Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Prop. 1978/79:132 Regeringens proposition

1978/79:132

om tolktaxa;

beslutad den 8 februari 1979.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har lagils upp i bi­fogade uldrag av regeringsproiokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att ersättning till tolkar vid domslolar och vissa andra myndigheter, bl.a. åklagar-, polis- och kronofogdemyndigheterna, skall utgå efter en särskild taxa, som skall fastställas av domstolsverket. Detla kräver smärre ändringar i rättegångsbalken och förvaltningsprocess­lagen. Reformen föreslås träda i krafl den 1 juli 1979.

Riksdagen 1978179. I samt. Nr 132


 


Prop. 1978/79:132

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs atl 5 kap. 8 §, 6 kap. 9 § och 21 kap. 10 § rätte­gångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


kap. 8 §'


Till allmän tolk så ock till lolk för den som är allvarligt hörsel- eller talskadad utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat. An­nan tolk äge av allmänna medel åt­njuta arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt: ersättningen skall gäldas av statsverket.


TUl allmän tolk så ock till lolk för den som är allvariigt hörsel- eller talskadad utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat.

Annan tolk har rätt till skäUg er­sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Rege­ringen eller myndighet som rege­ringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestäm­mande av ersättning. Ersättningen betalas av allmänna meåd.


6 kap. 9§

Rätlen äge förordna, att utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkun­nig skall i stället för att antecknas i protokollet upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock upplagas sammanfattning av uisaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i målet.

Stadgandet i 8 § andra siycket i delta kapilel skall i tillämpliga delar gälla beträffande uisaga, som upptagits genom stenografi, ävensom beträffande på fonetisk väg upptagen sammanfattning av utsaga.


Stenograf utses av rälten. Ej må den anlitas som stenograf, vilken till saken eller lill någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Vad i 5 kap. loch 8 §§ är stadgat om tolk äge motsvarande tillämpning beträffande stenograf, som utsetts av rätlen.

Stenograf utses av rätten. Ej må den anlitas som stenograf, vilken till saken eller till någondera parten står i sådani förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Vad i 5 kap. 7 J är stad­gal om lolk äger motsvarande till­lämpning beiräffande stenograf, som utsetts av rätten. Sådan steno­graf har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen betalas av allmänna medel.

Bestämmelser om återgivande i vanlig skrift av vad som upptagits enligt denna paragraf meddelas av regeringen.

' Senaste lydelse 1973:240. ' Senaste lydelse 1974:573.


 


Prop. 1978/79:132                                                                   3

Nuvarande lydelse                                              Föreslagen lydelse

21 kap. 10 §3

Offentlig försvarare äge av allmänna medel åtnjuta skälig ersättning för arbete, fidsspillan och utlägg som uppdraget krävt.

Regeringen eller, ejler regering-    Regeringen eller myndighet som

ens bemyndigande, centralmyndig-     regeringen   bestämmer   fastställer heten för  rättshjälpen   fastställer     taxa som  skall lillämpas vid be-laxa som  skall  tillämpas vid be-     stämmande av ersättning, stämmande av ersättning.

Ej må offentlig försvarare av den misstänkte förbehålla sig ytterligare er­sättning; har sådant förbehåll skett, vare det ulan verkan.

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1979.

2 Förslag tiU

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs att 52 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                              Föreslagen lydelse

52 §
Den  som  fullgör  uppdrag  som
Den  som  fullgör uppdrag  som

tolk annorledes än i tjänsten har tolk annorledes än i tjänsten har rätt lill arvode samt ersättning för rält till skåUg ersättning för arbete, kostnad och tidsspillan. Kostnad tidsspillan och utlägg som uppdra-för lolk betalas av allmänna medel.      get krävt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid be­stämmande av ersättning till tolk vid muntlig översättning.

Kostnad för tolk betalas av all­männa medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Senaste lydelse 1974;i73.


 


 


 


Prop. 1978/79:132                                                     5

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-02-08

Närvarande: statsminislern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Ro­manus, Mundebo, Wikslröm, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om tolktaxa

1   Inledning

1 skrivelse till justitiedepartementet den 30 mars 1977 hemställde dom­stolsverket att departementet skulle pröva frågan om enhetlig reglering av ersättning till rättstolk. Verkets framställning grundades på en undersök­ning vid tingsrätter som under sista kvartalet 1975 avgjort brottmål i vilka rätlstolk förordnals. Undersökningen visade all betydande skillnader före­låg mellan domstolarnas ersättningsnormer. Domstolsverket ansåg det nödvändigt att ersättningama reglerades i en taxa för atl skUlnadema skul­le utjämnas.

I beslut den 13 oktober 1977 fann regeringen med hänsyn till vad som an­förts av domstolsverket påkallat att göra en översyn av normema för er­sättning till rättstolk. Enligt beslutet skulle översynen gäUa inte endast de aUmänna domstolarnas verksamhetsområde ulan även de delar av rätts­väsendet som var hänförliga till övriga domstolar, artendenämndema, hy­resnämndema, åklagarmyndigheterna, polismyndighetema och kronofog­demyndighetema. Regeringen uppdrog i beslutet åt domstolsverket att i samarbete med företrädare för riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS) och riksskatteverket (RSV) utreda frågan om taxereglering och alt framlägga förslag till taxa.

Domstolsverket har i skrivelse den 9 oktober 1978 till regeringen över­lämnat en promemoria med förslag fill tolktaxa. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av RÅ, bostads­domstolen, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt, Västerås tingsrätt, Malmö tingsrätt, överåklagaren i Stockholm, RPS, polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt, hyresnämnden


 


Prop. 1978/79:132                                                     6

och artendenämnden i Linköping, riksrevisionsverket (RRV), Uppsala universitet, kommerskollegium, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen, statens invandrarverk, statens va-nämnd, länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Sveriges domareförbund. Svensk Tolk­förening (STOF), Tolkarnas riksförening (TOR), Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges läns­polischefer. Föreningen Sveriges polischefer. Föreningen Sveriges krono­fogdar och Sveriges advokatsamfund.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i det­ta ärende som bilaga 2.

2    Allmän motivering

2.1 Gällande ordning m.m.

Bestämmelser om tolk vid allmän domstol finns i 5 kap. 6-8 §§ rätte­gångsbalken (RB). 6 § föreskriver i vilka situationer tolk får anlilas alt bi­träda domstolen. Språklolk kan enligt stadgandet vara anlingen allmän tolk som är fasl knuten till viss domstol eller lolk, förordnad för visst mål. Stadgandel innehåller även bestämmelser om lolk för den som är allvarligt hörsel- eller talskadad saml jävsregler. Allmän tolk och tolk förden som är hörsel- eller talskadad får ersättning enligt särskilda bestämmelser. Annan lolk har enligt 8 § rätt till arvode samt till ersättning för kostnad och tids­spillan efter vad rätten prövar skäligt. Ersättningen skall betalas av stats­verket.

RB:s bestämmelser om tolk gäller på grund av hänvisning i 2 § lagen (1974:1082) om bosladsdomslol, 16 § lagen (1970:417) om marknadsdom­stol m.m. och 5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister också vid bosladsdomstolen, marknadsdomstolen och arbetsdomstolen. Beträffande artende- och hyresnämnder samt statens va-nämnd finns hän­visning till RB:s bestämmelserom tolk i 27 § lagen (1973:188) om arrende­nämnder och hyresnämnder samt 17 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd.

Tolkregler som gäller förvaltningsdomstolama finns i 50-52 §§ förvalt­ningsprocesslagen (1971:291) (FPL). Lagen gäller rättskipning i regerings­rätten, kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätl och länsrätt. Efter länsrättsreformen, som enligt proposition 1978/79:86 föreslås träda i kraft den I juli 1979, kommer lagen i stäUet för de nuvarande länsdomstolama att gälla de nybildade länsrättema. FPL är sedan den 1 januari 1979 även tillämplig i fråga om rättskipning vid försäkringsöverdomstolen och försäk­ringsrätt. 1 52 § stadgas atl den som fullgör uppdrag som lolk annorledes än i tjänsten har rätt till arvode samt ersättning för kosinad och tidsspillan. Kostnad för tolk betalas av allmänna medel. Stadgandet är genom hänvis­ning i 16 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten tillämpligt även vid för­handling i denna domstol.


 


Prop. 1978/79:132                                                                   7

Enligt 9 § förvaltningslagen (1971:290) (FL) får förvaltningsmyndighet vid behov anlita tolk. Lagen innehåller inlé några besiämmelserom ersätt­ning till lolk. Under lagens förarbeten uttalade föredragande departe­mentschefen att det fick anses ligga i sakens natur atl den som fullgjorde uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten skulle få skälig ersättning härför. FL gäller enligt undantagsbestämmelser i 2 § inte ärenden hos exekuiiv myndighet i dess exekutiva verksamhet eller hos polis- eller åklagarmyn­dighet om ärendet avser myndighetens verksamhei till förekommande eller beivrande av brott. Vad nu sagls om tolk vid förvaltningsmyndighet lorde dock få tillämpas analogt vid dessa myndigheter i verksamhet som ej om­fattas av FL.

För utlänningsärenden ges en särskild bestämmelse i utlänningslagen (1954:193). Anlilas tolk vid förhör har tolken enligt 42 a § rätt att av allmän­na medel erhålla arvode samt ersättning för kostnad och tidsspillan om inle uppdraget fullgjorts i tjänsten. Ersätiningen skall enligt 8 § 3 vittnesersält­ningskungörelsen (1973:262) utgå med skäligt belopp. På gmnd av hänvis­ning i 31 § ullänningslagen gäUer samma bestämmelser i fråga om muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i ärende angående ulvisning.

Vissa hovrätter har utfärdat rekommendationer om normalarvoden m. m. för domstolstolkning. Rekommendationerna har i första hand avsett ersättning för lolkning i resp. hovrätt, men de har i allmänhet sänts ut ock­så till tingsrättema inom hovrättens domkrets.

RPS har till samfliga polisstyrelser och länsstyrelser sänt ut en rekom­mendation beträffande lolkarvoden. Rekommendationen bygger på en överenskommelse mellan RPS och TOR och avser endast TOR-tolkar. Normerna torde dock vara vägledande även beträffande andra tolkar i de fall då annan beräkningsgrund inte överenskommits.

Vissa kronofogdemyndigheter har träffat avtal med resp. kommun om tolkservice. Myndigheien har då förbundit sig att erlägga ersättning fill kommunen motsvarande kommunens självkostnad. Tolkarvodel bestäms i sådana fall av den överenskommelse som träffats mellan kommunen och tolkama.

Ett slatligt prövningsförfarande för tolkar infördes den 1 januari 1976. Bestämmelser härom finns i förordningen (1975:590) om godkännande av tolkar och auktorisation av översättare. Fråga om godkännande av tolk prövas av kommerskollegium som även utövar lillsyn över godkända tol­kars verksamhei. För atl erhålla godkännande skall tolk bl.a. ha fullgjort vissa av kommerskollegium föreskrivna kunskapsprov och dessutom vara känd för redbarhet och även i övrigi finnas lämplig att vara verksam som tolk. Efter särskild prövning kan godkänd tolk erhålla bevis om speciell kompetens för tolkning inom vissl verksamhetsområde. Hittills har sådana bevis meddelats endast beträffande rättstolkning. Enligt kommerskollegi­ets tolkförteckning uppgick antalet godkända tolkar vid årsskiftet 1978/79 lill 294. Av dessa har 63 erhållil bevis om speciell kompetens som rätts-tolk.


 


Prop. 1978/79:132                                                               8

2.2 Domstolsverkets promemoria

I domstolsverkets promemoria föreslås att ersättning lill tolk vid allmän domstol, förvaltningsdomstol, bosladsdomstolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen, artendenämnd, hyresnämnd, statens va-nämnd samt po­lis-, åklagar- och kronofogdemyndighel regleras i en gemensam taxa som fastställs av domstolsverket. Taxan skall inte vara tillämplig beträffande allmän tolk och tolk för hörsel- och talskadade eller vid skriftlig översätt­ning. Verket konstalerar atl behovet av taxereglering är störst vid de all­männa domstolama men framhåller atl en reglering av lolkersätlning även vid övriga myndigheter måsle anses angelägen för atl åsiadkomma enhetli­ga ersättningsnormer och en effektiv kostnadskontroll.

Förslaget till taxa har utformats som en tidstaxa, dvs. tolkarvodena be­räknas efter fidsåtgången i det enskilda fallet. Beträffande arvodets storlek görs i taxan åtskillnad mellan tolkning vid domstol och tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet. Med domstol jämställs i taxan arren­denämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd. Tolksituationema vid dessa förvaltningsmyndigheter är enligt domstolsverkets mening likartade med dem som förekommer vid domstol. Taxan föreskriver högre ersättning till lolk vid domstol och jämställd myndighet vilket främsi motiveras av att så­dan tolkning anses vara mer pressande och ställa större krav på tolken än tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighel. Inom de båda myndighetsgmppema finns tre skilda ersättningsnivåer beroende på tol­kens kvalifikationer. För högre ersättning krävs att tolken erhållit någon form av godkännande av kommerskollegium. Uppdelningen i ersättnings­nivåer motiveras av önskemålet att förmå fler tolkar att genomgå den av kommerskoUegiet anordnade utbildningen och examinationen.

2.3 Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser utom RRV har uttalat sig positivt om förslaget atl taxereglera tolkersättningama. Behovet av en enhellig reglering av er­sättningarna och en ökad kostnadskontroll betonas särskilt av flera instan­ser. En del påpekar att införandet av en tolktaxa öppnar en betydelsefull möjlighet att stimulera tolkar till att öka sin kompetens. Flertalet instanser är eniga om att tillämpningsområdet för en tolktaxa bör vara det av dom­stolsverket föreslagna. Någon erinran mot att taxan skall fastställas av domstolsverket har inte framställts.

RRV anser det i och för sig angeläget att åstadkomma en skärpt kost­nadskontroll och större enhetlighet i ersättningsnormema inom tolknings­området. Verket har emeUertid anfört att den föreslagna taxeregleringen innebär vissa principiella nackdelar. Bl.a. skulle en låsning av priset på tolktjänsterna innebära en minskad flexibilitet. Efterfrågeöverskott resp. efterfrågeunderskotl kan uppstå i fall då taxan skiljer sig från den ersätt-


 


Prop. 1978/79:132                                                    9

ning tjänstema betingar i altemativa uppdrag. Om en tolklaxa införs bör det endast ske försöksvis, anser RRV.

Flertalet remissinstanser har godtagit den av domstolsverket föreslagna skillnaden i arvodesnivå mellan tolkning vid domstol och därmed jämstäU­da myndigheter samt polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet. Västerås tingsrätt anser dock atl all tolkning bör ersättas enligt en för hela området enhetlig taxa. Även remissinstanser som företräder polisintressen framför kritik mot förslaget om skillnad i arvodesnivå. Det anförs att tolkning vid polismyndighet i samband med förhör i ärenden som gäller avlägsnande enligt utlänningslagen är pressande och stäUer lika stora krav på tolken som lolkning vid en domstolsförhandling. Vidare görs gällande atl ett ge­nomförande av förslaget i denna del skulle medföra risk för att tolken vid ""konkurrens"" mellan domstol och annan myndighei föredrar domstolen. På sikt skulle detta kunna medföra atl t.ex. polisen fär nöja sig med tolkar av lägre kvalitet.

Förslaget om skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kompetens har av remissinstansema mottagits positivt över lag. Flera inslanser under­stryker behovet av tillgäng till kvalificerade tolkar inom rättsväsendel och anser de skilda ersättningsnivåema vara väl ägnade att motivera tolkarna att förbättra sina kunskaper och genomgå kommerskollegiets examination.

Remissinstansema har i allmänhet godtagit förslaget att utöver arten av tolkuppdraget och tolkens kompetens endasl tolkning på obekväm arbets­tid skall utgöra grund för differentierad ersättning. Västerås tingsrätt anser dock att fördelama med simultantolkning är så stora att ett sådant tolk-ningssätt bör kunna premieras särskilt, t. ex. så atl lolk som simultantolkar hänförs till en högre arvodesnivå än eljest eller så att avvikelse från taxe­beloppet får ske vid simultantolkning.

Malmö tingsrätt har beträffande tolktaxans tillämpningsområde framhål­Ut att det vid domstol förekommer behov av tolk även i situationer som ej är alt hänföra lill förhandling i vissl mål eller ärende. För att taxan skall bli tiUämplig även i sådana situationer har tingsrätten föreslagit att ett tillägg görs lill 5 kap. 6 § RB enligt vilket domstolama även i andra fall än dom­stolsförhandling vid behov fär anlita tolk.

2.4 Behovet av en tolktaxa m.m.

Med den ökade invandringen till Sverige har behovet av tolkar gjort sig allt starkare gällande hos domstolar och andra myndigheter. Några enhetli­ga normer för ersättning till tolkar har inte utfärdats frånsett de rekommen­dationer som vissa domstolar och RPS har lämnat inom delar av rätts­väsendet. Av den utredning som ligger till grund för domstolsverkets för­slag framgår att ersättningsnivåema för tolkar varierar betydligt, särskilt bland de allmänna domstolama.

I likhet med flertalet remissinstanser anserjag atl övervägande skäl talar


 


Prop. 1978/79:132                                                    10

för all låta taxereglera tolkersättningama. Detta skulle medföra en större enhetlighet i ersättningssystemet samt möjlighet alt effeklivare än i dag kontrollera tolkkostnaderna.

Den tolkexaminalion och tillsyn över godkända tolkars verksamhet som infördes år 1976 har till syfte atl ge myndighetema ökad möjlighel alt få kvalificerat tolkbilräde. Av de tolkar som i dag står till rättsväsendels för­fogande har endast ett mindre antal erhållit kompetensbevis som rättstol­kar. Ett något siörre antal har genomgått kommerskollegiets examination som godkända tolkar. Som en del remissinstanser har påpekat öppnar in­förandet av en tolktaxa en betydelsefull möjlighet alt stimulera tolkar till alt öka sin kompetens. Syftei med 1976 års reform kan därigenom uppnås snabbare.

Skillnadema i ersältning tiU toUcar är störst hos de allmänna domstolarna där behovet av en taxereglering också är mest påtagligt. Det är emellertid önskvärt att låta en tolklaxa även omfatta tolkuppdrag vid andra domstolar och myndigheter, bl.a. för att få ull stånd en effekUv kostnadskontroll. Domstolsverkets förslag om lillämpningsområde för lolktaxan har godta­gits av flertalet remissinstanser och även jag finner förslaget lämpligt.

Domstolsverket bör få till uppgift all fastställa tolktaxan. I de delar taxan avser åklagar-, polis- och kronofogdemyndigheter bör samråd ske med berörda centralmyndigheter. Jag avser att senare föreslå regeringen att ge domstolsverket bemyndigande att fastställa taxan.

RRV har framhållit atl vissa risker är förbundna med en taxereglering av lolkverksamhelen. En låsning av ersättningsbeloppen kan enligt verket skapa ett överskott på efterfrågan av tolktjänster i en situation där tolkama kan erhålla högre ersättning för uppdrag hos sådana uppdragsgivare som inte är bundna av någon taxa. Emellertid kommer denna nackdel i prakti­ken knappasl att göra sig gäUande efiersom det med den konstruktion taxe­regleringen har fått i domstolsverkets förslag finns möjligheter atl lämligen snabbi anpassa ersättningsnivåerna efter det marknadsmässiga lägel. Även risken för ett efterfrågeunderskotl torde man i praktiken kunna bort­se från. Efterfrågan på tolktjänster inom rättsväsendet är i dag stigande och det finns f. n. inte något som lyder på att behovet av tolktjänster skulle avta. Enligt min mening är del bl. a. mot bakgrund härav inte nödvändigt att endast försöksvis införa taxeregleringen. Den bör redan nu ges perma­nenl giltighet.

Med anledning av Malmö tingsrätts uttalande beträffande tolktaxans till-lämpningsområde vill jag nämna att även om bestämmelserna om tolk i 5 kap. 6 § RB närmast avser tolkning vid förhandling inför domstol så bör stadgandets ordalydelse ge utrymme för anlitande av tolk också i sådana situationer som tingsrällen syftar på (jfr prop. 1973:30 s. 70 f). Enligt min mening föranleder införandet av taxan inte något behov av en särskild be­stämmelse härom.


 


Prop. 1978/79:132                                                    11

2.5      Författningsfrågor

Domstolsverket har i anslutning till förslaget om laxereglering av tok ersättningama föreslagil ändringar i 5 kap. 8 § RB, 52 § FPL och 16 § läge, om marknadsdomstol m. m. Förslaget har i denna del lämnats utan erinrar av flertalet remissinsianser.

Även jag ansluter mig i huvudsak till de föreslagna författningsändring­ama. Förslaget fill ändring i RB motiveras av atl del enligt gällande ordning ankommer på rälten att bestämma tolkersättning efter en skäligheispröv­ning. Del nuvarande uttryckssättet i stadgandel lämnar inle möjlighel att utfärda verkstäUighetsföreskrifter i form av en tolktaxa. Stadgandel bör jämkas så att detla görs möjligt. Del bör föreskrivas alt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastsläller taxa. Vidare bör föreskri­vas atl tolkersättningen betalas av allmänna medel. Detla innebär ingen ändring i sak i förhållande till nuvarande bestämmelse utan formuleringen är föranledd av önskemålet om enhedighel mellan RB:s och FPL:s reg­lering.

Beträffande förslaget till ändring av 16 § lagen om marknadsdomstol m. m. uttalar domstolsverket atl lagen saknar bestämmelser om ersättning till tolk. 1 stadgandet görs emellertid en hänvisning till bestämmelsema i 5 kap. RB om offentlighet vid domstol. Under förarbetena till RB uttalade processlagberedningen att om part, viline eller annan som skall höras inför rätten inle är mäktig svenska språket, så bör vad han yttrar översättas till svenska och i den mån del erfordras vad som framförs på svenska översät­tas till det främmande språket. Att så sker får enligt beredningen anses på­kallat även av hänsyn till förhandlingens offentlighet. Beredningens stäU­ningstagande kommer också till uttryck i rubriken till 5 kap. RB. Mot bak­gmnd av beredningens uttalande inbegriper enligt min mening hänvisning­en i 16 § lagen om marknadsdomstol m.m. även RB:s betämmelser om lolk. Det finns därför inle skäl all göra någon ändring i paragrafen.

