarationsskyldige har begått brott, får den deklarationsskyldige inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Lag (1997:1030).

4 § Om den som granskar en deklaration finner att uppgifter i den bör kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar får han efter överenskommelse med den deklarationsskyldige göra en sådan avstämning vid besök hos denne eller annars vid personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av lokaler, inventarier, lager, tillverkningsprocesser eller annat som är av betydelse för skattekontrollen.

5 § Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse för beskattning enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Lag (1999:1091).

6 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskattningsmyndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Lag (1990:331).

6 a § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för skattekontroll skall på beskattningsmyndighetens begäran eller på begäran av myndighet som anges i 3 kap. 16 § tillhandahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av beskattningsmyndigheten eller myndighet som anges i 3 kap. 16 § beslutar att uppgiften skall lämnas ut. Lag (2000:467).

Skatterevision

7 § Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera
1. att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt,
2. att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma, eller
3. skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078),
2. annan juridisk person än dödsbo,
3. sådan representant som avses i 16 § andra stycket lagen om tobaksskatt, 15 § andra stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 10 § andra stycket lagen om skatt på energi,
4. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi,
5. den som har ansökt om registrering som varumottagare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi,
6. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi. Lag (2001:520).

8 § Ett beslut om skatterevision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 15 och 15 a §§.

Vid revision som avses i 7 § andra stycket får beskattningsmyndigheten, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser.

I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Är det av betydelse att vidta sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. Lag (1997:492).

9 § En skatterevision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 13 § och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Lag (1994:474).

10 § Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto. Lag (1994:474).

11 § Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas, om de inte skall undantas enligt 15 §. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Revisorn får ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vidare får han inventera kassan, granska varulager, inventarier, maskiner, fordon, särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverkningsprocesser samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Han får också prova kassaapparatur, särskild räknarapparatur, mätapparatur och annan teknisk utrustning. Lag (1998:507).

12 § Vid skatterevision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten för sådan åtgärd som avses i 11 § och om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande. Den reviderade skall i övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via telenät. Lag (1994:474).

13 § Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 § får beskattningsmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem. Finns det anledning att anta att den reviderade eller, om den reviderade är juridisk person, ställföreträdare för den reviderade har begått brott, får den reviderade inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Lag (1997:1030).

14 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall beskattningsmyndigheten överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Beskattningsmyndigheten skall underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. Lag (1997:492).

Handlingar och uppgifter som skall undantas

15 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision undantas
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter. Lag (1994:474).

15 a § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling, skall ges in till den länsrätt inom vars domkrets den enskilde är bosatt, tillsammans med föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften.

Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision skall handlingen, om beskattningsmyndigheten anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.

Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen. Lag (1997:1093).

15 b § I fråga om upptagning som avses i 11 § första stycket bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.

Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke, besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig för revisorn. Lag (1994:474).

15 c § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling inte omfattas av kontrollen handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i 15 a och 15 b §§ samt i första stycket. Lag (1994:474).

15 d § Om en handling eller del av handling undantagits från kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. Lag (1994:474).

16 § Skattemyndigheten i Stockholm, Skattemyndigheten i Malmö, Skattemyndigheten i Göteborg eller Skattemyndigheten i Gävle får fatta beslut om uppgiftsskyldighet enligt 5 § eller besluta och genomföra skatterevision enligt 3 kap. i Riksskatteverkets ställe. Lag (2000:467).


4 kap. Beskattningsbeslut

1 § Beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse. Lag (1990:331).

2 § Har den skattskyldiges deklaration kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i 2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med deklarationen.

Om deklarationen inte har kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i första stycket, anses skatten genom beskattningsbeslut ha bestämts till noll kronor. Kommer deklarationen in till beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan. Lag (1990:331).

Omprövning

3 § Beskattningsmyndigheten skall ompröva ett beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett beskattningsbeslut framgår av 8 kap. 4 §.

Beskattningsmyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga som avses i första stycket har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får beskattningsmyndigheten inte ompröva frågan. Lag (1990:331).

Omprövning på begäran av den skattskyldige

4 § Vill den skattskyldige begära omprövning, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till beskattningsmyndigheten med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen. Lag (1990:331).

4 a § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får beskattningsmyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. Lag (1993:462).

4 b § Trots bestämmelsen i 3 § tredje stycket får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1993:462).

Omprövning på initiativ av beskattningsmyndigheten

5 § Omprövar beskattningsmyndigheten självmant ett beslut får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter den tid som anges i första stycket om det föranleds av beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligt denna lag avseende annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig. Lag (1990:331).

