Onsdagen den 9 april
Kl. 09.00 - 10.43
12.00 - 18.02
19.00 - 22.55
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
-------------------------------------------------------------
1 §  Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 3 april.
2 §  Meddelande om debatt med anledning av
vårpropositionens avlämnande
Talmannen meddelade att debatten med anledning
av vårpropositionens avlämnande skulle äga rum
tisdagen den 15 april kl. 10.00. Debattregler hade
delats ut till kammarens ledamöter.
3 §  Meddelande om skriftliga frågor under
påskuppehållet
Talmannen meddelade att skriftliga frågor som
lämnas in till och med torsdagen den 17 april
kl. 10.00 skulle besvaras torsdagen den 24 april före
kl. 12.00. Meddelandet hade delats ut till kammarens
ledamöter.
4 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen
Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM56 Ramverk för gemenskapens verk-
samheter till förmån för konsumenterna
KOM(2003)44 till lagutskottet
2002/03:FPM60 Förslag till Europaparlamentets och
rådets direktiv om begränsning av användning och
utsläppande på marknaden av nonylfenol, nonyl-
fenoletoxylat och cement
KOM(2002)459 till miljö- och jordbruksutskottet
5 §  Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motioner
2002/03:Kr4-Kr6 till kulturutskottet
2002/03:A10-A13 till arbetsmarknadsutskottet
2002/03:Ju6-Ju9 till justitieutskottet
2002/03:K8-K12 till konstitutionsutskottet
2002/03:So47-So50 till socialutskottet
2002/03:N9-N12 till näringsutskottet
2002/03:So46 till socialutskottet
2002/03:Sf9-Sf13 till socialförsäkringsutskottet
2002/03:Fi12 till finansutskottet
2002/03:U12 och U13 till utrikesutskottet
6 §  Förnyad bordläggning
Föredrogs och bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkande 2002/03:SfU8
Bostadsutskottets betänkande 2002/03:BoU8
Konstitutionsutskottets betänkanden 2002/03:KU27
och KU28
7 §  Beslut om ärende som slutdebatterats den
2 april
UbU9 Förskolan
Punkt 2 (Mångfald inom barnomsorgen)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, m, kd, c, mp)
Votering:
153 för utskottet
153 för res. 2
43 frånvarande
Talmannen konstaterade att rösterna var lika delade.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 24 v
För res. 2:     50 m, 39 fp, 29 kd, 20 c, 15 mp
Frånvarande:    15 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
I omröstningen vid sammanträdet torsdagen den
3 april var rösterna lika delade. Ärendet bordlades
därför i enlighet med 5 kap. 6 § riksdagsordningen.
Då nu åter vid denna votering uppkommit lika röste-
tal skulle kammaren enligt samma bestämmelse ta
ställning till om ärendet nu skulle återförvisas till
utskottet. Om minst hälften av de röstande förenade
sig härom skulle ärendet återförvisas. Beslutades inte
återförvisning skulle lotten avgöra vilken mening som
skulle vara riksdagens beslut.
Kammaren biföll återförvisning med acklamation.
8 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats den
3 april
KrU6 Radio- och TV-frågor
Punkt 1 (Mål för mediepolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
257 för utskottet
50 för res. 1
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 39 fp, 28 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 1:     50 m
Avstod:         1 kd
Frånvarande:    13 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 3 (Finansieringsform för public service-
verksamheten)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
218 för utskottet
39 för res. 3
51 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 28 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 3:     39 fp
Avstod:         50 m, 1 kd
Frånvarande:    13 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 6 (SVT:s programtextning)
1. utskottet
2. res. 5 (c, kd)
Votering:
244 för utskottet
63 för res. 5
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 50 m, 39 fp, 23 v, 1 mp
För res. 5:     29 kd, 20 c, 14 mp
Avstod:         1 v
Frånvarande:    13 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 12 (TV-gudstjänster)
1. utskottet
2. res. 10 (c, kd)
Votering:
253 för utskottet
51 för res. 10
3 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 50 m, 35 fp, 24 v, 13 mp
För res. 10:    1 fp, 29 kd, 20 c, 1 mp
Avstod:         2 fp, 1 mp
Frånvarande:    13 s, 5 m, 10 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 18 (Översyn av Våldsskildringsrådet)
1. utskottet
2. res. 12 (fp, kd, c)
Votering:
220 för utskottet
88 för res. 12
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 50 m, 24 v, 15 mp
För res. 12:    39 fp, 29 kd, 20 c
Frånvarande:    13 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
AU5 Arbetsmiljö
Punkt 1 (Företagshälsovård)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
52 för res. 1
20 för res. 2
235 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
237 för utskottet
50 för res. 1
21 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 39 fp, 29 kd, 24 v, 14 mp
För res. 1:     50 m
Avstod:         20 c, 1 mp
Frånvarande:    13 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 3 (Gränsvärden)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
275 för utskottet
15 för res. 4
18 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 50 m, 39 fp, 29 kd, 6 v, 20 c
För res. 4:     15 mp
Avstod:         18 v
Frånvarande:    13 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Rossana Dinamarca och Berit Jóhannesson (båda v)
anmälde att de avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Punkt 5 (Elektromagnetiska fält)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
290 för utskottet
16 för res. 6
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 50 m, 38 fp, 29 kd, 24 v, 19 c
För res. 6:     1 fp, 15 mp
Avstod:         1 c
Frånvarande:    14 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 7 (Våld och hot)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
272 för utskottet
24 för res. 7
12 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet   131 s, 50 m, 39 fp, 29 kd, 20 c, 3 mp
För res. 7:     24 v
Avstod:         12 mp
Frånvarande:    13 s, 5 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 8 (Mobbning)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
256 för utskottet
30 för res. 8
20 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 49 m, 38 fp, 24 v, 14 mp
För res. 8:     29 kd, 1 mp
Avstod:         1 fp, 19 c
Frånvarande:    13 s, 6 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 3 c, 2 mp
Mona Jönsson (mp) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
9 §  Allmänna motioner om fastighets- och för-
mögenhetsbeskattning
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU9
Allmänna motioner om fastighets- och förmögen-
hetsbeskattning.
Anf.  1  BRITTA RÅDSTRÖM (s):
Herr talman! I dag ska kammaren bland annat de-
battera skatteutskottets betänkande SkU9. Betänkan-
det handlar om motioner från allmänna motionstiden
och tar upp några uppmärksammade och väldebatte-
rade områden. De är väldebatterade både bland med-
borgare såväl som bland politiker och i medierna.
Denna debatt handlar alltså om fastighets- och för-
mögenhetsbeskattning och skatt på arv och gåva.
I dessa frågor har 41 motioner väckts, och bifogat
till betänkandet finns elva reservationer och tre sär-
skilda yttranden. Motionerna tar bland annat upp
frågor som rör avveckling av fastighetsskatten, änd-
ringar i regelsystemet för fastighetsskatten, kapital-
vinstbeskattning vid försäljning av fastigheter och
avveckling av förmögenhetsskatten. När det gäller
arvsbeskattningen tar motionärerna upp frågan om
alternativ tidpunkt för värdering av aktier som sjunkit
i värde efter tiden för dödsfallet samt frågan om höjda
taxeringsvärden och deras effekter på arvsskatteutta-
get.
Utskottet avstyrker samtliga motioner och reser-
vationer. I flera fall hänvisar utskottet till de åtgärder
som riksdagen redan har fattat beslut om samt utred-
ningar som har tillsatts. Vidare hänvisas till att resul-
tatet av regeringens överväganden med anledning av
Fastighetsbeskattningskommitténs och Skattebasut-
redningens förslag bör avvaktas.
När det gäller miljöförbättrande åtgärder och dess
påverkan på beskattningen av fastigheter konstaterar
utskottet att frågan är föremål för överväganden i
Regeringskansliet på basis av bland annat den över-
enskommelse om den ekonomiska politiken som
träffats mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet.
För Socialdemokraterna är det Lennart Axelsson
som deltar i debatten.
Herr talman! Med denna inledning vill jag yrka
bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga
reservationer.
Anf.  2  ANNE-MARIE PÅLSSON (m):
Herr talman! Sverige är ett rikt land, men svens-
karna är ett fattigt folk. Medianförmögenheten i ett
svenskt hushåll år 1999 är 100 000 kr. Det är samma
nivå som 1983, trots att vi har haft en hög tillväxt i
Sverige under den perioden. Internationellt sett är det
lågt, i botten av OECD-länderna.
100 000 kr är inte mycket pengar. De räcker inte
till mycket - till en begagnad Saab av låt vara hygglig
kvalitet. Föga förvånande är därför vårt beroende av
det offentliga transfereringssystemet fortsatt mycket
starkt. Statens grepp om oss är tillika starkt.
Förmögenheten är låg bland svenskar av flera
skäl. Först och främst är det därför att vi har höga
skatter på arbete, framför allt skatt på låga och ge-
nomsnittliga inkomster. Det gör det svårt, för att inte
säga omöjligt, för en genomsnittlig familj att spara
undan något kapital. Dessutom skulle man kunna
tillägga att en rad ganska olyckliga beslut har gjort att
när man väl har sparat undan några pengar har värdet
försvunnit genom olika former av prisfall och andra
ingrepp på kapitalmarknaden.
Förmögenheten är också låg bland svenskar därför
att vi har höga skatter på förmögenheter och tillgång-
ar. Vi har höga skatter på arv och gåva. Statens an-
språk på det vi ackumulerar är således mycket högt.
Men detta gäller inte alla. I de skatter och struktu-
rer vi har finns en rad kryphål, en rad möjligheter att
slippa undan de höga skatterna. Dessa kryphål är inte
bara av regleringsmässig karaktär eller består av
ofullständigheter i skattestrukturen, de är också re-
sultat av att vi numera befinner oss i en globaliserad
värld med rörligt kapital och med stor möjlighet för
människor att röra sig över nationsgränserna.
Förmögenhetsskatten är en skatt som utgår med
full kraft på måttliga förmögenheter. Miljonärer be-
skattas stenhårt medan miljardärer slipper undan. Det
är en eftergift från den socialdemokratiska regering-
ens sida för att hålla vissa familjer kvar i Sverige.
Med de förmögenhetsskatter vi har kvar i dag har
staten i princip konfiskerat hälften av förmögenheten
på 30 år.
Förmögenhetsskatten utgår olika inte bara på
grund av hög eller låg förmögenhet, utan olika till-
gångsslag i förmögenhet beskattas olika högt och
andra inte alls. Det är skillnad på om aktien är note-
rad på A-listan eller OTC-listan - av något för mig
obegripligt skäl. Det är också skillnad på om tillgång-
arna finns i en bostadsrätt på Östermalm eller i ett
småhus i Tyresö. Det är också skillnad på om förmö-
genheten finns ackumulerad som jordbruksfastighet
eller som bankmedel. Det finns över huvud taget
ingen rak linje i den svenska förmögenhetsbeskatt-
ningen. Detta är också något som utredaren Per-Olof
Edin uppmärksammar i sin skattebasutredning. Hans
förslag är att antingen bredda skattebasen och göra
förmögenhetsskatten något mer rimlig när det gäller
träffsäkerhet eler i annat fall avveckla förmögenhets-
skatten. Jag önskar att man i kammaren kan gå på
P.-O. Edins linje omedelbart genom att ställa sig
bakom de reservationer de borgerliga partierna har i
fråga om långsiktigt och kortsiktigt avskaffande av
förmögenhetsskatten.
Arvs- och gåvoskatten är precis lika bisarr. Lite
vulgärt skulle man kunna uttrycka att arvsskatt utgår
bara i händelse av oplanerad död. Är man lite fiffig
kan man krångla sig undan även den skatten. Genom
olika, fullständigt lagliga, arrangemang kan man föra
över kapital från en generation till nästa generation.
Men det gäller således att vara ute i god tid och att
planera sin situation väl. Detta gäller inte alla. Männi-
skor med kunskap och tillgång till expertis har oänd-
ligt mycket lättare att klara sig undan skatten än män-
niskor som saknar dessa egenheter.
Situationen är likadan för fastighetsskatten. Fas-
tighetsskatten träffar de svenska hushållens i särklass
viktigaste tillgångsslag. Fastigheter svarar för ungefär
hälften av svenska folkets tillgångar. De är dessutom
oändligt mycket viktigare som tillgångsslag hos de
genomsnittliga svenskarna.
Fastighetsskatten, som den nu är konstruerad, är
godtycklig. Den utgår från någon form av schablon-
mässiga beräkningar och träffar därför helt galet
ibland, inte sällan dessutom.
Den är dessutom orättvis, därför att den belastar
bara ett slags tillgångar. Argumenten bakom en fas-
tighetsskatt är att man ska beskatta en avkastning,
som låt vara inte utgår från några pengar utan utgår
från något nyttjandevärde.
Ska man vara konsekvent ska då även andra till-
gångsslag beskattas som kan ge samma form av nytt-
jandevärde. Man kan till exempel tycka att en båt som
guppar omkring i en hamn och som kan vara värd
både 1, 2 och 10 miljoner kronor skulle kunna belas-
tas med en skatt likaväl som fastigheter. Men det gör
man inte, kanske på grund av att det är lite knepigt att
hålla koll på alla båtar.
Fastighetsskatten är också orättvis därför att den
belastar framför allt ett boende och ett tillgångsslag
som är beläget i vissa områden. Den slår inte tillnär-
melsevis så hårt på ett småhus i Hörby som på ett
småhus i Lund, och inte lika starkt på ett småhus i
Kalix som på ett småhus i Stockholm.
Fastighetsskatten är i detta sammanhang också
allvarlig därför att den är starkt konfiskatorisk till sin
karaktär. Den innebär att staten drar in tillgångsmas-
sor, kapital som den enskilde har sparat samman
genom arbete och slit.
Det är osedvanligt cyniskt på så sätt att fastighets-
skatt ska betalas in oavsett om den skattskyldige har
en enda krona att betala skatten med. Då säger reger-
ingen helt frankt att man väl kan låna pengar för att
betala den skatten. Ja, vi kan naturligtvis tänka oss
det som en affärsmöjlighet för regeringen, att man
helt enkelt bildar ett slags bank och lånar ut pengar
till den enskilde för att han ska kunna betala fastig-
hetsskatten. På det sätter kommer banken så små-
ningom att kunna ackumulera ganska stora mängder
av utlåningskapital, som staten naturligtvis sedan tar
hand om för eget välbefinnande.
Jag tycker att situationen är allvarlig i Sverige. Vi
behöver inte färre rika personer i det här landet, utan
vi behöver fler rika personer, med små och stora
förmögenheter. Dessa förmögenheter ska användas
för att skapa företag, finansiera nystartade aktiviteter
men också hjälpa den enskilde individen att stå rustad
för sådant som kan inträffa som normalt sett inträffar
i livet. Inkomster faller därför att man är sjuk, ar-
betslös, föräldraledig och liknande.
Därför behövs en lägre beskattning på förmögen-
het och en lägre beskattning på tillgångsslag.
Herr talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 i SkU9,
men jag ställer mig givetvis bakom samtliga mode-
rata reservationer i SkU9.
Anf.  3  GUNNAR ANDRÉN (fp):
Herr talman! I denna kammare fattas många visa
beslut. En del av dem får konsekvenser som inte är så
bra för landet. Det gäller bland annat de ärenden som
vi behandlar nu och som handlar om någon form av
uppsamlingsheat, för att använda den termen, där det
inte spelar så stor roll vad vi tycker här i talarstolen
nu av den anledningen att det finns en så stabil majo-
ritet för en annan skattepolitik. På alla de områden
som vi nu ska behandla - fastighetsbeskattningen,
energisparåtgärder och så vidare - har Socialdemo-
kraterna en stabil majoritet tillsammans med de två
andra partierna. De föreslår alltså avslag på samtliga
motionsförslag som finns här.
Jag nöjer mig också, ungefär som Anne-Marie
Pålsson, med att yrka bifall endast till reservation 2,
trots att jag också står bakom de andra förslagen.
Jag vill säga några korta ord om de viktigaste frå-
gorna. När det gäller fastighetsbeskattningen finns det
tre huvudsakliga invändningar mot den. Den första
invändningen är att den avviker från all annan be-
skattning och att den inte handlar om skatt efter bär-
kraft. Det är den avgörande invändningen. Det finns
inget som helst samband mellan den debitering som
man utsätts för och den förmåga man har att betala.
Jag har alltid tyckt att det är så otroligt konstigt att
dagens socialdemokrater inte vill medge det. Det
finns ingen sådan förmåga.
Det andra, som inte minst Anne-Marie Pålsson
har varit mycket skicklig på att påtala, är bristen på
förutsägbarhet. Det har att göra med hur taxe-
ringsvärdet fastställs. Det är också en annan sak som
jag ständigt har förvånats över, och det är att Social-
demokraterna i vårt land inte vill medge att det i fas-
tighetsbeskattningen inte finns någon förutsägbarhet
om vilka skatter man kommer att debiteras, utan det
avgörs av andra förhållanden, nämligen hur mycket
pengar man köper fastigheter i omgivningen för.
Det tredje är en väldigt intressant sak, som sällan
brukar tas upp. Socialdemokraterna i det här landet
tycker - det står vi också bakom - att en progressiv
beskattning med stigande inkomst är en ganska god
princip. Men just fastighetsbeskattningen får faktiskt
den motsatta effekten. Där har vi det mest fantastiska:
Vi får en regressiv beskattning.
Det är nämligen så att om två personer har samma
fastighetsskatt får den som har lägst inkomst också
högst andel av sin inkomst i fastighetsskatt. Här har
vi alltså ett exempel på en regressiv skatt. Det är en
väldigt konstig princip när man är förespråkare för en
progressiv skatt. När man blandar två inkomster och
kapitalavkastning får man en regressiv skatt. Jag
menar att det inte är anständigt att ha den principen.
Nu har man infört en undantagsregel för detta,
men jag tycker att det är ett skamgrepp att man ska
behöva ha en undantagsregel för att komma undan
den regressiva skatten.
Låt mig också säga en sak om energisparåtgärder,
nämligen att det från allmänna utgångspunkter är
orimligt att taxeringsvärdet ska höjas om man gör
goda investeringar och energibesparande åtgärder i
fastigheten.
Jag går nu över till förmögenhetsskatten. Jag vill
citera Mats Sjöstrand i skatteutskottets offentliga
utfrågning den 18 februari 2003 om de svenska skat-
tebaserna och internationaliseringen. Jag läser innan-
till på s. 21, och Mats Sjöstrand säger exakt så här:
"Jag vill påstå att vi inte har någon förmögenhets-
skatt i Sverige. Vi har en skatt på vissa tillgångar. Det
är nog ganska säkert så att den skatten är en bi-
dragande orsak till att de 250 miljarderna finns ut-
omlands."
En hårdare beskrivning av hur förmögenhetsskat-
ten fungerar finns inte. Jag menar att det egentligen
inte finns någon annan utväg när det gäller förmö-
genhetsskatten än att avveckla denna.
Jag skulle kunna polemisera lätt mot Anne-Marie
Pålsson när hon säger att det är väldigt orättvist att
Stefan Persson och andra väldigt rika personer inte
betalar förmögenhetsskatt. Jag vill säga att det vikti-
gaste är att alla slipper från den här skatten. Det är det
som är det viktiga. Det är farligt att använda avund-
sjukebegreppet här. Det är viktigt att vi har företag
kvar i Sverige, att vi har bra familjeföretag och så
vidare. Därför är vägen ut ur detta dilemma att vi helt
avvecklar denna typ av förmögenhetsskatter.
Slutligen vill jag när det gäller arvs- och gåvo-
skatten säga att vi har fått ett litet steg på vägen i
form av en utredning. Folkpartiet har skrivit en reser-
vation mest för att markera det angelägna i att detta
genomförs. Nu har jag förstått att det inte är säkert att
detta kommer i vårpropositionen, och jag tycker att
det är väldigt beklagligt om det skulle vara på det
sättet. Vi får återkomma till frågan, så jag yrkar inte
bifall till den reservationen. Men jag vill markera att
det förhåller sig på det sättet.
Anf.  4  PER LANDGREN (kd):
Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig mest vid
fastighetsbeskattningen, och därför vill jag yrka bifall
till reservation nr 3.
Min beskrivning av fastighetsskatten går tillbaka
på den beskrivning som ligger till grund för majori-
tetens inriktning. Därefter tänker jag kritisera den.
Den här skatten ses som en del av kapitalinkomst-
beskattningen. Med det tekniska språket säger man att
fastighetsskatten är en schablonmässig intäktsskatt på
avkastningen av en bostad i dess egenskap av kapi-
taltillgång. Jag ska förklara vad det betyder.
Köp av ett hus är en kapitalplacering, hävdar man.
Det är som att placera i aktier eller sätta in sitt kapital
i en bank. Eftersom avkastning på kapitaltillgångar
ska beskattas likformigt ska även kapitalet som man
har satt in i ett hus eller en bostadsrätt också beskat-
tas.
Herr talman! Nu genererar inte hus några in-
komster i reda pengar. Då tänker man sig att om hus-
ägaren hade hyrt ut sin bostad hade han fått in reda
pengar. Då hade han haft en inkomst. Man tänker sig
då att han eller hon hyr ut bostaden på marknadsmäs-
siga villkor. Nu gör ägaren inte det, för han eller hon
och familjen bor ju där själv. Då ser man på inkoms-
ten som ägaren hade fått in om han eller hon hade
hyrt ut bostaden som fiktiv. Ordet fiktiv kommer av
latinets fingere, som betyder hitta på. Man säger ock-
så med ett annat fint ord att den här inkomsten är icke
monetär - rent ut sagt icke i reda pengar. Hur finns
den då?
Jo, man säger att den finns i form av en daglig
konsumtion av fastighetens alla nyttigheter och njut-
ningar. Inom en delvetenskap som kallas för ekono-
metri försöker man - av helt förklarliga skäl; det är
inte de som har skapat skatten - räkna ut mer exakt
vad det är som gör att huset har det marknadsvärde
det har, varför människor är beredda att betala så
mycket för det hus som du och din familj har. Då
talar man om en hedonisk prisfunktion. Ordet hedo-
nisk kommer från grekiskans hedone, som betyder
just njutning, därav min slutsats som kommer så
småningom, att fastighetsskatten är något av en njut-
ningsskatt.
Det betyder helt enkelt att man räknar ut allt det
goda, behagliga, njutningsfulla som man har betalat
för, som man har gjort själv, lagt ned timmar - måna-
der av arbete på, som höjer njutningsvärdet, som helt
enkelt gör tillvaron dräglig i huset eller bostadsrätten.
Det höjer naturligtvis också marknadsvärdet, för det
finns andra människor som är intresserade av att köpa
huset och då sätter ett pris på det.
Fastighetsskatten blir faktiskt en njutningsskatt.
Som väl är är inte njutningsskattetänkandet konse-
kvent genomfört. Skulle vi ha en skatt som utgår från
njutningen eller den sköna tillvaro som vi försöker
skapa skulle det bli väldigt konstiga effekter. Uppfin-
ningsrika politiker, politiker som letar efter skatteba-
ser, en och annan nationalekonom och andra tjänste-
män kan uppfinna ett stort antal nya skatter på samma
tema att förstärka statskassan med.
Herr talman! Känns det inte småaktigt och på
gränsen till löjeväckande med ett förfarande där en
diskmaskin ökar fastighetens värde med en summa
som är högre än vad diskmaskinen kostar? Allvarliga-
re blir det när värmepumpar - inte minst för Miljö-
partiet, men också för oss andra - tilläggsisolering
och treglasfönster leder till höjda taxeringsvärden och
höjd fastighetsskatt. Miljöpartiet är med bakom den
här konstruktionen.
Till råga på allt är det så att fastighetens läge och
belägenhet faktiskt brandskattar permanentboende vid
till exempel vatten av vad slag det vara månde. Nu
kan inte tjänstemän på taxeringsmyndigheten okulär-
besiktiga alla hus. Men det är faktiskt en väldig skill-
nad på var vid vattnet en fastighet ligger - om det är
en stenig strand som ligger väldigt nära eller en här-
ligt skön sandstrand, om det är djupvatten, om det är
på nord- eller sydsidan. Men se, det tar man inte nå-
gon större hänsyn till. Det kan göra en skillnad i mil-
jonklassen.
Målet vid en fastighetstaxering är att komma fram
till ungefär ett taxeringsvärde som ska motsvara 75 %
av marknadsvärdet. Men det där är också en ap-
proximation.
Herr talman! Jag vill höra Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet försvara den här konstruktionen
som en del av kapitalinkomstbeskattningen, fiktiv
inkomst, icke monetära pengar som man får in och
liksom konsumerar varje dag i sitt boende. Det ska
fångas upp till beskattning.
Herr talman! Roten till det onda är fastighetsskat-
tens koppling till marknadsvärdet. För kopplingen till
marknadsvärdet gör ju att ett och samma hus inom
loppet av ett år kan generera en fiktiv inkomst som
plötsligt ökar med 20-30 %. Men det är naturligtvis
ingen människa som har sett de icke monetära peng-
arna. Man har ju inte ökat njutningen eller konsum-
tionen av någon typ av välfärd samtidigt i den ökade
utsträckningen. Ändå är det så. Varför? Jo, på grund
av de köp som görs till höger och vänster i grannska-
pet.
Regeringens och riksdagens majoritet med social-
demokrater i spetsen betraktar, som vi har hört, det
här som riktigt och som en rättfärdig beskattning, för
att nämna det ordet igen. Ordet rättfärdig har ju Tage
Erlander använt, så det kan man ju använda i fortsätt-
ningen. Jag vill höra ett redbart försvar av det.
Till sist bara någonting om arvs- och gåvoskatten.
Vi kristdemokrater reserverade oss inte därför att vi
vet att det är en utredning på gång. Det finns ett för-
slag och vi väntade oss en proposition som tar bort
den orättfärdiga beskattningen på makar eller sambor
när den ene dör. Nu hinner jag inte argumentera. Men
vi fick höra i veckan att det inte kommer någon sådan
proposition. Där står vi med vår hänvisning till utred-
ningen, och så gör regeringen inte någonting. Så gick
det med den sagan.
Anf.  5  ROGER KARLSSON (c):
Herr talman! Ledamöter! Det finns inga åhörare
på läktaren men kanske någon som lyssnar någon
annanstans. När jag läser betänkandet känns det lite
som om bäst-före-datumet har gått ut. Skatteutskot-
tets majoritet tar inte ställning utan man hänvisar till
pågående utredningar eller aviserade regeringsförslag.
I går på skatteutskottet fick vi reda på att två av de
aviserade regeringsförslagen som det hänvisas till i
betänkandet inte kommer. Det gäller först och främst
arvs- och gåvoskatten. Egendomsbeskattningskom-
mitténs förslag om att arvsskatten mellan makar ska
tas bort kommer inte. Det kommer inte i någon sär-
proposition, och det kommer ingenting i vårproposi-
tionen utan tidigast i höst. Likadant är det med försla-
get om ROT-avdrag för miljöinvesteringar i egna-
hem. Det kommer inget sådant förslag. Det kokar ned
till att man inte har någon egen åsikt, för det händer
ingenting.
Min fråga är egentligen: Vad vill socialdemokra-
ter, vänsterpartister och miljöpartister med skattesy-
stemet? Hur ska det utvecklas?
I det här betänkandet får vi inget svar annat än att
inget ska göras. Och det finns mycket att göra när det
gäller skattesystemet, herr talman. I fråga om förmö-
genhetsskatten har vi hört tidigare talare här hänvisa
till Riksskatteverkets generaldirektör och till P.-O.
Edins skattebasutredning. Vi har inte en skatt på
förmögenhet i dag, utan vi har en skatt på vissa till-
gångar. Det är ett problem. Det rimliga borde vara att
man tog bort förmögenhetsskatten, för den är skadlig.
Det slår P.-O. Edin mycket tydligt fast i sin skatte-
basutredning. Förmögenhetsskatten är skadlig. Det
första naturliga steget borde vara att ta bort sambe-
skattningen. Vi tog bort sambeskattningen av inkomst
i början av 70-talet. Det är dags att vi, drygt 30 år
senare, tar nästa steg i jämställdhetsarbetet i Sverige.
Sedan har ju förmögenhetsskatten också en väl-
digt tydlig koppling till fastighetsskatten. Taxe-
ringsvärdena bygger ju upp fiktiva tillgångar som ska
beskattas. Det blir en dubbelbeskattning av männi-
skors egna hem. Ungefär hälften av basen för förmö-
genhetsskatten i dag utgörs av värdet på människors
egna hem. Det är, som tidigare talare har sagt, ingen-
ting som genererar inkomst. Det genererar inga peng-
ar att betala den här förmögenhetsskatten med. Det
genererar inte heller pengar att betala fastighetsskat-
ten med.
Jag kan hålla med om mycket av den kritik som
tidigare talare har riktat mot fastighetsskatten. Pro-
blemet är att vi behöver åtgärder nu. Det är ingen som
har föreslagit någonting nu som kortsiktigt åtgärdar
de problem som vi har med fastighetsskatten. Det
tittar den här egendomsskattekommittén på. Där finns
det förslag. Centerpartiet har lagt fram förslag i riks-
dagen som just skulle greppa problemet nu, i den
pågående fastighetstaxeringen för småhus, och som
skulle ta bort de värsta avarterna.
I dag är det nämligen så att när man ser på ett an-
tal referensförvärv räknar man bort dem som är låga.
Det är ingen vettig människa som kan köpa ett hus
billigt. Det måste vara släktförvärv. Men om Volvos
vd köper ett hus för 8 miljoner på västkusten räknas
det. Det gör att hans grannar får högre fastighetsskatt.
Det är ett orimligt system. Det är ett system som inte
är rättssäkert. Det är ett system som egentligen är ett
enda lotteri.
Min mening är att det stora problemet med fastig-
hetsskatten i dag är de kraftigt höjda taxeringsvärdena
och den stora rättsosäkerhet som finns när det gäller
taxeringsvärdena. Och det finns förslag. Det finns
förslag om det här i reservation 4. Jag kan passa på att
yrka bifall till den nu, herr talman.
När det gäller arvs- och gåvoskatten kommer det,
som jag sade, inget förslag i vårbudgeten. Det kom-
mer inget förslag i en särproposition heller. Det för-
slag som Egendomsskattekommittén ha aviserat är ju
just att slopa arvsskatten mellan makar. Men det löser
inte problemen med generationsskiften i företag.
Skattebasutredningen har pekat på att man borde
slopa arvs- och gåvoskatten på hela skatteklass 1,
alltså både mellan makar och till bröstarvingar. Det
har jag ett särskilt yttrande om i det här samman-
hanget, så vi kommer att avstå från att rösta. Det
beror lite på att, som sagt, bäst-före-datumet för det
här betänkandet har gått ut.
Om vi inte gör något åt arvsskatten finns det en
risk med 40-talisterna, som i dag är en generation
som är väldigt företagsam, som har många företag.
När de går i pension kommer 90 000 företag att för-
svinna. De kommer inte att gå vidare. Det har Nutek
pekat på. De har fått fram det i ett underlag i en stor
undersökning där man har frågat 14 000 småföretaga-
re i Sverige. En stor del av dem har sagt att löser man
inte frågorna med generationsskiftena kommer mitt
företag inte att gå vidare till nästa generation. Det
handlar mycket om problem med arvsskatten.
Avslutningsvis: Det finns väldigt mycket att göra,
herr talman. Problemet är att bäst-före-datumet för
det här betänkandet har gått ut. Det kokar ned till att
majoriteten egentligen inte har några synpunkter på
hur man vill utveckla skattesystemet. Jag har tidigare
yrkat bifall till reservation 4. Jag vill också yrka bifall
till reservationerna 7 och 11.
Anf.  6  LENNART AXELSSON (s):
Herr talman! Jag gjorde lite noteringar under de
tidigare anförandena. Först var det Anne-Marie Påls-
son, som tyckte att det skulle vara fler rika i Sverige,
och det skulle man åstadkomma genom att ta bort
förmögenhetskatten. Det skulle naturligtvis bli så att
de som i dag har pengar som gör att de tvingas betala
förmögenhetsskatt skulle få ännu mer. Lite analogt
med det förordas i nästa steg båtskatt. Och det är klart
att det blir väl flera som kommer att ha möjlighet att
skaffa båt då, så det är väl rimligt. Annars kan man
väl fundera på vilket land Anne-Marie Pålsson prata-
de om i början av sitt anförande.
Per Landgren vill höra ett redbart försvar. Det är
kanske tveksamt om det här kommer att godkännas
som det, men jag ska i alla fall göra ett försök.
Sedan tyckte Roger Karlsson på slutet här att vi
inte tar ställning. På sätt och vis är det väl ganska
klokt att man inväntar resultaten som de utredningar
man har tillsatt visar innan man tar ställning. Det
tycker jag är en gammal klok politik.
Herr talman! Fastighetsskatten, förmögenhets-
skatten och skatten på arv och gåvor har samtliga av
olika anledningar hamnat högt upp på den skattepoli-
tiska dagordningen. Fastighetsskatten har hamnat i
fokus genom bristen på bostäder i storstadsområden
och i några attraktiva kustområden. På en fungerande
marknad med många köpstarka kunder har den inne-
burit att priserna på fastigheter skjutit i höjden. När
dessa värdeökningar omsätts i höjda taxeringsvärden
stiger också boendekostnaderna genom höjd fastig-
hetsskatt och i vissa fall även förmögenhetsskatt.
Förmögenhetsskatten och skatten på arv och gåva
har nästan alltid stått i fokus eftersom striden som
föregick införandet egentligen aldrig har upphört. Vi
socialdemokrater är övertygade om att inget samhälle
mår bra av alltför stora klyftor mellan människor. Det
var av det skälet som dessa skatter kom till. Från
högerkanten höjdes då röster om orättfärdiga och
konfiskatoriska skatter, och precis dessa ord kan vi
även i dag läsa i Moderaternas reservation. Ibland
verkar tiden faktiskt stå stilla. Den största anledning-
en till att detta nu diskuteras är nog ändå P.-O. Edins
skattebasutredning. Där lyfter han fram dessa skatter
som de som med nuvarande utformning skapar mest
problem i en global ekonomi.
Herr talman! Det finns nog inget område inom
politiken där vi kan se så stora skillnader mellan
partierna som synen på skatter och myntets andra
sida, välfärden. De områden som vi nu behandlar är
nog dessutom några av de mest känsloframkallande
inom skatteområdet. Arten av känsla skiljer sig som
sagt stort åt mellan partierna i en ganska tydlig höger-
vänsterskala. Från "det är bäst om var och en får klara
sig själv" med låga skatter till "vi ställer solidariskt
upp för varandra när det behövs" med höga skatter.
Partiernas olika ambitioner när det gäller välfär-
den och synen på hur samhällets resurser ska fördelas
speglas påtagligt även i dagens betänkande. För mig
som socialdemokrat är det viktigt att vi alla tillsam-
mans efter förmåga betalar in så mycket skatt att det
räcker till allt det som en stor majoritet av svenska
folket tycker att vi sköta gemensamt. Det gäller sjuk-
vården, barnomsorgen, skolan, vägarna, försvaret,
polisen och allt det där andra.
En annan viktig utgångspunkt för oss är att det
måste vara ordning och reda i ekonomin. Vi vill inte
utsätta välfärden och därigenom enskilda människor
för samma påfrestningar som vi tvingades till under
saneringen av finanserna på 90-talet. Därför kommer
vi inte att medverka till att det genomförs några skat-
tesänkningar eller reformer som vi inte har pengar
till.
Herr talman! Utan att gå in i detalj på vare sig
betänkandet eller enskilda reservationer tycker jag att
det finns skäl att ta upp några delar. Det första jag
tänker gå in på är fastighetsskatten. Den har funnits i
Sverige sedan länge och tas också ut i de flesta andra
europeiska länder. Precis som när det gäller i stort sett
alla andra skatter är det primära syftet att intäkterna
ska bekosta välfärden. Som nog de flesta känner till
vid det här laget motsvarar summan av intäkterna
kostnaden för barnbidrag till alla Sveriges barn och
ungdomar under ett helt år. Ett rimligt krav man kan
ställa på den som vill ta bort intäkten är att man talar
om vilka som kommer att drabbas av detta.
Herr talman! Den nuvarande utformningen av
fastighetsskatten och kopplingen till kapitalinkomst-
beskattningen hade till för några år sedan ett brett
stöd, inte minst hos borgerliga företrädare. Man kan
bara nämna Carl Bildt, Bo Lundgren, Anne Wibble
och Alf Svensson, som samtliga tyckte att det var bra
för ekonomins funktionssätt om inget sparande gyn-
nades skattemässigt i förhållande till något annat.
Detta sätt att se på sparandet i boendet innebar också
att den som lånade till att köpa ett hus fick göra av-
drag för sina räntekostnader. I takt med ökningen av
antalet insändare i medierna och storleken på villa-
ägarnas demonstrationer har alltfler tagit avstånd från
principen och skatten som sådan utan att egentligen
ha kunnat presentera ett hållbart förslag till alternativ
eller till finansiering av borttagandet.
Herr talman! Det finns all anledning att se allvar-
ligt på de problem som enskilda fastighetsägare har
ställts inför när deras boendekostnader har rusat i
höjden. För att motverka en sådan utveckling har
fastighetsskatten sänkts vid ett antal tillfällen. Det har
inneburit att alla fastigheter där höjningarna av taxe-
ringsvärdet inte har överstigit 50 % har fått sänkt
skatt. Det handlar om ett flertal av landets fastigheter.
Fastighetsägare med låga inkomster och högt vär-
derade hus, ofta pensionärer, har genom en regel som
innebär att skatteuttaget begränsas till 5 % av in-
komsten också ofta fått sin skatt sänkt. Det handlar
om i storleksordningen 100 000 personer.
Dessutom har fribeloppen i förmögenhetsskatten
höjts. Det har inneburit att antalet småhusägare som
betalar förmögenhetsskatt har minskat från 280 000
till 160 000.
Herr talman! Ofta när fastighetsskatten debatteras
glöms övriga kostnader för boendet bort. För de allra
flesta som köper en villa i dag handlar det om att låna
upp stora belopp. Därför kommer räntekostnaderna
att vara den stora utgiften. Nyligen presenterades
siffror som visar att räntekostnaden för ett lån på
500 000 kr har sjunkit med 2 000 kr i månaden jäm-
fört med september 1994. Då är 500 000 inte ett spe-
ciellt högt lånebelopp när man köper en villa. Det
innebär att en villa med sådan belåning skulle klara
en höjning av taxeringsvärdet med nästan 2 ½ miljon
utan att den totala kostnaden skulle öka.
Boendekostnadernas andel i procent av den dis-
ponibla inkomsten för en villaägare, räknat mellan
1993 och 2000, minskade från 24 till 20. Det tål nog
att tänka på - framför allt för partier som är beredda
att rasera landets ekonomi via stora skattesänkningar.
Det skulle knappast hålla räntorna på nuvarande låga
nivå och inte gynna det stora flertalet av landets villa-
ägare, även utan fastighetsskatt.
Herr talman! Trots dessa åtgärder kvarstår ett an-
tal problem. Ett exempel är den samlade effekten av
fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Av de närmare
100 000 som omfattas av begränsningsregeln är det
ca 23 000 som också betalar förmögenhetsskatt, och
den begränsas inte i dag, oavsett inkomst. Regeringen
har, för att få klarhet i vilka ytterligare åtgärder som
behöver vidtas, tillsatt en parlamentarisk utredning
som har till uppdrag att se över reglerna för såväl
fastighetsskatten, förmögenhetsskatten som skatten
på arv och gåva.
Till sist vill jag säga några ord om just förmögen-
hetsskatten. Den ska, förutom att bidra till våra ge-
mensamma utgifter, också verka omfördelande. Trots
att den omfördelande effekten under årens lopp har
minskat är det fortfarande bara de som har större
förmögenhet än 1,5 miljoner som betalar skatten. Den
nuvarande utformningen medför ändå ett antal svår-
lösta problem.
Den nyligen avslutade Skattebasutredningen före-
slår därför i första hand att basen ska breddas till att
omfatta alla viktiga förmögenhetstillgångar och att
skattesatsen ska sänkas kraftigt. Först om detta inte
visar sig möjligt föreslås att skatten slopas men att det
då görs med bibehållen fördelningsprofil.
Både Skattebasutredningen, som just nu remiss-
behandlas, Egendomsskatteutredningen och tidigare
utredningar, som Fastighetsbeskattningsutredningen,
tar upp de flesta av de frågor som belyses i motioner
och reservationer. Utskottsmajoriteten gör därför
bedömningen att det inte finns några skäl att föregripa
de överväganden som regeringen förväntas göra ut-
ifrån resultatet av dessa utredningar. Jag yrkar därför
bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga
reservationer.
Anf.  7  ANNE-MARIE PÅLSSON (m)
replik:
Herr talman! Det är lite tröttsamt att lyssna på de
socialdemokratiska representanternas försvar för det
bestående systemet. Samtidigt som man försvara det
med näbbar och klor pekar man ständigt på de för-
ändringar som man har gjort. De förändringarna gör
man därför att man har upptäckt att det inte fungerade
så bra.
På den ena punkten efter den andra slår man till
reträtt, mer eller mindre med kniven på strupen. Nu är
man alltså från Socialdemokraternas sida beredd att
slå till reträtt även när det gäller förmögenhetsbe-
skattningen - ytterst motvilligt.
Vi i Moderaterna reserverar oss när det gäller be-
tänkandets innehåll om förmögenhetsskatten beroen-
de på att vi vill att man ska gå snabbare fram på det
området. På samma sätt vill vi att man ska gå snabba-
re fram och vara mer resolut när det gäller arvs- och
gåvoskatt och fastighetsskatt.
Jag sade att vi behöver mer rikt folk i Sverige. Ja,
vi behöver många fler rika människor i det här landet!
Vi behöver rika människor som ska vara med och
finansiera de nystartade företagen, och vi behöver fler
rika människor som klarar av att stå rustade mot tur-
bulensen i omvärlden.
Hade vi haft fler rika människor hade vi sluppit
mycket av den uppslitande debatten om buffertfonder
och ökat överskottsmål i samband med ett EMU-
medlemskap. Då hade individerna haft det kapital
som de hade behövt för att klara turbulensen mycket
bättre än med vad de har i dag.
För att starta ett nytt aktiebolag behövs
100 000 kr. Hälften av de svenska hushållen har inte
100 000 kr i förmögenhet. Även om de pantsatte
samtliga sina tillgångar skulle de inte klara av att få
fram det kapital som behövs för att starta ett nytt
företag. Hur ska vi få nya företag när vi inte har några
pengar? Vem ska förse företagen med pengar när det
inte finns pengar? Därför behöver vi mer pengar.
Det finns även andra skäl till att vi behöver mer
förmögenhet. Vi behöver ändra i systemet, helt enkelt
för att det är en anpassning till omvärlden. Man tar
bort förmögenhetsskatten i omvärlden. Dörrarna utåt
är vidöppna. Kapitalet flyr ut. Vi kan inte sitta kvar
med strukturer i Sverige som så dramatiskt avviker
från det som finns i omvärlden. Det vore kanske
passande att man erkänner detta. Då skulle också
situationen när det gäller förmögenhetsskatten bli mer
begriplig: Man säger att man ska ha förmögenhets-
skatt för att man ska beskatta rikt folk - men det är ju
precis det man inte gör!
Man beskattar inte riktigt rikt folk. Man beskattar
skötsamma svenskar som sliter och släpar och bygger
upp sin egen välfärd.
Anf.  8  LENNART AXELSSON (s) replik:
Herr talman! Vårt problem, som jag har förstått att
Moderaterna inte har, är att vi också vill ta ett ansvar
för den andra delen av den här debatten, alltså väl-
färdssidan. Det gör det betydligt besvärligare när man
ska ändra i skattebaser. Vi kan inte bara säga att man
ska ta bort sådant som vi vet behövs.
Sedan har vi inte heller något emot att människor i
Sverige får det bättre ställt. Men vi är emot att man
ökar klyftorna. Och det är vad de flesta förslag som
Moderaterna brukar framföra innebär.
Jag noterade att Anne-Marie Pålsson i en inter-
pellationsdebatt som hon nyligen hade med Bosse
Ringholm just om fastighetsskatten förordade skatt
efter bärkraft. Vi har varit inne lite grann på det. Det
lät som om Anne-Marie Pålsson i interpellationen lite
grann förordade Karl Marx tes: Åt var och en efter
behov, av var och en efter förmåga. Det är inte något
som är vanligt från Moderaternas sida, om jag har
förstått det rätt tidigare.
Jag skulle vilja fråga: Tycker Anne-Marie Pålsson
att begränsningsregeln som är införd i fastighetsbe-
skattningen går i den andan att människor som inte
har så mycket pengar inte behöver betala lika myck-
et?
Jag har ytterligare två korta frågor. Den ena gäller
avdragsrätten för räntor eftersom det finns en naturlig
koppling till att det betraktas som en del av kapitalbe-
skattningen. Kommer man i Moderaternas fastighets-
skattebefriade Sverige att kunna dra av räntor för lån
på bostäder?
Jag har en sista fråga beträffande riskkapitalet för
företagen. Man brukar hävda att om man gynnar
sparandet i boendet otillbörligt är det risk för att man
sätter av stora delar av tillgängligt utrymme i ekono-
min i fastigheter i stället för i företag. Är det en risk
som Anne-Marie Pålsson också ser?
Anf.  9  ANNE-MARIE PÅLSSON (m)
replik:
Herr talman! Jag ska se om jag kan hitta någon
röd tråd i det hela. Begränsningsregeln är också ett
sätt från Socialdemokraterna att acceptera eller er-
känna att detta inte var riktigt bra. Men problemet är
att det skapar nya problem. Nere i Skåne har vi situa-
tionen att danskar köper fastigheter i Malmö. De har
inga inkomster alls i Sverige, och de slipper betala
fastighetsskatt. En regel som löser ett problem skapar
alltså bara nya problem.
Lennart Axelsson talar om klyftorna. Det är klart
att ett samhälle inte kan ha hur stora klyftor som
helst. Men låt mig bara informera Lennart Axelsson
om att klyftorna i Sverige aldrig har ökat så snabbt
som under de senaste fem-sex åren under socialde-
mokratiska regeringsinnehav. Vad var det man gjorde
men inte gjorde?
Jag vill också göra ett påpekande när det gäller
skatter för välfärd. Det är också en form av en evig
upprepande tes att vi behöver höga skatter för att
betala välfärden. Men skatterna används inte för väl-
färd i någon större utsträckning. Skatterna används
för att ratta runt ett gigantiskt transfereringssystem.
Det används för att göra individerna beroende av
offentliga transfereringssystem och beroende av det
socialdemokratiska maktinnehavet. Varje förändring i
transfereringssystemet ger upphov till enorma kon-
vulsioner därför att den enskilde svensken inser att
han eller hon inte har pengar att klara sig utan dessa
system. Det gör att det är enormt svårt att ändra på
strukturer som vi nu dessvärre har låst oss fast vid.
När det gäller avdragsrätt för räntor är det väldigt
svårt att kunna hänföra ett lån till en speciell till-
gångslag. Jag kan ju belåna min segelbåt eller någon
annan tillgång och köpa ett annat slags tillgång. Har
man en princip för avdragsrätt för räntor ska man
utan vidare bibehålla den principen även om man
skulle avveckla fastighetsskatten. Det är inte så att de
är enbart beroende av varandra.
Anf.  10  LENNART AXELSSON (s) replik:
Herr talman! Som vanligt förordar Moderaterna
att receptet mot ökade klyftor är att man tar bort för-
mögenhetsskatten. Det tycker jag är en knepig slut-
sats.
Sedan måste man konstatera att Moderaternas tro-
värdighet när det gäller ekonomiska frågor lite grann
har naggats i kanten i samband med den senaste val-
rörelsen och de 130 miljarder som figurerade väldigt
ofta, kanske oftast från vår sida, men ändå.
Diskussionen om transfereringarna tycker jag ty-
der på ett sätt att se på å ena sidan skatterna och å
andra sidan välfärden. Transfereringar är ju med ett
annat ord pensioner och barnbidrag. Att man på något
vis skulle tycka att det är felaktigt vill nog inte jag
ställa upp på i alla fall. Jag tycker att det är riktigt att
Sveriges barn får barnbidrag och att pensionärerna får
pensioner.
Jag ska gå tillbaka till den interpellation som jag
talade om lite grann tidigare. Anne-Marie Pålsson
uttryckte sig i den på ett sätt som jag tycker också
tyder på hur synen från moderat håll är, nämligen:
Statens aptit på pengar är i princip obegränsad.
Detta säger väl det mesta om att Anne-Marie
Pålssons sätt att se på dessa skattepengar, som hon
antagligen delar med de flesta moderater, är att man
aldrig kommer att förstå sambandet mellan skatt och
välfärd eftersom man anser att staten tar hand om
pengarna. Men det är inte så. De går via transfere-
ringarna, som ni inte tycker om, tillbaka till folket,
men de omfördelas på ett klokare sätt än från början.
Anf.  11  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! En mycket god egenskap är att ha en
selektiv glömska. Då kan man sova gott, och min
motdebattör ar säkert en person som sover gott. Jag är
helt övertygad om det efter att ha lyssnat på hans
anförande. Låt mig ta några punkter.
Jag vill först gratulera Socialdemokraterna till en
annan god egenskap, nämligen att kunna ändra sig i
väldigt häftiga svängar. Jag ska först ta upp fastig-
hetsbeskattningen. Det var intressant att höra den
uppskattning som Bo Lundgren som skatteminister
rönte när det gäller fastighetsbeskattningen. Men då
ska man komma ihåg att om man kan lite mer så var
det Kjell-Olof Feldt och Olof Palme som 1984-1985
införde denna fastighetsbeskattning. Det räcker inte
att man läser i de socialdemokratiska böckerna från
1998. Så var det på den punkten.
Jag tycker också att det är intressant att man alltid
anför att det var de borgerliga, eller vad man vill kalla
de andra partierna i regeringen, som skulle ha försäm-
rat välfärden under 1991-1994. Det ska man inte vara
med om. Det håller jag också med om. Men jag kan
nämna en sådan sak som det generella stödet till rän-
tebidrag som var 30 miljarder kronor. Dessa avskaf-
fade Wibble. Socialdemokraterna lovade att de skulle
återinföras. Det har de inte gjort. Det är mycket bra
att de har brutit det vallöftet också. Det är fantastiskt
bra. Men det tråkiga är att man dessutom har höjt
fastighetsskatten med ytterligare 25 miljarder. Det är
en skillnad på 55 miljarder som man har i denna frå-
ga.
Sedan ska jag svara på den fråga som Lennart Ax-
elsson inte ställde till mig utan till Anne-Marie Påls-
son, nämligen om man helt och hållet ska ta bort
avdragen för räntor. Min grundläggande tes är fak-
tiskt att man gott kan göra det. Man ska bara ha av-
drag för inkomsternas förvärvande. Tidigare hade vi
ränteavdrag som var väldigt häftiga. Man kunde få
75 % reduktion. Så småningom kanske man kan
komma ned i 0 %. Jag tror att Socialdemokraterna
kommer att medverka även till detta.
Anf.  12  LENNART AXELSSON (s) replik:
Herr talman! Jag ska börja från början. Jag tror
inte att jag talade om vilka som kom på idén med
principerna om just detta sätt att beskatta. Däremot
sade jag att väldigt stora delar av borgerligheten har
ställt upp på den principen tidigare. Det har varit lite
strömavhopp från det.
Jag tittade lite grann på Folkpartiets reservation.
När man läser den känns det som att detta med
hängslen och livrem har fått så att säga ett lite annor-
lunda ansikte. I reservationen skriver ni:
"Därefter bör skattesatsen successivt sänkas i den
takt som samhällsekonomin och andra överväganden
kan medge."
Vad menar ni egentligen? Vill ni avskaffa skatten,
och vad menar ni med andra överväganden? Om jag
hade 20 miljarder och gav dem till Gunnar Andrén,
skulle han då använda dem till att ta bort fastighets-
skatten, eller finns det andra prioriteringar som Folk-
partiet skulle göra?
Anf.  13  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! På den sista frågan ska jag svara att
jag inte skulle börja med att ta bort hela fastighets-
skatten. Det finns många andra skatter som är mycket
viktigare att ta bort. Och vi måste ta bort de skadli-
gaste skatterna först. Men vi måste börja någonstans.
Så det är riktigt att om vi hade 20 miljarder skulle vi
inte använda dem till att ta bort fastighetsskatten med
en gång. Jag tror att det kan ske på en tioårsperiod
eller något sådant.
Låt mig gå tillbaka till det första och säga att det
var ett lysande exempel som Lennart Axelsson själv
gav vad gäller selektiv glömska. Han gick inte tillba-
ka till grunden utan började med år 1991 och Bo
Lundgren. Det är väldigt intressant att höra hur man
kan vrida till det. Gå tillbaka till propositionen från
1984/85 och ni ska se något helt annat - vem det är
som ligger bakom det hela!
Jag håller med om att vi måste ha stora skattein-
komster. Men problemet i dagens läge är att vi inte
har tillräckligt många skattebetalare. Det är detta som
är det största problemet.
Ja, vi måste betala varenda krona. Jag är mot att
låna. Att underbalansera budgetar både här och där är
jag också mot. Jag har suttit med i fullmäktige i en
kommun styrd av Moderaterna och har alltid varit för
att balansera varje budget så gott det går. Det ska vi
alltid göra.
Här anförs att man underbalanserade budgetarna
1991-1994. Det är väl riktigt att intäkterna då mins-
kade väldigt mycket. Men det gjorde de också i Fin-
land med Kalevi Sorsa som statsminister. Det vore
vansinnigt att säga att han, en god socialdemokrat,
medvetet gjorde detta. Det hela var ju intäkterna som
föll på grund av andra omständigheter. Man ville inte
detta, och jag är övertygad om att inte heller Sorsa
ville detta.
Anf.  14  LENNART AXELSSON (s) replik:
Herr talman! Det är lite underligt. Jag upplever
inte att jag har framfört de synpunkter som Gunnar
Andrén nu försvarar sig mot. Men det sitter kanske i
ryggmärgen att man måste försvara sig när det gäller
perioden 1991-1994.
Gunnar Andrén tycks för övrigt inte lyssna nu
heller, så det är väl ingen idé att jag fortsätter.
När det gäller den tradition som Folkpartiet star-
tade egentligen i samband med valrörelsen tog man
tillbaka vissa av sina löften i ett skede. Även om
löftena vida översteg våra löften skulle man kanske
fullfölja traditionen och ta tillbaka löftet om att av-
skaffa fastighetsskatten. I alla fall inom rimlig tid
kommer det inte att bli så. Vad ni har sagt om att
återställa taxeringsvärdena till 1997 års nivå skulle
säkert kräva att ett antal kronor skrapades ihop innan.
Jag förmodar att vi också kommer in på Kristde-
mokraterna, så jag nöjer mig nu med detta.
Anf.  15  PER LANDGREN (kd) replik:
Herr talman! En fundamental distinktion måste
göras, skulle jag vilja säga. Det gäller nämligen att
skilja på mål och medel. Lennart Axelsson talar så
fint om målen. I mångt och mycket kan alla partier
här hålla med om målen, även om dessa dimensione-
ras på lite olika sätt. Det gäller då välfärden, en an-
svarsfull socialpolitik, skolan, sjukvården och så
vidare. Men medlen får inte bli kontraproduktiva
gentemot målen så att människoliv så att säga slås
sönder på vägen. Man kan inte stå här och hävda att
de fiskala statsfinansiella skälen är så viktiga att det
heter: Nu tar vi fastighetsskatten här eller har förmö-
genhetsskatten där. Vi använder dem och lagstiftar
därom, samtidigt som vi håller fast vid detta bara
därför att målen är så viktiga.
I stort sett dagligen får vi som sitter med i utred-
ningar eller i riksdagen brev från människor som på
olika sätt drabbas av vad jag och mitt parti kallar för
orättfärdiga skatter. Om skatterna drabbar enskilda -
om en skatt inte på något sätt tar hänsyn till bärkraf-
ten rent principiellt och man sedan kommer med ad
hoc-principer för att lite grann rätta till - är det lag-
stiftningen och skattelagstiftningen som handling som
vi ska bedöma och se om det hela är riktigt eller fel-
aktigt, om det är moraliskt godtagbart eller inte. Jag
har pekat ut orsaken och sagt att roten till det onda
vad gäller fastighetsskatten är kopplingen till mark-
nadsvärdet.
Min raka fråga till Socialdemokraternas föresprå-
kare här är därför: Är det bra att beskatta icke mone-
tära inkomster, inkomster som inte finns? Jag vänder
mig alltså direkt till Lennart Axelsson.
Anf.  16  LENNART AXELSSON (s) replik:
Herr talman! Naturligtvis finns det ett antal anled-
ningar till att det finns utredningar på i stort sett vart-
enda område när det gäller de frågor som vi i dag
debatterar. Det finns ju en problematik i samman-
hanget, så därom råder ingen tvekan utan där är vi väl
överens.
Såvitt jag förstår skiljer sig Kristdemokraternas
förslag till lösning vad gäller fastighetsskatten från de
flesta andras. Ni säger att ni vill ta bort fastighets-
skatten och i stället införa en annan typ av fastighets-
skatt som ni kallar för avgift till kommunerna.
När jag var i konfirmationsåldern hade vi hemma
i Nora en präst som hette Landgren.
(PER LANDGREN (kd): Det var nog en duktig
präst.)
Tyvärr slutförde jag aldrig mina teologiska studi-
er. Men jag lärde mig i alla fall att ett kristet beteende
inte är att ta från de fattiga och ge till de rika. Men så
fattade jag att det förslag slår som Kristdemokrater-
nas har tagit fram om fastighetsskatten.
360 000 fastighetsägare har taxeringsvärden som
ligger under 260 000 kr. I stor utsträckning gäller det
orter runtom i Bergslagen där jag bor - Hällefors och
Ljusnarsberg till exempel. Sedan finns det ytterligare
60 000 som har nybyggda fastigheter och som inte
betalar någon skatt alls men som kommer att få betala
sänkningarna av skatten i, för att ta några extrema
exempel, Djursholm och Danderyd. Tycker Per
Landgren att det är ett förslag i sann kristdemokratisk
anda?
Anf.  17  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag ställde en enda enkel fråga - ja, i
och för sig är den inte så enkel. Men vad gör Lennart
Axelsson? Jo, han tar upp ett förslag som vi inte ens
har debatterat. Det finns ingen reservation eller så
som i detalj går in på vårt förslag. Jag försvarar gärna
det förslaget och är beredd att också reda ut ett miss-
förstånd från Lennart Axelssons sida där. Vårt förslag
om en kommunal fastighetsavgift är ett sätt att rädda
en skattebas och att göra den legitim.
Jag ställde en fråga om de varaktiga tillgångarna,
om hus och bostadsrätter. Är det alltså en riktig ord-
ning att beskatta icke monetära inkomster, inkomster
som är noll - att alltså på något sätt räkna ut en fiktiv
inkomst och ange den till x antal tusen kronor och
sedan beskatta den? Svara på denna principiella frå-
ga! Det gäller alltså kopplingen till marknadsvärdet
och fastighetsskatten som en del av kapitalinkomstbe-
skattningen.
Vi har, säger man, varaktiga tillgångar såsom fas-
tigheter. Men det finns ju fler varaktiga tillgångar.
Lennart Axelsson nämnde själv båtar. Bilar och konst
kan också nämnas. Ni har alltså möjligheter att ut-
veckla den här njutningsskatten på varaktiga tillgång-
ar. Det kan också gälla frimärkssamlingar eller lek-
saksbilar. Det kan kanske till och med gälla årgångar
av Kalle Anka som man när man bläddrar i dem kan
njuta av och känna en tillfredsställelse över. Detta är
då en typ av välfärdskonsumtion, ungefär som vad
gäller hus, som ska beskattas.
Min principiella fråga handlar, som sagt, om be-
skattning av icke monetära inkomster.
Sedan kan jag lägga till den - som man brukar
säga, men jag vet inte om det är rättvist - närmast
jesuitiska moralen att låta medlen helga målen. Jag
vet inte om jesuiterna egentligen stod för det men det
verkar ni göra vad gäller skatterna. Det spelar inte
riktigt någon roll, kan man tycka. Men någon roll
spelar det nog - ni är ju också människor av kött och
blod - om människors ekonomi slås sönder och sam-
man. Jag tänker då på detta med skatt efter bärkraft.
När ni inte följer detta, hur går det då att stå här och
hävda att det viktiga är att få in till välfärden? Det
begriper inte jag.
Anf.  18  LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kommer nog att försvara vår to-
tala politik när det gäller boendet, som det ju handlar
om.
Jag har bett riksdagens utredningstjänst att ta fram
uppgifter - bakåt i tiden och fram till nu - om hur stor
andel av nettoinkomsten som går till boendet. Jag
hade med detta i mitt huvudanförande.
Just sett till gruppen villaägare har det skett en
förändring från 24 % till 20 % åren 1993-2000, alltså
i procent av den inkomst som man har tillgång till.
Det tyder väl på att den totala politiken ändå gjort att
det har blivit billigare att bo.
Sedan erkänner jag, det kan jag mycket väl göra,
att det finns bekymmer med fastighetsskattens ut-
formning. Men det pågår en parlamentarisk utredning
som ska titta just på detta.
En kort fråga som du kanske kan svara vid något
annat tillfälle. Det gäller återgången till tidigare taxe-
ringsvärdena, som vi var inne på tidigare. Ni säger att
det skulle kosta 6 miljarder att återgå till 2000 års
nivå och att det skulle betalas genom en ökning av
bolagsskatten från 28 till 30 %. Är det så klokt med
tanke på tillväxten? Vi kan väl återkomma till det vid
något annat tillfälle.
Anf.  19  ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Lennart Axelsson sade i sitt anföran-
de att Socialdemokraternas skattepolitik går ut på att
man vill minska klyftorna, och man hänvisar till att
arvs- och gåvoskatten bidrar till att minska klyftor.
Om Hennes  &  Mauritz huvudägare Stefan Persson
inte betalar förmögenhetsskatt på sina aktier men en
änka som har en villa där lånen av avbetalda och
villan har ett högt taxeringsvärde betalar förmögen-
hetsskatt, är det att minska klyftor? Det tycker inte
jag.
Lennart Axelsson sade tidigare också att det är
rimligt att man ska betala skatt efter förmåga. Jag
tycker inte att kopplingen fastighetsskatt-förmögen-
hetsskatt gör att man betalar skatt efter förmåga.
Jag skulle vilja rikta en fråga till Lennart Axels-
son. Precis som jag anförde i mitt tidigare inlägg står
vi inför väldigt många generationsskiften i företag.
Löser man inte problemen med bland annat arvs- och
gåvoskatten kommer många företag att inte gå vidare
utan läggs ned. Det finns statistik som visar att unge-
fär 90 000 företag, ungefär 10 % av företagen i Sve-
rige, kommer att försvinna. Vilka åtgärder tycker
Lennart Axelsson att man borde vidta?
Anf.  20  LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror att Roger Karlsson och jag i
grunden är ganska överens. Låt oss ta det första han
nämnde, änkan och Stefan Persson. Jag har inte nå-
gon annan åsikt, jag tycker att det är fel att systemet
slår som det gör. Jag håller med P.-O. Edin i hans
analys av problemet.
Vi får väl se om man kan hitta en lösning så att
även Stefan Persson får lov att betala skatt, eller om
vi tvingas gå så långt som att avskaffa förmögenhets-
skatten. Men det är ingenting som vi kommer att lösa
här i dag. Men jag tror inte att vi skiljer oss så speci-
ellt mycket åt i synen på det hela.
Den andra frågan var?
(ROGER KARLSSON (c): Det var generations-
skiften.)
Generationsskiften, just det. Det pågår ett arbete
både i den del där man nu har skjutit upp propositio-
nen gällande makar och när det gäller problemet med
generationsskiften. Jag känner mig ganska övertygad
om att det kommer förslag även där. Men jag kan inte
se att det är någonting som vi skulle kunna göra som
skulle påskynda det arbetet. Det pågår säkert med den
kraft och styrka som är möjlig.
Anf.  21  ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Lennart Axelsson säger: Vi kan inte
göra någonting för att påskynda. Men för mig handlar
politik och att vara riksdagsledamot om att ha en vilja
och en åsikt och visa vart vi vill gå. Det som genom-
syrar majoritetens text i betänkandet är att man hela
tiden hänvisar till pågående utredningar och aviserade
regeringsförslag som inte kommer. Det är det stora
problemet.
Jag tycker att det skulle vara bra om vi kunde
enas, Lennart Axelsson och jag, om att förmögen-
hetsskatten bör tas bort. Jag tror inte att vi hittar något
sätt där vi skulle kunna få in Stefan Persson i syste-
met så att han ändå är kvar i Sverige. Det kan vi nog
vara rätt så överens om.
Sedan skulle jag vilja passa på att ställa en fråga.
Lennart Axelsson sade att han hade tittat på statisti-
ken över hur stor andel av villaägarnas inkomst som
hade använts till boende. Fint nog slutade Lennart
Axelsson sin tidsserie precis innan taxeringsvärdena
sköt i höjden. Det skulle vara intressant att veta hur
det ser ut vid 2001, 2002 och framåt. Det stora pro-
blemet med fastighetsskatten är de orimligt höga - de
är inte förankrade i verkligheten - taxeringsvärdena.
Det är ett problem som vi här och nu borde kunnas
enas om att åtgärda snabbt.
Sedan kan man alltid diskutera om fastighets-
skatten bör vara eller icke vara. Men det är en diskus-
sion på fem-tio års sikt, och det hjälper inte dem som
behöver flytta från hus och hem i dag.
Anf.  22  LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Jag uppskatter att Centerpartiet är ett
av de partier som ändå försvarar de intäkter som
fastighetsskatten ger, även om man vill göra om både
taxeringen och sättet att ta in dem på, via schablon-
intäkter och liknande.
Vi var nästan överens om båtskatten här. Det var
flera som tyckte att vi skulle införa den, men inte
Roger Karlsson än så länge. Det var Per Landgren
och Anne-Marie Pålsson.
Kan du upprepa den sista frågan? Roger Karlsson
kan få lite tid av mig.
(ROGER KARLSSON (c): Det var det grund-
läggande problemet med taxeringen.)
Jo, där är det likadant, det pågår arbete. Man
skulle kunna hänvisa till det i varenda fråga. Det är
bara konstatera det. Jag tror att vi i slutändan kommer
att kunna hitta ett system som i alla fall vi något så
när kan vara överens om. I övriga delar tror jag att det
blir svårt.