Vad gäller övriga här akluella författningar behövs inga lagändringar för alt genomföra en tolklaxa. För tydlighetens skuU bör dock i 52 § FPL tillfo­gas en erinran motsvarande den som skall las in i 5 kap. 8 § RB om atl taxan fastställs av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Förslaget föranleder i övrigt vissa redaktionella ändringar i RB. Dätjäm­te fordras ändringar i vissa författningar som ej är riksdagsbundna.

Reformen bör träda i kraft den I juli 1979.

2.6      Principer för en tolktaxa

Den åtskillnad i arvodels storlek mellan tolkning vid domstol och tolk­ning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet som görs i förslaget till tolklaxa har i huvudsak godtagils av remissinstanserna. En tingsrätt anser dock atl all lolkning bör ersättas enligt en för samtliga myndigheter enhel­lig taxa. Även remissinstanser som företräder polisintressen gör gällande


 


Prop. 1978/79:132                                                    12

atl lolkning vid polismyndighet i ersältningshänseende bör likställas med domstolslolkning.

Som domstolsverket har anfört råder vid tolkning inför domstol något annorlunda förhållanden än vid tolkning vid polis-, åklagar- och kronofog­demyndighet. Skillnadema är emellertid huvudsakligen hänförliga till de former under vilka förhören äger rum. Som en del remissinstanser har på­pekat kan tolkning vid polisförhör ofta vara påfrestande för tolken, särskilt när tolkning skall ske med kort varsel och i upprivna situationer. Kravel på snabbhet och brislen på möjligheter att använda hjälpmedel är faktorer som många gånger gör sig gällande såväl vid tolkning inför domstol som lolkning under polisförhör. Det finns mot bakgmnd av det sagda anledning att utjämna den föreslagna skillnaden mellan arvodesnivåema. Det får an­komma på domstolsverket att mot bakgrund av remissutfallet göra en överprövning av taxenivåema.

Taxeförslaget innehåller även skilda ersättningsnivåer beroende på tol­kens kompetens. Vidare upptar förslaget en högre ersättning för tolkning som utförs på obekväm arbetstid. Jag har inte någon erinran mol förslaget i dessa avseenden och delar domstolsverkets uppfattning att någon ytter­ligare differentiering av toUtarvodet inte bör göras.

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl anta de inom justitiedepartementet upprättade för­slagen till

1.  lag om ändring i rättegångsbalken,

2.  lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

4    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.


 


Prop. 1978/79:132                                                    13

Bilaga 1

PM

om ersättning till tolk med förslag till tolktaxa


 


 


 


Prop. 1978/79:132                                                             15

Förslag till TOLKTAXA

Domstolsverket föreskriver atl följande taxa för ersältning till tolk skall gälla fr. o.m.... lill dess annat förordnas.

1   Tillämpningsområde

Taxan gäller för tolkning i alla förekommande mål och ärenden vid all­män domstol, förvaltningsdomslol, arbetsdomstolen, bosladsdomslolen, marknadsdomstolen, hyresnämnd, arrendenämnd, statens va-nämnd, po­lismyndighet, åklagarmyndighet och kronofogdemyndighet. Taxan är inte tillämplig beträffande allmän lolk och tolk för hörsel- och talskadade eller vid skriftlig översättning.

2   Taxebelopp

Taxan skiljer mellan tolkning vid domstol (tabell I) och lolkning vid po­lis-, åklagar- och kronofogdemyndighet (tabell II). TiU domsiolstabellen hänförs även hyresnämnd, artendenämnd och statens va-nämnd. Inom vatje sådant område finns tre skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kvalifikationer. Den högsta ersättningsnivån, arvodesnivå III, gäller för av kommerskollegium godkänd tolk som har erhållit bevis om speciell kompe­tens som rättstolk i språket ifråga. Arvodesnivå II avser tolk som godkänts av kommerskollegium i språket ifråga. Övriga tolkar hänförs till arvodesni­vå I.

Arvode skall alltid utgå med belopp molsvarande minsl en limmes arvo-desgmndande tid.

För tolkning vid domstol (labell I) utgår arvode för första timmen med 110 (arvodesnivå 1), 140 (arvodesnivå II) resp. 170 kr (arvodesnivå III). För tiden därefter utgår ersättning med 40, 55 resp. 70 kr för varje påböoad halvtimme.

För lolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet (tabell II) ut­gär arvode för första timmen med 70 (arvodesnivå I), 100 (arvodesnivå II) resp. 130 kr (arvodesnivå III). För liden därefter utgår arvode med 35, 50 resp. 65 kr per påbörjad halvtimme.

Ersättning beräknas för varje uppdrag för sig. Då uppdraget sträcker sig över mer än en dag beräknas ersättningen för den sammanlagda tiden. Grundbeloppet vid tolkning vid domstol utgår således endast en gång per uppdrag. Tolkning vid häktningsförhandling eller annan förhandling som inte är huvudförhandling anses som särskilt uppdrag. Likaså anses tolk­ning vid ny huvudförhandling i samma mål som särskilt uppdrag.

Som arvodesgrundande lid räknas den sammanhängande lid under en och samma dag som tolken står till myndighetens förfogande. Tiden räk­nas från den lidpunkt till vilken tolken är kallad och har infunnit sig. 1 liden inräknas vatje uppehåll med undantag för måltid.

Äger tolkningen rum på obekväm arbetstid utgår fillägg med 35 kr för ar­vodesnivå I, 50 kr för arvodesnivå 11 och 65 kr för arvodesnivå III per på­börjad timme. Med obekväm arbetstid förstås tid under måndag till och med fredag 19.00-06.00, lör-, sön- och helgdagar 00.00-24.00.


 


Prop. 1978/79:132                                                              16

3    Avvikelser från taxebeloppet

Det sammanlagda ersättningsbeloppet enligt taxan får överskridas om uppdraget varil av särskilt svår beskaffenhet. Detta kan undanlagsvis vara fallel om t. ex. tolkningen skett på ett ovanligl språk eUer om tolkuppdra­get avsell fler än en person. Alt s. k. simultantolkning förekommii bör inle medföra överskridande av ersättningsbeloppet.

Ersättningsbeloppet fär underskridas om tolken varit vårdslös eller för­sumlig eller visat oskicklighet t.ex. genom all bidra till all lolkuppdragel onödigivis dragil ul på liden.

4   Taxans omfattning

Taxebeloppet omfattar allt arbete inom uppdraget. Taxebeloppet omfat­tar även ersättning för tidsspillan om högst 30 minuter.

5   Tidsspillan

Tidsspillan avser i allmänhet sådan tid då produktivt arbete med något uppdrag inte utförs, trots att tolkens arbetstid tas i anspråk. Det måste från fall till fall avgöras vad som kan anses utgöra tidsspillan vid utförande av visst uppdrag.

Normal måltidspaus utgör inte ersättningsgill tidsspillan.

Tidsspillan, som enligt myndighetens mening är ersättningsgill, ersätts lill den del sammanlagd tidsspillan överstiger 30 minuler.

Ersättning ulgår med 105 kr per timme för av kommerskollegium god­känd tolk som erhållil bevis om speciell kompetens som rätlstolk i språket ifråga, med 80 kr per timme för av kommerskollegium godkänd tolk i språ­ket ifråga och med 60 kr för övriga tolkar.

6    Utlägg

Kostnad för resa och traktamente ersätts högst med belopp motsvaran­de de som utgår enligt allmänna resereglementet (1952:735); dock vad gäl­ler resekostnader högst enligt reseklass B.

 

Tabell I   Tolkning vid domstol

 

 

 

 

Arvodesgrundande

1 tim

1-1,5 tim

1,5-2 tim

2-2,5 lim

2,5-3 tim

tid

 

 

 

 

 

Arvodesnivå   1

110

150

190

230

270

II

140

195

250

305

360

111

170

240

310

380

450

Arvodesgrundande

3-3,5 lim

3,5-4 tim

4-4,5 tim

4,5-5 tim

5-5,5 tim

lid

 

 

 

 

 

Arvodesnivå  I

310

350

390

430

470

11

415

470

525

580

635

III

520

590

660

730

800

osv.

 

 

 

 

 


 


Prop. 1978/79:132                                                             17

Påslag

I       40 kr per påbörjad 1/2-timme

II     55 kr per påbörjad 1/2-timme

III   70 kr per påbörjad 1/2-timme

Tabell II    Tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet

Arvodesgrundande    1 tim   l-l,5tim    l,5-2tim    2-2,5 tim    2,5-3 tim

tid

 

Arvodesnivå  1

70

105

140

175

210

II

100

150

200

250

300

111

130

195

260

325

390

Arvodesgrundande

3-3,5 tim

3,5-4 tim

4-4,5 tim

4,5-5 tim

5-5,5 tim

tid

 

 

 

 

 

Arvodesnivå   1

245

280

315

350

385

11

350

400

450

500

550

III

455

520

585

650

715

Påslag

I       35 kr per påbörjad 1/2-timme

II     50 kr per påbörjad 1/2-timme

III   65 kr per påbörjad 1/2-timme

2   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 132


 


Prop. 1978/79:132                                                              18

Sammanfattning

För att åstadkomma enhetliga ersättningsnormer och en effektiv kost­nadskontroll föreslås i promemorian atl ersättning till tolk vid allmän dom­stol, förvaltningsdomslol, arbetsdomstolen, marknadsdomstolen, arrende­nämnder, hyresnämnder, statens va-nämnd saml polis-, åklagar- och kro­nofogdemyndigheter regleras i en gemensam taxa, som fastställes av dom­stolsverket.

Förslaget till taxa har utformats som en lidslaxa, dvs. lolkarvodena be­räknas efter lidsåtgången i det enskilda fallet. I förslaget görs åtskillnad mellan tolkning vid domstol (allmän domstol, förvaUningsdomstol, arbets­domstolen, marknadsdomstolen, artendenämnder, hyresnämnder och sta­tens va-nämnd) och lolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet på så sätt atl ersättningen är högre för tolkning vid domstol. Inom varje område finns dessutom tre skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kvalifikationer. För högre ersättning krävs alt tolken ifråga erhållil någon form av auktorisation av kommerskollegium.

1    Inledning

1.1 Uppdraget

Genom beslut den 13 oktober 1977 har regeringen uppdragit åt domslols­verkel att i samarbele med företrädare för riksåklagaren, rikspolisstyrel­sen och riksskatteverket utreda frågan om taxereglering av ersättning till tolk inom vissa delar av rättsväsendet och alt framlägga förslag till taxa. I beslutet anfördes följande.

I skrivelse till justitiedepartementet den 30 mars 1977 har domstolsver­ket hemställt att departementet prövar frågan om enhetlig reglering av ersältning till rätlstolk. Verkets framställning grundas på en undersök­ning vid tingsrätler/tingsrättsavdelningar som under sista kvartalet 1975 avgjort brottmål i vilka rätlstolk förordnats. Undersökningen visar att betydande skillnader föreligger mellan domstolarnas ersättningsnor­mer. För att utjämna skillnadema anser verkei det nödvändigt all er­sättningama regleras i taxa. - Med hänsyn lill vad verket har anfört är det påkaUat atl göra en översyn av normerna för ersättning till rätlstolk. Översynen synes ej böra inskränkas till de allmänna domslolamas verk­samhelsområde utan torde böra omfatta även de delar av rättsväsendet som är hänförliga till förvaltningsdomstolama jämte övriga specialdom­slolar, artendenämndema och hyresnämndema, åklagarmyndigheter­na, polismyndigheterna och kronofogdemyndighetema. - Regeringen uppdrar ål domstolsverket att i samarbete med företrädare för riksåkla­garen, rikspolisstyrelsen och riksskatteverket utreda frågan om laxereg­lering av ersättning till tolk inom berörda delar av rättsväsendel och atl framlägga förslag fill taxa. Förslagen skall vara åtföljda av kostnadsbe­räkningar. — Verket bör under arbelet samråda med statens invandrar­verk, kommerskollegium och tolkarnas organisationer.

1.2    Uppdragets fullgörande m. m.

Arbetet med uppdraget har bedrivits under medverkan av en projekt­grupp bestående av representanter, förutom från domstolsverket, från


 


Prop. 1978/79:132                                                    19

riksåklagaren (RÄ), rikspolisstyrelsen (RPS) och riksskatteverket (RSV). Under arbetet har samråd ägt mm med representanter från invandrarver­ket, kommerskollegium saml lolkamas organisationer, Svenk lolkförening (STOF) och Tolkamas Riksförening (TOR). Invandrarverkel, kommers­kollegium och STOF har med undantag för några påpekanden lämnat för­slaget lill tolklaxa utan erinran. TOR har godtagit huvuddragen i taxeför­slaget men i vissa enskildheter redovisat avvikande mening.

Domslolsverkel genomförde under våren och sommaren 1976 en under­sökning avseende ersältning fill lolk i brottmål som avgjorts under sista kvartalet 1975 (se nedan 4.2). Den bedömningen har gjorts att de uppgifter som inhämtats genom undersökningen och resultaten kan ligga till gmnd för förevarande utredning. Någon ny undersökning av ersättningsnivån vid de allmänna domstolama har därför inte utförts. När det gäller ersättning till tolk inom polisväsendet har av RPS uttalats att tolk regelmässigt fär er­sättning i enlighet med en av RPS utfärdad rekommendation. Någon sär­skild undersökning av ersättningsnivån inom detta verksamhetsområde har därför inle bedömts vara erforderiig. Inom övriga områden har det inle ansetts meningsfullt med särskilda undersökningar, efiersom förekomsten av tolk inom dessa är förhållandevis sällsynt.

Gällande rekommendationer och uppgifier om praxis angående lolker­sätlning har inhämtats från ett antal myndigheter.

1.3 Terminologi

Med tolk avses i denna promemoria, om inte annat anges, den som tol­kar muntligen från ett språk till ett annal. När begreppei översättare an­vänds avses en person som skriftligen överför innehållet i en text från ett språk tUl ett annat. (Jfr SOU 1972:83 s. 10, prop. 1973:3 s. 70 och prop. 1975:26 s. 11.)

2   Bestämmelser i lag eller annan författning

I fråga om rättegång vid allmänna domstolar liksom i förvallningsförfa­randet gäller alt handläggningen skall äga rum på svenska språket. Något allmänt stadgande härom finns dock inte (SOU 1938:44 s. 112, prop. 1971:30 s. 375, prop. 1973:30 s. 25). I 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken (RB) ges vissa regler om anlitande av tolk vid munUig förhandling inför domstol. Enligt 6 § första stycket må lolk anUtas atl bilräda rätten, om part, vittne eller annan som skall höras inför rälten inle behärskar svenska språket. I andra stycket föreskrivs att om det vid rätten finns allmän tolk för det språk, varom är fråga, skall han anlitas. I annat fall förordnar rätten lämp­lig person atl biträda som tolk i målet. I tredje stycket anges att tolk även må anlitas om den som skall höras är hörsel- eller talskadad. 7 § innehåUer regler om tolked. I 8 § återfinns bestämmelser om ersättning till tolk. För allmän tolk och tolk för den som är allvarUgt hörsel- eller talskadad gäller i detta hänseende särskilda regler. Annan tolk äger av allmänna medel åt­njuta arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt; ersättningen skall gäldas av statsverket.

Enligt kungörelsen (1947: 644) om anställande av allmän tolk m. m. skall sådan tolk finnas vid Haparanda och Gällivare tingsrätter för tolkning i


 


Prop. 1978/79:132                                                                  20

finska språket. Allmän lolk är skyldig alt på anmodan biträda vid hand­läggning av förekommande mål och ärenden. Han har rätt till dagarvode med 200 kr för varje förtättningsdag samt resekoslnadsersätlning och trak­tamente enligt allmänna resereglemenlet (1952:735). Ersätiningen gäldas av statsverket och utbetalas av domstolsverket.

1 förordningen (1977:175) om lolk för hörsel- och talskadade föreskrivs atl behöver den som är allvarligl hörsel- eller talskadad lolk när han skall höras inför domstol eller annan myndighet och har han inle själv utsett lämplig tolk, skall tolk tillkallas av myndigheten. Som lolk fär endasl anli­tas av skolöverstyrelsen ulsedd person. Den som har anlitats som lolk har rätl till dagarvode med 200 kr för vatje förrältningsdag saml resekostnads­ersättning och traktamente enligt allmänna resereglemenlet. Ersättning be­lalas av allmänna medel genom länsslyrelsens försorg.

Bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ RB gäller på grund av hänvisning i 5 kap. 3§ lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister och 2§ lagen (1976:1082) om bosladsdomslol också vid arbetsdomstolen och bostads­domstolen.

Vad gäller förvaUningsdomstolarna finns regler om anlilande av tolk i 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen (FPL) (1971:291). Lagen äger tillämp­ning vid rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt, fastighets­taxeringsrätt och länsrätl (I §). Från och med den I januari 1979 är FPL tillämplig även vid rättskipning i försäkringsöverdomslolen och försäk­ringsrätt (SFS 1978: 29). Reglema om tolk för förvallningsdomstolamas del är utformade med hänsyn inle bara Ull muntliga förhandlingar utan ock­så lill skriftlig handläggning (prop. 1971: 30 s. 604). I 50 § första stycket fö­reskrivs atl rälien vid behov skall anlita tolk, om part, vittne eller annan som skall höras inför rätlen inte behärskar svenska språket eller är allvar­ligt hörsel- eller talskadad. Vidare skall rätten även i annat fall vid behov få anlita tolk när den har att göra med någon som inte behärskar svenska språket. 51 § innehåller regler om ed. I 52 § stadgas atl den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i ijänslen har räll till arvode saml ersätt­ning för kosinad och tidsspillan saml all kosinad för tolk belalas av allmän­na medel.

Beträffande förvaUningsmyndigheter gäller enligt 9 § förvaltningslagen (FL) (1971: 290) att myndigheten vid behov fär anlita tolk, när den har alt göra med någon som inle behärskar svenska språket eller är allvarligt hör­sel- eller talskadad. Med uttrycket lolk avses i bestämmelsen både den som tolkar muntligen och den som gör en skriftlig översättning av en hand­ling (prop. 1971:30 s. 381). FL innehåller inte några regler om ersättning till tolk. Departementschefen anförde i förarbetena till lagen att det fick an­ses ligga i sakens nalur att den som fullgjorde uppdrag som toUc annorledes än i tjänsten skulle få skälig ersättning härför. Att ersättning skulle utgå av staismedel hos statlig myndighet och av kommunala medel hos kommunal myndighet ansågs inte heller behöva uttryckligen utsägas i lagen (prop. 1971: 30 s. 382). - Del bör påpekas atl FL inte gäller ärenden hos exekutiv myndighet i dess exekuliva verksamhet eller hos polis- eller åklagarmyn­dighet, om ärendet avser myndighetens verksamhet till förekommande el­ler beivrande av brotl (2 § FL). Den princip som slagits fast i 9 § FL torde emellertid äga analog tillämpning hos de nämnda myndigheterna (SOU 1972: 83 s. 19, nol 3). - Uttryckliga bestämmelser om ersättning till tolk finns slutligen i 42 a § utlänningslagen (UlL) (1954:913). Enligt tredje styc­ket i nämnda lagmm äger tolk av allmänna medel erhålla arvode samt gott­görelse för kostnad och tidsspillan, om uppdraget ej fullgjorts i tjänsten.


 


Prop. 1978/79:132                                                              21

3    Rekommendationer

Vissa hovrätter har utfärdat rekommendationer för normalarvoden m. m. för domstolstolkning (bilaga 1). Rekommendationerna har i första hand avsetl ersättning för tolkning i respektive hovrätt, men de har i all­mänhet sänts ut också lill tingsrättema under hovrätten. I hovrätten över Skåne och Blekinge samt Lunds och Malmö lingsrätier rekommenderas så­lunda ett limarvode för tolk som examinerats av statens invandrarverk el­ler erhållit kommerskollegiums bevis om speciell kompelens som rätlstolk i språket i fråga om 180 kr för den första timmen och om 120 kr per timme för de därpå följande timmama. För övriga tolkar rekommenderas 150 kr för den första limmen och 90 kr per timme för de därpå följande timmama. Rekommendationerna har antagits under hösten 1974 och kompletterats i januari 1977.1 diskussion vid ordförandekonferens i Svea hovrätt den 4 de­cember 1974 stannade de närvarande för alt såsom sin mening uttala alt till aukioriserad, examinerad eller i övrigt särskild kvalificerad tolk oberoende av del språk tolken behärskar borde ersältning utgå med ett normalarvode om 95 kr per timme och att däruiöver särskild ersättning för tidsspillan kunde utgå enligt avdelningens närmare bestämmande. Vid ordförande­konferens den 13 april 1977 fann konferensen atl det fördel dåvarande inte fanns behov av någon ytterligare rekommendation.

RPS har till samtliga polisstyrelser och länsstyrelser sänt ut en rekom­mendalion beträffande tolkarvoden (fciVaga 2). Rekommendationen bygger på en överenskommelse mellan RPS och DIK-förbundet Tolkamas Riks­förening (TOR) och avser endast TOR-toUcar. Normema lorde dock, en­ligt rekommendationen, vara vägledande även beträffande andra tolkar i de fall då annan beräkningsgrund inte överenskommits. Del rekommende­rade arvodel utgör sedan hösten 1977 80 kr per timme. Enligt uppgift från RPS torde det rekommenderade arvodet i regel tillämpas av myndigheter­na.'