6 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom i fall som avses i andra stycket och i 7 och 8 §§, inte meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Har den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till beskattningsmyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Lag (1990:331).

Efterbeskattning

6 a § Beskattningsmyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 6 § första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 7--12 §§ (efterbeskattning). Lag (1990:331).

7 § Efterbeskattning får ske om den skattskyldige
1. i deklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig uppgift till ledning för beslut rörande beskattningen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt,
3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,
4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov,
och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.

Efterbeskattning får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
2. när en ändring föranleds av beslut som anges i 5 § andra stycket. Lag (1991:1906).

8 § Efterbeskattning som avser annat än omprövning enligt 7 § andra stycket 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterbeskattning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om beskattningsmyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning avseende samma fråga. Lag (1990:331).

9 § Beskattningsmyndighetens beslut om efterbeskattning skall meddelas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat, om inte annat anges i 10--12 §§. Lag (1990:331).

10 § Beslut om efterbeskattning enligt 7 § andra stycket 2 får meddelas även efter den tid som anges i 9 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid som anges i 9 § men senast inom ett år från utgången av den månad då beskattningsmyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet har vunnit laga kraft. Lag (1990:331).

11 § Har den skattskyldige avlidit, får beslut om efterbeskattning inte meddelas av beskattningsmyndigheten efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering. Lag (1990:331).

12 § Har den skattskyldige, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författningar som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattningsmyndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den redovisningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även efter utgången av i 9 § angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut om efterbeskattning får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 9 §.

Beslutet om efterbeskattning enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslutet om efterbeskattning enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit skall dock beslut om efterbeskattning meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas av beskattningsmyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

Vad som sägs i första -- fjärde styckena tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 § skattebrottslagen föreligger beträffande honom. Lag (1990:331).

Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut

13 § Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får beskattningsbeslutet fattas efter skälig grund. Lag (1990:331).

14 § Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får sådan ändring av beskattningsbeslut som berör mer än en redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret. Lag (1990:331).

Beslut om skatteberäkning

15 § Beskattningsmyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om skatt fatta det beslut om skatteberäkning som föranleds av domstolens beslut. Lag (1990:331).


5 kap. Betalning av skatt

Betalning

1 § Skatten för varje redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, varje skattepliktig händelse skall vara inbetald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 2 kap. 8 § eller, om anstånd har medgetts enligt 2 kap. 9 §, senast den dag då deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet.

För avgift enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 får Statens Jordbruksverk föreskriva att inbetalning skall ske vid annan tid än som anges i första stycket.

Skatt som har fastställts på annat sätt än enligt 4 kap. 2 § skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer. I sådana fall kan beskattningsmyndigheten, om synnerliga skäl föreligger, besluta att betalningen av skatten får delas upp på flera betalningstillfällen under högst ett år. Lag (2000:467).

2 § Skatten betalas genom insättning på ett särskilt konto. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot.

Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en skattepliktig händelse understiger femtio kronor skall inte betalas in. Lag (1993:774).

Anstånd

3 § Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt på grund av sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan beskattningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd med betalningen av den skatt som förfaller till betalning närmast efter det att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades skall anståndet omprövas.

4 § Har skyldighet att redovisa skatt för lager av skattepliktiga varor inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara registrerad hos beskattningsmyndigheten, får myndigheten medge anstånd med betalning av skatten om särskilda skäl föreligger. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.

5 § En skattskyldig kan av beskattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten om
1. ett beskattningsbeslut överklagats,
2. den skattskyldige begärt omprövning,
3. Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, eller
4. det i andra fall kan antas att skatten kommer att sättas ned.

Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar. Lag (2001:335).

Återbetalning

6 § Om den skattskyldige har betalat in skatt för en redovisningsperiod eller en skattepliktig händelse och den inbetalade skatten överstiger vad han enligt beslut av beskattningsmyndigheten, domstol eller annan besvärsmyndighet skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige.

Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp för perioden, skall det överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige.

Utbetalning enligt första eller andra stycket skall ske endast om beloppet uppgår till minst femtio kronor. Beloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal.

7 § Från överskjutande belopp enligt 6 § eller annat belopp som utbetalas på grund av bestämmelse i denna lag skall före utbetalning avräknas sådan skatt enligt denna lag för vilken den skattskyldige står i skuld hos beskattningsmyndigheten. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala enligt 5 § skall dock inte avräknas.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till utbetalning. Lag (1993:462).