Roger Karlsson konstaterar att ett sätt att komma
åt detta är att sänka skatteuttaget, och det var en kon-
struktiv lösning. Jag hoppas att regeringen tar till sig
det i sina överväganden och kommer med bra förslag
framöver.
Anf.  23  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Från den här talarstolen har vi från
många företrädare fått höra ganska rejäla angrepp på
egendomsskatterna, som väl är det gemensamma
namnet för arvsskatt, förmögenhetsskatt och fastig-
hetsskatt. Det har också varit kritik mot att så mycket
utreds just nu att vi inte kan fatta besluten här och nu
och rösta för den ena och den andra reservationen.
Från Vänsterpartiets sida välkomnar vi faktiskt att
bland annat Egendomsskattekommittén nu sitter och
gör en översyn av reglerna som gäller vid värdering
av aktier, vilken värderingsdag som ska gälla och så
vidare. Ändring i beskattning av arv mellan makar är
också någonting där vi tycker att det är bra att vi fick
en utredning som såg över det. Jag förstår inte den
negativa kritiken från den borgerliga oppositionen.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi inte att fastig-
hetsskatten är ett generellt problem, men det finns
problem i de så kallade attraktiva områdena, där vi
har fått alltför höga taxeringsvärden som en följd av
att hus har sålts och att priserna har trissats upp. Det
har gjort att många permanentboende, framför allt, de
med låga inkomster har haft svårt att betala sina bo-
endeskatter. Det är just boendeskatterna, som är en
kombination av fastighets- och förmögenhetsskatt,
som har slagit allra hårdast.
De nya taxeringsvärdena från 2003 har ju inte
gjort saken bättre. Det är ett ganska akut problem som
vi har framför oss, och det tror jag att även majorite-
ten måste erkänna. Man kan naturligtvis diskutera
olika lösningar. En lösning när det gäller utformning-
en av dagens fastighetsskatt vore att man inte fullt ut
betalade förmögenhetsskatt på taxeringsvärdet. Vi i
Vänsterpartiet har tagit upp den frågan vid ett flertal
tillfällen.
Egendomsskattekommittén har ju möjlighet att
pröva många alternativa modeller. Lägesfaktorns
inverkan, till exempel, kanske inte ska ha samma
genomslag som den har med dagens system. Det
finns ett antal modeller där som man kan prova seri-
öst. Jag tycker att det är viktigt att vi använder det
utredningsinstitut som vi har för att pröva nya mo-
deller. Det är en rimlig demokratisk process där det
kan göras bra avvägningar och där man också kan ta
in experter.
Jag tycker att de borgerliga reservationerna är lite
mer nyanserade när det gäller takten på avvecklingen
av fastighetsskatten och förmögenhetsskatten än vad
ni är när ni står här ute på Mynttorget vid demonstra-
tioner mot fastighetsskatten och säger att ni bara
genom ett pennstreck ska ta bort fastighetsskatten.
Vi har inte fått något klart svar på frågan om vad
som ska ske med ränteavdragen. Det blir en asym-
metri i beskattningen om man tar bort fastighetsskat-
ten samtidigt som man behåller ränteavdragen. Jag
tycker inte att de svar som Lennart Axelsson fick här
tidigare var så särskilt tydliga.
Det är många som vill få bort förmögenhetsskat-
ten. Några har här hänvisat till den utfrågning som vi
hade och till vissa uttalanden som har gjorts. Jag kan
förstå problematiken med förmögenhetsskatten, att
skattebasen inte är tillräckligt bred. Men det görs nu
en översyn inom ramen för Egendomsskattekommit-
tén. Den koppling som finns mellan listtillhörighet -
A-listan eller O-listan - och beskattningen eller den
särbehandling som görs i och med huvuddelägarnas
skattefrihet kan ju upplevas både som stötande och
orättvis. Vi tittar nu på detta och ser vilka möjligheter
det finns för att bredda beskattningen.
Vänsterpartiet är av den absoluta uppfattningen att
förmögenhetsskatten legitimerar de skatter som finns
i dag. Den blir på något sätt den progressiva delen av
en kapitalbeskattning. Vi tror att förmögenhetsskatten
är nödvändig för att nå acceptans hos breda grupper
för det skattesystem som vi har och som vi hela tiden
jobbar med och filar på för att förbättra det.
Jag vill ställa en fråga till Socialdemokraternas fö-
reträdare. Jag tycker att Socialdemokraterna många
gånger svävar på målet i frågan om vi ska ha förmö-
genhetsskatten kvar eller inte. Jag tänker då på vissa
uttalanden från till exempel ordförande Arne Kjörns-
berg. Nu vet jag inte om Lennart Axelsson begär
replik, men det vore värdefullt att få noterat till riks-
dagsprotokollet hur Socialdemokraterna kommer att
agera i frågan om förmögenhetsskatten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 10.43 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 12.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 12.00.
9 §  (forts.) Allmänna motioner om fastighets-
och förmögenhetsbeskattning (forts. SkU 9)
Anf.  24  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Fru talman! När det gäller Marie Engström och
Vänsterpartiet noterar jag att de är kluvna i frågan om
förmögenhetsbeskattning. Det fanns två åsikter. Det
var dels problem, dels skulle man ha beskattningen
kvar. Jag tycker att det är en oklok princip. Det är
bättre att man gör någonting åt det hela.
Men för Vänsterpartiet är det någonting annat som
står i förgrunden, nämligen rättvisa. Därför ska jag
fråga Marie Engström något. Hon motiverar det hela
och säger att man måste kunna få förståelse för att ha
någonting kvar av förmögenhetsskatten. Jag vill ta
upp det exempel som Mats Sjöstrand hade. Det är
visserligen få som äger 5 miljoner kronor, det medger
jag, men det finns ett antal människor i detta land
som gör det. Vid den utfrågning som jag refererade
till tidigare sade han att man hade placerat 5 miljoner
kronor i två olika fall i aktier och boende. Den ena
betalade 0 kr i förmögenhetsskatt och den andra be-
talade nästan 43 000 kr. Den ena hade en bostadsrätt
värd 3 miljoner kronor, vars andel av föreningens
förmögenhet inte ledde till något förmögenhetsvärde.
Han hade också olistade aktier för 2 miljoner kronor.
Den andra personen ägde en obelånad villa värd 3
miljoner som ger 2,25 miljoner kronor i taxeringsvär-
de och A-listeaktier för 2 miljoner kronor.
Nu vill jag fråga Marie Engström: Är detta
rättvist?
Anf.  25  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det visar kanske på de komplikatio-
ner som finns i dag med förmögenhetsbeskattningen.
Det sade jag också i mitt anförande från talarstolen -
det finns komplikationer. Det finns också sådant som
kan upplevas som icke rättvist. Det gäller till exempel
olikheterna i beskattning mellan placering av aktier
på A- och O-listan eller hur vissa majoritetsägare
undgår beskattning.
Jag har redogjort för det, och jag har också redo-
gjort för varför Egendomsskattekommittén också just
nu gör en översyn av de här skatteförhållandena. Det
är Gunnar Andrén mycket väl medveten om.
Anf.  26  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Fru talman! Jag kunde faktiskt inte utläsa så
mycket av svaret. Jag hörde att det är problem igen.
Men är det rättvist eller inte? Den frågan vill jag ha
ett svar på.
Jag uppfattar att detta är fullständigt orättvist. Jag
tycker att det är orättvist att den ena personen betalar
0 kr i skatt på sin förmögenhet och den andra 43 200
kr. Jag tycker att det är ett oförsvarligt system.
Låt mig passa på att ställa en fråga till, som också
Lennart Axelsson undvek att svara på. Den gäller
fastighetsbeskattningen. Det finns tre principer som
jag inte tycker att fastighetsbeskattningen inte är
något vidare bra på: För det första betalar man inte
skatt efter bärkraft. För det andra finns det ingen
förutsebarhet. För det tredje är beskattningen regres-
siv i vissa avseenden, som jag redogjorde för tidigare.
Är detta bra principer för någon skatt? Jag förstår att
Vänsterpartiet står bakom principerna, men jag tycker
inte ens att de är rättvisa.
Det är just rättviseaspekten som jag vill fråga Ma-
rie Engström om både när det gäller förmögenhets-
skatten och fastighetsskatten. Är detta rättvist?
Anf.  27  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har redan redogjort för de pro-
blem som vi står inför när det gäller förmögenhetsbe-
skattningen. Frågan är om det är så rättvist att över
huvud taget ta bort förmögenhetsbeskattningen. Vi
vet av statistik från SCB att av den förmögenhetsskatt
som togs ut förra året togs 70 % ut i decil 10, det vill
säga den högsta inkomstklassen. Även om man be-
aktar att det finns problem så tas den skatt man tar ut
ändå ut med en rättvis fördelningsprofil.
Det finns problem också med fastighetsskatten.
Det har även vi från Vänsterpartiet framfört. Framför
allt är det problematiken kring lägesfaktorn som gör
att man skapar problem med förutsägbarhet, det vill
säga hur stor fastighetsskatt som man ska betala. Det
har vi erkänt. Därför finns det nu en kommitté som
gör en vidgad översyn av fastighetsskatten.
Jag skulle vilja poängtera att Sverige inte på något
sätt är unikt i Europa när det gäller att ta ut fastighets-
skatt. Om man ser till fastighetsskatten som andel av
BNP finns det en rad andra länder som tar ut en ännu
högre fastighetsskatt än vad Sverige gör, så vi är inte
på något sätt unika i det avseendet.
Anf.  28  ANNE-MARIE PÅLSSON (m)
replik:
Fru talman! I det moderata partiet vill vi ta bort
fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och arvs- och
gåvoskatten successivt och - det vill jag tillägga - i
den takt som statsfinanserna tillåter. Vår riktlinje är
alltså klar på den punkten.
Vi tycker så här av två skäl. Det första skälet är att
den roll som de här skatterna har haft har spelats ut,
primärt på grund av globaliseringen. Man kan undan-
dra sig skatterna om man vill och har lust. När det
gäller förmögenhetsskatten är det alldeles uppenbart
att om syftet med den var att skipa något slags rättvi-
sa i ekonomin så har det syftet fullständigt fuskats
bort genom de möjligheter som ges att undandra sig
skatten men också genom de regler som den social-
demokratiska regeringen har infört.
Det andra skälet är ideologiskt. Vi tycker att det är
rätt och riktigt att människor ska kunna behålla den
egendom som de har arbetat ihop. Vi tycker att det är
riktigt att människor ska utrustas med sådana resurser
som behövs för att skapa en välfärd för sig själv och
sina närmaste eller för vänner och bekanta i den om-
givning man lever i.
Men jag blir inte riktigt klok på vad Vänsterpartiet
tycker. Vad är det ni vill för någonting? Det har inte
framkommit här, utan det har varit lite svepande: Det
är det här och det där. Det verkar som om ni egentli-
gen inte vill någonting alls längre, utan ni ställer er
bakom de utredningar och det arbete som regeringen
gör utan att ha någon egen riktlinje i det hela. Jag
hade förväntat mig att Vänsterpartiet ställde sig upp
och med kraft skrek: Förmögenhetsskatten ska vi har
kvar! Den är ju en av de tydligaste skatter som finns
för att skipa det slags rättvisa som ni pläderar för.
Eller är det så, Marie Engström, att Vänsterpartiet
inte vill ha kvar förmögenhetsskatten? Man kanske är
beredd att ge upp den. I så fall undrar jag av vilka
skäl.
Anf.  29  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan bara ge ett kort svar på det:
Nej, Vänsterpartiet vill inte ge upp förmögenhets-
skatten. Men jag tror att vi som företräder Vänster-
partiet i skattefrågor har en problematiserande ton när
vi diskuterar skatter. Vi kan tänka oss att lyfta fram
problem och vi kan tänka oss att lyfta fram sådant
som kanske måste utredas vidare för att det ska bli
mer rättvist. Man kanske kan prata lite grann om
ärlighet i politiken när man uttrycker sig så.
Anne-Marie Pålsson sade i sitt anförande att vi
behöver fler rika personer i det här landet. Hon gjorde
nu en resumé av sitt huvudanförande och talade om
att vi står långt ifrån varandra ideologiskt sett. Och
det är bara att konstatera att vi gör det. Vi vill ha ett
högt skattetryck i vår värld. Vi står för generella väl-
färdssystem. Det är fundamentet i vår politik. Men
det betyder inte att vi inte ska kunna föra en diskus-
sion och kanske tillsammans med andra partier få
fram de bästa systemen för att kunna bygga den väl-
färden.
För närvarande har vi ett omfattande arbete med
detta tillsammans med våra samarbetspartier Miljö-
partiet och Socialdemokraterna. Där tycker vi att det
finns en åtminstone någorlunda gemensam värde-
grund att stå på. Jag skulle aldrig kunna göra detta
tillsammans med Anne-Marie Pålssons parti, aldrig
någonsin. Det är bra att vi har den här replikväxlingen
så att vi kan reda ut det. Anne-Marie Pålsson står där
och jag står här - så är det.
Anf.  30  ANNE-MARIE PÅLSSON (m)
replik:
Fru talman! Jag tycker också att det är väldigt
klargörande. Man skulle formulera det som att Väns-
terpartiet säger mer makt till staten, medan jag som
företrädare för Moderaterna säger mer makt till fol-
ket.
Men frågan kvarstår ändå när det gäller förmö-
genhetsskatten. Vänsterpartiet vill ha den kvar. All
right, jag kan köpa argumentet att man vill ha den
kvar av ideologiska skäl. Jag tycker att det är ett ärligt
argument. Tycker man så tycker jag också att man
ska träda fram och företräda detta argument på ett
tydligt sätt. Men för att detta argument ska vara bä-
rande måste också förmögenhetsskatten träffa någor-
lunda rätt. Då är vi tillbaka där vi startade i dag: På
grund av globaliseringen kan man undandra sig denna
skatt väldigt enkelt.
Då är egentligen grundfrågan, Marie Engström:
Hur vill Vänsterpartiet att man ska konstruera skatten
så att även miljardärerna ska betala den, så att skatten
inte bara träffar miljonärerna? För att vara miljonär i
dag i Sverige behöver man inte vara så vansinnigt rik.
Det räcker att man äger en nedamorterad mindre villa
i någon av Stockholms utkanter.
När det slutligen gäller vår syn på det hela säger
vi att vi vill ta bort de här skatterna på sikt. Samman-
lagt inbringar dessa skatter 30-35 miljarder kronor
till statskassan. Det är naturligtvis ett mycket stort
belopp, men sett i relation till statens totala skattein-
täkter på 1 200 miljarder är det trots allt ett ganska
litet belopp. Vill man verkligen reducera de här skat-
terna finns det alltså utrymme.
Naturligtvis tvingar det fram omdisponeringar i
statens budget. Dessa neddragningar kan man dock
göra utan att behöva inkräkta på vård, skola och om-
sorg. Naturligtvis får man plocka pengar någon an-
nanstans, men det är en helt annan fråga.
Fru talman! Det jag vill ha svar på är: Hur har
Marie Engström och Vänsterpartiet tänkt sig att den
förmögenhetsskatt som ni företräder ska få en riktig
profil?
Anf.  31  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! På något sätt måste vi ställa till rätta
den vanföreställning som råder i det borgerliga lägret
om att miljardärer inte skulle betala förmögenhets-
skatt. I så fall får man precisera sig. Jag kan anta vart
Anne-Marie Pålsson vill komma, men då får man
säga det. Man kan inte bara stå och säga att vi har ett
system där miljardärer inte betalar förmögenhetsskatt
utan bara miljonärer. Då får man gå hem och läsa på,
för då är man ute och cyklar, helt enkelt. Det blir inte
heller speciellt informativt för eventuella åhörare till
den här debatten.
Sedan kan jag bara konstatera att Anne-Marie
Pålsson uppenbarligen är väldigt orolig över att jag
inte pratar tillräckligt tydligt om förmögenhetsskat-
ten. Jag har flera gånger sagt att förmögenhetsskatten
ska finnas kvar. Anne-Marie Pålsson tycker att det är
väldigt oroande att jag vill problematisera och ta fram
de problem som finns, medan jag tycker att det kan
vara ett tecken på att man angriper problemet med en
viss ödmjukhet - om jag får framhålla mig själv,
vilket jag gjorde nu.
Om man sedan säger att skattesänkningar inte
skulle få någon inverkan på vård, skola och omsorg
tror jag att man lever i en helt annan värld, såsom
statens finanser ser ut i dag.
Anf.  32  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Vi hörde precis i replikskiftet att Ma-
rie Engström sade att värdegrunden skilde sig åt. Jag
tycker att det var intressant att höra en vänsterpartist
tala om värdegrund.
När man i moralfilosofisk litteratur talar om vär-
degrund går det ofta tillbaka till ett naturrättsligt re-
sonemang där man specificerar ett antal intrinsikala
värden, värden som är ett med människans natur och
som alla människor i kraft av att vara människor har
rätt att förverkliga. Dessa grundläggande värden är
sådana som liv och hälsa, och de kan också röra rela-
tioner och familjebildning. När människorna inte får
förverkliga dessa grundläggande värden säger man att
det begås ett moraliskt brott, ett moraliskt fel.
När FN skrev sin deklaration om mänskliga fri-
och rättigheter var det utifrån en sådan här naturrätts-
lig grund. Man hävdade att de grundläggande värdena
skulle omgärdas av rättigheter: rätt till liv, rätt till
hälsa, rätt till familjebildning.
Av tradition, om vi går tillbaka i historien, har det
varit en form av utilitarism, nyttoetik, som styrt
Vänstern, framför allt Vänstern till vänster om dagens
vänster. De stora profeterna drev ett slags statsutilita-
rism där statens nytta skulle komma i första hand
oavsett hur det drabbade enskilda individer.
Nu talar Marie Engström, för att nu koppla ned
detta på fastighetsskatten, om värdegrund och säger
att fastighetsskatten inte är något generellt problem.
Hävdar då Marie Engström att fastighetsskatten inte
på något sätt har drabbat människor genom att hindra
dem från att förverkliga grundläggande värden?
Anf.  33  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! När man ska diskutera med Per
Landgren kommer man in på djupa moralfilosofiska
resonemang och många termer. Jag vet inte i vilket
syfte Per Landgren går in så djupt i de här frågorna.
Om vi ska prata om grundläggande värden är so-
lidaritet ett ord som jag tycker är väldigt värdeladdat i
de här diskussionerna och över huvud taget. Det är
vägledande för en stor del av majoritetens förslag,
bland annat i skattepolitiken och också när det gäller
andra frågor.
Sedan är naturligtvis FN:s deklaration om mänsk-
liga rättigheter ett fundament för väldigt mycket av de
värderingar som tillskapas och som ligger till grund
för den politik som vi i majoriteten tillskapar. Jag vet
inte om jag kan ge något mer uttömmande svar på
detta.
När det sedan gäller att omsätta detta till fastig-
hetsskatten stod jag länge och väntade på vad Per
Landgren egentligen skulle komma fram till. Jag
hävdar precis som jag gjort förut att en fastighetsskatt
ska vi ha. Det är inte ett generellt problem med fas-
tighetsskatten, för att ta ned frågan till ett lite mer
konkret resonemang, men det finns vissa problem.
Jag tycker att det är dem vi är satta att lösa här i dag,
och det är väl det diskussionen ska handla om.
Anf.  34  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Ord är viktigt. De ord vi använder i
kammaren och i andra sammanhang är oerhört bety-
delsefulla. De sänder ut signaler. När nu Vänsterpar-
tiet börjar tala om en värdegrund vill jag veta vilka
värden det är ni vill värna, slåss för och kämpa för
och hur de ska beskyddas på olika sätt.
Nu talar Marie Engström om solidaritet. Jag tror
att ingen mer än Marie Engström skulle säga att soli-
daritet i sig skulle kvalificera som ett grundläggande
värde. Däremot är solidaritetsprincipen, som vi har
inskriven i vårt principprogram, ett viktigt instrument
för att se till att vi alla kan förverkliga vissa grund-
läggande värden.
Återigen: Det här med värdegrunden var viktigt.
Det var en signal.
Om vi nu har till exempel en fastighetsbeskattning
som gör att människor tvingas flytta från hus och
hem, om vi har en arvsbeskattning som gör att männi-
skor som lever kvar mer eller mindre brandskattas på
sitt sparkapital och tvingas sälja sitt boende, då kan
inte människorna förverkliga sådana här grund-
läggande värden som att ha relationer med männi-
skor, ha en familj eller bo kvar i ett hus. I stället
måste man sälja sitt hus för att den äkta mannen,
hustrun, sambon eller vad det kan vara har dött. Då
förverkligas inte grundläggande värden.
Vad är det för grundläggande värden Vänsterpar-
tiet pratar om när vi har skatter som gör att människor
hamnar i mer eller mindre misär? Det kan vara att ta
i, men de rivs ju upp med rötterna och tvingas flytta
från sina hus.
Jag har försökt peka ut att det grundläggande pro-
blemet vad gäller fastighetsskatten är att det är en
skatt som är kopplad till marknadsvärdet. Det är en
skatt som tas ut på en intäkt som är fiktiv, som inte
finns. Och så säger Marie Engström att fastighets-
skatten inte är något generellt problem. Hon försvarar
alltså en skatt på en inkomst som ingen har. Jag tyck-
er att det är fantastiskt.
Anf.  35  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Per Landgren pratade om misär och
att människor flyttar från sina hem. Jag förordar na-
turligtvis inte att någon ska tvingas flytta från sitt
hem på grund av fastighetsskatten. Jag sade i mitt
anförande att det ofta är just kombinationen fastig-
hetsskatt och förmögenhetsskatt som gör att proble-
met uppstår.
Trots att vi har infört en begränsningsregel och
trots att vi har höjt nivåerna i förmögenhetsbeskatt-
ningen finns problemet kvar. Men jag sade så här:
Det är inte ett generellt problem över landet, men det
är ett problem i de så kallade attraktiva områdena.
Det är precis det problemet vi är satta att lösa. Precis
så har jag sagt, Per Landgren.
Anf.  36  ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag läste Marie Engströms särskilda
yttrande när det gäller fastighetsbeskattningen och
tycker att det är mycket intressant läsning. Jag skulle
vilja återge det här. Marie Engström skriver:
"Eftersom stigande taxeringsvärden på småhus i vissa
storstads- och kustområden inneburit en ökning av
både fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget är det
viktigt att snarast hitta en lösning. För låg- och me-
delinkomsttagare kan denna dubbelbeskattning av
boendet ge upphov till en orimlig skattebörda. Trots
höjningar av fribeloppet i förmögenhetsskatten och
införandet av begränsningsregeln i fastighetsskatten
kvarstår stora problem."
Jag tycker att det är en väldigt bra problembe-
skrivning. Marie Engström lägger inte fram något
förslag utan kommer att rösta för majoritetens förslag,
antar jag. I annat fall skulle det vara intressant att få
höra. Mina frågor är: Vad vill egentligen Vänsterpar-
tiet? Vill man bara invänta utredningen? Vad driver i
så fall Vänsterpartiet för linje i utredningen, eller
flyter man bara med och inväntar ett utfall?
Det är just den dubbla beskattningen i kombina-
tionen fastighets- och förmögenhetsskatt som många
gånger driver människor från hus och hem. Det är den
som i relation till att den som är huvudaktieägare i
Hennes  &  Mauritz inte betalar förmögenhetsskatt gör
att vi när det gäller förmögenhetsbeskattningen har ett
skattesystem som är orimligt. Det skulle vara intres-
sant att höra vad som är Vänsterpartiets linje i Egen-
domsskattekommittén.
Anf.  37  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Precis det som Roger Karlsson läste
upp var det jag avslutade förra replikskiftet med. Vi
har identifierat ett problem.
Jag har också sagt att man för att lösa det proble-
met skulle kunna tänka sig att enbart halva taxe-
ringsvärdet togs upp vid beräkning av förmögenhets-
skatt. Det skulle lösa en stor del av dagens problem.
Det är någonting som Vänsterpartiet har fört fram
tidigare också.
Vi vet att Egendomsskattekommittén har möjlig-
het att se över fastighetsbeskattningen i vidare me-
ning och pröva andra åtgärder. Naturligtvis deltar vi i
det arbetet också. Man kan, som jag sade förut, titta
på olika modeller där lägesfaktorns inverkan kanske
begränsas och gör att man får en mer förutsägbar
fastighetsskatt. Det ligger i sakens natur.
Sedan nämnde Roger Karlsson huvudaktieägare i
Hennes  &  Mauritz och frågade vad vi gör åt det. Det
handlar ju om att undanta arbetande kapital från be-
skattning. Det var grunden till detta. Jag tror att det
finns all anledning att se över andra modeller för
detta, det kan jag mycket väl tänka mig.
Men jag skulle vilja ställa en fråga till Roger
Karlsson. Det var faktiskt Roger Karlssons parti som
införde den ordning vi har i dag. Det var Centerpartiet
och Socialdemokraterna som här i kammaren enades
om just denna tingens ordning som så många nu vill
kalla att miljardärer inte ska behöva betala skatt,
vilket jag vill hävda att många miljardärer gör. Vad
gör i så fall Roger Karlsson för att ändra på det här
som Roger Karlsson uppenbarligen inte tycker är ett
bra beslut, men som Roger Karlssons parti ändå står
bakom?
Anf.  38  ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi införde den mo-
dellen, därför att det var en akut situation. Vi vill gå
steget vidare, och första steget är att slopa sambe-
skattningen, vilket jag uppfattar att Vänsterpartiet
också driver i princip, åtminstone i partiprogrammet
och sådana ståndpunkter, med sikte på att helt avskaf-
fa förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten är,
precis som P.-O. Edin säger i Skattebasutredningen,
skadlig.
Det är också intressant att höra Marie Engström
säga att hon kan tänka sig att endast halva taxe-
ringsvärdet ska tas upp för förmögenhetsskatt. Om
Marie Engström röstar för betänkandet och avslår
motionen kommer hon att avslå en motion med just
den innebörden. Du kommer att avslå Centerpartiets
förslag med just den innebörden.
Jag skulle vilja ha ett tydliggörande från Vänster-
partiet. Jag tycker ert särskilda yttrande är bra, men
kommer Vänsterpartiet att rösta för betänkandet som
blundar för problemen eller kommer ni att lägga ned
rösterna? Det skulle vara åtminstone en liten vink om
att ni menar någonting med det ni skriver i det sär-
skilda yttrandet.
Anf.  39  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag tror att Roger Karlsson mycket
väl vet att vi tillhör en majoritet som bedriver ett
samarbete. Vi samarbetar om den ekonomiska politi-
ken, vi samarbetar om budgeten. Den situationen
kommer alla partier att befinna sig i oavsett vilka
konstellationer man samarbetar i. Att reducera för-
mögenhetsskatten i ett sådant läge är inte möjligt för
vårt parti, eftersom vi har det här samarbetskontrak-
tet.
Det vi kan göra är att i ett särskilt yttrande eller
verbalt från talarstolen ange inriktning och tala om på
vilket sätt vi vill påverka politiken. Det gör vi också.
Den möjligheten utnyttjar jag nu. Men jag tror att ni
från de borgerliga partierna ändå är så kloka att ni
förstår förutsättningarna för ett samarbete. För tänk,
hemska tanke, om det skulle vara ni som var i majo-
ritet, då skulle ni ha samma typ av samarbetskontrakt.
Anf.  40  MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! Det vi i dag diskuterar och debatterar
är en av de frågor som var väldigt heta i valrörelsen.
Det var på få valmöten man var på som inte just
skatterna på fastigheter dök upp. Med en ganska stor
intensitet drevs det på för att det här var en felaktig
beskattning.
Mitt parti håller med om att det inte är bra som det
är i dag. Vi vill ha en förändring av fastighetsskatten.
Men i det här utskottsbetänkandet har vi valt att nöja
oss med att det sitter en utredning som ska utreda de
här frågorna, och vi förväntar oss att den gör ett bra
jobb och att vi får tillbaka ett förslag som sedan kan
leda till en proposition med mer konkreta förslag på
hur man skulle kunna göra förändringarna.
Sedan tycker jag väl att det ibland är lite övertoner
i debatten när man pratar om att människor drivs från
hus och hem. Det finns säkert vissa, framför allt äldre
människor, som måste flytta därför att det blir för
dyrt. Men ofta lever de i ett hus som kanske är lite för
stort också, så att det finns andra aspekter på att det är
kostsamt att bo kvar.
Det som jag tycker är grundläggande i fråga om
boendet är väl att det borde vara en rättighet för alla
människor. Det finns faktiskt stora grupper i vårt
samhälle i dag som inte har bostad. Det finns bo-
stadslösa människor som tvingas leva på gatan och
som jagas på olika sätt för att de hittar sitt boende
någonstans där andra tycker att det är helt olämpligt
att de övernattar. Dessutom finns det unga människor
som över huvud taget inte hittar någon boendeform i
vårt samhälle i dag. Så bostaden borde vara en allmän
rättighet.
Miljöpartiets politik bygger på att vi vill ha ett
ekologiskt och socialt hållbart samhälle. För att klara
det måste man ha ekonomiska styrmedel som ger
incitament för att få ett ekologiskt och socialt hållbart
samhälle. Det saknar vi i dag. Den diskussionen och
debatten har vi inte lyckats få majoritet för.
Det har visat sig ganska tydligt på boendesidan
när det bland annat finns ett skattesystem som leder
till att miljöinvesteringar i boendet ger högre skatt.
Det här är frågor som vi har drivit under många år.
Det är glädjande att fler partier har insett att vi inte
kan nå fram till ett ekologiskt hållbart samhälle med
mindre än att de ekonomiska styrmedlen är sådana att
man inte bestraffas utan belönas när man gör det som
är långsiktigt rätt.
Här finns frågor som jag förutsätter att den sittan-
de beredningen tar tag i. Vi kommer att bidra till att
få fram ekonomiska styrmedel som leder till det
ekologiskt och socialt hållbara samhället. Det krävs
att det är balans i en budget, vilket vid ett samarbete
mellan partier ibland skapar livliga diskussioner. Det
är viktigt. Man får ta och ge. Det lär väl alla partier
som vill vara med och påverka få uppleva i sitt poli-
tiska arbete. Annars kan man naturligtvis skriva re-
servationer och på så sätt visa vad man tycker. Men
att samarbeta för att nå resultat innebär att både ta och
ge. Det ger vissa konsekvenser.
Jag förutsätter att vi ganska snart ska få tillbaka en
beredning som har tittat på dessa frågor och där vi får
förslag som är bra och leder till det jag vill ha, nämli-
gen ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle där
boendet är en viktig del i att ha det bra men där det
också finns tillräckliga intäkter i samhället för att ha
transfereringssystem för dem som behöver systemen.
Vi måste nog fundera över vad Moderaterna har
sagt om mer makt åt folket. Vilka kommer att ta för
sig av den makten? Vilka kommer att ta hänsyn och
ansvar för dem som inte kan ta för sig av den makten
därför att de har det socialt jobbigt och på annat sätt
behöver få stöd av dem som har möjlighet att bidra
gemensamt? Därför har vi ett skattesystem som ska
leda till en solidarisk fördelning.
Anf.  41  ANNE-MARIE PÅLSSON (m)
replik:
Fru talman! Marianne Samuelsson avslutade sitt
anförande med att hävda att vi ska ha ett transfere-
ringssystem som ger till dem som verkligen behöver.
Det är en bra utgångspunkt. Problemet är att vårt
transfereringssystem inte ser så ut. Den allra största
merparten av de transfereringar som betalas ut går
inte till de riktigt svaga utan till medelklassen. Det är
till människor som i de flesta andra ekonomiska sy-
stem klarar av dessa bitar på egen hand. Men utform-
ningen av den svenska politiken har gjort att även
arbetande, genomsnittliga svenskar också behöver
stöd från staten. Systemet har gjort i stort sett oss alla
till klienter.
Det är viktigt att påpeka detta när man pratar om
de svaga, om transfereringar och om allt det man
tycker att skatterna ska användas till.
Det är ledsamt om det kommer att handla för
mycket om teknikaliteter, procentsatser och vilka
tillgångar som ska eller inte ska beskattas när vi talar
om förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvs- och
gåvoskatt. De egentligen viktigaste frågorna är de
principiella övervägandena, det vill säga hur man ser
på denna beskattning. Vad är rätt och fel? Det är
frågor om äganderätten. Fastighetsskatt är en retroak-
tiv konfiskation. Det är viktigt att ta ställning till om
man tycker att detta är riktigt.
Det handlar om att diskutera frågor som rör sta-
tens anspråk, det vill säga statens rätt till mina peng-
ar, dina pengar och alla andras pengar. Vems rätt ska
gå före? Den typen av frågor strålar samman just när
det gäller skatten på egendom. När man väl har be-
stämt sig för hur man ser på dessa frågor kan man
sedan diskutera teknikaliteter.
Fru talman! Hur ser Miljöpartiet på den principi-
ella frågan som rör fastighetsskatt, förmögenhetsskatt
och arvs- och gåvoskatt?
Anf.  42  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Det är intressant att skattefördelning-
en rör sig om teknikaliteter enligt Moderaterna. I grön
politik rör det sig om solidaritet, hänsyn till komman-
de generationer och deras behov av att leva och bo
bra på vår enda jord. Även om det i dag går att köpa
och äga jordplättar på månen är det ingen som i dag
kan bo där. Vi måste räkna med att kommande gene-
rationer också behöver denna jord att bo på. Då måste
grunden i det sätt vi bygger upp politiken vara lång-
siktigt hållbar. Då måste de skatter som tas ut leda till
det.
Detta är för oss en ideologisk fråga, och det
kommer att kräva en del förändringar i skattesyste-
met. Vi vill i högre grad beskatta det som är miljö-
mässigt fel. Jag vet att Moderaterna högljutt skulle
protestera mot koldioxidskatten eftersom den drabbar
trafiken och energisystemet och enligt Moderaterna är
ideologiskt helt fel.
Det skulle vara intressant att veta hur Anne-Marie
Pålsson ser på det kommande samhället, inte bara det
vi har i dag med människor som beskattas för vad de
äger, utan hur Moderaterna vill att samhället ska se ut
i framtiden när det gäller fördelningen mellan dem
som har och inte har och miljöansvaret.
Anf.  43  ANNE-MARIE PÅLSSON (m)
replik:
Fru talman! Jag trodde att vi just i dag diskuterade
förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvs- och gåvo-
skatt. Nu har vi glidit in på miljöskatter. Miljöskatter
är viktiga skatter. Jag förstår gott att det finns många
synpunkter om en angelägen sak. Men jag har svårt
att se hur energiskatterna relaterar på ett enkelt sätt
till frågan om förmögenhetsskatter. Det är kanske
något jag har missat.
Jag förstår inte riktigt på vilket sätt förmögenhets-
skatt gör tillvaron mer miljömässig eller ekologisk.
Jag förstår inte hur en fastighetsskatt skulle bidra till
detta. Jag förstår inte hur en skatt på ett arv - det kan
vara en jordbruksfastighet där man har odlat energi-
skog enligt alla de direktiv som Miljöpartiet ställer
sig bakom - skulle göra tillvaron mer eller mindre
miljövänlig. Det är två helt olika saker.
Fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvs- och gå-
voskatt handlar om äganderätt, det vill säga min rätt
att behålla de tillgångar som jag har ackumulerat med
hjälp av mitt arbete eller mina föräldrars arbete. Det
är vad det i grunden handlar om. Det är den frågan
som är viktig att få belyst. Jag ställde en fråga till
Marianne Samuelsson, och jag fick inte svar på den
frågan.
Hur ställer sig Miljöpartiet till frågan om mina
rättigheter att behålla det som jag har jobbat ihop?
Anf.  44  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag sade i mitt inledningsanförande
att ur grön synvinkel tycker vi inte att boendet ska
beskattas. Alla människor ska ha möjlighet att bo bra,
och därför bör inte skatter tas ut där. Därför vill vi på
sikt se till att de sänks.
Vi ser inte heller att det är en principfråga att ha
höga skatter. Däremot ska det finnas en budget som
går ihop när det gäller att betala för det som är vårt
gemensamma ansvar. Det kan vara utsatta grupper,
vård, skola och omsorg - en het fråga i valrörelsen.
Det behövs gemensamma pengar att fördela för att få
ett bra samhälle.
Det är summan av detta som kan vara ett problem
när man, som Moderaterna, snabbt vill plocka bort 20
miljarder ur statskassan. Det ger effekter som natur-
ligtvis drabbar framför allt dem som har det sämre i
vårt land och inte kan skrika lika högt som dem som
är organiserade i föreningar. Det är där jag ser att en
snabb förändring kan leda till stora förändringar på
individnivå. Individens rättighet att få ett samhälls-
stöd är också för mig en självklarhet.
Jag ser i dag att det finns stora klyftor i vårt land
och att vi måste jobba mycket mer för att se till att få
en bättre fördelning, så att klyftorna inte ökar i vårt
samhälle. Vi vill ha ett solidariskt samhälle, som
bygger på att individen har rättigheter, möjligheter
och skyldigheter. Men när det gäller samhällsansva-
ret, det gemensamma, är det oerhört viktigt att vi får
ett bra samhälle, där även den svage har rättigheter
och möjligheter.
Anf.  45  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Fru talman! Vi har nu hört företrädare för Väns-
terpartiet och Miljöpartiet, och de vill båda ha föränd-
ringar i fastighetsbeskattningen. Men efter att ha
lyssnat på dem står vi lika frågande: Vilka föränd-
ringar? Vi har inte fått något som helst svar på den
frågan.
Jag vill ta upp en särfråga som Marianne Samu-
elsson driver, nämligen om miljöförbättrande åtgärder
ska höja taxeringsvärdena eller ej. Det är ju ni emot,
och jag tycker att det är väldigt bra. Det är bara det att
ni i praktiken röstar för detta, inom ramen för reger-
ingssamarbetet, som ni säger. Jag förstår precis de
inlåsningar som ni har åstadkommit där, men ni har ju
själva gått in i detta med öppna ögon.
Detta är, enligt mitt förmenande, en helt orimlig
princip. Jag kan ta mig själv som exempel. Jag är en
sådan där pappersmiljonär, som har fått dels ett väl-
digt högt taxeringsvärde, dels ett ännu högre taxe-
ringsvärde när jag investerade i en bergvärmeanlägg-
ning. Jag har diskuterat den med finansminister Bosse
Ringholm. Då har jag fått ett ännu högre taxerings-
värde. Nu bränner jag 5 kubikmeter mindre norsk olja
hemma varje år, och för detta betalar jag ännu högre
fastighetsskatt. Jag tycker att det är fullständigt orim-
ligt att det är på det sättet. Jag förstår inte att man kan
försvara detta.
Jag ska ta upp en annan fråga också, och det gäller
en annan fastighetsfråga. Marianne Samuelsson råka-
de säga att en del människor har för stora fastigheter,
är gamla och måste flytta. Men vem ska avgöra detta?
Det är faktiskt inte skattesystemet som ska avgöra om
någon ska behöva flytta som kanske har bott i ett hus
i 40-50 år. Jag känner en socialdemokrat som bor i
Furusund, och för att få bo kvar värmer han numera
upp endast en tredjedel av sitt fina 1800-talshus.
Detta är ju fullständigt orimliga konsekvenser.
Anf.  46  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag håller med om det. Jag har defi-
nitivt inte försvarat detta utan bara drivit på när det
gäller miljöförbättringarna och det orimliga i att
skatten åker upp. Det är någonting som vi som miljö-
parti har drivit under många år och som vi fortsätter
med även om vi samarbetar med en regering som inte
riktigt kan se detta ännu. Men vi hoppas att det här
ska leda till att vi får en förändring. Vi tror att den
vägen är framkomlig.
När det gäller fastighetsbeskattningen har vi job-
bat för att få begränsningsregler. Vi tyckte att det var
helt vansinnigt att bara för att man hade en vacker
utsikt eller för att någon var villig att placera sitt
kapital i grannvillan åkte taxeringsvärdet upp och
man fick en hög kostnad. Man hade ju inte gjort nå-
gonting för att förändra i det fallet, utan man åkte
bara upp. Det är också en del av detta som utredning-
en måste titta på.
Vi håller med om att det här är fel, och vi vill för-
ändra det. Vi tror och hoppas att vi via det samarbete
vi har med regeringen ska kunna göra de förändring-
arna. Lyckas vi inte med det får vi naturligtvis disku-
tera andra sätt att komma fram med de här frågorna.
Just nu, i det här betänkandet, har vi valt att säga
att vi stöttar utredningen, att vi fortsätter att jobba
med den och att vi förutsätter att den kommer att
föreslå förändringar som ligger i linje med vad vi vill.
Anf.  47  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Fru talman! Att stötta en utredning tror jag är en
väg som inte inger hopp för så väldigt många männi-
skor. Det verkar vara kapitulationens väg att stötta en
utredning.
Får jag ta upp en annan fråga, som också handlar
om rättvisa. Marianne Samuelsson tycker att det är
okej att man tar ut ungefär så här mycket i fastighets-
skatt, fast hon vill gå ned lite. Jämfört med 1997, som
bara ligger sex år tillbaka i tiden, har fastighetsskat-
terna ökat med 6 ½ miljard kronor trots att skattesat-
serna har sänkts.
Nu är min fråga till Marianne Samuelsson: Har
rättvisan ökat i det har fallet, eller har den minskat?
Anf.  48  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag tycker inte att vi har fått en ökad
rättvisa. Jag tycker inte att fastighetsskatten är bra
som den ser ut i dag. Jag vill ha en förändring, och
mitt parti driver också på för att få en sådan föränd-
ring. Jag förutsätter att vi får ett förslag relativt snart
så att vi kan fatta beslut i riksdagen om en förändring
av det här systemet.
Man måste naturligtvis också ta hänsyn till andra
faktorer. Jag tror att flera partier ideologiskt skulle
vilja ta bort fastighetsskatten helt nu på en gång, men
man måste ta hänsyn med nuvarande system och ett
framtida system. Annars skulle det slå väldigt snett
mot de grupper som man vill vara extra mån om i vårt
samhälle.
Anf.  49  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Man kan ju fullfölja det här - "hänsyn
till systemet". Här har vi tidigare hört hur Marianne
Samuelsson har talat om rätten till boende. Anne-
Marie Pålsson har talat om äganderätten. Rätten till
boende eller äganderätten brukar man härleda tillbaka
till ett grundläggande värde som frihet, alltså friheten
att få gestalta sitt liv, i det här fallet boendet, tak över
huvudet, att få äga sitt boende.
Jag tycker i alla fall att jag under den här debatten
- det kanske inte var någon överraskning - har skönjt
en skillnad på Miljöpartiets argumentering å ena
sidan och Vänsterns och Socialdemokraternas argu-
mentering å andra sidan. Miljöpartiet har känslan för
att medlen för att uppnå de goda målen om välfärd
och så vidare inte får gå emot mänskliga fri- och
rättigheter, till exempel rätten till sitt boende.
Marianne Samuelsson var också inne på att med-
len ändå har lett till att människor i attraktiva kustnä-
ra områden har tvingats flytta för att kunna betala
skatt om deras inkomst kanske har varit väldigt låg.
Man har då lappat och lagat på systemet så att det har
blivit bättre för en del, men inte för alla.
Vi kommer då till grundproblemet, som jag tidi-
gare har försökt få besked om från andra partier, med
kopplingen till marknadsvärdet. Miljöpartiet säger nu
att miljöförbättrande åtgärder inte ska behöva leda till
att skatten blir högre. Ja, men miljöförbättrande åt-
gärder gör ju att marknadsvärdet stiger! Det blir ju ett
mer attraktivt hus! Varför angriper ni inte själva pro-
blemet, som är kopplingen till marknadsvärdet och
fastighetsskatten som en del av kapitalinkomstbe-
skattningen över huvud taget? Kan inte Marianne
Samuelsson säga någonting om fastighetsskatten som
en del av kaptialinkomstbeskattningen?
Anf.  50  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag tyckte att jag var ganska tydlig i
de här frågorna, att vi tycker att det här inte är en
skatt som är bra. Fastighetsskatten är inte bra som den
är. Det är inte boendet som vi vill beskatta, utan det
är miljöförstörande verksamhet bland annat.
Det leder på sikt till en skatteförändring som ska
styra upp i samhället. Det redskap som vi har politiskt
att styra samhället med är ju skatterna. Då ska de
naturligtvis vara på det sättet att de leder till långsik-
tig hållbarhet. Det har vi inte i dag. Du måste väl
också hålla med om att skattesystemet inte innebär att
det är särskilt lönsamt att göra de rätta miljöinvester-
ingarna i vårt samhälle. Det gäller både företag och
boendet.
Det är inte det system man vill ha i en grön skat-
tepolitik. Det är också det vi vill förändra, och det står
vi för ideologiskt. Sedan har vi den andra delen, att vi
samarbetar med regeringen och Vänsterpartiet. I den
diskussionen får vi ta upp hur vi vill ha det och sedan
väga det mot hur de vill ha det. Sedan får man se vad
man kommer fram till. Sådana är politikens villkor.
Det vet vi alla. Ideologiskt har vi en partipolitisk bas
som vi står på. Den gröna basen står just för det jag
har försökt beskriva.
Anf.  51  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jo, det har du gjort, Marianne Samu-
elsson, och du har betonat äganderätten eller rätten
till boendet. Men det är en så kraftig diskrepans mel-
lan er och Vänstern och Socialdemokraterna också
historiskt. Jag kan inte se att ni emanerar från den
klassiska vänstern, med en socialpolitisk beskatt-
ningsprincip och en negativ syn på ägande, rent tra-
ditionellt. Det gör att ni får ett trovärdighetsproblem.
Jag vill inte skrika för hårt eller gräla för mycket
på er. Jag vill i stället göra vad jag kan för att ni ska
göra upp med fränder som jobbar för precis de ideo-
logiska punkter som du har nämnt. Trovärdighetspro-
blemet består i att ni säger en sak och sedan blir det
någonting annat i koalitionen, just vad gäller fastig-
hetsskatten och förmögenhetsbeskattningen.
Det hände inte så mycket efter er reservation om
miljöförbättrande åtgärder som Ronny Korsberg stod
för i den tidigare fastighetsbeskattningskommittén,
till exempel. Där måste ni sätta åt rejält, annars får ni
trovärdighetsproblem. Strategin får ni lägga upp själ-
va. Trovärdigheten brister.
Anf.  52  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Det är glädjande att vi kan få Krist-
demokraternas stöd för miljöåtgärder. Det har inte
alltid varit så. Frågan är vem som får trovärdighets-
problem i ett samarbete. Jag tror inte att det är något
problem för människor i dag att se att partier som
samarbetar står på var sin ideologisk grund, har olika
uppfattningar men samarbetar för att nå så långt man
kan för ett gemensamt resultat för den styrning av
samhället man vill ha. Det upplever jag inte som
något trovärdighetsproblem.
Jag står för mina gröna grundvärderingar. Dem
kan man stå ganska stabilt på. Sedan får man ta och
ge i ett samarbete. Fastighetsskatten är en del i det där
vi har en grundvärdering och där vi för en diskussion
med Socialdemokraterna och Vänstern. Sedan får vi
se vad resultatet blir. Men reservationerna i det här
betänkandet leder inte till särskilt mycket av resultat
de heller.
Anf.  53  ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Marianne Samuelsson sade i sitt anfö-
rande att Miljöpartiet vill ha en förändring av fastig-
hetsbeskattningen. Det tycker jag är bra. Det är en bra
insikt. Man säger sig också driva detta. Men frågan är
hur mycket man driver frågan. Det känns lite mer
som om man flyter med. Man står ju ändå bakom den
majoritet som kommer att rösta igenom betänkandet.
Jag skulle egentligen vilja ta upp en fråga som ligger
mig varmt om hjärtat. Det gäller just det som Marian-
ne Samuelsson säger om ett ekologiskt och socialt
hållbart samhälle. Där är vi rörande eniga. Då gäller
det att vi ger rätt signaler från samhället. Då kommer
jag återigen in på det här med energisparande inve-
steringar.
Om man gör en investering - bergvärme, jord-
värme eller pelletsbrännare - får man högre fastig-
hetsskatt. Det finns faktiskt en reservation i betän-
kandet, reservation nummer 7 som Centerpartiet och
Kristdemokraterna står bakom. Det går bra att ansluta
sig till den.
I stället för att angripa problemet med att fastig-
hetsskatten blir högre när man gör miljöinvesteringar
har Miljöpartiet gjort en överenskommelse om skatte-
reduktion för miljöinvesteringar. På skatteutskottets
möte i går fick vi reda på att det inte kommer någon
proposition, inte nu i alla fall. En viljeyttring från
Miljöpartiet vore att rösta för vår reservation. Risken
finns ju att ni blir lurade även på den här punkten.
Anf.  54  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag har läst reservationen och jag
tycker att det finns mycket i den som stämmer över-
ens med det vi tidigare har framfört och drivit. Det är
en bra reservation. Men även om vi röstar för den
kommer det inte att leda till någon majoritet, vilket i
och för sig skulle vara intressant. Principen i reserva-
tionen är bra.
Jag hoppas att vi kommer att få stöd för de här
frågorna av Centern och Kristdemokraterna i utred-
ningen, så att det verkligen händer någonting. Det är
avgörande att det finns flera partier som driver på.
Annars lär vi inte komma så långt när det gäller lång-
siktig hållbarhet och energifrågorna.
Anf.  55  ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag kan lova Marianne Samuelsson
det. Vi har en gemensam linje även i utredningen.
Problemet är att man måste driva frågan också i riks-
dagen. Det räcker inte med att säga en sak i utred-
ningen. Vi kan läsa i betänkandet att den förra utred-
ningen, Fastighetsbeskattningskommittén, sade precis
samma sak. Det är det vi driver.
Ni avvaktar nu nästa utredning. Vad händer då om
ni inte får igenom ert förslag hos en majoritet i riks-
dagen? Kommer ni då att vänta på ytterligare en ut-
redning? Det handlar om att kunna visa på resultat.
Jag vill verkligen öppna ögonen på Miljöpartiet.
Ni har blivit mer eller mindre lurade när det gäller
Norrbotniabanan och trängselavgifter. Nu säger ni att
ROT-avdragen är ytterligare en av de 121 punkterna.
Om man tittar på skrivningen kan man förstå att det
inte är alldeles enkelt att konstruera systemet. Avdrag
ska bara kunna ges till sådant som inte hade skett
ändå. Det blir konstiga gränsdragningar. Jag tycker
kanske att man i stället skulle återinföra ett generellt
ROT-avdrag, inte nödvändigtvis kopplat till miljöin-
vesteringar.
Miljöpartiet pratar mycket om principer. Men i
praktiken kommer ni att rösta emot era egna princi-
per. Det är det som är problemet. Det är då det blir ett
trovärdighetsproblem, om man bara driver saker i
utredningar men inte i riksdagen.
Anf.  56  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Det är lite intressant att Centern tyck-
er att det blir trovärdighetsproblem när man samar-
betar med en regering för att nå resultat. Centern satt
en lång period i riksdagen och samarbetade med re-
geringen. Man upplevde inte då att ni alltid nådde era
resultat. Ni fick också ställa upp på resultat som var
gemensamma. Sådan är politiken. Jag vill åter po-
ängtera det. Det är klart att det är mycket enklare att
sitta i opposition. Då kan man stå upp med sin gröna
fana och bara driva principerna hela vägen.
Mina barnbarn kommer då inte att kunna se någon
förändring i samhället. Det hjälpte inte att jag stod i
riksdagen och poängterade vissa saker, om jag inte
också samarbetade för att nå resultat. De kan bara
leva med resultatet. De kan inte leva med mina
grundprinciper för att få ett förändrat samhälle. Det är
resultatet som gäller för kommande generationer. Det
är därför som det är så oerhört viktigt att samarbeta
för att nå resultat. Lyckas vi inte med det får vi väl
återgå till någon annan position. Men just nu är vår
position att driva på för att nå resultat. Jag tycker att
det vore bra om ni önskade oss lycka till i stället för
att klaga.
Anf.  57  ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Marie Engström ställde en fråga till
Lennart Axelsson om Socialdemokraternas syn på
förmögenhetsskattens eventuella avskaffande och
apostroferade mig. Därför har Lennart Axelsson och
jag kommit överens om att det är bättre att jag svarar.
Jag har inte sagt att Socialdemokraternas bedöm-
ning är att förmögenhetsskatten ska avskaffas inom
ett år, som Marie Engström möjligen antydde. Det var
någon ingress till en artikel hon talade om.
Vad jag har sagt är att min bedömning är att vi so-
cialdemokrater inom ett år ska lämna ett besked om
vår uppfattning om förmögenhetsskatten i framtiden,
med utgångspunkt från P.-O. Edins utredning, det
remissarbete som pågår och de överväganden vi gör
efter det. Jag vill göra fullständigt klart vad jag har
sagt. I den delen står jag alltså för Socialdemokrater-
nas syn på förmögenhetsskatten.
Anf.  58  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag vill helt kort säga något beträf-
fande det som Arne Kjörnsberg nämner. Det är na-
turligtvis ett viktigt tillrättaläggande för medierna
eftersom han gick ut och antydde att Socialdemokra-
terna nu skulle komma att avskaffa förmögenhets-
skatten, enligt Arne Kjörnsbergs besked redan inom
ett år. Nu sägs det alltså att det ska bli ett besked om
när man eventuellt skulle kunna tänka sig detta. Då
kan det ju dessvärre ligga rätt långt in i framtiden.
Herr talman! Jag begärde ordet för att ta upp två
punkter. Först gäller det punkten 3 i betänkandet, äkta
och oäkta bostadsföretag. Där har jag i samband med
behandlingen av det här betänkandet underhand haft
överläggningar med skatteutskottets ordförande och
med regeringen. Jag har pekat på att det finns en del
mycket akuta olägenheter med den nuvarande lag-
stiftningen om äkta och oäkta bostadsföretag. Dess-
bättre har ju regeringen väldigt snabbt nu kommit
med ett besked om att man avser att rätta till åtmin-
stone de delarna i lagstiftningen. I annat fall skulle
det kunna bli ett tvärstopp för bostadsbyggandet, inte
minst i tillväxtområdena.
Den andra punkt som jag vill kommentera är
punkten 10. Den gäller ombildning av allmännyttiga
bostadsstiftelser till aktiebolag. Där är ju utskottet
enigt i behandlingen av motionerna, men jag har tagit
mig friheten att i ett särskilt yttrande något utveckla
vad det handlar om. Det är nämligen så att regering
och riksdag sedan lång tid tillbaka har initierat och
uppmuntrat de allmännyttiga bostadsstiftelserna att
ombildas till aktiebolag. I samband med detta har
man i förarbetena också klart angivit att det inte ska
uppstå några negativa konsekvenser för de nya enhe-
terna. Regeringen har senare följt upp detta genom att
till exempel medge befrielse från stämpelskatt vid
ombildningarna.
Nu är det ju så att det är en del försäljningar av
lägenheter som har skett i de allmännyttiga bostads-
bolagen. Där har skattemyndigheterna i regel godtagit
att det har varit fråga om transporter från stiftelser till
bolag. De har angivit och godtagit de anskaffnings-
värden som ursprungligen har varit i stiftelserna. Men
i ett fall, som gäller ett ganska stort ärende i Uppsala,
har så inte skett. Det målet ligger nu i skattedomstol.
Det finns ingen anledning att föregå behandlingen
i skattedomstolen, men däremot kan man väl göra den
kommentaren att det är ganska tydligt vad statsmak-
terna har avsett när man har uppmuntrat de här om-
bildningarna. Det skulle vara ganska märkligt utifrån
den utgångspunkten om skattedomstolarna skulle
tolka lagen på så sätt att man anger ombildningstid-
punkten som tidpunkt i stället för den ursprungliga
anskaffningstidpunkten.
En eventuell lagstiftning med anledning av hur
skattedomstolen kommer att uppfatta det här ärendet
får naturligtvis anstå till dess att ett slutligt besked i
domstol föreligger. Jag vill dock för egen del markera
att här vilar det ett ansvar på staten, som har medver-
kat till att de här allmännyttiga bostadsstiftelserna har
blivit aktiebolag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)
10 §  Allmänna motioner om punktskatter
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU11
Allmänna motioner om punktskatter.
Anf.  59  INGER NORDLANDER (s):
Herr talman! Nu ska vi gå över till att debattera
skatteutskottets betänkande 11, ett antal motioner
som gäller frågor om punktskatt. I betänkandet be-
handlas ett 90-tal motioner från den allmänna mo-
tionstiden med 23 reservationer och tre särskilda
yttranden.
Exempel på sådant som motionerna berör är ener-
giskattesystemet, den gröna skatteväxlingens regio-
nala effekter, kärnkraftverkens effektskatt och skatten
på el. De tar också upp hotell- och restaurangnäring-
ens energiskatter och jordbrukets miljö- och energi-
skatter. Därutöver har vi även motioner som rör
punktskatt på bland annat tobak, fordon och alkohol.
Motionernas innehåll har som sagt stor ämnes-
spridning. Det som förenar många är att skatten före-
slås sänkas, anpassas, avskaffas, differentieras. Det
förelås skattebefrielser och liknande. Här bör läggas
till att riksdagen har ställt sig bakom en grön skatte-
växling på 3 miljarder kronor. Den innebär en sänk-
ning av inkomstskatten för låg- och medelinkomstta-
gare, vilket finansieras av höjningar av skatten på till
exempel el, koldioxid, avfall och så vidare. Det är det
som kallas grön skatteväxling.
Utskottets majoritet har av olika skäl avslagit
samtliga motioner. De 23 reservationerna som fogats
till betänkandet kommer nu kammaren att diskutera.
Herr talman! Med detta överlämnar jag betänkan-
det till kammaren för debatt.
Anf.  60  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Som framgår behandlar ju det här
betänkandet ganska många olika frågor, och många
av dessa frågor är väl diskuterade i kammaren i andra
sammanhang. Det gäller inte minst energifrågorna.
Av den anledningen ska jag inte särskilt uppehålla
mig vid dem och inte heller vid energibeskattningen
allmänt eller beskattningen av drivmedel. Jag hänvi-
sar till de ställningstaganden som vi moderater har
gjort i våra reservationer. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 1.
Låt mig i stället ta upp några andra frågor som
behandlas i betänkandet. Då börjar jag med alkohol-
beskattningen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt
att regeringen ännu inte har lagt fram ett nytt förslag
till alkoholbeskattning i landet. Frånvaron av en
skattesänkning på framför allt öl och vin leder ju till
att införseln hela tiden ökar. Innebörden av detta är
att en väldigt stor del av de alkoholdrycker som kon-
sumeras i landet beskattas i utlandet i stället för att
beskattas inom landet. Det leder ju till att vi får mind-
re skatteintäkter än vi borde ha från alkoholdrycker-
na. Skatteintäkterna uppbärs i stället av andra stater.
På sikt leder vår beskattning här till att skatteba-
sen mer eller mindre försvinner från landet. Stora
delar av vårt land ligger så pass nära där man kan
inhandla varorna på ett annorlunda sätt. Skattebasut-
redningen har ju tagit upp den här frågan och för sin
del just pekat på att konsekvensen borde vara att man
rejält anpassar beskattningen till vad som gäller i vår
omvärld.
I det sammanhanget bör det naturligtvis sägas att
hittills har ju prisinstrumentet varit ett mycket viktigt
inslag när man ska försöka åstadkomma en lägre
alkoholkonsumtion. Det är ingen tvekan om att det
har varit så, och det har varit ett viktigt inslag ur folk-
hälsoperspektiv att ha en hög alkoholbeskattning.
Men detta, att läget nu i grunden har förändrats,
måste innebära att man ser verkligheten som den är
och inriktar andra delar av folkhälsoarbetet på att
påverka den totala alkoholkonsumtionen och framför
allt alkoholmissbruket. Det är ingen tvekan om att det
finns andra vägar att gå. Man kan alltså inte hemfalla
till att tro att vi på ett konstlat sätt kan ha en annor-
lunda alkoholbeskattning i vårt land än i vår omvärld,
med de införselregler som vi har.
Herr talman! I anslutning till detta vill jag peka på
att det är egendomlighet att man nu avstyrker en
motion som skulle tillåta försäljning av alkoholdryck-
er i taxfreebutiker på de svenska flygplatserna. Inne-
börden är att resande svenskar som kommer till de
svenska flygplatserna måste ha tagit med sig vin och
öl därifrån de åker och att de inte får inhandla dessa
varor i Sverige på återresan. Här är det rimligen en
missriktad ambition att i alla lägen skydda System-
bolagets monopolställning som gör att man avstyrker
den motionen. Detta är något egendomligt, onekligen.
Slutligen, herr talman, vill jag något kommentera
punkt 12, som gäller avfallsskatt. Där är utskottet
enigt om att avstryka motionerna om en sådan skatt.
Men det föreligger ett särskilt yttrande från Vänstern
och Miljöpartiet, där de gör sig till tolk för en avfalls-
skatt, alltså en förbränningsskatt. Det är ur miljösyn-
punkt ytterst egendomligt att man tycker att det är fel
att man bränner avfallet i stället för att deponera det.
Deponi är ur miljösynpunkt en väldigt olycklig och
tveksam metod att ta hand om avfallet.
Nu har tydligen Vänstern och Miljöpartiet hakat
upp sig på att vi får väldigt mycket utländskt avfall
som vi förbränner här. Om man tycker att det är en
olycklig konsekvens tycker jag att man i stället ska se
på hur man kan minska det med andra metoder. Det
vore olyckligt om man genom beskattning åstad-
kommer att den miljömässigt väldigt goda metod vi
har utvecklat i vårt land, nämligen förbränning, skulle
försvåras för framtiden. Jag hoppas verkligen att
avslaget på dessa motioner kommer att stå sig.
Anf.  61  GUNNAR ANDRÉN (fp):
Herr talman! Också detta betänkande omfattar en
väldig massa saker. Det är ett så kallat uppsamlings-
heat. Det innefattar både avfallsskatt, naturgrusskatt,
beskattning av veckopress och dagspress, vägtrafik-
beskattning, miljö- och energiskatter, alkoholbeskatt-
ning, tobaksfrågor och energibeskattning i allmänhet.
Jag nöjer mig med att diskutera energibeskattning i
allmänhet, som kanske är en större fråga än de olika
sakfrågorna, även om de inte är oviktiga. På slutet ska
jag även komma in på alkoholbeskattning, med an-
ledning av Lennart Hedquists anförande.
Vi har haft en kommitté - snedbeskattningskom-
mittén kan man kalla den - där även ledamöter i den-
na kammare har suttit med. Den har nu i dagarna
avlämnat sitt betänkande, där Folkpartiet tillsammans
med Socialdemokraterna står bakom majoritetsförsla-
get. Vi får väl avvakta remissbehandlingen av denna
utredning.
När det gäller energibeskattning i allmänhet kan
man konstatera att det finns en otrolig mängd inlås-
ningseffekter hos olika förslag. Det gäller att ta sig ur
detta så att man får ett mer rationellt system - inte
bara ett mer rationellt beskattningssystem utan en
mera rationell hantering av hur vi producerar elektri-
citet och värme. Det är det grundläggande problemet.
Det är inte skattesystemet som är problemet, utan
skattesystemet är ett medel för att nå en bra energi-
politik.
Folkpartiet har i detta betänkande särskilt betonat
att Kyotoöverenskommelsen var en stor framgång för
EU. Det är, ska jag säga, en sanning med viss modifi-
kation. Kyotoprotokollet omfattar egentligen bara
40 % av förbrukningen av fossila bränslen i världen.
Till de länder som inte har skrivit på avtalet hör bland
andra Kina, som ju är det största landet i världen när
det gäller detta, USA och Brasilien. Det är alltså fem
sex sju länder som står för i runda tal 60 % av koldi-
oxidutsläppen.
Problemet på klimatområdet är - trots allt som vi
kan göra i Sverige - att oljeförbrukningen i världen
håller på att öka fruktansvärt. För närvarande konsu-
meras ungefär 70 miljoner fat per dag. När utveck-
lingen i framför allt Kina tar fart ordentligt kommer
förbrukningen att öka till ungefär 100 miljoner fat per
dag. Detta kommer naturligtvis att få väldiga miljö-
konsekvenser om man inte kan få Kina och USA -
den stora skurken i sammanhanget - att biträda de
principer som står bakom klimatöverenskommelsen.
Då är allt annat mindre värt.
Jag hoppas att den svenska regeringen lyckas bätt-
re och använder i sammanhanget ganska okonventio-
nella metoder för att driva på så att vi får en miljöpo-
litik som blir bättre för hela världen. Detta är något av
en överlevnadsfråga. Det svenska skattesystemet är
en mindre fråga i det här sammanhanget - vilket inte
hindrar att det svenska skattesystemet på energiområ-
det är viktigt.
Jag vill avsluta med att säga att jag har en helt an-
nan syn på alkoholbeskattningen än Lennart Hed-
quist. Jag menar att vi måste se till vad syftet är med
alkoholbeskattningen. Det är inte i första hand en
fråga om konkurrens mellan olika företag. Jag menar
att det viktiga är att vi har en ganska hög alkoholbe-
skattning i vårt land. I slutändan är det enskilda män-
niskor som konsumerar spriten, vinet och ölet, och vi
måste se till att inte öka antalet alkoholskador. Då får
vi använda olika metoder.
Jag tycker faktiskt att Moderaterna på den här
punkten inte för en ansvarsfull social politik. Man ser
det bara som en skattefråga. Har man några kontakter
med alkoholister - och det tror jag att många har - så
inser man vilket socialt elände av enorma dimensio-
ner detta är. Det måste vara fel att se lägre beskatt-
ning som ett led i denna politik. Därför står Folkparti-
et absolut inte bakom den moderata reservationen på
den här punkten.
Anf.  62  LENNART HEDQUIST (m)
replik:
Herr talman! Nu råkar Gunnar Andrén debattera
med en person som är särskilt utbildad som alkohol-
informatör. Därför känner jag väl till de olika argu-
menten i det här fallet. Jag är väl medveten om bety-
delsen av att minska den totala alkoholkonsumtionen.
Jag vet också att prisinstrumentet i det avseendet är
viktigt. Men jag tror att prisinstrumentet numera är
överspelat. Man måste inrikta sig på andra åtgärder
och inte fly till prisinstrumentet när verkligheten ser
ut som den gör, Gunnar Andrén.
Vad det handlar om är närmast en fråga om vi ska
exportera vår skattebas till utlandet eller om vi ska se
till att alkoholdryckerna i ökad utsträckning beskattas
inom landet. Då måste vi anpassa oss till den verklig-
het som råder.