Riksskatteverket har inte utfärdat någon rekommendalion beträffande tolkarvoden för kronofogdemyndighetema. Vissa kronofogdemyndigheter har emellertid träffat avtal med respektive kommun om tolkservice (bilaga 3). Myndigheten har då bundit sig atl erlägga ersättning till kommunen motsvarande kommunens självkostnad. Tolkarvodet bestäms i sådana fall av den överenskommelse som träffals mellan kommun och tolkama. An­vändning av tolk vid kronofogdemyndigheter är enligt uppgift inte särskilt vanligt.

' Av 367 tolkarvoden, som utbetalats av RPS under juni 1978 fördelar sig timarvo­det enligt följande: 89 fall    120 kr/lim (80 kr-l-50 % ob-tillägg) 1 fall    105 kr/tim

1   fall     90 kr/tim
261 fall     80 kr/tim

7 fall     70 kr/lim

2      fall 60 kr/tim
5 fall 50 kr/tim
I fall     40 kr/lim

Taxan synes således ha tillämpats i 350 fall av 367, dvs. omkring 95 % av fallen. Tillägg för obekväm arbetstid har utgått i omkring 25 procent.


 


Prop. 1978/79:132                                                    22

4    Statistiska undersökningar m. m.

4.1 Undersökningar  utförda  av   invandrarutredningen   (Invandrarutred­ningen 2, SOU 1972:83)

Invandrarutredningen (IU) gjorde på sin tid en kartläggning av den tolk­service som lämnades inom den statliga sektom. IU undersökte härvid bl.a. omfattningen av förekommande tolkservice och kosinaden för den­samma.

Vad först gäller poUsväsendet konstaterade IU att rikstäckande uppgif­ter saknades om i vilken omfattning de lokala polismyndighetema anlitade tolk och om kostnadema för polisväsendets tolkservice (s. 23). IU antog atl tolkar anlitades främst i samband med utredningar enligt utlännings­lagstiftningen. Med slöd av de uppgifter IU inhämtade från fem polisdist­rikt antogs att den sammanlagda kostnaden för tolk per år översteg en mU­jon kronor.

Vad gäller domstolsväsendet redovisades i betänkandet (s. 24) en stick­provsundersökning vid elva tingsrätter. Undersökningen avsåg mål och ärenden som inkommii under första halvåret 1971. Av sammanlagl 6301 redovisade brottmål användes tolk i 438 fall (sju procent). Endast i två pro­cent av tvistemålen användes tolk (80 fall av 4002). I ärenden hörande lill den s. k. friviUiga rättsvården förekom tolkning mycket sällan (32 fall av 12414 ärenden).

Vid länsstyrelserna anlitades tolkar enligt betänkandet (s. 27) i förhål­landevis Uten utsträckning. För budgetåret 1971/72 uppskattades tolkkost­naderna i länsrättema till 12 250 kr, i länsskafterättema lill 3 450 kr och vid länsstyrelsema i övrigt till 8700 kr.

Vad slutligen gäller exekutionsväsendet genomfördes genom dåvarande exekutionsväsendets organisationsnämnd en stickprovsundersökning vid sex kronofogdedistrikt med hög andel utländska medborgare (s. 27). Ul­redningen avsåg förhållandena år 1971. Enkäten visade att behov av lolk gjort sig gällande endast i lilen utsträckning. Beträffande exempelvis Nort-köpings distrikt uppgavs ifråga om totalt 44 822 allmänna mål och 6 110 en­skilda mål tolk ha använts endast i två enskilda mål. I Karlskoga distrikt anlitades lolk i ca 150 av 9305 allmänna mål och i ca 30 av I 347 enskilda mål. I en stor del av fallen hade tolkningen emellertid klarats av genom myndighetens egen personal. I övriga fall hade förekommande språksvå­righeter klarats av med hjälp av svenskspråkig person som medföljt den som varit i kontakt med myndigheten. I endast sju fall där myndigheien an­litade tolk uppgavs särskild kostnad ha uppkommit för myndigheten. Den sammanlagda kostnaden uppgavs ha stannat vid 160 kr.

4.2 Domstolsverkets undersökning 1976 av tolkarvoden

Domstolsverket genomförde under våren och sommaren 1976 en under­sökning av ersättning till tolk vid tingsrätt. Undersökningen bestod av två delar, en enkät med allmänna frågor om tolkersättning och en genomgång av enskilda mål. Den senare delen omfattade samtliga brottmål där tolk varil förordnad och som avgjorts under sista kvartalet 1975. Målundersök­ningen omfattade 946 mål. I dessa mål hade sammanlagt I 007 tolkar varit förordnade. Resultatet av undersökningen redovisades i en rapport date­rad den 25 januari 1977.

Undersökningen bekräftade gjorda antaganden att timersättningen till


 


Prop. 1978/79:132                                                                  23

tolk varierade högsl belydligt mellan domstolarna. Av domstolsverkets rapporl framgår att det genomsnittliga arvodet per tolktimme vid tingsrät­terna varierade mellan 74 och 275 kr (bilaga 4).

Av undersökningen framgår vidare att det sammanlagda arvodet som re­gel var lågt. I mer än två tredjedelar av målen var arvodel högst 200 kr och endasl i 20 fall översteg arvodel 1 000 kr. Genomsnittsarvodel beräknades till 221 kr (bilaga 4 s. 1). Vad gäller lolkuppdragens längd framgår atl i mer än hälften (51,2 %) av fallen var lolktiden högsl en timme. Genomsnittligt antal tolklimmar per lolkuppdrag beräknades till 2,06 (bilaga 4). - Det genomsnittliga timarvodet beräknades till 109 kr (genomsnittsarvodel divi-deral med genomsnittligt antal tolktimmar).

I rapporten redovisades även en beräkning av medeltimarvodet (bilaga 4 s. 3). Beräkningen var gjord så att för varje tolk dividerades arvodel med tolktiden. Därefter beräknades medelvärdet av limarvodena. Det sålunda erhållna medeltimarvodet angavs lill 155 kr.

Det insamlade materialet bearbetades vidare genom regressionsanalys, dvs. samma statistiska metod som användes vid beslämmande av timkost­nadsnormen i brottmålstaxan. Regressionsanalys är en metod för faststäl­lande av statistiska samband. Metoden innebär all man med en matema­tisk funktion (vanligen y = a-t- b • t) försöker anpassa en beroende variabel, i detta fall arvodet (= y), till en oberoende variabel, i della fall antal toUitim-mar (= t). Vid bearbetning av hela materialet blev resultatet

A)   när konstanten tilläts atl anta godtyckligt värde: Arvode y = 48,78'[a]H- 85,57[b] • t

B)    när konstanten åsätt värdet 0: Arvode y = 93,47[b] ■ t

Slulligen framgår av rapporten (s. 13) aft domstolama tillämpade en fal­lande timersättning, dvs. timersättningen var lägre ju längre tolkuppdraget var.

4.3 Kostnadsutvecklingen beträffande tolkersättning vid de aUmänna dom­stolarna

Som framgår av tabell I ökade tolkkoslnadema från budgetåret 1975/76 till budgetåret 1976/77 med omkring sju procent och från budgetårel 1976/77 fill budgetåret 1977/78 med omkring 23 procent. Ökningen av arvo­dena var relativt låg medan omkostnadema ökade kraftigt från budgetåret 1976/77 till budgetåret 1977/78. Antalet mål vari tolk varit förordnad ökade såsom framgår av tabell 2 under samma period måtdigt. Ökningen var mel­lan 1975 och 1976 12,2 procent och mellan 1976 och 1977 6,7 procent.

' Konstantens värde kan belraklas som en "siarlkostnad" som är oberoende av målets storlek.


 


Prop. 1978/79:132 Tabell 1    Tolkkostnader


24


 


Budgelår


75/76


76/77 (ökn.)


77/78 (ökn.:


 


Arvode            2 150000

Omkostnader      67300

Totalt

2217300


2300000(7,0%) 69000(2.5%)

2 369000(6.9%)


2 550000(10,9%) 367000(31,9%)

2917000(23,1 %)


Tabell 2

 

 

 

 

 

1974

1975

1976

1977

Tingsrätt

 

 

 

 

Biträde av tolk i brottmål

3516(3,7%)

3694(4,0%)

3 879 (4,4 %)

3 934 (4.9 §)

Antal brottmål avgjorda

93987

92356

89113

80610

genom förhandling

 

 

 

 

Biträde av tolk i övriga

mål

Antal övriga mål av-

1 188* (4,6)

1 530* (5,6)

2010* (7,5)

2293* (8,6)

25 889

27325

26864

26661

gjorda genom förhandling

 

 

 

 

Biträde av tolk totalt

4704(3,9%)

5224(4,4%)

5889(5,1 %)

6227(5,8%)

Antal mål avgjorda genom

119876

119681

115977

107271

förhandling, totalt

 

 

 

 

Hovrätt

 

 

 

 

Bilräde av tolk i brottmål

350(10,1 %)

360(10,1 %)

369 (9,9 %)

450(11,4%)

Antal brottmål avgjorda

3 473

3 554

3744

3951

genom förhandling

 

 

 

 

Biträde av tolk i övriga

mål

Antal övriga mål avgjorda

35 (4,6 %)

41 (5,6 %)

52 (7,5 %)

56 (8,6 %)

763

732

695

650

genom förhandling

 

 

 

 

Bilräde av tolk lolalt

385 (9,1 %)

401 (9,4%)

421 (9,5 %)

506(11,0%)

Antal mäl avgjorda genom

4 236

4 286

4439

4601

förhandling totalt

 

 

 

 

TotaU

 

 

 

 

Biträde av tolk i brottmål

3 866 (4,0 %)

4054(4,2%)

4248(4,6%)

4 384(5,2%)

Antal brottmål avgjorda

97460

95910

92857

84561

genom förhandling

 

 

 

 

Biträde av tolk i övriga

mål

Antal övriga mål avgjorda

1 223* (4,6 %)

1571* (5,6%)

2062* (7,5%)

2 349* (8,6 %)

26652

28057

27559

27311

genom förhandling

 

 

 

 

Biträde av lolk totalt

5089* (4,1 %)

5625* (4,5%)

6310* (5,1 %)

6733* (6,0%)

Antal mål avgjorda genom

124112

123967

120416

III 872

förhandling lolalt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*) Uppgift om huruvida tolk förekommit saknas vad gäller övriga mål i tingsrätt. Den statistikrapportering som sker från tingsrätt saknar utrymme för nämnda uppgift. Från hovrätt rapporteras emellertid förekomsten av lolk i samtliga mål och ärenden. 1 tabellen har anlagils all tolk förekommer i lika stor utsträckning i tings­rätt som i hovrätt. Resultat av lUs undersökning (ovan 6.1) tyder dock på att antalet tvistemål och ärenden vari tolk förekommit procentuellt sett är lägre än de för hovrätt redovisade procenttalen.


 


Prop. 1978/79:132                                                              25

5    Överväganden

5.1       Behov av taxa för tolkersättning

För att åstadkomma enhetliga ersättningsnormer vid de allmänna dom­stolama torde en taxereglering av tolkarvodena vara nödvändig. Att behov av en sådan reglering föreligger har också framhållits av flertalet tillfrågade tingsrätter däribland Stockholms och Malmö tingsrätter (Domstolsverkets rapport s. 7). Även från tolkorganisalionernas sida föreligger enligt vad domstolsverket erfarit av anförda skäl önskemål om en laxereglering.

Lika siarka skäl för en taxereglering också inom polisväsendet kan där­emot inle anses föreligga. Inom detla område torde nämligen ersättnings­normema vara relativt enhetliga på grund av RPSs tidigare nämnda rekom­mendalion. En laxereglering kan ändå anses moiiverad om man vill åstad­komma enhetliga ersättningsnormer inom hela del område som uppdraget avser. Härtill kommer alt införandel av en taxa innebär en fastare styrning av tolkersättningama än vad som kan åstadkommas genom en rekom­mendation.

För övriga myndigheter gäller atl loUi används i så ringa omfattning att en laxereglering av respeklive område var för sig knappasl kan anses nöd­vändig.

Av del anförda framgår att behovet av laxereglering är störst vid de all­männa domstolama, men att en reglering av tolkersättning även vid övriga myndigheter måste anses angelägen för att åsiadkomma enhetliga ersätt­ningsnormer inom hela det med uppdraget avsedda området. Självfallet är det för en effektiv kostnadskontroll av stort värde med en taxa som gäller vid samtliga myndigheter. Enligt domstolsverket bör därför hela det med uppdragei avsedda området taxeregleras.

5.2       Författningsfrågor

5.2.1 Normgivningskompetensen

Atl tolk vid domstol skall ha ersättning för sitt arbete bör i likhel med vad som för närvarande gäller uttryckas i lag'. Däremoi förefaller det föga lämpligt att en taxereglering sker i form av lag. Taxebeloppen torde behö­va justeras tid efter annan och arbelet härmed bör inte lämpligen belasla riksdagen.

Delegation av riksdagens normgivningsmakt inom ifrågavarande område torde inte vara möjlig. Däremoi föreligger enligt domstolsverkets mening inte något hinder mot att i verkställighetsföreskrifter reglera ersättning fill tolk. Avgörande för om sådan utfyUnad är möjlig är därvid lagrummens ut­formning. I 5 kap. 8 § RB är direkt utsagt atl det är rätten som skall göra skälighelsprövningen. Vid sådant förhåUande torde utfyUnad genom verk­ställighetsföreskrifter f. n. vara utesluten. Den i 52 § FPL använda lokutio­nen torde däremot inte lägga hinder i vägen för verkställighetsföreskrifter. Taxan får därvid anses ge uttryck för vad som i normalfallen skall anses ut­göra skälig ersättning till tolk. För att möjUggöra att även RBs regler om er­sättning till tolk kan utfyUas med verkställighetsföreskrifter föreslås 5 kap. 8 § RB få ändrad lydelse, vilken ansluter till 52 § FPL (se nedan 5.2.3).

' För marknadsdomstolen, som f. n. saknar lagregler om lolk, förestås att i lagen (1970:417) om marknadsdomstol hänvisas till RBs regler om tolk.


 


Prop. 1978/79:132                                                    26

Ej heUer för tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet före­ligger enligt domstolsverkets mening hinder mot att närmare föreskrifter om ersättning lill tolk meddelas på annat sätt än genom lag.

5.2.2 Beslutsnivå m. m.

Såsom tidigare har framhållits (avsnitt 5.2.1) bör det ankomma på rege­ringen eller på myndighet, som regeringen bestämmer, atl faslställa taxa för ersättning till tolk. Enligt domstolsverkets mening saknas skäl för att taxan skall fastställas på högre nivå än av centralt ämbetsverk. Vilken myndighet som därvid skall väljas beror till viss del på om regleringen kan ske i en gemensam taxa eller om flera taxor blir nödvändiga. Om det blir aktuellt med två taxor, en för domstolar (inkl. arrende- och hyresnämnder saml va-nämnden) och en för övriga myndigheter förefaller det naturligt all domstolsverket fastställer taxa för domstolama och RPS för övriga myn­digheter. Om gemensam taxa väljs lorde normgivningsmakten kunna över­låtas fill en av de nämnda myndigheterna. Med hänsyn till att domstolsver­ket redan har erfarenhet av taxereglering inom rätlshjälpsområdel förefal­ler det lämpligt att uppgiften i sådant faU anförtros domstolsverket.

Fördelen med en gemensam taxa för hela del med uppdraget avsedda området är att man därigenom får enhetliga regler inom i stort sett hela rättsväsendet. Vidare kommer arbetet med att faststäUa taxa och sederme­ra även arbetet med att justera beloppen att kunna samlas hos en myndig­het, ett förhållande som ur arbelssynpunkt måsle anses ändamålsenligt. Självfallet bör samråd äga mm med berörda myndigheter.

En förutsättning för en gemensam taxa måste emellertid vara att tolk-uppdragen inom del tänkta området för taxan bedöms vara i stort sett lik­värdiga. För lolkning vid allmän domstol, förvallningsdomstol, övriga spe­cialdomstolar, arrende- och hyresnämnd samt polis-, åklagar- och krono­fogdemyndighet torde gälla all beskaffenheten av det material som tolken har att arbeta med är tämligen likvärdigt inom hela området. De uppgifter som t. ex. kommer fram vid ett polisförhör motsvarar i stort sett vad som tas upp vid efterkommande domstolsförhandling. Däremot kan det hävdas att tolksituationema är något olika. Att tolka inför domstol kan upplevas som mer pressande än att lolka vid polisförhör. Domstolstolkning torde också ställa större krav på snabbhet och dessutom är möjlighetema atl an­vända hjälpmedel begränsade.

En annan omständighet som kan föranleda viss tveksamhet för den ge­mensam taxa är att ersättningsnivån f n. varierar mellan de olika område­na och atl en utjämning skulle kunna innebära ökade kostnader för det aU­männa. Det är framförallt den nuvarande skillnaden mellan domstolstolkar och polistolkar som har betydelse. Inom övriga områden är tolkuppdragen så få att kostnadema inte kan anses ha avgörande betydelse.

Del förhållandet atl domstolstolkning upplevs som arbetsammare än po­listolkning behöver i och för sig inle uigöra ett hinder mot en gemensam taxa. Problemet kan lösas på så sätt att tolkning vid domstol kompenseras inom ramen för den gemensamma taxan, genom t. ex. ett särskilt tillägg el­ler högre timersättning. Genom en sådan ordning undviks också att ökade koslnader uppstår enbart på gmnd av en gemensam taxa.

De nackdelar en gemensam taxa har kan, såsom framgått av det anförda, utan större svårighet elimineras. Enligt domstolsverkets uppfattning bör därför en gemensam taxa fastställas för hela det "med uppdraget avsedda området. Taxan bör fastställas av domstolsverket efter bemyndigande av regeringen.


 


Prop. 1978/79:132                                                                 27

5.2.3 Förslag till författningsändringar

1 bilaga 5 -9 lämnas förslag till de författningsändringar som erfordras vid en laxereglering om ersättning lill lolk inom det med uppdraget avsed­da området. Författningsförslagen bygger på att en gemensam taxa fast­ställes för hela det med uppdraget avsedda området och att denna taxa faslställes av domstolsverket.

Förslaget till ny lydelse av 5 kap. 8 § RB (bilaga 5) har utformats efter mönsier av 21 kap. 10 § RB, som behandlar ersättning lill offenilig försva­rare. Uttrycket "efter vad rätlen prövar skäligt" har ersatts med "skälig ersättning". Därmed torde enligt domstolsverkets mening hinder inle före­ligga mol verkställighetsföreskrifier.

För alt göra tillämpande myndigheter uppmärksamma på förekomsten av lolktaxan har i förslagen lill ny lydelse av 5 kap. 8 § RB och 52 § FPL (bilaga 5 och 6) angetts aU regeringen eller efter regeringens bemyndigan­de, domstolsverket, fastsläller taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning lill tolk. Del är inle fråga om delegation av normgivningsmak­ten ulan endast ett konstaterande av en befogenhei som efter ovan före­slagen ändrad lydelse av 5 kap. 8 § tillkommer regeringen enligt 8 kap. 13 § RF.

I lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m. saknas bestämmelserom tolk och om ersättning lill lolk. Enligt förarbetena till lagen skall ärendena handläggas i rättegångsliknande former och i stort sett efter rättegångsbal­kens principer. Departemenischefen anförde i prop. 1970:57 s. 167.

Vissa grundläggande bestämmelser om förfarandet bör meddelas i lag men någon detaljreglering bör inte komma ifråga. Erfarenhetema från näringsfrihetsrådets verksamhet visar atl något behov härav inle före­ligger. Del har visat sig vara en klar fördel atl förfarandet är smidigt och alt man inte är bunden av ett så strikt regelsystem som det rättegångs­balken innehåller.

För atl lolktaxan skall gälla även vid marknadsdomstolen bör en hänvis­ning tas in i lagen om marknadsdomstol lill rättegångsbalkens regler om tolk (bilaga 7).

Vidare föreslås lillägg till förordningen (1975:506) med instmklion för domstolsverket (bilaga 8) saml förslag lill förordning om taxa för ersättning lill lolk (bilaga 9).

5.3 Förslaget till tolktaxa

5.3.1    AUmänt om utformningen

Förslaget till taxa för tolkersättning har - efter mönster från brottmåls-taxan - givits formen av en lidslaxa, dvs. ersättningen lill tolk beräknas på del sätt all antalet arbetsiimmar multipliceras med en bestämd timersätt­ning. Någon annan typ av taxa, såsom 1. ex. en saktaxa, lorde inte vara möjlig eftersom tolkuppdragen inte kan indelas i gmpper där tolkens ar­betsprestation kan fömtses. En strävan vid utformningen av taxan har va­ril att till en rimlig kostnad öka myndighetemas tillgång på dokumenterat kvalificerade tolkar. Avsikten har vidare varit att göra taxan så enkel och lättillämpad som möjligt.

5.3.2    Tillämpningsområdet

Den föreslagna taxan är gemensam för hela det med uppdraget avsedda områdel. Beiräffande limarvodets storiek görs i taxan åtskillnad mellan tolkning vid domstol och tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyn-


 


Prop. 1978/79:132                                                                 28

dighet. Med domstol har i taxan jämställts artendenämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd trots alt dessa inte är atl anse som domslolar (prop. 1973:23 s. 199 och prop. 1975/76:149 s. 86). Tolksituationema vid dessa förvaltningsmyndigheter är emellertid enligt domstolsverkets mening lik­artade med dem som förekommer vid domstol. Den högre ersättningen till lolk vid domstol motiveras främst av alt lolkning vid domstol får anses mer pressande och ställa större krav på tolken (jfr s. 26).