Dröjsmålsavgift

8 § Dröjsmålsavgift skall tas ut om
1. det skattebelopp som har tagits upp i en deklaration inte betalas inom den tid som anges i 1 § första eller andra stycket, eller
2. skatten inte betalas inom den tid som har bestämts enligt 1 § tredje stycket. Lag (1992:639).

9 § Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt 3, 4 eller 5 §, tas dröjsmålsavgiften ut endast på det skattebelopp som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Lag (1992:639).

10 § Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Lag (1997:492).

11 § Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:639).

Ränta

12 § Ränta skall utgå på
1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.

I fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut.

I fall som avses i första stycket 2 utgår ränta från den dag, då beloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått ut eller, om beloppet betalats dessförinnan, till och med den dag betalning skett. Bifalls den skattskyldiges yrkande i omprövningsärende av beskattningsmyndigheten eller bifaller domstol ett överklagande skall betald ränta återbetalas.

Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl. Lag (1997:492).

13 § Räntan skall utgå på skatt som skall återbetalas enligt 6 § första stycket. Räntan utgår från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag då det återbetalas.

14 § Räntan beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal.

För tid som infaller efter utgången av det år då skatten beslutas tillämpas den räntesats som gäller för det året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal. Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte. Lag (1992:639).

15 § Har beslut som föranlett ränta ändrats, skall ny beräkning av ränta göras. I fall som avses i 12 § första stycket 1 skall därvid för mycket erlagd ränta återbetalas till den skattskyldige och i fall som avses i 13 § skall den skattskyldige betala tillbaka vad han uppburit för mycket.

Indrivning

16 § Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatten, även om fordran inte har förfallit till betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar m. m. Lag (1995:579).

17 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person och som inte betalat in skatt i den tid och ordning som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § skattebetalningslagen (1997:483).

Beskattningsmyndigheten beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende skatt enligt denna lag. Lag (1997:1044).

17 a § Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 17 § får indrivning göras i samma ordning som gäller för skatt. Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld avseende skatt enligt denna lag. Lag (1996:670).

18 § Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som överklagandet avser.

Åtgärder enligt denna lag skall verkställas även om det beslut som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Lag (1993:462).


6 kap. Förhandsbesked har upphävts genom lag (1998:190)


7 kap. Särskilda avgifter

1 § Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för beslut rörande beskattningen och uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller, om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter fem procent när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första eller andra stycket.

Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt uppgifter han på något annat sätt än muntligen kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägget enligt första eller andra stycket.

Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar rörande annan fråga än den som föranlett tillägget. Lag (1997:1030).

2 § Skattetillägg enligt 1 § fjärde stycket skall undanröjas av beskattningsmyndigheten, om deklaration kommer in inom en månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om skattetillägg. Lag (1994:1906).

3 § har upphävts genom lag (1990:331).

4 § Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller en misskrivning, som uppenbart framgår av deklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt.

Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte skattetillägg. Lag (1997:492).

5 § Har den som är deklarationsskyldig inte kommit in med deklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift). Förseningsavgiften är 300 kronor. Avgiften är dock 600 kronor om den skattskyldige
1. anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits, eller
2. underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Lag (1987:1219).

6 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och förseningsavgift
1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller
3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller avgiften.

Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt.

Skattetillägg och förseningsavgift får inte påföras sedan den skattskyldige avlidit. Lag (1997:492).

7 § Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Utan hinder av vad som annars föreskrivs om omprövning och överklagande skall den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut i den beskattningsfråga som föranlett avgiften inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om Riksskatteverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige. Lag (1993:462).

8 § Bestämmelserna i 6 § skall beaktas även om något yrkande om befrielse inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg skall beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslutet. Lag (1997:492).

9 § Skattetillägg skall avrundas till närmast lägre hela krontal. Skattetillägg eller för en och samma redovisningsperiod utgående skattetillägg, som inte uppgår till femtio kronor, påförs inte.

10 § Bestämmelserna om särskild avgift i detta kapitel gäller inte i fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2.


8 kap. Överklagande

1 § Beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen samt beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av skatt och om att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut eller att avvisa ett överklagande får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och, i fråga om avgifter enligt 1 kap. 1 § första stycket 2, av det allmänna ombudet.

Beslut om skatterevision och föreläggande av vite får inte överklagas.

Riksskatteverkets övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas. Lag (2000:467).