Därutöver vill jag påpeka för Gunnar Andrén att
den nuvarande alkoholbeskattningen också leder till
att vi exporterar arbetstillfällen i bryggerinäringen
som borde kunna ligga i Sverige för det öl som kon-
sumeras i Sverige. I stället leder nuvarande utveck-
ling till att exporten av arbetstillfällen i bryggerinär-
ingen fortgår.
Anf.  63  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! I huvudfrågan måste man ändå vara
på det klara med att sänkta priser på alkoholhaltiga
drycker i Sverige kommer att leda till ökad konsum-
tion.
Lennart Hedquist, jag förstår alla företagsekono-
miska argument. Men för mig är bevekelsegrunden
att förhindra mer alkoholmissbruk viktigare än de
näringspolitiska argumenten. Där har EU en annan
åsikt och även, såvitt jag förstår, Lennart Hedquist.
Och jag betvivlar inte att Lennart Hedquist är utbil-
dad informatör och så vidare. Men grunden för alko-
holpolitiken måste vara att vi förhindrar så många
som möjligt att bli missbrukare eftersom varje ung
människa som blir alkoholmissbrukare är ett socialt
elände av enorma mått.
Anf.  64  LENNART HEDQUIST (m)
replik:
Herr talman! Så är det. Men av den anledningen
ska man inte nu tro att prisinstrumentet för framtiden
är det viktigaste instrumentet. Så är det inte längre
med de införselregler och den omgivning som vi har.
Då är det lika bra att se till att de alkoholdrycker som
konsumeras i vårt land också beskattas i vårt land. Då
får vi åtminstone skatteintäkterna av dem.
Jag tror inte att man kommer att kunna påverka
konsumtionen i Sverige framdeles genom en hög
alkoholskatt, utan den leder enbart till att vi exporte-
rar våra skatteintäkter. Så fort detta äntligen kan gå
upp för de partier som tidigare så envetet har försva-
rat en hög alkoholskatt, kanske i en annan tid när det
var motiverat, tror jag att man också kommer att
upptäcka att det finns andra metoder i folkhälsoarbe-
tet som kan leda till en sänkt alkoholkonsumtion.
Anf.  65  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag är inte utbildad i dessa frågor,
utan jag kan bara använda den erfarenhet som jag har,
och den är från inte minst 1970-talet då Lennart Hed-
quist och jag hade uppnått mogen ålder, och vi såg
vad som hände när man införde mellanölet. Det var
ett elände då tillgängligheten ökade och det var bil-
ligt.
Lennart Hedquist säger att man ska använda andra
metoder. Jag är inte emot andra metoder. Men jag vill
också värna om att vi har en hög alkoholskatt i vårt
land därför att detta är avhållande för många.
Jag har ungdomar i min omgivning som alltför ti-
digt blir alkoholdebutanter, vill jag påstå. Det är en
annan fråga. Men ytterst finns det ett samband med
både tillgänglighet och pris. Därför tycker jag att de
företagsekonomiska argumenten är underordnade de
sociala argumenten i just denna fråga.
Anf.  66  LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Till skillnad kanske från de andra
talarna här tänker jag tala lite om miljöfrågorna därför
att jag anser att de tillhör de största utmaningarna
inför framtiden. Vad vi än tycker behöver vi kunna
andas. Vi behöver samtidigt energi, och vi behöver
samtidigt kunna resa och transportera varor. För att
kunna säkra en uthållig och miljöanpassad energipro-
duktion och minska miljöpåverkan av transporter är
miljöfrågorna avgörande för att man ska kunna mins-
ka växthuseffekten. Bland de mest effektiva styr-
medlen för en bättre miljö är skatteinstrumentet. Där-
för behöver Sverige ett skattesystem som styr mot
ekologiskt hållbar produktion och konsumtion. Skat-
tesystemet måste också vara konsekvent och rättvist
utan att vara så belastande att industrin förlorar kon-
kurrenskraft. Vårt energiskattesystem är komplext
och svårt att överblicka. Delvis fungerar det till synes
godtyckligt genom en mängd särregler, undantag och
nedsättningar.
Kristdemokraterna anser att det behövs ett hel-
hetsgrepp på energiskatterna och en energiskatteut-
redning som kan presentera ett uthålligt skattesystem
där goda miljöegenskaper, hög energieffektivitet och
verkningsgrad vid elproduktion premieras, medan
produktion baserad på fossila bränslen beläggs med
styrande miljöavgifter. Detta måste givetvis ske i
flera olika steg eftersom man inte kan övergå från en
typ av beskattning till en annan genom kraftiga om-
kastningar, vilket till slut skulle drabba dem som har
lägst inkomster.
Vi tycker att regeringen ska utreda hur den skatte-
växling som riksdagen har beslutat om kan fullföljas
utan att de regionala skillnader som kommer att upp-
stå ökar.
Kristdemokraterna har länge drivit kravet på att
EU ska vara mer handlingskraftigt på miljöområdet,
där miljöpolitik bör vara en av EU:s huvuduppgifter.
Ett viktigt steg i den riktningen borde vara att man
fattar beslut med kvalificerad majoritet om miljöav-
gifter. På grund av ett fåtal länders blockering har det
varit omöjligt att driva igenom till exempel en
gemensam miniminivå på koldioxidavgifter. Reger-
ingen har tyvärr konsekvent motsatt sig denna föränd-
ring med hänvisning till att skattefrågor är en natio-
nell angelägenhet. Vi anser att miljöfrågor är gräns-
överskridande problem som bör hanteras i ett inter-
nationellt sammanhang.
Det krävs gemensamma europeiska åtgärder för
att sänka koldioxidutsläppen, och ett effektivt sådant
medel vore att lagstifta om miniminivåer för miljöav-
gifter.
EU-länderna måste också leva upp till Kyotopro-
tokollet, som Gunnar Andrén nämnde, om klimatför-
ändringar genom kraftfulla insatser även på hemma-
plan, i synnerhet en ökad samordning på energiområ-
det. Det behövs också internationella överenskom-
melser om miljöavgifter på transporter, vilket även
bör inkludera flygbränsle.
Kristdemokraterna anser vidare att Sverige inom
EU hårt måste driva frågan om harmonisering av
skatter och avgifter som drabbar jordbruket. På annat
sätt kan man inte skapa lika konkurrensvillkor. De
svenska bönderna bär på en extra ryggsäck, som det
heter, i form av höga dieselskatter som måste lyftas
av så att lantbruksföretagen kan konkurrera på lika
villkor med omvärlden. Här fanns ett löfte från stats-
ministern att så skulle ske. Men Kristdemokraterna
förväntar sig nu att regeringen infriar detta löfte om
att sänka skatten bland annat på diesel.
Vi anser också att koldioxidskatten på växthusod-
lingen bör avvecklas eller reduceras i nivå med andra
konkurrentländers beskattning i avvaktan på ett en-
hetligt system från EU.
Kristdemokraterna anser vidare att svensk åkeri-
näring måste få likvärdiga konkurrensvillkor med
andra utländska företag i EU. Främst konkurrensen
med danska och holländska åkare är kännbar, men
även länder som Polen har andra villkor än dem som
gäller i Sverige. Åkerinäringen har visat att kostna-
derna behöver minska med ca 20 % för att svenska
inrikesåkare ska kunna konkurrera med till exempel
danska åkare. Kristdemokraterna anser också att
regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan för att
skapa lika villkor mellan svensk och utländsk åkeri-
näring. Därför föreslår vi också en sänkning av
dieselskatten med 25 öre per liter.
Många av landets främsta transportleder är i be-
hov av en avsevärd standardhöjning, inte minst såda-
na som i dag är relativt lågtrafikerade. Nu har vi från
de senaste budgetförhandlingarna fått höra att det
kanske kommer att bli låsningar när det gäller inve-
steringar i tågtrafik och på landsvägar. Vi får väl se
när budgeten kommer. Men med ett förbättrat under-
håll skulle man få bukt med dessa tillgänglighetspro-
blem som hindrar trafiken under stora delar av året
och därmed skapa bättre förutsättningar för inlandets
fortsatta utveckling. Det finns ju sådana delar i
Värmland, i Dalsland och så vidare där det är svårt att
bedriva näringsverksamhet därför att man under delar
av året inte kan få konkurrenskraftiga transporter.
Och då lägger företag inte gärna sin produktion där,
och därmed förhindrar man att dessa varor kan trans-
porteras till de platser där de ska förbrukas.
För att närmare koppla användningen av vägnätet
till kostnaderna för dess underhåll kan det finnas skäl
att omvandla en del av drivmedelsskatten till en väg-
hållningsavgift. Det finns sådana tankar inom EU
också. På sikt bör en modell där underhållet bekostas
med avgifter från trafikanterna kunna medföra ett
vägunderhåll som står i bättre överensstämmelse med
behoven. En sådan modell har förordats av bland
andra Svenska Kommunförbundet.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör utreda
en sådan modell och förutsättningarna för denna för
att omvandla en del av energiskatten på drivmedel till
en väghållningsavgift för att bekosta vägunderhållet.
När det sedan gäller skatteintäkter på alkoholhal-
tiga drycker vill jag hänvisa till de redovisningar och
resultat som kommer. Jag läste tidigare att försälj-
ningen hade ökat med 8 %. Det handlar väl ändå om
Systembolaget, och det kommer väl ändå i den
svenska kassan hoppas jag?
Inom ramen för en grön skatteväxling bör vi suc-
cessivt belägga fossila bränslen med högre koldiox-
idskatt, alltså under en övergång. Lagstiftning och
regler måste på ett bättre sätt gynna utveckling av ny
teknik, forskning och försök med alternativa bränslen.
Det finns mycket mer att säga om detta, men till
sist skulle jag också vilja förorda att man kan få lik-
värdiga skattevillkor mellan veteranbilar och veteran-
bilsläp.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
Anf.  67  ROGER KARLSSON (c):
Herr talman, åhörare och ledamöter! Jag vill börja
med att yrka bifall till reservationerna 4 och 16. I
övrigt står jag bakom de reservationer där Centerpar-
tiet finns med.
Skattesystemet har, tycker jag, en väldigt viktig
roll att spela när det gäller omställningen av samhället
till ett hållbart samhälle, ett samhälle som ska vara
ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart. Genom
skattesystemets viktiga roll här är det en uppgift för
oss som politiker att vara långsiktiga i våra beslut och
att vara väldigt tydliga om att vi vill gå i den rikt-
ningen.
När det gäller alternativa drivmedel står det i be-
tänkandet att regeringen den 19 december och senare
beslutade om befrielse för energiskatt och koldiox-
idskatt för ett antal pilotprojekt - den 19 december
och senare, alltså år 2002.
De här besluten gällde för år 2003 avseende tidi-
gare, och också nya, förlängningar beträffande un-
dantag från energiskatt och koldioxidskatt riktade till
pilotprojekt. Tio företag berördes. Det gällde större
kvoter och det hela fyllde så att säga upp det som
riksdagen hade beslutat att avsätta för regeringens
skattestrategi för alternativa drivmedel, en skattestra-
tegi som omfattade 900 miljoner. Det är en rätt bra
satsning.
Problemet är att det var noll av framförhållning,
även om det var fråga om större kvoter. Beslutar man
i slutet av december och senare om en åtgärd som ska
gälla under ett år kan man undra vilka företag som
vågar investera på sådana premisser. Inga! Vi har ju
också sett att 600 av de 900 miljonerna kommer att
frysa inne. Ingen kommer att utnyttja dem.
Två tredjedelar av den skattestrategi som riksda-
gen har beslutat om är alltså bortkastade på grund av
att det inte finns någon framförhållning. Då kan man
inte, tycker jag, säga att det finns en skattestrategi för
alternativa drivmedel, åtminstone inte, herr talman,
en skattestrategi för att introducera och även öka
användningen av alternativa drivmedel. Snarare är det
fråga om en skattestrategi för att hålla ett högt skatte-
tryck.
Sett till historien och till hur detta med skattebe-
frielse, först för etanol och nu på ett bredare sätt,
introducerats fick regeringen väldigt tydligt kalla
fötter när man frågade vilka företag som var intresse-
rade av att få driva sådana här pilotprojekt. Väldigt
många ansökningar kom in. Man borde kanske ha
frågat sig om det var realistiskt. Finns det så mycket
gammalt överskottsvin att importera från Europa?
Finns det så mycket säd att bränna etanol av i Sveri-
ge? Finns det över huvud taget möjligheter att produ-
cera den här etanolen eller att komma in i Sverige?
Det fanns det inte.
Man fick alltså kalla fötter. Ett projekt blev det av
det hela, nämligen anläggningen i Norrköping. Kalla
fötter fick man alltså i regeringen när man såg att det
blir ett för stort skattebortfall.
Då kan man, herr talan, fundera över strategin.
Vad är strategin? Ja, inte är strategin att introducera
nya drivmedel. Strategin är snarare att fortsatt få rätt
mycket intäkter från fossila bränslen. Då är inte det
som vi kallar för miljöskatter på bensin och diesel
miljöstyrande utan fiskalt. Det kokar ned till att man
behöver en stor förbrukning av bensin och diesel
därför att det ger goda intäkter till statskassan. Detta
är cyniskt och styr inte mot en hållbar utveckling. Det
styr inte mot ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbart samhälle.
Vi i Centerpartiet vill agera långsiktigt. Center-
partiet vill att riksdag och regering ska vara tydliga
om i vilken riktning vi vill gå. Därför anser vi att det
behövs en långsiktig skattebefrielse vad gäller både
energiskatten och koldioxidskatten avseende alterna-
tiva drivmedel.
I den nu föreliggande strategin talas det bara om
koldioxidneutrala bränslen. Det är bara koldioxidde-
len som man i det långsiktiga perspektivet "plockar
bort". Man har dock inte satt detta i sjön ännu.
Det här gör att det är svårt att agera. Det är natur-
ligt att Scania i år lägger ned sin tillverkning av eta-
nolmotorer. Det är ju ingen som efterfrågar dem där-
för att det inte finns en långsiktighet.
Avslutningsvis vill jag säga några ord om andra
gröna näringar. Som Lars Gustafsson var inne på
beskattas gröna näringar, jord- och skogsbruk. För
jord- och skogsbruksmaskiner gäller ett slags vägtra-
fikavgift trots att man i väldigt liten utsträckning kör
dem på vägen. Det här ligger i dieselskatten. Vi tyck-
er därför att det är rimligt att sänka dieselskatten på
jord- och skogsbruksmaskiner med åtminstone 1 kr,
ned till genomsnittlig EU-nivå, just för att ge de grö-
na näringarna lika villkor i Sverige, för de är fram-
tidsnäringar.
Anf.  68  MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Herr talman! I ett ekologiskt hållbart samhälle be-
höver man skatter som kan styra mot ekologisk håll-
barhet. En del punktskatter utgör därför en viktig del.
Därför har vi i Miljöpartiet i detta sammanhang några
reservationer och också ett särskilt yttrande.
Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservationer-
na 5 och 17. I övrigt stöder jag naturligtvis de reser-
vationer där Miljöpartiet finns med och även det
särskilda yttrandet från vår sida.
I reservation 5 tar vi upp frågan om energiskatter
och den snedvridning som vi tycker finns när det
gäller miljöskatterna och möjligheterna att få en
energibeskattning som är sådan att långsiktig hållbar-
het och nya energislag har möjligheter på marknaden.
Vi vill att koldioxidskatten ska vara sådan att den
ger incitament för att minska utsläppen. Detta är en
viktig del när det gäller både att få in de bättre energi-
slagen och att ge dessa möjligheter. Vi tycker också
att man från regeringshåll i EU-sammanhang borde
jobba mer aktivt med de här frågorna.
Vidare har vi en reservation om jordbruksnäring-
en och trädgårdsnäringen. Vi tycker att man ska se till
att det blir en minskad kvävebelastning. I dag står
Sverige för 17 % av kvävebelastningen i Östersjön,
medan vårt lands befolkning bara utgör 10 % av be-
folkningen i området. Här finns det all anledning att
göra en översyn och att se till att utsläppen minskas.
När det gäller alternativa drivmedel har vi också
sett att det varit svårt att över huvud taget få in de nya
drivmedel som ger en långsiktighet.
Det beror naturligtvis på att man dels inte vet om
det är någon idé att satsa långsiktigt, för man vet inte
hur skatterna kommer att se ut framöver, dels inte har
haft ekonomiska styrmedel som gett intresse för det.
Sedan har vi ett särskilt yttrande när det gäller al-
koholbeskattningen. Där håller jag inte med Modera-
terna i deras syn på alkoholpolitiken över huvud ta-
get. Jag uppfattar att man går ifrån de principer som
vi har lagt som en grund för den svenska alkoholpoli-
tiken och där prisinstrumentet, som vi vet är effektivt,
måste värnas för att minska riskerna med alkoholen.
Vi vet att alkoholen orsakar stora samhällskostnader.
Man menade att det är en intäktssida, och det är klart
att det är, men den stora problembilden är att det
förorsakar oerhört stora kostnader för vårt samhälle.
Därför måste Sverige bedriva en aktiv alkoholpolitik.
Vi har vidare skrivit ett särskilt yttrande om av-
fallsskatten. Vi håller inte med Lennart Hedquist om
att det här skulle vara det allra bästa sättet miljömäs-
sigt att ta hand om avfallet. Det bästa är naturligtvis
återvinning och återanvändning. Det är egentligen det
enda som är ekologiskt försvarbart i ett kretslopp. Att
bränna avfall - ett system som i dag byggs ut med
rasande takt i vårt land - är ett nytt, som jag ser det,
risktagande. Vi vet inte i dag vilka miljökonsekvenser
det får på lång sikt. Bland annat är askan ett problem.
Oerhört stora mängder miljögifter samlas och ska tas
om hand på ett eller annat sätt. De lösningarna är inte
klara. Det här behöver man verkligen fundera över
och se till att framför allt återvinning och återanvänd-
ning fungerar i ett kretsloppssamhälle.
Anf.  69  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag börjar med att instämma med
Marianne Samuelsson om att regeringen ska arbeta
aktivt i koldioxidfrågorna inom EU. Det slår mig att
vi verkligen får hoppas att Miljöpartiet inte är fram-
gångsrikt i att Sverige ska utträda ur EU, att de inte
lyckas, för då blir klimatpolitiken mycket sämre än ni
hoppas. Då får vi helt och hållet lita till andra gröna
miljöpartier i Europa än det svenska miljöpartiet. Jag
hoppas att de inte har framgång därvid utan att vi kan
ha just den förhoppningen, som Marianne Samuels-
son uttryckte, att regeringen framgångsrikt inom EU
kan driva miljöpolitiken.
Anf.  70  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! En knapp majoritet i Sverige valde
att rösta för att Sverige skulle bli medlem i EU. Det
har radikalt förändrat våra möjligheter att på många
områden vara drivande och gå före. På många områ-
den har man tvingats att anpassa sig till EU-nivå. Hur
politiken hade sett ut i dag om Sverige hade varit
utanför EU och varit pådrivande. Den hade nog på
många områden varit betydligt bättre. Vi hade kunnat
ha en mycket radikalare miljöpolitik än den vi har i
dag. I dag skylls det oerhört mycket på att vi inte kan
göra den eller den förändringen därför att det strider
mot EU-reglerna. Därvid skapar det en hel del pro-
blem.
Men nu är vi med, och då ska vi också se till att
jobba för att få till stånd de förändringar som EU kan
göra och som är viktiga. Därmed tycker jag att det är
viktigt att man jobbar både-och. Men jag skulle inte
ha någonting emot om Sverige kunde gå före på en
mängd områden när det gäller att ha en radikal miljö-
politik.
Anf.  71  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! Koldioxid och andra immissioner,
som det så vackert heter, är gränsöverskridande. Jag
begriper inte alls hur vi skulle kunna påverka utsläp-
pen bättre nere i Europa om vi stod helt fristående
från till exempel Tyskland, Frankrike, England och
andra stora länder. Jag tycker att det är jättebra att vi
kan vara med i EU. Jag önskar verkligen inte att ni
har någon framgång i politiken att isolera oss från
resten av Europa.
Anf.  72  MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Nu är vi inte ute efter att isolera oss,
utan vi är ute efter samarbete. Det är en helt annan
sak att samarbeta och att kunna nå resultat. Det finns
många internationella samarbetsorganisationer där
Sverige är med och kan nå resultat den vägen. Visst
finns det möjligheter även om man inte är med i EU.
Men nu är vi med i EU, och därav vårt förslag. Det
hade varit bra om också övriga hade ställt sig bakom
det och vi hade fått energibeskattning av koldioxid
via EU.
Anf.  73  PER-OLOF SVENSSON (s):
Herr talman! Som Gunnar Andrén sade har vi i
olika sammanhang diskuterat de här frågorna. Det här
är ett uppsamlingsbetänkande, som man kallar det. Så
är det. Det är till och med så att det enda som skiljer
det från fjolårets betänkande i princip är numreringen.
Punktskatterna fyller åtminstone två syften. För
det första måste staten ta in skatter för att finansiera
välfärden. För det andra är syftet med de skatter som
vi nu behandlar, punktskatterna, att de ska bidra till
en bra miljö och en god folkhälsa. Det går inte att
bortse från att skatternas utformning och nivåer ger
effekter på möjligheterna att värna miljön och ge
människorna en friskare tillvaro.
När jag läser reservationerna ser jag att det finns
många förslag till skattesänkningar. Det handlar om
att skatten är för hög på energin. Bensinskatten är för
hög, dieselskatten är för hög, och skattesänkningar
föreslås på alkohol.
Visst kan jag hålla med om att det finns delar i
energi- och koldioxidbeskattningen som behöver ses
över. Detsamma kan sägas om fordons- och drivme-
delsbeskattningen. Men då är det att göra mera för att
stärka skatternas miljöstyrande effekter och öka tak-
ten i införande av alternativa, koldioxidneutrala
drivmedel i motorfordon. Men det handlar inte om att
göra ensidiga skattesänkningar utan föregående ana-
lyser.
Vi socialdemokrater har i stället ställt oss bakom
en strategi för en successivt ökad miljörelatering av
skattesystemet genom grön skatteväxling. Höjda
skatter på energi och miljöfarliga utsläpp ska växlas
mot sänkta skatter på arbete. Den skatteväxlingsstra-
tegin beräknas under en tioårsperiod komma att om-
fatta ungefär 30 miljarder kronor.
Riktlinjerna för en skattestrategi för alternativa
drivmedel i syfte att stimulera introduktionen av
sådana drivmedel har också dragits upp. Reforme-
ringen av energiskattesystemet är en mycket kompli-
cerad och grannlaga uppgift. Det fordras ingående
övergripande analyser för att sammanfoga de olika
komponenterna till en sammanhållen politik på ener-
giskatternas område. Skälet är att om åtgärder vidtas
på ett område får det ofta effekter på ett annat områ-
de.
Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att
Sverige håller en fortsatt hög ambitionsnivå när det
gäller att begränsa koldioxidutsläppen. Sverige har
valt att ligga steget före och tar på detta sätt ett sär-
skilt ansvar för de globala miljöproblem och risker
som utsläppen av växthusgaser ger upphov till.
Ett viktigt inslag i den strategin är att på ett aktivt
sätt förmå andra länder att följa efter och införa mot-
svarande ekonomiska styrmedel. En sådan internatio-
nell beskattning är målet med Sveriges agerande på
detta område och skulle, om den genomförs, minska
behovet av särskilda regler för den konkurrensutsatta
svenska industrin.
Dagens svenska energibeskattning är i huvudsak
utformad som konsumtionsskatt. All elproduktion i
Sverige är i dag skattefri. Kvarvarande rester av en
produktionsskatt på el finns i form av effektskatt som
tas ut på kärnkraftverk.
Inom EU har Sverige verkat för att gemensamma
minimiskattesatser ska införas på naturgas och kol
och tillsammans med andra länder sökt få till stånd en
lösning som innebär att nuvarande mineraloljedirek-
tiv byggs ut till ett energiskattedirektiv.
Vi socialdemokrater menar att det är en riktig väg
att få till stånd höjda minimiskattesatser och att öka
flexibiliteten. Däremot är vi inte beredda att gå över
till majoritetsbeslut i skattefrågor. Majoritetsbeslut
innebär en överflyttning av beslutskompetens till EU.
Det är en utveckling som är oss helt främmande.
Herr talman! Både Skattenedsättningskommittén
och Vägtrafikutredningen ska se och har sett över de
frågor som rör jordbruksnäringen. Visst ska vi ha ett
konkurrenskraftigt jordbruk, men vi ska också ha en
näring som har så små negativa miljöeffekter som
möjligt. Om detta ska uppnås är det nödvändigt att
invänta pågående översyner och utredningar innan
beslut om förändringar av skatter fattas.
Vägtrafikbeskattningsutredningen ska med förtur
redovisa frågor som berör åkerinäringens konkurrens-
situation. Förutom fordonsskatten och drivmedels-
skatten ska utredningen också titta på hur ett system
med kilometerskatt kan utformas. Personligen tror jag
att införandet av kilometerskatt kommer att bli nöd-
vändigt nu när Tyskland avser att frångå eurovinjett-
systemet.
Eftersom vi vill minska vägtrafikens utsläpp av
koldioxid och växthusgaser finns det inga skäl att
sänka skatterna på diesel och bensin. Jag vill också
påpeka att drivmedelspriserna även styrs av en kom-
mersiell komponent. Det är viktigt att se över hur
vägtrafikens miljöbelastning kan minskas genom att i
större omfattning introducera koldioxidneutrala driv-
medel.
Vi socialdemokrater menar att det bör göras en
satsning på forskning och utveckling i syfte att sänka
produktionskostnaderna för alternativen. Skattesy-
stemet bör också bidra till ett gynnande av alternativa
drivmedel.
Herr talman! Sverige för sedan en lång tid tillbaka
en restriktiv alkoholpolitik som syftar till att begränsa
alkoholens skadeverkningar genom att hålla nere
totalkonsumtionen. Detta sker främst genom en kom-
bination av höga skatter och restriktioner som på
olika sätt begränsar tillgängligheten. Också informa-
tion, opinionsbildning och behandlingsinsatser är
åtgärder som vi förordar.
Med denna restriktiva politik har Sverige lyckats
bättre än många andra länder med att hålla nere de
alkoholrelaterade skadorna som en överkonsumtion
medför. Det finns tydliga samband mellan tillgäng-
lighet, pris, konsumtion och skador.
I den nationella handlingsplanen för förebyggande
av alkoholskador finns förslag till åtgärder för att
Sverige fortsättningsvis även med höjda införselkvo-
ter ska kunna behålla målet om att begränsa alkoho-
lens skadeverkningar och att minska den totala kon-
sumtionen.
Det är viktigt att motarbeta illegal införsel av al-
koholdrycker. För tullen är detta en prioriterad upp-
gift. Vi får inte falla undan för kriminalitet och andra
destruktiva krafter.
Herr talman! Flertalet av de frågor som tas upp i
reservationerna är i nuläget föremål för utredning,
översyn och överväganden inom regeringen. Vi från
utskottsmajoriteten anser att reservationerna av den
anledningen inte ska föranleda någon åtgärd. Jag
yrkar därmed bifall till förslagen i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer.
Anf.  74  LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag ska hålla mig ganska kort. Jag
tror att vi är överens om att man måste göra en över-
syn inom EU, så den delen kan vi lämna därhän.
Jag har en fråga om jordbruket. Sverige har väl-
digt hög kvalitet på sina livsmedel. Problemen med
svenskt jordbruk är små jämfört med andra länder.
Sverige har ju världens renaste miljödiesel som an-
vänds både av åkerier och av lantbruket. Denna mil-
jödiesel har något sämre effekt, vilket innebär att man
måste ha några procent mer volym för att få ut samma
effekt.
Då är min fråga till Per-Olof Svensson: Kommer
statsministern att infria sitt löfte att svenskt jordbruk
ska få en prisneutralitet när det gäller dieselskatten?
Anf.  75  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är inte övertygad om att statsmi-
nistern har sagt att det svenska jordbruket ska vara
prisneutralt med hela världen. Vad han har pratat om
är att vi ska ha samma möjligheter till konkurrens.
Även inom jordbruket är det många olika frågor
som spelar in. Vi har vissa beskattningar på vissa
områden. Danskarna har beskattningar på andra om-
råden som gör att deras produktion kanske blir dyrare
på grund av dessa. Det pågår en debatt i Danmark där
man säger att man måste få samma förmåner som
jordbruket i Sverige har.
Jag är övertygad om att statsministern kan leva
upp till sina uttalanden. Men vad det leder till vet ju
ingen av oss. Jag vet inte exakt vad han menade.
Anf.  76  LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Eftersom vi ska premiera alternativa
bränslen som har bättre effekt på miljön ska de också
ha lägre pris. Fossila drivmedel har väldigt fin kvali-
tet i Sverige. Vore det då inte rimligt att man åtmin-
stone på drivmedelssidan premierade lantbrukarna så
att de har neutrala kostnader för sina drivmedel?
Många - särskilt i glesbygden - har kanske inte
sina åkerlappar intill varandra utan de måste köra
vissa sträckor för att kunna bearbeta de olika arrende-
na. Vore det då inte skäl att införa åtminstone den
konkurrensneutraliteten jämfört med utländska när-
ingar?
Anf.  77  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Personligen tycker jag inte att vi ska
rusa i väg och förändra någonting. Vi befinner oss i
en situation där vi ser att våra inkomster och skatter
inte räcker till för våra utgifter. Då ska vi vara väldigt
aktsamma med att göra förändringar som minskar
våra inkomster.
Anf.  78  ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! I sitt anförande sade Per-Olof Svens-
son att punktskatterna hade två syften, dels att finan-
siera välfärd, dels att bidra till god miljö och folkhäl-
sa. Jag instämmer helt i det, men jag är tveksam till
om det är detta som verkligen gäller när det börjar att
bli trångt i budgetarbetet för Socialdemokraterna.
Som jag sade i mitt anförande verkar man vara
rädd för att volymen på alternativa drivmedel skulle
bli för stor, vilket skulle innebära ett för stort skatte-
bortfall.
Regeringen har ju en skattestrategi för alternativa
drivmedel. Det finns ett mål i EU om att 2020 ska
20 % av det som vi har som drivmedel utgöras av
alternativa drivmedel.
Min fråga är då: Kommer det att räcka med den
strategi som nu finns? Jag är övertygad om att det
behövs en långsiktig skattebefrielse för alternativa
drivmedel.
Anf.  79  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Det är helt klart att vi behöver en
långsiktig strategi. Inte heller här får man rusa i väg
utan att göra analyser. För drygt ett år sedan fick vi i
skatteutskottet information om vad som egentligen
händer med inblandningen i bensin eller diesel. Man
visste inte så särskilt mycket om det. Man ansåg att
vissa procentsatser med inblandningar gjorde att
drivmedlet blev skadligare än ren bensin eller diesel.
Man måste vara försiktig och se till att saker och
ting utreds och analyseras så att vi kan få svar på
frågorna: Vad är det lämpligt att blanda i? Vilka äm-
nen är lämpliga att blanda i och till vilka volymer?
När man väl vet detta kan man se till att det blir
en bra prisbild och en bra beskattning på de drivme-
del som kan användas.
Anf.  80  ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Per-Olof Svensson reducerar detta
till en fråga om hur mycket man kan blanda i och vad
man kan blanda i. Det viktiga är att det finns en tydlig
styrning för både miljö och hälsa. Vi har till exempel
fortfarande straffbeskattning av dieselbilar trots att
det finns mycket som pekar på att de inte är skadliga-
re hälsomässigt än bensinbilar. Men det är en annan
fråga.
Vi måste våga se att en introduktion av biodriv-
medel kan minska skatteintäkten för drivmedel, men
det kan samtidigt öka skatteintäkterna på andra områ-
den. Produktionen av etanol från skogsråvara eller
lantbruksråvara kan bidra till fler arbetstillfällen och
ökade skatteintäkter i Sverige, och det är väldigt bra.
Anf.  81  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är vågat att säga att
man ska våga göra saker utan att veta om det är bra.
Det är en farlig väg.
Vi ska vara klara över att om vi ska blanda i några
nya ämnen i drivmedlen då ska vi veta att de är ofar-
ligare än drivmedlet i sig. Innan vi vet det exakt ska
vi inte stimulera till någonting sådant.
Vi vet nu att upp till en 5-procentig inblandning
kan man ha av etanol. Det går bra. Det stimulerar vi
faktiskt i Sverige. Vi har ju tillsammans med Center-
partiet exempelvis diskuterat fabriken som finns utan-
för Norrköping. Det finns verksamheter uppe i Örn-
sköldsvik, och det finns verksamheter på andra håll
där man framställt etanol på ett bra sätt hitintills.
Fram till dess att vi får konkreta besked om vilka
inblandningar man kan ha i de drivmedel vi använder
ska man vara väldigt, väldigt försiktig, tycker jag,
med vad man gör för någonting.
Anf.  82  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! Av Per-Olof Svenssons anförande
förstår vi att han inte är någon vän av att rusa i väg
med beslut. Men det är klart att när det brinner i far-
stun då bör man kalla på brandkåren. När det gäller
klimatpolitiken kan vi inte vänta.
Jag har inte yrkat på reservation 2, men jag tänker
göra det nu för att ge möjlighet för P-O Svensson att
rösta för reservation 2, som handlar om klimatpoliti-
ken. En mycket viktig sak i det här sammanhanget är
nämligen att vi inte kan vänta med att vidta åtgärder
för att minska koldioxidutsläppen. Jag förstod av P-O
Svensson att han är stark vän av en kraftfull miljöpo-
litik, men när det gäller just utsläppen av koldioxid
har Socialdemokraterna och Moderaterna, av alla,
inom ramen för EU sett till att man inte ska kunna
fatta beslut på skatteområdet som gäller miljöskatter
med en majoritet.
Jag tror att det hade varit bra om P-O Svensson
och hans partikamrater hade bytt åsikt här, om han
hade haft samma åsikt i verkligheten som han har i
det som heter klimatkommittén, där även Socialde-
mokraterna vill ha en mer kraftfull politik och tycker
att man nog kan byta politik. Jag förstår att detta inte
är någon fråga som berör dem som inte alls vill vara
med i EU. Men P-O Svensson och jag, som är varma
vänner av en kraftfull Europapolitik på miljöområdet,
måste se till att vi har de verkliga instrumenten. Vi
kan inte vänta med att släcka när det brinner i farstun.
Anf.  83  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Det är alldeles rätt. Det ska man inte
göra. Det vore dumheter. Men det vore också dum-
heter, tycker jag, att överlämna möjligheten till en
överstatlighet när det gäller skatterna. De är jättebra
när de är nationella.
Tänk, Gunnar Andrén, på vad som skulle hända
exempelvis på alkoholpolitikens område om en majo-
ritet i EU finge bestämma. En majoritet i EU har
ingen skatt alls på exempelvis vin eller  liknande. Ska
vi överlåta även detta till de här länderna att bestäm-
ma över oss? Nej, det tycker inte jag. Skatterna ska
bestämmas nationellt.
Anf.  84  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag håller helt med P-O Svensson
om att man måste skilja på immissioner som är
gränsöverskridande. Alkoholskatterna är absolut inte
gränsöverskridande på det sättet. De rör sig inte över
gränserna. Ångor kommer visserligen från sprit och
kan röra sig över gränserna, men de kan vi nästan
bortse från. Däremot koldioxid, svaveldioxid och så
vidare är någonting annat. Det är immissioner. Det är
på det området som jag menar att det behövs en
mycket mer kraftfull politik i Europa än vad vi har
nu. Man kan inte fatta beslut någonstans och ett en-
staka land kan motsätta sig ett sådant här beslut. Det
är därför jag yrkar bifall till reservation 2, så nu har ni
chansen att rösta för en kraftfullare miljöpolitik.
Anf.  85  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Jag och Gunnar Andrén har olika
uppfattningar. Jag säger som jag har sagt: Vi ska inte
överlåta skattepolitiken till något majoritetsbeslut.
Den ska vara nationell helt och hållet.
Anf.  86  LENNART HEDQUIST (m)
replik:
Herr talman! Eftersom P-O Svensson också tog
upp frågan om alkoholbeskattningen, vill jag ställa en
fråga till honom om den. I dag ökar införseln av al-
kohol kraftigt med de nya införselreglerna. Samtidigt
har vi den något egendomliga situationen att även
Systembolagets försäljning ökar. Det gör att den
totala konsumtionen av alkohol under de senaste åren
har ökat ganska kraftigt i vårt land.
Det är uppenbart att det krävs andra åtgärder än
att förlita sig och tro på prismekanismen för att hålla
tillbaka totalkonsumtionen. Det finns en tendens till
att man tror så mycket på priset att man försummar de
övriga åtgärderna:  att utveckla alkoholfria miljöer,
att få en annan attityd och att minska antalet brott
som har samband med alkohol, inte minst på trafik-
området.
Men nu befinner vi oss i det läget att införselreg-
lerna är under förändring, och vi befinner oss i Sveri-
ge med övergångsregler. Införseln kommer att kunna
öka ytterligare väldigt mycket. Det leder till att Sy-
stembolagets försäljning, inom ramen för en minskad
konsumtion som vi kan hoppas på, kommer att mins-
ka. Skattebasen flyttar utomlands.
Min fråga till P-O Svensson är: Menar regerings-
partiet verkligen att man inte avser att trygga skatte-
basen på alkohol, alltså att alkoholbeskattningen sker
inom landet? Eller ska vi exportera våra skattein-
komster?
Anf.  87  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Skulle man följa Lennart Hedquists
exempel skulle ju alkoholskatten vara noll, därför att
då finge vi naturligtvis sälja oerhört mycket. Då
skulle danskar, finländare, tyskar och alla åka hit och
köpa alkohol. Det kan ju inte vara vårt syfte att försö-
ka hålla uppe en industri med en dålig alkoholpolitik.
Vi i det här utskottet kan påverka priset genom skat-
ten, och det ska vi göra. Skatten ska vara på en hög
nivå.
Anf.  88  LENNART HEDQUIST (m)
replik:
Herr talman! Jag tycker att det är en konstig dis-
kussion, för det är väl ingen som har förespråkat den
typen av politik. Vad man förespråkar är en anpass-
ning av våra skattesatser till vad som kan vara lämp-
ligt för att vi ska kunna behålla skattebasen inom
landet. På samma sätt är det i bryggerinäringen i
landet. Vad är det för vits med att exportera de ar-
betstillfällena till utlandet när vi lika gärna kan bryg-
ga vårt öl här i Sverige?
Anf.  89  PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Det är ingen riktighet i det som Len-
nart Hedquist säger. Vi exporterar ju inga jobb. Bryg-
gerinäringen i Sverige går utan tvekan bra. Det säljs
lika mycket pilsner på Spendrups och på andra ställen
som det har gjorts tidigare. Försäljningen har inte
minskat någonting. Vad som är problemet är att in-
förseln dessutom har ökat, trots att vi säljer lika
mycket i Sverige. Det är ett stort problem.
Anf.  90  PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Nu har vi debatterat punktskatter och
energiskatter i snart två timmar eller i alla fall en och
en halv, och ändå har man inte nämnt det arbete som
faktiskt har gjorts på energiskatteområdet, nämligen
det betänkande som lades fram av Skattenedsätt-
ningskommittén i måndags.
Kristdemokraterna säger i en reservation: Vi anser
att det är dags att ta ett helhetsgrepp på energiskatter-
na och tillsätta en energiskatteutredning. Jag vill då
än en gång påpeka att i måndags lade Skattenedsätt-
ningskommittén fram sitt betänkande. Det finns en
hel del i det som är mycket intressant och bra. Det
innehåller också förslag till åtgärder som inte är så
bra men som vi är tvingade att vidta på grund av
domstolsutslag.
Det är väldigt intressant att när vi debatterar ener-
giskatter, skatter och betänkanden över huvud taget
har man hela tiden ett behov av att reservera sig, även
om reservationerna är långt ifrån den verklighet som
finns. Jag kan läsa igen vad Kristdemokraterna skri-
ver: Vi ska ha en energiskatteutredning. Är det nå-
gonting som har utretts och som nu är klart, så är det
ju detta. Kan ni inte förnya ert arbetssätt lite grann
och i stället komma med förslag och arbeta konstruk-
tivt? Nej, det politiska arbetet mäts i antal reservatio-
ner, och det är lite beklagligt, tycker jag.
I den modell som Skattenedsättningskommittén
har lagt fast finns väldigt många positiva saker. Med
den som grund för lagstiftningen kan vi faktiskt höja
koldioxidskatten, inte bara för hushållen utan även för
industrin. Det finns en begränsningsregel i detta som
gör att det inte drabbar den energiintensiva industrin.
Samtidigt kan vi alltså skatteväxla på ett sätt som inte
har varit möjligt förut.
Allting har ett pris, och här är det att man föreslår
att energiskatten ska tas bort för övrigsektorn, det vill
säga tjänstesektorn. Det är naturligtvis ett problem,
inte minst finansiellt. Men vi är på väg att få ett ener-
giskattesystem som är överskådligt, enkelt och klart
och där samma regler gäller för hela näringslivet. Det
är någonting som är ganska unikt.
Sedan har jag roat mig med att läsa reservationer-
na. Det är väldigt roligt. I en reservation från Krist-
demokraterna säger man att man ska öka koldioxid-
beskattningen för att minska växthuseffekten. Sedan
finns det två reservationer där man vill sänka skatten
på diesel och bensin. Det är att inta flera positioner
samtidigt, och det är inte särskilt hederligt. Är växt-
huseffekten ett problem? Ska man öka CO2-
beskattningen, eller ska man sänka beskattningen?
Det är ju det ni säger. Ni säger att den ska ökas, och
ni säger att den ska sänkas. Ibland blir man lite förvå-
nad.
Sedan har vi detta med överstatlighet och EU. Om
det är någonstans man skulle förespråka överstatlig-
het är det just inom miljösektorn. Men, Gunnar And-
rén, det finns ju ett litet problem när det gäller CO2-
beskattningen. Är vi verkligen beredda att gå in med
överstatlighet på miljöområdet när det gäller CO2?
Gunnar Andrén sade ju själv att 60 % av CO2-
utsläppen inte regleras genom att EU fattar beslut. Är
man beredd att vidta en sådan åtgärd som överstatlig-
het när 60 % av problem kommer att vara kvar? Det
är, som P-O Svensson har sagt, väldigt viktigt att vi
får behålla de nationella besluten över skatterna. Om
det hade kunnat ge verksamma effekter skulle jag ha
kunnat tänka mig att diskutera överstatlighet när det
gäller miljöskatterna, men när 60 % ändå hamnar
utanför är inte jag beredd att skicka i väg frågorna till
Bryssel. Då värnar jag det svenska självbestämman-
det.
Sedan tycker jag att det har förts en väldigt intres-
sant diskussion om alkoholskatten och alkoholpoliti-
ken. Alkoholen är gränsöverskridande. Det ser vi ju.
Om man ställer sig vid bron i Malmö kan man genom
okulär besiktning konstatera att det finns en hel del
gränsöverskridande alkohol. Lennart Hedquist och
Gunnar Andrén representerar ytterlighetsuppfattning-
arna. Men problemet är att vi ska försöka få en opti-
mal beskattning. Det är inte lätt att komma fram till
det. Därför behöver detta ta tid. Det är möjligt att de
nya införselkvoter som kommer nästa år kommer att
innebära att man får börja fundera var skattenivån ska
ligga för att den ska vara optimal. Det viktigaste av
allt är se till att vi har en skattenivå som gör att vi
också kan behålla Systembolaget.
Hittills har vi inte drabbats på grund av våra höga
alkoholskatter. Det är möjligt att man får förändra
strategin en aning i framtiden. Men att drastiskt sänka
alkoholskatterna just nu skulle troligen få den effek-
ten att den inhemska konsumtionen skulle öka ytterli-
gare.
Det är roligt att läsa moderata reservationer också.
Nog fasingen får de in restaurangmomsen även i det
här betänkandet om punktskatter, trots att alla här i
kammaren vet att vi inte kan göra någonting åt restau-
rangmomsen. Det skulle möjligen gå om vi sänker
momsen generellt sett. Då kan vi få ned den, men vi
får inte sänka den. Det står i artikel H i sjätte mervär-
desskattedirektivet. Det är en intressant läsning. I det
här punktskattebetänkandet lyckas Moderaterna till
och med få in sänkt restaurangmoms i en reservation.
Det är inte dåligt, tycker jag, även om det är lite tja-
tigt.
Sedan har vi ett särskilt yttrande om avfallsskat-
ten. Det pågår ett arbete när det gäller avfallsskatten.
Jag tror att det är sammanträde i dag på något depar-
tement där man håller på och finslipar på hur man ska
göra med förbränningsskatt och så vidare. Det pågår
alltså ett arbete.
Det pågår också ett arbete kontinuerligt när det
gäller miljödrivmedel. Det är som P-O Svensson
säger att man måste vara lite försiktig, men det arbe-
tet kommer att fortsätta. Det arbete som läggs ned
syftar till att vi ska öka andelen miljödrivmedel. Här
gäller det bara att se till att man har bra underlag när
man tar fram besluten. Därför måste den processen få
ta den tid den tar.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Anf.  91  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! Det är så här kvart över två en glädje
att få önska Per Rosengren godmorgon. Vi andra har
diskuterat skatteutskottets betänkande nr 11. Under
den debatten har också Snedkommittén nämnts, men
den får bli föremål för en annan debatt.
Nu är inte herr Rosengren längre ordinarie leda-
mot av skatteutskottet. Det här betänkandet justerades
den 25 mars och Snedkommitténs betänkande kom
den 31 mars. Det är väldigt svårt för utskottet att ta
med allt som står i Snedkommitténs betänkande när
det kom ur trycket sex dagar senare. Detta var mer
formella saker.
Jag skulle vilja ta upp den fråga som jag har dis-
kuterat här tidigare, nämligen överstatligheten och
immisionerna. Jag lade särskilt märke till att herr
Rosengren sade om man skulle förespråka överstat-
lighet. Det är väldigt intressant om man skulle göra
det. Hur är det med Vänsterpartiet? Vill ni ha över-
statlighet eller inte? Just ordet "om" öppnar ju båda
vägarna.
Även om det är alldeles riktigt som Per Rosengren
säger att det bara gäller 40 % av utsläppen av koldi-
oxid - det finns ju andra sorters utsläpp också som vi
kan lämna därhän - som kommer från EU-länder eller
blivande EU-länder, tycker jag att det är en så stor
andel att det behövs en mycket kraftfull klimatpolitik
inom den här regionen. Då menar jag att överstatlig-
het är absolut nödvändigt. Vi kan inte nöja oss med
att ha en klimatpolitik bara för Mariestad till exem-
pel. Det går inte. Vi måste ha lite större perspektiv.
Jag är enig med Per Rosengren om Systembola-
get, men jag är väldigt noga med varför vi ska ha ett
statligt monopol. Det handlar om att förhindra det
privata vinstintresset. Det är väldigt viktigt att veta
varför vi har det här statliga monopolet.
Anf.  92  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag instämmer helt i det sista.
Folkpartiet har faktiskt haft en representant i
Snedkommittén. Hela det grundläggande konceptet
har varit känt för kommittéledamöterna i säkert fyra-
fem månader nu. Jag tycker att när man skriver sina
reservationer bör man ta hänsyn till hur det ser ut och
hur långt man har kommit i vissa arbeten.
Vi har skrivit i något dokument att vi skulle kunna
tänka oss överstatlighet på miljöområdet, precis som
jag sade. Men vi är inte beredda att införa överstatlig-
het i den här typen frågor när det bara klarar av 40 %
av problemen.
Ska man, som Gunnar Andrén säger, klara miljö-
problemen måste det till något mer än EU. Man måste
hitta andra forum, där man får med framför allt - som
Gunnar Andrén sade - den största boven i världen
just nu, kanske inte bara när det gäller miljöpolitiken
utan också när det gäller lite annat, nämligen USA.
Då får man skapa ett forum som innefattar mer än
EU.
Anf.  93  GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag håller med om att det vore bättre
om man fick med flera länder än de som är med i EU,
men man måste börja någonstans. Jag menar att EU -
som det står i reservation 2, vilken jag inbjuder Per
Rosengren att rösta för - innebär en start för Sverige
att inte agera alldeles självständigt. När Per Rosen-
gren nu har chansen säger han att det krävs en annan
överstatlighet. Vilket annat överstatligt organ än EU
finns inom synhåll i det här sammanhanget?
Jag kan faktiskt inte se någon sådant organ. Är det
Nordiska rådet eller Europarådet eller någon annan
organisation som kan agera överstatligt när det gäller
immissioner, till exempel i form av koldioxidutsläpp i
Europa?
Anf.  94  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag har inte pratat om överstatlighet
i form av andra organisationer utan jag har sagt att
man måste hitta forum och inleda ett samarbete.
Miljömötet i Kyoto var ett sådant forum, men man
fick tyvärr inte med vissa länder på överenskommel-
sen där. Det är ett jätteproblem att USA över huvud
taget inte har något miljösamvete. Det största inter-
nationella problemet på miljösidan är ju att USA inte
har insett vilka miljöproblem som finns och som de
också själva har.
Det ska dock inte vara någon överstatlighet.
Grunden är att allting ska bygga på samarbete och att
man med hjälp av argument ska få länder att inse att
vi nu ska jobba gemensamt för att klara det grund-
läggande problemet. Jag tror också att vi kan vara
eniga om att det grundläggande problemet på miljösi-
dan är växthusproblematiken. I det sammanhanget är
det ett land som bromsar i allra högsta grad, och det
räcker då inte med de beslut som EU fattar.
Vi är i nuvarande läge inte beredda att offra själv-
bestämmandet över skatterna, bland annat över ener-
giskatterna. Vi har dock i ett dokument deklarerat att
vi på ett sådant område som miljöskatter och så vida-
re skulle kunna tänka oss överstatlighet inom EU.
Anf.  95  ROGER KARLSSON (c):
Herr talman! Per Rosengren framhöll i sitt inle-
dande anförande från talarstolen att han var lite led-
sen över att ingen nämnt Skattenedsättningskommit-
tén. Den har faktiskt nämnts i debatten, men jag spa-
rade den medvetet som en godbit till ett replikskifte
med Per Rosengren.
Man kan fråga sig vad Sned står för. Det står
egentligen för Skattenedsättningskommittén, men det
skulle lika gärna kunna stå för haltande logik och
skev argumentation. Per Rosengren säger själv att
man öppnar för en modell som kan höja koldiox-
idskatten för industrin. Bra! Men varför höjer ni den
inte, då?
Centerpartiet har länge hävdat att vi behöver
minska skillnaden mellan koldioxidskatten på hus-
hållen och koldioxidskatten på industrin. Vi har i dag
en nedsättning i storleksordningen 75 % av koldiox-
idskatten för industrin. Vi har i vår reservation i
kommittén sagt ja till en enhetlig modell inom när-
ingslivet, men vill ha en finansiering inom modellen
genom en höjd nivå på koldioxidskatten för industrin.
Detta innebär i praktiken att tjänstenäringarna, som i
dag inte har samma skattenedsättning, får lägre skatt
och industrin högre skatt.
Resultatet blir i majoritetens förslag, som jag an-
tar att Per Rosengren stöder, att man gör en omvänd
skatteväxling i storleksordningen två och en halv
miljard kronor. Det är inte så konstigt att Miljöpartiet
reserverar sig mot det där. Man väljer att höja den
allmänna löneavgiften, förändra periodiseringsregler,
införa en generell värmeskatt, höja skatten på el -
som om elpriset inte vore tillräckligt högt - och höja
skatten på bensin och diesel, i stället för att göra så
som Per Rosengren säger i sitt anförande, det vill
säga höja koldioxidskatten för industrin.
Anf.  96  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det är i så fall inte bara för industrin
som vi skulle höja koldioxidskatten utan för hela
näringslivet. Centern står ju bakom hela modellen
utom utom på finansieringssidan. Vi fick den ned-
bruten på företags- och branschnivå och såg vad en
höjd CO2-skatt skulle innebära i glesbygden i form av
minskat antal arbetstillfällen. Det var väldigt tydligt.
Jag pratade häromdagen med Centerns represen-
tant i utredningen om detta, och hon medgav att detta
är ett jätteproblem. Hon blev orolig när hon såg hur
det slår på olika enskilda företag.
Detta är något som man naturligtvis får ta med när
man gör nästa skatteväxling. Det intressanta är att
man har lagt fram den här modellen och att vi har sett
vilka effekter som den får. Är man beredd att offra de
här arbetstillfällena i glesbygd, tycker jag att man ska
föreslå den utan vidare. Det är jättebra att Centern tar
upp detta, men gå ut och prata med era glesbygdspo-
litiker om ifall de är beredda att offra de här arbetstill-
fällena! Man måste också se vilka konsekvenser det
får.
Det är nu för tidigt att göra denna bedömning,
men vi är naturligtvis mottagliga för detta. Denna
modell öppnar en möjlighet, men jag vågar inte i
nuvarande läge föreslå den med tanke på arbetstill-
fällena.
Anf.  97  ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det är intressant att höra Per Rosen-
gren, för han försöker sitta på i princip alla stolar. Å
ena sidan argumenterar han mot att man, som Center-
partiet tycker, ska ha en enhetlig men högre nivå på
koldioxidskatten för hela näringslivet. Å andra sidan
säger han att  modellen öppnar för ett införande av
högre koldioxidskatt för näringslivet som en del i en
grön skatteväxling.
Ni går med det förslag som majoriteten har tillba-
ka ungefär ett år när det gäller grön skatteväxling. Det
blir en omvänd skatteväxling om 2 ½ miljard. Jag
undrar var Vänsterpartiets miljöprofil finns i det här
sammanhanget.
Vad gäller förhållandena i glesbygden finns det
inte bara företag i denna utan också människor. En
höjning av bensinskatten och dieselskatten slår klock-
rent mot de människor som bor i glesbygden. Jag anar
också att de förändrade periodiseringsreglerna kom-
mer från herr Rosengren själv. Jag har hört att herr
Rosengren inte tycker att detta är någon bra åtgärd
utan att han gärna vill ta hand om den halva miljard
som minskar företagens möjligheter att fondera vins-
ter och att använda sådana till investeringar. Jag tror
att också detta påverkar företag i glesbygd.
Vilken stol ska du sitta på, Per Rosengren?
Anf.  98  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! En eventuell höjning av CO2-skatten
i samband med en skatteväxling måste ske efter en
noggrann analys av alla effekter som den kan få. Alla
ska vara medvetna om vad den får för effekter på
sysselsättningen.
Det intressanta är att Centern är med på bortta-
gande av energiskatten för hela tjänstesektorn. I det
ena fallet är man så väldigt medveten, och i det andra
fallet är man det inte.
Man kan naturligtvis diskutera CO2-skatten för sig
och energiskatten för sig, men den nivå som man har
valt på CO2-skatten ska vara neutral i förhållande till
arbetstillfällena i dag.
Jag skulle kunna tänka mig att ta bort periodise-
ringsfonderna för aktiebolag. Vi har en proportionell
beskattning. Det gäller kanske inte bara för mig utan
jag tror att den diskussionen också kommer att föras
inom näringslivet. I stället för att höja arbetsgivarav-
gifterna kan man kanske diskutera periodiseringsfon-
derna. Däremot tycker jag att periodiseringsfonderna
i enskilda firmor, handelsbolag och kommanditbolag
är oerhört viktiga. Jag pekar också i mitt särskilda
yttrande på att det kanske hade varit en bättre finansi-
ering att använda periodiseringsfonderna i det här
sammanhanget.
Anf.  99  LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag har haft nöjet att finna anledning
till att kommentera Per Rosengrens anförande och
påståenden i två olika debatter. Jag noterar att Per
Rosengren alltid i slutet uppträder som någon sorts
recensent över andra med lite raljanta ordalag, vilket
säkert kommer att rendera honom en plats i TV-
soffan i TV 4 framöver.
När det gäller Kristdemokraternas koldioxidbe-
skattning anser vi att koldioxidbeskattning ska utgå
om det finns koldioxid. Det är så den är relaterad.
Sedan gör man också olika viktningar utifrån hur stor
man värderar att den miljömässiga kostnaden är för
att man släpper ut koldioxid. Några motsatsförhållan-
den finns alltså inte över huvud taget.
Sedan är det alltid så att när man ska göra en för-
ändring kommer det i olika skeden att få vara vissa
transformeringar, om jag uttrycker det så, från det ena
skatteslaget till det andra. Men Kristdemokraterna har
aldrig förespråkat att man ska både sänka och höja
samma koldioxidbeskattning av den enkla anledning-
en att koldioxidbeskattning ska göras enhetligt om
man nu har koldioxid. Har man ett bränsle som med-
för koldioxid så blir det koldioxidbeskattning. Tar
man bort det så ska man inte beskatta det, därför att
då får vi inte de genomskinliga skattesystem som gör
att man verkligen beskattar de utsläpp som finns.
Börjar man ändra på det, som man ibland gjort av
fiskala skäl, kommer man att få en ogenomtränglig
soppa som gör att man inte vet om miljöskatten går
till miljöåtgärder eller inte.
Utan att man gör den förändringen kommer vi att
sitta kvar i det här gamla systemet. Det är det som är
problemet genom att vi inte låter EU ta de nödvändi-
ga besluten så att vi får en enhetlighet. Utan EU
kommer vi aldrig att kunna nå någonvart. Det här
pratet om att Vänsterpartiet ska vara utanför allting
och så påverka allting är ju bara nonsens, Per Rosen-
gren!
Anf.  100  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag måste säga att jag inte förstod
vad Lars Gustafsson sade, och han förstod nog inte
vad jag sade.
Ni säger att ni vill skärpa CO2-beskattningen och
höja den. I nästa reservation säger ni att man ska
sänka dieselskatten och bensinskatten. Det är ju CO2-
relaterat, och ni gör det billigare, men ni säger ju att
ni ska höja skatten på ett annat ställe. Det är ju det
som gör att ni sätter er på två stolar samtidigt.
Sedan ska ni dessutom ha en regionalt sänkt ben-
sinskatt. Vi har jättemycket problem vid den finska
gränsen med den finska oljan. Vad gör ni om någon
befinner sig utanför stödområde A och kör in och
tankar och tar med sig bensin? Ska vi ha gränspoliser
vid länsgränserna?
Era förslag är ju så långt ifrån all verklighet man
kan tänka sig, men återigen: Förklara för mig hur man
ska höja CO2-skatten och samtidigt sänka bensin- och
dieselskatten! Det här ju helt oförenliga reservationer.
Det borde till och med en kristdemokrat inse.
Anf.  101  LARS GUSTAFSSON (kd)
replik:
Herr talman! Om man åker och handlar i ett varu-
hus och det är billigare än i ett annat varuhus så får
staten in mindre moms från det varuhuset, men det
vet jag inte om Per Rosengren är van vid.
När det sedan gäller energibeskattningen är det
givetvis så att om oljepriset går ned i världen så
kommer vi att få in mindre skatter. Det förstår ju vem
som helst. Det är hur enkelt som helst. Den relate-
ringen har inte det minsta med koldioxidbeskattning-
en att göra. Vi sänker inte koldioxidbeskattningen i
glesbygd.
Jag undrar om Per Rosengren har läst Per Kåges-
sons stora utredning. Det har nämligen jag gjort, för
jag har jobbat med detta för vårt parti. Han gör olika
viktningar. Han anser att det egentligen blir mindre
miljöpåverkan om man kör i glesbygd än om man kör
i stadstrafik. Ska vi ha dyrare koldioxidbeskattning i
Stockholm än i Kiruna?
Jag är nog inte så virrig som Per Rosengren säger.
Vi kanske pratar på olika nivåer.
Anf.  102  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag återkommer till detta: Att man
vill öka CO2-beskattningen beror på att man vill öka
priset på dessa produkter så att det inte ska gå åt så
mycket. Men ni säger att ni ska höja CO2-
beskattningen för att på det sättet få upp priset, och
samtidigt, i nästa reservation, vill ni sänka diesel-
skatten med 31 öre, och inom stödområde A ska man
sänka bensinskatten. De gränsdragningsproblem som
då uppstår blir ju helt fantastiska.
Mellan Sverige och Finland har vi i dag en land-
gräns som innebär att tullen faktiskt kan stoppa den
som för in alltför mycket, och vi har haft lite problem
med de finska eldningsoljorna. Men vad Lars Gus-
tafsson föreslår är att detta också ska göras nationellt
på något sätt.
Jag frågar: Hur ska man göra då med dem som
bor på den andra sidan gränsen? Ska de få åka dit
med en tunna och tanka för att sedan kunna sälja tio
öre billigare på den andra sidan?
Jämför inte med varuhus. Vi ska inte ha geogra-
fiskt skilda skatter på det här sättet. Det skapar ju
bara problem, och det trodde jag att de flesta insåg.
Jag trodde att vi hade kommit ifrån den här debatten
för två tre år sedan när vi faktiskt utredde vilka oer-
hörda problem regionalt skilda energiskatter skulle få.
Jag trodde att alla hade läst de utredningarna. Det var
ingen framkomlig väg. Jag tror att två tre utredningar
sade exakt samma sak: Detta är ingen framkomlig
väg.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)
11 §  Våldsbrott och brottsoffer
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU11
Våldsbrott och brottsoffer.
Anf.  103  HILLEVI ENGSTRÖM (m):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 1 under punkt 1, men vi står givetvis
bakom de övriga 18 reservationer som finns i det här
betänkandet och det särskilda yttrandet.
I går kväll var det ett TV-program som handlade
om kvinnomisshandel och skyddet av brottsoffer.
Våldet mot kvinnor är ett mycket allvarligt problem
och ett mycket allvarligt brott. Men det är också ett
samhällsproblem, ett folkhälsoproblem, ett individ-
problem och ett relationsproblem. Det finns inte en
orsak till mäns våld mot kvinnor, och det finns inte en
enda lösning. Problemet är mycket mer mångfacette-
rat än så, och det är komplicerat att lösa de här frå-
gorna, men det går.
Vi moderater är medvetna om att det inte är så
enkelt som att begära fler poliser eller yrka på längre
fängelsestraff. Det är i grunden inte heller något stör-
re fel på lagstiftningen. Nej, det som brister är förmå-
gan att tillämpa de beslut som vi har fattat i den här
kammaren tidigare.
Det finns problem som jag tänkte belysa, och det
är bland annat frågan om straff för brott. Vi modera-
ter tycker att det är helt orimligt och helt oacceptabelt
att en man som misshandlar sin sambo eller fru fort-
farande kan bli dömd till villkorlig dom och sam-
hällstjänst. Nej, vi menar att samhället måste markera
tydligare mot våldsmännen och att minimistraffet för
kvinnofridsbrott ska vara minst ett års fängelse.
Vi kräver vidare att regeringen skyndsamt genom-
för en utvärdering av fridskränkningsreformen och de
straffskalor som finns i dag. De utnyttjas nämligen
inte alls så som det var tänkt från början, för i dag
ligger straffen nästan bara på den lägre delen av ska-
lan, och det innebär väldigt korta straff för olika
våldsbrott.
Vi kräver också att män som begår våldsbrott ska
kunna få adekvat behandling och motiveras att söka
hjälp för sitt aggressiva, destruktiva och farliga bete-
ende. Vi vill därför att regeringen stimulerar forsk-
ning inom detta område, för det är nödvändigt att vi
får mer kunskap om våldets orsaker och hur man kan
förebygga och förhindra att ännu fler kvinnor ska
behöva få sina liv förstörda. De ca 100 000 män som
är förövare och gärningsmän måste hindras att fort-
sätta sitt destruktiva och farliga beteende.
Inom kriminalvården pågår flera projekt, till ex-
empel Fredman och Våld i nära relationer, och det är
bra initiativ. Men om situationen är som i dag med
ständig överbeläggning inom kriminalvården blir det
omöjligt att bedriva någon form av behandling. Det
blir ren förvaring, och det är vi väldigt kritiska till.
Gärningsmännen kommer att släppas ut och fortsätta
vara lika farliga som de var när de låstes in, och då
har ingen vunnit någonting.
Polisens samlade kompetens och bemötande av
brottsoffer måste stärkas och förbättras. Utbildnings-
insatser måste till för främst den yttre personalen och
dem som utreder familjevåld över huvud taget. Vi
tror på att det kan vara en modell att införa till exem-
pel särskilda familjevåldsenheter, men det finns även
andra metoder som måste prövas.
Det krävs vidare mycket effektivare hot- och risk-
bedömningar, och de måste göras på alla de 21 po-
lismyndigheter som finns i Sverige, inte som i dag
bara på ett fåtal. Det behövs också relevant, begriplig
och fortlöpande information till alla brottsoffer. Det
är en rättighet. Den ska också vara av samma kvalitet
oavsett var i landet man befinner sig.
Våldet i samhället är en angelägen fråga som en-
gagerar många. Fortfarande är dock detta arbete i
alltför hög grad beroende av så kallade eldsjälar och
särskilt engagerade personer. Resultatet är beroende
av hur man prioriterar arbetet i förhållande till andra
viktiga åtaganden. Avsätts resurser för utbildning?
Finns tiden för att ägna sig åt kvalificerade förunder-
sökningar så att de viktiga förstahandsåtgärderna
verkligen blir av hög kvalitet? Det är en viktig förut-
sättning för upprättelse av brottsoffret att gärnings-
mannen blir lagförd.
När vi dock ser ute i samhället att polisen har
grundläggande problem med till exempel minimibe-
manningen av radiobilar, när vi ser att det inte ens
finns poliser till det mest akuta, då undrar vi hur man
löser de här problemen. Vi vet också att det blir väl-
digt skiftande kvalitet. Det finns helt enkelt för få
poliser som jobbar med de här frågorna. Det behövs
faktiskt poliser som även klockan ett på natten i Ha-
paranda kan ägna den tid som behövs åt att bemöta
brottsoffer på ett adekvat och riktigt sätt, säkra bevis-
ning och hålla förhör.
Alla myndigheter måste ha en liknande kvalitet
och kompetens. Därför är det inte bra när Rikspolis-
styrelsen i sin handlingsplan bara skriver "bör",
"bör", "bör". Det måste vara "skall". Det måste vara
tydliga krav.
När det gäller just kvinnomisshandel i hemmet
borde betydligt fler brott kunna förebyggas, förhind-
ras och klaras upp. Det är faktiskt en brottstyp där vi
vet väldigt mycket. Polisen vet vem offret är, vem
gärningsmannen är och vilken brottsplatsen är. Man
vet i princip när brott begås och på vilket sätt. Ändå
är det väldigt få som lagförs - alltför få.