5.3.3 Differentiering av arvodet med hänsyn till tolkens kvaliflkationer Slatligt godkännande av tolkar infördes i Sverige den I januari 1976. Bestämmelser härom finns i förordningen (1975:590) om godkännande av tolkar och auktorisation av översättare. Fråga om godkännande av tolk prövas av kommerskollegium som även ulövar tillsyn över godkända tol­kars verksamhet. För att erhålla godkännande skall lolk bl. a. ha fullgjort av kommerskollegium föreskrivna kunskapsprov och dessutom vara känd för redbarhel och även i övrigt finnas lämplig atl vara verksam som tolk. Efter särskild prövning kan godkänd tolk erhålla bevis om speciell kompe­lens för lolkning inom visst verksamhetsområde. Hittills har sådana bevis meddelats endast beträffande rättslolkning. Enligt kommerskollegiets tolkförteckning för år 1978 jämte fillägg l.o. m. 9 juni 1978 finns 265 god­kända tolkar. Av dessa har 52 erhållit bevis om speciell kompetens som rätlstolk.

Av domstolsverkets undersökning, som avsåg brottmål avgjorda under sista kvartalet 1975, framgår att i 26,1 procent av faUen hade tolken högre lolkutbildning, i 12,8 procent annan tolkulbildning och i 21,2 proceni ingen tolkutbildning alls. Uppgift om tolkens utbildning saknades i 39,9 procent av fallen. I flertalt av de senare fallen är det troligt att tolken saknade tolk­utbildning.

Del måste anses vara av allmänt intresse alt myndigheterna i större ut­sträckning än hittills fär lillgång till tolkar vars kunskaper sakkunnigl har prövais. För att förmå fler av de verksamma tolkama att genomgå utbild­ning och examination torde krävas att de av kommerskollegium godkända tolkarna erhåller högre ersättning än övriga tolkar. Den föreslagna taxan innehåller därför skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kompelens. Den högsta ersättningsnivån, arvodesnivå III, är förbehåUen av kommers­kollegium godkänd tolk som erhållit bevis om speciell kompetens som rätlstolk i språket ifråga. Den mellersta ersättningsnivån, arvodesnivå II, gäUer för av kommerskollegium godkänd tolk i språket ifråga. Övriga tol­kar hänföres till arvodesnivå I.

Metoden att knyta ersättningsnivåema lill kommerskoUegiels godkän­nande har kriliserals av nämnden för tolkutbildning vid Uppsala universi­tet. I brev den 29 maj 1978 till domstolsverket anförs av tolklinjenämnden att den föreslagna utformningen av taxan med stor sannolikhet kommer att påverka rekryteringen till universitetens tolkutbildning negativt. Tre ter­miners intensiv tolkulbildning borde enligt nämndens uppfattning också motsvaras av någon form av premiering vad gäller tolktaxor.

Kravet på godkännande som fömtsättning för rätt tiU högre ersättning torde inte fä negaliv inverkan på rekryteringen lill universtitelens tolkut­bildning. Det har f. ö. visat sig att flera av dem som genomgått den högre tolkulbildningen inte utan vissa kompletterande studier klarat kommers­kollegiets prov. KoUegiets godkännande släller höga krav på tolkens kun­skaper. En ökad vilja hos tolkama att genomgå kollegiets prov kan därför antas snarare öka efterfrågan på adekvat utbildning.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  29

Enligt domstolverkets mening talar övervägande skäl för alt en koppling av de högre arvodesnivåerna sker endasl lill kommerskollegiets olika for­mer av auktorisation. Genom denna konstruktion undviks gränsdragnings­problem och i de enskilda fallen svåra meritvärderingar. Man får dessutom inbyggda garaniier för en hög siandard på tolkama.

5.3.4 Differentiering av arvodet i övrigt

Ersättningen till tolk kan differentieras av andra skäl än tolkens kompe­lens såsom språkels art (sällsynt, svårinläsl eller svåröversalt språk), lolk-ningssätlet (konsekutiv tolkning eller simultantolkning) eller om lolkupp­dragel avser fler än en person och tolkningen utförs på obekväm arbetstid. En differentiering med hänsyn lill samtliga dessa faktorer medför otvivel­aktigt atl taxan blir oöverskådlig och svårtillämpad.

Differentiering med hänsyn lill språkets art förekommer för närvarande beträffande översättning av utländsk text (Statens invandrarverks taxa från den I mars 1977: Engelska, tyska och franska 61 kr per 100 ord; fins­ka, italienska 66 kr per 100 ord och övriga språk 69 kr per 100 ord). Anled­ning till motsvarande differentiering torde emellertid inte finnas vid munl­lig översättning där tidsfaktom torde ha störst betydelse för den totala er­sättningens storlek. Enligt domstolsverkets mening kan dessutom rent all­mänt ifrågasättas om språket över huvud tagel bör utgöra skäl till generell differentiering. I vissa undantagsfall kan dock språkets art utgöra skäl till att frångå taxan (jfr 5.3.5).

Vad gäller tolkningssättet kan hävdas att simultanlolkning, som ibland kan bidra till snabbare handläggning, bör medföra högre ersättning. Vid si­multanlolkning får emellerlid tolken mindre tid på sig att få fram nyanser i vad som sägs. Vid rättstolkning är del högst väsentligt att översättningen är korrekt. Härtill kommer atl det i vatje enskilt fall torde vara närmast ogörligt all avgöra om del är fråga om simultantolkning. Anledning saknas därför atl särskilt premiera simultanlolkning.

Vad gäller frågan om förhöjt arvode vid tolkning åt flera personer kan noleras att RPSs rekommendation innehåller sådana regler. Tolkning ål flera personer lar dock längre fid. I allmänhet torde därför en tidstaxa i fill-räcklig grad tillgodose tolkens krav på ersättning. Skäl till differentiering av taxan i berörda fall föreligger därför inte. I undanlagsfall kan dock tolk­ning åt flera utgöra skäl till att frångå taxan (se 5.3.5).

Vad slutligen gäller frågan om förhöjt arvode vid tolkning på obekväm arbetstid är att märka alt RPSs rekommendation innehåller regler av inne­börd att arvodel höjs med 50 procent vid tolkning mellan klockan 17.00-09.00. Av domstolsverkets undersökning framgår atl flertalet tings­rätter inte tillämpar förhöjt arvode vid obekväm arbetstid. Tolkning på obekväm arbetstid lorde emellerlid inte vara vanligt vid domstol. Av in­vandrarutredningens undersökning vid de tre störsla polisdislriklen (PM 1972-04-28 s. 6) framgår alt merparten av tolkningen sker under daglid, fö­reträdesvis mellan 08.00 och 20.00. Vidare framgår att belastningen är störst fram till klockan 16.00 varefter behovet minskar successivt med en viss uppgång kring midnatt. Under natten förekommer så gott som ingen lolkning. - För alt underlätta anskaffandet av tolk under annan lid än nor­mal arbetstid finns dock anledning lill förhöjd ersättning under sådan tid.

Sammanfattningsvis anser domstolsverket att ulöver tolkens kompetens endasl tolkning på obekväm arbetstid bör utgöra gmnd för differenfierad ersältning. I förslaget fill taxa finns därför bestämmelser om förhöjt timar­vode vid tolkning på sådan tid.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  30

5.3.5 Avvikelser från taxebeloppen

Taxebeloppen är så bestämda att taxan i stort selt skall omfatta samtliga tolkuppdrag inom laxeområdel. Vissa uppdrag kan emellertid tänkas vara av sådan beskaffenhet att de inte kan anses falla inom ramen för taxan. Av den anledningen föreskrivs i taxeförslaget alt det sammanlagda ersätt­ningsbeloppet enligt taxan får överskridas, om uppdraget varit av särskilt svår beskaffenhet. Atl positivt uttrycka samtliga omständigheter som kan medföra all taxan får överskndas låter sig knappast göras. I taxeförslaget ges några exempel på sådana omständigheter som i undantagsfall kan med­föra överskridande. Sålunda anges att om tolkningen skett på ett mycket ovanligl språk eller om tolkuppdraget avseit flera personer kan i undan­tagsfall finnas skäl till överskridande av taxebeloppen. Simultantolkning bör ej i något fall medföra överskridande.

Enligt domstolsverkets mening bör sluUigen finnas möjlighet att frångå taxan i sänkande riktning om tolken varit vårdslös eller försumlig eller vi­sat oskicklighet, t. ex. genom atl bidra lill att tolkningen onödigtvis dragit ut på tiden.

5.J.6 Arvodesgrundande tid

Ersättningen beräknas för vaije uppdrag för sig. Om uppdraget sträcker sig över mer än en dag beräknas ersättningen på den sammanlagda tiden. Som arvodesgrundande tid räknas den sammanhängande tid under en och samma dag som tolken slår lill myndighetens förfogande. Tiden räknas från den lidpunkt tili vilken tolken är kallad och har infunnit sig till dess uppdraget är avslutat. 1 tiden räknas vaije uppehåll med undantag för up­pehåll för måltid. Arvode skall enligt taxeförslaget alltid utgå med belopp motsvarande minst en timmes arvodesgrundande fid. Annan tid då tolkens arbetstid tas i anspråk ersätts enligt reglema om tidsspillan.

5.3.7 Tidsspillan

Med tidsspillan avses i allmänhet sådan tid då produktivt arbete med nå­got uppdrag inte utförs trots atl uppdragstagarens arbetstid tas i anspråk (förlorad arbetsförtjänst). Någon klar definilion av begreppet tidsspillan finns emellertid inte. Restid utgör den vanligaste formen av tidsspillan. Det måsle från fall till fall avgöras vad som kan anses uigöra tidsspillan vid ut­förande av vissl uppdrag.

När advokat tillerkänns ersättning för fidsspUlan enligt brottmålstaxan torde man regelmässigt bygga på ett antagande atl advokat alltid förlorar viss arbetsförtjänst när han under arbetstid tas i anspråk av domstolen. Så­dant antagande kan göras beträffande advokater eftersom det är fråga om en relativt homogen grupp för vilka beräkningar kan göras om hur stor del av arbetsdagen som täcks av uppdrag. Motsvarande antagande kan enligt domstolsverkets mening inte generellt göras beträffande tolkar. En del av tolkarna har fast anställning och tar tolkuppdragen vid sidan om. Andra ar­betar uteslutande med tolkuppdrag i vissa fall kombinerat med översätt­ningsarbete. För att ersättning för tidsspillan skall utgå måsle därför tolken i varje särskilt fall i princip visa att han under ifrågavarande tid gått miste om arbetsförtjänst. Det torde i allmänhet vara tillfyllest med en preciserad uppgift om vilka arbetsuppgifter tolken skulle ha utfört under den aktuella liden. Det bör i sammanhanget påpekas atl enligt taxeförslaget skall all närvarotid vid myndigheten ersättas i form av arvode (se 5.3.6).

I likhet med brottmålstaxan bör av praktiska skäl ersättning för kortare


 


Prop. 1978/79:132                                                    31

tidsspillan ingå i laxebeloppen. I förslaget lill tolklaxa hardärför införts en regel om alt tidsspillan ersälls till den del den sammanlagt översliger 30 mi­nuter.

5.3.8 Ersältning vid återkallat tolkuppdrag

Myndighet som anlitat lolk lorde enligt koniraklsrättsliga principer vara skyldig att hålla tolken skadelös, om myndigheten av någon anledning av­beställer lolkljänslen. Så lorde ålminsione vara fallel om avbeställningen sker vid sen tidpunkt. Av domstolsverkels undersökning framgår atl 65 tingsrätter/avdelningar av 98 tillerkände tolken ersättning vid inställd för­handling.

Av för domstolsverket kända domstolsavgöranden i frågan framgår atl beloppen kan variera högsl betydligt. Vid ett tillfälle åtog sig en tolk ett uppdrag i ett mål som beräknades pågå under åtta dagar. Tolken tackade då nej till andra uppdrag som erbjöds denne under den aktuella liden. För­handlingen inställdes sedermera, varvid tolken yrkade och tillerkändes er­sättning för tre dagars arbete med I 980 kr (Södra Roslags tingsrätt B 861/75). Vid ett annat tillfälle hade samma tolk åtagit sig att tolka i ett mål som beräknades pågå under sex dagar. Förhandlingen inställdes och tol­ken yrkade och tillerkändes ersättning med 800 kr (Stockholms tingsrätt, avd. 3, T 299/74).

Med hänsyn till alt omständighetema kan i hög grad skifta från fall till fall när del gäller frågan om rätt till ersättning för återkallat tolkuppdrag anser domslolsverkel att en taxereglering av förevarande spörsmål inle är lämplig. Några regler härom har därför inte tagits in i taxeförslaget. Pre­sumtionen bör dock vara att tolken tillerkänns skälig ersättning.

6    Ersättningens storlek

Vid bestämmande av en skälig timersättning vid tolkning vid domstol bör riktmärket vara att den totala ersättningen för visst uppdrag molsvarar vad som hittills såsom ett riksgenomsnitt utgått för molsvarande uppdrag. Vid beräkning av timersättning till domstolstolk kan resuhatet av dom­stolsverkets undersökning av utdömda tolkarvoden 1975 härvid tjäna som utgångspunkt. 1 domstolsverkets rapport redovisas tre olika metoder att beräkna den genomsnitUiga timersättningen:

a)   genomsnittligt tolkarvode dividerat med genomsnittligt antal tolktim­mar = 109 kr/tim.;

b)   medeltal av individuella timersättningar beräknade enligt metod a)= 155 kr/fim.;

c)   regressionskoefficienten i domstolsverkets rapport = 93 kr/tim.

Av domstolsverkets rapport framgår vidare atl domstolama har tilläm­pat en fallande limersättning. Detta i kombination med det faktum atl den lidsperiod för vilken tolken erhållit ersättning är ganska kort medför atl be-räkningssätt b) inte är lämpligt. Av altemativen a) och c) är del enligt dom­stolsverkels mening c) som bör ligga till grund för beräkning av skälig tim­ersättning. Därigenom kommer samma statistiska metod att lillämpas vid beräkning av timersättning till tolk som användes vid beräkning av tim­kostnadsnormen i brottmålstaxan och i taxan för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad. Domstolverkets undersökning avsåg, såsom tidigare nämnls, förhållandena under sista kvartalet 1975. En viss uppräkning av den enUgt altemativ c) beräknade fimersättningen är därför nödvändig.


 


Prop. 1978/79:132                                                    32

Två metoder för en uppräkning är därvid länkbara. Gemensami för båda är användandet av något slag av index. Den första meloden innebär atl 1975 års timersättning räknas upp under hänsynstagande till den allmänna kostnadsutvecklingen. Konsumentprisindex lorde i så fail kunna använ­das. Den andra meloden skulle vara alt räkna upp 1975 års timersättning med hänsyn till löneutvecklingen fören ur ersätlningssynpunkl jämförbar grupp. Jämförelse torde därvid kunna ske med timkoslnadsnormens ut­veckling. Indexlalen hänför sig till resp. års mittpunkt.

År        Timkostnadsnormsindex   Konsumentprisindex

1975             100                                    100

1976             108                                    110

1977             119                                    123

1978             128                                    128'

Såsom framgår av tabellen sammanfaller för 1978 timkostnadsnormsindex och konsumentprisindex. En uppräkning av altemativ c), 93 kr/tim, med 28 procent ger en timersättning för 1978 som uppgår till 119 kr. Ifrågava­rande belopp bör ligga lill grund för beslämmande av taxebeloppen såvitt avser tolkning vid domstol.

Såsom tidigare framgått föreslås en blivande taxa bli indelad i tre ersätt­ningsnivåer. Enligt domstolsverkets mening bör arvodesnivå I genomsnitt­ligt sett ligga något under den framräknade fimersättningen om 119 kr. Öv­riga arvodesnivåer bör ligga över denna timersättning. För tolkning vid domstol föreslås därför arvode utgå för första timmen med 110 (arvodesni­vå 1), 140 (arvodesnivå II), resp. 170 kr (arvodesnivå III). För liden däref­ter utgår ersättning med 40, 55 resp. 70 kr för varje påböijad halvtimme. 1 det fall arvodesgrundande lid understiger en timme skall enligt taxeförsla­get arvode alllid utgå med belopp motsvarande en timmes tolkning.

Vad sedan gäller beräkning av skälig timersättning för tolkning vid po­lis-, åklagar- och kronofogdemyndighel kan RPS rekommendation tjäna som utgångspunkt. Den av RPS rekommenderade timersättningen är f. n. 80 kr. Av rekryleringsskäl torde det knappasl vara möjligt att för den lägs­ta arvodesnivån använda en limersättning som i alltför hög grad understi­ger RPS rekommendalioner. För tolkning vid polis-, åklagar- och krono­fogdemyndighet föreslås därför arvode utgå för första limmen med 70 kr för arvodesnivå 1. För arvodesnivå II föreslås 100 kr för första timmen och för arvodesnivå III 130 kr. För liden därefter utgår arvode med 35, 50 resp. 65 kr per påbörjad halvtimme.

Tillägg för obekväm arbetstid föreslås utgå med 35, 50 resp. 65 kr. Till­lägget är lika för tolkning vid domstol och tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet.

Vad gäller de föreslagna taxebeloppens storlek kan en jämförelse med taxorna för bestämmande av ersättning till offentlig försvarare och till bi­lräde enligt rättshjälpslagen i mål om äktenskapsskillnad vara av värde. Brottmålstaxan bygger på en timkostnadsnorm som för 1978 beräknats ull 210 kr. Timkostnadsnormen i taxan för gemensam ansökan utgör 230 kr för 1978. I dessa belopp ingår fömtom arvode (lön) tUl advokaten även er­sättning för kostnader för kontorspersonal och kontorskostnader. Den

' Antagen utveckling: 8% höjning under 1978 = 4% höjning fram till miupunkten av året.


 


Prop. 1978/79:132                                                                 33

egentliga timersättningen till advokaten är 105 kr resp. 115 kr. Detta arvo­de är avsett att täcka social avgifier. Vid ersättning till tolk betalas förutom själva arvodet även ett s. k. lönekostnadspälägg (LKP).

Ersällningspraxis för fidsspillan är enligt domstolsverkets undersökning vacklande. Som regel torde emellertid "övrig tid" ersättas med ett lägre belopp än "arbetstid". 1 taxan föreslås ersättning för tidsspillan utgå med omkring 75 procent av limarvodet för domstolstolkning, dvs. 60, 80 resp. 105 kr. Samma belopp föreslås gälla vid såväl domstolstolkning som annan tolkning.

7 Kostnadsberäkningar

De två viktigaste områdena vid en beräkning av kostnadema för införan­del av lolktaxa är domstols- och polisväsendet. Inom övriga områden som avses med uppdragei är förekomslen av tolk sällsynt. Kostnaderna är där­för helt obetydliga, varför några kostnadsberäkningar inte gjorts avseende dessa områden.

Kostnaderna fören taxa inom domstolsväsendet låter sig ganska väl be­lysas, eftersom både kvantitetsuppgifter (antal tolktillfällen) och värde-uppgifter (utdömda lolkarvoden) finns tillgängliga i den av domstolsverket 1976 genomförda undersökningen. Beträffande koslnadema inom polisvä­sendet är man hänvisad lill något mindre väl underbyggda beräkningar.

Domstolstolkning

Totala antalet tolkuppdrag vid de allmänna domstolama under budget­året 1977/78 var ca 6800. Dessa uppdrag kan fördelas på tidsklasser med ledning av uppgifter i domstolsverkets rapporl den 25 januari 1977 rörande tolkarvoden. Resultatet av en sådan fördelning redovisas i bilaga II, ta­bell 1.

Tolkama skiktas enligt det tidigare redovisade taxeförslaget i tre katego­rier: av kommerskollegium godkända tolkar som erhållit bevis om speciell kompetens som rätlstolk i språket i fråga, av kommerskollegium godkända tolkar samt övriga tolkar. Två anlaganden måste göras för den fortsatta kostnadsberäkningen:

a)   den tidsmässiga fördelningen av tolkuppdragen är lika inom varje ka­tegori

b)   20% av lolkuppdragen går till av kommerskollegium godkända tolkar som erhållil bevis om speciell kompelens som rätlstolk (III), 30% går lill av kommerskollegium godkända tolkar (II) och 50% går till övriga tolkar (I).'

Med uigångspunki från fördelningen i tidsklasser enligt tabell 1 kan en kostnadsberäkning göras för var och en av de tre tolkkalegoriema. Det sammanlagda arvodet till av kommerskollegium godkända tolkar som er­hållit bevis om speciell kompetens som rättstolk i språket ifråga kan därvid beräknas uppgå till omkring 502200 kr (tabell 2, bilaga ll). För av kom­merskollegium godkända tolkar kan det sammanlagda arvodet beräknas till omkring 601 600 kr (tabell 3, bilaga 11) och för övriga tolkar till omkring 759900 kr (tabell 4, bilaga II). Det totala arvodet kan således beräknas till omkring 1864000 kr. Till detta belopp skall läggas lönekostnadspålägg, som för närvarande uppgår till 39 procent och övriga kostnader som för

' Andelen godkända tolkar och godkända tolkar som erhållit bevis om speciell kom­petens som rättstolk är f n. sannolikt för stor. Det kan emellertid förmodas att i framtiden kommer fördelningen av uppdrag mellan berörda tolkkategorier att bli den sålunda antagna.

3   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 132


 


Prop. 1978/79:132                                                                  34

budgetåret 1977/78 uppgick lill 366998 kr. Den sammanlagda kostnaden för tolk vid allmän domstol lorde om förslaget lill laxereglering tillämpats under budgetåret 1977/78 ha uppgått till omkring 2 860000 kr. Detta belopp kan jämföras med den faktiska tolkkosinaden som för budgelårel 1977/78 uppgick lill 2 917 532 kr.

Tolkning vid polismyndighet

Kostnadema för lolk inom polisväsendet har under de senaste budget­åren uppgått till följande belopp.'

