Regeringens proposition 
1996/97:119 
 
Självförvaltning  
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. 
 
Stockholm den 24 april 1997  
Lena Hjelm-Wallén 
 
                            Thomas Östros 
                            (Finansdepartementet)  
Propositionens huvudsakliga innehåll 
 
I propositionen föreslås att avdrag på den ordinarie hyran som en hyresgäst får 
för att utföra förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet på hyresfastighet 
inom ett öppet system för självförvaltning genom en ändring i 
kommunalskattelagen skall undantas från skatteplikt. Undantaget gäller dock 
endast till den del avdraget inte överstiger den egna lägenhetens andel av den 
totala kostnaden för den aktuella förvaltningsuppgiften och under förutsättning 
att samtliga hyresgäster som deltar i självförvaltningen får hyresavdrag med 
samma belopp. Motsvarande gäller för bostadsrättsföreningar och liknande. Vidare 
föreslås att hyresförhandlingslagen ändras så att det klargörs att den s.k. 
likhetsregeln inte hindrar att det i en förhandlingsöverenskommelse bestäms att 
de hyresgäster som deltar i ett öppet system för självförvaltning skall ha rätt 
till avdrag på den ordinarie hyran. 
  Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997 och, såvitt gäller ändringen 
i kommunalskattelagen, tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 
 
                         1  
Innehållsförteckning 
 
1    Förslag till riksdagsbeslut                      3 
 
2    Lagtext                                          4 
2.1  Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
     (1928:370)                                       4 
2.2  Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i 
     kommunalskattelagen (1928:370)                   7 
2.3  Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen 
     (1978:304)                                      10 
 
3    Ärendet och dess beredning                      11 
 
4    Allmänna utgångspunkter                         12 
 
5    Beskattning av avdrag på hyra vid självförvaltning 13 
 
6    Hyresförhandlingslagen                          22 
 
7    Arbetsrättsliga aspekter                        25 
 
8    Ekonomiska konsekvenser                         27 
 
9    Författningskommentar                           27 
9.1  Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 
     (1928:370)                                      27 
9.2  Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:000) om 
     ändring i kommunalskattelagen (1928:370)        29 
9.3  Förslaget till lag om ändring i hyresförhandlingslagen 
     (1978:304)                                      30 
 
Bilaga 1    Promemorians lagförslag                  35 
Bilaga 2    Remissinstanserna                        37 
Bilaga 3    Lagrådsremissens lagförslag              38 
Bilaga 4    Lagrådets yttrande                       45 
 
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 
den 24 april 1997                                    46 
 
                         2  
1     Förslag till riksdagsbeslut 
 
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 
 
  1.lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 
  2.lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370), 
  3.lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304). 
 
                         3  
2     Lagtext 
 
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370) 
 
  Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 19 § kommu- 
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                     Anvisningar 
                      till 19 § 
  1.1 Socialbidrag, bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande asylsökande 
m.fl., begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i 
kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus, samt annan liknande ersättning 
utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar 
influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension 
avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle. 
  Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade 
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av 
personskada (överfallsskydd o.d.). 
  Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk 
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur 
utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i 
denna lag. 
  Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för 
framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet 
avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera 
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts 
gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp 
under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad 
som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga 
femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall 
avräknad del av ett en-gångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har 
fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för 
lyftning. 
  Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada 
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla 
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes 
annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 
mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig 
intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot 
engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. 
  Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 
§ andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära 
arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är 
skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna 
ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i 
anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig 
inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest 
den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör 
för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som 
annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare 
vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk 
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som 
skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår 
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i 
samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt 
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen 
avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en 
arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag 
inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. 
Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkringskassa 
till handikappade eller föräldrar till handikappade barn för anskaffning eller 
anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en näringsidkare för 
näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 9 av 
anvisningarna till 22 §. 
  Kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt. 
  Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med 
arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av 
flyktingar. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammarskjölds 
minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottagarens utbildning. 
Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som lämnas enligt förordningen 
(1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning 
eller bidrag enligt förordningen (1995:667) om bidrag till vissa 
funktionshindrade elever i gymnasieskolan. 
------------------------------------------------------- 
                                                       Skatteplikt 
                             föreligger inte för sådant 
                             avdrag på ordinarie hyra 
                             som en hyresgäst får för att 
                             utföra förvaltningsuppgifter 
                             av enklare beskaffenhet på 
                             hyresfastighet inom ett 
                             öppet system för självför- 
                             valtning som bestämts i en 
                             förhandlingsöverenskommelse 
                             enligt 
                             hyresförhandlingslagen 
                             (1978:304) eller i ett 
                             annat avtal mellan en 
                             hyresvärd och en eller 
                             flera hyresgäster. Detta 
                             gäller endast till den del 
                             hyresavdraget inte 
                             överstiger den egna 
                             lägenhetens andel av den 
                             totala kostnaden för den 
                             eller de aktuella 
                             förvaltningsuppgifterna och 
                             under förutsättning att 
                             samtliga hyresgäster som 
                             deltar i självförvaltningen 
                             får avdrag på hyran med 
                             samma belopp. Vad som nu 
                             har sagts gäller i 
                             motsvarande utsträckning i 
                             fråga om avdrag på avgift i 
                             bostadsrättsförening, 
                             bostadsförening, 
                             bostadsaktiebolag och 
                             annan därmed jämförbar sam- 
                             manslutning.  
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 
års taxering.  
**FOOTNOTES** 
 
1Senaste lydelse 1995:1521. 
 
                         4  
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i 
kommunalskattelagen (1928:370) 
 
  Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 19 § kommu- 
nalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1997:000) om 
ändring i nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1997:000) om 
ändring i kommunalskattelagen skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                     Anvisningar 
                      till 19 § 
  1.1 Socialbidrag, bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande asylsökande 
m.fl., begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i 
kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus, samt annan liknande ersättning 
utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar 
influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension 
avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle. 
  Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade 
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av 
personskada (överfallsskydd o.d.). 
  Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk 
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur 
utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i 
denna lag. 
  Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för 
framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet 
avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera 
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts 
gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp 
under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad 
som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga 
femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall 
avräknad del av ett en-gångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har 
fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för 
lyftning. 
  Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada 
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla 
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes 
annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 
mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig 
intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot 
engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. 
  Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 
§ andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära 
arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är 
skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna 
ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i 
anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig 
inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest 
den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör 
för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som 
annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare 
vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk 
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som 
skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår 
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i 
samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt 
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen 
avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en 
arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag 
inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. 
Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkringskassa 
till handikappade eller föräldrar till handikappade barn för anskaffning eller 
anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en näringsidkare för 
näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 9 av 
anvisningarna till 22 §. 
  Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med 
arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av 
flyktingar. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammarskjölds 
minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottagarens utbildning. 
Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som lämnas enligt förordningen 
(1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning 
eller bidrag enligt förordningen (1995:667) om bidrag till vissa 
funktionshindrade elever i gymnasieskolan. 
------------------------------------------------------- 
                                                       Skatteplikt 
                             föreligger inte för sådant 
                             avdrag på ordinarie hyra 
                             som en hyresgäst får för att 
                             utföra förvaltningsuppgifter 
                             av enklare beskaffenhet på 
                             hyresfastighet inom ett 
                             öppet system för självför- 
                             valtning som bestämts i en 
                             förhandlingsöverenskommelse 
                             enligt hyresför- 
                             handlingslagen (1978:304) 
                             eller i ett annat avtal 
                             mellan en hyresvärd och en 
                             eller flera hyresgäster. 
                             Detta gäller endast till 
                             den del hyresavdraget inte 
                             överstiger den egna 
                             lägenhetens andel av den 
                             totala kostnaden för den 
                             eller de aktuella 
                             förvaltningsuppgifterna och 
                             under förutsättning att 
                             samtliga hyresgäster som 
                             deltar i självförvaltningen 
                             får avdrag på hyran med 
                             samma belopp. Vad som nu 
                             har sagts gäller i 
                             motsvarande utsträckning i 
                             fråga om avdrag på avgift i 
                             bostadsrättsförening, bo- 
                             stadsförening, 
                             bostadsaktiebolag och 
                             annan därmed jämförbar sam- 
                             manslutning.  
------------------------------------------------------- 
  Denna lag träder i kraft     Denna lag träder i kraft 
den 1 januari 1998. Äldre    den 1 januari 1998 och 
bestämmelser tillämpas dock  tillämpas första gången vid 
fortfarande i fråga om       1999 års taxering utom 
kontant arbetsmarknadsstöd   såvitt gäller det nya tionde 
som betalas ut efter         stycket som tillämpas första 
ikraftträdandet.             gången vid 1998 års 
                             taxering. Äldre bestämmelser 
                             tillämpas dock fortfarande 
                             i fråga om kontant arbets- 
                             marknadsstöd som betalas ut 
                             efter ikraftträdandet.  
**FOOTNOTES** 
 
