Skriftlig fråga 2000/01:2

Konflikten i Burundi har en lång bakgrundshistoria med faktorer som klasskillnader, minoriteter och majoriteter samt koloniala rötter och resultatet kan räknas i hundratusentals döda och i stora flyktingströmmar.

Kontakterna mellan Sverige och Burundi är långvariga och hade sin början i missionsarbetet. Engagemanget i riksdagen för Burundi går längre tillbaka än mina år som riksdagsledamot. Den första parlamentariska delegation jag mötte som ledamot kom från Burundi. Strax efter deras hemkomst nåddes jag av budet att flera av dessa kolleger omkommit.

De parlamentariska utbytena mellan våra länder har återkommit. Under åren har omväxlande dystra rapporter och hoppingivande signaler nått Sverige. Nu har en fredsuppgörelse arbetats fram under ledning av Nelson Mandela. Några av parterna har tyvärr valt att stå utanför, men fredsplanen har undertecknats och arbetet fortgår. Förhoppningsvis ser vi snart slutet på det blodiga dödandet och flyktingströmmarna.

De positiva krafterna i Burundi behöver nu ett ökat stöd av omvärlden. Konfliktförebyggande arbete och långsiktighet i biståndsarbete måste gå hand i hand. Regeringen, Sida och Nordiska Afrikainstitutet har bidragit till ett konkret arbete. Det har varit ovärderligt att ha en utsänd med placering i Burundi. Först var dåvarande riksdagsledamot Kristina Svensson placerad i Burundi, därefter har Thomas Ridaeus fortsatt detta viktiga arbete. Efter den 19 september lämnas enligt uppgift inte stafettpinnen vidare. Jag beklagar att ingen information getts av Sida i denna fråga.

Min fråga till regeringen är när biståndsminister Maj-Inger Klingvall avser att åter ha en utsänd svensk placerad i Burundi.