Det finns dock bra exempel på att det görs en hel
del på området. Ett exempel är hur Polismyndigheten
i Blekinge arbetar med utsatta kvinnor. Där får varje
kvinna en hundförare som sin personliga kontaktper-
son som hjälper henne med skyddsåtgärder, till ex-
empel att se över sitt rörelsemönster. Hundföraren har
även personlig kontakt och rastar hunden i närheten
av kvinnans bostad vid olika tillfällen. Det ger en
verklig trygghet.
Däremot ställer vi oss negativa till att hotade
kvinnor ska utrustas med kemiska vapen, som en del
andra föreslår. Pepparsprej innebär som vi ser det en
falsk trygghet. Användandet av detta vapen är inte
helt okomplicerat. Vapnet kan relativt enkelt fråntas
en ofta fysiskt svagare kvinna. I det fall kvinnan har
möjlighet att använda pepparsprejen och den inte får
avsedd effekt tror vi att gärningsmannen kan tillgripa
betydligt grövre våld. Det är inte att hjälpa en utsatt
kvinna.
Inom polisen pågår försök med pepparsprej i dag.
Man utbildar poliser under minst en heldag i använ-
dandet. Då ska vi veta att det är poliser som redan
tidigare har vapenträning, mental träning och träning i
självskydd, som ofta jobbar två och två och som i
grunden inte är rädda och skrämda.
Nej, i vårt samhälle finns fortfarande många åt-
gärder kvar för att skydda kvinnor och för att öka
tryggheten och minska brotten i samhället.
I det TV-program jag nämnde i början sade justi-
tieminister Thomas Bodström apropå detta med att
skydda utsatta kvinnor: Det fungerar olika bra i olika
delar av Sverige. Det kan man tolka som att det fun-
gerar bra på sina håll och dåligt på sina håll. När nu
justitieministern har kommit till den insikten menar vi
moderater att det krävs att det fungerar bättre och bra
i alla delar av landet. Det är en grundläggande rättig-
het som alla brottsoffer har.
Anf.  104  KARIN GRANBOM (fp):
Herr talman! Just nu talas det mycket om kränk-
ningar av mänskliga rättigheter. Det är lättare att tala
om sådana när de händer långt borta. Men låt oss tala
om vad som händer här.
I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
står det att envar har rätt till liv, till frihet och till
personlig säkerhet. Då frågar jag: Vilken rätt till liv
hade egentligen de ca 20 kvinnor som varje år miss-
handlats till döds av en närstående eller före detta
närstående person? Vilken rätt till frihet kan man säga
att de kvinnor och barn har som måste fly sina hem
för att bo i ett litet rum hos en ideell organisation?
Och vilken rätt till personlig säkerhet har ungdomar
som rånats när det bara finns ett fåtal stödcentrum för
unga som kan hjälpa dem tillbaka till vardagen efter
chockartade upplevelser?
Listan med den här typen av frågor kan göras
lång. Jag hejdar mig dock där och konstaterar att
rätten till liv, frihet och personlig säkerhet dagligen
kränks på många håll runtom i vårt land.
Var våld än förekommer och vem som än är offer
ska våldet bekämpas. En av samhällets viktigaste
uppgifter är att skydda sina medborgare från farliga
människor. Om samhället misslyckas med detta tyck-
er jag att samhället ska göra så mycket som bara är
möjligt för att reparera den skada som offren har
tillfogats.
I dag är det väldigt många offer som aldrig får
upprättelse för de brott de har utsatts för. Alltför få
brott klaras upp. För att man ska kunna styrka brott
och få fler fällande domar krävs det att kompetensen
ökas i rättsväsendet och att fler anställs. Det måste
skapas möjligheter för bättre utredningar, och hand-
läggningstiderna måste kortas.
Därutöver måste bemötandet av brottsoffer bli ef-
fektivare och mänskligare. Brottsofferjourernas riks-
förbund, BOJ, har gjort en kartläggning över hur
brottsoffer bemöts inom rättsväsendet. Det är ingen
rolig läsning. Till exempel har polisen sedan flera år
en lagstadgad informations- och underrättelseskyl-
dighet gentemot brottsoffer. BOJ:s undersökning
tyder emellertid på att polisen lyckas dåligt med att
fullgöra denna plikt. Så många som 43 %, alltså näs-
tan hälften, av undersökningens respondenter sade att
polisen i ganska liten utsträckning uppfyller sin in-
formations- och underrättelseskyldighet. När det
gäller åklagarväsendet svarade över 60 % att åklagare
i ganska liten utsträckning eller inte alls är tillgängli-
ga inför och under en huvudförhandling. Även dom-
stol och socialtjänst får dåliga betyg.
Vad jag just berättat är bara några exempel på att
stödet och hjälpen till brottsoffer i praktiken inte
fungerar särskilt väl. Ändå har majoriteten inte pre-
senterat några kraftfulla åtgärder för att ge rättsväsen-
det och andra myndigheter möjligheten att göra ett
bättre jobb.
Som tur är finns det enskilda människor runtom i
landet som griper in när samhället sviker alltför stort.
Människor i brottsofferjourer, i kvinnojourer, i vitt-
nesstödsverksamhet och i andra ideella organisationer
gör ett fantastiskt jobb trots orimligt små resurser.
Frågan är dock om majoriteten verkligen tycker att
det är acceptabelt att det är de ideella organisationer-
na som ska reparera skadan av att majoriteten miss-
lyckats med att se till att samhället kan erbjuda den
hjälp och det stöd som brottsoffer behöver. Ser man
till handling kan det tyckas så, och det är upprörande
och beklagligt.
Vi liberaler har många förslag på ändringar som
skulle kunna göra brottsoffrens situation bättre. Några
återfinns i betänkandets reservationer. Folkpartiet står
naturligtvis bakom alla sina reservationer men av
tidsskäl yrkar jag bifall bara till två, nämligen reser-
vation 10 och reservation 27. Dessa båda reservatio-
ner handlar om att synliggöra barnen som brottsoffer.
Reservation 27 handlar om att ge brottsofferstatus
till barn som bevittnat våld inom familjen. Barn som
bevittnat våld har faktiskt blivit utsatta för psykisk
misshandel och kan ta lika stor skada av detta som
om de själva råkat ut för fysisk misshandel. Att bar-
nen blir betraktade som brottsoffer och inte som utan-
förstående vittnen är viktigt för att de ska ha rätt till
stöd, behandling och skydd såsom andra brottsoffer.
Brottsofferstatus kan också spela roll vid vårdnads-
tvister och umgängesrätt.
När jag för några veckor sedan besökte HOPP -
riksorganisationen mot sexuella övergrepp - tog de
upp ett problem som vi skriver om i reservation 10.
Reservationen handlar om förlängning av preskrip-
tionstiden vid sexualbrott mot barn. Barn som utsatts
för incestbrott förtränger ofta det inträffade eller
vågar helt enkelt inte ta upp problemet medan de
fortfarande är beroende av föräldern. När de i vuxen
ålder klarar att hävda sin rätt möts många av beskedet
att det är för sent. Vi måste kunna ge dessa offer mer
tid så att de kan få upprättelse.
Herr talman! Jag stannar där för den här gången.
Jag gör det med förhoppning om att majoriteten av
riksdagen tar sitt ansvar och ser till att människor som
blivit utsatta för brott får det stöd och den hjälp de
kan förvänta sig av ett samhälle som ska kallas rätts-
stat och välfärdssamhälle.
Anf.  105  RAGNWI MARCELIND (kd):
Herr talman! Det är obestridligt så att brottsoff-
rens situation är svår och måste uppmärksammas och
förändras. Det är också därför som vi i dag i kamma-
ren har att debattera ett stort antal motioner som
handlar om just dessa frågor.
Kristdemokraterna står bakom alla sina reserva-
tioner och yttranden, men för tids vinnande yrkar vi
bifall endast till reservation 8 under punkt 8.
Varje år misshandlas 30 kvinnor till döds, och
ca 20 000 fall av kvinnomisshandel anmäls. Men
endast var femte anmälan till polisen leder till åtal.
Många av de kvinnor som dödas har ofta bett om
polishjälp före dödsmisshandeln. Det är uppenbart att
någonting inte fungerar när vi inte klarar den mest
grundläggande samhällsuppgiften - att skydda utsatta
kvinnor.
Hot och våld begränsar kvinnors liv. Våld av man
mot kvinna är ett uttryck för en obalans i maktför-
hållandet dem emellan. Det är oacceptabelt och måste
kraftfullt motarbetas. "Jag ville bara gråta. Nu har jag
förstått att hans eller min död är det enda som kan ge
mig frihet och trygghet." Så uttrycker sig en av de
kvinnor som skrivit till Fågel Fenix hemsida.
Citatet speglar den situation som alldeles för
många kvinnor i dagens Sverige lever i. Statistiken
talar också sitt tydliga språk. 125 kvinnor hotas eller
misshandlas varje dag, alltså fem sex kvinnor bara
under den tid vi debatterar detta i kammaren. Vi
kristdemokrater ser allvarligt på utvecklingen av våld
mot kvinnor. Det är ytterst en kränkning av männi-
skovärdet som vi inte kan acceptera.
Men problemet startar inte med det första slaget,
utan långt tidigare. En nedlåtande attityd gentemot
kvinnor och flickor lever inte bara kvar i samhället
som en rest av en förlegad kvinnosyn, utan den tycks
till och med frodas och delvis ta sig nya uttryck. Där-
för är det så viktigt med en tydlig gemensam värde-
grund i skolan, och att etiska samtal genomsyrar all
skolans verksamhet för att påverka den uppväxande
generationens attityder. Jag tycker också att alla ska
kräva nolltolerans mot kränkande behandling, fysisk
såväl som verbal. Ingen ska behöva höra könsord
skrikas efter sig.
Kvinnor i Sverige ska kunna känna sig trygga och
orädda, inte nedvärderade och förödmjukade. Enligt
en Sifoundersökning i augusti 2000 är var tredje ung
kvinna mellan 15 och 29 år otrygg och rädd för våld-
täkt till och med i det egna bostadsområdet. Därför
måste mycket mer resurser läggas på att bygga och
planera brottsförebyggande. Varje kvinna ska natur-
ligtvis ha samma självklara rätt att röra sig fritt som
en man utan att behöva vara rädd för att råka ut för
överfall och sexualiserat våld.
Majoriteten redogör i betänkandetexten för allt
som är på gång. Utskottet skriver att det pågår såväl
utbildning som kompetensutveckling och forskning
inom dessa områden. Frågorna är, enligt utskottet, väl
kända inom de berörda myndigheterna, och därför
finns ingen anledning för riksdagen att ta några ytter-
ligare initiativ. Ja, det är lätt att skriva i en betänkan-
detext, men säg det till de 125 kvinnor som miss-
handlas under just denna onsdag då vi sitter här i
kammaren. Säg det till de kvinnor som misshandlas
under den timme som vi river av vår debatt.
Jag vet att många nödvändiga och bra beslut som
ska göra livet bättre för utsatta kvinnor har fattats.
Men det räcker inte med fina handlingsplaner, hur bra
rubriker eller titlar de än har, om de inte får konse-
kvenser i verkligheten. Här måste vi med större kraft
kräva av våra poliser, domstolar, åklagare och social-
tjänster att åtminstone deras möten med brottsoffret
ska ske på ett för brottsoffret stärkande sätt.
Som beslutsfattare har vi till uppgift att ta ställ-
ning till viktiga frågor som vi vet kan få stora konse-
kvenser i den enskildes vardag. Det räcker dock inte
att enbart fatta goda och väl genomtänkta beslut, utan
vi måste också följa upp dem, våga och vilja se hur
det ser ut i vardagen nära människan och i det här
avseendet nära brottsoffret. För oss politiker handlar
det om att se till att det finns resurser att genomföra
de fina handlingsplanerna. Annars blir de enbart hyll-
värmare.
Jag har i flera debatter berättat om Magnus Lind-
grens statistik om brottsoffrets tilltro till rättsväsen-
det. Vart tredje brottsoffer saknar, när polisutredning-
en är färdig och rättegången avslutad, förtroende för
rättsväsendet. 60 % av de tillfrågade tyckte att
bristande information var en av de viktigaste delarna.
Det är så verkligheten ser ut för många brottsof-
fer, trots att det i konventionen om brottsoffer står:
"Brottsoffer ska behandlas med medkänsla och re-
spekt samt skyddas av rättsordningen." Jag vågar
påstå att många brottsoffer i vårt samhälle i dag inte
upplever att de har det skyddet. Tvärtom har vi fått ett
moraliskt underskott i relationen mellan rättsstaten
och de medborgare som rättsstaten har åtagit sig att
skydda mot kriminella angrepp. Detta måste föränd-
ras. Varje brist i bemötandet av brottsoffret är en
kränkning av de grundprinciper som tar sig uttryck i
Förenta nationernas deklaration om brottsoffers rät-
tigheter.
Jag läste den uppsatssamling som vi alla fick i
samband med hearingen om brottsoffer. Där har ut-
frågaren frågat olika brottsoffer hur de upplever det
bemötande de fått. En av dem säger: Många brottsof-
fer upplever rentav att rättegången till vissa delar är
värre än själva det kriminella övergreppet.
Om domstolsprocessen och rättegången är värre
än det övergrepp som man blivit utsatt för då måste vi
våga ställa oss frågan: Vad är det som har gått snett
och blivit fel?
När det gäller polisens utbildning för att kunna
bedriva utredningsarbetet på ett effektivt sätt säger
regleringsbrevet att det ska vara rättssäkert, effektivt
och ändamålsenligt. Andelen uppklarade brott ska
öka. Men precis som i alla andra avseenden, de som
jag har räknat upp i dag, ser verkligheten annorlunda
ut. Många gånger läggs ärendena ned.
En nationell handlingsplan för det fortsatta brotts-
offerarbetet inom polisen har tagits fram, och nu ska
man gå från ord till handling sägs det i handlingspla-
nen. När jag läste den - jag hade fått den på Polis-
riksdagen - blev jag väldigt uppmuntrad, men då
kommer frågan som ett brev på posten: Hur ska detta
kunna genomföras med den resursbrist som redan i
dag finns inom polismyndigheterna? Jag kanske kan
få ett svar av majoriteten. Vad avser ni att göra i vår-
propositionen för brottsoffren? Vi vet att Morgan
Johansson har gett ett löfte tidigare, och det vore
intressant att höra vad Elisebeht Markström har att
säga i frågan.
Det är inte bara vuxna kvinnor som är brottsoffer,
utan tyvärr också barn. Karin Granbom var inne på
det, och vi återkommer väl till det i samband med
propositionen Stärkt skydd för barn.
Vi anser också i likhet med Moderaterna att kvin-
nofridslagstiftningen måste utvärderas. Redan när
tillägget gjordes till paragrafen var vi väldigt kritiska
till om den nya lydelsen skulle räcka för att man
skulle döma till just upprepad kränkning. Det har
visat sig att så blev inte fallet. Vi kan inte vänta läng-
re utan behöver omgående se till att kvinnofridslag-
stiftningen utvärderas.
Vi tar också upp frågan om trygghetspaket, men
jag ser att min talartid snart är ute. Jag vill därför
avsluta med att vända mig till herr talmannen och
säga följande.
I reservation 8 lyfter vi fram det fruktansvärda
som sker att män utnyttjar kvinnans värnlöshet då
kvinnan är berusad och förgriper sig på henne sexu-
ellt utan att bli fällda för våldtäkt. Det finns ett antal
aktuella fall där kvinnan till och med medvetet har
blivit drogad och därefter utnyttjad. Att kvinnan
självförvållat berusat sig ska inte kunna utnyttjas som
försvar för gärningsmannen. Att brottsoffrets beteen-
de eller sexualhistoria skulle ha betydelse i domsto-
lens bedömning av ansvarsdelen är enligt oss krist-
demokrater fullständigt felaktigt. Vi anser att det
behövs en lagändring i 6 kap. brottsbalken gällande
våldtäktsbegreppet. Vi hoppas att majoriteten ska ta
med sig skrivningarna som finns i våra reservationer i
det fortsatta arbetet med lagstiftningen.
Anf.  106  ROLF OLSSON (v):
Herr talman! Det finns ingen enhetlig definition
av vilka som är att betrakta som brottsoffer. Det pågår
en diskussion i samhället om det som är viktig. Några
utgår ganska snävt från att brottsoffer enbart kan
utgöras av de personer som direkt utsatts för brott.
Alltfler vill dock vidga kretsen betydligt och syn-
liggöra effekterna av inte minst våldsbrott också för
andra berörda som till exempel barnen till målsägan-
de, andra anhöriga och ännu vidare kretsar.
Detta är ingen akademisk diskussion utan har be-
tydelse för många människor i vårt samhälle. Det är
en återspegling av växande insikter om hur brott och
våldsutsatthet slår bland människorna.
Vi lever i ett samhället präglat av patriarkala vär-
deringar och manliga maktmönster. Det är utomor-
dentligt viktigt att på alla sätt synliggöra dessa makt-
strukturer. Det gäller inte minst när det tar sig uttryck
i att män utövar våld mot kvinnor och i all synnerhet
när det sker i form av sexualiserat våld. Sexualiserat
våld måste bekämpas utifrån insikten om att grogrun-
den utgörs av mäns behov av kontroll och utifrån
rådande maktstrukturer.
Herr talman! Det våld som många kvinnor och
män och dessvärre också många barn får uppleva, det
är våld som måste motarbetas ännu mer beslutsamt än
vad som sker i dag. Det gäller självklart inte minst de
allra grövsta våldsbrotten, de som leder till döden.
När det gäller de dödade kvinnorna visar siffror från
90-talet att drygt hälften dödades av en man de hade
en nära relation med. Under perioden 1990-1999
dödades i Sverige 164 kvinnor av män som de hade
en nära relation till.
Det finns dock ljuspunkter också i detta mörker.
Glädjande nog pekar en del siffror bland annat från
BRÅ på att det under senare år tycks ha skett en viss
minskning av dessa våldsbrott med dödlig utgång.
Det är högst möjligt att skärpta lagbestämmelser,
ökade stödinsatser och ökad medvetenhet om våldet
mot kvinnor kan ha bidragit till denna utveckling. Det
är naturligtvis denna utveckling till trots oacceptabelt
att kvinnor fortsätter att bli utsatta för våld. Därför
måste samhällets ansträngningar att stoppa detta våld
förstärkas.
Det är positivt att flera centrala myndigheter nu på
ett alltmer genomtänkt sätt börjar systematisera sitt
arbete med att ge bättre skydd och stöd åt brottsoffer
och att öka kunskaperna bland den egna personalen
på dessa områden. Myndigheter som Rikspolisstyrel-
sen och Riksåklagaren har också fått i uppdrag i re-
gleringsbreven på dessa områden som vi har anled-
ning att följa med stort intresse framöver.
Myndigheternas initiativ handlar konkret om åt-
gärder för att kvalitetssäkra insatserna för brottsoff-
ren, fortbildning av stora personalgrupper för att
förbättra förstahandsåtgärderna vid brott mot kvinnor
och ansträngningar för att tydliggöra barnperspektivet
i utredningarna. För att på bred front samarbeta kring
fortbildning av personal och få till stånd ett bättre
bemötande för våldsutsatta kvinnor inleddes år 1998
ett samarbete mellan myndigheterna. En referens-
grupp med representanter för en lång rad myndigheter
bildades.
Allt detta är positivt och ska självklart lyftas fram,
som också görs i betänkandet, men hittillsvarande
åtgärder räcker inte på långa vägar. Det går inte att slå
sig till ro med förhoppningen att om vi bara talar om
brottsoffren så leder det automatiskt till en bättre
situation. Så enkelt är det inte. Därför måste an-
strängningarna att öka kompetensen inom rättsväsen-
det fortsätta och förstärkas. Samverkan och samarbete
mellan polis, åklagare, socialtjänst och ideella organi-
sationer med brottsoffren i centrum måste ytterligare
förbättras.
Herr talman! Det är inte så att det är slumpens
skördar som avgör vilka som riskerar att drabbas av
hot och våld. Det finns grupper och skikt i befolk-
ningen som är mer utsatta än andra. Ensamstående
drabbas mer än sammanboende. Marginaliserade
grupper på samhällets skuggsida som hemlösa, miss-
brukare och kriminellt belastade är överrepresentera-
de bland de utsatta. Ensamstående småbarnsmödrar
drabbas i ökad utsträckning av våld i hemmet. Om
detta och annat kan vi läsa i till exempel flera rapp-
orter från Välfärdsbokslutet, som vi alla läste härom-
året. Redan utsatta grupper drabbas hårdare än de mer
etablerade i samhället.
Det finns i detta sammanhang anledning att också
lyfta fram äldre och funktionshindrade som utsätts för
brott. Det kan röra sig om såväl fysiska, psykiska och
ekonomiska som sexuella övergrepp och våldshand-
lingar. Det handlar ofta om dolda brott i respektive
hem eller på olika vårdinrättningar. Gärningsmännen
är alltför ofta anhöriga eller personal. De drabbade är
naturligtvis i och med detta alldeles särskilt utsatta
och sårbara.
Tyvärr har det talats och utretts alldeles för lite
om dessa brott och om situationen för dessa brottsof-
fer. Det är dags att ändra på det. Vänsterpartiet anser
att Brottsoffermyndigheten bör få i uppdrag att
genomföra utredningsåtgärder avseende situationen
för äldre och funktionshindrade brottsoffer.
Herr talman! Liksom i allt samhällsbyggande
måste bekämpandet av våldsbrott i första hand ske
genom förebyggande arbete. Det är då av avgörande
vikt att ha kunskaper om samhälleliga samband och
mönster. Jag har i detta anförande uppehållit mig vid
en del mönster när det gäller våldsbrott som är viktiga
att se och förstå för att kunna bekämpa dem. Ett så-
dant mönster är mäns kontrollbehov över kvinnor
som i en del fall tar sig extrema uttryck genom sexu-
aliserat våld. Det finns en rad andra samband varav
jag har berört några som hastigast.
Ett mycket tydligt samband som måste nämnas
och som bland annat BRÅ påvisat är att en mycket
hög andel av våldsbrotten begås under påverkan av
alkohol. Detta är utomordentligt viktigt att påpeka i
en tid när vi efter EU-inträdet ser att totalkonsumtio-
nen av alkohol går spikrakt uppåt till historiskt höga
nivåer och den traditionellt restriktiva politiken på
detta område monteras ned steg för steg. Detta kan
om inte utvecklingen kan vändas få ödesdigra åter-
verkningar både hälsomässigt och när det gäller ök-
ningen av våldsbrott.
Herr talman! Jag står bakom Vänsterpartiets
samtliga reservationer men nöjer mig med för tids
vinnande att yrka bifall till reservation 25.
Anf.  107  JOHAN LINANDER (c):
Herr talman! Jag står givetvis bakom mina 15 re-
servationer från utskottsbehandlingen. Men för att
spara lite tid, som alla andra, väljer jag att yrka bifall
bara till reservation 3 under punkt 2 angående åtgär-
der mot våld mot kvinnor och barn samt reservation
18 under punkt 18 angående information om permis-
sion.
Vid debatten här i kammaren för två veckor sedan
inledde jag mitt anförande med att säga att polisfrå-
gorna förmodligen är några av de samhällsfrågor som
flest medborgare har åsikter om. Är det något ärende
som skulle kunna konkurrera med polisfrågorna så är
det väl dagens debattämne - våldsbrott och brottsof-
fer. Det går inte en dag utan att tidningarna skriver
om något våldsbrott. Och med all rätt; det är ett om-
råde som sätter alla våra känslor i svall.
Som vanligt hinner man inte ta upp allt som man
skulle vilja säga i en sådan här debatt. Därför har jag
bestämt mig för att koncentrera mig på frågorna om
brott mot kvinnor och barn. Det är något som även
talarna före mig har talat om, vilket också visar hur
viktigt det är.
När det gäller mäns könsrelaterade våld mot kvin-
nor samt våld mot barn kan det bara finnas en rimlig
målsättning för oss som lagstiftande församling, och
det är en nollvision. Givetvis är det helt omöjligt att
nå fram till en nollvision, men jag skulle vilja höra
den som kan säga att det är acceptabelt om tusen,
hundra eller bara ett barn blir misshandlat av sin
pappa i kväll. Därför vill jag att riksdagen ger reger-
ingen i uppdrag att ta initiativ till ett åtgärdsprogram
för att effektivt förebygga mäns hot och våld mot
kvinnor samt till genomförande av en nationell noll-
visionskampanj rörande våld mot kvinnor och barn.
Herr talman! När det gäller våldtäktslagstiftningen
är jag en av dem som har motionerat om det så kalla-
de vanmaktsbegreppet. Den man som utnyttjar en
kvinna sexuellt när hon själv eller med hjälp av tredje
person till exempel har druckit sig redlöst berusad ska
också kunna dömas för våldtäkt. Våldtäkten sitter inte
enbart i att någon använder fysiskt våld. Att utnyttja
en person sexuellt som inte vill ha en sexuell relation
eller som kanske inte ens vid tillfället är medveten
om att hon har en sexuell relation är att använda psy-
kiskt våld. Därför måste förövaren också kunna dö-
mas för våldtäkt. Jag är medveten om att det pågår ett
propositionsarbete just nu, och jag ser fram emot att
propositionen presenteras i början av hösten. Jag tror
att den är aviserad till september.
Jag hoppas förutom att det så kallade vanmakts-
begreppet förändras att påföljden för sexualbrott
justeras uppåt.
Ytterligare en förhoppning som jag har på propo-
sitionen och på departementets pågående arbete är
åtgärder för att skydda de tjejer som utsätts för traf-
ficking. Med dagens lagstiftning kan den man som av
kidnapparen köper sig rätten att sexuellt utnyttja
tjejen dömas endast för sexköp, alltså ett brott som
normalt ger böter. Detta gäller även om han vet om
att tjejen har sex med honom enbart av den anled-
ningen att hon är hotad till livet eller är rädd för att bli
misshandlad om hon protesterar. Jag menar att den
man som vet om att han köper sex av en tjej som
hotas med våld om hon inte ställer upp ska kunna
dömas för våldtäkt även om han inte själv använder
våld.
Det är klart att det kan bli bevisproblem i en sådan
situation, men det är viktigt att samhället tydligt mar-
kerar att den man som köper sex på ett så här vidrigt
sätt också riskerar att dömas till ett hårt straff därför
att han begår ett grovt brott. Genom en sådan föränd-
ring tror jag också att mäns efterfrågan på de tjejer
som utsätts för trafficking minskar radikalt.
Herr talman! Det är inte sällan som män som se-
dan tidigare är dömda till fängelse för våld mot sin
maka eller sambo i samband med permission utsätter
sin partner för nya hot eller våld. Jag vill att det ska
införas en undantagslös rättighet för brottsoffret att få
information om den dömdes permission. Även om
brottsoffret för det mesta har fått information om när
gärningsmannen har permission så räcker det att hon
en gång inte har fått informationen för att det ska vara
med rädsla som hon går ut varje dag. Hon vet inte om
gärningsmannen har permission och kanske står utan-
för ytterdörren när hon går ut eller står gömd i
trappuppgången när hon kommer hem från arbetet.
Det är endast genom att varje permission utan un-
dantag meddelas brottsoffret som hon kan få sin
trygghet i sin vardag.
Herr talman! Det är mycket mer som man skulle
vilja säga i dessa frågor, men Viviann Gerdin, också
från Centerpartiet, kommer att ta upp ytterligare frå-
gor.
Anf.  108  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s):
Herr talman! Arbetet på brottsofferområdet har på
senare år kommit att flytta den tidigare så ensidiga
fokuseringen på gärningsmannen till att också om-
fatta ett brottsofferperspektiv.
För den sakens skull slog riksdagen för ett par år
sedan fast i vad man kallar "strategi för brottsofferar-
betet" att hela samhället måste engageras. Det handlar
om förbättrat samarbete mellan rättsväsendets myn-
digheter, utbildningsinsatser och forskning. Det
handlar också om att det inte är tillräckligt att de
rättsvårdande myndigheterna fokuserar på brottsoff-
ret. Numera har också kommunerna genom social-
tjänstlagen ett uttalat ansvar för att hjälpa och stödja
brottsoffer och deras anhöriga. Socialstyrelsen har
fått ett särskilt uppdrag att hjälpa kommunerna i gång
med brottsofferarbetet, vilket kan behövas. Det är inte
många kommuner som sedan tidigare har arbetat mer
än sporadiskt med just brottsofferstöd.
Herr talman! Det är viktigt i ett rättssamhälle att
stå upp för att brottsoffer har rätt till skydd, till stöd
och till juridisk och ekonomisk hjälp. Dessutom har
de rätt till ett korrekt bemötande och kontinuerlig och
begriplig information om vad som sker i det egna
målet. Det är också viktigt att brottsoffer får veta hur
en eventuell rättegång kommer att gå till och vilka
olika roller personerna där har. Lika viktigt är det att
brottsoffer behandlas med respekt och inte i onödan
kränks på nytt, vare sig i förberedande förhör eller
under rättegången.
Kvinnor som utsatts för våld i en nära relation har
under ett antal år uppmärksammats, inte minst genom
den kunskap som kvinnojourerna har lyft fram och
genom riksdagens beslut om kvinnofrid, som fattades
1998. Det innehöll både en del lagändringar och
framför allt uppdrag till berörda myndigheter att
samverka och utbilda och att utveckla sitt arbete med
gruppen brottsoffer, som nu är misshandlade kvinnor.
Också Brottsoffermyndigheten har belyst mäns
våld mot kvinnor både genom seminarier runtom i
landet och genom att ge forskningsanslag och pro-
jektbidrag till verksamheter som riktar sig till miss-
handlade kvinnor.
Att engagemanget är stort i frågor som rör brotts-
offer och våldsbrott syns inte minst i det stora antal
motioner som behandlas i betänkandet.
Trots att betänkandet har 27 reservationer tycks vi
egentligen inte i sak ha så väldigt olika uppfattningar.
Samtliga motioner avslås men oftast med hänvisning
till att det nu och sedan några år tillbaka pågår arbete
för att förbättra bemötandet, hitta bättre arbetsmeto-
der, åstadkomma bättre skydd, öka samverkan och
utbilda personal så att de bättre kan leva upp till de
krav som vi anser att brottsoffer har rätt att ställa på
samhället.
Berörda myndigheter har regeringens krav på sig
att återrapportera sitt utvecklingsarbete - allt detta
redogörs det för i utskottets betänkande. På så sätt
kan också riksdagen och andra intresserade följa det
utvecklingsarbete som pågår. Att det är många som
intresserat följer arbetet märker vi. Inte minst frivil-
ligorganisationerna, som ägnar sig åt brottsofferstöd,
håller sig informerade och ligger på om ytterligare
förbättringar. Och det är bra. Frivilligorganisationer-
nas ideella medarbetare står för en mycket viktig del
av det brottsofferarbete som görs och kan med sin
kunskap och sin erfarenhet ställa berättigade och
kloka krav. Utan brottsoffer- och kvinnojourer, tjej-
jourer och andra riktade jourverksamheter, som till
exempel gayjouren, skulle möjligheten till bra stöd
för brottsoffer väsentligt försämras.
Herr talman! I betänkandet finns en reservation
med innebörden att barn som bevittnar våld inom
familjen bör ges brottsofferstatus i brottmålsproces-
sen. Kring den vill jag uppehålla mig något.
Om jag bortser från att begreppet brottsoffer inte
har någon entydig innebörd i den straffprocessuella
lagstiftningen förstår jag det hela som att motionärer-
na menar att barnet, i och med att det tvingats att
bevittna våld, ofta i det egna hemmet mellan två till
barnet närstående personer, är ett brottsoffer som lidit
skada. I nuvarande system skulle barnet komma att
vara målsägande om det ska in i brottmålsprocessen.
Herr talman! Vi är överens om att frågan om bar-
net som, skulle jag vilja uttrycka det, lever mitt i
våldets centrum och har våldet som en del av sin
vardag på ett helt annat sätt än i dag måste komma att
uppmärksammas som en egen individ med egna be-
hov av skydd, hjälp och stöd.
Alla dessa barn som bevittnar våld tar skada som
de har att hantera resten av livet. Det är en skada som
de flesta kan hantera om de får den hjälp de behöver.
Utöver den barnpsykiatriska vården finns det i dag
goda exempel på både offentliga och föreningsdrivna
gruppverksamheter där barnen går tillsammans med
andra barn i särskilda program där de får sätta ord på
sina upplevelser. De får se att det inte är deras fel och
att de inte är ensamma på jorden om att ha det så här.
De får vara med om övningar där rädsla, skuld och
skam kan lyftas av.
Med hänvisning till reservationen är jag uppriktigt
osäker på om det vore det bästa för barnet att i fram-
tiden komma att betraktas som målsägande i mål där
barnets pappa är motpart. Det tål att fundera väldigt
noga på vad det kan få för konsekvenser utifrån bar-
nets perspektiv.
Jag säger inte att det vore fel, men frågan är, som
sagt, om det är det bästa sättet att uppnå det som vi
vill, nämligen att barnet ska få upprättelse och rätt till
skydd, stöd och hjälp och gärna ett "förlåt" från den
som har försatt barnet i en situation där barnets
trygghet och tillit till omvärden allvarligt har skadats.
Regeringen har aviserat att arbetet med att för-
stärka skyddet för barn mot våld i hemmet kommer
att fortsätta, och med det låter sig utskottsmajoriteten
nöjas.
Jag vill understryka att vi egentligen är överens
med motionärerna om att det behövs ett reformarbete,
men vi är inte beredda att nu binda oss för den exakta
lösningen när det gäller vad som behöver göras för
barnen, utan det ber vi att få återkomma om.
Herr talman! När vi ändå är inne på barnen kan
jag väl få nämna att regeringen i en särskild proposi-
tion föreslår en gemensam skyldighet för polis, soci-
altjänst och skola att samverka kring barn som riske-
rar att fara illa. Möjligheten att samverka har ju fun-
nits tidigare, men nu talar regeringen om en skyldig-
het. I samma proposition föreslås att det ska vara
grund för straffskärpning när till exempel pappa
misshandlar mamma inför barnen, eftersom det får
anses vara särskilt allvarligt att utsätta barn för att
tvingas bevittna brott, till exempel våld i det egna
hemmet mellan personer som barn står i nära relation
till.
Det kommer, herr talman, att finnas anledning för
justitieutskottet att följa de här frågorna framöver. I
övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betän-
kandet och avslag på alla reservationer.
Anf.  109  RAGNWI MARCELIND (kd)
replik:
Herr talman! För två år sedan, Elisebeht Mark-
ström, kom rapporten Brottsoffer - En handledning
för Polisens del i lokalsamhällets brottsofferstödjan-
de arbete från Rikspolisstyrelsen. Efter två år kom en
nationell handlingsplan.
Vi har fortfarande inte sett att det har blivit någon
förbättring när det gäller brottsoffrens situation. Låt
mig bara få ta något exempel. Vi vet att endast var
femte anmälan, av 20 000 anmälningar per år, leder
till åtal.
Vi kan också se i den uppsats i processrätt som
jag citerade ifrån tidigare att människor blir väldigt
illa behandlade, även i domstolen. Elisebeht Mark-
ström sade i sitt anförande att brottsoffret självklart
exempelvis ska veta hur en rättegång går till. Låt mig
då citera: "Jag saknade information om hur rätte-
gången skulle gå till. Man kände sig väldigt liten.
Som om det var jag som hade gjort något."
Då är min fråga till Elisebeht Markström: Vad är
det för någonting nytt som har tillkommit i regering-
ens strategi, om vi nu ska tro att det går att gå från ord
till handling? Är det ett rejält resurstillskott? Eller har
regeringen vidtagit andra åtgärder för att se till att
verkställa det skydd som varje brottsoffer har laglig
rätt till? Vad är det som säger att rättegångssituatio-
nen ska bli annorlunda och att vi ska kunna förändra,
så att det inte blir den här känslan: "Som om det var
jag som hade gjort något."?
Anf.  110  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Det var ett antal frågor i samma frå-
ga, får man säga.
Det är ju inte riktigt så, Ragnwi Marcelind, att det
inte händer någonting. Det handlar om de här hand-
lingsplanerna och, från början, de beslut som riksda-
gen har fattat och som regeringen följer upp med sina
regleringsbrev. Man lägger ut uppdrag på de myndig-
heter som är berörda, både när det gäller kvinnofrids-
beslutet och strategin för brottsofferarbetet. Det ar-
betet pågår ju.
Jag känner inte igen den här beskrivningen, att
ingenting alls händer. Det händer en väldig massa ute.
Jag har själv deltagit i ett stort antal konferenser.
Poliser, åklagare, socialarbetare och hälso- och sjuk-
vårdens personal får utbildning. Länsstyrelsen har
hållit i en hel del sådana utbildningar. Nationella
Rådet för Kvinnofrid har gjort detsamma. Det går inte
tillräckligt fort - på det sättet kan jag hålla med
Ragnwi Marcelind - men det gör inte sådana här
processer. De tar tid.
Det är väldigt många människor som ska utbildas,
ta till sig ny kunskap och framför allt få ett annat
synsätt. Som jag inledde mitt anförande med att säga
har fokus förskjutits från ett tidigare mycket ensidigt
gärningsmannaperspektiv till ett i dag tydligt brottsof-
ferperspektiv.
Jag är självklart inte nöjd. Det är ingen av oss.
Ingen av oss kan vara nöjd så länge det finns en enda
person som anser sig illa behandlad, kränkt och inte
lyssnad till och som inte har fått sin rätt tillvaratagen.
Men det går inte att säga att ingenting har hänt. Det
känner jag inte alls igen, utan det sker väldigt mycket,
men det tar tid.
Anf.  111  RAGNWI MARCELIND (kd)
replik:
Herr talman! Jag är övertygad om att Elisebeht
Markström precis som jag är engagerad i de här frå-
gorna. Men bakgrunden till att jag frågar är att majo-
riteten under två års tid har resonerat på exakt samma
sätt i sina betänkanden och som svar på de motioner
som vi i oppositionen har skrivit. Samma argumenta-
tion förekommer. Det händer så mycket. Det är så
mycket på gång. Det har förbättrats så oerhört.
Ändå inser polisen själv att det är väldigt mycket
som fattas och kommer med en ny handlingsplan där
man säger att nu ska vi gå från ord till handling. Då är
min följdfråga, som jag tidigare har ställt under mitt
inlägg: Kommer majoriteten och regeringen att i
vårpropositionen säkerställa att handlingsplanerna för
det fortsatta brottsofferarbetet ska kunna få verkliga
konsekvenser i vardagen, så att brottsoffren ska kun-
na känna trygghet i bemötandet från polis, åklagare
och domstolsfolk? När de anmäler till polisen ska de
också kunna känna trygghet i att anmälan leder vidare
till ett åtal.
Anf.  112  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! När det gäller vårpropositionen och
vad som där komma skall är jag inte i den situationen
att jag nu kan redogöra för vad som kommer att stå.
Men jag tycker att de svar som jag har givit och som
har givits tidigare år om processen för ett förbättrat
arbete för brottsoffer måste ses i sitt sammanhang,
som en process. Det händer inte från en dag till en
annan att man styr om och så att säga fokuserar på ett
helt annat perspektiv än man tidigare har haft.
Den första boken som visades var Brottsoffer-
handboken, som egentligen var en handledning, en
manual, för hur polisen ska arbeta till vardags. Den
följs nu upp med en handlingsplan. Men den hand-
lingsplanen gäller ju hela myndigheten och över hela
landet och är inte någon handgriplig manual i det
vardagliga arbetet. Där anger Rikspolisstyrelsen hur
man avser att gå till väga med hela brottsofferarbetet.
Det finns mycket väl redogjort för i utskottets betän-
kande vad den innehåller.
Jag har inte tid att här gå igenom den riktigt or-
dentligt. Det är ganska många punkter. Men det man
kan säga mycket kort är ändå att när det gäller att
samverka med andra myndigheter - det är inte så att
polisen själv klarar av alla de här frågorna utan det
handlar om att samverka med socialtjänsten, åklagare,
frivilligorganisationer och så vidare - får polisen ett
jättegott betyg. Det är precis denna samverkan med
de myndigheter som jag räknade upp som polisen
väldigt ofta är motor för. Det är jätteviktigt. Ingen
klarar av det här själv.
När det gäller till exempel barnperspektivet har
polisen också satsat en hel del på utbildning för att så
att säga lyfta fram barnperspektivet. Vi hörde tidigare
att det finns familjevåldsenheter särskilt inriktade på
familjevåld.
Det sker en hel del, men det tar tid. Jag förstår
otåligheten, jag är lika otålig själv.
Anf.  113  KARIN GRANBOM (fp) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja diskutera den för-
hållandevis nya ideella vittnesstödsverksamheten.
Vittnesstödsverksamheten är viktig för brottsoff-
ren såtillvida att den ökar chansen att vittnen kommer
till rättegång, vilket är oerhört väsentligt eftersom
vittnen ofta är den viktigaste delen i bevisbördan i
målen. När vittnena väl kommit till domstolarna är
det många vittnen som är rädda och nervösa. Vittnes-
stödjarna har en lugnande inverkan genom att de ger
information och finns närvarande. Detta gör att vitt-
nena i rätten avlägger bättre vittnesmål. I förläng-
ningen ökar detta chansen för fällande domar.
Vittnen i sig kan också ses som offer för brott då
det i vissa fall kan vara mycket obehagligt att först
och främst bevittna brott men också att sedan vara
tvungen att berätta om detta, i vissa fall med rädsla
för repressalier. Stöd till vittnen är med detta synsätt
ett direkt stöd till brottsoffer.
Jag vet att regeringen har som målsättning att det
ska finnas vittnesstödsverksamhet i hela landet nästa
sommar. Men jag skulle vilja fråga hur ni ska kunna
garantera kontinuiteten i den här viktiga verksamhe-
ten. Tror ni verkligen att den kommer att överleva på
längre sikt om den ska skötas helt ideellt?
Anf.  114  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Vittnesstödsverksamheten är en re-
lativt ny företeelse. Den har pågått som provverk-
samhet ett antal år och är nu permanentad. Utbildning
pågår runtom i hela landet. Det är Brottsoffermyndig-
heten som håller i den utbildningen för frivilliga per-
soner som ställer upp ideellt.
Frågan är förstås om man klarar kontinuiteten och
framför allt kvaliteten, tycker jag. Jag får bli svaret
skyldig, för jag kan inte mer än Karin Granbom se in
i framtiden. Men ges de rätta förutsättningarna för
vittnesstödsföreningarna, som nu växer upp i utbild-
ningarnas kölvatten, är det klart att det finns många
människor som är oerhört engagerade, både som
brottsofferstödjare och, vilket en del väljer för att
göra en ordentlig insats, som vittnesstöd.
Skulle det visa sig att det inte går att täcka hela
landet eller att det inte går att klara vare sig kontinui-
tet eller kvalitet får man inte vara sämre än att man
får fundera ett varv till. Hur ska detta se ut framöver
om det värsta skulle inträffa att man inte klarar av
det?
Men den utbildning som Brottsoffermyndigheten
ger är i sig oerhört intressant. Jag har själv deltagit i
en sådan, mest för att se vad det är man ska lära sig,
och den ger mycket stor kunskap, tycker jag. Jag är
säker på att vittnesstöd som trivs med den verksam-
heten själva kommer att fungera som motor för att
rekrytera nya vittnesstöd. Det är inte säkert att man
stannar så många år på posten. Men jag tror att förut-
sättningarna är goda för att verksamheten ska kunna
fortsätta.
Anf.  115  KARIN GRANBOM (fp) replik:
Herr talman! Jag har själv fungerat som vittnes-
stöd, så jag har god insikt i den här verksamheten. Jag
har också gått den här utbildningen, som var mycket
lärorik. Och jag har sett vilken viktig funktion vitt-
nesstöden har vid tingsrätter och länsrätter. Men jag
är tveksam till att det kommer att kunna upprätthållas
en god kvalitet i den här verksamheten. Den kanske
till och med läggs ned helt och hållet på vissa håll.
Det vore väldigt tråkigt. Det tror jag bland annat
beror på att det inte skjuts till några ekonomiska re-
surser.
Jag vet ju själv hur det är i min hemstad Linkö-
ping. Vi var 60 stycken som utbildades, och nu jobbar
fem-tio stycken som vittnesstöd. På något vis tycker
jag att man åtminstone måste ge samordnarna, de som
ska hålla i den här gruppen, hålla kontakter mellan
domstolar och de ideellt arbetande personerna, någon
form av ersättning.
Dessutom tycker jag att vittnesstöden borde få nå-
gon form av ersättning för transport mellan sitt hem
och rätten. Man kanske också skulle kunna ge dem en
lunch. Det handlar om så lite. Jag tycker faktiskt att
det är nästan skamligt att man ska låta människor
jobba gratis och inte erbjuda dem någon form av
uppskattning. De går till och med minus för att utföra
ett sådant viktigt arbete som vittnesstöd egentligen är.
Därför droppar de av på det här sättet.
Det handlar ju om rättssäkerhet, att få vittnen att
komma till tingsrätterna för att vittna. Jag hoppas att
Elisebeht tar med det här och diskuterar med sina
partikamrater och återkommer med budgetförslag.
Anf.  116  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag har inget annat svar än tidigare.
Jag tror på den här verksamheten. Den är relativt ny,
och så här är det alltid i föreningsdriven verksamhet.
Man utbildar ett helt gäng och sedan är det en liten
grupp som stannar kvar och som i sig får vara motor
för att rekrytera nya medarbetare. Så ser det ut i
brottsofferjourerna, så ser det ut i kvinnojourerna och
så ser det ut i andra frivilliga verksamheter.
Jag tror att det är ett värde i att få medborgare att
engagera sig ideellt och frivilligt under en del av sitt
liv i någon verksamhet. Sverige är ett oerhört före-
ningsrikt land. Jag tror faktiskt att vi har sådana tra-
ditioner att vi kommer att klara detta. Men om det
skulle visa sig inte gå, och ambitionen står kvar att
det ska finnas vittnesstöd på varje tingsrätt och varje
ställe där domstol finns, då får man tänka om.
Karin Granbom ställde frågan tidigare om vi i
majoriteten anser att det är tillfredsställande att miss-
handlade kvinnor och deras barn har att söka hjälp
hos frivilligorganisationer. Det är inte tillfredsställan-
de om det är det enda alternativet. Samhället har
naturligtvis det grundläggande ansvaret för alla
brottsoffer, också misshandlade kvinnor och deras
barn. Sedan har vi en tradition med kvinnojourer som
gör ett oerhört bra arbete, men det räcker inte. Fram-
för allt räcker inte det ekonomiska stöd som kommu-
nerna ger till kvinnojourerna. Jag anser att vittnesstö-
det är så pass nytt att det är svårt att veta hur det
kommer att bli. Jag hoppas och tror att många männi-
skor kommer att vara engagerade i den verksamheten.
Den är viktig.
Anf.  117  JOHAN LINANDER (c) replik:
Herr talman! Elisebeht Markström talade om barn
som bevittnar våld inom familjen. Jag är övertygad
om att Elisebeht Markström är lika engagerad i dessa
frågor som jag är. Men jag tycker ändå att ni gör ett
tankefel.
Elisebeht Markström talade om frågan om det är
det bästa för barnet att vara målsägande. För mig
handlar det inte om barnet ska vara målsägande eller
inte, det handlar inte om ett förlåt, utan det handlar
om vad vi som lagstiftande församling anser vara ett
brott.
Att tvingas bevittna när pappa misshandlar mam-
ma är psykisk misshandel. Psykisk misshandel kan
vara minst lika jobbig och innebära ett lika stort li-
dande som fysisk misshandel. För mig är det en
självklarhet att psykisk misshandel ska betraktas som
ett brott på samma sätt som fysisk misshandel anses
vara ett brott. Det är detta det handlar om, inte frågan
om barnet ska vara målsägande eller inte.
Anf.  118  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag försökte göra en beskrivning ut-
ifrån det system vi har i dag i Sverige. I motionen står
det att det barn som har bevittnat våld ska in i brott-
målsprocessen. För att det ska kunna ske i dagens
system behöver barnet bli målsägande. Det var det
jag försökte beskriva.
Jag funderar på om detta är det bästa. Det finns
andra länder som har andra system som liknar vad
Johan Linander har varit inne på. Jag försökte förkla-
ra vårt avslagsyrkande på motionen med att man inte
ska låsa sig för den lösning som förordas i motionen
här och nu, men frågan finns på bordet, den är ytterst
angelägen.
Alla barn som bevittnar våld behöver uppmärk-
sammas. På vilket sätt det ska ske så att det är bäst för
barnet tycker jag att vi ska fundera vidare på. Det är
anledningen till avslagsyrkandet på motionen i dag.
Där anges en exakt lösning. Riktigt så långt framme
är åtminstone inte vi i processen. Däremot har vi
skrivit att vi uppfattar att regeringen har för avsikt att
fortsätta arbetet angående barn som bevittnar våld
eller utsätts för våld i hemmet. Vi kommer igen i
frågan, men vi är inte beredda att låsa oss för den
lösningen här och nu.
Anf.  119  JOHAN LINANDER (c) replik:
Herr talman! Jag känner mig föranledd att läsa lite
ur reservationen: "Frågan om barns brottsofferstatus
är komplicerad." Det anser även vi reservanter. Läng-
re ned står följande: "Enligt vår mening bör frågan
snarast utredas. Det får ankomma på regeringen att
tillsätta en utredning med uppdrag att utreda dessa
frågor."
Vi har inte heller låst oss för en speciell lösning,
utan vi vill ha frågan utredd.
Mitt eget yrkande i motion 249 handlar inte om att
vara målsägande utan om att barn som upplever fa-
miljevåld ska betraktas som brottsoffer. Det innebär
vissa saker längre fram.
Jag uppfattar egentligen att Elisebeht Markström
och jag har samma syn i dessa frågor, och jag hoppas
att Socialdemokraterna och Justitiedepartementet kan
återkomma med förslag i den här riktningen.
Anf.  120  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Bekymret när Johan Linander säger
att barnet ska betraktas som brottsoffer är att det inte
finns någon entydig definition av vad ett brottsoffer
har för rättigheter. Det måste vara det första vi enas
kring.
Vad som är viktigt är att barn som bevittnar våld
ska erbjudas hjälp och stöd för sin egen del. Det finns
en del sådana verksamheter i landet. Det är kanske
det allra viktigaste. Sedan kan det vara en poäng att i
rättegång lyfta fram barnet därför att barnet på det
sättet får upprättelse. Det inser jag. Men jag ser att i
den andra vågskålen ligger frågan om att ha pappa
som motpart i rättegång. Barnen kan inte, som vi
vuxna kan göra, skilja sig från sina föräldrar. Föräld-
rarna har vi till den dag de går bort. Därför ska man
fundera noga över hur man hanterar frågan om barn i
rättegång. Jag säger inte att det inte går, men jag
säger att vi är långtifrån färdiga. Någon utredning
behöver nog inte tillsättas. Det arbetet är på gång. Vi
kommer säkert att återkomma i utskottets arbete i de
frågorna. Vi har en samsyn.
Anf.  121  HILLEVI ENGSTRÖM (m)
replik:
Herr talman! Jag kan inte låta bli att uppröras lite
grann. Om ett barn blir utsatt för eller tvingas att titta
och lyssna på våld eller hot är barnet ett brottsoffer.
Då är pappans roll underordnad i den delen. Om pap-
pan skadar barnet är pappan att se som en motpart.
I betänkandet behandlas 33 motioner, och det
finns 27 reservationer. Det finns sju motioner om
barns brottsofferstatus, det vill säga det finns en stor
grupp ledamöter från olika partier som har denna
uppfattning. Det är intressant att se att det finns en
välskriven motion av Anita Jönsson och Jarl Lander,
Socialdemokraterna, där de också kräver att lagstift-
ningen ändras så att barn får rätt till skydd, stöd och
skadestånd.
Jag vill också poängtera det Johan Linander säger
om reservationen, nämligen att vi vill att regeringen
tillsätter en utredning. Vi har inte heller låst oss vid
hur problemen ska lösas. Vi ser problemen, och vi
menar att det rör barnets ställning att få brottsskade-
ersättning. Det handlar också om vårdnad, umgänge
och boende. Moderaternas uppfattning är att barn som
är brottsoffer inte ska tvingas umgås med pappa i det
fall pappan är förövare - annat än i något fall. Det bör
inte vara regeln. Vi har också stor förståelse för de
mammor som inte vill lämna ifrån sig sitt barn till en
pappa som har misshandlat mamman och som har
låtit barnet vara med om denna händelse.
Varför vill man inte ens tillsätta utredningen? Jag
tror att vi har samma intresse i sak.
Anf.  122  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Alla barn som bevittnar våld i hem-
met skadas och far illa. De har i värsta fall att hantera
detta resten av sitt liv. Det finns en del hjälp att få. De
barn som får den hjälpen kan lyfta av det ok som
dessa minnen kommer att vara resten av livet. Vi är
helt överens om det.
I fråga om utredning har vi väl inte tyckt att det
behöver tillsättas någon egentlig utredning. Det tar
lång tid, och man ska vända och vrida på alla stenar
som finns. Vi vet att ett arbete pågår på departemen-
tet. I propositionen om stärkt skydd för barn, som
socialutskottet ska hantera här om bara några veckor,
står det talat om att den här frågan redan ligger på
bordet. Då finns det ingen större anledning att tillsätta
en utredning och börja dra frågan ett varv till. Den
här frågan är uppe, och den är aktuell. Vi måste själv-
fallet hitta en lösning, och vi får återkomma till hur
den exakt ska se ut.
Det är inte så att barn i dag inte har rätt till skydd,
till stöd och till hjälp. Det är så redan i dag. Det som
är tragiskt är att det inte riktigt fungerar och att bar-
nen i dag inte syns på det sätt som de borde göra för
att kunna få den hjälp som de behöver.
Anf.  123  HILLEVI ENGSTRÖM (m)
replik:
Herr talman! Det finns en ganska bra utredning
som professor Christian Diesen har gjort för Rädda
Barnen där han beskriver barnets väldigt svaga ställ-
ning i rättsprocessen. Där finns förslag på hur man
kan förbättra sådana här saker.
Jag inbillar mig att det måste till en utredning för
att man ska kunna komma fram till konkreta förslag
och förändringar, som de flesta ledamöter i denna
kammare vill se. Det räcker inte med att säga att
frågan är "på rull", för vi har inte sett något konkret
av den än. Jag tror att det är viktigt att den får sin
lösning.
Jag tycker att det i vissa fall skulle vara positivt
om man kunde enas även om det är motioner som
kommer från oss borgerliga, om även Socialdemo-
kraterna kunde säga att det ligger någonting i vad vi
säger och att det kanske kan skrivas ihop i en majori-
tetstext. Jag tycker att frågan är för viktig för att vara
en reservation i den här delen.
Anf.  124  ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag försöker gång efter annan tala
om att den här frågan är väldigt viktig. Vi har nu sagt
att majoriteten föreslår avslag på reservationen, därför
att där begär man en utredning och där talar man
också om hur frågan ska lösas.
Vi har en samsyn. Det finns egentligen inte så
mycket mer att säga än detta: Låt oss nu börja detta
arbete ordentligt och se till att den här frågan inte
bara är på bordet utan också att det kommer fram en
sådan ordning att dessa barn blir synliga och får den
hjälp och det stöd som de behöver. Inga barn ska
behöva tvingas till umgänge med en förälder som har
misshandlat den andra föräldern inför barnets ögon.
Vi har mängder kvar att göra på det här området.
Det är egentligen den frågan som jag tycker är den
allra viktigaste i det här betänkandet. Det var också
därför som jag så tydligt lyfte upp den. I de andra
frågorna är vi ju väldigt mycket överens, men det här
är en fråga som vi verkligen har någonting att ta tag i.
(forts. 13 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.53 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 16.00 då
votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.
12 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde
SkU9 Allmänna motioner om fastighets- och för-
mögenhetsbeskattning
Punkt 1 (Fastighetsbeskattningens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
4. res. 3 (kd)
5. res. 4 (c)
Förberedande votering 1:
31 för res. 3
19 för res. 4
256 avstod
43 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
38 för res. 2
29 för res. 3
238 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
47 för res. 1
39 för res. 2
219 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
167 för utskottet
48 för res. 1
90 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 24 v, 13 mp
För res. 1:     48 m
Avstod:         39 fp, 29 kd, 20 c, 2 mp
Frånvarande:    14 s, 7 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 7 (Energisparåtgärder)
1. utskottet
2. res. 7 (kd, c)
Votering:
240 för utskottet
49 för res. 7
16 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  129 s, 48 m, 39 fp, 24 v
För res. 7:     29 kd, 20 c
Avstod:         1 s, 15 mp
Frånvarande:    14 s, 7 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 12 (Förmögenhetsskatt)
1. utskottet
2. res. 11 (fp, m, kd, c)
Votering:
169 för utskottet
136 för res. 11
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 24 v, 15 mp
För res. 11:    48 m, 39 fp, 29 kd, 20 c
Frånvarande:    14 s, 7 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
SkU11 Allmänna motioner om punktskatter
Punkt 1 (Energibeskattning, allmänt)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
4. res. 3 (kd)
5. res. 4 (c)
6. res. 5 (mp)
Förberedande votering 1:
20 för res. 4
15 för res. 5
269 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
Kammaren biträdde res. 3 genom uppresning. Förbe-
redande votering 3:
40 för res. 2
29 för res. 3
236 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 4:
Kammaren biträdde res. 1 genom uppresning. Hu-
vudvotering:
154 för utskottet
49 för res. 1
102 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 24 v
För res. 1:     48 m, 1 fp
Avstod:         38 fp, 29 kd, 20 c, 15 mp
Frånvarande:    14 s, 7 m, 9 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Punkt 5 (Alternativa drivmedel)
1. utskottet
2. res. 16 (c)
3. res. 17 (mp)
Förberedande votering:
21 för res. 16
15 för res. 17
269 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 16.
Huvudvotering:
196 för utskottet
21 för res. 16
87 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 6 m, 36 fp, 24 v
För res. 16:    1 m, 20 c
Avstod:         41 m, 2 fp, 29 kd, 15 mp
Frånvarande:    14 s, 7 m, 10 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
13 §  (forts. från 11 §) Våldsbrott och brottsoffer
(forts. JuU11)
Anf.  125  VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Jag vill börja med att lyfta fram frå-
gorna om våldsbrott mot kvinnor.
Mäns våld mot kvinnor innebär, som har sagts ti-
digare, att ett drygt 20-tal kvinnor i Sverige dör varje
år. Detta sker på grund av det våld som närstående
män utövar mot dessa kvinnor. Detta sker trots kvin-
nofridslagen, som förbjuder misshandel och hot och
våld mot kvinnor. Det görs för lite för att förhindra
mäns våld och hot mot kvinnor, och de åtgärder som
sätts in är inte tillräckliga för att stödja offren sedan
våldet väl är ett faktum.
Kampen mot mäns våld mot kvinnor måste därför
föras med två perspektiv. Det ena är det strukturella,
som handlar om makt och normer. Det andra är det
individuella perspektivet, som handlar om enskilda
offer och gärningsmän.
En lag fyller ingen funktion om den inte tillämpas
av de myndigheter som kommer i kontakt med miss-
handlade kvinnor. Ett stort ansvar åvilar också kom-
munerna för att utarbeta handlingsplaner för hur de
ska agera för att hjälpa kvinnor som känner sig hota-
de och som utsätts för våld. Men framför allt behövs
en ökad samverkan mellan myndigheter som polis,
åklagare och hälso- och sjukvården. Detta vill vi i
Centerpartiet mycket starkt understryka.
Man ska även förbättra anmälningsskyldigheten
genom att införa en lagreglerad skyldighet för social-
tjänsten att polisanmäla alla brott rörande våld och
hot. Man kan inte lägga på socialtjänstpersonalen att
redan där avgöra straffpåföljden. Det här måste alltså
förändras. Dagens regler - att personalen inom soci-
altjänsten måste ha en klar uppfattning om straffpå-
följden - utgör i dag i praktiken ett hinder och en
nackdel för kvinnor och barn, som utsätts för våldet.
Jag vill också ta upp våld mot barn - barn som
åser våld mot sin mamma. Ett barn som ser sin
mamma bli slagen och hotad utsätts för psykisk miss-
handel. Det har också understrukits tidigare här i
kammaren. Psykisk misshandel av ett barn borde
kriminaliseras - detta för att barnen ska betraktas som
brottsoffer och därmed ha möjlighet att få ökad hjälp
i förhållande till i dag.
Psykisk misshandel av närstående är ännu ett out-
forskat område. Men det som hittills har framkommit
i forskning tyder på att sådan misshandel också har en
stark koppling till fysiskt våld. Gränserna mellan
begreppen är flytande, och begreppen är svåra att helt
skilja från varandra. Jag vill därför instämma i det
som tidigare har sagts om att en utredning krävs.
Jag vill också lyfta fram brottsoffrens ställning.
Att utsättas för brott är en personlig kränkning. Att
brott inte utreds och gärningsmannen lagförs späder
på förnedringen och bidrar till vanmakt och minskad
tilltro till rättsväsendet hos den som har utsatts för
brottet. Därför är det mycket viktigt att vända den
pågående trend som vi har sett de senaste åren, där
det visar sig att allt färre brott utreds.
Bemötandet av brottsoffren och de påtalade bris-
terna kan väldigt många brottsoffer vittna om. Det
som brottsoffren själva påpekar är också att det bris-
ter i stödet till dem. Fortfarande anser många brotts-
offer att det är gärningsmannaperspektivet som domi-
nerar. Ett uttalat ansvar måste åläggas alla i dom-
stolsprocessen, men särskilt åklagarna, att utförligt
informera brottsoffren om vad som kommer att ske
vid domstolsförhandlingarna och också om konse-
kvenserna av meddelad dom.
I fall där skadestånd utdöms och gärningsmannen
saknar tillgångar borde det vara en självklarhet att
upplysa brottsoffret om att domen blir verkningslös.
För brottsoffret betyder det extra kostnader utöver det
personliga lidandet att också drabbas av uteblivet
skadestånd. Detta är också en brist i trygghetssyste-
met. Alla brottsoffer måste kunna känna samhällets
stöd. Det är en självklarhet för oss i Centerpartiet.
Brottsoffrets berättigade krav på skydd mot gär-
ningsmannen ska också tas på ett mycket större all-
var. Handläggningstiderna för utredning av brott
måste kortas - det har vi talat om många gånger. Det
är också starkt kopplat till polisens förutsättningar att
kunna jobba. Men även värdet av vittnesmålen riske-
rar att gå förlorat om förundersökningen och dom-
stolsprocessen drar ut på tiden.
Jag vill avsluta med att ta upp det som gäller
breddade utbildningar och bearbetning av attityder.
Många utbildningar till yrken som kommer i kontakt
med misshandlade kvinnor brister i undervisning. Det
gäller bland annat utbildningar till socionom, sjuk-
sköterska, jurist, polis och lärare. Det måste sättas
mer fokus på könsperspektivet, och det måste sedan
leda till att det synliggörs ute i verksamheterna.
Dessutom ska fortbildning ges till dem som redan i
dag är verksamma. Det handlar inte bara om grundut-
bildning utan också om fortbildning. Det är viktigt för
alla dem som har blivit misshandlade, speciellt för
dem som har blivit misshandlade av en närstående, att
de bemöts av kompetent personal.
Även specialkompetens i domstolarna behövs.
Varje år anmäls ca 2 000 våldtäkter, men mörkertalet
är stort. I de fall som går till domstol händer det dess-
utom att gärningsmän har friats eftersom rätten har
ansett att kvinnan fick skylla sig själv. Det har tagits
upp tidigare, och jag vill också understryka det: Att
rätten anför att kvinnan varit berusad vid tillfället för
våldtäkten eller uppträtt på ett sådant sätt att mannen
inte kunde klandras för sitt beteende är fullständigt
horribelt. Många gånger lägger man också skulden
för det skedda på kvinnan.
Män som har begått våldtäkt ska dömas för det
brott som de har begått. De domstolar som dömer
dessa mål måste tillföras specialistkompetens för att
kvinnor som utsatts ska få ett bemötande byggt på
kunskap och inte på fördomar om kvinnors beteende.
Jag yrkar bifall till reservation 14, som tar upp so-
cialtjänstens skyldighet att anmäla brott.
Anf.  126  CECILIA MAGNUSSON (m):
Herr talman! Den här debatten har handlat om
våldsbrott och brottsoffer, och alla som blir brottsof-
fer drabbas mycket hårt.
Jag har många gånger stått i kammaren och hört
debatter om brottsoffer och våldsbrott. Den här de-
batten skiljer sig från andra eftersom vi faktiskt för en
gångs skull på ett mycket bra sätt har diskuterat barn
som utsätts för våldsbrott, och jag hoppas att detta
kommer att fortsätta. Det måste nämligen göras mer
för gruppen barn. Det är en grupp som inte är särskilt
mycket utforskad. Barnen kan inte föra sin egen tala
vare sig inför polis eller inför domstol, och de är helt
enkelt undanskuffade i rättsstaten. På detta sätt får det
inte pågå.
Elisebeht Markström, som företräder regerings-
partiet, stod här och sade att det är viktigt, att man
jobbar med det och att man prioriterar detta. Men
bara sättet att lägga fram förslag på viktiga juridiska
områden i en proposition som går till socialutskottet
tycker jag är betecknande för den inställning som
man har till frågans vikt. I propositionen om utsatta
barn som ligger på socialutskottet har vi i justitieut-
skottet bara fått yttra oss eftersom dessa tunga frågor
inte ligger i justitieutskottet.
Elisebeht Markström sade också att man gör väl-
digt mycket på detta område, att man ska göra mer
och att utredningar tar tid. Men vad är det som tar tid?
Det är ju regeringens handläggning av dessa frågor.
Jag satt själv med i Barnmisshandelskommittén. I
vårt delbetänkande skrev vi till regeringen att man
måste titta närmare på barn som lever i familjevålds-
situationer. Detta var redan i slutet av 90-talet. Nu är
det 2003. Vi lade fram vårt slutbetänkande 2001. Nu
är det 2003, och fortfarande har arbetet inte ens bör-
jat. Elisebeht Markström stod nämligen här i kamma-
ren och sade: Låt arbetet börja nu. Därmed avslog
hon det viktiga förslaget om att faktiskt se till hur
barnen bättre kan få en status i rättsprocessen.