1Lydelse enligt prop. 1996/97:107. 
 
                         5  
2.3 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen 
(1978:304) 
 
  Härigenom föreskrivs att 21 § hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha 
följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        21 §1 
  I en förhandlingsöverenskommelse om hyra skall samma hyra bestämmas för sådana 
lägenheter som är lika stora och som omfattas av samma förhandlingsordning, om 
det inte med hänsyn till vad som är känt om lägenheternas beskaffenhet och 
övriga omständigheter kan anses vara skillnad mellan dem i fråga om bruksvärdet. 
------------------------------------------------------- 
                               Bestämmelsen i första 
                             stycket hindrar inte att 
                             det i en förhand- 
                             lingsöverenskommelse bestäms 
                             att hyresgäster som deltar 
                             i ett för samtliga berörda 
                             hyresgäster öppet system för 
                             självförvaltning skall ha 
                             rätt till avdrag på den 
                             ordinarie hyran. Avdraget 
                             får dock inte vara större än 
                             vad som föranleds av 
                             självförvaltningens omfatt- 
                             ning.  
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1Senaste lydelse 1994:816. 
 
                         6  
3     Ärendet och dess beredning 
 
Demokratiutvecklingskommittén (C 1995:05) överlämnade den 23 februari 1996 en 
skrivelse till dåvarande Civildepartementet med förslag till lagändring för att 
främja hyresgästers självförvaltning. I skrivelsen föreslogs bl.a. att 
ersättning som en hyresgäst får av sin hyresvärd för arbete hyresgästen lagt ned 
i form av s.k. självförvaltning inte skall beskattas till den del ersättningen 
under ett beskattningsår inte överstiger ett halvt basbelopp per 
bostadshyreskontrakt. Skrivelsen överlämnades den 15 mars 1996 till 
Finansdepartementet. Efter att skrivelsen  remissbehandlats beslöt regeringen i 
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, vol. 1, s. 132 f) att inte 
lägga fram något förslag om skattefrihet. Regeringen framhöll emellertid att det 
är av stor vikt att finna former för att aktivt engagera de boende i skötseln av 
det egna området. 
  I sitt slutbetänkande, På medborgarnas villkor - en demokratisk infrastruktur 
(SOU 1996:162), som lämnades i oktober 1996, föreslog Demo- 
kratiutvecklingskommittén att hyresgäster som deltar i självförvaltning skall få 
skattefrihet för återbetalda hyresmedel upp till ett fjärdedels basbelopp. 
Storstadskommittén (S 1995:01) föreslog i delbetänkandet Egenmakt - att 
återerövra vardagen (SOU 1996:177), som presenterades i december 1996, att en 
särskild lag om självförvaltning skall knytas till hyresförhandlingslagen. För- 
slaget bygger på att hyresgästerna skall bilda en särskild förening för 
självförvaltning för att på så sätt komma i åtnjutande av den hyresreducering 
som självförvaltning kan medföra. 
  Inom regeringskansliet analyserade en arbetsgrupp, Arbetsgruppen för 
självförvaltning (In 1996:B), under hösten 1996 frågeställningar kring 
självförvaltning. Arbetsgruppen presenterade den 12 december 1996 sina 
slutsatser i en promemoria (In96/2993/BO). 
  I en promemoria (Fi97/740), som utarbetats inom Finansdepartementet i 
samarbete med Justitie-, Arbetsmarknads- och Inrikesdepartementen, redovisades 
som en fortsättning på arbetsgruppens arbete förslag till ändringar i 
skattereglerna och den hyresrättsliga lagstiftningen. Förslagen syftade till att 
undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att inom ramen för den skatte-, 
hyres- och arbetsrättsliga lagstiftningen lämna skattefri hyresnedsättning eller 
motsvarande till hyresgäster som deltar i åtgärder som ingår i ett system för 
s.k. självförvaltning. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. 
  Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns 
i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena har upprättats och finns 
tillgänglig i Finansdepartementet. Regeringen tar nu upp de förslag som lagts 
fram i promemorian. 
 