2 § Den skattskyldiges överklagande enligt 1 § första stycket skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det kalenderår under vilket det beskattningsår som beslutet avser har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beskattningsbeslut även om det inte gått honom emot. Lag (1993:462).

3 § Beskattningsmyndigheten skall pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att beskattningsmyndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den beskattningsmyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen. Lag (1990:331).

4 § Beskattningsmyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 3 § eller hinder mot omprövning föreligger enligt 4 kap. 3 § tredje stycket.

Ett överklagande förfaller, om beskattningsmyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet. Lag (1990:331).

5 § Om överklagandet inte avvisas enligt 3 § eller förfaller enligt 4 §, skall beskattningsmyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning. Lag (1993:462).

6 § Överklagande av det allmänna ombudet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av beskattningsmyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Om det allmänna ombudet har överklagat ett beskattningsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt. Lag (2000:467).

7 § har upphävts genom lag (1998:190).

8 § Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas hos kammarrätten av den som har förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet.

Överklagande av länsrättens beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd. Lag (2000:467).

9 § Bestämmelserna i 6 kap. 10, 13, 14 samt 17-24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om Riksskatteverket skall i tillämpliga fall gälla det allmänna ombudet. Lag (2000:467).

10 § har upphävts genom lag (1990:331).

11 § har upphävts genom lag (1990:331).

12 § har upphävts genom lag (1990:331).

13 § har upphävts genom lag (1990:331).


9 kap. Övriga bestämmelser

1 § har upphävts genom lag (2001:197).

2 § har upphävts genom lag (1990:331).

3 § Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i Dalarnas län. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och skattebetalningslagen (1997:483) görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. Lag (2001:1230).

Befrielse från skatt

4 § Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Medges nedsättning, befrielse eller återbetalning får medgivandet avse även på skatten belöpande ränta och särskild avgift.


Övergångsbestämmelser

1984:151
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 då lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall upphöra att gälla.
2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om skatt för vilken deklaration skulle ha lämnats före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av denna bestämmelse och av bestämmelsen i punkt 1 skall dock iakttas vad som sägs i punkterna 3--12. Vidare skall reglerna i 3 kap. i den nya lagen tillämpas även på äldre förhållanden.
3. Inträder deklarationsskyldigheten tidigare enligt den nya lagen än enligt den gamla lagen, skall den nya redovisningsordningen tillämpas först för redovisningsperiod som börjar eller för skattepliktig händelse som inträffar vid ikraftträdandet eller senare.
4. Skattskyldiga som efter ikraftträdandet skall lämna redovisning enligt 2 kap. 3 § tredje stycket för halvt eller helt beskattningsår får lämna en deklaration för tiden från ikraftträdandet till ingången av närmast följande beskattningsår.
5. De nya bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 6 § andra stycket samt 4 kap. 4 och 9 §§ tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar vid ikraftträdandet eller senare.
6. Bestämmelserna om beslut i 4 kap. med undantag för 4 och 9 §§ tillämpas även på äldre förhållanden. Beslut om fastställande av skatt enligt 3 eller 5 § eller om efterbeskattning får dock inte meddelas om tiden för meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla lagen gått ut vid den nya lagens ikraftträdande.
7. Vid beräkning av de tidsfrister för beslut som avses i 4 kap. 3, 5 och 10 §§ tillämpas bestämmelserna i 1 kap. 9 § om beskattningsår även för tid före ikraftträdandet.
8. I fall som avses i 5 kap. 4 § gäller den nya bestämmelsen om skattskyldigheten inträtt efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 5 § tillämpas om besvär anförts efter ikraftträdandet. Bestämmelserna om restavgift och ränta i den nya lagen tillämpas även på äldre förhållanden, om skyldigheten att betala skatten till följd av deklaration eller beskattningsmyndighetens beslut inträtt efter den nya lagens ikraftträdande. Ränta som avser tid före ikraftträdandet beräknas dock efter de procentsatser som anges i 27 och 29 §§ gamla lagen.