Att våldsbrott mot barn är väldigt lite utforskade
och att barn inte syns i rättsprocessen medger reger-
ingen. Men man gör inte särskilt mycket för att ändra
det. Och detta betänkande är fyllt av förslag som
skulle förbättra barnens situation.
Varför är då barn särskilt utsatta? Jo, de kan inte
tillvarata sina intressen och måste förlita sig på att
någon annan gör det och för deras talan. Därför är det
vi som en del i rättsstaten som har ett särskilt stort
ansvar att tillvarata barnens intressen i denna process.
Jag ska börja med att tala om reservation 4 som
handlar om haverikommission vid dödligt våld mot
barn och mot kvinnor. Men jag begränsar mig till
dödligt våld mot barn. Det är ett stort samhälleligt
misslyckande varje gång ett barn dör av våld. Vi som
står bakom reservation 4 anser att man i varje oklart
dödsfall bland barn ska tillsätta en haverikommission.
Majoritetspartierna anser inte det. Deras förslag att
utreda dödsfallsutredningar kan man jämföra med att
bara vissa flygplanshaverier skulle utredas, inte alla.
När andra länder har börjat tillämpa detta arbets-
sätt har de hittat ännu fler dödsfall på grund av våld,
bland annat olycksfall. Därför tycker vi som står
bakom denna reservation att man måste tillsätta en
haverikommission vid dödligt våld mot barn. Reger-
ingens förslag lär inte leda till några förbättringar i
detta hänseende.
Reservation 13 handlar om polisens insatser, vil-
ket är en annan väldigt viktig fråga. Polisen har
enorma resursproblem, och det är en annan viktig
debatt som vi inte ska föra här. Vissa har vidrört det.
Det som vi ska diskutera här är hur polisen väljer att
formera sitt arbete när det gäller familjevåld. Dessa
utredningar av familjevåld, framför allt mot barn, är
de svåraste att utföra, trots att det finns en känd för-
övare som nekar, men det finns inga vittnen. Det är
svårt att utreda brott mot barn, och väldigt få går till
åtal. För att komma till rätta med dessa problem
måste barnens åldersmässiga handikapp kompenseras
med att det allra bästa som samhället kan erbjuda ges
till dem. Poliser som utreder dessa brott ska ha den
högsta kompetensen, den högsta statusen och den
högsta lönen i dessa lönediskussionstider. Så är det
inte i dag. På ett litet antal polismyndigheter har man
börjat arbeta på detta sätt. Och vi vill att vi ska göra
en stark politisk markering om att man börjar arbeta
på detta sätt med familjevåldsenheter inom hela poli-
sen i detta land. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion 13.
Anf.  127  LEIF BJÖRNLOD (mp):
Herr talman! Jag drar kortversionen som jag hade
före kl. 16.
Herr talman! Vi står bakom våra reservationer
men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation
20 under punkt 19.
Det tror jag hade varit föredömligt snabbt.
Nu har jag getts lite tid att njuta av mig själv, och
då tänkte jag passa på att dela med mig.
Våld är alltid ett misslyckande. Våld mellan en-
skilda individer kan man möjligen förstå men inte
acceptera. Våld mellan stater kan man varken förstå
eller acceptera. Misslyckanden på den nivån är inte
acceptabla. Institutionaliserat våld eller våld som
bygger på traditioner på olika grunder som köns-
stympning, av både män och kvinnor, våldsamma
initialriter eller bara det våld som vi själva har haft i
det här samhället som kallades uppfostringsvåld
handlar om ett övergrepp från en starkare part mot en
svagare. Här tror jag att lagstiftningen har en funktion
att fylla i större utsträckning än när det gäller det
andra mera psykologiskt baserade eller spekulerade
våldet.
Ett civiliserat samhälle ska inte behöva acceptera
våld i någon fysisk eller krigisk form. Nu har föregå-
ende talare belyst detta med många och i många fall
mycket goda exempel, och jag skulle naturligtvis,
herr talman, kunna förlänga den listan, men jag avstår
från att göra det.
Däremot har jag en liten reaktion mot den diskus-
sion som har varit i samhället i stort men som också
har hörts här i kammaren. Det handlar om någonting
som jag är lite orolig för. Jag vägrar att ta på mig en
skuld bara för att jag är man. Jag kan alltså inte se att
alla män är våldtäktsmän och misshandlare av varken
barn eller hustrur. Jag tror att de allra flesta är riktiga
karlar, och de slår inte en svagare part. Därför blir jag
lite störd när jag hör att det sker en polarisering i den
här diskussionen. Män slår inte kvinnor en général.
Men däremot finns det människor som är störda eller
skadade eller som av andra skäl gör det. Det är oftast
män som slår kvinnor därför att de är starkare, och de
är då den starkare parten. Det finns också exempel på
det omvända.
Jag vill därför visa lite ömtålighet och vara rädd
om orden och föredrar således att använda begreppet
"våld i nära relationer" som inbegriper andra relatio-
ner än bara relationen mannen-hustrun. Det kan ju
finnas många fler i en familj.
I övrigt pågår arbete. Vad jag hör här i kammaren
om omtanken om att skydda barnen i olika situationer
tycker jag känns väldigt hoppfullt. Jag ser fram emot
det arbetet och ser därför ingen anledning att göra
annat än att stödja utskottets förslag, vid sidan av
yrkandet om bifall till vår reservation.
Anf.  128  CECILIA MAGNUSSON (m)
replik:
Herr talman! Möjligtvis är Leif Björnlod lite
känslig i det här ämnet - det låter så. En familj består
förvisso av flera personer, så det är inte bara mannen
som utpekas i detta sammanhang. Men man ska
benämna saker vid deras rätta namn - i det här fallet
våld inom familjen. Ingen av oss tycker att våld ska
förekomma i en familj, oavsett vem det är som slår.
Där är vi väldigt överens. Men jag tycker, som sagt,
att man ska ha det rätta namnet på saker och ting och
inte benämna de på annat sätt.
Dock skulle jag, herr talman, vilja höra varför
Leif Björnlod inte står bakom reservation nr 27 som
handlar om barn som lever i familjevåldssituationer.
Som jag sade i mitt huvudanförande poängterade
Barnmisshandelskommittén redan på 1990-talet att
regeringen borde ta tag i detta. I debatten i dag har vi
hört att man nu ska börja med det. Tycker Leif
Björnlod att detta är tillfyllest? Borde man inte kunna
göra mer? En så här komplex fråga borde man or-
dentligt ta tag i och titta närmare på men det vägrar
Miljöpartiet att göra. Jag skulle vilja höra de argu-
ment som gjort att man har tagit det beslutet.
Anf.  129  LEIF BJÖRNLOD (mp) replik:
Herr talman! Cecilia Magnusson, jag kan försäkra
att också vi har en omtanke om barnen. Detta är en
väldigt viktig ansats och inte bara något som ligger
för fäfot. Det arbetas alltså med de här frågorna.
Dessvärre tar det lång tid. Vi är överens om att det tar
för lång tid. Jag vill verkligen att vi går framåt.
Vi har en konstellation där vi arbetar för detta. Att
det inte med full fart går framåt precis så som oppo-
sitionen önskar förstår jag. Dock fyller oppositionen
så att säga en god funktion genom att vara pådrivan-
de.
Vi är alltså inte ovänner på denna punkt, även om
vi för vår del har valt att gå en något annan väg. Jag
vet inte om Cecilia Magnusson tycker att mitt svar är
tillräckligt bra.
Anf.  130  CECILIA MAGNUSSON (m):
Herr talman! Ja, gå en annan väg talas det om. Det
skulle vara intressant att få höra vilken väg Leif
Björnlod har valt. Ingen har ju börjat gå den vägen.
Eftersom det kommer fram nya fakta i målet skulle
jag gärna vilja ha ett svar. Det räcker inte med bara
omtanke, som Leif Björnlod uttryckt sig vid ett antal
tillfällen. Det behövs också beslutskraft och en möj-
lighet att agera. Det har man inte visat på.
Jag har inte fått svar så jag skulle gärna vilja veta
lite mer om vad den andra vägen, den väg som ni har
valt, innebär. Vilket ökat skydd för barnen ser vi vid
den vägens ände?
Anf.  131  LEIF BJÖRNLOD (mp):
Herr talman! Ja, det behövs kraft och beslutsam-
het men det behövs också underlag och kunskap. Det
arbetar vi på att ta fram just för att belysa situationen.
Cecilia berättade om barn som brottsoffer och
som part i mål. Jag tycker att det finns skäl att titta
närmare på den biten. Det betyder inte att Cecilia på
något sätt avstår från att vilja lösa problemet. Vi är
överens, och vi ska lösa problemet.
Jag kan berätta för Cecilia att när jag var en liten
grabb på åtta år leddes jag fram av skolfröken inför
hela klassen. Jag fick en rungande örfil. Det betrakta-
des som fullkomligt legalt och positivt våld i uppfost-
rande syfte. Det tog förfärligt många år - jag led
väldigt länge - att få fram ett förbud mot aga i skolan.
Det tog alltså lång tid. Jag skulle ha önskat att det
gick mycket fortare.
Jag önskar att det ska gå fortare att skydda barnen
även i framtiden och kommer att verka för att det blir
så.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 april.)
14 §  Europeiska unionens framtidsfrågor - ett
konstitutionellt fördrag för EU
Föredrogs
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets
betänkande 2002/03:KUU1
Europeiska unionens framtidsfrågor - ett konstitutio-
nellt fördrag för EU.
Anf.  132  INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman! Nu ska vi inte diskutera våld, utan
nu ska vi diskutera fred och demokrati.
Det sammansatta konstitutions- och utrikesut-
skottet har i betänkande 2002/03:KUU1 tagit upp ett
antal frågor som just nu diskuteras i Europeiska kon-
ventet, som är det särskilda forum som diskuterar
EU:s framtidsfrågor.
Utskottet har också valt att behandla sex motioner
och 13 yrkanden från den allmänna motionstiden. Till
betänkandet har fogats sju reservationer från alla
partier angående motiveringen och, från Socialdemo-
kraterna, om en vald ordförande.
Under arbetet med betänkandet har utskottet
kommit fram till att föreslå att riksdagen beslutar om
ett tillkännagivande till regeringen om tidtabellen för
besluten om EU:s framtid. Det måste finnas tillräck-
ligt med tid mellan det att konventet avslutats och
regeringskonferensen inleds.
I betänkandet behandlas först frågan om fördrags-
struktur och sedan de grundläggande värderingarna
och målformuleringarna. Därefter kommer ett avsnitt
om principer och befogenheter, om EU:s institutioner
och de nationella parlamentens roll i den europeiska
strukturen samt, slutligen, om tidtabellen för kon-
ventet och regeringskonferensen.
Vad gäller frågan om fördragsstrukturen har ut-
skottet i huvudsak välkomnat konventets förslag. Det
som föreslås handlar om att renodla och förenkla de
grundläggande strukturerna i de fördrag som bär upp
EU:s samarbete. Det här har tidigare behandlats i
riksdagen - år 2002, då riksdagen uttalade att en av
nyckelfrågorna är att göra texten mer lättförståelig
och överblickbar. Det nya är klargöranden om EU:s
status som juridisk person och att pelarstrukturen
föreslås bli avskaffad. Utskottet förordar också att
namnet Europeiska unionen behålls.
Nästa fråga handlar om de grundläggande värde-
ringarna och målformuleringarna. Här uttalar utskot-
tet stöd för svenskt agerande under konventet i frågor
om öppenhet, jämställdhet och frihandel. För första
gången kommer begreppet "federal" upp. Olika län-
der tolkar det begreppet olika. I betänkandet fram-
hålls att uttrycket är problematiskt i samband med
frågan om överstatlighet.
Utskottet pekar också på att man välkomnar möj-
ligheten för EU att ansluta till Europakonventionen
om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
I avsnittet om principer och befogenheter tas frå-
gan om utträde och om nationella parlament upp.
Utskottet tar särskilt upp frågan om en utträdespara-
graf i grundfördraget och välkomnar konventets för-
slag i frågan. Utskottet välkomnar också framlagda
förslag om en tydligare roll för de nationella parla-
menten.
Nästa område är EU:s institutioner. Utskottet har,
liksom riksdagen tidigare gjort, uttalat sig för en ökad
effektivitet hos institutionerna, inklusive Europeiska
rådet och ministerrådet. Här kommer frågan om en
vald ordförande för Europeiska rådet upp, och här
råder det delade meningar, så den frågan vill jag att
de andra ledamöterna strax debatterar. Håll alltså ut,
så får ni lyssna på den spännande debatten!
Sedan kommer ett avsnitt om de nationella parla-
mentens roll. Här har de svenska konventsledamöter-
na drivit frågan om bättre tidsgränser för att ge de
nationella parlamenten en chans att lämna in förslag
om ändringar i rådets arbete. Utskottet välkomnar
detta, som i framtiden kan underlätta för riksdagen att
bättre kunna följa frågorna. Utskottet välkomnar
förslag om kontakter, såväl bilaterala kontakter som
kontakter mellan samtliga parlament.
Slutligen har vi tidtabellen. Utskottet framför att
man hoppas att den förutsatta tidtabellen hålls och att
regeringskonferensen sammankallas först år 2004.
Utskottet välkomnar att såväl statsministern som de
svenska ledamöterna i konventet så tydligt har tagit
ställning för en bevarad tidtabell. Detta synsätt gör
utskottet till ett tillkännagivande.
Utskottet har valt att besvara alla motioner i en-
lighet med det som man anfört i sina texter.
Anf.  133  GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Det är en fantastisk utveckling som
Europeiska gemenskapen för närvarande för närva-
rande är inne i. Tio-tolv nya stater är på väg att bli
medlemmar. Många av dem, de allra flesta, befann
sig för mindre än 15 år sedan bakom järnridån.
När jag för min del för första gången på allvar
diskuterade Sverige och EG, som det alltså hette
1988, hette den proposition som låg till grund för att
Sverige skulle försöka åstadkomma ett EES-avtal
Sverige och den västeuropeiska integrationen. Det är
en ganska viktig iakttagelse. 1988 var det alltså Väst-
europa som integrerades. Sedan dess har vi sett, som
jag sade, en fantastisk utveckling där EU närmar sig
en paneuropeisk organisation, även om det är 15-20
stater som ännu inte ens står på ansökarlistan; det
kanske dröjer avsevärd tid innan de ens kommer dit.
Jag vill gärna, herr talman, i det här sammanhang-
et understryka det som är uppenbart för många men
som ändå behöver sägas då och då: EU är ingen stat,
och EU ska inte, i varje fall inte under socialdemo-
kratisk ledning i Sverige, utvecklas till någonting som
liknar Europas förenta stater. Det finns federala inslag
i konstruktionen, men i grunden är EU mellanstatligt,
och EU ska enligt vår mening också förbli mellan-
statligt.
Jag vill också gärna klargöra att EU inte kan självt
ge sig makt. All EU:s makt, all den beslutskompetens
som organisationen har, är överlämnad från med-
lemsstaterna, i Sverige genom riksdagsbeslut efter
folkomröstningen 1994. Man brukar säga att det är
medlemsstaterna som är fördragens herrar, EU:s
uppgifter kan preciseras och bestämmas bara genom
nationella beslut där man överlåter makt.
Det pågående konventet är den direkta anledning-
en för den här diskussionen. Konventet är inte slut-
punkten för att skapa ett nytt fördag, utan tvärtom
startpunkten. Konventet kan kanske liknas vid en
statlig utredning i Sverige som bereder ett kommande
viktigt beslut men som är oerhört mycket större, oer-
hört mycket intensivare än vad statliga utredningar
brukar vara. Över 100 ledamöter, ett stort antal ex-
perter och tjänstemän deltar i konventet, som alltså
ska bereda ett förslag till fördragsförändringar, det
som man nu kallar för ett konstitutionellt fördrag.
För min del är det viktigt att understryka att den
från början förutsedda reflexionsperioden för natio-
nella parlament, för olika organisationer och andra är
tänkt att vara från det att konventsförslaget ligger till
dess att regeringskonferensen drar i gång. Denna
reflexionsperiod är oerhört viktig. Därför är också det
tillkännagivande som utskottet gör till regeringen om
tidtabellen av stor vikt för att ingen ska få ett intryck
av eller att det faktiskt inte ska bli så att man hastigt
försöker pressa igenom stora och viktiga förändring-
ar.
En fråga som nämndes i inledningsanförandet här
gäller Europeiska rådet och den i varje fall i Sverige
rätt infekterade diskussionen huruvida detta råd ska
ha en vald ordförande eller president - för att nu tala
med det språk som man har ute i europeiska sam-
manhang - och om en sådan vald ordförande ska vara
vald på en längre tid. Ett så kallat icke-papper har
lämnats in från Sverige under det pågående arbetet
där man skulle kunna tänka sig en sådan lösning.
Syftet med det förslaget är att försöka stärka den
institution i EU-systemet som är mellanstatlig och där
alltså staterna direkt agerar gentemot sina regeringar.
Det kan låta lite banalt att det blir en sådan dis-
kussion om själva ordförandefrågan. Men man får
inte glömma bort att det är väsentligt, som jag ser det,
för den balans som måste finnas mellan EU:s olika
institutioner att också Europeiska rådet får möjlighe-
ter att fungera och agera gentemot kommissionen,
som i och för sig är en självständig organisation med
initiativrätt, övervakningsmöjligheter och annat, och
gentemot EU-parlamentet. För oss som inte vill ha
överstatlighet är diskussionen om en förstärkning av
Europeiska rådet och de roterande ordförandeskapen
en möjlighet att förstärka mellanstatligheten. Därför
har jag svårt att förstå partier som v och mp, som i
och för sig är emot EU, men de borde föra en seriös
diskussion om att faktiskt att stärka mellanstatlighe-
ten i systemet.
Så till EG:s eller EU:s anslutning till Europakon-
ventionerna. Så småningom behöver man inte säga
EG eller EU, utan fördragsförenklingen och pelarslo-
pandet leder till att EU kommer att vara den förhärs-
kande organisationen och det förhärskande namnet.
EU föreslås att få en sådan juridisk ställning som gör
det möjligt för EU att ansluta sig till den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter och grund-
läggande friheter. Det här är en fråga om jag också i
Europarådet har arbetat rätt mycket med och varit
rapportör för. Därför vill jag lite extra understryka
vikten av detta faktiskt genomförs. Den stadga för
grundläggande rättigheter och friheter som EU utar-
betade för några år sedan ska införlivas i fördraget.
Det kan man säkert göra, det är väl på många punkter
inte så märkligt längre. Men nästan som ett villkor,
och utskottet har skrivit mycket starkt på den punk-
ten, bör också EU ansluta sig till den europeiska kon-
ventionen om mänskliga rättigheter och grundläggan-
de friheter. Den gäller ju i alla europeiska stater som
är medlemmar i Europarådet. Förra veckan blev an-
talet 45 då Serbien och Montenegro beviljades med-
lemskap. Den är viktig därför att den är det effekti-
vaste kontrollorganet för rättsstaten för mänskliga
rättigheter som finns i hela världen egentligen. Det är
domstolen i Strasbourg som övervakar tillämpningen
i de olika medlemsländerna. Om EU inte ansluter sig
till denna stadga uppstår risken att man får två paral-
lella system och att skyddet för mänskliga rättigheter,
rättsstatens skydd försvagas i de länder som inte till-
hör EU-systemet. Det vore, tycker jag, en ur europe-
isk medborgarsynpunkt väldigt olycklig utveckling.
Jag vill också, herr talman, säga att den förenkling
av fördragen som nu eftersträvas ska hälsas med
tillfredsställelse. Man kan bara hoppas att Giscard
d'Estaing och hans medarbetare i konventet lyckas i
den målformulering som konventets president har
gjort, nämligen att gymnasieelever bör kunna tillgo-
dogöra sig och förstå det nya fördragets innehåll.
Jag tycker också att det är angeläget att understry-
ka behovet av att på ett ordentligt sätt i det komman-
de fördraget skriva in frågan om öppenhet och insyn.
Det skapar goda förutsättningar för demokratisk legi-
timitet, och det är just den erfarenhet som vi i Sverige
har av de öppenhetsprinciper som vi har tillämpat.
Jämställdheten är naturligtvis också någonting
som bör få en framträdande plats i fördraget.
Fru talman! Till sist vill jag yrka bifall till försla-
gen i betänkandet utom beträffande punkt 2 där jag
yrkar bifall till reservation nr 3.
Anf.  134  GUNNAR HÖKMARK (m):
Fru talman! Europasamarbetet står inför stora och
spännande utmaningar. Vi kommer under de när-
maste åren att ha en lång rad nya medlemsländer som
ska integreras i samarbetet och i den öppna ekonomi
som Europeiska unionen ska utgöra och som den har
bidragit till att stärka Europa med.
Vi har under de senaste månaderna sett hur Irak-
kriget har visat på en oförmåga som har lett till en
viss handlingsförlamning, men också till ökade spän-
ningar mellan olika medlemsländer både bland de
gamla och bland en del av de gamla gentemot de nya
medlemsländer som nu snart tillträder. Man ska inte
vare sig överdriva eller underskatta den spänningen,
men den finns där och är en utmaning att övervinna.
Vi står också inför utmaningen att se till kunna
fullfölja integrationen när det gäller både den inre
marknaden och den fria rörligheten i alla de olika
avseenden som vi talar om.
Till detta kommer sedan vikten av att Europeiska
unionen kan börja att spela en internationell roll för
att ta till vara de värden och de ideal som Europa
måste kunna ge uttryck för.
Om man blickar tillbaka på de gångna åren - eller
på de tio senaste åren, som Göran Magnusson sade
nyss - har det varit en fantastiskt tid för europeisk
integration och europeisk fredsutveckling.
2002 fick tio nya länder rätten att tillträda som
medlemmar. Huvuddelen av dessa länder befann sig
bakom järnridån för drygt tio år sedan, som befann
sig i diktatur, planekonomi, förtryck och förnedring.
Under denna tioårsperiod har de kunna utvecklas mot
en rättsstat, mot öppen regeringsmakt och öppen
regeringsutövning, mot fungerande demokrati och
mot öppna, fria ekonomier.
Sverige har bidragit till utvidgningsprocessen
bland annat genom de frihandelsavtal som de baltiska
staterna omgående efter sin frihet fick del av. Sverige
har varit och måste vara ett bidragande land också
inför de utmaningar som vi nu står inför.
När vi i dag talar om Europa ska vi komma ihåg
att de framsteg när det gäller frihet för miljontals
människor och den fred i vår del av världen som den
europeiska integrationen har uppnått visar att Euro-
paprojektet har lyckats.
Det är viktigt att slå fast att det i denna kammare
liksom i andra delar av Europa finns dem som helst
hade sett att Europeiska unionen inte hade funnits och
att Sverige inte hade varit medlem. Det är de som för
drygt tio år sedan skickade hyllningstelegram till de
diktaturregimer som höll stora delar av Europas folk i
förtryck.
Jag säger inte detta för att provocera fram en onö-
dig debatt, utan för att vi ska ha klart för oss att den
europeiska unionen handlar om värden som gäller
frihet och demokrati, värden som inte är okontrover-
siella utan som man ständigt måste kämpa och slåss
för. Det gäller nu, det har gällt under de gångna åren
och det gäller också inför den framtida utvecklingen.
Det gäller när vi diskuterar konventet och när vi dis-
kuterar eurofrågan. Det handlar om med vilken kraft
och iver Sverige ska bidra till denna utveckling på det
sätt som vi har kunnat bidra till det som nu har skett.
Fru talman! När det gäller konventet och de frågor
som diskuteras i detta betänkande handlar det om ett
par viktiga saker.
Det som är gemensamt, det som ligger på den eu-
ropeiska unionens nivå ska kunna hanteras effektivt.
Man ska kunna fatta beslut som står i överensstäm-
melse med den viljeinriktning som Europas folk och
länder har. Man ska kunna genomföra saker och ting
utan att fastna i politisk byråkrati och i svåra besluts-
regler. Man ska kunna göra det på ett sätt som är
kontrollerbart för medborgarna och också mellan de
olika institutioner som finns i Europeiska unionen.
Det ska vara tydligt vem som har ansvaret.
Fru talman! Det handlar också om en annan sak,
nämligen att det ska vara tydligt vem och vilken nivå
som har ansvaret för olika uppgifter i den europeiska
unionen. Det som är gemensamt och ligger på euro-
peisk nivå ska vara tydligt och klart inskrivet där och
det som är nationellt ska vara tydligt och klart inskri-
vet där. Det ska finnas en tydlighet för envar.
Vi moderater har i vår reservation har sagt att vi
vill ha en tydligare kompetenskatalog. Vi vill inte ha
någon allmän, svepande beskrivning av vilka funk-
tioner som kan vara delade eller som under olika
allmänna beteckningar innehåller en lång rad olika
beslutsärenden. Vi vill ha en tydlig kompetenskatalog
därför att den europeiska unionen ska vara tydlig i sin
maktutövning både gentemot det civila samhället och
gentemot den öppna ekonomin. Den ska bygga på en
begränsad maktutövning, begränsad därför att den ska
kunna stå stark inför sina uppgifter och också för att
lämna största möjliga utrymme för ett öppet och fritt
samhälle som olika aktörer kan verka i.
Vi vill ha en tydlig kompetensdelning. Det är här
som begreppet federal kommer in. Det handlar inte
om överstatlighet, utan det handlar om en tydlig an-
givelse var och på vilken nivå kompetensen att fatta
olika beslut ska ligga.
Fru talman! Vi vill också ha en balans mellan det
mellanstatliga och det överstatliga. Det är viktigt att
komma ihåg detta därför ett skäl till att Europapro-
jektet har varit så framgångsrikt är att det har kunnat
balansera mellan båda dessa arbetsmetoder. Samar-
betet ska vara överstatligt när det krävs och är uppen-
bart att det finns gemensamma intressen, men mellan-
statligt när hänsyn till de olika medlemmarnas intres-
sen väger över, när det är särskilt viktigt att respekten
för enskilda länder och den demokratiska processen i
dessa länder måste kunna väga över.
I betänkandet slår vi fast - och det måste göras,
eftersom det är fråga om ett mellanstatligt liksom ett
överstatligt samarbete - att EU är medlemsländernas
projekt. Det är medlemsländerna som förändrar för-
draget, och det är de som råder och styr över de yt-
tersta besluten.
I detta fördrag måste de nationella parlamentens
roll bli tydlig. Det diskuteras i detta betänkande, och
jag kan tänka mig att man måste gå vidare med kravet
på att ännu mer tydliggöra vilken roll och vilken makt
de nationella parlamenten har när det gäller att slå
vakt om subsidiariteten och närhetsprincipen.
Vi vill inte att den europeiska rätten ska ha en gi-
ven företrädesrätt framför nationella grundlagar. Vi
slår därför fast i detta betänkande att all europeisk
lagstiftning måste bygga på respekt för de olika
medlemsländernas konstitutionella principer.
Fru talman! Vi vill ha en balans mellan de olika
institutionerna. Därför tycker vi moderater att det är
naturligt att kommissionen ska vara en motor för alla
i EU:s arbete, men också en brygga mellan institutio-
nerna. Vi vill att parlamentet ska vara det naturliga
uttryckssättet för det folkliga inflytandet. Och det är
självklart att man i rådet ska kunna hantera det som
måste beslutas med olika typer av majoriteter och
som också tar vara på det som är mellanstatligt.
Där vill jag slå fast en sak som handlar om den re-
servation som den socialdemokratiska gruppen har till
detta betänkande.
Vi moderater vill att det mellanstatliga samarbetet
ska vara mellanstatligt mellan alla stater och mellan
stater som har en likvärdig roll. Vi vill inte ha en
mellanstatlighet mellan några av de stora länderna.
Konsekvensen av att man väljer en ordförande för
fleråriga mandatperioder kommer att bli att det är de
stora länderna som dominerar i det mellanstatliga
samarbetet, och då urholkar man värdet av det som är
det mellanstatliga.
Vi har sett hur de stora länderna ibland har före-
gått andra beslut genom att sluta överenskommelser,
till exempel inom jordbrukspolitiken. Vi vill ha ett
mellanstatligt samarbete mellan alla. Därför avvisar
vi detta förslag om att ha en särskild vald ordförande.
Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja under-
stryka en sak. När riksdagen nu ger denna mening till
känna genom den skrivning som finns i betänkandet,
finner jag det absolut nödvändigt att regeringen ar-
betar i denna anda. Jag säger det av det skälet att vi
har sett att även efter det att frågan har varit uppe i
EU-nämnden har regeringen drivit frågan så långt att
man står utanför det samarbete som de små med-
lemsländerna i dag bedriver just med avsikt att hävda
alla staters likvärdiga roll i det mellanstatliga samar-
betet.
Jag hörde i går statsministern inför konstitutions-
utskottets öppna utfrågning indikera att det kanske
ändå skulle bli en vald ordförande. Med den attityden
måste vi här i Sveriges riksdag se till att det inte blir
någonting av, annars urholkar regeringen trovärdig-
heten i det mellanstatliga arbetet. Om inte rådet kan
fungera så att regeringen uppfyller det som är riksda-
gens önskning, urholkas den legitimitet som är grun-
den för det mellanstatliga samarbetet i rådet.
Fru talman! Jag vill be att få yrka bifall till reser-
vation 4 och i övrigt bifall till förslagen till beslut i
betänkandet.
Anf.  135  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Fru talman! Frågan om Europeiska rådets styrka i
den balans som ska finnas mellan EU:s institutioner
är, tycker jag, en alldeles för viktig fråga för att få bli
en inrikes symbolfråga. Möjligen har oppositionen
och andra upptäckt att frågan om en president i Euro-
peiska rådet kan ha något inrikespolitiskt mervärde.
Men så som Gunnar Hökmark nu lägger upp resone-
manget är det ju närmast en uppmaning till regering-
en att med ett bundet mandat delta i regeringskonfe-
rensen och avkunna sitt veto, trots att det skulle fin-
nas en bred uppslutning kring en vald ordförande i
Europeiska rådet. Är det verkligen Gunnar Hökmars
och andras uppfattning att regeringen ska delta i re-
geringskonferensen med ett så bundet mandat att det
är lika bra att starta med att hålla fram vetot just när
det gäller frågan om en vald ordförande i Europeiska
rådet?
Anf.  136  GUNNAR HÖKMARK (m)
replik:
Fru talman! Först och främst, Göran Magnusson,
handlar det inte om något slags inrikespolitisk kon-
flikt. Det handlar om skilda synsätt på hur samarbetet
i EU ska fungera. De allra flesta mindre nationer har
gått samman för att värna de mindre nationernas roll
och betydelse i det europeiska samarbetet, medan
Sverige på något sätt har trott sig kunna identifiera
sig med de stora nationerna. Det kanske är en brist på
ödmjukhet som kommer att straffa sig i det långa
loppet.
Det finns olika uppfattningar i denna riksdag, men
jag skulle vilja föreslå Göran Magnusson och Social-
demokraterna att ha respekt för det faktum att det
finns en mycket tydlig majoritet mot det förslag som
ni har drivit. Jag säger detta därför att en stor del av
trovärdigheten i det europeiska samarbetet handlar
just om detta. Göran Magnusson vill ha det till att det
är ett slags bundet mandat att riksdagen tycker nå-
gonting. Men, Göran Magnusson, vi har den här de-
batten, vi har detta betänkande, vi har haft denna
diskussion i utskottet just av det skälet att vi är en del
av det demokratiska beslutsfattandet som ska forma
den europeiska unionen. Då kan man inte säga att
majoritetens åsikter är irrelevanta eller inte riktigt
legitima därför att de binder. Det är klart att i denna
riksdag lägger vi fast grunderna för hur vi vill att
Sverige ska agera internationellt. Anser Göran Mag-
nusson att vi inte i denna riksdag ska ange riktlinjer-
na, att vi inte ska diskutera konventets utformning
och det framtida konstitutionella fördraget, att vi inte
ska ge synpunkter och att de inte ska beaktas? I så fall
företräder Göran Magnusson en syn på det konstitu-
tionella skicket som jag vet är i grunden främmande
för honom.
Anf.  137  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Fru talman! Det kan ju låta hårt att tala om ett
bundet mandat, men man måste ändå vara klar över
den ställning som betänkandet från det sammansatta
utskottet har. Det är ett inslag i den för närvarande
pågående demokratiska processen och diskussionen i
konventet och som så småningom kommer att löpa
över också i regeringskonferensen.
Det är väl uppenbart att statsministern i går vid
KU:s utfrågning var rätt väl informerad när han kun-
de konstatera att bortsett från vad Sverige tycker finns
det ett stigande intresse för att förstärka Europeiska
rådet på det sätt som det här icke-papperet tidigare
har föreslagit.
Jag har utomordentligt stor respekt för majorite-
ten. Det ska man alltid ha. Vad jag tycker är lite
dumdristigt är att i en pågående demokratisk process
sätta ned foten och säga att detta får aldrig ske. Det
tycker jag kan vara lite otaktiskt i förhandlingarna.
Nu hade Gunnar Hökmark inte tillfälle att vara
med vid den träff som presidierna hade med Valéry
Giscard d Estaing efter anförandet i andrakammarsa-
len. Där var det någon som antydde att Sverige är ett
litet land, och det enda råd som d Estaing gav oss var
faktiskt: Tala inte ständigt om att ni är ett litet land.
Så det kanske inte är så att vi bara för att vi är ett litet
land hela tiden måste huka, utan att vi  faktiskt också
kan delta i utvecklingen av det europeiska arbetet.
Anf.  138  GUNNAR HÖKMARK (m)
replik:
Fru talman! Jag håller helt med Göran Magnusson
om att vi ska agera i kraft av våra värderingar och
uppfattningar. Men vi bör heller inte glömma att vi
trots allt är ett litet land. Man ska ju inte lura sig själv.
Jag tror inte att Socialdemokraterna för Sveriges
intressen framåt genom att bli så berusade av den
respekt man anser sig möta att man glömmer att vi är
ett litet land.
Jag tycker att uppgiften för Sveriges statsminister
är nog inte att resonera om att  bortsett från vad Sve-
rige tycker så blir det som det blir. Hans uppgift är
just att agera med full kraft som en likvärdig nations
företrädare för de intressen och värderingar som vi
slår fast i Sveriges riksdag.
Det blir lite grann ett moment 22, Göran Magnus-
son, därför att om argumentet för att rådet i olika
former ska ha en reell beslutandemakt är att rådet har
ledamöter som är ansvariga gentemot de nationella
parlamenten, kan man inte gärna genomdriva en in-
stitutionell förändring som bygger på att man bortser
från vad de nationella parlamenten tycker.
Jag tror att vi i en mängd olika sammanhang i Eu-
ropasamarbetet har anledning att förvänta oss att våra
företrädare i det europeiska samarbetet agerar för,
respekterar och följer de beslut vi fattar i Sveriges
riksdag, för annars urholkas en mycket viktig del av
den demokratiska legitimiteten i Europasamarbetet.
Då skapar man ett avstånd mellan folkviljan,  som
den kommer till uttryck här i riksdagen, och det som
beslutsfattarna i EU på olika sätt bestämmer sig för.
Se inte detta som ett bundet mandat. Se det som
en tydlig viljeinriktning som regeringen ska arbeta för
på samma sätt som regeringen inom andra områden
ska arbeta och verka för det vi har bestämt i Sveriges
riksdag.
Anf.  139  TOBIAS KRANTZ (fp):
Fru talman! Det här är en euro. Det är ett mynt
som i dag används av omkring 300 miljoner européer
runtom i vår världsdel. Det är ett mynt som också
används av var fjärde svensk. Var fjärde svensk har
euromynt i sin plånbok. 60 % av affärerna runtom i
Sverige använder och tar emot euro som betalnings-
medel. 80 % av de företag som i dag gör affärer med
Europa gör affärer och fakturerar i euro.
Euron är ett mynt, men euron är också en symbol
för det nya Europa som håller på att växa fram. Nyli-
gen röstade en tydlig majoritet av Maltas befolkning
för att också Malta ska bli en del av det europeiska
samarbetet. För bara några veckor sedan sade en stor
majoritet av Sloveniens befolkning, 90 %, ja till ett
slovenskt EU-medlemskap. Snart kommer Europa att
ha en ekonomisk, politisk och mänsklig gemenskap
som har 450-500 miljoner invånare, en gemensam
marknad och en gemensam valuta.
Den fråga som vi i Sverige bör ställa oss inför vår
folkomröstning i september i år är om vi tror att det är
bra för Sverige att fortsätta att vara en del av det
europeiska samarbetet eller om vi tror att det är bättre
att ställa oss utanför. Ska vi välja gemenskapens väg
eller ska vi välja utanförskapets väg?
Europa i dag står inför en mängd stora utmaning-
ar. Det handlar om hur vi ska få en trygg ekonomisk
politik, hur vi ska bekämpa miljöförstöringen och hur
vi ska ta upp kampen mot den internationella brotts-
ligheten. Det handlar om hur vi ska se till att det som
hände för bara några år sedan på Balkan, det folk-
mord som ägde rum där, inte händer igen.
Det finns de, också i denna kammare, som gärna
vill rulla tillbaka det europeiska samarbetet och som
säger att vi inte ska ha mer samarbete och mer inten-
siv samverkan mellan de europeiska länderna. Men
det var inte för mycket samarbete som skapade folk-
morden på Balkan. Det är inte för mycket samarbete
som är upphov till de internationella miljöproblemen.
Det är inte för mycket samarbete som har skapat den
internationella brottsligheten. Det är precis tvärtom.
Europatanken är i grunden liberal. Det är därför
som jag med stor entusiasm omfattar tanken om ett
starkt europeiskt samarbete.
Den fråga vi nu står inför är hur det här nya Euro-
pa ska organiseras. Utifrån vilka principer och värde-
ringar vill vi att Europa ska organiseras?
För mig som liberal finns det två vägledande prin-
ciper. Den första principen handlar om att vi måste ha
en strikt och väldigt tydlig och klar maktdelning. Det
måste finnas en tydlig författning, en kompetenska-
talog, som talar om på vilken nivå olika beslut ska
fattas. Det ska inte vara så, inte ens i min och Folk-
partiets vision, att alla beslut ska fattas på den euro-
peiska nivån. Det ska vara en minoritet av frågor som
avgörs på den europeiska nivån. Det ska vara frågor
som de enskilda staterna inte kan lösa själva som
kampen mot den internationella brottsligheten, kam-
pen mot miljöförstöringen och kampen för ett fredligt
och säkert Europa. Sådana frågor ska avgöras på
europeisk nivå. Många andra frågor kan vi hantera
själva. Välfärdspolitik, socialpolitik och många andra
frågor är nationella frågor. Därför är det viktigt att
dessa saker slås fast i en europeisk författning, i en
konstitution.
Det finns de som värjer sig mot tanken på en kon-
stitution, en kompetenskatalog, därför att man är rädd
för att det skapar ökad centralism och att fler beslut
flyttas upp på den europeiska nivån. Men det är
egentligen precis tvärtom. Det är om vi inte har tydli-
ga regler och bestämmelser för var olika beslut ska
fattas någonstans som risken finns att starka institu-
tioner på europeisk nivå, i den röra och oklarhet som
uppstår, tar för sig av de beslut som ska fattas.
Den andra vägledande principen för hur Europa
bör se ut framöver handlar om demokrati och öppen-
het. Här finns det många brister i dag. För ett antal år
sedan hade vi en väldigt intensiv debatt i Sverige om
europeiska djurtransporter. Det var upprörande scener
i svensk TV och många andra TV-kanaler runtom i
Europa som visade hur djuren behandlades väldigt
illa i vår världsdel. Det här ledde till en stor debatt i
Sverige och till ett ställningstagande över alla parti-
gränser där alla partier sade till våra svenska repre-
sentanter i ministerrådet att de skulle åka ned till
ministerråd och se till att vi fick ett stopp på det djur-
plågeri som ägde rum runtom i Europa. Vår jord-
bruksminister åkte ned till EU:s ministerrådet och
framförde de här synpunkterna. Det skedde en om-
röstning, och hon blev nedröstad på många punkter.
Det här visar ett av de centrala demokratiska pro-
blemen med hur EU fungerar i dag. Ett grundkrav i
en demokrati är att om man är missnöjd med den
regering som styr ska man kunna avsätta den reger-
ingen. Men hur hade de medborgare över alla parti-
gränser som hade röstat fram den svenska minister
som åkte ned till ministerrådet kunnat rösta annorlun-
da nästa val för att få en ny sammansättning på mi-
nisterrådet? Svaret är att den möjligheten inte finns.
Där har vi det grundläggande och centrala demokra-
tiska underskottet inom EU.
Vi har en annan tydlig brist i dagens europeiska
samarbete när det gäller demokrati och öppenhet. Det
handlar om de slutna beslutsformer som finns i stor
utsträckning inom unionen i dag. Det mest talande
exemplet tycker jag är hur det gick till när det senaste
fördraget slöts i Nice. Det var en exklusiv skara poli-
tiker som låste in sig slutna rum. Sedan kom de ut när
resultatet var klart. Det var nästan som när man ska
utse en påve och det kommer ut vit rök. Det kom inte
ut vit rök, men efter tag kom beskedet om att alla
stats- och regeringschefer var överens.
Vilken insyn fanns det i den här processen? Vil-
ken öppenhet fanns det för medborgarna och medier-
na att följa hur de här besluten fattades? Det fanns
ingen insyn i detta. Det fanns bara de utsagor som
stats- och regeringscheferna själva ville skulle kom-
ma ut. Tycker vi att det är rimligt i en demokrati att
beslut fattas inom stängda dörrar utan möjlighet till
kontroll och ansvarsutkrävande?
Min slutsats av detta är att vi måste ha radikala
genomgripande reformer för hur EU styrs i dag. Vi
behöver ökad öppenhet och insyn. Det ska självfallet
vara så att när ministerrådet sammanträder och fattar
lagstiftningsbeslut ska de sammanträdena vara öppna.
Vi måste flytta makt från det indirekt valda och slutna
ministerrådet till det öppna och direkt valda Europa-
parlamentet.
När jag brukar tala om mina två vägledande prin-
ciper för Europasamarbetet är det många som säger
att det låter klokt och vettigt. När jag sedan brukar
säga att det faktiskt är någonting som väldigt många
människor runtom i Europa uppfattar som federalism
är det många som säger att så är det inte och det stäl-
ler man inte upp på. Men federalism för mig handlar
just om att vi ska skapa ett Europa som är till för
medborgarna där medborgarna ställs i centrum, där
centrum inte är en exklusiv skara politiker som stäng-
er in sig i slutna sammanträdesrum och gör upp sins-
emellan.
Också i den här debatten sjungs i stället det jag
skulle vilja kalla den heliga mellanstatlighetens lov.
Problemet är att en hel del av de problem som finns i
dag med demokrati och insyn i Europeiska unionen
har skapats av att man har haft en hög tilltro till mel-
lanstatligheten. Det är mellanstatlighetens metod som
praktiseras när man låser in sig i mörka stängda rum
och gör upp sinsemellan. Det är inte den demokratis-
ka, öppna metoden. Det är mellanstatligheten som
också har sett till att vi har det här demokratiska un-
derskottet där det är svårt för oss som medborgare att
utkräva ansvar av dem som faktiskt har fattat beslu-
ten.
Fru talman! EU kan och bör inte bli någonting
som liknar USA. Europa måste gå sina egna vägar.
EU bör utvecklas till en demokratisk arena med enk-
la, öppna och effektiva former för beslut. För hundra
år sedan började människor runtom i vår världsdel att
bygga demokratin på nationell nivå. Nu, ett sekel
senare, tycker jag att det är dags att vi också försöker
att börja bygga den europeiska demokratin. Men när
världen globaliseras måste också demokratin globali-
seras.
Fru talman! Jag yrkar till sist bifall till Folkparti-
ets reservation nr 5.
Anf.  140  INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Det som i dag kallas Europeiska uni-
onen tillskapades ju för att förhindra återkommande
krig i Europa. Fredstanken är det bärande argumentet
för EU, även om samarbete i sig har ett värde. Genom
att integrera de europeiska länderna i ekonomiskt
avseende skapas ett ömsesidigt beroende, vilket i sig
då utgör en fredsbevarande uppgift. En titt i backspe-
geln visar att denna idé har varit hållbar under åren
sedan denna idé fullbordades. Nu ska det här freds-
området vidgas.
Fru talman! Paneuropatanken är gammal. Under
1800-talet var det flera som talade om behovet av ett
Europa där det fanns samarbete i stället för ständiga
krig mellan de europeiska staterna. Den tanken var
levande på många olika håll, så därför förstår jag inte
varför Folkpartiet i sin motivreservation hävdar att
Europatanken är i grunden liberal. Fru talman! Jag
skulle nog inte vilja ta partipolitiskt patent på en
sådan idé, även om jag som kristdemokrat givetvis
uppskattar att det var tre kristdemokrater som tog
initiativet till det som sedan blev Kol- och stålunio-
nen, nämligen Adenauer, Schumann och de Gasperi.
Fru talman! EU-EG är till sin konstruktion en
maktpolitisk hybrid. Den makt och kompetens som
detta samarbetsorgan kan utöva bygger på tilldelade
befogenheter. Befogenheterna tilldelas av unionens
medlemsstater. Unionen byggs upp genom fördrag,
som ratificeras av medlemsstaterna. Därmed över-
lämnas befogenheter vars utövande sedan medlems-
staterna får underordna sig. Unionen har alltså ingen
autonom rättskompetens, det som vi i dagligt tal med
ett krångligt uttryck brukar kalla kompetens-
kompetens. Vi kristdemokrater anser att denna typ av
konstruktion bör gälla även i framtiden.
Vi har också länge arbetat för ett förtydligande av
unionens befogenheter. Framtidskonventet arbetar nu
fram ett konstitutionellt fördrag som - i alla fall hit-
tills - tydligare och något mer förenklat ger en god
bild av unionens funktionalitet. Fru talman! Vi har
inga problem med att benämna ett sådant fördrag
EU:s konstitution. Utgångspunkten är ju att denna
konstitution bygger på tilldelad makt, inte på något
annat.
Vi är också för att EU avvecklar pelarsystemet.
Det är därför rimligt att EU blir den juridiska perso-
nen för samarbetet.
Kristdemokraterna ser det som viktigt att unionen
har sin utgångspunkt i grundläggande värden och i de
grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi
har länge arbetat för att EU ska kunna ansluta sig till
Europakonventionen om de mänsklig fri- och rättig-
heterna. Vi ser också att det är rimligt att den politis-
ka deklarationen - antagen vid EU-toppmötet i Nice -
om de mänskliga rättigheterna inom unionen nu görs
juridiskt bindande. Denna stadga tillför inte några nya
kompetenser till EU men tillför medborgarna rätt att
hävda sina intressen i förhållande till EU:s institutio-
ner. Att det finns ett fri- och rättighetskapitel i EU:s
framtida konstitution samtidigt som unionen bör
kunna ansluta sig till Europakonventionen är inte
märkligare än att det i Sveriges regeringsform finns
ett sådant kapitel samtidigt som Sverige har inkorpo-
rerat Europakonventionen.
Fru talman! Enligt Kristdemokraternas syn ska
EU inte utvecklas till en federation av typ Tyskland
eller Förenta staterna. Däremot är det för oss en
självklarhet att EU ska utöva de befogenheter som
medlemsstaterna har avstått ifrån genom fördragen.
Att dessa då utövas på ett "federalt sätt", det vill säga
att EU-lag  i dessa fall gäller över nationell lag, utgör
inte något problem ur kristdemokratisk synvinkel.
Fru talman! Det överstatliga momentet utövas ju
inom sina begränsade områden just på ett sådant sätt.
Subsidiaritetsprincipen är en intressant tankegång,
som egentligen genom den europeiska integrationen
har tillförts den svenska debatten. Den brukar ibland
tolkas som "lägsta effektiva nivå", men effektivitets-
begreppet är egentligen alltför snävt för att beskriva
tanken med principen. Inser man att principen är
kopplad till en gemenskapsfilosofi, det vill säga en
gemenskaps syfte eller ändamål, blir det lättare att
inse effektivitetsbegreppet är en begränsning i sam-
manhanget.
Fru talman! Subsidiaritetsprincipen är enbart ett
tankeverktyg. Den säger inte något om hur något
faktiskt ska vara, men den ger en hjälp vid en analys
då man ska fördela kompetens mellan olika gemen-
skaper eller nivåer. Kristdemokraterna välkomnar
förslaget om ett tidigt varningssystem, där de natio-
nella parlamenten får en möjlighet att agera utifrån
principen. Förslaget om domstolskontroll i efterhand
bör dock avvisas eftersom subsidiaritetsprincipen har
den utformning den har och därmed inte kan anses
vara en juridiskt tillämpbar regel.
Fru talman! Det finns och har funnits en rad
oklarheter i den svenska debatten kring subsidiari-
tetsprincipen. Bland annat har man kallat den för
närhetsprincipen - det gör till exempel Folkpartiet i
sin reservation. Vi hörde nyss också Gunnar Hök-
mark använda begreppet i sin argumentering här. Fru
talman! Jag har envist under lång tid kampanjat mot
detta felaktiga uttryck. Men låt mig låta bli att citera
mig själv och i stället citera Olof Ruins konsekvens-
utredning om subsidiariteten, SOU 1994:12 Suverä-
nitet och demokrati. Jag citerar: "Subsidiaritetstanken
är ingen entydig decentraliseringsidé, eftersom den
kan användas för att motivera såväl centralisering
som decentralisering beroende på omständigheterna i
det enskilda fallet. Det är denna dubbelnatur i subsi-
diaritetsprincipen som gör det oegentligt att bruka
den i Danmark vanliga översättningen 'naerhedsprin-
cippet'."
Fru talman! Huvudprincipen för beslut inom uni-
onen bör vara den så kallade gemenskapsmetoden.
Kommissionen tar initiativ för olika beslut. Rådet
beslutar med kvalificerad majoritet, och Europapar-
lamentet ger sitt samtycke med enkel majoritet. Sedan
ska det givetvis finnas undantag från denna huvudre-
gel, till exempel att fastställandet av medlemsstater-
nas ekonomiska bidrag till unionen bör ske med en-
hällighet i rådet och endast med yttrande från Euro-
paparlamentet.
Enligt vårt synsätt bör kommissionen ha en cen-
tral ställning i balansen mellan unionens institutioner.
Den ska garantera oberoendet och ha det strategiska
ansvaret för långsiktigt hållbara lösningar. Alltför stor
maktkoncentration till rådet eller Europeiska rådet
leder till minskat handlingsutrymme för detta ansvar.
Rådet riskerar dessvärre allt som oftast att hamna i
dagsaktuella politiska situationer som kan äventyra
systematiken och det långsiktiga arbetet inom unio-
nen. En god utveckling för unionen förutsätter en
kompetent och stark kommission.
Fru talman! Enligt vår mening räcker också Nice-
fördragets regler när det gäller utnämnande av kom-
missionen och kommissionens ordförande, och det
bör vara de som ska gälla i fortsättningen.
Förslagen om en vald ordförande för Europeiska
rådet för en längre tidsperiod avvisar vi, och vi gläder
oss åt att det finns en majoritet i riksdagen för denna
fråga. En sådan vald ordförande kan komma att upp-
fattas som en Mr. eller Mrs. Europe. En sådan ordfö-
rande skulle uppfattas som den mest centrala perso-
nen i EU-sammanhang. En sådan utveckling skulle
underminera kommissionens ställning och därmed
maktbalansen mellan institutionerna.
Jag blev något konfunderad när jag hörde Göran
Magnusson här argumentera för denna lösning. Han
använde mellanstatligheten som en utgångspunkt, och
det gjorde även statsministern i gårdagens utfrågning
inför KU. Men det är ju ingen som helst garanti. Gö-
ran Magnusson sade till mig i sitt inlägg att det här
vore en bra lösning för oss som inte vill ha överstat-
ligheten. Jag begriper ingenting. Skulle en vald råds-
ordförande ta bort överstatligheten i dag?
Inom första pelaren brukar man ju räkna med att
cirka tre fjärdedelar av besluten tas med kvalificerad
majoritet, det vill säga med överstatlighet. Skulle den
tankegång som Göran Magnusson har innebära att
med en vald rådsordförande upphör de här besluten,
och man får bara mellanstatliga beslut, det vill säga
beslut med enighet? Kan det vara en riktig uppfatt-
ning?
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 6.
Låt mig också bara säga några ord om en kompe-
tenskatalog. Konventet håller nu på att arbeta ut ett
konstitutionellt fördrag. Syftet med ett konstitutionellt
fördrag är ju att fastställa kompetenser på olika nivå-
er. Fördraget i sig innebär ju en kompetensfördelning.
Om man ska kalla det katalog eller inte är kanske inte
en så viktig fråga, men att man arbetar fram ett sådant
fördrag är en gradering av kompetensen.
Anf.  141  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Fru talman! Europatanken handlar om att vi euro-
péer gemensamt ska lösa problem som vi inte kan
lösa var och en på egen hand i vårt eget land. Det
finns ju, som Ingvar Svensson vet, en mängd frågor
som vi inte kan hantera nationellt. Jag nämnde några
av dem i mitt huvudanförande: miljöproblemen,
kampen mot brottsligheten och kampen för att se till
att det som hände i Kosovo och på Balkan inte inträf-
far igen.
Jag menar, från mina ideologiska utgångspunkter,
att det är tydligt att det här är en liberal tanke. Om nu
Kristdemokraterna tycker att Europatanken är krist-
demokratisk så välkomnar jag det, för då är vi fler
som driver detta. Det är ingen exklusiv markering av
att den enbart skulle vara liberal, utan det är en mar-
kering av att från mina och Folkpartiets ideologiska
utgångspunkter är Europatanken naturlig som ett led i
vårt internationella engagemang.
Jag förstod inte riktigt Ingvar Svenssons släng
mot oss om subsidiaritetsprincipen. Vi talar om när-
hetsprincipen, om att vi vill ha en tydlig maktdelning
inom ramen för Europeiska unionen och om att be-
sluten ska ligga så nära de enskilda människorna som
möjligt. Begreppet subsidiaritet nämns över huvud
taget inte i vår reservation.
Jag tolkar subsidiaritetsprincipen som ett sätt att
säga att rätt sak ska vara på rätt plats. Det tycker jag
också: Rätt sak ska vara på rätt plats. Ibland är rätt
plats den nationella nivån, och ibland är rätt plats den
europeiska nivån.
Anf.  142  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Jag studsade när jag läste i Folkparti-
ets reservation att Europatanken är i grunden liberal.
Det är ett slags monopolisering av det hela. Man
skulle väl ha kunnat ha en lite mjukare skrivning i
sammanhanget. Det är ju möjligt att man från andra
utgångspunkter också kan komma fram till Paneuro-
patanken.
Vad gäller närhetsprincipen: Vad är det för prin-
cip som Tobias Krantz pratar om, om han inte därmed
menar subsidiaritetsprincipen, ett ord som felaktigt
används till exempel av tolkarna i dag, som felaktigt
används av tolkarna i Europaparlamentet och som
felaktigt används av en och annan regeringstjänste-
man fortfarande. Men subsidiaritetsprincipen är ju
ingen närhetsprincip. Är det någon annan princip han
menar?
Det finns i svensk förvaltning en närhetsprincip,
det vill säga den som talar om det fysiska avståndet
till närmaste institution, till exempel ålderdomshem,
läkarmottagning eller tandläkarmottagning, men det
är förmodligen inte den principen som Tobias Krantz
åberopar.
Anf.  143  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Fru talman! Nej, på den punkten kan jag ge Ingvar
Svensson rätt: Det var inte riktigt den principen jag
avsåg.
Enkelt uttryckt gäller det just att besluten ska fat-
tas så nära de enskilda människorna som möjligt, och
vi ska inte flytta upp beslut på en högre nivå än vad
som är absolut nödvändigt. Det är det som är ut-
gångspunkten för mina ställningstaganden till var jag
tycker att beslut mellan medlemsstaterna och den
europeiska nivån ska fattas. Det är min utgångspunkt.
Sedan får Ingvar Svensson kalla det vad han vill, men
det är min utgångspunkt för hur jag ser på närhets-
principen och hur jag ser på hur EU:s konstitution ska
se ut och hur maktfördelningen ska se ut.
Det vore konstigt om Ingvar Svensson ägnade sig
åt att överpröva mina ideologiska utgångspunkter,
men från mina ideologiska utgångspunkter är det
uppenbart att det att riva ned gränser och se till att
beslut fattas gemensamt om vi inte kan lösa dem på
egen hand är en liberal tanke. Om det också är en
kristdemokratisk tanke så är det någonting som är upp
till Ingvar Svensson och Kristdemokraterna. Men att
Europatanken är liberal tycker jag är glasklart.
Anf.  144  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Man kunde ha uttryckt det till exem-
pel som "Vi som liberaler stöder den här tanken" och
inte försökt monopolisera den. Det hade kanske varit
lite ödmjukt. Jag pekade på att det var tre kristdemo-
krater som låg bakom Kol- och stålunionen, men jag
har inte för avsikt att monopolisera Paneuropatanken
som kristdemokratisk för den skull.
När man använder begreppet närhetsprincipen får
man en missuppfattning av vad principen innebär, för
den kan innebära en centralisering, det vill säga att på
grund av ändamålsenlighetsskäl flyttar man kompe-
tens uppåt. Det tycker jag att Olof Ruin klargjorde i
utredningen. Jag rekommenderar den gärna till läs-
ning. För övrigt kommer det så småningom en artikel
i Svensk Tidskrift om de här frågorna, och den kan
jag också rekommendera till läsning.
Anf.  145  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag
tycker att Ingvar Svenssons analyser och resonemang
kring subsidiaritetsprincipen alltid är värda att lyssna
på. Det var förvisso inte första gången som Ingvar
Svensson anförde detta, och jag har dessutom haft
tillfälle att instämma i det tidigare.
Jag vill sedan bara göra reflexionen att huruvida
Europatanken är liberal eller kristdemokratisk kan
man naturligtvis alltid diskutera. Jag undrar om inte
de som startade den här processen fann tanken på en
integration och ett enat Europa både klok och framför
allt nödvändig, och det var nog det som var drivande,
inte någon särskild politisk ideologi.
Jag går över till den direkta frågan eller kom-
mentarerna från Ingvar Svensson om en vald ordfö-
rande i Europeiska rådet. Jag har inte menat att bara
för att man väljer en ordförande för längre tid i Euro-
peiska rådet så upphör den överstatlighet som för
närvarande finns inom första pelaren. Vad jag har
talat om är vikten att bibehålla balansen mellan EU:s
olika institutioner. Läser man vår reservation så är vi
ju inte tvärsäkra på hur detta ska utformas och utfö-
ras. Vi har ju en ganska tentativ skrivning och hade
väl kunnat hoppas på att man skulle föra ett analyse-
rande resonemang kring behovet och kring Europeis-
ka rådet. Men, jag upprepar det, av i huvudsak inri-
kespolitiska skäl har den här frågan låsts för opposi-
tionen, och man anser att det är alldeles nödvändigt
att Sverige i de fortsatta förhandlingarna i konventet
och i regeringskonferensen inte har möjligheter att
diskutera den här saken. Jag bara noterar att det är på
det sättet.
Anf.  146  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Jag tackar för stödet när det gäller
subsidiaritetsprincipen - det är jag väldigt tacksam
för. Jag tycker inte om att vara tjatig på den här
punkten, men jag måste tydligen vara det i fortsätt-
ningen också.
Det som fick mig att studsa var just att Göran
Magnusson knöt frågan om ordföranderollen så starkt
till mellanstatligheten. Han sade just - titta gärna i
protokollet i morgon - "för oss som inte vill ha över-
statlighet". Han sade inte "för oss som inte vill ha
mer överstatlighet" - det borde han kanske ha sagt.
Jag tyckte att det var ett lite ohemult vädjande till
Miljöpartiet och Vänsterpartiet att ställa upp på här,
för detta är ett argument för ökad mellanstatlighet,
och det var där jag reagerade. Sedan kan jag ha för-
ståelse för att man driver kravet som sådant, även om
jag inte delar uppfattningen i grunden.
Anf.  147  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag borde kanske ha uttryckt mig kla-
rare, om jag nu uttryckte mig som Ingvar Svensson
citerar. Det kan vi avgöra först i morgon. Men min
avsikt med resonemanget har ju ingalunda varit att
den överstatlighet som vi genom olika riksdagsbeslut
har accepterat och som förefinns ska rubbas. Jag vill
bara understryka igen att vad vi är ute efter och vad vi
vill diskutera är att mellanstatligheten och alltså Eu-
ropeiska rådets styrka i det balanssystem som ju EU
faktiskt är inte försvagas så att mellanstatligheten
sjunker undan. Vi har ju hört av andra inlägg här att
det finns de som anser att Europeiska rådet bara är en
rest av ett gammalt tänkande och att helt nya saker
ska till, så det är väl värt att diskutera vilken ställning
och vilken styrka Europeiska rådet ska ha i systemet.
Anf.  148  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Det är bra att det blev några klar-
lägganden på den här punkten från Göran Magnus-
sons sida.
Från min utgångspunkt är det viktiga att jag ser
kommissionen som ett slags gyrokompass i EU-
rymden, och den ska stå för stabilitet och långsiktig-
het. Rådet har en tendens att nu och då fungera ut-
ifrån dagspolitiska perspektiv, till exempel om det är
några fiskefrågor för Spanien och så vidare. Göran
Magnusson som tidigare har suttit i EU-nämnden vet
ju att den problematiken lätt uppträder.
Då blir det ett kompromissande på den arenan i stället
för ett långsiktigt tänkande. Då kommer inte helheten
med i bilden när det gäller EU:s framtid. Det gäller
att det finns en långsiktighet och strategi i arbetet. Det
jag är rädd för med en vald ordförande är att man
förskjuter tyngdpunkten till Europeiska rådets sida,
till nackdel för kommissionen. Det är utgångspunkten
för mitt ställningstagande.
Anf.  149  MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation nr 1 och därmed också bifall till utskottets
förslag vad gäller punkterna 2 och 4.
Vänsterpartiet förespråkar internationell politisk
samverkan. Det handlar om samarbete och överens-
kommelser mellan stater om gemensamma och
gränsöverskridande samhällsproblem, som miljöför-
störing, kapitalets internationellt samordnade angrepp
på arbetsrätt och sociala rättigheter, människohandel,
prostitution, narkotika, undergrävande av mänskliga
rättigheter och så vidare. Det här är problem om vilka
det måste finnas ett internationellt samarbete. Men
denna samverkan kan och måste ske i former som
respekterar och stärker demokratin i stället för att
urholka den.
Mot den bakgrunden, med det grundläggande
ställningstagandet, var det självklart för Vänsterparti-
et att motsätta sig medlemskapet i den europeiska
unionen. Vi sade nej av demokratiskäl. Vi sade nej av
solidaritetsskäl. Vi sade nej av omsorg om den gene-
rella välfärdsmodellen. Vi sade nej av ekonomiska
skäl.
Skälen för vårt ställningstagande i folkomröst-
ningen 1994 har inte förlorat i styrka. Däremot re-
spekterar vi självfallet resultatet i folkomröstningen,
men vi har inte funnit anledning att ändra vår princi-
piella ståndpunkt. Därför verkar vi för en demokrati-
sering av Europas politiska institutioner. Vårt mål är
att ersätta EU:s odemokratiska beslutsformer och
fördragsbundna högerpolitik med en fri alleuropeisk
samverkan, grundad på demokratiska ideal, social
rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter.
För det här målet arbetar vi på många olika sätt.
Vi gör det i Europaparlamentet, genom våra ledamö-
ter där, och i konventet, där Kenneth Kvist har utfört
ett viktigt arbete. Och vi har även, efter fattig förmå-
ga, gjort det i det sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottet inför detta betänkande. Det finns
dock ganska starka krafter som arbetar för att EU ska
utvecklas i en annan riktning än den som vi önskar, i
en federal riktning. Det har vi sett också i konvents-
arbetet, även om man i de strävandena också har mött
ett betydande och glädjande motstånd.
Nu säger man här att vi inte ska vara så rädda för
det här med federalismen, eftersom det inte handlar
om att skapa någon autonom rättskompetens på EU-
nivå, om att skapa en suveränitet på EU-nivå; det
handlar enbart om tilldelad, delegerad, kompetens.
Jag är inte så säker på att vi inte ska vara oroade.
Det finns nämligen ganska många historiska exempel
på hur en ursprungligen delegerad kompetens med
tiden har blivit en kompetens i egen rätt. Om den som
delegerar kompetensen inte längre har de praktiska
möjligheterna att återta denna kompetens utan att
samtidigt ta stora politiska eller ekonomiska risker
hamnar man så småningom i en situation där denna
makt, kompetens, som ursprungligen var delegerad
blir mer eller mindre permanent. Det är ännu ett
stycke kvar innan den europeiska unionen är där, men
tendensen i den riktningen är tyvärr alltför tydlig.
Jag ska mycket kort kommentera en del av de
punkter där vi inte är eniga med utskottsmajoriteten,
men allra först ska jag kommentera en punkt där vi är
eniga med utskottsmajoriteten. Det gäller frågan om
en eventuell vald ordförande eller vald president i
rådet.
Om jag har förstått Göran Magnusson rätt argu-
menterar han ungefär så här: Rådet är uttrycket för
den mellanstatliga karaktären av EU-samarbetet.
Modellen med att välja en president har för avsikt att
stärka rådet. Ergo stärker presidenten mellanstatlig-
het. Därför borde vi som gillar mellanstatlighet vara
för den valde presidenten.
Detta är, menar jag, ett felslut. Jag vet inte om det
är på det här sättet, men det är möjligt att tesen, att en
vald president stärker rådet, är korrekt. Men i så fall
stärker man rådet genom att undergräva och erodera
dess mellanstatliga karaktär. Därmed är intet vunnet
ur mellanstatlig synpunkt.
Nu finns det en annan argumentation också, som
vår statsminister försökte sig på häromdagen eller i
går - jag hoppas att han ursäktar att jag i någon mån
polemiserar mot honom trots att han inte är närvaran-
de. Den argumentationen lät så här: Ja, men det blir
nog ungefär så där i alla fall. Ska vi inte försöka hitta
en kompromiss?
Jag är en varm anhängare av kompromisser som
politisk metod, men för att man ska kunna kompro-
missa måste man ha någonting att utgå ifrån. Man
måste ha en egen ståndpunkt som man sedan kan, om
det är möjligt, göra kompromisser utifrån. Här har det
lite grann varit fråga om att Sverige, genom regering-
en, redan från början ska inta kompromisståndpunk-
ten utan att basera sig på en parlamentariskt stödd
egen principiell ståndpunkt. Därför tror jag att det är
oerhört viktigt att majoriteten i riksdagen nu ställer
sig bakom den skrivning som utskottsmajoriteten
föreslår vad gäller förslaget om en vald ordförande i
Europeiska rådet.