Lagrådet 
Regeringen beslutade den 10 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de 
lagförslag som finns i bilaga 3. 
  Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Vissa redaktionella ändringar har gjorts 
i lagtexten. 
 
4     Allmänna utgångspunkter 
 
Som nämnts under avsnitt 3 har regeringen i 1996 års budgetproposition 
framhållit att det är av stor vikt att finna former för att aktivt engagera de 
boende i skötseln av det egna området. 
  Inom många samhällsområden sker en utveckling där möjligheterna till 
individuella val och personligt ansvarstagande har ökat. Inom boendet har 
villaägare och i viss mån bostadsrättsinnehavare möjligheter att påverka sina 
boendekostnader och allt större krav ställs nu på att hyresgästerna skall få 
liknande möjligheter. 
  Under 1980-talet gavs hyresgästerna rätt att själva utföra visst underhåll av 
sina lägenheter. Därefter har hyresgäststyrt lägenhetsunderhåll införts för 
flertalet hyresgäster hos allmännyttiga hyresvärdar. Många hyresgäster har 
därigenom fått större inflytande över sina bostäder och möjlighet att sänka sina 
boendekostnader genom att avstå från åtgärder eller att själva utföra dem. I 
många fall utgår särskilda hyresrabatter i dessa fall. 
  Självförvaltning handlar inte bara om den egna lägenheten utan även om att 
hyresgästerna involveras i ansvaret för den gemensamma boendemiljön och detta 
förutsätter samverkan med grannarna. Genom självförvaltning får hyresgästerna 
större möjligheter att påverka sin boendemiljö och sina boendekostnader eftersom 
de också kan välja att själva utföra vissa uppgifter i sitt bostadsområde. 
Hyresgästerna har självfallet olika förutsättningar att medverka och intresset 
för att delta varierar. För att hyresgästerna skall finna det mer meningsfullt 
att engagera sig i arbetsuppgifter även utanför den egna lägenheten är det vik- 
tigt att självförvaltningen innehåller ekonomiska incitament som bygger på den 
enskilde hyresgästens insatser. 
  Boendesegregationen har ökat i Sverige trots en rad insatser från staten och 
kommunerna. I många av de områden som byggdes under miljonprogrammet lever en 
stor andel av de boende under svåra livsvillkor och många av dem känner endast 
mycket liten delaktighet i samhället. De boende har ofta skiftande bakgrund och 
det finns en stor mångfald vad gäller kultur och etniskt ursprung. Flertalet bo- 
städer i de i många avseenden utsatta områdena är hyreslägenheter och nästan 
alla förvaltas av kommunala bostadsföretag. 
  Det är inte minst dessa hyresgäster och deras resurser som det är angeläget 
att engagera i bostadsområdet. Att som enskild hyresgäst kunna vara med och på- 
verka sin närmiljö och överblicka kostnaderna för det egna bostadsområdet är 
därför en viktig fråga för att minska segregationen och öka delaktigheten och 
gemenskapen i ett bostadsområde. 
  De verksamheter med självförvaltning som pågår runt om i landet ser olika ut. 
De lokala förhållandena avgör hur och i vilka former självförvaltningen kan ske. 
Erfarenheterna visar att självförvaltning i de allra flesta fall har inneburit 
att de boende fått en ökad delaktighet och gemenskap vilket lett till mycket 
påtagliga positiva effekter för såväl den fysiska som den sociala miljön i 
bostadsområdet. De självförvaltningsprojekt som prövats visar också  att det går 
att åstadkomma en förnyelse av miljön där behoven är som störst och angelägnast. 
  Gemensamt för de flesta former av självförvaltning är att de medför 