Bestämmelserna om indrivning i 5 kap. 16 § tillämpas även i fråga om ärende som har lämnats för indrivning före ikraftträdandet och i fråga om ärende som efter ikraftträdandet har lämnats för indrivning men som avser skatt som hänför sig till tid dessförinnan.
9. De nya bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. gäller inte för beslut i ärenden i vilka yttrande från reklamskattenämnden har avgetts före ikraftträdandet.
10. Yttrande från det allmänna ombudet i ärenden som avser förhandsbesked enligt 6 kap. skall inhämtas endast i sådana ärenden där ansökan från den skattskyldige kommit in efter ikraftträdandet och, såvitt gäller förhandsbesked i fråga om reklamskatt, också i ärenden som har kommit in före ikraftträdandet om yttrande från reklamskattenämnden inte dessförinnan har avgetts.
11. De nya bestämmelserna om besvär i 8 kap. tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet.
12. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om skatt enligt lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt. Lag (1984:600).
13. Deklaration som avser skatt på bensin och andra bränslen enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, skatt enligt lagen (1961:372) om bensinskatt eller avgift enligt lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol och som avser redovisningsperiod som infaller under tiden den 1 juli 1984--den 30 juni 1985 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den femte i andra månaden efter redovisningsperiodens slut.

Har i fråga om skatt på elektrisk kraft enligt lagen om allmän energiskatt redovisningsperiod förkortats genom den nya lagen skall de nya bestämmelserna om redovisningsperioder gälla först för redovisningsperiod som enligt de äldre bestämmelserna börjar vid ikraftträdandet eller närmast därefter.
14. I den mån lagarna under 1 kap. 1 § innehåller särskilda övergångsregler som strider mot innehållet i punkterna 2--13, gäller i stället dessa regler.

1986:478

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

1986:1302

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

1987:1219

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 7 kap. 5 § i sin nya lydelse tillämpas i fråga om deklaration som avser en redovisningsperiod som slutar efter ikraftträdandet eller en skattepliktig händelse efter ikraftträdandet.

1990:1320

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser i 5 kap. 17 § skall fortfarande gälla i fråga om skatt som belöper på tid före ikraftträdandet.

1991:702

Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 kap. 2 § den 1 januari 1992, och i övrigt den 1 juli 1991.

1991:1906

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 7 kap. 6 § skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om skatt som skolat redovisas före ikraftträdandet.

1992:639

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om skatt eller ränta som förfallit till betalning före ikraftträdandet. Ränta som belöper på tid före ikraftträdandet beräknas enligt äldre föreskrifter.

1993:462

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Vid överklagande av beslut som meddelats av Riksskatteverket före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. Vid överklagande av den skattskyldige skall allmänna ombudets funktion fullgöras av Riksskatteverket. Överklagande av sådant beslut meddelat av Riksskatteverket skall dock ges in till Skattemyndigheten i Dalarnas län. Lag (1996:952).

1993:853

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993. Hänvisningen i 1 kap. 1 § och 2 kap. 3 § till lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel tillämpas dock först fr. o. m. den 1 januari 1994.

1994:214

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller även i fråga om vite som förelagts med stöd av lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

1994:474

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagande i 8 kap. 8 § träder dock i kraft först den 1 oktober 1994.

Beslut som meddelats av beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter.

De nya föreskrifterna i 3 kap. 15--15 d §§ tillämpas om handlingar och uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.

1994:1906

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om revisioner som beslutats före ikraftträdandet.

1995:620

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1995:1134

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas för tid från och med den 14 oktober 1995.

1997:492
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 och 7 §§ gäller fortfarande i fråga om kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt.
3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite som samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).

1997:1030

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Såvitt avser bestämmelserna i 7 kap. 1 § skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om skatt för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1997.

1997:1044

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Den nya bestämmelsen skall dock inte tillämpas i mål om betalningsskyldighet för delägare i handelsbolag som anhängiggjorts före utgången av år 1997.

1999:1091

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 2 kap. 5 § samt 3 kap. 5 och 7 §§ även därefter tillämpas i sin äldre lydelse.

2000:467
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.
3. Om Skattemyndigheten i Gävle före ikraftträdandet har fattat ett beslut som avses i den äldre lydelsen av 8 kap. 1 § sista stycket första meningen får beslutet överklagas hos Riksskatteverket.
4. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall fortfarande tillämpas beträffande skatter och avgifter enligt de upphävda lagar som anges i den äldre lydelsen av 1 kap. 1 § första stycket 1.

2000:1432
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall fortfarande tillämpas beträffande den upphävda lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

2001:1230

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Vid tillämpning av 9 kap. 3 § skall vite, som förelagts enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, anses förelagt med stöd av lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

2002:400
2. Genom lagen upphävs lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om

a) redovisningsperioder som börjar före den 1 januari 2003, och

b) skattepliktiga händelser som inte skall hänföras till någon redovisningsperiod och som inträffat före den 1 januari 2003.