Budgetår           75/76                76/77                 77/78

Kostnad             3 847000          4 722400           6049300

Om man ulgår från att ersättningen till tolk hittills har bestämts efter på­verkan av RPSs rekommendation (80 kr per timme fr.o.m. hösten 1977) och alt 25 proceni av tolkuppdragen ägl rum under obekväm arbetstid, kan antalet tolktimmar under budgetåret uppskattas till 50000. Om man vidare antar atl 70 procent av lolkuppdragen gått lill tolkar hänförliga till arvodesnivå I, 20 proceni lill tolkar hänförliga till arvodesnivå II och 10 procent till tolkar i arvodesnivå III samt all 15 proceni av uppdragen ägl rum under tid som enligt taxeförslaget berättigar lill ob-tillägg'', kan den to­tala tolkkosinaden om taxeförslaget hade tillämpats under budgetåret 1977/78 beräknas ha uppgått lill omkring 6,1 miljoner kronor. Till detta belopp skall emellertid läggas viss kostnadsökning som förorsakas av att minimiersätlningen är högre i taxeförslaget än enligt RPSs rekommenda­tion. Denna ökning är - såvida inte en omfatlande enkätundersökning av varje polismyndighet görs - omöjlig alt närmare beräkna efiersom antalet tolkuppdrag och tolkuppdragens längd inle är kända. Höjningen av mini­miersätlningen har emellertid endasl belydelse för de tolkuppdrag som understiger 30 minuter. Anledning saknas till antagande att sådana upp­drag är talrika.

Införandel av den föreslagna taxan skulle således medföra en viss ök­ning av tolkkoslnadema inom polisväsendet. Denna ökning uppvägs emel­lertid av en i slort sett motsvarande minskning inom domstolsväsendel.

' 1 beloppen ingår även kostnad för översättning av utländska texter. Kostnaderna

härför är emellertid obetydliga och kan lämnas utan avseende.

2 Ses. 21 not 1.

»6049 300 kr-1697286 kr (LKP) = 4 352014 kr (4350000 kr)

0,25 -4350000 kr. ,0,75 4350000 kr. _ ,„ „.., ,.t,nnn ,„, \
—TtrTi—TT--- ------- —öTTi—r~---      = 49842 (500(K) tim.)

I20kr/tim.         80kr/um.

■* Andelen har beräknats med ledning av diagrammet i bilaga 10. Diagrammet hämtat

från invandrarutredningens PM 1972-04-28.

 Normalarvode-     0,7-50000-   70 kr = 2450000 kr •

0,2-500OO- 100 kr= 1000000 kr

0,1 •50000-130 kr=   650000 kr S:a   4100000 kr

Ob-tillägg:             0,7 ■ 7 500 • 35 kr = 183 750 kr

0,2-7500-50 kr=   75000kr

0,1-7500-65 kr=   48750 kr

S:a   307 500 kr

Sammanlagt arvode-HLKP: 6126425 kr


 


Prop. 1978/79:132

Rekommendationer Svea hovrätt

Göta hovrätt

Hovrätten över Skåne och Blekinge examinerade tolkar

övriga tolkar

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrättenför Nedre Norrland Hovrättenför Övre Norrland


35 Bilaga 1:1

Auktoriserad, examinerad eller i övrigt särskilt kvalificerad lolk obe­roende av det språk tolken behärs­kar - normalarvode 95 kr/tim

Ingen skrifilig rekommendation. Ers. brukar ligga på 70-80 kr/tim

180 kr försia limmen därefter 120 kr/tim

150 kr första timmen därefter 90 kr/tim

100 kr/fim med möjlighel Ull jämk­ning uppåt eller nedåt beroende på omständigheterna i det särskild fal­let

Samma som Svea hovrätt

Ingen rekommendalion. Arvoden på 100 kr/lim har utbetalats.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  36

Bilaga 1:2 Utdrag ur aUmänna meddelanden 1977 nr 24

193

Rekommendalion beträffande tolkarvoden

Mellan rikspolisstyrelsen och DIK-Förbundet Tolkamas Riksförening har följande överenskommelse träffats avseende förbundels medlemmar.

Överenskommelse

Enhetliga taxor eller eljest fasta normer för beräkning av skälig ersätt­ning lill tolkar för utförda uppdrag saknas. Rikspolisslyrelsen och DIK-Förbundet Tolkarnas Riksförening - TOR - har därför kommit överens om följande rekommendation beiräffande arvoden m. m. till TOR-tolkar.

Arvode

Arvodet ulgör för samtliga språk 80 kronor per timme.

Ersäilningsgrundande tid

Arvode utgår från det klockslag tolken är kallad att infinna sig - och har infunnit sig - lill dess uppdraget avslutas och beräknas per varje påbörjad halvtimme. Arvode utgår även under varje paus eller uppehåll understi­gande en timme.

Obekväm arbetstid

Arvodet höjs med 50 procent vardagar mellan kl. l7.(K)-09.00, lör-, sön-och helgdagar mellan klockan 00.00-24.00.

Samtidig tolkning

Omfattar samtidig tolkning fiera än en klient på samma språk tillkommer 10 kr per timme och klient utöver en. Vid samtidig tolkning med flera kli­enter på olika språk bör i försia hand anlitas en lolk för varje språk. Är det­ta icke möjligt utan en lolk anlitas lillkommer ytterligare 25 kronor per tim­me och språk utöver ett.

Överenskommelsen gäller fr. o. m. den I september 1977. Rekommenda­tionen avser endast TOR-tolkar. Normema torde dock kunna vara vägle­dande även beträffande andra kvalificerade tolkar i fall då annan beräk­ningsgrund inte överenskommits.


 


Prop. 1978/79:132                                                              37

Bilaga 1:3 Avtal

Mellan kommunstyrelsen i Eskilsluna (nedan kallad kommunen) och Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna har denna dag ingåtts följande avtal angående tolkservice i Eskilstuna kommun.

§ I

Kommunen åtar sig att på de villkor som nedan angives tillhandahålla Kronofogdemyndigheten tolkservice inom det område där kommuner sva­rar för lolkförmedling.

§ 2

Kronofogdemyndighelen förbinder sig all ulge ersättning för av kommu­nen tillhandahållen tolkservice hos Kronofogdemyndigheten dels då tolk-uppdraget tillkommit genom beställning av Kronofogdemyndigheten dels då den tolkningsbehövande påkallat tolkhjälp och Kronofogdemyndighe­ten prövat atl behov av tolk föreligger.

§ 3

Beställning av tolk sker hos kommunens tolkförmedling under fastställda expeditionstider.

På annan tid än expeditionstid sker beställning av tolk enligt akluella jourtolklistor som tillhandahålles av kommunens lolkförmedling.

§ 4

Den som beställt tolk enligt förfarande som anges i § 3 st. 2 detta avtal, är skyldig atl så snart kan ske rapportera tolkuppdraget till kommunens lolkförmedling.

§ 5

För vatje tolkuppdrag skall erläggas ersättning till kommunen motsva­rande kommunens självkostnad. I självkostnadema inräknas:

a)   Tolkarvode enligt mellan kommunen och tolkama träffad överens­kommelse samt semesterersätining enligt semesterlagens bestämmelser.

b)   Lagstadgade sociala avgifter beräknade på ersättningama enligt punklen a). Hämtöver skall i förekommande fall reseersättning utgå.

c)   Del i kommunens administrationskostnader för tolkservice med be­lopp motsvarande 10% (tio procent) av ersättningama enligt punkten a) exklusive semesterersättning.

§ 6

Kommunens debitering av ersättning för tillhandahållen tolkservice sker kvartalsvis i efterskott.

§ 7

Kommunen svarar för att tillhandahåUen tolkservice utföres av tolkar, som av kommunen befunnits besitta för tolkuppdrag erforderliga kunska­per.

§ 8

Kommunen svarar för att tolk som skall utföra tolkuppdrag skriftligen förbundit sig atl iakttaga tystnadsplikt.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  38

S 9

Föranleder fel eller försummelse från tolks sida skadeståndsansvar, fal­ler detta ansvar på Kronofogdemyndighelen i vad avser lolkservice för myndigheten.

§ 10

Partema förbinder sig atl informera berörd personal om innehållet i del­la avtal.

§ II

Deua avtal skall gälla från och med 1/7 1977 fill och med 31/12 1978. Av­talet förlängs därefter ett år i sänder såvida icke endera parten uppsäger avtalet senast sex månader före avtalstidens utgång.

§ 12

Detla avtal är upprättat i två likalydande exemplar av vilka partema ta­git var sill.

Eskilstuna den 10 okt 1977

Ort och Datum

För Eskilsluna kommun                 För Kronofogdemyndighelen

R. Tavemark Kronofogde


 


Prop. 1978/79:132


39 Bilaga 1:4


Antal tolkprestationer fördelade efter fastställt arvode.

 

Arvode

Antal

Andel

Kumulerat

Kumulerad

(kr)

fall

fall

antal

andel

-   100

401

39,8%

401

39,8%

101-  200

291

28,9%

692

68,7%

201-  300

134

13,3%

826

82,0%

301-  400

66

6.6%

892

88,6%

401-  500

24

2,4%

916

91,0%

501-  600

27

2,7%

943

93,6%

601-  700

21

2,1%

964

95,7%

701-  800

14

1,4%

978

97,1%

801-  900

6

0,6%

984

97,7 %■

901-1000

3

0,3%

987

98,0%

1001-

20

2,0%

1007

100,0%

Genomsnittligt arvode = 221 kr

Medianarvode, beräknat på klassindelat material = 135 kr.

Antal tolkprestationer fördelade efter antal tolktimmar.

 

Antal

Antal

Andel

Kumulerat

Kumulerad

tolk timmar

fall

fall

antal

andel

- 0,50

198

25,9%

198

25,9%

0,51-  1,00

193

25,3%

391

51,2%

1,01-  1,50

86

11,3%

477

62,4%

1,51- 2,00

73

9,6%

550

72,0%

2,01- 2,50

45

5,9%

595

77,9%

2,51- 3,00

38

5,0%

633

82,9%

3,01- 4,00

32

4,2%

665

87,0%

4,01- 5,00

27

3,5%

692

90,6%

5,01-10,00

59

7,7%

751

98,3%

10,01-15,00

4

0,5%

755

98,8%

15,01-

9

1,2%

764

100,0%

Summa

764

100,1%

764

100,0%

Uppgift saknas i 243 fall (24,1 %).

Genomsnittligt antal tolktimmar, beräknal på grundmaterialet, är 2,06 timmar. Me­dianvärdet,beräknat på samma sätt, är 1,03 timmar. Antalet tolktimmar är som mest 31,5 timmar och som minst 0,10 timmar.

Antal tolkprestationer fördelade efter fastställt arvode per tolktimme.


Arvode per timme (kr)


Antal fall


Andel faU


Kumulerat antal


Kumulerad andel


 


-   50

27

3,5%

27

51-   100

253

33,1%

280

101-   150

240

31,4%

520

151-   200

98

12,8%

618

201-  300

74

9,7%

692

301-  400

38

5,0%

730

401-  500

20

2,6%

750

501-1000

14

1,8%

764

764

99,9%

764

Summa


3,5% 36,6% 68,1% 80,9% 90,6% 95,5% 98,2% 100,0%

100,0%


 


Prop. 1978/79:132


40


Uppgift om antal tolktimmar saknas for 243 mål.

Medelarvodel per timme, beräknat på ursprungsmaterialet, är 155 kr. Vägningen är .gjord sä att varje lolk väger lika tungt, vilket medför att mycket höga timersättning­ar, som ibland utgått i små mäl, slår igenom hårt. Motsvarande medianvärde är 118 kr.

Genomsnittligt arvode per tolktimme fördelat efter tingsrätt. (1 beräkningen väger

1    "'    X varje tolk lika tungt. Medelvärdet per tingsrätt är beräknat som -  2   -' där n, är

antalet tolkar vid den i:e tingsrätten). Värde inom parentes grundas på mindre än 10 fall.

 

Tingsrätt

Genomsnittligt arvode per

 

tolktimme (kr)

Handens

140

Norrtälje

(279)

Sollentuna och Färentuna

275

Solna

Kan ej beräknas

Stockholms

181

Stockholms läns västra

(116)

Svartlösa

172

Södertälje

127

Södertöms

(155)

Södra Roslags

(169)

Uppsala

145

Uppsala läns norra

(80)

Uppsala läns södra

Kan ej beräknas

Eskilstuna

97

Katrineholms

Kan ej beräknas

Nyköpings

(125)

Gotlands

(200)

Hallsbergs

(47)

Karlskoga

(67)

Lindesberg

(72)

Örebro

74

Köpings

150

Sala

(98)

Västerås

86

Falu

146

Hedemora

(396)

Ludvika

(94)

Gävle

(117)

Sandvikens

(58)

Totalt genomsnitt för tingsrätter

161

under Svea hovrätt

 

Mjölby

Kan ej beräknas

Linköpings

(86)

Motala

(113)

Norrköpings

143

Eksjö

(116)

Jönköpings

(115)

Värnamo

Kan ej beräknas

Ljungby

(73)

Växjö

Kan ej beräknas

Kalmar

(98)

More och Ölands

(167)

Oskarshamns

(88)

Västerviks

(104)

Lidköpings

Kan ej beräknas

Mariestads

(354)

Skövde

166


 


Prop. 1978/79:132


41


 


Totalt genomsnitt för tingsrätter under Göta hovrätt

Karlshamns

Ronneby

Sölvesborgs

Kristianstads

Ängelholms

Klippans

Simrishamns

Eslövs

Helsingborgs

Landskrona

Lunds

Malmö

Trelleborgs

Totalt genomsnitt för tingsrätter uner Skånska hovrätten


147

(154)

(71)

Kan ej beräknas

(90)

(110)

(98)

Kan ej beräknas

(125)

184

Kan ej beräknas

(89)

Kan ej beräknas

(134)

138


 


Prop. 1978/79:132


42 Bilaga 1:5


Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas alt 5 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha nedan an­givna lydelse.


Nuvarande Ivddse


Föreslagen lydelse


 


5


kap.


 


Till allmän tolk så ock till tolk för den som är allvarligt hörsel- eller talskadad utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat. An­nan tolk äge av allmänna medel åt­njuta arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan efter vad rätlen prövar skäligt; ersättningen skall gäldas av statsverket.


Till allmän lolk så ock lill tolk för den som är allvarlig hörsel- eller talskadad utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgal.

Annan lolk äger av allmänna medel ålnjuta skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av sådan ersättning: ersättningen skall gäldas av statsverket.


 


Prop. 1978/79:132


43 Bilaga 1:6


Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom förordnas atl 52 § förvaltningsprocesslagen skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

52

Den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten har rätl lill arvode saml ersättning för kostnad och tidsspillan. Kosinad för tolk belalas av allmänna medel.


Föreslagen lydelse

Den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten har rätt till arvode samt ersältning för kostnad och tidsspillan.

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, domstolverket fastställer taxa som skall tiUämpas vid bestämmande av ersättning till tolk vid muntlig översättning.

Kostnad för tolk belalas av all­männa medel.


 


Prop. 1978/79:132                                                    44

Bilaga 1:7

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

Härigenom förordnas alt 16 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

16 §
Bestämmelserna i 5 kap. rätte-
    Bestämmelsema i 5 kap. rätte-

gångsbalken om offenUighet vid gångsbalken om offenUighet vid
domstol äger molsvarande tillämp- domstol och om tolk äger motsva-
ning vid marknadsdomstolen.
   rande   tUlämpning   vid   marknads-

domstolen.

Utöver vad som följer av första stycket kan domstolen förordna att sam­manträde för handläggning av konkurtensbegränsningsärende skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att förhandlingsarbetet i ärendet skulle försvåras till följd av offentligheten.


 


Prop. 1978/79:132


45


Bilaga 1:8

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1975:506) med instruktion för dom­stolsverket

Regeringen föreskriver atl 3 § förordningen (1975: 506) med instruktion för domstolsverket skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

3 §

Med iakttagande av domstolar­nas självständighet enligt regerings­formen vid fullgörandet av deras dömande och rätistillämpande upp­gifter åligger del domstolsverket, utöver de uppgifter som följer av särskilda bestämmelser, särskilt att inom sill verksamhelsområde

1.    leda och samordna verksam­heten samt meddela föreskrifier, råd och anvisning,

2.    lillse att verksamheten bedri­ves effektivt.

3.    leda och övervaka rätlshjälps­nämndemas tillämpning av rätts­hjälpslagen (1972:429),

4.    fastställa taxa som avses i 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken,

5.    förelräda staten vid lalan mot allmän domstols beslut rörande kostnad för rättshjälp.

Med iakttagande av domstolar­nas självständighel enligt regerings­formen vid fullgörandel av deras dömande och rätistillämpande upp­gifter åligger det domslolsverkel, ulöver de uppgifter som följer av särskilda bestämmelser, särskilt alt inom sitt verksamhetsområde

1.   leda och samordna verksam­
heten samt meddela föreskrifier,
råd och anvisning,

2.    tillse att verksamheten bedri­ves effektivt,

3.    leda och övervaka rätlshjälps­nämndemas lillämpning av rätts­hjälpslagen (1972; 429),

4.   fastställa taxa som avses i 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken och förord­ningen (OOOO: 000) om taxa för er­sättning till tolk,

5.    företräda staien vid lalan mol allmän domstols beslul rörande kosinad för rättshjälp.

Verket får ej föreskriva atl viss rotel eller visst mål eller ärende skall till­delas viss enskild domare eller på annat sätl bestämma hur dömande upp­gifter skall fördelas mellan enskilda domare.


 


Prop. 1978/79:132                                                             46

Bilaga 1:9

Förslag till

Förordning om taxa för ersättning till tolk

Utfärdad den

Regeringen föreskriver följande

Ersältning vid muntlig översättning till tolk vid allmän domstol, förvalt­ningsdomslol, arbetsdomstolen, bosladsdomslolen, marknadsdomstolen, hyresnämnd, arrendenämnd, va-nämnden, polismyndighet, åklagarmyn­dighet och kronofogdemyndighet skall utgå enligt taxa som fastställes av domstolsverket. Till allmän lolk så ock till tolk för den som är allvariigt hörsel- eller talskadad utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat.

Taxan tas in i domstolsverkets författningssamling.

Denna förordning Iräder i kraft


 


Prop. 1978/79:132


47


 


Bilaga 1:10

Diagrammet, som bygger på 1970 års siffror, utvisar antalet tolktillfällen och dess fördelning under vardagsdygnen.

Slaplamas nedre delmarkering utvisar antalet finska lolkningar.

Diagrammet längst ned utvisar de tolkningar som utförts under lör-, sön-och helgdagar. Dessa sistnämnda tolktillfällen har ej inräknats i huvuddia-grammei.


f    <■!     W


Prop. 1978/79:132


48 Bilaga 1:11


Tabell 1    Fördelning av tolkuppdragens längd


Antal tolklimmar

0,50

00 50 00 50 00 4,00 5,00

0,00-0,51-1,01-1,51-2,01-2,51-3,01-4,01-5.01-10,00 10,01-15,00 15,01-25,00


 

Antal fall

Andel fall

1769

25,8%

1735

25,3%

775

11,3 %

658

9,6%

405

5,9%

343

5,0%

288

4,2%.

240

3,5%.

528

7,7%

34

0,5%

82

1,2%


 


6857


100,0%


Tabell 2    Kostnader för arvodesnivå III enligt taxeförslag

 

Antal tolklimmar

Antal fall

%

Kostnad

0,00- 0,50

354

25,8

60180

0,51-  1,00

347

25.3

58990

1,01-  1,50

155

11,3

37200

1,51- 2,00

132

9,6

40920

2,01- 2,50

81

5,9

30780

2,51- 3,00

69

5,0

31050

3,01- 4,00

58

4,2

32140

4,01- 5,00

48

3,5

33 360

5,01-10,00

106

7,7

118960

10,01-15,00

7

0,5

12705

15.01-25,00

16

1,2

46640

 

1371

100.0

502205

Tabell 3   Kostnader for arvodesnivå II enligt taxeförslag

 

Antal tolklimmar

Antal fall

%

Kostnad

0,00- 0,50

531

25,8

74 340

0,51-  1,00

520

25,3

72800

1,01-  1,50

232

11,3

45 240

1,51- 2,00

197

9,6

49250

2,01- 2,50

121

5,9

36905

2,51- 3,00

103

5,0

37080

3,01- 4,00

86

4,2

38098

4,01- 5,00

72

3,5

39 816

5,01-10,00

158

7,7

134514

10,01-15,00

10

0,5

14330

15,01-25,00

25

1,2

54192

 

2057

100,0

601 565


 


Prop. 1978/79:132

Tabell 4   Kostnader for arvodesnivä I enligt taxeförslag


49


 

Antal tolktimmar

Antal fall

%

Kostnad

0,00- 0,50

885

25,8

97 350

0,51- 1,00

868

25,3

95 480

1,01-  1,50

387

11,3

58050

1,51- 2,00

329

9,6

62 510

2,01- 2,50

202

5,9

46460

2,51- 3,00

171

5,0

46170

3,01- 4,00

144

4,2

47 520

4,01- 5,00

120

3,5

49200

5,01-10,00

264

7,7

171600

10,01-15,00

17

0,5

17850

15,01-25,00

41

1,2

67650

 

3429

100,0

759840

4   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 132


 


Prop. 1978/79:132                                                             50

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över domstolsverkets PM om ersättning till tolk med förslag tiil tolktaxa

1    AUmänna synpunkter. Behovet av taxa

1.1      RÅ

Inom åklagarväsendet har hittills inle förekommit några problem med ersättning till lolk, efiersom åklagarna själva anlitar tolkar i mycket liten utsträckning. Något behov av en särskild tolktaxa för åklagarväsendet finns därför inte. Med hänsyn till att de organ som verkar inom rättsväsen­det har som gemensamt mål all nå fram till formellt och materiellt riktiga avgöranden är del naluriigt och riktigt att man har en gemensam taxa för rättsväsendet för de fall då tolk anlitas. Jag biiräder förslaget om en sådan taxa och har ingen erinran mot den nivåuppdelning som föreslås.

För rättsvården är det av synnerlig vikt att ha lillgång till kvalificerade tolkar. Det är därför nödvändigt alt man på olika sätt söker höja kompeten­sen inom denna yrkeskår. Med hänsyn till att behovet av kvalificerade tol­kar är långt ifrån tillgodosett är det dessutom av vikt att uppmuntra rekry­teringen. Jag ser med tiltfredsställelse atl den föreslagna tolktaxan verkar i de nu angivna riklningama.