besparingar för hyresvärden. I vissa fall påverkar inte besparingarna hyran för 
lägenheterna utan används huvudsakligen för kvalitetshöjande gemensamma ändamål. 
I andra fall tillämpas rabatt på hyran efter att hyresvärden avtalat med varje 
enskild hyresgäst om service, underhåll, utrustning och komfort i området. I 
ytterligare andra fall  använder hyresvärden, i enlighet med vad som bestämts i 
en med hyresgästorganisationen träffad förhandlingöverenskommelse, besparingarna 
i huvudsak till att sänka hyran för de hyresgäster som deltar i 
självförvaltningen. Hyresreduktionen är beroende av i vilken omfattning 
hyresgästen deltar i förvaltningen. I några fall har kritik uppkommit för att de 
som deltagit i förvaltningen har beskattats för de ekonomiska förmåner som de 
fått för sina insatser. I vissa fall kan det också vara så att formerna för 
självförvaltningen strider mot gällande hyreslagstiftning. 
  Ett sätt att göra självförvaltning mer attraktiv för hyresgästerna skulle, som 
framförts i flera sammanhang, kunna vara att undanta viss del av ersättningen 
från beskattning. Det är emellertid viktigt att skattereglerna utformas så att 
man åstadkommer en rimlig avvägning av delvis motstående intressen genom att 
hålla fast vid grundläggande skatterättsliga principer och samtidigt möjliggöra 
kollektiva former av självförvaltning i hyreshus, exempelvis genom att 
hyresgästerna ges möjligheter att ta ansvar för gemensamma utrymmen som trapphus 
och bostadsområdets skötsel. Det är angeläget att självförvaltning kan fungera 
flexibelt och att den är enkel att administrera. Syftet bör vara att underlätta 
och möjliggöra en självförvaltning som så långt möjligt bygger på hyresgästernas 
egna val och de lokala förhållanden som råder i övrigt.  
5     Beskattning av avdrag på hyra vid 
    självförvaltning  
Regeringens förslag: Skatteplikt föreligger inte för avdrag på hyra, som en 
hyresgäst får för att utföra förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet på 
hyresfastighet inom ett öppet system för självförvaltning. 
   Undantaget från skatteplikt gäller endast till den del hyresavdraget inte 
överstiger den egna lägenhetens andel av den totala kostnaden för den eller de 
aktuella förvaltningsuppgifterna och under förutsättning att samtliga 
hyresgäster som deltar i självförvaltningen får hyresavdrag med samma belopp. 
   Motsvarande undantag från skatteplikt gäller även för medlem i 
bostadsrättsförening och annan därmed jämförbar sammanslutning.  
  Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I 
promemorian föreslås dock att det skattefria hyresavdraget skall beräknas med 
utgångspunkt i den kostnad som inbesparats genom självförvaltningen fördelat på 
samtliga hyresgäster. I promemorian föreslås inte heller något uttryckligt 
undantag för bostadsrätter. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen helt eller 
delvis. Endast fyra instanser avstyrker uttryckligen att förslaget läggs till 
grund för lagstiftning. Utformningen av reglerna för att bestämma det skattefria 
beloppet får i några fall kritik för att de anses vara för detaljerade och svåra 
att tillämpa. Nio instanser vill öka det skattefria utrymmet och föreslår att 
detta bestäms till ett fast belopp, gärna knutet till basbeloppet. Flera av 
dessa instanser anser också att fördelning av den inbesparade kostnaden vid 
beräkning av det skattefria beloppet skall ske endast mellan de hyresgäster som 
faktiskt deltagit i förvaltningen. Några instanser föreslår att kravet på att 