Så till några punkter där vi inte är helt överens -
jag ska se hur mycket jag hinner med. Först några
termfrågor. Man kan ju tycka att det här med konsti-
tution, konstitutionellt fördrag och sådana saker är en
pseudodebatt. Det har väl inte så stor betydelse vad
saker och ting kallas, men i politiken har termer ofta
en ganska stor betydelse. Det är ingen tillfällighet att
väldigt många är väldigt måna om att detta ska kallas
konstitution.
Varför är det på det sättet? Jo, därför att
"konstitution" i alla språk, tror jag, associeras till de
grundläggande reglerna för en stat, låt vara i lite vari-
erande styrka. Det är den associationen man vill upp-
nå. Det vill man inte nödvändigtvis för att man ome-
delbart vill bilda en stat i egentlig mening, men den
ideologiska avsikten bakom att använda detta ord är
naturligtvis denna och inte någon annan. Och om man
nu vill försvara den i grunden mellanstatliga karaktä-
ren, som EU fortfarande har, bör man mycket bestämt
motsätta sig användandet av beteckningen
"konstitution".
Något liknande gäller naturligtvis det lilla ordet
"federal". Det är sant att det kan betyda lite olika
saker, men det är inte sant att det enbart betyder
kompetensfördelning, fastslagen kompetensfördel-
ning mellan olika nivåer. Det gör det, men åtminstone
underförstått ligger i detta också en tanke om att den
översta nivån har någon form av politisk makt och
någon form av suveränitet. Detta ligger också i det
federala begreppet. Se på USA! Se på Tyskland!
Det är inte bara det att det finns en kompetensför-
delning mellan delstatsnivå och federal nivå, utan det
finns också en reell makt på den federala nivån. Där-
för är det för vissa viktigt att använda de här orden:
"federal" och "federalistisk".
Jag instämmer med Göran Magnusson vad gäller
EU:s anslutning till Europakonventionen. Det är
oerhört viktigt. Jag ser fortfarande stora problem med
att EU tydligen samtidigt kommer att införliva den
egna stadgan för grundläggande rättigheter i fördra-
get. Detta skapar en olycklig dubbelstruktur som kan
leda till ganska besvärliga problem i det juridiska
försvaret av de mänskliga rättigheterna på europeisk
nivå.
Även om inte avsikten är att det ska vara någon
konflikt mellan dessa två dokument, två uppsättning-
ar av rättigheter, så är de inte identiska. Detta skapar
utrymme för oklarhet på det här området. Detta är
mycket olyckligt. Därför borde inte den här deklara-
tionen införlivas i fördraget.
Min tid går mot sitt slut. Jag ber att få hänvisa till
själva reservationen. Den rekommenderas för läsning.
Jag vill dock avsluta med att säga något om de natio-
nella parlamentens ställning. Vi är ju, åtminstone om
vi håller oss på ett någorlunda allmänt plan, överens
om att det är viktigt att stärka de nationella parla-
mentens ställning, men även här får man vara lite
försiktigt när det gäller på vilket sätt detta stärkande
sker.
Det finns på sina håll en tanke om att man ska dra
in de nationella parlamenten inte i första hand i for-
mandet av medlemsstatens ståndpunkt i förhållande
till sin egen regering utan direkt in i EU-systemet, till
exempel genom att låta parlamenten utse kommis-
sionsordförande eller sådana saker. Det tror jag att
man ska vara oerhört försiktig med, därför att då
bryter man den grundläggande struktur, den mellan-
statliga struktur, som EU trots allt fortfarande har.
Man öppnar upp för en annan typ av organisation, en
annan typ av utveckling, en federalistisk utveckling
som jag inte tror att det finns en majoritet för, åtmin-
stone inte i den här kammaren.
Givetvis ska vi se till att riksdagens inflytande
över de svenska ståndpunkterna och över EU:s ut-
veckling över huvud taget stärks på många olika sätt.
Det här betänkandet och det arbete vi har gjort och
kommer att göra i det här sammansatta utskottet är en
del i det arbetet, som jag tror kan och kommer att
utvecklas ganska mycket framöver.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 18.02 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
14 §  (forts.) Europeiska unionens framtidsfrå-
gor - ett konstitutionellt fördrag för EU (forts.
KUU1)
Anf.  150  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Innan vi bröt för middagspaus sade
Mats Einarsson att Vänsterpartiet förespråkar inter-
nationell politisk samverkan. Han höll också en öv-
ning i logik med bland annat Göran Magnusson i ett
helt annat ärende.
Jag skulle vilja pröva Mats Einarssons logik just
när det gäller internationell politisk samverkan, som
Vänsterpartiet förespråkar. Om man ser på Vänster-
partiets historia har det långt fram i tiden varit själv-
klart för Vänsterpartiet att förespråka internationell
politisk samverkan. Nationernas förbund sade Väns-
terpartiet nej till, EES-avtalet sade Vänsterpartiet nej
till, EFTA sade Vänsterpartiet nej till, till och med en
så harmlös institution som Nordiska rådet sade
Vänsterpartiet nej till. Jag undrar därför hur det
egentligen ser ut med Mats Einarssons och Vänster-
partiets logik. Det verkar vara så att en sak gäller i
ord och en annan i handling.
Anf.  151  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Utan att gå in i någon längre diskus-
sion om mitt partis tidigare ställningstaganden och i
vad mån de var motiverade när de gjordes - det skulle
nog kräva lite längre tid än vad jag har tillgång till -
vill jag ändå säga följande: Att man är för internatio-
nell samverkan, vilket jag menar att mitt parti alltid
har varit, betyder inte att man med automatik måste
bejaka just de politiska institutioner som för närva-
rande existerar för denna samverkan. Samverkan kan
ju inte betraktas som någonting abstrakt. Det är alltid
fråga om samverkan om något för något under vissa
bestämda förhållanden och i vissa bestämda syften.
Det är först när man analyserar detta som man kan ta
ställning till de institutioner och de vägval som vi har
att göra i politiken.
Det stämmer säkert att mitt parti tidigare haft en
något negativ inställning till de olika institutioner
som vuxit fram på den internationella arenan, men det
speglar framför allt att de politiska krafter som domi-
nerat dessa institutioner varit andra än de som mitt
parti företrätt.
Anf.  152  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Det var ett intressant sätt att försöka
komma runt problemet.
Ni skriver som en slags principiell uppfattning att
ni är för internationell politisk samverkan, att inter-
nationell politisk samverkan behövs. Inser inte Mats
Einarsson att han har ett trovärdighetsproblem om det
är så att han och Vänsterpartiet säger att de är för
denna samverkan samtidigt som de vid väldigt många
tillfällen, när frågan verkligen ställts på sin spets, har
sagt nej?
Varför ska vi lita på att ni är för internationell po-
litisk samverkan om ni historiskt sett hela tiden har
sagt nej? Eller kommer det att bli så som Kenneth
Kvist har indikerat genom sitt ställningstagande till
EU? Han har ju nu, efter att på lite närmare håll ha
jobbat i konventet med de europeiska frågorna, väl-
digt tydligt uttryckt att han skulle se det som mycket
negativt och trist om EU splittrades och var och en
gick åt sitt håll.
Om det är en sådan utveckling vi ser framför oss,
att Vänsterpartiet byter uppfattning, är det förstås
något som jag välkomnar. Men varför kan ni inte ta
tydlig ställning för internationellt politiskt samarbete
när frågan ställs på sin spets? Varför måste ni i så fall
alltid komma med det i efterhand?
Anf.  153  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! För det första ska vi nog låta Ken-
neth Kvist tala för sig själv. Jag tror i alla fall inte att
Tobias Krantz ska redogöra för vilka ställningstagan-
den Kenneth Kvist har gjort.
För det andra är det så, som jag försökte säga tidi-
gare, att man måste se på vad exakt det är man even-
tuellt säger nej till och på vilka grunder man gör det.
Jag tror inte att ens Tobias Krantz vill ge ett carte
blanche med ja till varje internationell institution som
kan tänkas uppkomma i framtiden. Det är omöjligt att
ge ett sådant ja på förhand. I stället måste man ta
ställning till respektive institution - som vi nu pratar
om - och se vilket syfte den har, hur organisationen
är uppbyggd, vilka möjligheter vi kan se att reformera
den i vår riktning och om det finns större möjligheter
att hitta framgångsvägar på annat håll.
Det är en analys som måste göras i varje enskilt
konkret fall. Vi har gjort det vad gäller Europeiska
unionen. Vi har kommit fram till ett annat ställnings-
tagande än Tobias Krantz parti, men jag tror att det
finns anledning att respektera både Folkpartiets och
Vänsterpartiets ställningstagande i just denna kon-
kreta fråga.
Anf.  154  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Herr talman! Två saker i Mats Einarssons anfö-
rande vill jag ta upp.
Den ena handlar om att jag än en gång har läst en
reservation som Einarsson rekommenderade. Där kan
man finna formuleringar som säger att v vill "ersätta
EU:s odemokratiska beslutsformer och fördragsbund-
na högerpolitik med fri, alleuropeisk samverkan
grundad på demokratiska ideal, social rättvisa och
respekt för mänskliga rättigheter".
När det gäller det allra sista skulle jag gärna vilja
höra om Vänsterpartiet och Mats Einarsson anser att
EU inte respekterar mänskliga rättigheter eller vad är
det för filosofi som ligger bakom detta?
Den andra handlar om Europeiska rådet där Mats
Einarsson lite filosofiskt lägger ut texten och säger att
de mål som jag försökt skissera för en förändring av
ordförandeskapet inte kan nås, i varje fall är man inte
säker på att man kan nå dem.
Socialdemokraterna tycker att man borde nå dem.
Frågan är vad Mats Einarsson har för alternativ. Eller
ser han inget problem med Europeiska rådets roll som
företrädare för det mellanstatliga i unionen? Det
skulle vara intressant att höra hur Einarsson ser på det
och vilket alternativ han egentligen har för Europeis-
ka rådet.
Anf.  155  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Den formulering som Göran Mag-
nusson läste upp var en mycket allmän karakteristik
av vårt ideal vad gäller internationell samverkan, där
bland annat respekten för mänskliga rättigheter måste
vara en grund. Detta betyder inte att vi anser att just
Europeiska unionen på detta område har något sär-
skilt digert syndaregister. Så är det säkert inte. Men
vad gäller helheten menar vi att Europeiska unionen
inte lever upp till detta. Det beror framför allt på att
det i praktiken finns en princip som ofta visar sig vara
överordnad de övriga demokratiska och vackra prin-
ciperna, nämligen principen om kapitalets frihet,
marknadens frihet. Detta slår hela tiden igenom i
Europeiska unionens arbete, och det är en av grun-
derna för vår kritik mot EU.
När det sedan gäller Europeiska rådet är det lite
svårt att säga - om man formulerar frågan på det sätt
som gjordes - att någon institution i EU, eller någon
institution över huvud taget, helt saknar problem. Nej,
Europeiska rådet är oerhört problematiskt i och för
sig.
Å ena sidan är det precis som Göran Magnusson
säger att Europeiska rådet är uttrycket för den mellan-
statliga karaktären av Europeiska unionen. Om man
då som jag tycker att mellanstatligheten är någonting
värt att försvara finns det naturligtvis anledning att slå
vakt om Europeiska rådet.
Å andra sidan är Europeiska rådet uppbyggt av
regeringar, alltså av exekutiven, samtidigt som rådet
har lagstiftande makt. Detta är konstitutionellt oerhört
problematiskt. Nu räcker inte min talartid till att re-
dovisa lösningen på detta problem - och hade jag haft
tid skulle jag inte klarat av att ge den lösningen - men
tanken om att välja president är i varje fall ingen
lösning på det problemet.
Anf.  156  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Herr talman! Mats Einarsson och Vänsterpartiet är
tydligen glada över att det finns problem med effekti-
viteten i Europeiska rådet. Det halvårsvis roterande
ordförandeskapet leder inte till att man kan ha riktigt
långsiktiga resonemang och långsiktigt tänkande. Det
kanske möjligen rentutav försvagar Europeiska rådets
styrka i den balans som ska finnas mellan institutio-
nerna.
När det sedan gäller de mänskliga rättigheterna
vill jag peka på att det var just de mänskliga rättighe-
terna jag ville få höra mer om. Är det så att Mats
Einarsson anser att Europeiska unionen och EG bry-
ter mot de mänskliga rättigheterna? Jag kan inte för-
stå texten på annat sätt. Får man ett bättre EU får man
också respekt för mänskliga rättigheter.
Frågan är intressant ur den synpunkten att alla
EU:s medlemsstater är anslutna till den stadga som vi
tidigare talade om som hanteras av domstolen i Stras-
bourg och har den nivån på sin egen verksamhet.
Frågan är om Vänsterpartiet anser att EU eller EG
bryter mot mänskliga rättigheter?
Anf.  157  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Först till frågan om Europeiska rå-
dets effektivitet och brist på långsiktighet. Jag är för
det första inte helt övertygad om att detta är ett oer-
hört stort problem. För det andra skapar man även om
man genom presidentmodellen skulle komma åt det
problemet samtidigt andra problem, som vi i utskot-
tets majoritet pekar på i våra skrivningar. Det har att
göra med att man försvagar den mellanstatliga ka-
raktären. Man kommer i praktiken att överföra makt
till de större och ekonomiskt starkare medlemslän-
derna.
Jag har inte påstått att EU bryter mot mänskliga
rättigheter. Det är fullständigt fel att tolka min reser-
vation på det sättet att jag påstår att Europeiska unio-
nen på någon specifik punkt eller i allmänhet bryter
mot mänskliga rättigheter. Det är en vantolkning. Vad
vi här försöker att göra är att i några få allmänt hållna
ord beskriva de principer som bör vara vägledande
för det internationella samarbetet. Där är respekt för
mänskliga rättigheter en viktig del. I den helheten
klarar inte Europeiska unionen av kravet fullt ut.
Anf.  158  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Herr talman! Jag vill kommentera det som står om
"ett federalt sätt" i reservationen. Jag vill inte slå
Mats Einarsson i huvudet med vad Kenneth Kvist står
för. Samtliga delegater från Sverige har ställt upp på
uttrycket "ett federalt sätt". Jag vill bara klargöra
detta. Det kan finnas olika uppfattningar inom Väns-
terpartiet på den punkten. Annars är det så att leda-
möterna inte är bundna utan är personliga represen-
tanter även om de har viss kontakt med sina partier.
Anledningen till min replik var egentligen det
Mats Einarsson tog upp om de mänskliga rättigheter-
na och att han inte ville införliva stadgan om de
mänskliga rättigheterna. Möjligtvis bygger det på
någon oklarhet i tänkandet. Om nu EU:s institutioner
kränker till exempel Mats Einarssons mänskliga rät-
tigheter, vart vänder sig Mats Einarsson då? Han har
egentligen ingenstans att vända sig. Det är därför det
är nödvändigt att det finns en juridiskt bindande stad-
ga som göra att medborgarna kan hävda sin rätt gent-
emot EU:s institutioner. Det är det som är vitsen.
Nu talar Mats Einarsson om risken för en dubbel-
struktur med Europakonventionen och stadgan. Det är
kanske ibland lite missuppfattningar om detta. Det
finns ingen hierarki. Domstolen i Strasbourg som
tolkar Europakonventionen gör sina uttalanden i för-
hållande till Europakonventionen. Den har inga sank-
tioner gentemot till exempel EU:s medlemsstater. Det
är så att man förbinder sig från medlemsstaterna att
följa utslaget, men det är ingen domstolshierarki i den
meningen.
Anf.  159  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Problemet med att EU:s institutioner
skulle kunna kränka mina, Ingvar Svenssons eller
någon annans mänskliga rättigheter är tänkt att vi ska
kunna komma till rätta med genom att EU tillåts bli
juridisk person - vilket vi accepterar, till skillnad från
Miljöpartiet, tror jag - och att EU också ansluter sig
till Europakonventionen om mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter. Om detta är vi överens.
Problemet uppkommer när det finns en parallell
text med likartat innehåll, den egna stadgan för
grundläggande rättigheter, som domstolen i Luxem-
burg ska döma utifrån. Vi får alltså två kataloger av
rättigheter, och vi får åtminstone en potentiell risk för
en konflikt mellan dessa. Detta menar jag är ett ex-
empel på hur EU försöker att till sig inkorporera de
funktioner som på ett mycket bättre sätt har fullgjorts
av Europarådet och där i stället Europarådet borde
stärkas i sitt arbete, inklusive domstolen i Strasbourg.
Anf.  160  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Herr talman! Det är möjligtvis ett missförstånd.
Domstolarna ser inte själva den här konfliktrisken.
Det har framgått när arbetsgruppen inom konventet
har tittat på frågorna. Vi kanske ska diskutera det
något vidare i morgon vid utfrågningen om dessa
frågor.
Mats Einarssons inställning är att vi ska invänta
en anslutning till Europakonventionen. Det är en
ganska lång process innan vi kan ansluta EU. Först
ska vi göra EU till juridisk person, och sedan ska vi
med en motpart förhandla oss fram till anslutningen
till Europakonventionen. Under den tiden finns det ett
interregnum där det inte finns möjligheter att hävda
sina rättigheter.
Europakonventionen innebär också en minimini-
vå. Man kan bygga på rättigheter utifrån detta. Det
gör stadgan i viss mån, även om en del så kallade
rättigheter egentligen bara är principer och liknar våra
målsättningsstadganden i regeringsformen. Det är väl
inga konstigheter att man har ett rättsverkande system
inom EU. Vi har ju det i Sverige. Vi har ett fri- och
rättighetskapitel som vi väl inte uppfattar som att det
skulle vara i konflikt med Europakonventionen, som
också är svensk lag.
Anf.  161  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Uttrycket interregnum blir kanske
lite missvisande. Under hela sin existens har EG och
EU stått vid sidan av Europakonventionen om
mänskliga rättigheter. Det är väldigt positivt att det
nu verkar finnas möjlighet att rätta till detta så att EU
kan anslutas till konventionen. Man kan i och för sig
beklaga att det inte går snabbare, men det blir ändock
gjort. Jag tror inte att det är någon större fara med det.
Vilka bedömningar domstolarna gör kan nog dis-
kuteras och ska diskuteras. Det är nu inte enbart min
egen juridiska klokskap jag grundar mig på när jag
pekar på risken med två potentiellt konkurrerande
rättsakter. Det har varit, som Ingvar Svensson mycket
väl vet, en omfattande diskussion om detta inte minst
i Europarådet. Jag är inte lugnad vad gäller den sa-
ken.
Anf.  162  KERSTIN LUNDGREN (c):
Herr talman! Centerpartiets vision om ett enat Eu-
ropa är ett folkets Europa. Låt oss alltjämt kalla det
en Europeisk union i den tappningen. Det är en union
som till skillnad från dagens otydlighet är tydlig och
har en tydlig folklig legitimitet. Människor ser att EU
inte är en sluten diversebutik utan i praktiken ger
förutsättningar för att öka människors självbestäm-
mande.
EU skapar inte nya gränser utan medverkar till att
utplåna gamla. Det öppnar för alla människor att
växa. Vi ser framför oss ett smalare men effektivare
EU som värnar fred och frihet, mänskliga rättigheter,
hållbar utveckling, öppenhet och rörlighet men som
också tar vara på och bejakar mångfalden och olik-
heterna i vår världsdel.
Det är ett EU som byggs underifrån och där mak-
ten delegeras uppåt och inte sipprar nedåt. Det är ett
EU med en så tydlig ansvarsfördelning som möjligt -
allt för att stärka medborgarnas möjligheter till såväl
inflytande som ansvarsutkrävande.
Det är, herr talman, nödvändigt enligt vår mening
att samla ihop och verkligen göra en förenkling av de
gamla fördragen, att tydliggöra EU:s uppdrag och den
mycket speciella samarbetsform som EU bygger på,
nämligen att vara både ett mellanfolkligt och ett över-
statligt organ. Vi - Sveriges riksdag - liksom andra
parlament ger EU mandaten. Det är staterna som är
traktatens herrar. Här ligger grunden för det mellan-
statliga samarbetet, företrätt i dag av regeringarna,
men i vår vision även av de nationella parlamenten.
Samtidigt är det ett faktum att för de områden där
vi finner skäl att överlämna beslutskompetens har EU
ett klart överstatligt mandat. Här tycker vi att det
också krävs ett stärkt folkligt mandat.
Vi måste utveckla formerna för en flernivådemo-
krati. Det kräver nya sätt att arbeta såväl här hemma
som i EU. Precis på samma sätt som vi på alla plan
söker tydlighet från Centerpartiets sida för självstyret
i våra kommuner och landsting måste vi här, i den här
kammaren, söka tydlighet också mellan staterna och
EU.
Från Centerpartiets sida välkomnar vi således inte
bara tydligare fördrag som grund för EU, utan vi
önskar också se en ökad tydlighet vad gäller kompe-
tensfördelningen mellan EU och medlemsstaterna.
Här finns alltjämt arbete att göra för att forma klarhet
såväl i de exklusiva som i de delade kompetenser som
EU ska få.
Inte minst för att kunna hävda subsidiaritetsprin-
cipen, både uppåt och nedåt, på ett kraftfullt sätt
måste fördraget utveckla också en kontrollfunktion
som i vår tappning gärna får innefatta en domstols-
prövning. Av det skälet krävs också att fördraget
kompletteras med en tydlig kompetenskatalog i stället
för bara en lista över politikområden.
Genom en ökad tydlighet i den delen kan vi också
undvika en så kallad flexibilitetsklausul. Det är en
klausul som riskerar att sätta ett hållbarhetsdatum på
fördraget som för närvarande också bidrar till otyd-
lighet i stället för tydlighet.
Respekten för de olikheter som finns inom EU
kräver i sig en tolerans för att de nationella olikheter-
na får utvecklas. Av det bör också följa en vilja att ge
EU beslutsformer som ger utrymme för flexibel ut-
veckling av EU-samarbetet. Då menar jag och Cen-
terpartiet således inte en flexibilitet när det gäller
EU:s befogenheter, utan en generositet när det gäller
att länder inom EU:s ram kan välja att gå före eller
för den delen att inte gå alls. Denna form av flexibel
integration måste finnas för att säkerställa EU:s folk-
liga stöd och legitimitet.
Herr talman! Det finns en förståelig och stor tvek-
samhet inför att EU ska utvecklas på ett federalt sätt.
Bakom denna tveksamhet finns en rad olika skäl,
bland annat rädslan för att vakna upp en dag i Euro-
pas förenta stater. Men låt oss se denna tolkning av
federal utveckling i flera perspektiv. Det är inte bara
ett alternativ som står till buds.
Låt oss också ställa frågan: Är det ett alternativ
med en utveckling i riktning mot en centralstyrd
struktur, där makten sugs upp på otydliga vägar i
slutna rum och överläggningar eller i tjänstemanna-
strukturer?
Det sistnämnda skulle enligt min mening utgöra
ett verkligt hot mot det parlamentariska självstyret -
lokalt, regionalt och nationellt - och för medborgar-
nas Europa. För Centerpartiet är det självklart att
hävda de folkvalda institutionerna och söka stärka i
första hand de direktvalda parlamentens roll.
Herr talman! Självfallet är också vi medvetna om
institutionernas historia och den strävan till balans
som har funnits och som alltjämt finns, vilket fram-
gick tydligt av Giscard d Estaings anförande tidigare
i dag. Med ett större EU finns dock alla skäl för oss
att förändra denna balans, och då till gagn för de
direktvalda parlamenten.
Låt oss ta fasta på det nya som det pågående kon-
ventet har inneburit - det som så varmt lovprisades
tidigare i dag vad gäller öppenhet och samverkan
mellan de nationella parlamenten och Europaparla-
mentet. Låt oss inte kliva tillbaka, utan främja en
utveckling av det mellanfolkliga samarbetet och stär-
ka den folkliga legitimiteten. Låt oss ge Europapar-
lamentet en andra kammare, vald utifrån de nationella
parlamenten, såsom Centerpartiet föreslår.
Av detta följer att vi vill verka för en renodling av
kommissionens roll. Kommissionen ska bli den verk-
ställande kraften och övervaka fördragen och deras
tillämpning. Initiativrätt ska i stort övergå till såväl
parlament som ministerråd. I kampen om de gamla
institutionerna verkar striden bli hård på flera sätt.
Ska kommissionen ges en vald president, ska det
gälla för Europeiska rådet eller för båda?
Låt mig bara åter betona vår grundläggande håll-
ning: att stärka de direkt folkvalda institutionernas
makt, såväl de nationella som Europaparlamentet.
Detta bör ske inte minst för att det ska vara möjligt
för medborgarna att utkräva ansvar av de folkvalda
även inom EU.
När det gäller frågan om att ge rådet en vald ord-
förande i en eller annan form verkar det finnas de
som uppfattar att detta är höjden av klokskap. Må-
hända får vi se hur försök görs för att dela ut dubbla
hattar i den dragkampen. Men låt mig göra klart från
Centerpartiets sida att här är det inte frågan om en
irritation över bristfälligt politiskt handlag från re-
geringen. Det är i stället en åsikt baserad på överty-
gelsen om att de institutioner som är mellanstatlighe-
tens främsta företrädare ska präglas av att alla stater
har likaberättigande till inflytande och rätt att utöva
ordförandeskapet. Ett system med vald ordförande
skulle inte bara stärka rådets ställning i förhållande
till parlamentet utan sannolikt också gynna de stora
medlemsländerna.
Av dessa skäl är vi glada för att riksdagen här i
dag kan göra ett mycket tydligt uttalande. Det är ett
uttalande som vi utgår från når fram både till Rosen-
bad och till de olika deltagarna i konventet. Därmed
borde det också leda till ett tydligt svenskt agerande
enligt riksdagens uttalande.
Herr talman! I likhet med andra välkomnar Cen-
terpartiet de möjligheter som det framväxande nya
fördraget öppnar för att lösa den gamla frågan om
Europarådets konvention om mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter. Med den utveckling av
fördragstexterna som nu sker vill vi även uppmärk-
samma ännu en Europarådskonvention - den som
gäller lokalt och regionalt självstyre. Det är en stadga
som måste beaktas såväl vad avser exklusiva som
delade kompetenser.
Avslutningsvis, herr talman, vill också jag under-
stryka vikten av att det nya arbetssättet med öppen-
het, som vi har hört lovprisats, inte får leda till och
avslutas med en hetsjakt på regeringskonferensens
beslut. Samma klokskap som det ligger i att en för-
dragsöversyn måste processas utanför de stängda
rummen ligger det i att det finns tid för dialog om
förslagen innan beslut fattas.
Med detta, herr talman, står jag bakom hela reser-
vation 7, som delvis berör punkt 1 och delvis punkt 3.
Men för tids vinnande och av praktiska skäl ska vi
inte dela ut nya rättelseblad, utan jag väljer att yrka
bifall enbart under punkt 3.
Anf.  163  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Kerstin Lundgren använde en del av
sitt anförande till att varna för federalism. Sedan
hörde jag henne dels säga att det är viktigt med en
strikt kompetensfördelning och kompetenskatalog,
dels tala sig varm för att de folkvalda institutionerna,
bland andra Europaparlamentet, skulle få ökat infly-
tande. För mig låter det som ett tydligt utslag av fede-
ralism, vilket jag välkomnar utifrån mina ideologiska
utgångspunkter.
Jag vill ställa en kontrollfråga. Tidigare har Cen-
terpartiet varit rätt kritiskt till att stärka Europaparla-
mentet på ministerrådets bekostnad. Ska vi se en
förskjutning i Centerpartiets politik i riktning mot att
Centerpartiet anser att fler beslut borde fattas av Eu-
ropaparlamentet på ministerrådets bekostnad? Det är
min första fråga.
Centern har ju också under de senaste veckorna,
lite grann i skuggan av Irakkrisen, som jag tolkar det
gjort en nyorientering i sin syn på den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. Om jag har förstått
saken rätt är det så att Centern numera är öppna för
ökad överstatlighet också inom utrikes- och säker-
hetspolitiken. Är det korrekt uppfattat?
Anf.  164  KERSTIN LUNDGREN (c)
replik:
Herr talman! Tobias Krantz noterade uppenbarli-
gen att jag förde ett samtal om federalism och om att
det finns olika sätt att uttolka detta. Det gäller att inte
stirra sig blind på ordet och ge det en exklusiv tolk-
ning som Europas förenta stater. Från vår sida är det
här rätt. Vi har dragit slutsatsen att vi behöver för-
stärka de direktvalda, folkliga institutionerna inom
EU. Det är det sätt som vi kan bygga tydlighet på,
och också få en möjlighet till ansvarsutkrävande på
ett bra sätt.
Frågan om Irakkrisen och den gemensamma utri-
kes- och säkerhetspolitiken kommer att komma till-
baka när vi kommer vidare i betänkandehanteringen.
Men det är också rätt, som Tobias Krantz har upp-
märksammat, att en motion har väckts från oss med
sikte på att man måste dra nya slutsatser i fråga om
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för
att kunna skapa en ökad tydlighet även här och kan-
ske nå en högre effektivitet i det demokratiska ut-
övandet.
Anf.  165  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Det var flera mycket glädjande be-
sked från Kerstin Lundgren. Det har ju varit så under
lång tid att när Centerpartiet har sett på hur den euro-
peiska integrationen ska drivas vidare har de slagit
följe mycket med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag
är glad över att Centerpartiet lösgör sig från dessa
mindre goda europeiska krafter. Välkomna över till
det mer positiva lägret, och också till en helt annan
syn på hur europeiska unionen ska utvecklas! Jag
välkomnar verkligen det. Jag vill få det sagt.
Sedan gav inte Kerstin Lundgren något väldigt
tydligt svar på hur Centern ser på den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, men en viss indika-
tion om att Centern är på väg åt rätt håll noterar jag.
Vi får väl anledning att återkomma till det i en senare
debatt.
Anf.  166  KERSTIN LUNDGREN (c)
replik:
Herr talman! Vad som är åt rätt håll är som sagt
alltid en spännande diskussion. Det vi har sagt är ju
att vi har velat verka för att undvika dubbla hattar,
dubbelheten i EU:s agerande. Det har också framgått
av tidigare motioner när det gäller vår EU-politik här
i kammaren. Det finns alltså ingen nyhet i det sam-
manhanget. Det är bara det att Irakkrisen har blivit
ännu en intäkt för att lyfta upp de frågorna.
Sedan är det ju så att Centerpartiet av hävd har en
linje där vi inte vill att de här indirekt valda struktu-
rerna ska vara de starka strukturerna. De finns, de ska
finnas, de kommer att finnas och de behövs. Men det
viktiga är att betona de folkvalda strukturerna, de
direkt folkvalda parlamenten. Detta är en hållning
som gäller oavsett om vi pratar om kommunförbund
eller om EU:s organisation.
Anf.  167  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag tänkte försöka beröra tre saker.
Kerstin Lundgren för ett resonemang som tycks inne-
bära att hon har uppfattningen att den makt som det
svenska parlamentet har på något sätt har sipprat ned
från EU. Kerstin Lundgren argumenterar för att det
ska vara tvärtom, nämligen att makten ska delegeras
underifrån och uppåt. Är det inte precis det som sker
när medlemmarna i EU genom parlamentsbeslut och
på annat sätt överlåter makt uppåt, om man vill ut-
trycka det på det sättet, i EU-systemet? Jag har lite
svårt att förstå hur det här med sipprandet och över-
låtandet uppåt kan appliceras på det här förhållandet
eftersom det faktiskt är så, precis som Centern vill ha
det, att man delegerar makt från de nationella parla-
mentet och uppåt.
Så vill jag säga ett par ord om Europeiska rådet
och dess valde ordförande. Det stora problemet tycks
vara att denne är vald. Kerstin Lundgren säger att det
för en del är höjden av klokskap att ha en vald råds-
ordförande. Ja, fast vi är ju inte tillräckligt många. De
som tycker att det är höjden av dårskap att ha en
sådan ordförande är faktiskt i majoritet i den här
kammaren. Det lite dumma i den här frågan tycker
jag är att man inte kan föra ett resonemang om Euro-
peiska rådets styrka och om hur man skulle kunna
arrangera detta.
Jag förstår att Kerstin Lundgren har en stark
känsla för att det är EU-parlamentet som ska stärkas
inom den europeiska unionen. Därmed ska man rubba
balansen. Ser Kerstin Lundgren ingen motsättning
mellan att kraftigt stärka EU-parlamentet och det
kraftfulla engagemang som Centern och Kerstin
Lundgren har mot federaliseringen av EU?
Anf.  168  KERSTIN LUNDGREN (c)
replik:
Herr talman! Här ser vi hur man kan uppfatta sa-
ker och ting olika. Det är så att vi vill bygga ett sam-
hälle underifrån. Det är alldeles rätt, Göran Magnus-
son. Det gäller Sverige och det gäller Europa. Makten
kommer från människorna och delegeras uppåt. Man
kan se exempel runtomkring, även här hemma i Sve-
rige, på hur man kan bygga annorlunda. Vi vill inte
ha en utveckling där en otydlighet i fördragen, en
otydlighet i kompetensfördelningen med flexibla
klausuler, öppnar dörrar för olika slutna överens-
kommelser som i efterhand ska godkännas i parla-
ment. Vi tycker att det är rimligt och viktigt att vi har
en tydlig ansvarsfördelning, och vi tycker att det är
rimligt och viktigt att den ansvarsfördelningen utgår
från den direktvalda, folkvalda nivån.
Vi ser också gärna att det i den maktfördelningen
blir en kammare till i EU-parlamentet, en andra
kammare vald från de nationella parlamenten för att
ytterligare stärka den mellanfolkliga kopplingen.
När det gäller frågan om det europeiska rådet är
det alldeles klart så att vi tycker att det är parlamentet
som behöver få en förstärkt roll. Jag hoppas att Göran
Magnusson hörde att jag tolkade det som att vissa
ansåg att det var höjden av klokskap - dock inte
Centern. Vi anser att det är något som vare sig stärker
det mellanfolkliga eller vår vision för ett framtida
EU.
Anf.  169  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Herr talman! Håller Kerstin Lundgren med mig
om att den makt som EU har, har delegerats från de
nationella parlamenten till EU? I så fall är det ju på
rätt väg också enligt Centerpartiet även om man,
tycker jag, argumenterar i motsatt riktning.
Sedan tycker jag att det är väldigt angeläget att
hålla borta frågan om hur vi nationellt har fördelat
makt och strukturer på kommunala nivåer, mellanni-
våer och nationella parlament. Jag har inget som helst
intresse av att EU ska lägga sig i hur vi organiserar
Sverige. Därför tolkade jag Kerstin Lundgrens reso-
nemang som att det faktiskt handlade om medlems-
staten Sveriges förhållande till EU-systemet.
Det här med parlamentet är ju intressant. Frågan
är bara, om makten är hyggligt fördelad mellan olika
institutioner: Om parlamentet ska stärkas, vilken
annan institution är det som då ska försvagas? Eller
ska alla stärkas? Då blir det väl kanske ingen föränd-
ring. Kan man verkligen utföra konststycket att få
allting att vara lika men ändå se till att allting blir
förstärkt? Måste man inte, om man förstärker parla-
mentet, tänka sig att det är någon annan av EU:s
institutioner som försvagas?
Anf.  170  KERSTIN LUNDGREN (c)
replik:
Herr talman! Det är ju så, som jag nämnde i mitt
anförande, att vi också vill renodla och förtydliga
kommissionens roll. Vår huvudlinje är alltså att stärka
de folkvalda institutionerna, där parlamentet ju är den
direkt folkvalda institutionen. Det är utifrån den ut-
gångspunkten som vi söker lösningarna. Det är med
andra ord också en signal om att kommissionen med
vår modell får en annan roll.
Anf.  171  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Herr talman! Det är just den sista delen i det som
Kerstin Lundgren tog upp i sin replik till Göran Mag-
nusson som jag funderar lite över. Det framgår ju av
reservationen att man vill tilldela kommissionen en
annan roll.
EU är ju en maktpolitisk hybrid, som jag sade i
mitt anförande. Det är ingen stat, och det är heller inte
någon internationell organisation. Det är en hybrid
mellan dessa saker. Det har gjort att man har skapat
speciella institutioner för att etablera en maktbalans
inom unionen med kommissionen, rådet, och parla-
mentet i första hand. Sedan har man också de kon-
trollerande organen.
Jag blir lite konfunderad när Kerstin Lundgren i
sin reservation vill säga att kommissionen inte längre
ska ha någon initiativrätt. I dag har den ju initiativrätt
när det gäller rättsliga akter och budgeten och när det
gäller internationella avtal. I stället ska detta övergå
till rådet och parlamentet, så att de ska ha initiativrätt.
Jag blev bara lite konfunderad och nyfiken: Hur ska
detta fungera i praktiken?
Anf.  172  KERSTIN LUNDGREN (c)
replik:
Herr talman! Det är naturligtvis en fråga som
måste utvecklas. Men kommissionens ställning och
den starka ställning som kommissionen har i dagens
EU ser vi som ett av de bekymmer som ligger i vägen
för att skapa ett folkligt förankrat EU. Där behöver
det ske en förändring för att stärka de folkvalda in-
stitutionerna på kommissionens bekostnad. Det är ett
utvecklingsarbete som ligger framför oss, enligt vår
mening.
Anf.  173  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Herr talman! Jag förstår av den diskussion som
har förts i tidigare replikskiften att detta ser ut att vara
en utveckling mot en regering på Europanivå och ett
parlament, precis som en statsbildning.
Kommissionen har en alldeles speciell roll genom
att den ska vara en stabiliserande och balanserande
faktor som ska se till hela unionen. Rådet tenderar ju
att ibland fastna i dagspolitiken och glömma bort
helheten och den mera långsiktiga strategin. Det-
samma gäller kanske parlamentet i många avseenden.
Vad jag förstår innebär det här tänkandet en helt
ny struktur för den europeiska unionen.
Anf.  174  KERSTIN LUNDGREN (c)
replik:
Herr talman! Ja, så är det rätt. Det är en ny struk-
tur för den europeiska unionen som vi eftersträvar
eftersom vi har dragit slutsatsen att den gamla struk-
turen inte kan bäras upp av en stark folklig förank-
ring, vilket vi tycker är viktigt att försöka åstadkom-
ma i den europeiska union i vilken vi har blivit med-
lemmar.
Anf.  175  GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Herr talman, kammarkamrater!
Demokrati är, vill jag hävda, den absoluta upple-
velsen av delaktighet, av att man har inflytande över
samtiden, kan styra sin vardag och påverka samhället,
av att man är del av någonting större, av ett rättvist
beslutsfattande där varje röst hörs och räknas.
Maktlöshet är demokratins motsats. Känslan av
maktlöshet är känslan av att man inte kan styra sin
vardag och än mindre påverka samhället omkring en.
Känslan av maktlöshet är den totalt uppgivna upple-
velsen av omvärlden som någonting som händer, som
styrs av andra och som är omöjligt att påverka.
Maktlöshet kan mycket väl kvala in som en av
mänsklighetens mest destruktiva känslor, men den
breder ut sig med en fart som vi nog har svårt att
förstå.
Politikerföraktet breder ut sig. Valdeltagandet
minskar. Demokratin har för många blivit något andra
sysslar med - något som är långt borta och något som
är för sådana som oss i den här kammaren. Något för
sådana som ogenerat kan vända hela detta problem
ryggen, ignorera revan i den demokratiska väven,
klyftan mellan folk och valda, och i stället hamra
vidare på byggandet av superstaten - den som ska
lösa alla våra problem. Den som ska sköta de bestyr
vi inte själva klarar av, som kommer att flytta makten
ännu längre från människor och som kännetecknas av
ett gigantiskt demokratiskt underskott.
Herr talman! För att kunna bryta maktlösheten
behövs såväl decentralisering av makt som ett globalt
beslutsfattande i frågor som är i sanning gränsöver-
skridande. Det arbetet kräver ökat internationellt
samarbete, men det kräver inte ett Europas förenta
stater. EU:s väg till det framtidskonvent som i dag är
föremål för diskussion i den här kammaren går ge-
nom fördrag som alla har lett till att mer makt centra-
liseras till EU:s institutioner, och vi ser en federal
statsbildning ta form. Miljöpartiet de gröna godkän-
ner inte denna statsbildning, som saknar folklig för-
ankring, legitimitet och skäl. Vi godkänner inte heller
den utveckling som framtidskonventet skissar på.
Det betyder inte att vi inte hade stora förväntning-
ar på konventet. Vi hoppades på och vill väl fortfa-
rande hoppas på att resultatet skulle bli en klar av-
gränsning av unionens kompetenser till några få
verkligt gränsöverskridande områden. Vi attraherades
av öppenheten, de fria formerna, idén om en kreativ
diskussionsklubb snarare än en förhandlingsarena och
utfästelserna om att konventet skulle präglas av del-
tagandedemokrati, folkligt inflytande och en känsla
av insikt om att EU för att få legitimitet måste flytta
makt närmare människor. Miljöpartister tjusas lätt av
sådant.
Vi har tyvärr fått anledning att bli besvikna. Kon-
ventet blev något helt annat. Vi upplever det som att
federalisterna har tagit kommandot, och den vänd-
ningen och en del av den inriktningen i reda ord är
det som betänkandet KUU1 slutligen handlar om. Det
är det som vi nu debatterar, även om inget i konventet
är helt färdigt och de slutliga besluten - vilket vi i
Sverige måste hålla hårt på - inte ska tas förrän vid
nästa regeringskonferens.
Herr talman! EU har kommit att bli en ständigt
svällande union. Varje fördragsändring har inneburit
mer makt till Bryssel. Därför delar inte Miljöpartiet
utskottsmajoritetens entusiasm för fördragsändringar
som uttryck i orden "en förenkling av den grund-
läggande fördragsstrukturen inom EU" innebär
"enbart fördelar". Vi kedjar inte fast oss i EU:s pelar-
bygge för att rädda just pelarstrukturen men räds att
ett frångående av den strukturen mycket väl kan leda
till ökad kompetens för unionen inom områden som
utrikespolitik och straffrättssamarbete. Vi tycker att
det skelett till konstitutionellt fördrag som presente-
rats tyvärr ger oss rätt på denna punkt.
Själva begreppet "konstitutionellt fördrag" är, likt
andra använda begrepp som "konstitution" eller det
mer harmlösa "grundfördrag", led i en federalise-
ringsprocess som syftar till att omvandla EU till en
renodlad statsbildning.
För att motverka detta motsätter sig Miljöpartiet
bland annat att EU tilldelas rättskapaciteter. Ett un-
dertecknande den i debatten ofta anförda Europakon-
ventionen får inte göras till priset av att EU blir en
normal fördagsslutande part.
Det är med tillfredsställelse jag och Miljöpartiet
konstaterar att utskottet förkastar att EU byter namn
till Europas förenta stater. Men jag kan inte avstå från
randanmärkningen att det faktum att själva diskussio-
nen kommer upp ger oss rätt i de farhågor som vi så
ofta redovisat i denna kammare. EU byter kanske inte
namn i dag, men sanna mina ord, det kommer - om
ingen vågar säga nej, stopp och belägg!
Herr talman! Miljöpartiet kan inte acceptera själva
tanken att EU ska vara den som slår fast vissa grund-
läggande värderingar som sedan är desamma för hela
Europa. Hela grunden är feltänkt: Värderingar växer
fram underifrån - de trycks inte ned uppifrån. I den
process som dock finns och tydligt märks i förslaget
till skrivning av den nya konstitutionens 16 första
inledande artiklar för att fastslå vissa grundläggande
värderingar vill jag understryka vikten av att fred,
social rättvisa jämställdhet och inte minst öppenhet
betonas.
Så görs knappast i det förslag som ligger i dag. I
stället betonas federalismen. I portalparagrafen slås
fast att EU:s befogenheter "på ett federalt sätt". Mot
detta hjälper inga förskönande omskrivningar. unio-
nens centralmakt kan inte försvaras. Att utskottsmajo-
riteten över huvud taget menar sig ha möjlighet att
skissa upp scenarier där man förutser hur begreppet
"på ett federalt sätt" ska tolkas av andra är enbart
verklighetsfrämmande. Jag och Tobias Krantz tolkar
uppenbarligen begreppet olika. I den här kammaren
kan vi tänka oss om inte 349 så åtminstone sju olika
tolkningar, men det kanske utskottsmajoriteten full-
ständigt kan förutse och redogöra för.
Herr talman! Utskottsmajoriteten markerar mot att
kodifiera principer som kan härledas till domstols-
praxis, som EG-rättens företräde. Det är bra, men den
utryckta tveksamheten borde vara ett rent avståndsta-
gande. Sådana kodifieringar kommer att innebära att
fördraget ger mer makt till EU på medlemsländernas
bekostnad - på riksdagens bekostnad. Det borde inte
riksdagen acceptera.
Inom stycket Principer och befogenheter behand-
las också två andra frågor som jag kort vill beröra:
subsidiaritetsprincipen och införandet av en utträdes-
paragraf inom EU. Konventets tankar på nya meka-
nismer för att hävda subsidiaritetsprincipen är väl-
komna, och vi följer noga den utvecklingen. De na-
tionella parlamenten är en logiska arena för att hävda
principen, men den mekanism som nu föreslås är
fortfarande för luddig i kanterna och för svag. Vi tror
på klara regler som ger rätt till åternationalisering av
en rad kompetenser och på att subsidiaritetsprincipen
i någon mån ska kunna domstolskontrolleras.
Vad gäller utträdesparagraf är vi givetvis glada för
riksdagens uppvaknande om behovet av en sådan.
Den argumentatoriska kullerbytta som utskottsmajo-
riteten sysslar med är dock rent löjeväckande då man
försöker förklara att man tidigare år förkastat exakt
samma förslag som man nu tillstyrker när det inte var
Framtidskonventet som lade fram det utan Miljöparti-
et de gröna. Antingen är man väl för att reglerna
klarläggs för hur ett utträde ur unionen ska gå till eller
också är man väl emot? Skälen är rimligtvis tidsobe-
roende.
Herr talman! En progressiv utskottsmajoritet där
även vi ingår tvingade Socialdemokraterna att bekän-
na sitt svärmeri för tankarna om en EU-president i en
reservation. Det är glädjande. Sveriges olyckliga och
något ologiska vurmande för att minska de små sta-
ternas möjlighet att påverka unionens framtid genom
införandet av en president för EU:s ministerråd har
kastat ut oss från sammanhang där vi naturligt hör
hemma. De sju små länder, eller sju dvärgar som de
kallas, som nu tagit strid mot EU:s stormakter för att
bibehålla maktdelningen mellan stor och liten i unio-
nen borde varit åtta. Jag förutsätter att när detta be-
tänkande är taget av riksdagen så företräder regering-
en majoritetens och inte minoritetens åsikt, och kan-
ske kan vi bekänna oss som en åttonde stolt dvärg
som står på de små ländernas sida mot de stora.
Den skepsis som vi känner inför en president i
ministerrådet känner vi också inför en president eller
en premiärminister för kommissionen. Genom att
välja kommissionsordförande direkt ur Europaparla-
mentet eller genom ett elektorskollegium och annat
som diskuteras bygger man upp en statsliknande
struktur med parlament och regering. Medborgarna i
EU har inte godkänt att EU utvecklas till en stat och
deras länder till län, och därför accepterar inte heller
vi en sådan ordning. Några dörrar behöver inte hållas
öppna, som utskottsmajoriteten önskar.
Miljöpartiet motsätter sig, likt utskottsmajoriteten,
däremot förslag om en fiskal EU-beskattning. Vi är
dock inte lika kategoriska motståndare till varje över-
gång till beslut med kvalificerad majoritet rörande
miljöskatter. Ska unionen fungera som det kraftfulla
verktyg för miljön som man brukar höra i denna
kammare att den ska, kan inte enskilda medlemslän-
der tillåtas blockera varje beslut om miljöstyrande
skatter.
Herr talman! Miljöpartiet delar utskottsmajorite-
tens bedömning rörande de nationella parlamentens
roll inom EU. Det finns ett spann för hur de natio-
nella parlamentens roll kan ökas utan att man för den
sakens skull kan tala om federalism. Vi ska hålla oss i
framkanten av detta spann. Det kräver goda tidsmar-
ginaler inom EU-systemet och inte minst att tidtabel-
len för den planerade regeringskonferensen hålls.
Herr talman! Valet riksdagen har att göra i dag,
eller snarare i morgon, handlar om centralisering eller
decentralisering, Brysselmakt eller folkmakt. Miljö-
partiet de gröna vet var vi står i den konflikten. Det
går inte att fortsätta hamra på en union utan att folket
hänger med. Det är inte acceptabelt att flytta makten
längre från människor utan människors medgivande.
Det håller inte att bygga upp ett Europas förenta sta-
ter där invånarna förvandlas från deltagare till beskå-
dare.
Jag är övertygad om att de som skriver framtidens
historieböcker kommer att se tillbaka på vår politiska
generation som några som beter sig som i berättelsen
om när den franska drottningen Marie Antoinette
ställdes inför folkets krav på bröd. Hon ska då ha
frågat: Saknar de bröd, varför äter de då inte bakel-
ser?
Maktlösheten breder ut sig, och vi väljer att flytta
makten längre från människor. Saknar de makt, var-
för gläds de då inte åt vårt EU-bygge, säger vi när vi
ställs inför folkets krav på inflytande.
Mot bakgrund av detta och den gröna riksdags-
gruppens beslut yrkar jag bifall till reservation 2 i
betänkandet.
Anf.  176  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Herr talman! Det finns mycket att säga om både
Gustav Fridolins anförande och reservationen. Jag
ska ta upp några punkter.
Först och främst kan jag säga att man inte utan vi-
dare kan döma ut konventets förslag till artiklar i det
konstitutionella fördraget eftersom man ännu inte har
sett slutprodukten. Man ska vara lite försiktig i fråga
om detta.
Jag blir lite nyfiken. I reservationen står det att
inte heller detta blir en optimal beslutsnivå för gräns-
överskridande frågor. Jag skulle gärna vilja höra talas
om Miljöpartiets optimala beslutsnivå i dessa frågor,
var ligger den?
Man talar om att man tillsammans med alla gröna
partier vill driva dessa frågor inom EU. Är Gustav
Fridolin i gott sällskap med Joschka Fischer?
Jag tror att man har missuppfattat konventets ar-
bete. Det talas om att det skulle vara en förhandlings-
arena snarare än en kreativ diskussionsklubb. Det är
hittills en helt fel karakteristik. Det har ju varit ett
öppet diskussionsforum och inte en förhandlingsare-
na, och det är för övrigt en väldigt öppen arena. Det
är möjligt att det i slutskedet kan bli något slags för-
handlingsarena. Det vågar jag inte uttala mig om.
Men hittills är det en felaktig beskrivning av kon-
ventets arbete.
Jag ska också ta upp ett par andra frågeställningar.
Man säger att själva diskussionen om namnet på
unionen skulle ge Miljöpartiet rätt i deras farhågor.
Är det inte själva substansen i ett fördrag som är
avgörande? Är det namnet som är avgörande för om
det är några farhågor som besannas eller inte?
När det gäller Europakonventionen undrar jag om
det är rätt att jag nu har uppfattat att Miljöpartiet helt
har bytt uppfattning när det gäller EU:s anslutning till
Europakonventionen? Är det ett riktigt konstaterande
att man nu har svängt 180 grader i den frågan?
Anf.  177  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! Att det finns mycket att säga har jag
viss förståelse för. Jag och Ingvar Svensson står inte
på samma kant när det handlar om EU-debatten. Jag
ska försöka svara på det som sägs i någorlunda kro-
nologisk ordning.
Det finns en medvetenhet om att slutprodukten
inte är färdig än. Detta är en reservation som är skri-
ven utifrån hur debatten nu förs.
Den optimala beslutsnivå som ni efterlyser för
dessa i sanning gränsöverskridande frågorna - miljö,
grundläggande mänskliga rättigheter - måste rimligt-
vis ligga på en mycket högre nivå än vad som är fallet
i EU i dag. Lika lite som att en luftförorening stannar
mellan ett land i EU och ett annat land i EU stannar
den mellan EU och länderna utanför. Därför är vi för
till exempel en global miljödomstol inom FN:s ram.
Vi är för globala spelregler för kapitalet och mycket
annat.
Detta är åsikter som jag till viss del säkerligen
delar med Joschka Fischer. Men vi har rätt ofta olika
åsikter om vägen dit, och jag skulle inte säga att han
precis är min närmaste partikamrat i Europa.
Den kritik som vi riktar mot konventet kan jag gi-
vetvis inte överpröva mot Ingvar Svensson som har
förmånen att sitta där. Miljöpartiet hade också gärna
velat ha en ledamot i konventet. Jag tror att det är
någonting som vi delar med ett par andra partier i
kammaren. Men vi ser ändå en risk med att flera stora
länder har kastat in tunga ministrar som någonstans
har "pushat" på och tryckt på ett sätt som gör att
risken för att konventet utvecklas till en förhandlings-
arena är överhängande.
Givetvis - för att sluta vid Europas förenta stater
och diskussionen om detta - är det substansen som är
det intressanta. Men varenda gång som det från oss
eller från några andra EU-motståndare har kommit
upp en diskussion om EU:s utveckling och riskerna
med en statsbildning, och när vi dryftat oss till att
använda Europas förenta stater som term, har de som
kramar EU skrattat åt oss och sagt att det är löjeväck-
ande och inte sant och att ingen skulle kunna föreslå
något sådant och att ingen ens skulle föreslå ett
namnbyte. Och här ser vi svart på vitt i ett utskotts-
betänkande att förslaget om namnbyte har kommit
upp. Så nog får det ändras lite argument i EU-
debatten. Det blir intressant.
Anf.  178  INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Herr talman! Jag förstår inte detta med den opti-
mala nivån. Man skulle föra upp det till en högre
nivå, säger Gustav Fridolin. Är det en världsstat så att
säga av EU-modell som han tänker sig, eller hur tän-
ker han sig det i detta sammanhang? Det är en ganska
intressant frågeställning.
Sedan kan jag berätta att det inte finns något stöd i
konventet för att ha ett annat namn än Europeiska
unionen. Jag kan lugna Gustav Fridolin på den punk-
ten. Väldigt många av oss såg det som ett olycksfall i
arbetet när presidiet lämnade några olika alternativ
till detta.
Men jag har inte fått något svar på frågan om
Miljöpartiets syn på EU:s anslutning till Europakon-
ventionen. Är det en svängning 180 grader? Som jag
erinrar mig tidigare diskussioner har Miljöpartiet varit
angeläget om att EU skulle kunna ansluta sig till
Europakonventionen. Hur är det nu med detta, Gustav
Fridolin, har ni bytt åsikt på den punkten?
Anf.  179  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! Vad gäller en optimal beslutsnivå är
vår grundläggande princip, den som stöder vår demo-
kratiska politik, att makten ska ligga så nära männi-
skor som möjligt. Varje beslut som man blir påverkad
av ska man också kunna påverka själv. Det innebär i
de allra flesta fall att makten decentraliseras. Men i
några fall innebär det faktiskt att denna beslutsfattan-
de nivån blir högre än Sverige, högre än EU-systemet
och att vi faktiskt behöver ett globalt beslutsfattande,
vilket jag också sade i mitt anförande. Därför är vi för
en global miljödomstol inom FN:s ram, en global
domstol som säkerställer mänskliga rättigheter. Vi är
för annat som i dag faktiskt finns på utvecklingsstadi-
et inom FN-systemet. Vi är för globala spelregler för
kapitalet, en Tobinskatt inom FN och annat.
Vad gäller detta med Europas förenta stater och
de skrivningarna är jag medveten om att EU inte
kommer att byta namn i morgon. Det är också något
som gläder mig, även om det när det gäller substan-
sen går åt det håll som vi har varnat för, och fortsätter
att gå åt det håll som vi har varnat för. Nu har till och
med namnet dykt upp i diskussionen, vilket var full-
ständigt otänkbart - åtminstone sades det så - för
några år sedan.
Vad gäller Miljöpartiets inställning till EU:s an-
slutande till Europakonventionen om mänskliga rät-
tigheter och grundläggande friheter har vi möjligen
varit lite otydliga om nu Ingvar Svensson inte upp-
fattat vad vi säger.
Den politik som ligger fast är den som det står om
i vår reservation. Vi tycker att konventionen är bra -
jag utvecklar gärna hur den på ett bra sätt ska kunna
användas - men vi vill inte öppna dörren för att EU
blir en fördragsslutande part. Vi vill inte göra EU till
en juridisk person. Vi ser nämligen en fara i det och i
vilka konventioner som i framtiden kan komma att
undertecknas.
Anf.  180  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Det vore frestande att ge sig in i ett
animerat meningsutbyte med Gustav Fridolin om
innebörden av begreppet federalism. Jag ska dock
undvika det denna gång.
Min fråga gäller egentligen synen på hur besluten
ska fattas inom Europeiska unionen. Jag och Gustav
Fridolin kan säkert vara oense om exakt vilka beslut
som ska fattas på EU-nivå. Men vi är förmodligen
mer överens än Gustav Fridolin vill antyda.
Den intressanta frågan är hur de här besluten ska
fattas. Gustav Fridolin, du talade i ditt anförande
mycket om vikten av demokrati, insyn och öppenhet
och om att det ska vara folkligt deltagande och en
folklig förankring. Mot den bakgrunden har jag rätt
svårt att förstå Miljöpartiets inställning att Europa-
parlamentets ställning inte ska stärkas på ministerrå-
dets bekostnad. När jag säger att Europaparlamentet
ska stärkas menar jag på ministerrådets bekostnad,
givet de frågor som redan ligger på den europeiska
nivån.
Varför är ni i Miljöpartiet så rädda för att Europa-
parlamentet, som är direkt folkvalt och som har öpp-
na förhandlingar, ska få mer makt på ministerrådets
bekostnad - ett ministerråd som är slutet och där
ministrarna är indirekt valda? Som Gustav Fridolin är
väl medveten om är det i Sveriges fall inte ens så att
våra ministrar representerar en majoritet av befolk-
ningen i Sverige.
Anf.  181  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag är nog minst lika frestad som
Tobias Krantz att ge mig in i en diskussion om fede-
ralismbegreppet. Vi har ju varit inne på den diskus-
sionen någon gång tidigare, Tobias, så vi får se om vi
hamnar där igen.
Vad gäller Miljöpartiets syn på demokratin och på
hur beslutsfattandet ska se ut i EU överensstämmer
den med vår grundläggande syn på demokrati, på
vikten av öppenhet, insyn, inflytande, folklig förank-
ring och deltagande - jag är glad att det nu blir fört
till protokollet att Folkpartiet har insett vad som är
den miljöpartistiska synen på demokrati. Det kan
kanske behövas i någon annan debatt.
Men när vi talar om EU får vi inte göra misstaget
att använda de argumenten till att bygga upp en stat
som inte är godkänd av de människor som faktiskt
ska leva i den staten. Stärker man Europaparlamentets
makt på ministerrådets bekostnad, då stärker man de
överstatliga organens makt på bekostnad av de organ
som är mellanstatliga och som i vissa fall också har
ett överstatligt beslutsfattande men där det åtminstone
vore enklare att föra tillbaka besluten till mellanstat-
lighet. Det vill vi inte delta i.
Sedan har vi ett internt problem i Sverige i och
med att vi har en regering som inte företräder en
majoritet av folket. Detta är ett problem som Tobias
Krantz är väl medveten om att Miljöpartiet har för-
sökt att komma till rätta med, och detta är något som
vi nu jobbar med i konstitutionsutskottet för att kom-
ma till rätta med. Miljöpartiet vill kanske i slutändan
gå hårdare fram än vissa andra partier. Vi får väl se
var det slutar. Ett internt problem i Sverige är detta
med vår åsikt om hur EU som statsbildning ska bygg-
as fram.
Anf.  182  TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Jag förstår hur Gustav Fridolin reso-
nerar men jag tycker att han blandar ihop två saker.
Det är en sak vem det är som ger EU kompetens. En
annan sak är om de beslut som fattas på europeisk
nivå fattas med majoritetsbeslut, det vill säga genom
överstatlighet, eller fattas enligt enhällighetsprinci-
pen, genom mellanstatlighet. Det är två saker som
måste hållas i sär. Sedan finns det en tredje fråga:
Vem ska, givet att frågorna redan ligger på europeisk
nivå, fatta det här beslutet?
Jag tycker att det låter väldigt egendomligt att
Gustav Fridolin och Miljöpartiet är så negativt in-
ställda till att de frågor som redan ligger på europeisk
nivå, eller de frågor som vi tycker att det är rimligt att
de ligger på europeisk nivå, ska avgöras av ett indi-
rekt valt och ett slutet ministerråd i stället för i öppna
förhandlingar i ett demokratiskt valt parlament.
Jag får inte det, som jag uppfattar det, väldigt ge-
nuina engagemanget för demokrati och öppenhet i
den europeiska unionen och det resonemanget att gå
ihop med Miljöpartiets mycket negativa inställning
till att stärka Europaparlamentet på det indirekt valda
ministerrådets bekostnad.
Anf.  183  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! Men, Tobias Krantz, många av de
beslut som du talar om och som ligger på EU-nivå
vill vi ju flytta därifrån. Vi vill åternationalisera dem
- vi vill decentralisera. Kanske skulle de till och med
ligga på för hög nivå om de låg i riksdagen i Stock-
holm. Mot den bakgrunden måste vi verka på ett
sådant sätt att de ligger kvar på en nivå där förutsätt-
ningarna för åternationalisering är något större än om
de låg i EU-parlamentet. Det är ett beaktande som vi
måste göra.
Sedan har vi på olika sätt verkat, och vi kommer
fortsatt att verka och att ha olika idéer om hur man
kan göra ministerrådet till ett mera demokratiskt
organ. Det handlar om att i Sverige aktivt arbeta på
att få en regering som företräder en majoritet av
svenska folket. Det handlar om olika regleringar för
att öppna ministerrådet. Vi har talat om öppenhet i
beslutsfattandet, något som är fullständigt främmande
för den typen av beslutsfattande men som kanske
skulle behövas eftersom de beslut som där fattas är så
ingripande i människors liv. Också det är ett arbete
som vi utför för att få en logik och för att få vår poli-
tik att gå ihop.
Jag kan väl erkänna att det är svårt att ha två bol-
lar i luften samtidigt - att å ena sidan inse att det
mesta som i dag ligger på EU-nivå ska tillbaka till
den lägre nivån och att å andra sidan göra det bästa
möjliga av situationen just nu. Det gör att vi ibland
står inför vissa konflikter, och de tar vi. Vi behandlar
dem, och vi försöker att här i kammaren redovisa
enligt vilka argument vi tar dem.
Anf.  184  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Herr talman! Gustav Fridolin sade att Joschka Fi-
scher, som väl för närvarande är den främste gröne
företrädaren i EU-systemet - inte tillhör hans när-
maste partivänner. Det skulle vara intressant att få
exempel på vilka som tillhör hans närmaste partivän-
ner i EU-kretsen och hur man på den gröna europeis-
ka nivån har stöd för de uppfattningar som Miljöpar-
tiet för till torgs i sin reservation här.
När det gäller frågan om det mellanstatliga Euro-
peiska rådet är Gustav Fridolin så stolt över sitt fede-
rala sällskap i frågan om en vald ordförande att jag
inte vill störa stoltheten genom att fortsätta att disku-
tera den saken.
Det finns en anakronism i hela tänkandet hos
Gustav Fridolin. Han är mot federation och för mel-
lanstatlighet men vill inte diskutera och stärka det
mellanstatliga inslaget i det här balanssystemet. I
stället talar han om ett demokratiskt underskott som
egentligen bara kan lösas genom att parlamentet får
avsevärt mycket mera makt - alltså i federaliserande
riktning.
Jag skulle sedan vilja fråga: Är det en rimlig av-
vägning som ni i Miljöpartiet gör när ni använder den
EU-skräck som ni i Miljöpartiet har - jag drar mig
inte för att kalla det så - och säger nej till att EU-
systemet ansluts till det största, mest effektiva och
bäst kontrollerade instrumentet i världen för mänskli-
ga rättigheter, nämligen Europakonventionen, som
garanteras av Europarådet och som kontrolleras av
domstolen i Strasbourg? Varför är det värt att offra
den möjlighet som finns att skapa en ordentlig kon-
troll av de mänskliga rättigheterna över hela den
europeiska kontinenten? Är EU-skräcken verkligen
värd det priset?
Anf.  185  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag uppfattade tre frågor. Den första
frågan var vilka som är mina närmaste partikamrater i
Europa. Ja, vi är rätt många gröna som hyser en gans-
ka kraftig EU-kritik. Det gäller då österrikarna, brit-
terna, irländarna och danskarna - för att inte tala om
de gröna som finns i flera av ansökarländerna, i Nor-
ge och på flera andra håll.
Det är sant att det finns gröna som ser annorlunda
på EU och på möjligheterna att förverkliga de gröna
visionerna genom det systemet. Det är helt riktigt. Vi
ska också komma ihåg att den gröna gruppen i EU-
parlamentet trots detta är den mest eniga gruppen.
Det finns ingen annan grupp i EU-parlamentet som så
ofta röstar enigt.
Det är en svårighet att säga att det finns en stark
splittring inom den gröna gruppen bara därför att vi
tycker olika i den här frågan. Jag kan plocka upp ett
antal frågor där Göran Magnussons partier i Europa
skiljer sig.
Den andra fråga som jag uppfattade var varför vi
inte har velat diskutera att stärka ministerrådet som
organ. Men, Göran Magnusson, jag hade precis en
replikväxling med Tobias Krantz där jag försvarade
ministerrådets makt. Jag slutade med att säga ett
flertal olika saker som skulle kunna komma till för att
ministerrådets demokratiska legitimitet skulle stärkas.
Dessutom är så att det demokratiska underskott som
jag talar om mår bäst av att man flyttar makten tillba-
ka till dit där den hör hemma, till lägre beslutsnivåer.
Så kommer man till rätta med det allvarliga demo-
kratiska underskottet inom EU.
Slutligen: Jag vill inte offra Europakonventionen
om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,
inte på något sätt. Jag är mycket glad över att det land
som jag lever i, som Göran Magnusson lever i och i
vars parlament vi sitter är med i den konventionen
och i det samarbetet. Jag är mycket glad att alla andra
EU-länder och de flesta länder i Europa har skrivit
under samma konvention. Men jag tror inte att det
rätta sättet att föra den vidare är att göra EU till en
fördragsslutande part.