1.2      Bostadsdomstolen

Bostadsdomstolen tillstyrker förslaget om införande av tolktaxa.

1.3      Hovrätten för Nedre Norrland

Hovrätten lämnar förslaget utan erinran.

1.4      Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten delar domstolsverkets uppfattning att det är påkallal att fastare reglera normema för ersättning till tolkar inom rättsväsendet. Av utredningen framgår med stor tydlighet att det för närvarande fmns stora skillnader - främst mellan de allmänna domstolama - i fråga om ersätt­ningsnivå på detta område. För att uppnå störte enhetlighet bör tolklaxa införas. Kammarrätten ansluter sig i det stora hela till domstolsverkets överväganden och förslag och har endast några smärre synpunkter i anled­ning av promemorian.

1.5     Stockholms tingsrätt

Tolk anlitas i ett stort antal mål vid tingsrätten. Kostnadema för tolkar har också stigit kraftigt från 248496 kr år 1971 till 403082 kr år 1977. Vid tingsrätten finns en norm för ersättning till tolk: 150 kr för den första lim­men och 110 för vatje följande timme. Denna norm används dock ej på alla avdelningar.

Att tolkama för närvarande vid olika domstolar ersätls med synnerligen


 


Prop. 1978/79:132                                                    51

varierande belopp framgår av promemorian. Della medför många olägen­heter. Tingsrätten har också redan lidigare ullalal sig för en enhellig tolk­laxa.

Tingsrätten ser därför med stor tillfredsställelse alt en enhellig taxa nu skapas för ersältning åt tolkar vid domstol. Tingsrätten tillstyrker alltså att en tolklaxa införs och atl frågoma om tidsspillan och utlägg därvid löses på del sätl som föreslås i den remitterade promemorian. De föreslagna regler­na om avvikelse från laxebeloppel synes också ge erforderligt utrymme för särbehandling i de fall så erfordras.

1.6      Västerås tingsrätt

Såväl från de allmänna domslolamas som från tolkamas sida torde det vara av intresse atl åstadkomma enhetliga ersättningsnormer för lolkupp­drag vid domstol. Tingsrälten tillstyrker alt sådana ersättningsnormer in­läs i taxa. Vad gäller övriga myndigheter som omfattas av utredningen sy­nes behovet av fastare ersättningsnormer vara mindre. För alt nå störte enheUighet i regelsystemet är del dock lämpligt att taxereglera tolkersätt­ning även vid dessa myndigheler. Med hänsyn till den erfarenhet dom­stolsverket redan har av taxearbete förefaller det lämpligt att verket an­förtros uppgifien all fastställa tolklaxa liksom även att följa upp och even­tuellt jusiera denna.

1.7      Malmö tingsrätt

Tingsrätten anser det vara av vikt att enhetliga ersättningsnormer för tolkarvoden åstadkommes. För all uppnå detla syfte torde, som utredning­en framhållil, en taxereglering av tolkarvodena vara nödvändig och tings­rätten tillstyrker därför förslaget atl i rättegångsbalken intages bemyndi­gande att utfärda sådan taxa.

1.8      Överåklagaren i Stockholm

Tolkning inom rättsväsendet förekommer i sådan omfattning att det, så­
som framgår av promemorian, otvivelaktigt föreligger behov av fasta reg­
ler om ersättning tiU tolkar och taxor för fastställande av ersättningen.
Även om tolkar endast i mycket ringa omfattning självständigt utnyttjas av
åklagare förefaller det naturiigi atl även åklagarväsendel skall omfattas av
ersättningssystemet. En gemensam taxa som fastställes av ett cen­
tralt ämbetsverk bör såsom föreslagits gäUa för hela rättsväsendet. Ingen­
ting talar emot att domstolsverket, som handlägger åtskilliga andra taxe­
frågor, bemyndigas fastställa tolktaxa.

1.9      RPS

Rikspolisstyrelsen har inga erinringar mot promemorians förslag, som tillstyrkes.

1.10   Hyresnämnden och arrendenämnden i Linköping

Behovet av tolk vid hyresnämnd ärövertaskande litet    mindre än 5

ärenden under en 5-årsperiod - med hänsyn till att två så stora orter som Norrköping och Linköping ingår i verksamhetsområdet.  Vid arrende-


 


Prop. 1978/79:132                                                    52

nämnd synes behov av tolk saknas hell. Syftet alt i en gemensam tolklaxa, som fastställs av domslolsverkel, åsiadkomma enhetliga ersättningsnor­mer och en effekliv kostnadskontroll är i hög grad lovvärt. Förslaget om införande av tolktaxa tillslyrks.

1.11 RRV

I promemorian föreslås att ersättning till tolk vid allmän domstol, för­vallningsdomstol, arbetsdomstolen, marknadsdomstolen, arrendenämn­der, hyresnämnder, statens va-nämnd samt polis-, åklagar- och kronofog­demyndigheter regleras i en gemensam taxa, som fastställs av domstols­verket. Förslaget syftar till att åstadkomma enhetliga ersättningsnormer och en effektiv kostnadskontroU inom området.

RRV vill inledningsvis slå fast alt ifrågavarande förslag till taxa inte kan likställas med annan statlig taxa enligt den terminologi som traditionellt an­vänds inom det statliga området för avgiftsbelagd verksamhei. Förslaget synes snarare utgöra ett cenlralt fastställt upphandlingspris. Möjligen kan vissa paralleller göras med den av statsmaktema fastställda läkar- och tandvårdstaxan samt den av domslolsverkel fastställda timkostnadsnor­men för brottmål och tvistemål.

RRV har begränsat sitt yttrande över promemorian till att avse vissa principiella synpunkier på taxesyslemet samt underlaget till delta. Vidare vill RRV något kommentera vissa frågor rörande uppföljning och kontroll av taxesyslemet.

Principiella frågor

RRV anser det i och för sig angeläget att åstadkomma en skärpt kost­nadskontroll och störte enhetlighet i ersättningsnormema inom området men vill inte hålla det för osannolikt att dessa syften kan tillgodoses på an­nat sätt än genom en staUig reglering av ersättningsbeloppens storlek. Om man emellertid väljer atl reglera ersättningen genom en särskild taxa inne­bär detta ett principielll stäUningstagande med ett antal konsekvenser som inle finns nämnda i förslaget. Den föreslagna laxeregleringen innebär sam­tidigt vissa principiella nackdelar. Hur dessa kan uppstå är inte tillräckligt belyst i promemorian. RRV vill därför kortfattat beröra dessa frågestäU-ningar.

De berörda myndighetema kan i princip beskrivas som köpare på en marknad. Tolkarna säljer sina Ijänsler på marknaden lill priser som avgörs av i första hand utbud och efterfrågan. Att köparen genom en taxa på för­hand låser prisel för tjänstema ifråga innebär en minskad fiexibilitet. Ef­terfrågeöverskott respektive -underskott kan uppstå då taxan skiljer sig från den ersättning tjänsterna betingar i alternativa uppdrag.

Taxan torde vidare bli relativt avgörande för årsinkomsten för sådana tolkar som har som sin huvudsakliga verksamhet att lolka inom de akluella myndighetema. Att därvid införa ett iraditionelll taxesystem där regering­en (myndighet efter bemyndigande av regeringen) ensidigt fastställer er­sättningen för en viss arbetstagargrupp är speciellt. Eftersom det här i re­gel rör sig om enskilda arbetstagare och inte juridiska personer borde det förhållandet att man här gör ett avsteg från de traditioner som gäller för den svenska arbetsmarknaden ha givils en principiell beslysning.

Givel att en tolktaxa införs anser RRV därför att de föreslagna ersätt­ningsbeloppen bör utformas mer villkorligt så att de kan anpassas till


 


Prop. 1978/79:132                                                    53

marknaden i de fall så är moliverai. Vidare bör taxan endast införas för­söksvis. Effektema av del föreslagna taxesyslemet bör utvärderas efter en period om högst två år. Därvid bör bl. a. formema för lolkamas organisa­lioners inflytande över utformningen av taxan och dess nivå utredas.

Sammanfattningsvis ställer sig RRV frågande lill förslaget till laxeregle­ring inom lolkområdet. De fördelar som lorde uppnås i form av enhetlighet och koslnadskontroll kan motverkas av de nackdelar som traditionellt sammanhänger med prisreglering. RRV saknar en samlad bedömning av dessa effekter. 1 de fall del dock bedöms nödvändigi att införa en taxereg­lering, förordar RRV att denna tidsbegränsas till en försöksperiod av högst två år, varefter den bör utvärderas med avseende på de ovan nämnda ef­fektema på utbudet av tolktjänster.

1.12 Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen har under sin hittillsvarande verksamhet meddelal 209 beslul (avgöranden i sak eller jämförliga slutliga beslul) i de marknads-rättsliga ärenden som domstolen har att döma i. Beträffande 115 av dessa beslul har de ifrågavarande ärendena företagits till slutlig handläggning vid sammanträde inför marknadsdomstolen; i övrigt har ärendena upptagits lill avgörande ulan sammaniräde. I de fall ärendena avgjorts efter sammanträ­de har marknadsdomstolen inte i något fall anlitat tolk att biträda domsto­len. Inte heller har lolk i något ärende anlitats vid muntlig förberedelse. FöIjakUJgen har det för marknadsdomstolens vidkommande inte yppats något behov av en tolktaxa. 1 ell vid domstolen f. n. anhängigl ärende har dock båda parter åberopat förhör med personer som inte behärskar svens­ka språket.

Även om del således inle framkommit något egentligt behov av en tolk­taxa för marknadsdomstolens del, fillstyrker domstolen att den föreslagna taxan skall gälla också för marknadsdomstolen. Härvidlag ansluter sig domstolen tiU domstolsverkets bedömning att taxan bör avse hela det om­råde som berörts av verkets översyn av normema för ersättning till rätls­tolk.

1.13 Arbetsdomstolen

Arbetsdomstolen har inle funnit något alt erinra mol del framlagda för­slaget.

1.14 Statens va-nämnd

Med utgångspunkt från de förhållanden va-nämnden har att beakta fin­ner nämnden inle anledning till erinran mot den i promemorian föreslagna ordningen för bestämmande av ersättning fill tolk och utformningen av tolktaxa.

Va-nämnden har under sin hittillsvarande verksamhet inte vid något tUl­fälle behövt anlita lolk. Om behov därav uppkommer synes det dock nämnden lämpligt att ersättning utgår enligt samma regler som gäller vid allmän domstol.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  54

1.15    Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen anser det lämpligt alt ersältning lill lolk beslämmes efter fastställd taxa. Länsstyrelsen har inle funnil anledning till erinran mol det remitterade förslaget till sådan taxa.

1.16    Länsstyrelsen i Norrbottens län

Även om lolk inte anlitas så ofta av länsdomstolama i Nortbotlens län är det i och för sig bra att del införs enhetliga normer för beräkning av ersätt­ningen till dem.

1.17    Sveriges domareförbund

Domareförbundet delar uppfattningen att behov föreligger av en taxe­reglering av tolkersättningama vid domstol. Förbundet tillstyrker atl en sådan reglering genomföres och har intet atl erinra mol atl domslolsverkel anförtros uppgiften all fastställa taxan.

LISTOR

TOR hälsar med tillfredsställelse atl det nu föreligger förslag om enhetlig taxa att tillämpa vid rättstolkning och motsvarande.

1.19    Föreningen Sveriges åklagare

Föreningen tillstyrker förslaget atl ersältning till tolk vid ifrågavarande myndigheter regleras i en gemensam taxa. Det synes också ändamålsenligt och i övrigt lämpligt alt domstolsverket fär fastställa gällande taxa.

Ej heller mot förslaget i övrigi har föreningen något att erinra.

1.20    Föreningen Sveriges länspolischefer

Föreningen Sveriges länspolischefer tillstyrker att en reglering av ersätt­ningen lill tolkar utformas i huvudsak enligt förslaget och att olika arvodes­nivåer införs.

1.21    Föreningen Sveriges kronofogdar

Behovet inom exekutionsväsendet av en taxa för muntlig tolkning är inte stort. Som ett exempel kan nämnas, atl de årliga kostnadema för tolkning i Eskilstuna kronofogdedistrikl, där cirka 10 % av befolkningen är utlän­ningar, för närvarande uppgår till omkring 800 kronor. Föreningen anser emellertid att det för en enhellig tillämpning är av värde att taxebestäm-melsema får omfatia även kronofogdemyndighetemas verksamhetsområ­de.

En brist i förslaget synes vara, att taxebestämmelsema inte skulle bli till-lämpliga på skriftliga översättningar. Det förekommer inle säUan behov av att översätta på utländskt språk avfattade skrivelser i t. ex. besvärsmål och olika ärenden. Samma behov måste föreligga inom polis- och åklagarväsendet t.ex. att översätta skrivelser till och från anhållna och häktade personer samt i frågor om översättning av andra inlagor, som krä­ver skyndsam behandling. Föreningen vill sålunda framhålla, att det är tydligt att en tolktaxa bör avse även skriftlig tolkning.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  55

1.22 Sveriges advokatsamfund

Samfundet har inle någon erinran mol de förslag som lagts fram i prome­morian.

2    Förslaget till författningsändringar

2.1 Bostadsdomstolen

1 fråga om den föreslagna författningstexten gör domstolen följande på­pekanden.

1.  5 kap. 8 § andra siycket andra punkten rättegångsbalken i förslaget torde kunna utgå, jfr 8 kap. 13 § regeringsformen. Den föreslagna tredje punklen i samma stycke bör formuleras om, jfr förslaget till ändring i för­valtningsprocesslagen.

2.  52 § förvaltningsprocesslagen synes böra utformas efter mönster av 5 kap. 8 § andra stycket försia punkten rättegångsbalken i förslaget. Görs det, kan 52 § andra slyckel förvaltningsprocesslagen i förslaget utgå, jfr vad som anförts i det föregående.

2.2 Kammarrätten i Göteborg

Ersättning vid återkallat tolkuppdrag

Kammarrätten delar domstolsverkels uppfattning att tolken normalt skall vara berättigad till skälig ersältning när tolkuppdraget ålerkallas på grund av att förhandlingen har ställts in. Såsom utredningen har konstate­rat lämpar sig emellertid frågan om ersättningens storlek inte för taxeregle­ring med hänsyn till att omsländighelerna i hög grad kan skifta från fall lill fall.

Enligt kammartättens mening bör det likväl i taxeförordningen ingå en beslämmelse om att tolk skall ha rätl till skälig ersättning i förevarande fall. Förslaget till tolklaxa ger närmasi intrycket atl ersältning inte kan ut­gå i dessa fall (enligt 5 kap. 8 § RB och 52 § FPL i den föreslagna texten skall ju taxan tillämpas vid bestämmande av lolkersätlning). Under alla förhållanden fömtsätter förslaget att domstol, som har att pröva frågan om ersättning till tolk vars uppdrag återkallats, måste gå till förarbetena för atl finna vägledning för sitt slällningslagande. En sådan ordning är inte prak­tisk.

Förslag till förordning om taxa för ersättning till tolk (bilaga 9)

Förordningen skulle vinna i språkligt hänseende genom följande omfor­mulering. 'Ersättning till tolk för muntUg översättning vid allmän domstol

Förslag tiU förordning om ändring i förordningen (1975:506) med instruk­tion för domstolsverket (bilaga 8)

3 § 4 p. skuUe vinna i språkligt hänseende genom följande omformule­ring. "fastställa taxor som avses i 22 § rättshjälpslagen, 2/ kap. 10 § rätte­gångsbalken och förordningen (0000:0000) om taxa för ersättning till tolk."


 


Prop. 1978/79:132                                                              56

2.3      Västerås tingsrätt

Vad gäller de föreslagna författningsändringama finns inga erinringar från tingsrättens sida.

2.4      Överåklagaren i Stockholm

Det till promemorian fogade förfaltningsförslagen föranleder ingen erin­ran.

2.5      Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen fär tillstyrka även förslagen till de författningsänd­ringar - däribland ändringen i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. - som erfordras vid en taxereglering.

2.6      Statens va-nämnd

Enligt 17 § lagen (1976: 839) om statens va-nämnd skall bestämmelsema i 5 kap. rättegångsbalken om offenUighet vid domstol gälla i tillämpliga de­lar vid va-nämnden. Motsvarande hänvisning ålerfinns, såvitt gäUer förfa­randet inför marknadsdomstolen, i 16 § lagen (1970:417) om marknads­domstol m. m. I och för sig torde detta vara tillfyllest för att den föreslagna regeln i 5 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken skall gäUa vid va-nämn­den respektive marknadsdomstolen. I promemorian föreslås den ändring­en i 16 § lagen om marknadsdomstol m. m. att hänvisningen uttryckligen skall omfatia reglema om tolk i 5 kap. rättegångsbalken. Någon motsva­rande ändring i lagen om statens va-nämnd föreslås inte. För undvikande av missförstånd synes regleringen i de två lagama böra vara enhetlig.

2.7      Sveriges domareförbund

Förbundet ifrågasätter om inte en författningsreglering behövs för att möjliggöra avtal mellan domstol eller annan statlig myndighet och kommu­nalt organ angående kommunal tolkservice (jfr bilaga 3 till promemorian).

2.8     Föreningen Sveriges kronofogdar

Enligt 5 § exekutionsavgiftskungörelsen stannar kostnaden för tolk i ut­sökningsmål pä statsverket. Det torde ligga i sakens natur, att tolkkostnad även i ärenden bör betalas av staten. Föreningen viU peka på behovet av att genom uttrycklig bestämmelse slå fast att staten i alla mål och ärenden inom exekutionsväsendet skall svara för kostnaden för munUig och skrift­lig tolkning.

3   Förslaget till tolktaxa, m. m.

3.1 RÅ

Skillnaderna i ersättning mellan de tre föreslagna kategoriema kan god­tagas, och jag har ingenting att erinra mot de föreslagna beloppen. Upp­märksammas bör dock att ersättning kan behöva utgå då tolkuppdraget


 


Prop. 1978/79:132                                                                 57

kräver förstudier eller annan särskild förberedelse. Det är tveksamt om de föreslagna laxebestämmelserna är tilllämpliga även på sådana fall.

3.2       Bostadsdomstolen

Beiräffande förslaget till tolklaxa påpekas följande

a)  1 sådana fall då huvudförhandling sträcker sig över mera än en dag kan den formella skillnaden mellan fortsatt huvudförhandling och ny hu­vudförhandling le sig omotiverad, sett från tolkens synpunkt. Möjligen bör här överiämnas åt domstolen att avgöra från fall till fall om lolkningsupp-draget skall ses som ett sammanhängande uppdrag eller flera särskilda uppdrag.

b)  Bestämmelsema om Taxans omfattning (punkten 4) och Tidsspillan (punkten 5) bör kunna behandlas under en enda punkt, förslagsvis be­nämnd Taxans omfattning och utformad enligt följande.

Taxebeloppet omfattar allt arbete inom uppdragei. Tidsspillan ersälls fill den del den överstiger 30 minuter.

Ersättning ulgår--- övriga tolkar.

Normal måltidspaus--- ersättningsgill fidsspillan.

c)    Tabellema I och II behöver inte las in i författningen. Vad som skall
gälla framgår ju redan av bestämmelsema under punklen 2, Taxebelopp.
Biträds denna uppfattning, måste den föreslagna författningstexten jämkas.
I varje fall bör avsnillet Påslag utgå ur tabellema. Benämningen Påslag
ålerfinns nämligen inte bland bestämmelsema i taxan.

d)   Utformningen av bestämmelsema i tolktaxan är originell och skiljer
sig på en del punkter från vedertagen författningstext. Utformningen lorde
dock inte medföra risk för missförsiånd.

3.3       Kammarrätten i Göteborg

Förslag till tolktaxa Avvikelser från laxebeloppet

Uttrycket "fler än en person" i andra meningen i första stycket under rubriken bör ändras till "mer än en person".

Tidsspillan (5)

1 promemorian (5.3.6) sägs att som arvodesgrundande tid skall räknas den sammanlagda tid under en och samma dag som tolken står fill myndig­hets förfogande. Däri skall inräknas vatje uppehåll med undantag för uppe­håll för måltid. Detta synes innebära även tid då produktivt arbete inte ut­förs i uppdraget, såsom under uppehåll för rättens överläggning, skall be­traktas som arvodesgrundande tid.

Beträffande tidsspillan anges i förslaget till tolktaxa alt därmed i allmän­het avses sådan fid då produktivt arbete med något uppdrag inle utförs, trots all tolkens arbetstid tas i anspråk. Enligt kammartättens uppfattning kan denna formulering jämförd med vad som enligt ovan skall anses utgöra arvodesgrundande tid leda till tveksamhet huruvida viss lid skall ersältas såsom arbete eller tidsspillan. För att göra bestämmelsen tydligare föreslår kammartätten att första meningen i försia stycket under rubriken "Tids­spillan" i StäUet erhåller följande lydelse. "Tidsspillan avser i allmänhet sådan tid då tolkens arbetstid tas i anspråk trots att den inte utgör arvo­desgrundande tid."

Sista stycket under rubriken "Tidsspillan" bör utformas analogi med 5   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 132


 


Prop. 1978/79:132                                                    58

Iredje stycket under rubriken "Taxebelopp" och därför ha följande lydel­se. "Ersättning för tidsspillan ulgår med 60 kr (arvodesnivå I), 80 kr (arvo­desnivå 11) respektive 105 kr (arvodesnivå III) per timme."

3.4      Stockholms tingsrätt

Vad sedan gäller taxans utformning i tre olika arvodesnivåer gillar tings­rällen de överväganden som lett fram till nivågmpperingen men vill ändå framhålla att denna, i varje fall övergångsvis, kan skapa problem. De flesta av de vid tingsrätten anlitade tolkama kommer nämligen att hänföras lill arvodesnivå I och kommer därmed att få vidkännas en inte oväsentlig sänkning av sina arvoden, jämfört med nu rådande förhållanden. Man kan därför förutse vissa rekryteringsproblem. En annan - och avsedd - effekt torde bli atl många tolkar söker kommerskollegiums godkännande. Det är då angeläget att kommerskollegium får resurser att utan besvärande dröjs­mål genomföra den anhopning av examinationer som övergångsvis kan väntas som resultat av tolktaxan.