ersättningen skall vara lika för alla som deltar skall slopas. 
  Skälen för regeringens förslag: Begreppet självförvaltning är inte definierat 
i skattelagstiftningen och en bedömning av skattekonsekvenserna då hyresavdrag 
lämnas till hyresgäster som deltar i självförvaltande åtgärder får därför göras 
utifrån allmänna skatterättsliga grundsatser. 
  Enligt 31 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, skall inkomst av anställning, 
uppdrag eller annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur 
beskattas som inkomst av tjänst, om inkomsten inte är hänförlig till 
näringsverksamhet eller kapital. En ytterligare förutsättning för att inkomsten 
skall hänföras till inkomstslaget tjänst är att den inte är undantagen från 
skatteplikt enligt 19 § KL. 
  Enligt 32 § 1 mom. KL hänförs till intäkt av tjänst bl.a. avlöning, arvode och 
kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för 
tjänsten. Det innebär att i princip all ersättning för arbete eller liknande 
prestation är skattepliktig om den inte uttryckligen undantas från beskattning. 
  Bestämmelserna i KL fick sin nuvarande utformning genom 1990 års skattereform 
(jfr prop. 1989/90:110 s. 304 ff). I propositionen anfördes bl.a. att en 
olikformig beskattning av såväl arbetsinkomster som kapitalinkomster leder till 
samhällsekonomiska snedvridningar och komplikationer samt underblåser 
skatteplanering och skatteflykt. Vidare urholkas den fördelningspolitiska 
träffsäkerheten. Grundelementet i skattereformen var att åstadkomma en ökad 
likformighet i behandlingen av skilda slag av inkomster. Ett led i denna strävan 
var att alla typer av ersättning för arbetssinsatser, t.ex. kontantlön, 
naturaförmåner, överskott från enskild näringsverksamhet och arbetsinkomster 
från fåmansföretag skulle så långt som möjligt beskattas på ett likformigt sätt 
utan undantag eller undervärdering av vissa ersättningar. Särregler skulle 
belasta skattesystemet endast om det fanns starka skäl som talar för att t.ex. 
lättnader i vissa hänseenden är lämpligare att bygga in i skattereglerna än att 
åstadkomma genom direkta åtgärder från samhällets sida. 
  Ett speciellt fall som har lyfts fram i debatten om självförvaltning är det 
undantag från likabeskattningsprincipen som utgörs av bestämmelserna i 19 § KL 
om skattefrihet för intäkt av försäljning av vilt växande bär, svamp och kottar 
som den skattskyldige själv har plockat. Sådan intäkt är skattefri till den del 
den under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kr. Detta gäller dock inte om 
intäkterna kan hänföras till näringsverksamhet som den skattskyldige driver, 
inte heller om intäkterna utgör lön eller liknande förmån för någon som i en 
anställning plockar bär, svamp eller kottar. Särregleringen, som infördes genom 
lagstiftning år 1981 då den endast avsåg bär- och svampplockning, föreslogs 
avskaffad i och med skattereformen (prop. 1989/90:110 s. 348). Skatteutskottet 
avstyrkte emellertid propositionen i denna del och bestämmelsen kom att kvarstå. 
Som skäl anförde utskottet bl.a. att undantaget grundade sig på speciella 
praktiska skäl i samband med denna verksamhet och på önskemålet om att stimulera 
ett ökat tillvaratagande av naturtillgångar. Det framhölls att undantaget inte 
gäller i anställningsliknande förhållanden (bet. 1989/90:SkU30 s. 81). Det kan 
således konstateras att bestämmelsen tar sikte på sådant mer tillfälligt bär-, 
svamp- och kottplockande som varken utgör näringsverksamhet eller ingår i den 
skattskyldiges anställning. 