Anf.  186  GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag konstaterar att Gustav Fridolin
inte är intresserad av att Europakonventionen ska
gälla i EU:s  institutioner. Den makt som är överlåten
från de nationella parlamenten och som, så länge den
kvar i de nationella parlamenten, också kontrollerades
av Europakonventionen kontrolleras inte längre efter
överlåtelsen av Europakonventionen. Men det är
Miljöpartiet och Gustav Fridolin till freds med. Jag
konstaterar att EU-skräcken fördunklar synen så  pass
mycket att det som parlamentarikerförsamlingen i
Europarådet har uttalat och som flera institutioner i
EU har uttalat, nämligen att det vore önskvärt, klokt
och riktigt att ansluta EU till konventionen för
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,
viftar Miljöpartiet bort enbart med det argumentet att
vi inte kan ge EU en status som juridisk person. Där-
för får resten helt enkelt vara och riskera dessutom att
vi får dubbla system, olika uttolkningar av mänskliga
rättigheter och kanske försvagar skyddet för mänskli-
ga rättigheter för ett par tre hundra miljoner männi-
skor som bor i det Europa som ännu inte tillhör EU
och under lång tig inte kommer att göra det. Jag har
ärligt talat lite svårt att riktigt förstå det.
Jag hörde att Gustav Fridolin talade väl om Euro-
peiska rådet i repliker med federalisten Krantz, men i
övrigt har Gustav Fridolin och Miljöpartiet inte en
stavelse till att förstärka Europeiska rådet utan avvi-
sar närmast lite föraktfullt den socialdemokratiska
tanken på en vald ordförande och därmed stärkande
av rådet. Även på den punkten är det svårt att riktigt
förstå hur Miljöpartiet, uttolkat av Gustav Fridolin
här, har tänkt på dessa områden.
Anf.  187  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! Det lite föraktfulla avvisandet av
förslaget om en vald ordförande eller president i mi-
nisterrådet handlar om att vi inte tror på att vi stärker
ministerrådet med att offra dess mellanstatliga status
genom att stärka de stora staternas makt i ministerrå-
det. Jag tycker att man på samma sätt kan undra lite
hur Socialdemokraterna tänker just om mellanstatlig-
heten, som man vill värna.
Två randanmärkningar. Ska vi för det första börja
prata om EU-skräck och sådana saker kan jag lika
gärna slå tillbaka om skräck för de nationella parla-
mentens beslutsfattande. Jag tycker inte det är speci-
ellt konstruktivt.
För det andra de dubbla systemen. Vi tycker inte
att stadgan var speciellt bra heller, vilket står i vår
reservation. Vi tror på de nationella medlemsländer-
nas värnande av de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheter. Det blir lite konstigt när man
från er sida å ena sidan menar att EU enbart bygger
på delegerade befogenheter och därmed också ett
nationellt beslutsfattande i de organ som fått den
makten delegerad till sig, å andra sidan är fullständigt
övertygad om att det inte räcker med att staterna är
med och undertecknar Europakonventionen om
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det
blir lite dubbelt.
Jag vill inte öppna dammluckorna för att göra EU
till en fördragsslutande part, det är sant. Det är mitt
huvudargument. Hade inte det argumentet varit hade i
dag gått för att EU skulle underteckna detta underbart
bra dokument som Europakonventionen faktiskt är.
Men det öppnar dammluckorna för EU som en för-
dragsslutande part, och vi vet inte vilka fördrag som
EU skriver under i morgon när det blivit en juridisk
person.
Anf.  188  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet delar
i stora stycken ståndpunkterna i synen på bristerna i
den europeiska unionen vad gäller demokrati och
annat, även om det finns en och annan punkt där vi
inte har samma ståndpunkt. Frågan om EU:s anslut-
ning till Europakonventionen är en sådan. Jag vill inte
närmare utveckla det utan konstaterar bara att där gör
vi olika prioriteringar.
Det finns åtminstone ett par punkter där jag tycker
att det finns ett visst utrymme för klargörande av vad
som är Miljöpartiets ståndpunkt. Man säger till ex-
empel i reservationen:
"De Gröna ser klara poänger i upprättandet av en
kompetenskatalog. Det hade varit välkommet om EU
klart och tydligt definierade ett fåtal, i sanning gräns-
överskridande, kompetenser - - -".
Man rör sig helt klart i riktning mot Centerns po-
sitiva inställning till kompetenskatalogen, som vi av
andra fått reda på är en central federalistisk tanke. I
resten backar man helt plötsligt från detta och säger
att det inte är bra därför att det är fel majoritetsför-
hållanden i EU. Jag tycker inte att den ståndpunkten
förefaller så oerhört principiellt grundad. Hur ser ni
egentligen på en kompetenskatalog som ett inslag i
den federalistiska tanken? Är det bara själva fördel-
ningen av kompetensen som ni har synpunkter på,
eller har ni någon principiell inställning till tanken på
en kompetenskatalog?
Anf.  189  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! Det är precis det som står i texten.
Jag tycker att det är ganska principiellt. Ja, en kom-
petenskatalog på det sättet att EU klart definierar
vilka kompetenser de ska syssla med, inte på något
sätt går in på vilka kompetenser som ska ligga på de
olika nivåerna i Sverige, Tyskland och någon annan-
stans, men klart definierar vilka kompetenser EU ska
syssla med. Det är något vi i grunden principiellt är
positiva till därför att vi ser att vissa beslut måste
fattas på överstatlig nivå. Helst hade vi sett att de
fattades av någon annan än EU därför att EU bygger
på principer som vi inte tror på, därför att EU är för
litet för att ta hand om miljöproblemen. Vi har ändå
godkänt visst miljöarbete inom EU och vill arbeta där
för att göra det bästa möjliga av situationen. Men vi
kan inte vara banerförare i dag för upprättandet av en
kompetenskatalog därför att vi vet att vi i och med
skulle öka EU:s makt. Varje fördragsändring inom
EU har inneburit att EU fått fler befogenheter. Jag
tycker att det är ett ganska logiskt tänkande. Ja, prin-
cipiellt, det är bra om EU klargör sina befogenheter.
Men i den verklighet vi lever i i dag vet vi att vi tro-
ligtvis inte kommer att gilla det dokument som man
kommer fram till om man skulle påbörja ett sådant
arbete. Det tycker jag är både ärligt och klart - prin-
cipiellt klart och realpolitiskt klart.
Anf.  190  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Tack för det klargörandet. Miljöpar-
tiet är alltså federalister, men de har en annan syn på
vilken typ av federation som bör eftersträvas. Det är
klargörande.
Den andra sak som jag tänkte ta upp gäller beho-
vet av överstatliga beslut, majoritetsbeslut, när det
gäller miljöstyrande skatter. Jag ska inte argumentera
mot själva tanken som sådan, där tror jag att vi är
överens. Jag ska heller inte argumentera mot tanken
att det behövs någon typ av överstatliga beslut, även
om jag kanske inte delar den tanken, utan själva ar-
gumentationen. Det är ett utpräglat effektivitetsargu-
ment som används. Man säger att för att EU ska kun-
na bli kraftfullt på det här området måste vi har över-
statliga beslut med majoritet. Det tror jag är en gans-
ka farlig väg att argumentera för, att effektiviteten blir
avgörande för vilken beslutsmodell man ska ha. Öpp-
nar inte detta för vilken typ av beslutsmodell som
helst, bara den är tillräckligt effektiv i förhållande till
de mål som Miljöpartiet har?
Anf.  191  GUSTAV FRIDOLIN (mp)
replik:
Herr talman! När jag suttit en mandatperiod i
riksdagen ska det bli spännande att skriva en lista på
alla de olika epitet som man har fått när man har stått
i talarstolen.
Innan fick jag höra mycket om EU-skräck, och nu
blev jag plötsligt federalist. Kanske är det bara så att
vi har olika politiska ståndpunkter, och då ska vi
respektera dem och ha en debatt om dem. Det kan
också vara en tanke, jag vet inte.
Miljöpartiets tankar är i vart fall att besluten ska
ligga på så låg nivå som det över huvud taget är möj-
ligt. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen:
Varenda gång ett beslut påverkar en ska man inte
bara indirekt utan också direkt kunna påverka det. I
de allra flesta fall innebär det att makten decentralise-
ras, men i några fall - när det till exempel gäller
gränsöverskridande miljöproblem - måste makten
upp till en högre nivå.
Därför är det inte ett rent effektivitetsargument
som gör att vi godkänner överstatlighet i beslutsfat-
tandet om miniminivåer för miljöskatter inom EU-
systemet. Däremot är effektivitetsargumentet tungt
vägande mot bakgrund av det som har hänt varje
gång kraven har rests på en miniminivå för koldiox-
idskatter inom EU. Ett land har satt sig emot beslutet
och stoppat hela utvecklingen, så EU har inte kunnat
vara den motor i miljöarbetet som man så ofta efter-
lyser att EU ska vara.
Effektivitetsargumentet är tungt vägande, men det
är givetvis ett principiellt argument om var makten
ska ligga. Gränsöverskridande miljöproblem måste
lösas, och då är EU egentligen för litet, men det är det
organ som vi är medlemmar i. Då jobbar vi där, och
då kan vi just på den punkten godkänna överstatlig-
het.
Anf.  192  GÖRAN LENNMARKER (m):
Herr talman! I dag är det en stor dag. Med all re-
spekt för denna debatt är det andra händelser som har
fångat människors intresse. Det är jublande männi-
skor i Bagdad. De jublar därför att de ser den stora
statyn på den hatade diktatorn falla. Förhoppningsvis
ser vi inledningen till frihet och demokrati i Irak, det
får vi innerligt hoppas i alla fall.
Det här föranleder en reflexin över till Europa.
Europa är den världsdel som har haft mest förtryck
och flest krig. Det finns ingen annan världsdel i histo-
rien som har så mycket blod på fingrarna som Euro-
pa. Men vi har lärt oss av den. För en gångs skull har
vi lärt oss att man måste bygga ett fast och förplik-
tande samarbete mellan medlemsländerna, mellan
Europas länder.
Det stora som nu sker är att vi får en europeisk
integration som från att ha varit västeuropeisk nu går
över till att bli alleuropeisk. Detta är ett stort steg som
tas i Europas historia när det stora såret suddas ut
gradvis, och där vi på olika sätt i den här processen
bidrar till detta.
Europa är därmed också ett föredöme. Med an-
ledning av dagens händelse kan jag berätta att jag har
varit på Arabförbundet i Kairo och pratat om europe-
isk integration, hur vi i Europa har dragit lärdom av
vårt blodiga förflutna och lärt oss att vi måste leva
med varandra under bestämda och ordnade former.
Jag kan försäkra er att jag möttes av reaktionen:
Tänk, om vi i arabvärlden kunde följa detta. Tänk, om
vi kunde bygga upp något liknande. Tänk, om Iraks
folk kunde finna en sådan mekanism som såg till att
man aldrig mer behövde störta statyer på diktatorer
eller starta krig mellan grannländer. Det är precis den
insikten som finns.
Europa har aldrig haft ett mindre demokratiskt
underskott än vad det har i dag. Aldrig någonsin i
Europas historia har vi haft större möjligheter att i
demokratiskt öppna former tala med varandra över
landgränserna. Det gäller inte minst små länder som
har möjlighet att på ett helt annat sätt få inflytande på
Europas utveckling jämfört med hur det var under
den traditionella stormaktspolitiken, då det stora
länderna gjorde upp sinsemellan och de små länderna
vackert fick finna sig i den ordning som de stora
länderna kom fram till.
Det konvent som jag nu har förmånen att vara
med i - och jag vill betona att det är en förmån -
innebär att 28 länder är med, alla länder väster om
Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Moldova med två
gruppundantag: Det ena är EFTA-länderna Norge,
Island och Schweiz som har valt att ställa sig utanför
EU, även om de mycket långtgående deltar i samar-
betet - länder som för övrigt har ett mycket stort
demokratiskt underskott. Det andra undantaget gäller
konfliktländerna på västra Balkan. Annars är alla
länder med.
Med den konventsmetod som finns innebär det att
man har öppna diskussioner mellan medlemmarna i
konventet. Det är inte så mycket olika länder som
talar med varandra, utan det är människor från de
olika länderna som diskuterar, debatterar och försöker
att komma fram till lösningar. Hela konventets idé är
att inte vara en regeringskonferens, att inte vara en
förhandlingsorganisation där man sitter med korten
tätt intill kroppen och ger ifrån sig någonting bara om
motparten ger ifrån sig någonting tillbaka. Det hand-
lar i stället om att föra fram idéer.
Det är verkligen förbluffande att människor som
aldrig tidigare har samarbetat med varandra i några
liknande konstellationer ofta finner varandra väl. Man
tycker likadant som bulgarer som man i övrigt kanske
inte har så mycket gemensamt med vare sig språkligt,
geografiskt eller partimässigt. Men man kan finna
varandra över denna i så många avseenden splittrande
kontinent. Idéer binder samman mycket mer än man
kan tro.
I konventet har det varit ett litet olycksfall i arbe-
tet, och det har varit det fransk-tyska förslaget. Det
var det första förslag som lades fram som var ett
förslag från länder. Ingen annan har lagt fram förslag
och gjort sig till tolk för att vara svensk eller av nå-
gon annan nationalitet, utan man har lagt fram idéer
och sedan har man fått fajtas för dem som man ska
göra i goda demokratiska församlingar. Idén måste
bära. Man kan möta mothugg, och bland får man dra
sig tillbaka och erkänna att andra tänkte längre än vad
man själv gjorde. Det är prestigelöst och bra.
Tyvärr kom det plötsligt ett förslag från Tyskland
och Frankrike, och det hade vi i konventet aldrig
tidigare varit med om. Det bröt konventets arbetsme-
tod, och det ledde också till motreaktioner. Andra
länder började också samla sig i grupper. Det är det
enda exemplet i konventet där man har linjerat upp
länder i olika grupperingar.
Det är klart att man i viss mening alltid bär med
sig en nationell ståndpunkt, ett nationellt arv och en
nationell tradition som ofta är mycket starkare än den
som man ser hemmavid. Ju längre bort hemifrån man
kommer, desto mer svensk blir man. Så fungerar det
nog för oss alla.
Likväl är detta den enda fråga där vi har hamnat i
denna olyckliga låsning. Det hade varit bättre att få
starta en diskussion i konventet utan inspel från län-
derna.
Tyvärr har vi också den ordningen att utrikesmi-
nistrar kommer dit, läser upp ett anförande, går där-
ifrån och inte deltar i meningsutbytet. Det har inte
varit någon framgång, om jag ska formulera saken
försiktigt.
Konventet ska vara ett konvent och inte en för-
täckt regeringskonferens. Jag kan förstå att en del
statsministrar blir nervösa när de märker att konventet
lyckas väl. De vill kanske hålla koll på utvecklingen,
men det är inte lyckligt.
Jag vill ta upp två saker som jag tycker är viktiga
och som också har berörts tidigare i debatten. Det ena
är detta med kompetens.
Hela idén att EU är ett samarbete som bygger på
det ansvar som medlemsländerna delegerat till unio-
nen. Det innebär att man måste ha en definition av
dessa ansvarsområden och kompetenser. Man kan
kalla det för kompetenslistor eller vad man nu väljer.
Men i grunden behövs det en definition för att ska
kunna utöva kontroll - det som vi kallar subsidiari-
tetskontroll. Som Ingvar Svensson alltid brukar fram-
hålla innebär det inte alltid att den ska ligga på lägsta
nivå, utan den ska ligga på rätt nivå.
Därför måste konventet arbeta med detta, och det
är också avsikten med konventet, även om vi ännu
inte vet svaret. Del 1, som innehåller rubriker, ska
sedan följas av del 2 som har samma status som del 1,
men som handlar om mer preciserade kompetenser
inom ramen för de rubriker som återfinns i del 1.
Jag har själv, tillsammans med många andra, lagt
fram förslag om att man skulle införa tydligare kom-
petenser redan i del 1. Om det blir bra även i del 2
kan jag nöja mig med detta. Ur formell synvinkel är
det ingen skillnad på vilken del de ingår i.
Det här är också en viktig demokratisk fråga. Ett
av de stora demokratiska problemen med EU är att
det är lite av en Barbapappa - en figur som kan bli
allt eller inget. Man kan uppfatta det som att EU
lägger sig i allting men inte tar ansvar för någonting.
Det är svårt även för intresserade medborgare att
se vad EU är för någonting, vad det är EU bär ansvar
för och vad det är EU inte bär ansvar för. Det gäller
att ha en linje som är tydlig och klar: Det här bär EU
ansvar för. Därför ska vi också utkräva ansvar där vi
kan utkräva ansvar av EU. Och det här är nationell
kompetens, och då ska ansvaret ligga där.
Ibland har jag varnat för syndabocksidén, att EU
blir som IMF är i Latinamerika, att allt som är bra är
regeringens förtjänst och allt som är dåligt är IMF:s
fel. Vi får inte ha den utvecklingen i Europa att allt
som är bra tar man åt sig äran av på nationell nivå och
allt som går snett skyller man på EU. Det finns en
fara i detta, och det kan vi motverka genom att ha
tydliga kompetenser, en tydlig och förståelig beskriv-
ning av vad EU ska göra och därmed också vad EU
inte ska göra.
Det är därför som jag varit så skeptisk mot den
öppna samordningsmetoden som beslutsform. Det
besannas också av konventspresidiets försök att for-
mulera detta, för den riskerar just att sudda ut gränsen
för vad som är det nationella ansvaret  och
vad som är EU:s ansvar. Skapar man den här typen av
oklara beslutsmetoder blir ansvaret oklart och dim-
migt, man vet inte vem som bär ansvaret. Därför tror
jag att det är viktigt att man kan ha en öppen samord-
ning om det är tydligt och klart att det är EU-
ländernas ansvar. Sedan kan man jämföra statistik
över hur långt man når och allting sådant. Det är ju
inte så nytt. Det har man gjort länge.
Herr talman! Sedan vill jag ta upp detta med två
presidenter, som jag menar är olyckligt. Det har ju
framförts många skäl till detta. Jag tycker att det är
olyckligt just att vi har fått denna motsättning mellan
stora och små medlemsländer. Jag tror att vi aldrig
har haft någon sådan motsättning, möjligtvis lite
grann i Nicefördragets röstviktningsdebatt. Men an-
nars har vi aldrig haft den typen av motsättningar som
vi har just här och som jag tycker är mycket olycklig.
Nu tänker jag gå in på den mer materiella orsaken
till att vi från moderat håll och jag själv är så bestäm-
da motståndare till detta, och det är att om man har
två presidenter ska de också ha två skilda ansvarsom-
råden. Annars är risken att det verkligen blir en sam-
manblandning och snarare kaotiska förhållanden
inom Europeiska Unionen. Tankegångarna bakom
detta är mycket tydligt franska och går väl tillbaka till
den franska uppdelningen mellan president och pre-
miärminister. Jag tror att det vore olyckligt om man
särskilde den del av utrikespolitiken som är tänkt att
ligga hos presidenten, det som kanske ligger hos
Solana i dag. Vi behöver nämligen hålla ihop utrikes-
politiken. Utrikespolitiken innehåller många delar
som i dag lyder under kommissionen och det gemen-
samma beslutsfattandet. Biståndspolitiken, handels-
politiken och även andra delar behöver hållas ihop
med den så att säga höga utrikespolitiken.
Det andra är att man måste hålla ihop utrikesage-
randet med EU:s interna agerande. Vi kan bara ta
jordbrukspolitiken som exempel. Vi för en jordbruks-
politiken som direkt motverkar våra syften, till exem-
pel när det gäller samarbetet med Afrika. Vi måste ju
hålla ihop detta. Det ska vara en sammanhängande
politik. Då kan man inte göra en uppdelning på det
här sättet. Det är inte en materiell kritik som jag har
mot det här. Det är inte så mycket fråga om symboler
och maktspel utan just att få en sammanhållen, en-
hetlig politik på de områden som unionen ska bära
ansvar för. Återigen, det ansvaret ska vara tydligt och
väl avgränsat, så att vi vet vad vi medlemsländer har
delegerat till unionen och vad vi inte har delegerat till
unionen.
Slutligen vill jag också betona en sak som jag
själv slåss mycket för i konventet, att öppenheten mot
omvärlden ska vara ett centralt värde för unionen. Vi
ska inte bygga en palissad kring Europa, utan vi ska
se till att vi inte har spärrar mot omvärlden - ett Eu-
ropa som samverkar väl med andra länder utanför vår
kontinent.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till reservation 4.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 april.)
15 §  Tjänstgöringsskyldighet i internationell
verksamhet
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 2002/03:FöU2
Tjänstgöringsskyldighet i internationell verksamhet
(prop. 2002/03:26).
Anf.  193  ELSE-MARIE LINDGREN (kd):
Herr talman! Jag vill inleda mitt lilla anförande
med att yrka bifall till reservation 1.
Inom några veckor kommer många anställda inom
Försvarsmakten att känna en viss oro varje gång de
blir inkallade till sin överordnade för ett samtal.
Många familjer med barn kommer att fundera över
hur det ska gå när pappa eller mamma måste vara
borta från hemmet en längre tid, kanske långt, långt
borta. Det handlar om skyldighet att tjänstgöra i in-
ternationell verksamhet för all personal inom För-
svarsmakten.
Jag vill här redogöra för tre skäl till att vi kristde-
mokrater avvisar delar av propositionen och därmed
har skrivit en motion i ärendet.
För det första: För att Försvarsmakten ska vara en
bra och modern arbetsgivare måste man ha anställd
personal som känner sig motiverad inför en mycket
svår och utmanande arbetsuppgift, som det är att
tjänstgöra utomlands under många gånger svåra för-
hållanden.
För det andra: Avtalsvillkoren mellan arbetsgivare
och personalorganisationer måste vara klara innan
lagen träder i kraft.
För det tredje: Lagregleringen inom försäkrings-
området för utlandstjänstgörande måste ses över så att
det inte råder någon oklarhet om vilken lag som gäll-
er.
I propositionen redogörs för att i Försvarsmaktens
verksamhet ingår i allt större utsträckning uppdrag
med internationell anknytning. Det är en av försvarets
fyra huvuduppgifter. Sverige ska i samverkan med
andra länder aktivt delta i internationellt fredsbeva-
rande, fredsframtvingande och humanitär verksamhet.
Eftersom militära konflikter alltid riskerar att ut-
vidgas, ligger det i Sveriges intresse att bidra till att
lösa konflikter i vår omvärld. Därför föreslås lagänd-
ringar som kommer att träda i kraft redan den 1 juni
2003, alltså inom blott några veckor.
Regeringen föreslår genom denna lagstiftning att
Försvarsmakten ska ges möjlighet att utvidga arbets-
skyldigheten för samtliga anställda till att omfatta all
internationell verksamhet genom att kravet på sär-
skild anställning för tjänstgöring i utlandsstyrkan tas
bort. I dagsläget begär man tjänstledigt från sitt ordi-
narie jobb för att ingå i utlandsstyrkan, alltså en aktiv
handling från den enskilde.
Lagändringen betyder, herr talman, en drastisk
förändring för de redan anställda inom Försvarsmak-
ten. Människor kan bli beordrade att med kort varsel
infinna sig för tjänstgöring var som helst i världen i
humanitära, fredsbevarande och i fredsframtvingande
operationer, det vill säga krig. Detta gäller inte bara
officerare utan den som Försvarsmakten bedömer att
det finns behov av. Det kan betyda att en tekniker
med specialkunskap eller en förrådsman med bra
handlag med logistik kan bli uttagen att tjänstgöra.
Min uppfattning är att en del av dessa personer,
och kanske inte minst deras familjer, verkligen inte
hade räknat med att tjänstgöra långt borta och under
en längre tid när de tog anställning inom Försvars-
makten. De har ett anställningsavtal med helt andra
förutsättningar. Vi kristdemokrater avvisar därför
denna del av propositionen och menar att ett åtagande
för redan anställd personal ska vila på frivillighetens
grund.
Herr talman! Vi vill emellertid betona att det är
viktigt att Försvarsmakten skapar sådana förutsätt-
ningar att det leder till att tjänstgöring i internationell
verksamhet blir ett naturligt val för den anställde.
Detta har vi inget emot. Då kan vi tala om att vi får en
motiverad personal som också utför ett bra arbete i en
många gånger pressad situation.
Man kan ställa sig frågan varför man nu har så
bråttom. Förändringen kommer ju att träda i kraft
redan den 1 juni.
Vi kristdemokrater menar att det är av största vikt
att de avtalsvillkor som ska gälla verkligen blir klara i
tid. Det finns inget som tyder på detta i dag.
En avgöranden faktor för om en anställd ska kun-
na delta i utlandstjänstgöring utomlands är att man
anordnar trygga förhållanden för familj och anhöriga.
Regeringen bör också återkomma med förslag om
förtydliganden inom försäkringsområdet så att man
vet vilken lag som gäller.
Lagändringen kommer naturligtvis också att leda
till ytterligare ekonomiska åtaganden för Försvars-
makten. I går behandlade vi i försvarsutskottet ett
förslag om en fredsinsats med 90 personer i Demo-
kratiska Republiken Kongo till en kostnad av 200
miljoner kronor för en tolvmånaders period.
Vi kristdemokrater menar också att värdet, det vi
brukar kalla för meritvärde, av att delta i internatio-
nella insatser måste höjas. Officerare som jag har
talat med upplever att det nästan är negativt i karriär-
stegen att ha tjänstgjort utomlands. Vad kommer att
hända med dem som blir uttagna och ändå tackar nej
med tanke på deras karriär och i tider när vi vet att det
råder brist på personal? Kan vi i dag fullgöra våra
åtaganden inom förbanden när det gäller övningar?
Jag tror inte det.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag återigen på-
peka att Kristdemokraterna ställer sig positiva till att
Sverige har möjlighet att delta i internationella insat-
ser. Vi är övertygade om att vår försvarsmakt står
rustad med mycket god kunskap och insikt för många
svåra uppgifter.
Jag vill också lägga ett etiskt raster över det här
lagförslaget. Om vi gör det tror jag att vi kommer att
uppleva att det är för allas bästa att låta utlandstjänst-
göring ske på frivillighetens grund för redan anställd
personal. Men det ska vara tydliga anvisningar om att
utlandstjänstgöring är ett naturligt inslag för dem som
nyanställs inom försvaret.
Anf.  194  ÅSA LINDESTAM (s):
Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall till för-
slaget i försvarsutskottets betänkande om tjänstgö-
ringsskyldighet i internationell verksamhet.
Världen i dag är mer internationell än någonsin ti-
digare. Vi kan varje dag se på TV hur konflikter ut-
vecklar sig på olika håll i världen. Globaliseringen
ger nya förutsättningar över hela jordklotet. Sveriges
säkerhet hänger intimt samman med fred och säkerhet
i vår omvärld. Det har också påverkat förutsättning-
arna för vår egen säkerhet och för vårt försvar.
Sedan 1996 är därför en av Försvarsmaktens fyra
huvuduppgifter att bidra till fred och säkerhet i vår
omvärld. Sverige har en lång historia inom ramen för
FN att ha deltagit i internationella missioner i olika
delar av världen. Det ligger också i tiden att vara
internationellt engagerad. När unga människor söker
sig till försvaret är det ofta för att delta i internatio-
nella insatser.
Vi följer läget i världen varhelst vi befinner oss
och kan i dag veta vad som händer på de flesta håll i
världen. Likadant är det också för vårt försvar. Vi går
i dag emot en allt större internationell insats också när
det gäller Sveriges försvar och framför allt när det
gäller den verksamhet som bedrivs av utlandsstyrkan
inom Försvarsmakten.
I dag är det så att tjänstgöring i utlandsstyrkan är
frivillig och inte omfattas av annan anställning i För-
svarsmakten. När den arbetsuppgiften inte låg inom
Försvarsmaktens normala verksamhet var det rimligt
att tjänstgöring utomlands var frivillig. Men eftersom
deltagande i internationell fredsfrämjande verksamhet
har varit en av Försvarsmaktens huvuduppgifter se-
dan 1996 är det rimligt att tjänstgöringsskyldighet
föreligger. Dessutom ökar betydelsen av att delta
internationellt. Vi går därmed mot en allt större inter-
nationalisering av Försvarsmakten och därmed en
större internationalisering av landet.
Utskottet har tidigare uppmanat regeringen att ta
fram erforderliga lagförslag om tjänstgöringsskyldig-
het i internationell verksamhet. Genom det här betän-
kandet kommer nu tjänstgöring i utlandsstyrkan att
ske som en naturlig del av de anställdas arbetsupp-
gifter. Det här ger oss verktyg där yrkesofficerarna
har skyldighet att tjänstgöra i fredsbevarande och
fredsframtvingande verksamhet utomlands. Dessutom
har utskottet i ett tidigare betänkande framfört att
reservofficerare i högre grad än för närvarande bör
erbjudas möjlighet att tjänstgöra i internationell verk-
samhet. Därigenom kan yrkesofficerarna till viss del
avlastas.
Det finns en stor yrkesskicklighet inom Försvars-
makten i hur man ska hantera dessa frågor. Försvars-
makten måste självfallet arbeta tillsammans med sina
anställda, som vilken arbetsgivare som helst, inom de
arbetsuppgifter som fordras. Det måste ske i samråd
med den enskilde. Då kan Sveriges och Försvars-
maktens intressen ibland behöva sättas före den en-
skildes intressen. Jag vet att eftersom Försvarsmakten
är en klok organisation kommer detta att skötas på ett
smidigt sätt till gagn för oss alla, för yrkesofficerare,
för oss som politiker och för Sveriges samhällsmed-
borgare.
Herr talman! Den internationella verksamheten är
en huvuduppgift för försvaret. Försvarsmakten kan
använda sina anställda till de arbetsuppgifter som
erfordras, och de anställda vet vad som förväntas av
dem. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Anf.  195  ELSE-MARIE LINDGREN (kd)
replik:
Herr talman! Åsa Lindestam tar här upp att För-
svarsmakten ska lösa detta på ett smidigt sätt till-
sammans med den enskilde och säger att man har
gjort det tidigare. Hon säger att det här är ett bra
verktyg. Åsa Lindestam tar enbart upp officerare. Jag
undrar varför vi egentligen ska ha en lagförändring på
det här området om det nu sker i samråd och det finns
ett inslag av frivillighet. Jag skulle vilja höra varför vi
ska ha den här förändringen, Åsa Lindestam. Åsa
Lindestam tog inte heller upp samtliga anställda inom
Försvarsmakten. Det gäller ju inte bara officerare som
Åsa Lindestam nämnde.
Anf.  196  ÅSA LINDESTAM (s) replik:
Herr talman! Vi behöver en lagförändring efter-
som det hände någonting 1996. Då förändrade vi
stora delar av försvaret. Därför måste de som är an-
ställda inom försvaret veta att en av huvuduppgifterna
ändå är, och det finns möjlighet för dem, att tjänstgö-
ra i utlandsstyrkan. Det ska finnas en tjänstgörings-
skyldighet för dem. Därför ska vi svänga om. Men
jag förstår självfallet att man ändå måste föra en dis-
kussion med de anställda i varje enskild situation.
Anf.  197  ELSE-MARIE LINDGREN (kd)
replik:
Herr talman! Det är klart att man ska föra en dis-
kussion med de anställda, Åsa. Det är precis det som
jag efterlyser. Därför vill jag att det ska finnas ett
frivilligt inslag för de redan anställda. Det är viktigt
att påpeka det.
Vi vet ju att vi i framtiden kommer att ha brist på
personal inom Försvarsmakten. Då kanske inte frivil-
ligheten kan få lika stort utslag utan det blir en beord-
ring. Jag skulle vilja veta hur Åsa ser på det.
Anf.  198  ÅSA LINDESTAM (s) replik:
Herr talman! Jag tror ändå att vi måste ha som an-
slag att det ska vara en skyldighet att tjänstgöra i
utlandsstyrkan. Det är det som måste gälla. Sedan tror
jag ändå på samtalet hos alla arbetsgivare. Vi vet att
det flesta kommer att ha brist på personal i framtiden.
Jag tror att Försvarsmakten ändå har en möjlighet att
klara detta i och med att det är en duktig arbetsgivare
som kan föra en diskussion om de här sakerna.
Anf.  199  KARIN ENSTRÖM (m):
Herr talman! Frågan om tjänstgöringsskyldighet i
internationell verksamhet har ju diskuterats under
flera år. Med morgondagens beslut har vi kommit ett
väldigt långt stycke på väg.
Som sagts här i dag har Försvarsmakten sedan
1996 som en av sina fyra huvuduppgifter att bidra till
fred och säkerhet i omvärlden. Det innebär i sin tur
att internationell verksamhet har blivit en naturlig del
av tjänstgöringen för officerare. Svenska officerare
deltar i fredsfrämjande uppdrag och deltar i interna-
tionella övningar som elever och lärare på skolor
världen över.
Mot den här bakgrunden uppmanade utskottet re-
dan under förra riksmötet regeringen att återkomma
med lagförslag om tjänstgöringsskyldighet i interna-
tionell verksamhet. Det har regeringen nu gjort i
denna proposition, och det som riksdagen nu ska
besluta om handlar inte om att vi stiftar en lag som
tvingar alla försvarsanställda att tjänstgöra utomlands.
Nej, vårt beslut innebär att vi ger Försvarsmakten
möjligheten att som arbetsgivare reglera hur tjänstgö-
ringen i utlandsstyrkan ska gå till med ledning av
principen att detta numera är en naturlig del av de
anställdas uppgifter.
Kammarens beslut kommer också att innebära att
kravet på särskild anställning i utlandsstyrkan tas bort
för anställda i Försvarsmakten och att de särre-
gleringar som bland annat avser arbetsskador och
arbetstidsreglering ändras till att omfatta samtliga
som tjänstgör i utlandsstyrkan.
De här förändringarna är logiska och bra, för den
ordning som vi hittills har haft där man som anställd i
Försvarsmakten har måst ansöka om tjänstledighet för
att tjänstgöra i utlandsstyrkan är föråldrad och olo-
gisk.
Som vi har hört här i dag är frågan om tjänstgö-
ringsskyldighet inte okontroversiell. I utskottet är det
dock bara Kristdemokraterna som har reserverat sig. I
övrigt har framför allt Officersförbundet motsatt sig
ett obligatorium. Det som har kritiserats hårdast är
tanken på tvångslagstiftning.
Men den i propositionen föreslagna lagändringen
ger inte någon tvångslagstiftning i sig utan den är ett
sätt att skapa förutsättningar för arbetsgivare och
arbetstagare att komma överens genom avtal. Jag
förutsätter att Försvarsmakten agerar som en klok och
modern arbetsgivare vid personalplanering även eller
i synnerhet när det gäller personalplanering för ut-
landstjänst. Enskilda önskemål och personliga för-
hållanden ska självfallet vara vägledande i första
hand, men som vi skriver i betänkandet kan det upp-
stå situationer när nationens intressen går före den
enskildes.
Herr talman! Min förhoppning är att morgonda-
gens beslut ska bidra till att det kommer till stånd ett
avtal som tillfredsställer både Försvarsmakten som
arbetsgivare och arbetstagarna.
Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.
Anf.  200  ELSE-MARIE LINDGREN (kd)
replik:
Herr talman! Karin Enström följer samma linje
som tidigare talare, och jag förstår mycket väl era
argument. Karin Enström säger att lagändringen inte
är tvingande, och anförandet fortsätter i den tonarten,
men konsekvenserna gör att lagen kommer att bli
tvingande, för vi kommer att få brist på personal. Jag
är övertygad om att Försvarsmakten kommer att peka
med hela handen när den då till exempel vill ha en
tekniker, en meteorolog eller en officer till ett speci-
aluppdrag. Det är konsekvenserna som jag tänker på.
Anf.  201  KARIN ENSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Brist på personal har ganska lite med
själva tjänstgöringsskyldigheten att göra. En sådan
brist är beroende av hur vi här i riksdagen fattar be-
slut om resurser till Försvarsmakten och av hur För-
svarsmakten organiserar sig för att se till att vi inte får
brist på personal, vare sig det gäller officerare eller
andra som behöver tjänstgöra i utlandsstyrkan. Det
har nog snarare med resurstilldelning att göra och
med hur avtalen kommer att vara utformade. Avtal
måste precis som med Officersförbundet när det gäll-
er officerarna träffas även med de andra arbetstagar-
organisationerna för att det här ska kunna bli verklig-
het.
Just för att Försvarsmakten ska känna att den har
riksdagens stöd för att när avtalen väl är klara kunna
använda tjänstgöringsskyldigheten som ett måste tror
vi att det ändå kommer att behövas.
Anf.  202  ALLAN WIDMAN (fp):
Herr talman! Även Folkpartiet liberalerna väl-
komnar det faktum att tjänstgöring i utlandsstyrkan
vid internationella insatser fortsättningsvis kommer
att vara en skyldighet för Sveriges officerare. Det är
naturligt och, skulle jag vilja påstå, till och med
självklart, inte minst mot bakgrund av att de interna-
tionella insatserna sedan lång tid tillbaka nu är en
huvuduppgift för Försvarsmakten.
På vägen fram mot denna förändring har det fun-
nits olika vägar för regering och försvarsutskott att
gå. En väg som också tidigare har föreslagits har varit
att uttryckligt i lagen reglera den här tjänstgörings-
skyldigheten. Den andra principiella vägen, den som
både regering och utskott fastnat för, är att åstad-
komma samma effekter via anställningsavtalen.
Vägen att på civilrättslig grund åstadkomma
tjänstgöringsskyldigheten innebär fördelar. En sådan
lösning stämmer väl med den lösning som finns på
andra områden både inom den offentliga sektorn och
inom det privata näringslivet. En avtalsrättslig lös-
ning innebär, herr talman, också större möjligheter att
i enskilda fall ta hänsyn till personliga omständighe-
ter.
Inte minst mot bakgrund av den oro inom offi-
cerskåren som Karin Enström redovisade tror jag
också att den här vägen är mindre dramatisk än en
uttryckligen i lag reglerad skyldighet. Därför står
Folkpartiet liberalerna bakom den avtalsrättsliga
lösning som nu valts.
Däremot har vi kritiserat att den här hållningen
från regeringens sida inte drivits med konsekvens
genom propositionen. Först har man sagt att det här
bör vara en sak för Försvarsmakten såsom arbetsgiva-
re att ta initiativ till och påverka. I nästa ögonblick
har man tagit tillbaka detta genom att i författnings-
kommentarerna räkna upp de olika tjänstgöringsalter-
nativ som regeringen menar fortsättningsvis kommer
att stå till buds inom utlandsstyrkan.
Låt mig kort citera från s. 18 i propositionens för-
fattningskommentar, där det framhålls: "I utlands-
styrkan kommer det att fortsättningsvis kunna tjänst-
göra personer som till följd av sitt individuella an-
ställningsavtal i Försvarsmakten har en arbetsskyl-
dighet som omfattar tjänstgöring i utlandsstyrkan,
personer som har en  anställning i Försvarsmakten
men som ändå måste anställas särskilt för tjänstgöring
i utlandsstyrkan eftersom deras anställningsavtal inte
omfattar sådan tjänstgöring samt de som utan en
tidigare anställning i Försvarsmakten anställs för viss
tid för tjänstgöring i utlandsstyrkan."
Den relativa snårighet och mångfald av alternativ
som funnits tidigare och som jag tror att det varit
lagstiftarens avsikt att komma bort ifrån består genom
att den här katalogen av alternativ på nytt räknas upp.
Det finns, herr talman, inget skäl för regeringen att
ange vilka dessa alternativ kommer att vara, om det är
så att Försvarsmakten ska ha ansvar för vilka alterna-
tiv som väljs och hur anställningsavtalen utformas.
Konsekvensen av den här otydligheten blev bland
annat att det också framgent helt i onödan kommer att
råda osäkerhet om den politiska viljeinriktningen.
Dessutom är de skrivningar som jag just refererat
till ägnade att vilseleda enskilda officerare om vilka
möjligheter som kommer att finnas i framtiden. Det
gäller då särskilt de officerare som haft en anställning
i Försvarsmakten före det att de nu aviserade lagänd-
ringarna ska träda i kraft.
För det tredje, och det är möjligen också det mest
allvarliga, strider den här uppräkningen mot de inten-
tioner som Försvarsmakten redovisar sig ha för för-
svarsutskottet. Man är inte intresserad av att ha sär-
lösningar för de officerare som tidigare har varit an-
ställda.
I utskottet, herr talman, agerade Folkpartiet libe-
ralerna för ett förtydligande på den här punkten.
Dessvärre fick vi inte något gehör för våra invänd-
ningar. Trots detta yrkar vi bifall till förslaget i ut-
skottets betänkande, därför att det innebär ändå att vi
tydligare markerar att Sveriges ambitioner på det
fredsfrämjande området är stora, och vi markerar och
understryker tydligt att från nu och framåt är världens
sak också vår.
Anf.  203  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar
är inte så väldigt omfattande, men jag tycker att det
inte desto mindre innehåller nya och i varje fall som
jag ser det viktiga förutsättningar för att Försvars-
makten ska ges bättre förutsättningar för att fullgöra
en av sina för närvarande fyra huvuduppgifter. Det
ska nämligen i framtiden vara en naturlig del av an-
ställningsvillkoren att också delta vid fullgörandet av
internationella insatser, och jag tycker, fru talman, att
detta är bra.
Lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utom-
lands som gäller i dag innebär att personal som ska
tjänstgöra i väpnad tjänst för fredsbevarande verk-
samhet utomlands ska - märk detta - anställas särskilt
för denna uppgift. Detta innebär att tjänstgöring i
utlandsstyrkan för närvarande är frivillig för yrkesof-
ficerarna.
Som redan nämnts - jag upprepar det - behandla-
de utskottet våren 2002 frågan om tjänstgöringsskyl-
dighet i internationell verksamhet för yrkesofficerare.
Då konstaterade utskottet att det dittills ansetts att
tjänstgöring i väpnad tjänst utomlands ska vara frivil-
lig och att en anställning inom Försvarsmakten inte
medför någon skyldighet att tjänstgöra i utlandsstyr-
ka. Utskottet konstaterade också att det tillämpade
synsättet i tjänstgöringsskyldighetsfrågan var rimligt
så länge arbetsuppgiften låg utanför Försvarsmaktens
normala verksamhet. Men utskottet poängterade ock-
så att deltagande i internationell fredsfrämjande verk-
samhet ända sedan 1996 har varit en del av För-
svarsmaktens huvuduppgifter.
Utskottet ansåg det därför vara självklart att yr-
kesofficerare skulle ha skyldighet att delta i all den
internationella verksamhet som kan komma i fråga
inklusive fredsbevarande och fredsframtvingande
verksamhet - detta givetvis mot bakgrund av den
ökade vikt som deltagande i den internationella verk-
samheten successivt fått för Försvarsmakten och för
Sverige som nation. Utskottet ansåg att lagen om
väpnad styrka för tjänstgöring utomlands borde änd-
ras och uppdrog åt regeringen att återkomma till riks-
dagen med erforderliga lagändringsförslag.
Utskottet framhöll i beredningen av betänkandet
om Försvarsmaktens personal att Försvarsmakten
efter erforderliga lagändringar kommer att ha en
grund för att som arbetsgivare kunna införa ett system
där yrkesofficerare har skyldighet att tjänstgöra i
fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet
utomlands. Jag vill här understryka det riktiga i att
beslutet om att ålägga en yrkesofficerare tjänstgöring
utomlands i rimlig utsträckning ska ske utifrån den
enskildes personliga situation och förhållanden, gi-
vetvis också i samråd med den enskilde på samma
sätt som är fallet vid nationell - normal - tjänstgö-
ring. Enligt utskottet skulle dock Sveriges och För-
svarsmaktens intressen ibland behöva sättas före den
enskildes för att landet, alltså Sverige, ska kunna leva
upp till de olika åtaganden som gjorts vad gäller
medverkan i fredsfrämjande verksamhet utomlands.
Kristdemokraterna framhöll då i ett särskilt ytt-
rande till betänkandet att endast nyanställda officerare
borde ha denna skyldighet. Jag vill då erinra igen om
utskottsbehandlingen våren 2002 och särskilt peka på
att Försvarsmakten har fyra huvuduppgifter. Bland
annat är huvuduppgiften att bidra till fred och säker-
het i omvärlden. Utskottet har alltså redan tidigare
beslutat att lagstiftningen bör anpassas för att möjlig-
göra för Försvarsmakten att införa ett modernare
system för tjänstgöring i utlandsstyrka.
Regeringen har nu lämnat förslag till lag om väp-
nad styrka för tjänstgöring utomlands, om utlands-
styrkan inom Försvarsmakten och lag om ändring i
lag om disciplinansvar inom totalförsvaret med mera.
Kravet på särskild - jag vill poängtera detta - anställ-
ning i utlandsstyrkan tas därmed bort vad gäller an-
ställda i Försvarsmakten. Den särreglering som i dag
gäller för anställda i utlandsstyrkan ändras till att
omfatta samtliga som tjänstgör i utlandsstyrkan oav-
sett anställningsform. Regeringen har därmed lämnat
lagförslag som innebär att Försvarsmakten nu som
arbetsgivare kan reglera hur tjänstgöring i utlands-
styrkan ska ske utifrån principen att det numera är en
naturlig del av en anställds uppgift, det vill säga att
man ska fullgöra samtliga uppgifter som ankommer
Försvarsmakten.
Fru talman! Jag står, som framgår av mitt anfö-
rande, bakom betänkandet i sin helhet och yrkar bifall
till förslaget i detsamma. I konsekvens med detta
yrkar jag också avslag på reservationen från Else-
Marie Lindgren.
Det system som vi nu går ifrån, med frivillighet
att tjänstgöra i utlandsstyrkan för Försvarsmaktens
personal, innebär att den som önskar delta och är
anställd får lov att begära tjänstledighet för att delta i
fullgörandet av en av arbetsgivarens, alltså Försvars-
maktens, huvuduppgifter. Det är ett negativt förhål-
lande, både för arbetsgivaren och för den anställde,
som bland annat gick miste om tjänstgöringstid i
befordringshänseende.
Jag bedömer att de internationella uppgifterna
kommer att få en ökad betydelse i framtiden. Som
centerpartist tycker jag att det är en riktig och viktig
utveckling. Inte minst som medlem i EU har Sverige
ett stort ansvar att tillsammans med andra medlems-
länder ta ansvar för fred och säkerhet, inte minst i vår
närhet. Vi måste bland annat dra lärdom, tycker jag,
av det som i dag sker i Irak, där USA i kraft av sin
supermaktsstatus handlar oberoende av vad FN har
för inställning. Vill vi ha en annan utveckling än
denna måste vi skapa förutsättningar som kan utgöra
en balanserande kraft emot den som USA innehar i
dag. EU behöver därför militära muskler för att kunna
agera fredsbevarande och fredsframtvingande på egen
hand.
Det finns givetvis ingen av oss som önskar krig
och konflikter, men de finns ändå, och de måste kan-
ske finnas som en yttersta utväg för att förhindra
etnisk rensning och folkmord. Därför har vi i Center-
partiet också ställt oss bakom EU:s krishanterings-
styrka och tänker fortsätta att göra detsamma.
Det finns alltså, som jag ser det, starka skäl för att
underlätta för Försvarsmakten och dess personalför-
sörjning vid fullgörandet av dessa internationella
uppgifter. Förslagen i dagens betänkande är i detta
stycke ett viktigt steg som jag ser det.
Anf.  204  ELSE-MARIE LINDGREN (kd)
replik:
Fru talman! För att vara riktigt tydlig vill jag än
en gång betona vad Kristdemokraterna egentligen har
sagt, och det är att vi vill skapa förutsättningar som
leder till att tjänstgöring i internationell verksamhet
blir ett naturligt val för den anställde. Vi är inte emot
på något sätt, utan vi vill bara skapa de förutsättning-
ar som behövs för att man på frivillig grund ska välja
tjänstgöring i internationell verksamhet. Det är vik-
tigt.
Jag hör också att Eskil Erlandsson hela tiden rör
sig omkring det här med yrkesofficerarnas roll. Inte
ett ord är sagt om alla de övriga anställda inom För-
svarsmakten som också blir föremål för den här lag-
förändringen.
Sedan noterar jag att ingen av talarna har tagit upp
att man ska skapa förutsättningar för de anställda
genom att se till att de avtalsvillkor som man har
hållit på att förhandla om i tio års tid, som ännu inte
är klara, blir klara innan vi sätter den här lagföränd-
ringen i sjön. Det tycker jag är en oerhört viktig del
för alla dessa människor som nu ska ut och tjänstgöra.
Detta gäller också på försäkringsområdet.
Vi vet att man i den här åldersgruppen ofta har
små barn hemma. Vilken lag står över den andra när
det gäller till exempel föräldraledighet? Det vet vi
inte i dag. Vi borde ge regeringen i uppdrag att ta
reda på det innan vi sätter den här lagen i sjön, som
jag sade tidigare.
Anf.  205  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Vad beträffar avtal och försäkrings-
villkor för olika typer av statligt anställda är det var-
ken riksdagens eller regeringens uppgift. Det är en
myndighetsuppgift. Jag tycker inte att vi ska ingripa i
den typ av förhandlingar som normalt, på den svens-
ka arbetsmarknaden, sköts av arbetsgivar- och ar-
betstagarparter - och det görs på ett bra sätt för det
mesta. Det ska vi inte ingripa i hur som helst.
Vad beträffar detta med skyldighet eller inte säger
jag - och vi är brett överens om det i utskottet - att
den anställdes egenintressen självklart ska komma i
första hand. Men vid något tillfälle någon gång kan
det bli så att landets intressen måste gå före, och då
måste vi ha ett redskap och instrument för att så ska
kunna ske.
Anf.  206  ELSE-MARIE LINDGREN (kd)
replik:
Fru talman! Jag menar naturligtvis inte på något
sätt att vi här i kammaren från riksdagen ska gå in
och reglera avtalsvillkor. Men vi skulle kunna ge en
signal till dessa parter som har hållit på i så många år
med att försöka komma fram till ett resultat och som
inte har gjort det. Nu antar vi den här lagförändring-
en, som kommer att träda i kraft redan den 1 juni, och
vi vet att avtalen inte är tecknade ännu.
Vi från riksdagen skulle kunna ge en signal om att vi
tycker att det är viktigt att påskynda det här. Det finns
väl all anledning att göra det.
Anf.  207  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Om man från regeringens eller riks-
dagens sida skulle göra det som Else-Marie Lindgren
påtalar skulle jag vilja påstå att man skulle bli KU-
anmäld. Det är ju att ingripa från en överordnad myn-
dighets sida på ett sätt som inte får göras i vårt land.
Det är upp till arbetsgivaren och arbetstagaren att
sluta avtal. Riksdag och regering har inte med saken
att göra.
Anf.  208  ALLAN WIDMAN (fp) replik:
Fru talman! Jag delar den synpunkten. Det måste
vara upp till de enskilda att sluta de här avtalen. Just
det konstaterandet gör det ännu märkligare att reger-
ingen mycket tydligt talar om för Försvarsmakten
som arbetsgivare vilka alternativ som man ska erbju-
da.
Fru talman! Det som fick mig att hoppa till lite
var det som Eskil Erlandsson kom in på på slutet.
Han talade om hur viktigt det är att Sverige bygger
upp sin kapacitet för internationella insatser och att
detta sker inom ramen för den europeiska unionen.
Om jag citerar Eskil Erlandsson korrekt sade han i
det sammanhanget att EU behöver militära muskler,
bland annat för att balansera den makt som USA
representerar. Min fråga är då: Är det ett mål för
Centerpartiet när man betraktar uppbyggnaden av
krishanteringsförmågan i EU? Är den ägnad att ba-
lansera den makt som Nato och USA representerar? I
det sammanhanget undrar jag om det inte just nu vore
bättre att stärka den transatlantiska länk som innebär
att Europa och USA gemensamt bygger sin säkerhet.
Anf.  209  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Vad jag menar i det avseendet är att
vi åtminstone inom Europas gränser borde kunna ha
sådana resurser att vi kan ta hand om fredsframtving-
ande åtgärder på vår egen kontinent. Det har vi inte
kunnat historiskt sett. Förhoppningsvis kan vi det
framöver.
Sedan menar vi i Centerpartiet att det kanske hade
varit förnuftigt att låta vapeninspektörerna agera
någon tid till för att se om det ändå inte skulle gå att
undvika det som nu äger rum i Irak. Det kanske hade
varit förnuftigt, så att människor inte hade behövt lida
på sätt som människor gör i dag i detta område.
Trots detta ska vi inte avhända oss konflikten i
form av krig som det sista instrumentet, men vi hade
kanske kunnat undvika många tragedier och mänsk-
ligt lidande om vi hade givit dem ytterligare någon tid
som de begärde.
Anf.  210  ALLAN WIDMAN (fp):
Fru talman! Jag ska inte gå in på den snart avslu-
tade konflikten i Persiska viken. Det vore kanske att
komma alltför långt ifrån det ämne som är aktuellt för
dagen. Men jag noterar med stor tacksamhet att vad
Eskil Erlandsson egentligen menade var att Europa
borde ha militära förutsättningar att ta hand om sina
egna problem. Det var inte i första hand för att mot-
verka eller balansera USA och Nato som EU:s militä-
ra krishanteringsförmåga byggdes upp. Med det sva-
ret och det förtydligandet, fru talman, är jag mycket
nöjd.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 april.)
16 §  Behandling av personuppgifter inom soci-
altjänsten
Föredrogs
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU14
Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
(prop. 2002/03:36).
Anf.  211  MAGDALENA ANDERS-
SON (m):
Fru talman! Alla frågor som handlar om person-
uppgifter är naturligtvis ytterst känsliga. De handlar
om allas vår integritet.
Vi moderater har ett antal gånger framfört syn-
punkter på att bestämmelser som rör just integritets-
känsliga uppgifter ska regleras i lag och inte genom
föreskrifter som meddelas av regeringen eller av
någon myndighet som regeringen har bestämt - det är
något som regeringen av någon anledning hellre vill
och som föreslås i den här propositionen.
Förslaget är alltså att det är regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer som ska kunna
ge föreskrifter när det gäller sådant som vilken be-
handling som ska anses tillåten och olika sökbegrepp,
direktåtkomst eller samkörning av personuppgifter.
Det är med andra ord frågor som är väldigt viktiga för
den personliga integriteten. Detta tycker regeringen
ska hanteras som förordningar eller rentav som vanli-
ga myndighetsföreskrifter.
Då kan det väl vara på sin plats att påpeka att det
här förslaget handlar om hur man ska reglera hanter-
ingen av personuppgifter i socialtjänstlagen. Det är
alltså en mycket integritetskänslig verksamhet och
berör dessutom ett ganska stort antal personer. Ofta
handlar det också om människor som i övrigt kanske
hör till en lite utsatt grupp i samhället.
Vi menar därför att det är särskilt viktigt att den
speciella lagreglering som nu ska införas på det här
området är så detaljerad som det över huvud taget är
möjligt. Det är viktigt att den tydligt visar vilka grän-
ser för hanteringen av personuppgifter som är satta
och vilka krav man kan ställa i övrigt.
Man kan också notera att redan i samband med in-
förandet av lagen var vi moderater kritiska till den. Vi
delade även då Lagrådets uppfattning att den fått
alldeles för mycket karaktär av ramlag, alltså något
som alltid tenderar att bli en tolkningarnas strid. Lag-
rådet har påpekat att det är närmast undantagsvis som
en lag enligt det här lagförslaget är precis och kon-
kret. Det är alltså fortfarande, enligt vår uppfattning,
en lag som man kan tänja och sträcka på lämpligt sätt
av den som så önskar.
Det, fru talman, tycker inte vi är tillfredsställande.
Jag yrkar därför bifall till reservationen.
Anf.  212  MARITA ARONSON (fp):
Fru talman! Det här är ett tunt betänkande och
kanske inte egentligen en så stor fråga - och det är
inte heller så många här i salen just nu. Men det är en
fråga som kan vara av mycket stor betydelse för den
enskilda människan.
Det handlar alltså om att något ändra lagen för de
personuppgifter som hanteras inom socialtjänsten.
Lagen omfattar stora delar av den kommunala verk-
samheten, men också Statens institutionsstyrelse och
även olika typer av privat verksamhet. Den har såle-
des en större räckvidd än socialtjänstlagen och är
alltså viktig på det sättet.
Vi var negativa och hade kritik från Folkpartiets
sida redan när lagen infördes. Vi tyckte att det var en
ramlag som var svår att tolka. Lagrådet hade också
yttrat sig över propositionen och hade väldigt kritiska
synpunkter. Regeringen fick därför i uppdrag att
utarbeta ett lagförslag och återkomma till riksdagen.
Tyvärr är vi från Folkpartiet och Moderaterna inte
nöjda med det förslag som nu har lagts fram. Fortfa-
rande tycker vi att den har karaktär av en mycket
opreciserad ramlag som överlåter åt regeringen eller
myndigheter att bestämma vad som i själva verket ska
gälla. Den är väldigt diffus.
Vi tycker också att förändringen delvis borde till-
godose den kritik som Lagrådet framförde vid lagens
tillkomst. Man borde ha lyssnat bättre till vad Lagrå-
det sagt även denna gång. Vi i Folkpartiet är alltså av
åsikten att regeringen borde återkomma med förslag
till en mer genomgripande förändring så att lagen om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
innehåller fler bestämmelser med materiellt konkret
innehåll så att karaktären av utpräglad ramlag för-
svinner.
Jag yrkar bifall till reservationen under punkt 1.
Anf.  213  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Socialtjänstens insatser för enskilda
innebär att en mängd personuppgifter samlas in. De
är ofta av mycket känslig karaktär. Det är inte länge
sedan detta inte alls var reglerat i vår författning.
Sedan den 1 oktober 2001 har vi en ny lag som gäller
utöver personuppgiftslagen och som innehåller särbe-
stämmelser som är nödvändiga i socialtjänstens verk-
samhet.
Dagens ärende är som har sagts en komplettering
till tidigare fattat beslut. Det innebär bland annat att
ett principiellt förbud för socialtjänsten införs om att
ta in uppgifter om känsliga och ömtåliga personliga
förhållanden i sammanställningen av personuppgifter.
En del undantag från förbudet föreslås. Bland annat
gäller det uppgifter om åtgärd som beslutats inom
socialtjänsten och som innebär myndighetsutövning.
Det gäller också personuppgifter som behandlas i
sammanställning om det gäller uppföljning, utvärde-
ring och kvalitetssäkring. Enligt förslaget ska förbu-
det inte heller gälla den tillsynsverksamhet som be-
drivs av Socialstyrelsen eller länsstyrelserna.
Utskottet delar regeringens bedömning att den fö-
reslagna lösningen ökar både tydlighet och enhetlig-
het inom socialtjänstens verksamhet. Moderaterna
och Folkpartiet anför i motioner kritik mot förslaget
och menar att detaljregleringen är alldeles för låg.
Man vill ha mer precisering av det inskrivna och
accepterar inte som sagts att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer ska kunna göra
det.
Redan vid behandlingen av lagen om personupp-
gifter markerade regeringen att det hade varit en för-
del att på ett konkretare sätt i lagtexten kunna ange
vilka personuppgifter som får behandlas inom social-
tjänsten. Regeringen bedömde dock att ett sådant
förfarande skulle försvåra arbetet, och man betonade
också i propositionen att socialtjänsten ska iaktta
försiktighet vid behandling av sådana uppgifter.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande och avslag på motionerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 april.)
17 §  Vissa näringspolitiska frågor
Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2002/03:NU7
Vissa näringspolitiska frågor.
Anf.  214  STEFAN HAGFELDT (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1,
som jag också kommer att begära rösträkning på. Vi
moderater står givetvis också bakom de övriga reser-
vationerna i betänkandet som vi har skrivit under.
Inledningsvis vill jag understryka att goda all-
männa villkor för företagande är en grundläggande
förutsättning för att svenska företag ska kunna upp-
rätthålla en internationell konkurrenskraft.
I dagsläget missgynnas svenskt företagande bland
annat av ett överbyråkratiskt regelsystem, en företa-
garfientlig arbetsrätt och ett för högt skattetryck. Om
inte kraftfulla insatser görs för att undanröja dessa
hinder kommer den svenska konkurrenskraften att
urholkas och tillväxten i befintliga företag att avstan-
na. Den entreprenörsanda som ska fungera som grund
för nyföretagande kommer att kvävas. Regeringens
insatser för att stimulera entreprenörskap stannar
oftast i tomma ord och inte i radikala förbättringar av
det allmänna företagsklimatet.
Exempelvis visar uppgifter från Patent- och regi-
streringsverket att tillvaratagandet av innovationer
här i landet alltmer försämras. Enligt PRV minskade
antalet nationella patentsökningar med 13 % mellan
åren 2001 och 2002. Antalet är därmed det lägsta på
tio år. Jag hoppas därför att regeringen tar till sig de
förslag som redovisas i berörda motioner från m och
kd som behandlas i betänkandet så att konkreta åtgär-
der sätts in för att förbättra villkoren för uppfinnare
och innovatörer.
Vad gäller riskkapital är svenska företagare bero-
ende av goda allmänna villkor på det här området.
Tyvärr motverkar bland annat flera bestämmelser på
skatteområdet den kapitalbildning som måste till.
Förmögenhetsskatten är ett exempel på ett sådant
hinder.
En viktig uppgift för näringspolitiken är att främja
kvinnors företagande. Likaledes måste vi underlätta
för unga människor, liksom för invandrare, att starta
och driva företag. Ett mer begripligt regelsystem för
företagande är en mycket viktig åtgärd, inte minst för
sådana grupper som inte behärskar vårt språk fullt ut.
Forskningen och kompetensutvecklingen måste
också förbättras på många områden. Vi anser att den
regionala näringspolitiken behöver en bättre koppling
till universitet, högskolor och forskning.
Turistnäringen fyller en viktig funktion och till-
skapar många arbetstillfällen på flera håll i landet,
inte minst på landsbygden där turistsektorn inte sällan
utgör den dominerande arbetsgivaren. Med rätt poli-
tik skulle turistnäringen kunna fördubblas inom några
år.
Fru talman! Det finns mycket att göra för att ska-
pa ett bättre näringsklimat. I februari månad i år pub-
licerades en rapport från Jobs and Society Nyföreta-
garcentrum som visade nya bottensiffror för nyregi-
strerade företag här i landet. Antalet nya företag var
dåligt redan år 2001. Men tyvärr visade det sig nu att
antalet nya företag år 2002 var ännu sämre. Det har
medfört att många kommuner har fått stora problem
med sysselsättningen. I Örebro län var minskningen
över 24 %.
I måndags kom det nya dystra siffror på hur anta-
let konkurser har ökat. Bara i mars månad gick 660
företag i konkurs, vilket är en ökning med 17 % jäm-
fört med samma månad i fjol. Hittills i år, det vill
säga första kvartalet, har 1 976 företag gått i konkurs,
vilket är en kraftig ökning i jämförelse med förra året.
Allt detta påverkar givetvis arbetslösheten.
I tisdags kom det alarmerande siffror från min
hemkommun Norrköping. Jag läser direkt ur tidning-
en Folkbladet. Rubriken lyder: Arbetslösheten stiger
- över 4 000 i Norrköping utan jobb. "Arbetslösheten
i Norrköping stiger. Nu är den dystra 4 000-gränsen
passerad. - Det är oroande. Våren ska vara den bästa
tiden när det gäller sjunkande arbetslöshet, säger Jens
Lotterberg, utredare på länsarbetsnämnden."
Fru talman! Det finns många siffror som visar att
näringsklimatet här i landet har stora brister. Svenskt
Näringsliv kom med en rapport i januari månad i år
med namnet Svensk lyftkraft. Där kan man bland
annat läsa följande: Andelen nyföretagande i Sverige
är bara 4 %. Detta gav bara en 17:e placering av 20
jämförbara länder. Det ska jämföras med exempelvis
Island, där andelen nyföretagande var 11,3 %, vilket
är nästan fyra gånger bättre än Sveriges siffra. I Nor-
ge var andelen 8,7 % och i Danmark 6,5 %.
Vad gäller näringslivets investeringar som en an-
del av BNP hamnade Sverige på sista plats. Vad gäll-
er skattekvot hamnade vi givetvis också på sista plats,
eftersom vi har världens högsta skattetryck. Även vad
gäller skatt på företagande kom vi på sista plats. Un-
derlaget för den sammanlagda bolags-, förmögen-
hets-, utdelnings- och reavinstskatten. När man räk-
nade ut ett sammanlagt index för att få fram en rang-
ordning av länderna hamnade Sverige på sista plats
tillsammans med Frankrike.
Fru talman! Kan en regering få ett sämre betyg
vad gäller företagsklimat? Jag måste tyvärr konstatera
att det finns stora brister i näringslivsklimatet.
Gemensamt för de socialdemokratiska politikerna är
att de pratar mycket om att göra förbättringar för
näringslivet, men konkreta åtgärder lyser oftast med
sin frånvaro. Jag hoppas därför att regeringen nu läser
igenom våra förslag om förbättringar och sedan ser
till att de genomförs. Tack för ordet.
Anf.  215  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Folkpartiet har förslag till hur före-
tagsklimatet radikalt skulle kunna förbättras i Sveri-
ge. Företagandet är trots allt de välståndsbildande
krafter som innebär att sysselsättning och välfärd
långsiktigt kan tryggas. Insatser måste till på en hel
rad områden för att ett bättre företagsklimat ska kun-
na växa fram.
Det gäller bland annat följande områden:
· Lägre skatter för mer jobb.
· Minskat krångel och enklare regler för företagar-
na.
· Bättre konkurrens och rent spel på marknaden.
· En likabehandling av företagare och anställda i
trygghetssystemen.
· Vi behöver skapa möjligheter för att fler kvinnor
och invandrare ska kunna bli företagare.
· En ny syn på entreprenörskap och uppfinnare.
· Frihandel fullt ut.
· En energipolitik som ger god och säker tillgång på
el.
Sammantaget skulle en sådan politik leda till att
de grundläggande strukturerna i Sverige skulle för-
ändras så att vi får många företag och då speciellt små
som både vill och kan växa.
Sverige har västvärldens mest konjunkturkänsliga
offentliga finanser. I kombination med ett storföre-
tagsberoende gör det oss mycket utsatta för konjunk-
tursvängningarna, mer än vad vi borde vara. Detta är
en farlig situation som till sist ändå drabbar den ge-
mensamma välfärden.