Tingsrätten noierar slulligen atl spännvidden mellan de tre arvodesnivå­ema är stor enligt förslaget. Det kunde måhända vara möjligt atl något minska denna spännvidd utan att äventyra syftet med nivågmpperingen. Denna fråga, som dessulom har slalsfinansiella aspekter, torde det emel­lerlid närmasi ankomma på tolkorganisationema all yttra sig över.

3.5      Västerås tingsrätt

1 förslaget görs skillnad i arvodesnivån mellan tolkning vid domstol, ar­rendenämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd å ena sidan samt polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet å andra sidan. Den högre ersätiningen vid domstolslolkning m. m. motiveras enligt ulredningen av att sådan lolk­ning skulle vara mera pressande och slälla större krav på tolken än tolk­ning vid annan myndighei. Enligt tingsrättens uppfattning saknas dock an­ledning att bedöma domstolstolkning som så krävande i förhållande lill ex­empelvis lolkning vid polismyndighet att den bör medföra högre ersätt­ning. Många gånger lorde tvärtom lolkning vid polisförhör, med de speci­ella problem som kan förekomma t. ex. när en misstänkt nyligen gripits, slälla särskilt stora krav på tolken. Inför domstol föregår ju helt naturligt förhören i mera ordnade former. Möjligen kan kravet på snabbhet hos tol­ken sägas vara störte vid domstol än vid en del andra myndigheter. Vidare lorde möjligheterna att använda hjälpmedel vara mindre vid domstol. De tolkar som används hos polismyndigheter och domslolar har dock i regel så goda språkkunskaper och så stor vana vid tolkuppdrag, att tolkningen i allmänhet sker med erforderlig snabbhet och utan atl särskilda hjälpmedel behöver tillgripas. Mot denna bakgrund finner tingsrätten all tolkning böra ersättas enligt en för hela området enheUig taxa.

I förslaget sätts arvodena olika med hänsyn till lolkamas meriter. Tings­rätten ställer sig positiv härtill. De i delta hänseende föreslagna reglerna är enkla och bör kunna bidraga till störte motivation lili förbätirad tolkulbild­ning. Vad gäller differentiering av arvodet på annat sätt delar Ungsrätten utredningens åsikter med undantag för vad som anförs om betydelsen av simultanlolkning. Utredningens uttalande att sådan tolkning ibland kan bi­dra lill snabbare handläggning är enligt tingsrättens uppfattning en bety­dande underskattning av de fördelar som i delta hänseende är förenade med simultantolkning. Tingsrätten har sedan flera år omfattande erfaren-


 


Prop. 1978/79:132                                                                 59

heter av vad denna form av tolkning betyder. På grund av sina erfarenheter vill tingsrälten göra gällande att den så gotl som alllid medför en snabbare handläggning. Och det som vinns i delta hänseende är ofta väsentligt; i många fall nära nog en halvering av handläggningstiden i jämförelse med annan tolkning. Visserligen blir det även med en tolk som behärskar simul­tanlolkning nödvändigi med konsekutiv tolkning i viss utsträckning, I.ex. vid förhör med den tolkbehövande. Men i övriga delar av processen, t. ex. sakframställning, förhör med medparter och motparter, bevisningens före­bringande, personaliagenomgång samt slutpläderingar, har simultanlolk­ning visat sig väl lämpad. Vilken kostnadsbesparing som denna tidsvinst medför säger sig självi. Och därvid är all beakla inte bara de direkta kosl­nadema för tolken, för försvararna och vittnena, vilka ersätls efter lid, utan även övriga kostnader, t.ex. vad ett orationellt utnyttjande av dom­stolen innebär. En annan fördel, som simultantolkningen för med sig och som ej är alt förakta, är alt man därigenom kan slippa ifrån ett tråkigt och prövande inslag i rättegången. I utredningen har antytts all simultanlolk­ning skulle medföra större risker för rättssäkerheten än konsekutiv tolk­ning. Med en tillämpning av simultantolkningen på sätl som ovan redovi­sats bedömer tingsrätten emellerlid riskema som icke beaktansvärda. Vidare har utredningen förmenat all det kan vara svårl att avgöra om det i visst fall är fråga om simultantolkning. Detla har inle vållat några problem vid tingsrätten. Om en förhandling kan genomföras med i stort sett normal takt (med undantag av partier, där konsekutiv lolkning bör ske) är lolk-ningssätlel atl bedöma som simultant. Sammanfattningsvis förmenar tings­rätten att fördelarna med simultantolkning är så stora att ett sådant tolk-ningssält bör kunna premieras särskilt, t. ex. så att tolk som simultantolkar hänförs lill en högre arvodesnivå än eljest eller så alt avvikelse från taxe­beloppet fär ske vid simultanlolkning.

Vad gäller arvodesnivåemas storlek konstalerar tingsrätten alt de före­slagna taxebeloppen betydligt överstiger de av tingsrätten tillämpade och än mer översliger dem som lillämpas av invandrarbyråema. Det kan ifrå­gasättas om del underlag utredningen haft ger anledning till en sådan höj­ning. Vid bestämmandet av taxebeloppen bör göras jämförelse med taxor­na för ersättning till offentlig försvarare och till biträde enligt rättshjälpsla­gen i vissa mål. Den egenlliga timersättningen lill advokaten är här 105 resp. 115 kr, vilket arvode skall läcka även sociala avgifier (promemorian sid. 26 f.). Del framstår som uppenbart atl tolken med hänsyn till såväl lolkarbetels art som till den utbildning uppdragei kräver normalt bör tiller­kännas arvode med belopp som understiger motsvarande arvode lill advo­kat. Med hänsyn härtill och mol bakgrund av den icke obetydliga erfaren­het tingsrätten har av tolkuppdrag finner tingsrätten tolkersättning ej böra utgå med högre belopp än som anges i förslagets tabell II. Vid denna be­dömning beaktar tingsrätten de möjligheler till avvikelser från taxan som förslaget medger.

I avseende å arvodesgrundande tid bör ytterligare övervägas om all den tid en tolk står till myndighetens förfogande skall ersättas som arvode. 1 vissa mål, t. ex. störte brottmål med flera tilltalade, kan tolkens arbetsin­sats bli tämligen ringa, trots atl hans närvaro vid myndigheien kan anses erforderiig en längre tid. I sådana fall, där tolkens närvarotid kan likställas med väntetid, kan ifrågasättas om inte ersättning lämpligen bör utgå såsom för tidsspillan (jfr taxan om ersältning till offentliga försvarare).

Vad slulligen gäller ersättningsbeloppen för tidsspillan saknas anledning att differentiera dessa med hänsyn lill tolkens kompetens. Här bör ett en­hetligt belopp fastställas.


 


Prop. 1978/79:132                                                               60

3.6 Malmö tingsrätt

Tingsrätten kan i huvudsak ansluta sig lill det föreliggande laxeförslaget, dock med följande ändringar och påpekanden. Nedan angivna rubriker är alt hänföra till rubriker i promemorian.

5.3.2    Tillämpnlngsonirådet

Taxan anges skola gälla för lolkning i alla förekommande mål och ären­den vid allmän domstol. Tingsrätten vill i anslutning härtill framhålla all vid domstol förekommer behov av lolk även i situationer som ej är att hän­föra lill förhandling i vissl mål eller ärende. Det kan exempelvis erfordras tolk vid vigslar, vid rådgivning enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden samt i situationer då den rättssökande allmänheten uppsö­ker domstolen för alt göra någon hemställan eller för att få anvisningar el­ler svar på förfrågningar. Tingsrätten anser alt en lolktaxa skall avse även dessa fall. Utredningen borde närmare ha belyst hithörande problem. Utan alt ingående ha prövat vilka lösningar som är lämpliga anser tingsrätten en möjlighet vara att ett tillägg göres tUl försia stycket i 5 kap. 6 § rättegångs­balken. Tillägget kan - i överensstämmelse med vad som är föreskrivel i 50 § förvaltningsprocesslagen - få lydelsen "Rätten får även i annat fall vid behov anlita lolk".

Det måsle beaktas att lolkning i nu nämnda fall ej ställer lika höga krav på tolken som tolkning vid domstolsförhandling utan är jämförbar med de lolksilualioner som föreligger vid polis-, åklagar- eller kronofogdemyndig­het. Arvodet för tolkningen bör därför utgå efter samma grund, således enligt labell ll.

5.3.3    Differentiering av arvodet med hänsyn till tolkens kvalifikationer Tingsrätten vill underslryka vikten av atl myndighetema i störte ut­sträckning får lillgång lill tolkar vars kunskaper blivit sakkunnigl prövade. Ett medel för att uppnå detta syfte är otvivelaktigt atl dessa tolkar erhåller högre ersättning än övriga tolkar. Den föreslagna kopplingen av den högre ersättningen lill kommerskollegiets olika former av auktorisaiion anser tingsrätten ha de fördelar som angivits i ulredningen. 1 detla sammanhang vill tingsrätten påpeka att kommerskollegium för närvarande anordnar ex­amination endast i vissa språk. Tolkar med goda kunskaper i annat språk kan därför komma all avstå från atl åtaga sig lolkuppdrag på gmnd av atl de endasl kommer atl erhålla ersättning enligt klass III. Del är därför ange­läget atl examinationen byggs ut så mycket som möjligt.

5.3.4    Differentiering av arvodet i övrigt

Enligt tingsrättens förmenande bör möjlighetema till differentiering av arvodet i övrigt vara mycket begränsade. Tingsrätten delar utredningens uppfattning atl s. k. simultantolkning ej skall särskilt premieras. 1 motsats till utredningen finner tingsrätten ej några skäl som talar för alt språkets art eller att "lolkuppdragel avsell fler än en person"' skall ens i undantagsfall medföra möjlighet all frångå taxan. Det kan emellertid uppstå situationer då myndigheten har särskilda svårigheler att finna en tolk i ett vissl språk och exempelvis måste anlita en språkprofessor. I sådana speciella fall bör taxan kunna överskridas. Även i sådana ovanliga situationer som att en lolk vid samma förhandling tolkar på mer än ett främmande språk bör möj­lighet finnas att överskrida taxan.

' Härmed torde avses tolkning då mer än en person icke behärskar svenska.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  61

Vad gäller ersättning för lolkning på obekväm arbetstid ansluter sig tingsrälten till utredningens förslag med följande påpekanden.

Tidsangivelsen i taxeförslaget har inte utformats fullt tillfredsställande eftersom del inte klart framgår att även måndag morgon och fredag kväll skall anses vara obekväm arbetstid.

Tilläggel för tolkning på obekväm arbetstid har föreslagits skola utgå per påbörjad timme. Enligt den föreslagna huvudregeln utgår ersättning med visst belopp för den första timmen och därefier per påbörjad halvtimme. Något skäl lill alt annan regel skall gälla beiräffande tolkning på obekväm arbetstid har ej angivits i utredningen och synes enligt tingsrättens uppfatt­ning ej föreligga. Det föreslås därför atl regeln i denna del bringas att över-enstämma med huvudregeln såsom denna slutligt kommer atl utformas.

5.3.5    Avvikelser från taxebeloppen

Härvid hänvisas lill vad som anförts under föregående rubrik. Tingsrät­ten hyser viss tveksamhet mol förslaget att taxebeloppet i vissa fall skall kunna underskridas. För del fall alt en lolk varit försumlig eller visal oskicklighet bör detta leda till all han ej erhåUer ytterligare förordnanden. Tingsrälten vill dock ej motsätta sig förslaget i denna del.

Sammanfattningsvis anser tingsrälten atl möjlighel alt frångå taxan så­väl uppåt som nedåt bör finnas endast om synneriiga skäl föreligger. Delta bör klart anges i taxan.

5.3.6    Arvodesgrundande tid

Ersättningen har angivits skola beräknas för varje uppdrag för sig. 1 tingsrätt utfärdas vanligtvis ett förordnande för tolk att biträda i visst mål. Det förhållande att i taxan angivits att tolkning vid ny huvudförhandling i samma mål skall anses som särskilt uppdrag kan ej innebära att nytt för­ordnande måsle utfärdas för tolken ifråga. För undvikande av missför­stånd bör ell klargörande ske.

Utredningen har föreslagit alt ett högre arvode skall utgå för försia lim­men och att för tid därefier ersättning skall utgå för varje påböijad halvtim­me. Enligt nu gällande brotlmålstaxa utgår ett grundbelopp och eft påslag. Sisinämnda påslag höjs vid varie påböriad 15-minutersperiod. Tingsrällen anser alt såväl principiella som praktiska skäl lalar för atl grundprinciper­na i de olika taxoma bör vara lika. På grund härav vill tingsrälten föreslå att taxeförslaget ändras på så sätl att arvode för tid efter försia limmen ul­går per påbörjad 15-minutersperiod. En sådan ändring av principen för ar­vodets bestämmande skulle även medföra en kostnadsbesparing.

5.3.7    Tidsspillan

För atl ersättning för tidsspillan skall utgå synes enligt ulredningsförsla­gel krävas att tolken har förlorat arbetsförtjänst. Någon begränsning till visst antal timmar eller visst belopp har ej föreslagits. Detta kan få lill följd att en tolk som varit nödsakad att begära ledighet från sitt ordinarie arbete under en hel dag för att kunna fullgöra ett kortare tolkuppdrag har möjlig­het att erhålla ersättning enligt tidsspillanreglema med avsevärt högre be­lopp än vad han i realiteten förlorat. Vid avgörande av vad som skall anses utgöra tidsspillan kan myndigheten komma att ställas inför svåra gräns­dragningsproblem. Tingsrätten är ej beredd att tillstyrka den föreslagna ut­formningen av reglema beträffande tidsspillan. För uppnående av slörsla möjliga enkelhet och för undvikande av gränsdragningsproblem föreslås all tidsspillan skall begränsas Ull atl avse restid och av resan föranledd


 


Prop. 1978/79:132                                                                  62

väntetid. Tingsrätten anser vidare all ersättningsgill tidsspillan ej bör vara beroende av alt tolkens arbetstid tagils i anspråk och således ej heller vara beroende av om tolken förlorat arbetsförtjänst.

Utredningen har vidare föreslagit att taxebeloppet skall omfatta även er­sättning för tidsspillan om högst 30 minuter och atl tidsspillan som enligt myndighelens mening är ersättningsgill ersätts till den del sammanlagd tidsspillan översliger 30 minuter. Enligt brottsmålstaxan ersätts tidspillan till den del sammanlagd tidsspillan i berörd instans överstiger en fimme. 1 enlighet med tingsrättens ovan redovisade inställning alt grundprinciperna i olika taxor bör vara likartade vill tingsrällen föreslå alt taxebeloppet skall omfatta ersältning för tidsspillan om högsl en timme och att tidsspillan där­utöver skall ersättas.

På grund av vad sålunda anförts vill tingsrätten föreslå atl försia stycket under punkl 5 i taxeförslaget ändras atl lyda. "Med tidsspillan avses restid och av resan föranledd väntetid" varjämte andra stycket under nämnda punkt får utgå. Tingsrätten framhåller vidare att uttrycket måltid under punkt 2 i taxeförslaget bör utbytas mol ullrycket normal mållidspaus.

5.3.8 Ersättning vid återkallat tolkuppdrag

Taxan synes böra innehålla en hänvisning till den av utredningen själv berörda möjlighelen att utge skälig ersältning till tolk då uppdragei blivit återkallat.

Utlägg

Med hänsyn till angelägenheten av att frågan om bestämmande av er­sättning till tolk inle tar för stor del av rättens tid i anspråk synes en viss schablonisering av ersättningen för utlägg böra eftersträvas. Del kan där­för ifrågasättas om inte belopp understigande exempelvis tio kronor bör kunna inbegripas i ersätiningen enligt taxan.

Bilaga I

De arvodesbelopp, som anges gälla enligt hovrättens över Skåne och Blekinge rekommendalioner kan i jämförelse med de som gäller vid andra hovrätter synas höga. Det måste dock beaktas bl. a. att i arvodena ingår er­sältning för tidsspillan och resekostnad i fråga om tolkar som är bosatta inom Malmö-Lund-området.

Skiljaktig mening

Lagmannen Johan Björiing är skiljaktig i fråga om vad som i detla yttran­de anföres under rubriken 5.3.7 Tidsspillan: I denna del åberopar jag vad som härom anföres i det av Sveriges domareförbund avgivna remissyttran­det över promemorian. Jag anmärker tillika, att det förhållandet att i tings­rättens remissyttrande utvecklas synpunkter som inte återfinnes i domare­förbundets yttrande, i vilket jag deltagit, inte innebär att förbundet i dessa delar haft annan mening än tingsrälten. Berörda frågor har inte diskuterats vid förbundets remissbehandling och jag har därför inte ansett hinder före­ligga för mig att i tingsrätten deltaga i yttrandet angående dessa frågor.

3.7 Överåklagaren i Stockholm

Jag har ingen erinran mot att tolkersättningen differentieras med hänsyn dels tiU arten av tolkuppdraget dels till tolkens kompetens. De föreslagna taxebeloppen förefaller väl avvägda.


 


Prop. 1978/79:132                                                    63

3.8      Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt

Polisstyrelsen har i sak inte något att erinra mot taxans utformning och att ersättningen regleras i en gemensam taxa, som fastställs av domstols­verket. 1 förslaget skiljer man på timarvode för tolkning vid domstol och vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet. Tolkning vid polismyndig­het i samband med förhör i ärenden som gäller avlägsnande enligt ullän­ningslagen är pressande och ställer lika stora krav på tolken som vid en domstolsförhandling. Av del skälet bör samma arvode utgå i sådana ären­den. Ersältning bör alltså beräknas enligt labell 1.

När det gäller beräkning av kostnader för tolkning (sid. 29) inom polisvä­sendet får styrelsen anföra följande.

Del har antagits, atl 70 % av lolkuppdragen gått till tolkar hänföriiga till arvodesnivå I, 20 % till tolkar hänförliga till arvodesnivå 11 och 10 % lill tolkar i arvodesnivå III. Något stöd för antagandet vid kostnadsjämförel­sen att 70 % av tolkarna skulle tillhöra kategori I har inle visals.

Enligt förslaget skall kostnader för resor och traktamente ersättas enligt Arr. Della innebär en fördyring i förhåUande till nuvarande överenskom­melse. Hiltills har reseersättning utbetalats vid brådskande inslällelse och vid lolkning på "udda" språk då svårigheler förelegal atl få tolk. Trakta­mente har bara utgått i ett fall sedan polisväsendets förstaUigande 1965; i samband med en förpassningsresa då lolk erfordrades.

Införandel av den nya lolktaxan kommer därför ati medföra betydligt högre koslnader för polisväsendet än vad förslaget utvisar.

3.9      Riksrevisionsverket

Beräkningsgrunder

Förslaget lill tolktaxa bygger på hypotesen att den mest lämpliga ersätt­ningen för ett vissl tolkuppdrag bör motsvara vad som hittills såsom ett riksgenomsnitt utgått för motsvarande uppdrag. Den metod som valts för atl beräkna denna genomsnittsersältning för tolkning vid domstol är re­gressionsanalys. Denna analys har gjorts på uppgifter om utdömda tolkar­voden under 1975, uppräknade med index lill 1978 års nivå.

RRV saknar i detta sammanhang såväl en diskussion av huruvida riksge­nomsnittet är del bästa ersättningsbeloppet som en analys av beräknings­metodens och datamaterialets svagheter.

Ett riksgenomsnitt av utdömda ersättningar till tolkar kan vara en bra approximation till ett marknadsbaserat ersättningsbelopp. Det kan dock likaväl uigöra en syslematisk över- eller underskattning av ett sådani. Ge­nomsnittet kan dölja stora regionala skillnader såväl som skillnader i er­sättningens storlek mellan skilda språk. Sådana potentiella systematiska skillnader i de marknadsmässiga ersättningsbeloppen kan vid användande av en genomsnittsbaserad ersättning fä till effekt alt brist på eller kvalitets-försämringar i tolktjänster uppkommer i vissa regioner eller i vissa språk-gmpper. En viktig frågeställning är därvid hur priskänsligt utbudet av tolk­tjänster är. En belysning av denna frågeställning måste enligt RRVs be­dömning ligga Ull grund för slutsatser rörande en prisreglerings effekier på utbudet. Mot bakgmnd av de höga krav på rättssäkerhet som måste ställas inom detta område måste analys av dessa frågor tillmätas stor betydelse.

Regressionsanalys har gjorts på uppgifter om under 1975 utdömda tolk­arvoden. Dessa arvoden har räknats upp med index. Detta tillvägagångs­sätt innebär att någon hänsyn inte har tagits tUl eventuella förändringar av


 


Prop. 1978/79:132                                                    64

strukturellt slag som kan ha inträffat under perioden 1975-1978. Som ex­empel på sådana potentiella förändringar som kan ha inträffat sedan 1975 är alt utbudet av lolkljänsler kan ha förändrats vilket kan ha lett till föränd­ringar i ersättningsbeloppens storlek som avviker från ett allmänt index. Sådana evenluella förändringar analyseras inle i promemorian. Vidare uppvisar materialet relativt stora variationer kring sitt genomsnitt. Dessa variationers eventuella systemalik eller effekter analyseras inte heller.

För att beräkna ersättningsbeloppen inom polis-, åklagar- och kronofog­demyndighet har rikspolisstyrelsens rekommendalion (bilaga 2 i utred­ningspromemorian) utgjort grunden. Denna har därefter justerats något. Av promemorian framgår inte klart hur dessa justeringar beräknats. Någon analys av beräkningsmetodens effekter på utbudet av lolkljänsler har hel­ler inle gjorts inom detta område.

3.12 Uppsala universitet, nämnden för tolkutbildning

Styrelsen konstaierade att förslaget innebar en klar förbäitring i förhål­lande lill lidigare praxis. Styrelsen vill dock fortfarande hävda all universi-tetsulbildad tolk och av kommerskollegium godkänd lolk bör jämställas vad beträffar tolklaxa, dvs. stå på arvodesnivå ll. Vi vidhåller alltså vad som yttrades från nämnden i inlaga lill domstolsverket 1978-05-29 (bil. I) och underkänner de argument som anförts mot vår skrivelse på sidan 19 i PM. Atl några tolksluderande inle klarat kommerskollegiums prov innebär för den skull inte atl de är sämre tolkar. Utbildningen vid universiteten är bara inle direkt inriktad på kommerskoUegiums prov.

Om utbildningen vid universiteten inriktades enbart på kommerskolle-gieproven torde en korlare tid än tre terminer var tillfyllest. Vårt argument att rekryteringen lill universitetsutbildningen iroligen kommer alt påver­kas negativt av att universiletsutbildade tolkar jämställs med helt outbilda­de tolkar torde också hålla. Varför skall en person lägga ned lid och pengar på en sådan utbildning när han i stället kan arbeta som lolk utan att vara ut­bildad för det och på detta sätl få betalt för atl med liden få den erfarenhel och kunskap som behövs för att klara kommerskollegiums prov.

3.11 Kommerskollegium

Kollegiet kan i allt väsentligt ansluta sig lill de synpunkter domstolsver­ket anfört i promemorian. Särskilt vill kollegiet understryka betydelsen att tolktaxan på sätt föreslagits differentieras och att de högre arvodena kopp­las till kollegiets olika former av godkännande.

Godkännandesystemet har skapats främst för att tillvarata invandramas intressen. Många av dessa har inga eller sparsamma kunskaper i svenska språket och är för sin rättssäkerhet, irygghet och jämställdhet med andra beroende av atl samhället tillhandahåller en god tolkservice. En förutsätt­ning för att en tolkservice av tUlräcklig omfattning och kvalitet skall kunna skapas är att tolkama finner det meningsfullt att skaffa sig erforderiig kom­pelens. Genom atl laxevägen premiera tolkar som skaffat sig högre kom­petens och genomgått kollegiets prov torde en utveckling i önskad riklning befordras.

I likhet med domstolsverket kan kollegiet däremot inte ansluta sig till den tanke som framförts av linjenämnden för tolkutbildning vid Uppsala universiiet, nämligen att viss tids tolkutbildning också bör motsvaras av någon form av premiering vad gäller tolktaxor. Del vore enligt kollegiets


 


Prop. 1978/79:132                                                   65

mening olyckligt om på detta sätt skulle skapas flera typer av godkännan­de. Detla skulle sannolikt leda till osäkerhet om innebörden av systemet. Vidare må erinras om att i förarbetena till godkännandesyslemet (Ds A 1974: 9) framhölls att kunskapsprövningen i samband med godkännande av tolkar bör vara fristående från utbildningen av tolkar och alt man sålunda bör hålla isär utbildning och godkännande.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker kollegiet domstolsver­kets förslag till lolktaxa.

3.12    Marknadsdomstolen

Förslaget lill själva lolktaxan har enligt marknadsdomstolens mening fått en ändamålsenlig konstruktion. Endast beträffande en punkl i taxan är det erforderligt med en särskild kommentar. Enligt punkt tre i taxan angå­ende avvikelser från taxebeloppet föreskrivs alt taxan får överskridas om uppdraget varit av särskilt svår beskaffenhet. Det förtjänar framhållas alt uppdrag att tolka under rättegång i marknadsdomstolen tämligen ofta kan komma all erbjuda sådana särskilda svårigheler. De frågor som behandlas vid rättegång i marknadsdomstolen rör nämligen ibland mycket komplice­rade saksammanhang, varvid de .som agerar i processen i stor ulsiräckning nödgas använda ell särpräglat språk med t. ex. frekvent förekomst av för en viss näringsbransch speciella fackuttryck. Dylik omständighet kan mo­tivera atl tolken tillerkänns en ersältning som överstiger taxans nivå.

3.13    Statens invandrarverk

Statens invandrarverk (SIV) tar inte ställning lill frågoma om taxebelop­pens storlek eller frågor rörande arbetsvillkoren i övrigt utan fömtsätter att dessa löses genom förhandlingar med tolkamas fackliga organisationer.

Verket har lidigare direkt till domstolsverket lämnat följande synpunk­ter.

"SIV inser all möjligheten atl medge högre arvode vid "lolkning på ovanligt språk" bör användas sparsamt. En lolk måste vara kompetent an­tingen språket belraklas som vanligt eller ej. För en kompetent lolk är språket inle lält eller svårl, utan ett språk som han/hon behärskar."

Verkei vidhåller denna uppfattning, men vill tillägga att tolkning på vissa språk som är mycket väsensskilda från svenska släller sådana krav på tol­ken att ett högre tolkarvode kan anses moliverai.

Vidare kommenterade SIV punkten i förslaget om sänkning av tolkarvo­de i vissa fall.

"När det gäller möjligheten atl sänka ersättningsbeloppet på grund av att tolken varit vårdslös eller försumlig bör en riktigare väg vara atl enbart ersätta inslällelsekoslnadema och underlåta atl betala ut arvode. Motive­ringen härtill är atl tolkuppdraget inle kan anses ha genomförts på ett god­tagbart sätt, d. v. s. de oundvikliga kraven på noggrannhet och skicklighet har inte uppfyllts. Vid onödig tidsspillan under tolkningen kan däremot taxan sältas ned enligt förslaget."

Till ovanstående kan tilläggas att klara regler bör formuleras om atl lolk­ning måsle avbrytas så snart något missförhållande är konstaterat. Beror tidsspillan på trötthet p. g. a. tolkningens svårighetsgrad eller omfattning skall självfallet inte deUa inverka på ersättningens storiek. I de fall tolken upplräder partiskt måste konsekvensen bli avstängning från vidare tjänst­göring. Förhandlingen etc. bör las om från början med ny tolk.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  66

3.14    Länsstyrelsen i Norrbottens län

I de fall då lolk har anlitats har ersättningen bestämis lill skäligt belopp, i allmänhet i enlighet med tolkens yrkande. Ersättningen har inle översiigil de belopp som nu föreslås enligt taxan.

Med hänsyn till de höga krav på kunskaper- även i rättsfrågor

----- som slälls på en s. k. rätlstolk och till vikten av atl utbildade tolkar

finns att tillgå, föreligger skäl alt differentiera ersättningen efter tolkens kvalifikationer. De i taxan föreslagna skillnaderna framslår som rimliga.

Det förefaller även rimligt att tolken skall ha högre ersättning för lolk­ning i domstol än hos polis-, åklagar- eller kronofogdemyndighet, med de krav på framförallt koncentration och snabbhet som ställs i domstolen. En skillnad på 40 kronor per timme är emellerlid väl stor.

1 övrigt lämnar länsstyrelsen förslaget utan erinran.

3.15    Sveriges domareförbund

En tolklaxa bör, såsom sägs i promemorian, vara så enkel och lättilläm­pad som möjligl. Ell sätt all tillgodose detta önskemål är alt ha endasl en arvodesnivå för samtliga tolkar. Sedan ett slalligl godkännande av tolkar införts, finns emellertid ett intresse av alt så många tolkar som möjligt sö­ker sådant godkännande och får sina kunskaper sakkunnigl prövade. För att tUlvarata detta intresse bör, såsom föreslås i promemorian, de godkän­da tolkama erhålla högre ersältning än övriga tolkar. I den föreslagna tax­an går man emellertid ett steg längre och delar upp de godkända tolkama i två kaiegorier. De som erhåUit speciell kompelens som rättstolkar skall fä högre ersättning än övriga godkända tolkar. Förbundel har varit tveksamt till lämpligheten av att taxan skall innehålla så många som tre arvodesnivå­er men har stannat för atl tillstyrka förslaget.

Enligt promemorian (s. 22 f) skall ersältning för tidsspillan kunna utgå, men härför krävs i princip atl tolken i varje särskilt fall visar alt han gåtl misle om arbetsförtjänst. Ersättning skall enligt taxeförslaget utgå med vissl belopp per timme för de olika arvodesnivåema. Förslaget innebär all en tolk, som har lolkuppdrag vid sidan om fast anstäUning, kan få ersätt­ning för tidsspillan med högre belopp än han förlorat i arbetsinkomst. En sådan reglering medför att man slipper diskussioner med toUten om hur stor hans arbelsförlusi är. Förbundel motsätter sig inte en sådan reglering. Förslaget är emellertid inte helt tydligt på denna punkt. Om avsikten skall vara, att ersättning inle skall utgå med högre belopp än den verkliga in­komstförlusten, måste i taxan anges att ersättning skall utgähögst med där angivna belopp.

3.16   STOF

Förslag till tolktaxa två taxetabeller

- En konstruktion med gemensam taxa vore att föredra. STOF:s styrel­se fillstyrker dock förslaget med två taxelabeller som en eventuell lösning under en övergångsperiod.

tre arvodesnivåer -Tillstyrkes.


 


Prop. 1978/79:132                                                   67

obekväm arbetstid

-    Förslaget kan ej tillstyrkas i denna utformning med hänsyn till för tol­
kar gällande övriga bestämmelser om obekväm arbetstid saml RPS:s re­
kommendation.

avvikelser

- Förslaget om överskridande av taxan om

a)   tolkningen skett på ett ovanligt språk. Avstyrkes med motiveringen alt ett språk som behärskas upp till lolkningsnivå är ej "ovanligl" samt att event. vidkänt löneavdrag som överstiger arvodel måste ersältas särskilt.

b)   tolkuppdraget avsett fler än en person tillstyrkes.

-    Förslaget om underskridande av ersättningsbeloppen är i princip
svårt att tillstyrka trots atl tanken bakom förslaget måste godkännas. Vem
är kompetent atl avgöra om tolken varil vårdslös eller försumlig eller visat
oskicklighet, och hur?

3.17 TOR

Vad som nedan sägs hänför sig lill själva förslaget lill lolktaxa och den disposition som där tillämpats.

1.    Tillämpningsområde
Inlet att anföra.

2. Taxebelopp

TOR delar den principiella uppfattningen att skilda ersättningsnivåer be­roende på tolkens kvalifikationer skall tillämpas, då det generellt får förut­sätlas att en högre utbildad tolk snabbare genomför en kortekt översätt­ning. Förslaget har emellerlid enligt TOR:s uppfattning flera allvarliga brisler.

a.   Inlill den dagen då det finns tillräckligt många auktoriserade rättstol­
kar för atl domstolama inle skall behöva anlita andra tolkar kan det inte
vara rimligt att vid domstolstolkning tillämpa olika taxor beroende på om
tolken är auktoriserad eller inte. Del kan ju mycket väl förhålla sig så i ett
mål med tre åtalade på tre olika språk atl en av de tre tolkama är auktorise­
rad, medan de två övriga visserligen är skickliga, men saknar auktorisa­
tion. De tre tolkama arbeiar under samma betingelser. Del är då varken
rimligt eller lämpligt att de icke auktoriserade tolkama skall ha ett lägre
timarvode (60 kronor) än den auktoriserade tolken.

Ovan redovisade förhållanden hänger samman med det inledningsvis an­förda faktum att det inte finns tillräckligt många auktoriserade tolkar. Domstolama kommer även i fortsättningen att behöva anlita andra tolkar beroende på alt kommerskollegium hiltills icke hunnit anordna prov i samUiga möjliga språk. Exempelvis har holländska hittills icke förekommit och frågan är om kommerskollegium någonsin kan föranstalta om prov i mycket sällsynta språk.

b.   Den andra brislen i förslaget avseende taxebelopp är att de summor
som anges i tabell I och tabell
II de facto innebär betydande sänkningar i
förhåUande Ull vad som hittills tillämpats på de flesta håll. Nuvarande för­
hållanden redovisas i sammandrag i bilaga I tUl detta yttrande.

Enligt TOR:s mening vilar de i tabellema I och II föreslagna beloppen på otidsenliga förutsättningar. En gång i tiden, då mål med tolk var ovanliga.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  68

bestod tolkkåren nästan till 100 procent av personer som normalt var yr­kesverksamma inom helt andra områden. Vid lillfällen då de anlitades som tolk skedde det på fritid eller under ledighet - med eller ulan betalning -från ordinarie arbele. Dessa tolkar var för sin försörjning inte beroende av inkomsterna från lolkuppdrag.

Under senare år, då antalet mål med tolk ökal, har vuxit fram en kår av yrkeslolkar och numera finns, som bekant, olika utbildningsvägar som le­der fram lill examination/legitimation. Meningen är att sålunda utbildade personer skall fungera som tolkar på heltid.

När det gäller tolkar som erhållit bevis om speciell kompetens - i detla fall rättstolkning - är del rimligt atl lönemässigt (årsinkomsten) jämföra en yrkestolk med någon annan yrkesutövare med motsvarande utbildnings-och arbetsförhållanden - t.ex. en gymnasielärare.

Eftersom tolken inte är anställd utan arbeiar på uppdragsbas kan man in­te förutsätta att tolken uppnår en 40-timmars arbetsvecka med arvode var­je timma. Tolken har för del första "transportlider" mellan olika uppdrag och kan för det andra - även om det finns en stor mängd uppdrag — inte schemalägga dem i direkt anslutning till varandra därför atl det oftast inle på förhand går att avgöra när förhandling kommer alt avslutas.

Enligt TOR:s uppfattning är de realistiskt att utgå från att tolken får er­sättning - arvode eller tidsspillan - under 20 limmar per vecka. För alt uppnå en årsinkomst exempelvis jämförlig med gymnasielärarens är före­slagna arvoden olillräckliga.

I domstolsverkets bakomliggande uiredning till förslaget om lolktaxa har jämförelser gjorts med advokaler. Under samma hänvisning får TOR framhålla alt del visserligen förekommer atl tolkar samtidigt kan vara translatorer och utföra skriftliga översättningar men vid beräkning av tolk­taxa anser TOR inte alt hänsyn skall tagas till detta, dels därför alt del inle är regel att tolkar samtidigt är translatorer, dels därför att den lid som tol­ken inte verkar i egenskap av tolk lill största delen är oregelbunden spill­tid. I den mån översättningsarbete förekommer sker det sannolikt i bosta­den. Tolken har inte, vilket vanligtvis är fallel med advokater, ett kontor inom räckhåll.

Beträffande taxan får TOR avslutningsvis framhålla alt det skall föreskri­vas att domstolsverket inte ensidigt skall ha rätten alt föreskriva taxan. Justering av taxebelopp bör ske regelbundet - förslagsvis en gång per år efter överläggning med TOR.

3. Avvikelser från taxebeloppet

TOR anser inte att taxan skall få överskridas på den grunden att tolk­ningen sker på ett ovanligt språk annat än i den meningen atl uppdragsgi­varen inte skall vara så låst till taxan att han icke kan uppbringa någon tolk som är beredd alt utföra uppdraget för ordinarie taxa. Detta bör framgå av lexlen så att inle oklarhet och onödiga diskussioner uppslår.

Beiräffande simultanlolkning är del gammal intemalionell praxis atl den honoreras högre än konsekutivtolkning. Enligt vad TOR bland sina med­lemmar inhämtat varierar förekomslen av simultanlolkning i domstol från mål till mål. Taxeförslaget anger "alt s. k. simultanlolkning förekommii bör inte medföra överskridande av ersättningsbeloppet". För att här icke skall uppkomma oklarheter och diskussion om huruvida simultanlolkning förekommit eller ej, föreslår TOR att det i taxan klart skall anges att simul­tanlolkning icke får förekomma. Det bör också 'beaktas att simultantolk­ning, för att vara effekliv, kräver apparatur med hörlurar etc. Eftersom en


 


Prop. 1978/79:132                                                                 69

rättegång normalt är offentlig förutsätter det hörlurar eller motsvarande även för åhörarna. Sådana artangemang torde icke vara möjliga.

4.  Taxans omfattning Inlet att invända.

5.  Tidsspillan

Begreppei "normal mållidspaus" bör utbytas mot "måltidspaus om högst en timma".

Förslaget grundar sig på erfarenheten att "normal måltidspaus" vanli­gen är en timma. Om måltidspausen, under speciella omständigheter, mås­te göras längre är det en omständighet som tollken knappast kan känna lill i förväg. Även om så vore fallet torde tolken inte kunna åta sig något annat uppdrag under den del av lunchpausen som överstiger en timma. TOR an­ser det därför rimligt att räkna sådan tid som tidsspillan.

6. Ullägg

TOR anser del riktigt att fastställa resklass B, dock alt i likhet med vad som ovan sagts under rubriken "avvikelser från laxebeloppel", en dom­stol eller en myndighei inte fär vara förhindrad att utbetala ersättning en­ligt resklass A. Del kan ju tänkas att en domstol i övre Nortland behöver en tolk i ett ovanligt språk, som är bosatl i Skåne. Vederbörande kanske endast åtar sig uppdraget under förutsäitning alt resan sker enligt resklass A.

Bilaga lUl 3.17 TOR

Regler för arvoden m.m. som f. n. tUlämpas av TOR-tolkar

/ domstol

Tolkning oavsett språk: 110 kr/timma -I- 55 kr för tidsspillan (inställelse).

Då ett mål inställes och folkel ej varskolts härom i god tid utan infunnit sig i rälten brukar tolken tillerkännas arvode för en timma plus tidsspillan, tillhopa 165 kr.

Om tolkningen avser mer än en person i samma mål på samma språk till­kommer ett tillägg om 10 kr/limma och person.

Om tolkningen avser mera än ett främmande språk i samma förhandling (något som i och för sig icke är att rekommendera) utbetalas ell lillägg om 25 kr/timma och främmande språk utöver ett.

Tolkning hos polisen

Vid tolkning hos polisen har TOR-lolkama ett avtal med RPS atl arvo­det skall vara 80 kr/timma 9-17 vardagar och under övrig tid 50 procent lillägg, dvs. 120 kr/timma.

3.18   Föreningen Sveriges statsåklagare

Statsåklagarföreningen finner förslaget bra och tillstyrker den föreslagna ulformningen. Möjligen kan göras den erinran alt skillnaden i tolksituatio­ner vid polisförhör och domstolsförhör ej torde vara så stor som den före­slagna taxan ger uttryck för. Tolkning vid polisförhör kan ofta vara väl så pressande som vid domstolsförhör, eftersom tolkningen kan behöva ske på kort varsel och i upprivna situationer.


 


Prop. 1978/79:132                                                                  70

3.19 Föreningen Sveriges länspolischefer

Vad gäller ersättningens storlek för tolkning ål polisväsendet skulle det framlagda förslaget innebära en beloppmässig sänkning från 80 kronor till 70 kronor per timme för lägsta arvodesnivån. Om Ob-tilägg ulgår blir minskningen 15 kronor per timme. Konsekvenserna av förslaget i denna del kan vara svåra att överblicka. Föreningen menar emellertid att ersäll­ningens storlek inte får sällas så lågt alt en rekrytering av tolkar försvåras. Föreningen föreslår därför att nuvarande arvode för tolkning åt polisvä­sendet under en övergångsperiod - lill dess arvodesnivå 1 jusierats till 80 kronor - bibehålls vid den storlek som tillämpats sedan 1977.

Mol bakgrund av alt tolkama inle har faslslällda arbetstider eller kan på­räkna lolkningsuppdrag endast vid bestämda tidpunkter anser föreningen atl det kan ifrågasättas om inle ersättning för obekväm arbetstid också bör utgå för tiden 06.00-08.00

3.20 Föreningen Sveriges polischefer

Uppdelningen i tre ersättningskategorier torde icke i någon nämnvärd utsträckning påverka tolkverksamheten vid polisen. Utredningen har be­räknal att ca 70 % av "polistolkama" kommer att hänföras till klass 1.

Mot bakgrund av att det enbart är tolkens kompetens som är avgörande för timarvodet och ej uppdragets svårighetsgrad respektive längd kan må­hända befaras alt man i trängda ekonomiska lägen föredrar lolk med lägre kompelens. Del framstår därför som angeläget all utvecklingen drivs där­hän att lillgången på av kommerskollegium godkända rältslolkar blir sådan atl den föreslagna uppdelningen i tre ersättningsklasser kan utgå och ersäl­tas med ett något enklare system.

Föreningen finner det icke fullt tillfredsställande med olika arvodesnivå­er för domstolslolkning och övrig lolkning. Några tyngre sakliga skäl synes ej tala därför. Ett genomförande av förslaget i denna del skulle medföra risk för alt tolkar vid "konkurrens" mellan domstol och annan myndighet föredrar domstolen. På sikt skulle detta kunna medföra alt till exempel po­lisen får åtnöja sig med tolkar av lägre kvalitet. Detta i sin tur synes kunna ge upphov till komplikationer vid rättegångsförhandlingar där måhända det av polisen frambragta materialet blir föremål för krilik eller anmärkningar.

För tolkar i klass I föreslås en sänkning av arvodet med 10 respektive 15 kronor/tim i jämförelse med rikspolisstyrelsens rekommendationer. För­slaget kan i denna del möjligen ge upphov till vissa irritationer.

Vad beträffar regleringen av ersättning för tidsspillan synes denna något ofullständig. Risk finns för olika lillämpningsnormer. Del vore av värde med mera stringenta och detaljerade bedömningsnormer.

Enligt föreningens bedömning synes ej tillräckliga skäl föreligga för en differentiering av taxan för tidsspillan. Ersätiningen bör här vara lika för tolkarna oavsell vilken klass de kan hänföras till.

3.21 Föreningen Sveriges kronofogdar

' 1 övrigi bör anmärkas alt utgångspunkten för beräkning av lolkersäll-ningen naturligen bör vara den tid som tolken står lill myndighetens förfo­gande - inte varje särskilt tolkuppdrag.

I taxan, som inte skall avse "allmän tolk", bör också ges en entydig be­stämning av nämnda begrepp.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1979