Fru talman! Svenskt företagande är beroende av
goda allmänna villkor. Särskilt är tillgången på risk-
kapital mycket viktig. Enligt vår uppfattning har
regeringens arbete vad gäller just riskkapital främst
genererat ett antal utredningsförslag samtidigt som
utfallet i form av konkreta insatser har varit mycket
magert.
På såddfinansieringsområdet har visserligen ett
samarbete kommit i gång mellan Nutek och Industri-
fonden. Men resultatet i form av konkreta såddfinan-
sieringsinsatser har i stort sett uteblivit. Regeringen
har enligt min mening ett betydande ansvar för att
skapa en samsyn mellan Industrifonden och Nutek
när det gäller hur samarbetet ska bedrivas och vilka
projekt som bör erhålla stöd. Det är djupt beklagligt
att den nuvarande situationen har uppkommit samti-
digt som den rådande konjunkturen gör att behovet av
de statliga insatserna på området är som mest påtag-
ligt.
Fru talman! Ett ökat företagande bland kvinnor
kan bara uppnås om de hinder som finns för kvinnor
att starta och driva företag elimineras. Näringspoliti-
ken har här en viktig uppgift när det gäller att identi-
fiera hindren och ta bort dem. Tillgången på kapital är
en grundläggande förutsättning för allt företagande.
Det får inte vara så att de villkor som reglerar kredit-
givning diskriminerar exempelvis kvinnor, invandrare
eller unga.
Andra åtgärder som gynnar kvinnors företagande
är att tillåta ökat företagande inom sektorer där speci-
ellt kvinnor är verksamma. Det handlar till exempel
om att vidga möjligheterna till privat företagande
inom den offentliga sektorn. Vi är övertygade om att
kvinnors företagande skulle öka stort om exempelvis
vården och omsorgen öppnades helt för privata alter-
nativ. Många kvinnor verkar inom dessa områden.
Deras samlade kompetens är mycket stor. Vi tror inte
att den kompetensen kommer till sin rätt i den mono-
polsituation som i dag råder inom de verksamheterna.
Monopolet bidrar dessutom till att hålla kvinnolöner-
na effektivt nere.
Ett annat område som bör göras mer tillgängligt
för entreprenörskap är hushållsområdet. Här krävs det
främst åtgärder på skatteområdet. Det kan till exem-
pel handla om avdragsrätt eller skattereduktion vid
köp av hushållstjänster. Vad är det som säger att det
är fint att spika i ett fönster eller sätta in ett fönster
men inte fint att göra rent detsamma? Det finns ingen
logik i det hela.
När det gäller de ungas företagande behövs det
goda förebilder. Vi hade här i riksdagen häromdagen
ett celebert besök. Det var Snilleblixtarna, det vill
säga små uppfinnare mellan 7 och 12 år, som slog
ned i riksdagen och visade upp Hasselbackspotatis-
skäraren och snarkbollen, som för övrigt vår talman
fick ett exemplar av. Det är första steget i en kedja av
entreprenörskap och kreativitet. Sedan kommer Mini-
företagarna, Ung företagsamhet och till sist Drivhuset
på studentnivå. Det är dessa ideella rörelser som vi
bör uppmuntra och stödja allt vad vi orkar och kan.
Det är nämligen de som ska betala för våra pensioner
så småningom.
För att främja en positiv grundsyn på företagande
bland unga kan det finnas anledning att ta till lite mer
okonventionella metoder. En sådan som regeringen
faktiskt borde överväga är att distribuera ett informa-
tionspaket om företagandet till landets alla 18-
åringar, som vi i Folkpartiet har föreslagit.
Fru talman! Till sist till frågan om turismen. Tu-
ristnäringen är en viktig näring men skulle kunna bli
ännu viktigare. För att företagandet inom turistområ-
det ska kunna bidra med arbetstillfällen bland annat i
glesbygden där de så väl behövs krävs att de allmän-
na förutsättningarna för småföretagandet förbättras.
Det handlar till exempel om åtgärder för att förenkla
regelverket för företagarna och förändringar på skat-
teområdet, som vi har talat om tidigare.
Turistbranschen är också arbetskraftsintensiv, var-
för sänkta arbetsgivaravgifter och mer flexibla regler
på arbetsrättsområdet skulle få mycket positiva ef-
fekter, tror vi. Ytterligare en åtgärd som skulle un-
derlätta företagandet vore en bättre samordning mel-
lan de myndigheter som utövar tillsyn och kontroll av
turistföretagens verksamhet.
Vi efterlyser också en utvärdering av den statliga
turistpolitiken och även av den myndighetsstruktur
som finns på området. Jag noterar avsikten inom
Regeringskansliet att under det här året genomföra en
översyn av myndighetsstrukturen. En sådan översyn,
fru talman, är nödvändig och måste ha sin utgångs-
punkt i en utvärdering av målen för de statliga insat-
serna på området. Den måste också på ett genomgri-
pande och objektivt sätt belysa hur Turistdelegationen
och Turistrådet har genomförs sina uppdrag. Utöver
detta bör översynen inriktas på att generera förslag
som innebär tydliga begränsningar i de berörda aktö-
rernas agerande på en konkurrensutsatt marknad.
Enligt vår uppfattning ska företag inom turistsektorn
självfallet inte behöva konkurrera på ojämlika villkor
med offentligt finansierade aktörer.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion 4.
Anf.  216  LARS LINDÉN (kd):
Fru talman! För tids vinning yrkar jag bifall en-
bart till en av våra reservationer - nr 11.
I dag har vi en situation i svensk ekonomi som
inger stor oro. Den motor som ska skapa växtkraft i
vårt samhällsbygge, näringslivet, ges inte förutsätt-
ningar att fungera på ett bra sätt.
Regeringen inser inte att bland de kor som ska ge
oss mjölk och grädde - näring för ett gott liv i Sveri-
ge - börjar alltfler att se ganska magra och slitna ut.
Det är färre kor än på länge, och fler har börjat sina.
Fler kor dör än kalvar föds. Många är så gamla att de
inte har många år kvar. Flera av de kor som har haft
bra mjölkproduktion har köpts upp av utländska bön-
der och emigrerat.
En bonde som skulle hamna i det här läget skulle
snart hotas av konkurs om han inte genast satte in
radikala åtgärder för att få fart på mjölkproduktionen
och därmed ordning på sin ekonomi. Problemet som
bonden har är att hans kor inte har möjlighet att
komma åt tillräckligt med betesmark. Det finns en
massa taggiga buskar och stenrösen som hindrar
korna att nå de gröna livgivande ängarna och de fris-
ka vattenkällorna. Om bonden i det läget skulle be-
sluta sig för att ordna ännu fler stenrösen och taggiga
buskar så skulle han av sina grannbönder anses
handla lika förbryllande som Sveriges regering gör i
näringspolitiska frågor.
De stenrösen och taggiga buskar som korna har
problem med är en bild av de regler och förutsätt-
ningar som i dag gör det svårt för svenskt näringsliv
att vara framgångsrikt jämfört med konkurrenterna i
andra länder. Speciellt ställer det till svårigheter för
dem som vill starta nytt eller som ärver gamla före-
tag. Det är viktigt att dessa näringshinder undanröjs.
Fru talman! Konkurserna ökade med 12 % under
det första kvartalet i år jämfört med samma tid i fjol.
När ska regeringen förstå allvaret i detta? Efter nu
drygt åtta års socialdemokratiskt regerande har vi i
Sverige i dag 13 000 färre företag än 1994. De se-
naste två åren har enligt PRV antalet ansökningar om
nybildade företag sjunkit med 12 % och antalet pa-
tentansökningar har sjunkit med drygt 20 %. Hand-
lingskraften att utreda näringspolitiken verkar vara
outtömlig, men beslutskraften för förändringar lyser
med sin frånvaro.
Arvsskatten i Sverige gör att många familjeföre-
tag inte kan tas över av kommande generationer.
Tiotusentals familjeföretagare, 40-talister, står de
närmaste åren inför de här problemen. Var finns re-
geringens handlingskraft? Hinner regeringen ändra
arvsskattereglerna och rädda företagen?
Regeringen har otvetydigt handlingskraft när det
gäller att lägga fler stenar i företagarns ryggsäckar
och bygga nya stenrösen. Vi hör nu dagligen i nyhets-
sändningarna om regeringens nya idéer och kreativi-
tet för att ge företagen ännu fler bördor att bära. Det
handlar om hur man ska få ned de ständigt ökande
sjukskrivningarna i landet, som nu kostar oss över
110 miljarder kronor per år.
Men vad gör regeringen? Den verkar inte bekym-
ra sig för ohälsan, utan endast för statens budget. Man
bestämmer sig för att vältra över en del av kostnaden
på arbetsgivarna. De som redan betalar 170 miljarder
kronor för sjukförsäkringar och sjuklön ska nu betala
ytterligare flera tiotals miljarder kronor per år. Trots
att en medelsvensk vistas på sin arbetsplats endast ca
7-8 % av sin vakna tid under sin livstid har regering-
en dragit slutsatsen att det är på arbetsplatserna som
de största orsakerna till sjukskrivningarna tydligen
finns. Det är ingen imponerande analysförmåga, som
jag ser det!
Detta bekräftar också ännu en gång regeringens
negativa grundinställning till näringslivet. Man bryr
sig lite om att avgifterna drabbar de små företagen
orättvist - de som bara har 2 % sjukskrivna jämfört
med de stora arbetsplatsernas 6 %. Det hjälper inte att
regeringen pratar om att viss kompensation kommer
att ges till de små företagen. I snitt kanske det kan bli
skapligt, men för vissa företag kommer det här att bli
spiken i kistan.
Det är ett dagsaktuellt stort bekymmer hur dåligt
regeringen löser problemet med de dyra sjukskriv-
ningarna. Men det allra största problemet för Sverige
och för svenskt näringsliv är, och har alltid varit,
Socialdemokraternas innersta attityder till företagan-
de. Det är här vi kan finna orsakerna till att det är
motvind i näringslivet. Så länge s inte kan ändra des-
sa attityder kommer inte ett positivt företagsklimat att
kunna infinna sig i Sverige.
Vad gör Socialdemokraterna så kluvna i närings-
livsfrågor? När man läser hur de uttrycker sig i be-
tänkandet om företagandets betydelse för landets
utveckling kan man tro att det inte skulle vara några
problem i Sverige för företagare. Men verkligheten är
den motsatta. För att travestera ett ordspråk kan man
säga: Vad ni socialdemokrater säger och skriver hörs
inte för vad ni är skriker så högt.
Man förstår att ni i socialdemokratin har ett atti-
tydproblem att bearbeta när man konstaterar att så få
socialdemokrater blir företagare.
Statistiken visar på flera punkter att Sverige i dag
har ett av Europas sämsta företagsklimat, speciellt för
små och medelstora företag. I teorin inser s företa-
gens betydelse för att ge folk arbete och göra dem till
skattebetalare. Men att företagen är privatägda och att
företagarna kan tjäna mycket pengar är tydligen mot-
bjudande. Vinst är ett av de fulaste ord som social-
demokrater känner till. Varför har det blivit så? Hur
ser Socialdemokraterna på företagaren, på entrepre-
nören, och hur ser de på ordet vinst? Vinst, socialde-
mokrater, är något positivt! Ordet vinst har samma
positiva klang som friskt, sunt och framtidsförutsätt-
ningar, medan ordet förlust har samma negativa klang
som sjukt, osunt och ingen framtid.
Fru talman! Alldeles för många socialdemokrater
verkar ogilla människor som tar initiativ, som är
entreprenörer och tar sitt liv i egna händer. Entrepre-
nörer ses tydligen som ett hot i det samhälle som
Socialdemokraterna har skapat, där alla ska tas om
hand från BB till långvården. Att det finns människor
som vågar utsätta sig för risken att misslyckas känns
tydligen som ett hot för socialdemokrater, när de
själva vill ha ett samhälle där alla risker har tagits
bort.
I Sverige blir bara 4 % företagare, jämfört med
USA:s 10,5 % och Irlands 9 %. Vi hörde också andra
siffror här tidigare. Men Sverige har fler idrottare och
artister i världsklass per capita än de flesta andra
länder i världen. Tror ni att vi hade haft så många
duktiga idrottare och artister i lilla Sverige om vi
hade behandlat dem lika illa som företagarna? Tänk
om vi i varje sportreportage och musikrecension
skulle ha gett dem gliringar för deras inkomster och
att de är orimliga, och tänk om vi hade läste jantela-
gen för dem - att de inte ska tro att de är något? Tänk
om vi hade infört höga avgifter för idrott! Skulle det
ha gett positiva resultat? Nej, nu har vi varit kloka
och lyft fram dessa som hjältar, som har givit god PR
för Sverige. Våra attityder till dem i Sverige har varit
uppmuntrande. Det har gjort att fler och fler ungdo-
mar i lilla Sverige satsar stenhårt på att bli en ny
Foppa, en ny Sörenstam eller en ny ABBA-grupp.
Många ungdomar har nu visioner om att bli berömda
och rika.
Skulle inte effekten ha blivit lika positiv om vi
hade behandlat företagare på det sättet? Skulle inte
fler ungdomar vilja satsa på att bli företagare i ett
sådant klimat? Vore det inte troligt att vi hade haft
lika många entreprenörsgymnasier som idrottsgymna-
sier?
Regeringen har börjat satsa på ökat entreprenörs-
kap i skolorna, och det är bra. Men vad hjälper det
om eleverna när de sedan lämnar skolorna möter det
här klimatet utanför skolans väggar?
Socialdemokraterna som styrt det här landet mer
än 80 % av tiden efter andra världskriget tycker tydli-
gen att det är mycket viktigare med rika idrottare och
artister än med företagare utifrån de attityder man
visar. Lika mycket som man kan glädjas över att
några få idrottare kan bli miljonärer och världskändi-
sar, lika mycket måste Socialdemokraterna i Sverige
ha attityden att kunna glädja sig åt att företagare
ibland lyckas tjäna pengar och bli miljonärer. När ska
denna nya attityd göra entré i regeringen?
Företag som skapas och växer, som ger arbete åt
många, har bra lönsamhet och ger lön åt företagaren
måste bli något av det finaste som finns ur samhällets
synpunkt. Det måste till och med bli finare än rike-
domar som skapas av idrottare, rockmusiker och
bingovinnare. Det brådskar med en attitydförändring
hos Socialdemokraterna.
Till sist, fru talman, får inte detta enligt oss krist-
demokrater innebära att våra sociala ambitioner
minskar i samhällsarbetet. Snarare ska den här atti-
tydförändringen få oss att se ett blomstrande närings-
liv som ger oss mer resurser till vård, omsorg, skola
och poliser. Vi har en potential i Sverige att kunna
fördubbla antalet företagare om vi jämför oss med
andra länder. Det kan ske om attityderna till företag-
samhet blir positiva och om regelverket anpassas för
små företag och för att starta nya.
De flesta startar företag för att få styra över sina
liv och sitt arbete och för att få förverkliga sina idéer.
Möjligen gör de det också för att tjäna lite extra
pengar. Först när Socialdemokraterna ändrar sina
innersta attityder och börjar tänka och handla utifrån
att detta är något positivt som ska uppmuntras kan vi
få en positivt vändning av företagsklimatet i Sverige.
Därmed kan vi få mer resurser för att skapa ett bättre
land och en tryggare värld.
Välkomna till sinnesändring, socialdemokrater!
Anf.  217  LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Det är alltid intressant att höra från
moderat och folkpartistisk sida att man löser det
mesta genom att ha lägre skatter och genom att ur-
holka arbetsrätten. Jag kan förstå att man i opposition
måste föra fram ett antal punkter, men det hade ändå
varit intressant om man kunde utveckla sig någon
gång och faktiskt erkänna att exempelvis den arbets-
rätt som vi har i det här landet också har varit väldigt
bra för företagen och utvecklingen av företagen.
Det kanske inte handlar om att försämra utan om
att utveckla, att förbättra ytterligare så att löntagare i
det här landet också får vara med och utveckla sam-
hället. Vi vet om att de behövs och att de har kunska-
perna att göra just detta.
Lars Lindén nämnde inte detta, och det hedrar ju
honom. Däremot skällde han ju ganska hårt på Soci-
aldemokraterna. Jag vet inte om han även räknade in
övriga partier, men det var en ordentlig holmgång, får
man notera.
Jag tänkte prata omkring punkt 9, reservatio-
nen 12. Den handlar om vad vi gör och hur vi ska
agera när lönsamma företag helt plötsligt lägger ned
på en ort. Vi har olika exempel. Vi har Gislavedsfal-
let, där ett lönsamt företag läggs ned helt plötsligt. I
efterhand får vi reda på att det har funnits med stöd-
pengar på olika sätt. Vi vet också om att det är ganska
billigt att lägga ned i Sverige. Det företag som lägger
ned får inte särskilt höga kostnader jämfört med om
man lägger ned i ett annat land.
Vi har Degerforsfallet. Det var ett lönsamt företag
som koncernen i fråga ville lägga ned en enhet i. Då
drabbar det Degerfors fastän det är lönsamt där. Nu
visade det sig ju att de som skulle göra det här stålet i
stället, i England, inte klarar av kvaliteten. Därför
fortsätter Degerforsarbetarna stolt och lojalt att pro-
ducera den här stålvarianten.
Vi har batterifabriker, nere i min egen hembygd,
som lades ned. Det berodde faktiskt på att koncernen
som de tillhörde hade flera fabriker i Europa. Man var
i behov av att rationalisera. Någon enhet skulle läggas
ned. Och vilken enhet tog man då, fru talman? Jo,
man tog naturligtvis den i Sverige, för det var mycket
billigare.
Då är det ju på det sättet att vi i Sverige har det så
ordnat att när ett företag inte längre kan fortsätta utan
lägger ned har vi en arbetsmarknadspolitik som gör
att människor får a-kassa. Vi går in på olika sätt och
försöker se till att de får nytt arbete. I många andra
länder är det så att företag måste betala, rentav en
ordentlig peng, till de människor som man säger upp.
Det är klart, då blir det ju dyrt att lägga ned i Spanien,
Portugal eller Tyskland.
Det är precis den här situationen som vi på något
sätt måste utreda. Vi kanske inte ska ha samma regler
i Sverige som man har på andra ställen i Europa, men
vi måste se till att det blir konkurrensneutralitet så att
det inte alltid blir så att det svenska företaget sitter
sämst till och blir det som läggs ned i de här situatio-
nerna.
Den andra situationen är ju att lönsamma företag
kan ha en lokal företagsledning, och de kan ha sina
anställda, som på alla sätt vill fortsätta driften. Då
borde det finnas möjligheter även för sådana intressen
att kunna gå in och kanske göra något nytt och bra av
en fabrik som annars hade lagts ned.
I reservation 11 vänder man sig väldigt skarpt
emot detta sätt att diskutera. Man menar att det skulle
vara betydande intrång i äganderätten. Det är tydligen
helt främmande för de partier som har skrivit under
den reservationen. Då är frågan: Kan och ska ägar-
makten vara total i ett civiliserat samhälle? Kan vi
godta att ett stort företag, eller ett mindre stort företag
som ändå är väldigt viktigt för den orten, lägger ned
trots att det är lönsamt eller trots att det finns de som
vill fortsätta driften? Ska det vara ägarens möjlighet?
Ska det enbart vara ägaren som bestämmer huruvida
detta ska ske eller inte?
Det är klart, visst är det ett brott mot ägarmakten
om vi skulle hitta andra sätt att hantera sådana här
situationer på. Men frågan är: Får ägarmakten vara
total i civiliserade samhällen som Sverige eller andra
länder i Europa?
Vi yrkar bifall till reservationen 12, men jag vill
också poängtera att utifall att vår reservation inte
skulle nå huvudvoteringen kommer vi att stödja ma-
joritetens text. Majoriteten inser de här problemen
men vill alltså inte gå riktigt så långt som vi föreslår i
reservationen. Vi föreslår ju helt enkelt att dessa
situationer ska utredas.
Jag vill även kommentera punkten 11, reserva-
tion 10. Den är lite förvånande. Det är ju inte länge-
sedan, det är i alla fall inte ens ett år sedan, som vi
här i riksdagen fattade beslut om att vi skulle ha ett
nationellt program för ökad träanvändning. Det har
tillsatts en utredare, von Platen på Boverket. Jag vet
om att det här arbetet pågår för fullt inom träbran-
schen, alltså hur man ska använda träet bättre och hur
vi ska se till att flera produkter består av trä. Detta
innehåller naturligtvis hela den biten plus frågorna
om hur vi ser till att få en bra råvara och hur forsk-
ningen ska gå till när det gäller ökad trävidareföräd-
ling.
Det är naturligtvis lite konstigt om vi nu igen får
en reservation i den här frågan. Då är det precis som
att tiden har stått stilla. Ingenting skulle då ha hänt på
ett år. Det har ju hänt väldigt stora saker, i alla fall
enligt dem som arbetar och verkar inom träbranschen.
Intressant är dock att Moderaterna och Folkpartiet
här för en gångs skull har tagit upp hur viktigt det är
att staten är med och ser till att den här forskningen
verkligen fungerar.
Fru talman! Med detta skulle jag kunna vara nöjd.
Anf.  218  LARS LINDÉN (kd) replik:
Fru talman! Lennart Beijer tar upp problemet med
att företag lämnar landet och att det skapar problem
på olika orter. Det upprör oss många gånger. Men
varför stöder han oss inte när vi verkligen vill skapa
bättre förutsättningar för familjeföretagen att kunna
leva vidare?
Många halvstora familjeföretag har inte råd att gå
över till kommande generationer, utan det blir ut-
ländska ägare som köper in dem. Det blir enda alter-
nativet. Då får vi det här problemet. Det finns inget
lokalt engagemang längre. Så länge företagarfamil-
jerna har drivit företaget har man känt för bygden. Ett
exempel var Facit, som gick alldeles för långt och
körde tills det var ända i botten. Men de ville inte ge
sig.
Det är villkoren för familjeföretagen och de me-
delstora företagen som gör att många av dessa företag
hamnar hos ägare som inte har känsla för Sverige
längre. Vi måste måna om de svenska företagen, så
att de kan leva vidare. Många av de tiotusentals före-
tag med fyrtiotalister som företagsledare som jag
berättade om kommer att bli köpta av utländska före-
tag, och jag garanterar att många av dem kommer att
flyttas utomlands om vi inte gör någonting snabbt.
Stöd då de idéer som vi har i stället för att rösta mot
oss!
Anf.  219  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag är den förste att säga att vi vill
göra allt för att dessa familjeföretag kan verka vidare
och vara kvar i Sverige. Vi vet om att det finns vissa
skatteregler, som vi nu kommer att ändra på. Vi vet
också om att det finns problem med generationsskif-
ten, som det väl finns en utredning om.
Problemet finns där, men jag är inte säker på att
man löser detta genom att sänka skatter eller att för-
sämra arbetsrätten, vilket vissa borgerliga partier vill.
Det är inte bra att vi i områden med stor företagsam-
het ser en tendens att utländska ägare går in och köper
dessa företag. I bland kan det väl vara bra. Om de
fortsätter att verka på orten är det väl inte sämre med
den varianten. Det som är tråkigt är om de köper upp
och lägger ned.
Nu tror jag inte att detta är något som försiggår
bara i Sverige. Vi vet om att svenskt kapital är minst
lika aggressivt utanför Sveriges gränser, i Europa,
som utländskt kapital är i Sverige.
Anf.  220  LARS LINDÉN (kd) replik:
Fru talman! Lennart Beijer, arvsskatterna är ändå
rätt unika för Sverige. Det är inte många länder som
tar i på det viset.
Vi hade i morse på ett SPN-seminarium besök av
Mattssons Bygg. De berättade att de när de för ett tag
sedan skiftade till kommande generation fick betala
200 miljoner i arvsskatt. De sade att det var på vippen
att de inte hade klarat det. Alternativet var för dem
länge att de skulle få sälja företaget. De sade att de
för dessa pengar kunde ha byggt 600 lägenheter här i
Stockholm. Så mycket fick de punga ut med för att
behålla det i familjens ägo. Är det rimligt?
Lennart Beijer säger att vi inte ska sänka några
skatter. Det är ju det vi måste göra för att göra det
möjligt för ett sådant företag att leva vidare i famil-
jens ägo.
Anf.  221  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag är inte säker på att det är frågan
om att sänka skatter rakt över. Det är väl i så fall att
man ska justera skatterna inom sig på något sätt.
Däremot tror jag att även Lars Lindén inser att vi nog
måste försvara de skatteinkomster vi har och se till att
vi till och med kan öka på lite.
Just generationsskiften är problem både i små fö-
retag och i lantbruk - alltså både stora och små före-
tag. Där måste vi hitta vägar som gör att det inte slår
så hårt. I det här fallet har jag ingen aning om vad
man ställer de 200 miljonerna i kostnad emot. Det
beror ju på hur stort företaget nu var.
Anf.  222  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag ska bara säga något helt kort.
Lennart Beijer påstod i stort sett att jag bara hade
pratat om lägre skatter och en uppluckrad arbetsrätt -
det var ungefär så han uttryckte det, även om jag inte
kommer ihåg den exakta ordalydelsen. Det är natur-
ligtvis inte så.
Vad jag sade om arbetsrätten var att den skulle
kunna vara mer flexibel. Jag har inte ens sagt hur den
skulle förändras. Det kan vara olika beroende på hur
det aktuella läget ser ut.
Skattesänkningar tog jag upp som en av åtta
punkter. Det är kanske inte att överdriva skatternas
betydelse i detta sammanhang. Där tycker jag att man
bör korrigera den uppfattning som Lennart hade.
Jag har stått här i många år - det har vi alla gjort -
och pratat om just vad som behövs: nyföretagande,
entreprenörskap, ökad förståelse för uppfinnare,
kvinnors företagsamhet, invandrares företagsamhet
och ungas företagsamhet. Jag har pratat om hassel-
backspotatisskäraren, snarkbollen och så vidare. Det
är mycket som behövs för ett bättre företagsklimat,
Lennart Beijer. Skatter och arbetsrätt kan vara två
punkter i ett sådant stort program.
Jag skulle ändå vilja ställa en fråga till Lennart
Beijer. Han talade om att det är billigare att lägga ned
i Sverige och att det är därför man gör det. Det är
möjligt att det stämmer i jämförelse med vissa länder.
Men det finns en annan sida av myntet som innebär
att det är dyrare att driva verksamhet i Sverige och
därför mer lönsamt att lägga ned här. Hur kommente-
rar Lennart Beijer det?
Anf.  223  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Först vill jag bara säga något om ut-
trycket "flexibel arbetsrätt". Det får vem som helst att
få frossa efter ryggen. Det är precis så man säger när
man vill försämra den arbetsrätt vi har. Men okej, jag
hoppas att Eva är inne på att det ska vara flexibelt och
att man ska ha en bra arbetsrätt som gynnar även
löntagarna.
Tyvärr blir det med de system vi har uppbyggt,
alltså väldigt olika system i Sverige och på många
ställen i övriga Europa, väldigt billigt i vissa situatio-
ner när en koncern med företag runtomkring i Europa
och i Sverige ska välja något företag att lägga ned. Då
är det väldigt fördelaktigt att lägga ned just i Sverige
därför att man får betala så mycket pengar till varje
anställd om man lägger ned i en del andra länder.
Är det dyrare att driva företag? Jag är inte säker
på det. Det är ju ingen brist på utländskt kapital som
vill komma till Sverige, både köpa upp och etablera
nytt. De måste ju ändå på något sätt värdera in att det
tydligen är vissa fördelar att driva produktion i Sveri-
ge, och lönekostnaderna är inte mycket högre än på
många andra ställen i Europa. Tillsammans har detta
tydligen gjort att det är ett stort intresse.
Vad tycker Eva Flyborg att man ska göra åt att det
är billigare att lägga ned i Sverige? Vad gör man åt
att lönsamma företag läggs ned och att ingen får gå in
och fortsätta driften?
Anf.  224  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Någon får lov att fortsätta driften. Det
finns inget förbud mot att till exempel anställda lägg-
er ett bud på ett företag. Men vi är emot en lagstift-
ning som ska tvinga fram detta. Det är vi emot.
Jag vill fortfarande hävda att andra sidan av
myntet som Lennart Beijer pratar om är att det är
billigare att driva ett företag till exempel på andra
sidan Östersjön. Det har vi sett vid ett flertal tillfällen.
Man har lagt ned produktion i Sverige. Jag hörde i
går om ett tekoföretag som ska läggas ned i Sverige
och flyttas över till en av de baltiska staterna. Den
diskussionen kommer vi ändå inte undan, och det är
två sidor av samma mynt, tycker jag.
Man kan visst vara orolig för att stora multinatio-
nella företag kommer hit till Sverige, köper upp våra
företag och lägger ned dem. Det är ett problem även
om man fortsätter med drift av ett litet företag i Sve-
rige, för vi vet att det finns en mycket större risk för
att man lägger ned där man inte själv har huvudkon-
tor. Utländska ägare av företag har lättare att lägga
ned i Sverige än i sitt eget hemland. Det ligger i sa-
kens natur. Vi är människor, och där man finns vill
man göra väl ifrån sig.
Jag tycker att Lars Lindén tog upp en intressant
fråga tidigare, detta om arvsskatt. Hur gör vi egentli-
gen för att förhindra att kanske hela bygder blir utan
företagsamhet - att många företag helt enkelt kom-
mer att gå i graven med den fyrtiotalistgeneration
som kommer att gå i pension väldigt snart, om man
inte redan har börjat göra det. Det är ett stort, konkret
och gemensamt problem som vi har. Det finns egent-
ligen ingen partiretorik i detta, utan det är en tragik
som lurar bakom hörnet. Har Lennart Beijer några
funderingar om vad man skulle kunna göra för att
underlätta generationsskiftet?
Anf.  225  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Det är klart att om Eva Flyborg hade
andra sidan om Östersjön i tankarna vet jag att det
finns företag med enklare tillverkning som har flyttat
sin verksamhet dit där det finns låga löner. Nu var det
inte dessa exempel som jag hade, utan det var företag
med relativt exklusiv produktion som av andra skäl
flyttade till länder med minst lika höga lönekostnader
som Sverige och även med andra kostnader som kan-
ske är högre än Sveriges, men där man antingen fått
stöd eller där man har högre kostnad på en punkt,
nämligen när man lägger ned. Det är dessa varianter
som ändå har varit de som har drabbat oss hårdast.
Självfallet får vi finna oss i att väldigt enkel industri-
produktion till viss del förläggs till länder på andra
sidan Östersjön. Men även där har vi sett att det inte
fungerar så enkelt eftersom det också är fråga om att
göra produkter som fyller sin fulla funktion. Vi ser
ändå gång på gång att produktion tas hem till Sverige
igen. Men självfallet kommer denna utveckling att
fortsätta på olika sätt.
När det gäller generationsskiften har jag inte nå-
gon lösning för dagen mer än att jag håller med om
att det är ett problem som måste lösas ordentligt. Det
gäller både större företag och jordbruk. Man ska inte
behöva hitta på konstiga vägar för att kunna klara ett
generationsskifte. Det ska kunna ske på ett vettigt
sätt. Men det är alldeles självklart att det inte kan ske
helt utan kostnader. Någon kostnad finns alltid nå-
gonstans för att man ska kunna klara av detta system
över huvud taget.
Anf.  226  ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Detta betänkande med rubriken Vissa
näringspolitiska frågor berör i sig många viktiga
ställningstaganden även om rubriksättningen inte så
tydligt säger vad innehållet är.
Vad jag skulle vilja lyfta fram och betona i det här
betänkandet är att det finns många frågor som borde
få oss att lyfta blicken även från att enbart diskutera
företagsproblematiken till att faktiskt också fånga upp
människan bakom företagandet och vikten av att se
och skapa förutsättningar för att enskilda människor
vågar och vill förverkliga sina tankar och idéer utan
att man därmed behöver slåss mot traditionella
strukturer och mot överbyråkratiska regler eller skat-
ter som slår mot förmågan att till exempel ta över
familjeföretag och mot familjeföretagare att kunna
förverkliga sina nya tankar och idéer.
Nutek visar i sina analyser vikten av att nya före-
tag startas. Sverige behöver mer företag, vilket är
avgörande för att nå den tillväxt som behövs för att
skapa bra förutsättningar för vår samlade välfärd.
Nutek visar också på att vi i Sverige, i jämförelse
med andra länder, har en väldigt liten andel av landets
befolkning som startar nya företag. Man pekar dess-
utom ut, som jag tidigare berörde, vikten av att vi för
en politik som riktar sig just till enskilda människor
som för fram entreprenörskapen och som kan ges
karriärmöjligheter och en stimulans för denna livsstil
som det faktiskt är att vara företagare. Då behövs
sänkta skatter, och då behövs enklare regler som en
grund för ett gott klimat för nya företagare och entre-
prenörer.
Fru talman! För att ytterligare påvisa vikten av att
vi ser människan bakom företagen vill jag också
betona att vi formar en näringspolitik som utgår från
att vi faktiskt har fler än medelålders män med pengar
på banken som kan bli morgondagens företagare. Och
bara genom en översyn utifrån ett genusperspektiv av
vårt regelsystem och våra lagar skulle vi antagligen
ganska snabbt få fram en sådan effekt att antalet
kvinnor som vågar satsa på företag skulle öka.
Antalet nystartade företag i Sverige är på den
lägsta nivån sedan början av 1990-talet. Därför är det
mycket viktigt att vi också skapar tydliga mål som
ger ökade möjligheter för enskilda människor att
genomföra sina idéer. Det får inte vara så som en
företagare av ett nystartat företag beskrev i ett mejl att
det först skulle ta fem-sex veckor att erhålla F-
skattsedel. När dagen väl kom fick han besked om att
man inte hade studerat hans ärende utan att han måste
räkna med att det skulle ta ytterligare åtta veckor
innan han kunde erhålla F-skattsedeln. Det är natur-
ligtvis en orimlig situation och visar kanske på en
negativ kultur som i sig också är begränsande för att
människor ska ge sig in i företagens värld.
I detta betänkande finns också ett avsnitt som
handlar om nytänkande och nya företagsformer. Det
finns ju några runtom i landet som är de goda ambas-
sadörerna för att våga tänka fritt och tänka nytt i syfte
att faktiskt göra något gott för både sitt närsamhälle
och för tillväxten i stort. I dag har vi inte dessa tydli-
ga samarbetsformer så att lagstiftning och idéer alltid
går så tydligt hand i hand. Jag vill i detta samman-
hang dock bara nämna att Bolagsbolaget AB i Värm-
land är ett sådant bolag som har vågat pröva nya
företagsformer. Just nu finns den modell som Bolags-
bolaget har i en rättsprocess. Därför har inte motio-
nerna och det arbetssättet hanterats i detta betänkan-
de. Men denna typ av process och även dess utfall, åt
vilket håll den än må gå, är väldigt intressant för oss
att följa också med anledning av att utskottet har sett
det positiva och har ett positivt förhållningssätt till ett
nytänkande inom företagsvärlden på detta sätt.
Jag nöjer mig med att det finns ett bifall till reser-
vationerna 1 och 4 sedan tidigare.
Anf.  227  INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! I Sverige har vi ett lågt nyföretagan-
de. Det är ett bekymmer för Sverige att det är så, och
någonting måste naturligtvis göras åt detta. Vi har
annars ett bra klimat. Vi har gott om innovationer, vi
har gott om duktigt folk, och vi har en bra forskning
som avsätter många goda idéer som skulle kunna
kommersialiseras. Men av något skäl kan inte de
svenska entreprenörerna nyttja alla dessa möjligheter,
utan det är alltför vanligt att idéer säljs till andra län-
der och att en mängd värdefulla och viktiga jobb och
impulser går förlorade för Sverige. Detta är naturligt-
vis någonting som det är viktigt att Sverige som na-
tion tar itu med.
En sak som många påtalar är naturligtvis alla des-
sa svåra och snärjiga regler som finns kring företa-
gande. Men vi hoppas att detta åtminstone ska bli
något bättre eftersom vi har kommit överens om här i
riksdagen att alla regler ska gås igenom under man-
datperioden. Så vi får hoppas att det kommer att utgö-
ra någon lättnad för företagandet framöver.
Jag måste hålla med Åsa Torstensson om att Bo-
lagsbolaget är en mycket fin idé, och man hoppas att
nya företagsformer och nya idéer kan få fotfäste i
Sverige. Det är egentligen inte bara i Bolagsbolaget
som man börjar laborera med att man skulle kunna
hyra sig sin egen arbetsgivare. Det finns faktiskt en
växande företagssektor som just arbetar efter kon-
ceptet att hjälpa företagare med att vara arbetsgivare
och att vara företagare. Många nyheter behövs alltså
på detta område, och det är som vi kan se på gång.
En av de stora svårigheterna - ja, kanske den
största svårigheten - för nyföretagande är att man inte
kan låna pengar, att det är så svårt att få tag i kapital.
Alldeles särskilt gäller det i glesbygden. Men nu
händer en del intressanta saker i och med att kreditga-
rantiföreningar börjar växa upp. Jag önskar verkligen
alla dessa nystartade föreningar, och även kommande
föreningar, lycka till, för det är en alldeles utmärkt
idé. Sedan är också statliga kreditgarantier på gång.
Båda de här systemen hoppas jag ska vara till hjälp
när det gäller att klara finansieringen, garantierna, så
att företag med goda idéer kan få låna pengar.
Naturligtvis finns det också hot. Jag tänker då på
förmånsrätten, som vi har diskuterat även i vårt ut-
skott. Ändrade förmånsrättsregler skulle kunna dra
undan väldigt mycket mer kapital än vad, som jag
nyss nämnde, statliga kreditgarantier och kreditga-
rantiföreningar någonsin kan tillföra. Det skulle bli ett
mycket större avbräck. Vi får hoppas att det kan stop-
pas innan det ställer till ytterligare svårigheter för
företagens kapitalförsörjning.
Även när det gäller auktorisation och certifiering
finns det speciella svårigheter för små företag. Större
företag har nog också ofta problem med miljöbiten
men för små företag kan det här vara riktigt svårt. Det
är dock mycket viktigt och en viktig framtidssak för
företagen att de blir duktiga i bland annat miljöfrå-
gorna.
Jag skulle önska att vi tillsammans här hade kun-
nat fatta beslut om att hjälpa de minsta företagen med
att på ett något enklare sätt komma i gång med sina
miljöcertifieringar och med sitt miljöarbete så att inte
detta ska behöva vara ett problem för dem. Nu kom vi
inte så långt men vi får hoppas att de små företagen
framöver ändå blir lika duktiga som de stora företa-
gen när det gäller att värna miljön.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.
Sedan vill jag säga några ord om turismen, en un-
derskattad näring med en mycket stor potential i hela
Sverige. Särskilt viktig är turismen för glesbygden.
Det händer nu väldigt många spännande saker inom
turismen. Det handlar då till exempel om den nya
miljöcertifiering, Naturens bästa, som har kommit i
gång. Vidare handlar det om en skogsturism som är
på väg att komma i gång och om en fisketurism som
kan bli mycket stor och mycket viktig om den ut-
nyttjas på rätt sätt. Det handlar också om många
andra typer av nischturism som kan betyda en mycket
fin framtid för hela Sverige.
År 2003 ska hela turistnäringen utvärderas. Då får
man se vad som i övrigt kan behövas för att stötta
denna näring. Eftersom den är oerhört viktig utgår jag
från att vi alla kommer att göra vårt bästa för att den
ska få utvecklas.
Sedan har vi punkten om företagsetableringar, fö-
retagsnedläggningar och företag som lämnar en ort.
Trots att ett företag har varit lönsamt och inte haft
några problem i den vägen väljer man kanske att
flytta och lägga ned verksamheten. En mängd männi-
skor förlorar sina jobb. Den lokala samhällsstrukturen
förstörs. Det här är naturligtvis ett mycket stort pro-
blem.
Riksdagen har tidigare sagt till regeringen att ska-
pa bättre regler så att lokalbefolkningen och framför
allt de anställda får det lättare när det gäller att ta över
sådana här företag. Ingenting har hänt trots att riksda-
gen sagt till om att detta ska ske. Detta är bekym-
mersamt. Det är ytterligare en sak som regeringen
inte verkställt trots att ett enigt utskott har begärt det.
Det är inte bra att det finns många sådana punkter.
Den här gången finns det en reservation från
Miljöpartiet och Vänstern. Jag tycker att det är gans-
ka allvarligt att ingenting har gjorts trots utskottets
uttalande.
Till slut vill jag också säga några ord om skogsin-
dustrin. Som en del här har påtalat händer det väldigt
mycket, och det behövs. Det behövs en mängd nya
innovationer och idéer för att få näringen att växa.
Saker händer men man har en svår bransch att jobba
mot, nämligen byggindustrin som inte alltid är så
mottaglig för nya idéer.
Jag har till exempel nyligen sett att man äntligen
har lyckats få fram en träfiberplatta utan lim - det
fungerar ändå. Detta är en jättefin och fantastisk ny-
het som borde utnyttjas. Men de som ska stå för pro-
duktionen är alltså inte mottagliga och inte intresse-
rade. Kanske stannar det hela vid en innovation, vid
något som inte förverkligas. Jag tycker att detta är
mycket sorgligt. Någonting borde göras för att få den
tröga byggbranschen att ta till sig de innovationer
som faktiskt kommer.
Anf.  228  CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
näringsutskottets förslag i betänkande nr 7 och avslag
på samtliga reservationer.
I betänkandet behandlas ett antal olika näringspo-
litiska frågor till följd av motioner. Det rör sig om
innovationer, nyföretagande och kapitalförsörjning
och om kvinnors, invandrares och ungas företagande.
Det handlar också om forskning, kompetensutveck-
ling, social ekonomi, turism, design och frågor med
koppling till vissa industriområden - kort sagt: de
frågor som brukar räknas till tillväxtfrågorna.
Men tillväxt är mer än bara näringspolitik. Alla
som ägnar sig åt företagsamhet vet att produktionsre-
sultat i allt väsentligt har att göra med kvalitet på
material och också på människors insatser. Låt mig
börja i det perspektivet.
Sverige har länge, både genom vår egen och ge-
nom andras försorg, haft rykte om sig att betraktas
som en välfärdsstat. Att Sverige fortfarande är ett
välfärdsland - eller, närmare bestämt, en av världens
främsta välfärdsnationer - råder det inget tvivel om.
Åtskilliga internationella undersökningar kan bekräfta
detta.
Det finns ett starkt samband mellan välfärd och
tillväxt. Utan välfärd - barnomsorg, skolor, högsko-
lor, sjukhus och trygghet vid sjukdom eller arbetslös-
het - skulle förutsättningarna för att skapa tillväxt
vara betydligt sämre. Men också det omvända för-
hållandet gäller: Utan företagande och tillväxt skulle
vi inte ha råd med vår välfärd.
Alltför många påstår att vi i Sverige har ett dåligt
företagsklimat. Ibland får man nästan intrycket att
företagande är ett självpåtaget martyrskap. Det är
synd att den debatten får ett så stort genomslag. Olika
intressegrupper som arbetar på det sättet borde se upp
med att använda sådan svartmålning som taktik. Även
om man tror sig kunna vinna något på kort sikt kan
konsekvenserna i ett längre perspektiv bli det mot-
satta. Vi har ju alla för ögonen att vi vill se ett växan-
de företagande, så man kan fundera över vilka bilder
vi skapar för våra ungdomar.
Fru talman! Vi behöver fler kvinnliga företagare.
Framför allt behöver vi hitta bättre förutsättningar för
kvinnor att driva företag. Vi behöver fler invandrare
och unga entreprenörer.
Mycket görs redan nu för att stärka de olika grup-
perna, till exempel lokala och regionala resurscent-
rum.
Nyföretagandet i Sverige har sedan 1990-talets
krisår stigit kraftigt och ligger nu på en stabil nivå,
runt 35 000 årligen enligt ITPS. Det är en ökning med
60 % det senaste decenniet. Den statistik som de
senaste dagarna har presenterats i medierna om ras
för nyföretagande handlar om nyregistreringar, vilket
är siffror som inkluderar ägarbyten, byte av bolags-
form och inte bara nyföretagande.
Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre.
Självklart är det regeringens och riksdagens uppgift
att göra allt för att skapa goda förutsättningar för
företagande. Handel och företagande är en grundför-
utsättning för ökat välstånd. Men det ska också sägas
att Sverige i jämförelse med vår omvärld har ett
mycket bra näringslivsklimat. I flera internationella
och nationella undersökningar kan vi se att vi ligger i
topp när det gäller tillväxt och konkurrenskraft.
Men det finns också orosmoln. Trots att efterfrå-
gan i Sverige har varit relativt god märker vi i allra
högsta grad av den internationella lågkonjunkturen.
Läget förstärks av det oroliga läget till följd av kriget
i Irak. Även om vi i kväll kan se glädjebilder därifrån
är det fortfarande långt kvar. Det syns också till ex-
empel i våra exportsiffror. När det går dåligt i Tysk-
land, som av tradition är en av våra viktigaste ut-
ländska marknader, får det också konsekvenser. Det
är kärvt i den europeiska ekonomin. Det är kärvt i
världsekonomin. Men Sverige har tack vare en om-
fattande budgetsanering under 1990-talet bättre än
många andra länder kunnat klara att hålla sig stången
gentemot den dystra utvecklingen.
Fru talman! Detta var lite övergripande om läget i
Sverige och i världen och lite annat. Jag har sagt det
här förut, och jag säger det igen. För oss socialdemo-
krater är frågan om fler och växande företag en av de
viktigaste frågorna i svensk ekonomi. Vi vill se fler
företagare och ge entreprenörer och innovatörer bättre
möjlighet att omvandla sina idéer till framgångar. Det
finns all anledning att vara stolt över våra svenska
företag som ligger i framkanten av teknisk utveckling
inom många områden.
Vi socialdemokrater har haft makten sedan 1994,
och under den här tiden har vi sett hur näringsklima-
tet i Sverige har förbättrats betydligt. En ekonomi i
balans har gett stabila förutsättningar med låga räntor
och låg inflation. Så var det inte under de borgerliga
regeringsåren. Regler och myndighetskontakter har
förenklats, och flera skatter har sänkts. Regelförenk-
lingsarbetet är en ständigt pågående process. Där har
Näringsdepartementet ett tillkännagivande, och det
ska de verkställa. Men det är viktigt att villkoren för
företagande, innovation och forskning ständigt ses
över och förbättras. Det är också viktigt att människor
känner sig trygga i sin vardag. Det här måste hela
tiden gå hand i hand.
Dessvärre kan jag konstatera att de borgerliga
partierna inte delar vår åsikt om de olika sätten att
ständigt förbättra utan har hela tiden upprepade krav
på försämrad arbetsrätt. Vi socialdemokrater tror att
utveckling och framgång är förknippade med att
människor känner sig trygga i sina anställningar.
I de borgerliga partiernas reservationer gällande
turism återfinner man detta, uttalat som flexibla regler
för det arbetsrättsliga området - direkt ur texten. Då
ställer man sig frågan: Vem vill arbeta inom en
bransch där man inte vet om man har sin anställning
kvar nästa dag?
När jag ändå är inne på turism vill jag slå ett slag
för hur viktig turismen är för Sverige och hur stor
betydelse den har för Sverige och tillväxten. Det är få
branscher som har en så positiv utveckling som just
turistnäringen. Statens ansvar för turistnäringens
utveckling är stort, och vi socialdemokrater förväntar
oss en fortsatt hög intensitet i de närmaste årens im-
plementeringsarbete av framtidsprogrammet.
Det är naturligtvis mycket som har betydelse för
hur företagen kan startas och utvecklas. Tillgång till
riskkapital är viktig och många gånger avgörande för
företag. Vi socialdemokrater vill underlätta för före-
tag att starta och växa genom god tillgång till riskka-
pital och förmånliga lånevillkor. Sverige ska även i
framtiden konkurrera med kunskap och kompetens.
En livskraftig svensk basindustri är dock fortfarande
en av hörnstenarna i svensk ekonomi. Utvecklingen
av en internationell konkurrenskraftig, miljöanpassad
och resurseffektiv basindustri måste främjas. Vi vill
också främja företagens utvecklingskraft genom att
stärka kontakterna mellan högskola och näringsliv.
Sverige är världsledande på nya innovationer och
patent, men vi måste bli mycket bättre på att omsätta
idéerna i nya företag. Därför har vi inlett ett arbete
med forskningsvärlden och näringslivet. Det handlar
också om att skapa sunda spelregler för att förbättra
näringslivsklimatet. Där måste vi göra konkurrens-
villkoren lika och skärpa upp dem. Det tjänar inte
minst småföretagen på då de får större möjligheter att
ta sig in på nya marknader.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi so-
cialdemokrater inte delar de borgerliga partiernas syn
på hur utvecklingen bäst sker. Framför allt menar vi
att vi inte tror på att regelförenklingar och försäm-
ringar i arbetsrätten är nyckeln till framgången, utan
vi tror på trygghet för människor så att de vågar inve-
stera och utvecklas.
Anf.  229  STEFAN HAGFELDT (m):
Fru talman! Jag lyssnade väldigt noga på Carina
Adolfsson Elgestam. Det var väldigt många vackra
ord, men jag saknade tyvärr konkreta förslag om vad
man ska göra för att få ett bättre företags- och när-
ingslivsklimat. Eftersom timmen är sen, vi har passe-
rat halv elva för ett tag sedan, ska jag nöja mig med
att ställa bara två frågor till Carina Adolfsson Elge-
stam.
Den rapport från Svenskt Näringsliv i januari i år
som jag tog upp i mitt anförande visade att Sverige
hamnade på sista plats i jämförelse med 19 andra
jämförbara länder vad gäller företagsklimatet. Jag vill
ha en kommentar till detta, speciellt som Carina
Adolfsson Elgestam sade att det var svartmålning,
taktik och att Sverige ligger i topp när det gäller när-
ingslivsklimat. Menar verkligen Carina Adolfsson
Elgestam att Svenskt Näringsliv inte vet vad de talar
om? De om några är väl ute i verkligheten.
Den andra frågan växte fram i morse när jag var
på frukostmöte om familjeföretag. Det är flera som
har tagit upp det redan. Där fick vi reda på att cirka
två tredjedelar av familjeföretagen inte klarar ett
generationsskifte på grund av arvsskatten. Vad säger
Carina Adolfsson Elgestam om detta?
Anf.  230  CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att säga att
det finns väldigt många olika statistiker som tas fram
på många olika sätt. Enligt en stor majoritet av dessa
kommer Sverige i topp. Sedan gör Svenskt Näringsliv
sina bedömningar utifrån sina enkäter som de skickar
ut till företagarna. Det är viktigt att vi tar till oss av
det som redovisas i de sammanställningar som de får
fram. Jag har faktiskt läst en stor del av den rapport
som Svenskt Näringsliv lämnat, och det finns mycket
i den som man måste ta till sig. Men för den skull kan
man inte svartmåla Sverige. Då skapar vi hela tiden
en negativ bild.
Så över till det som Stefan Hagfeldt frågar om an-
gående generationsskifte. Det finns en utredning
tillsatt som ska titta på detta och komma med ett
förslag. Vi får hoppas att de kommer med något som
är vettigt och som riksdagen sedan kan acceptera. Vi
vet att det finns problem bland våra företagare, inte
minst bland våra 40-talister som i dag driver företag
med kanske ett hundratal anställda upp till 150-200
och vill sälja sitt företag.
De känner att de börjar närma sig pensionsåldern.
Men deras barn vill inte ta över företaget, inte på
grund av reglerna kring generationsskiften utan på
grund av att de har utbildat sig och vill hålla på med
andra saker, kanske jobba i andra länder. Dessa 40-
talister har i dag svårt att hitta köpare till sina företag
beroende på att många som har kapital i den här stor-
leksklassen väljer att satsa sina pengar på golf och på
att handla med aktier.
Anf.  231  STEFAN HAGFELDT (m):
Fru talman! När det gäller svartmålning undrar jag
om Carina Adolfsson Elgestam anser att det är svart-
målning när Svenskt Näringsliv tar in siffror från
näringsidkare och redovisar dem i en rapport. Jag
tycker faktiskt att det är rätt så uppseendeväckande att
den som företräder det parti som har regeringsansva-
ret inte tar till sig verkligheten, för det är väl verklig-
heten som Svenskt Näringsliv tar fram? Det vore ju
märkligt annars.
Jag upprepar därför min fråga. Hur kan man prata
om att Sverige ligger i topp när Svenskt Näringsliv
redovisar att Sverige ligger sist?
Detta med familjeföretag har varit uppe väldigt
mycket. Som redan någon har sagt är det 10 000
familjeföretag som kommer att gå igenom ett genera-
tionsskifte inom fem år. Om två tredjedelar av dem
går i konkurs eller upphör med sin verksamhet är ju
detta någonting att ta tag i omedelbart.
Vi har nu i snart nio år haft samma regering. Varje
dag går företag i konkurs. Betänk den siffra jag
nämnde i talarstolen! Bara under första kvartalet i år
har nästan 2 000 företag gått i konkurs samtidigt som
nyföretagandet minskar alltmer. Detta pekar väl ändå
på att det finns någon brist någonstans i näringslivs-
klimatet, eller hur?
Anf.  232  CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Jag sade inte att det var Svenskt När-
ingsliv som svartmålade, utan jag sade att det är Mo-
deraterna som svartmålar, och det gör även Stefan
Hagfeldt i sin replik.
Spontant kan man ju fundera över hur det såg ut
när Moderaterna hade regeringsinnehavet mellan
1991 och 1994 angående antal konkurser och företag
som startades. Man ska kanske inte slå sig för bröstet
så mycket och göra för mycket jämförelser mellan
siffror.
Det är klart att vi upplever att man svartmålar och
är lite av en dysterkvist när man i reservation nr 1
skriver: I dagsläget missgynnas svenska företagare
bland annat av ett överbyråkratiskt regelsystem, en
företagsfientlig arbetsrätt och ett för högt skattetryck.
Som jag uppfattar det när jag läser betänkandet är
detta de enda åtgärder som Moderaterna pekar på för
att vi ska få ett bättre företagsklimat i Sverige.
Anf.  233  LARS LINDÉN (kd):
Fru talman! På tal om att svartmåla har jag sällan
hört något värre än att familjeföretagens yngre garde
inte är intresserat av att ta över därför att det vill spela
golf och leva på aktier. Det var nog den värsta kari-
katyr som jag har hört. Det är möjligt att det kan
finnas några sådana, men de flesta har väl redan job-
bat i familjeföretaget och har all anledning att fundera
på att driva det vidare.
Men det är arvsskatterna som skapar dessa pro-
blem. Som vanligt lägger ni sådana frågor i en utred-
ning. Frågan är, och det borde ni i utskottet som står
nära regeringen veta: Kommer det fram några förslag
inom några år så att vi kan rädda de många företag
som måste gå igenom den här processen? Det är en av
de viktigaste frågorna för företagsamheten i Sverige,
och inte att låtsas som att företagarna hellre vill spela
golf.
Anf.  234  CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Jag uppfattade inte att Lars Lindén
ställde någon fråga. Men jag ska göra en rättelse.
Jag sade faktiskt inte att det var barnen till företa-
garna som hellre ville spela golf, utan jag pratade om
dem som har kapital och som kan göra investeringar i
dessa företag. De väljer att pensionera sig tidigt i livet
- kanske till och med redan i 50-årsåldern - och av
den anledningen väljer en annan livsstil och en annan
livskvalitet i stället för att köpa och driva ett företag.
Det där är lite olika.
Det är många av barnen till företagare som under
sitt liv startar företag, dock inte alla. Det finns ung-
domar som inte är intresserade av att ta över företaget
av olika anledningar. De är kanske intresserade av
andra branscher, inte minst musikbranschen som Lars
Lindén nämnde i sitt anförande.
Sverige är faktiskt världsledande i dag när det
gäller att få fram nya artister och de inkomster som
skapas kring musik. Det är en sak som vi har att tacka
för detta, och det är den kommunala musikskolan.
Det är någonting som vi socialdemokrater har drivit
mer eller mindre i alla tider, att musikskolan inte ska
vara avgiftsfinansierad utan att alla barn och ungdo-
mar ska ha möjlighet att gå i den kommunala musik-
skolan.
Utifrån min erfarenhet kan jag inte erinra mig att
borgerliga partier har varit intresserade av musiksko-
lan på samma sätt som vi socialdemokrater har varit
det.
Anf.  235  LARS LINDÉN (kd):
Fru talman! Den kommunala musikskolan är
mycket bra, men den hotas från många håll och är på
dekis, så vi får nog gemensamt hjälpa till och satsa på
den i fortsättningen. Jag håller med om att den är
viktig. Jag har själv musicerat i musikskolan i många
år.
Men varför är det inte intressant att satsa på sam-
ma sätt när det gäller entreprenörskap och se till att
det finns samma framtid för företagare som det finns
för musikanter? Det är tydligen - som jag sade i mitt
anförande - mycket finare för en socialdemokrat att
hylla en artist som blir miljonär än en företagare.
Anf.  236  CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Jag uppfattade inte någon ytterligare
fråga.
Lars Lindéns anförande handlade väldigt mycket
om kor i början. Jag undrar då om det inom Kristde-
mokraterna finns någon form av galna ko-sjukan.
Med tanke på hur jag uppfattade svartmålningen
från socialdemokraterna eller till och med att vi skulle
utgöra ett hot har jag svårt att förstå Kristdemokrater-
nas ställningstagande just i kväll.
Vi socialdemokrater tycker att entreprenörskap är
viktigt, och det har vi påpekat i betänkanden gång på
gång, inte bara i dagens betänkande utan också i tidi-
gare betänkanden. Vi arbetar vidare för att entrepre-
nörer ska få bättre förutsättningar. Det är inte vi som
säger att de är hotade, utan det är kristdemokraterna
som gör det.
Anf.  237  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Det är sent på kvällen, men sagostun-
den borde för länge sedan ändå ha varit förbi.
På ett sätt var det ganska avslöjande att höra hur
man ser på människor med kapital, att de hellre spe-
kulerar i aktier och spelar golf. Det är den uppfatt-
ningen som socialdemokratiska företrädare ger ut-
tryck för här i kväll - väldigt avslöjande, måste jag
säga.
Fru talman! Det var många fagra ord, men över
huvud taget inte någonting konkret. Att säga att Sve-
rige har ett av de bästa företagsklimaten när vi bevis-
ligen har ett mycket dåligt näringsklimat. Näst intill
alla parametrar pekar åt fel håll. Arbetslösheten, nyfö-
retagandet, utflyttning av företag, nedflyttning av
företag, innovationer, patent med mera, med mera.
Det känns märkligt att höra regeringsföreträdaren
stå här och låtsas att allt är bra. 17 företagare per dag
ger upp i Sverige i dag, därför att det inte går att driva
ett företag här med de byråkratiska lagarna, med de
regelsystem vi har och med de dåliga vinstmargina-
lerna som man tvingas att leva under på grund av
skatter och annat.
Regeringsföreträdaren kräver av oss att vi ska ha
förslag och idéer. Fru talman, det har vi. Vi har redo-
visat dem i motioner efter motioner, anföranden efter
anföranden.
Folkpartiet har bland annat 50 steg till nya jobb.
Det är bara 50 av de 150 punkter som vi har redovisat
tydligt i våra motioner. Så kom inte och låtsas som att
vi inte har idéer och förslag, för om det är någon som
har det så är det faktiskt oppositionen, och dessa har
vi redovisat.
Dessutom, fru talman, tycker jag att det är lite trå-
kigt att man hänvisar till ett borgerligt regeringsinne-
hav på några år i början av 90-talet som att det var allt
det ondas uppkomst på något sätt. Vill verkligen
regeringsföreträdaren att vi ska ge oss in i diskussio-
nen om vems fel det var och hur ekonomin var när
den borgerliga regeringen tillträdde 1991, då ska vi
gärna ta den diskussionen, men jag trodde att vi hade
lämnat det bakom oss för i stort sett över tio år sedan.
Anf.  238  CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Det är ganska intressant att lyssna på
Eva Flyborg när hon kallar det här för sagostund. Å
andra sidan kan man fundera på om det inte är en
ständig upprepning från Folkpartiets sida när man
säger: Vi vet minsann hur man löser alla problem
med nyföretagande i Sverige. Det som man hela tiden
återkommer till är regelförenklingar, arbetsrätten och
skattetrycket. Något annat har vi socialdemokrater
inte hört om hur man ska förändra för att få ett bättre
näringsliv i Sverige.
Sedan är det också ganska intressant att höra hur
Eva Flyborg hänvisar till några få år då de borgerliga
partierna hade makten i Sverige att göra de föränd-
ringar som de nu talar om - de klarade ju inte det då -
och säger att vi inte ska ha den debatten i dag. Och
det är klart att vi inte ska ha. Men samtidigt hade de
då möjligheten att visa på förändringarna, men det
klarade de inte. Sedan har vi fått förtroendet. Man
kan ju fundera lite över om det ändå inte är lite så här
från Folkpartiets sida: Det är inte lätt att vara ödmjuk
för en som är felfri, som jag.
Anf.  239  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Det var väl en passande visa av just
regeringsföreträdaren här i kväll. På det sättet behöv-
de inte jag säga det.
Fru talman! I min förra fråga till Lennart Beijer
läste jag upp åtta saker förutom det som regeringsfö-
reträdarna här tar upp. Men det verkar som ni inte vill
höra. Ni vill inte höra på konkreta förslag. Min re-
kommendation är egentligen bara: Tvätta öronen,
skaffa glasögon, läs våra motioner och hör vad vi
säger! I interpellationsdebatter, i frågestunder, i de-
batter här i kammaren, i skriftliga frågor, överallt
försöker vi föra fram just synpunkter på vad man
behöver göra för att förbättra företagsklimatet, men ni
vill inte lyssna. Ni vill inte ens lyssna på era egna
utredare.
Småföretagsdelegationen tog fram ett antal förslag
som alla var väldigt bra. Ni har genomfört en bråkdel
av dessa, fast det var er egen utredning som ni själva
tillsatte. Vi har tillstyrkt samtliga dessa. Får vi reger-
ingsinnehavet på den borgerliga sidan, kommer vi att
genomföra samtliga dessa förslag. Det är hundra
förslag. Kan möjligtvis  regeringsföreträdaren här i
kväll nedlåta sig till att åtminstone tro på den egna
utredningsdelegationen, de hundra förslagen och på
att vi faktiskt vill genomföra dem om vi får chansen?
Upprepa nu inte bara ständigt ett, två eller tre förslag,
utan försök att se till helheten!
Anf.  240  CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Det är väl det sista som vi är mest
rädda för, just vad ni skulle genomföra om ni fick
majoritet.
Jag kan väl kanske göra Eva Flyborg besviken när
hon säger att vi ska tvätta öronen och lyssna på vad ni
har att säga. Det är faktiskt så att vi lyssnar på vad ni
har att säga. Vi läser till och med vad ni skriver i era
motioner. Vi behöver inte gilla det. Vi kan också
skaka på huvudet, precis som Eva Flyborg gjorde.
Men vi läser faktiskt vad ni säger men också vad
företagarna säger. Vi tar också till oss det. Det är bara
det att vi har olika sätt att se hur vi ska möta verklig-
heten. Det är också så att vi tycker att det är viktigt att
lyssna.
Något annat som Folkpartiet återkommer till är
kvinnligt företagande, och det är viktigt att vi ökar det
kvinnliga företagandet. Men den enda medicin som
jag har hört från Folkpartiet och de övriga borgerliga
partierna är att det ska handla om kvinnligt företa-
gande inom vård, skola och omsorg. Det skulle vara
betydligt bättre om vi började tala om kvinnligt före-
tagande inom teknik, naturvetenskap och ekonomi
och lyfte fram i debatten hur vi kan få fler kvinnor att
vilja driva företag inom de områdena.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 april.)
18 §  Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Skrivelse
2002/03:125 Redovisning av fördelningen av medel
från Allmänna arvsfonden under budgetåret 2002
Socialutskottets betänkanden
2002/03:SoU7 Mål för folkhälsan
2002/03:SoU6 Alkoholfrågor
2002/03:SoU5 Vissa narkotikafrågor
2002/03:SoU4 Vissa tobaksfrågor
Justitieutskottets betänkande
2002/03:JuU13 Resultatskrivelse om narkotika
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU13 Vatten- och luftvård
19 §  Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 9 april
2002/03:278 av Mikael Odenberg (m) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Öppenheten i de statliga företagen
Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 15 april.
20 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 9 april
2002/03:776 av Annelie Enochson (kd) till statsrådet
Hans Karlsson
Provanställningar
2002/03:777 av Annelie Enochson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Utbildningsplatser vid Chalmers
2002/03:778 av Martin Nilsson (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Användning av klustervapen
2002/03:779 av Martin Nilsson (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Moratorium mot användning av klustervapen
2002/03:780 av Magdalena Andersson (m) till stats-
rådet Berit Andnor
Alternativ rehabilitering för funktionshindrade
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 april.
21 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 9 april
2002/03:741 av Carina Hägg (s) till socialminister
Lars Engqvist
Barnmorskor och medicinsk abort
2002/03:742 av Christer Nylander (fp) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Minskat intresse för högre studier
2002/03:743 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
näringsminister Leif Pagrotsky
Konkurrensen och statligt ägande inom skogsplant-
branschen
2002/03:748 av Lena Ek (c) till jordbruksminister
Ann-Christin Nykvist
Odling av biobränsle
2002/03:750 av Per-Olof Svensson (s) till jordbruks-
minister Ann-Christin Nykvist
Villkoren för småskalig livsmedelsproduktion
2002/03:753 av Ina Järlesjö (kd) till statsrådet Ulrica
Messing
Lag om cykelhjälmstvång
2002/03:755 av Gunilla Wahlén (v) till statsrådet
Ulrica Messing
Retroaktiv omtolkning av bidragsregler
2002/03:756 av Anneli Särnblad Stoors (s) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Jämställdhet inom polisen
2002/03:757 av Lars U Granberg (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Straff vid rattfylleribrott
2002/03:758 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Mona
Sahlin
Folkbildningens roll för ökad integration
2002/03:759 av Marie Wahlgren (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Kvalificerad yrkesutbildning
2002/03:760 av Helena Zakariasén (s) till statsrådet
Berit Andnor
Bostadsbidrag
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 15 april.
22 §  Kammaren åtskildes kl. 22.55.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till och med
9 § anf. 16 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter till och med 9 §
anf. 56 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till och med 11 §
anf. 105 (delvis),
av talmannen därefter till och med 14 § anf. 133 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 18.02,
av talmannen därefter till och med 15 § anf. 202 (del-
vis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.