  Om en hyresgäst fått ersättning för arbete han utfört på fastigheten för 
hyresvärdens räkning, t.ex. trappstädning eller trädgårdsskötsel, gäller 
generellt att ersättningen är skattepliktig (31 § KL). Om däremot hyresgäster 
som grupp utför oavlönat arbete och därmed sänker kostnaderna i bostadsområdet 
får detta inte några beskattningskonsekvenser för hyresgästerna. 
Kostnadssänkningen kan därefter i stället komma dem till godo genom att hyran 
genom förhandlingsöverenskommelse eller annat avtal reduceras i motsvarande grad 
för hyresgästerna som kollektiv. Detta är naturligt eftersom hyresvärdens 
åtaganden minskar. Hyresvärden debiterar med andra ord inte hyra för en högre 
servicegrad än han tillhandahåller. 
  Den fråga som nu är aktuell är vilka beskattningskonsekvenser som uppkommer om 
en grupp som inte består av samtliga hyresgäster i ett bostadsområde utför 
förvaltningsuppgifter på fastigheten eller fastigheterna och för detta får ett 
avdrag på den ordinarie hyran. Detta skulle visserligen kunna ske genom ett 
system där hyran utgör en bashyra där vissa tjänster inte ingår. Tjänsterna 
utförs i stället gemensamt av de hyresgäster som deltar i självförvaltningen. 
Hyresgästerna kan sinsemellan överenskomma om hur fördelningen av arbetet skall 
ske. De hyresgäster som av olika skäl väljer att inte delta i självförvaltningen 
debiteras av hyresvärden ett tillägg för dessa tjänster. Inte heller i sådant 
fall torde några skattekonsekvenser uppkomma med dagens regler. Ett sådant 
system skulle dock riskera att bli för stelbent. Det går inte att i alla fall på 
förhand bestämma när och i vilken utsträckning de hyresgäster som vill delta i 
självförvaltning vill och kan arbeta. 
  För att uppnå en större flexibilitet när det gäller såväl antalet hyresgäster 
som deltar som under vilken tidsperiod och i vilken utsträckning de deltar har 
det i den allmänna debatten framförts önskemål om att hyresavdragets storlek 
kopplas direkt till arbetsinsatsen på så sätt att ersättningens storlek är 
individuell och direkt beroende av nedlagd arbetsprestation. I sådant fall får 
avdraget emellertid anses utgöra ersättning för arbete för annans räkning, med 
följd att beskattning skall ske och sociala avgifter betalas om inte uttryckliga 
lagbestämmelser om skattefrihet införs. 
  En skattebefrielse som riktar sig enbart till hyresgäster som individuellt och 
på uppdrag av hyresvärden utför fastighetsförvaltande arbeten för dennes räkning 
skulle strida mot principen om en neutral och likformig beskattning. Den skulle 
medföra gränsdragningssvårigheter mellan skattepliktiga och skattefria arbeten 
för hyresvärdens räkning. Det skulle även vara mycket svårt för 
skattemyndigheten att kontrollera att reglerna inte missbrukas, t.ex. genom att 
hyresvärden, i stället för att vända sig till den öppna arbetsmarknaden, i 
betydande utsträckning anlitar den billigare arbetskraft som hyresgästerna utgör 
för honom genom att sociala avgifter inte skulle behöva betalas. Det finns 
vidare skäl att anta att andra intressenter skulle komma att begära en 
motsvarande lättnad i beskattningen i fråga om ersättning för andra angelägna 
insatser. Det bör också beaktas att ett sådant förslag skulle kunna komma att ha 
negativ inverkan på antalet arbetstillfällen för personer sysselsatta inom 
fastighetsförvaltning. Regeringen anser därför att ett undantag från skatteplikt 
i fråga om ersättning till hyresgäster som individuellt och på uppdrag av 
hyresvärden utför fastighetsförvaltande arbete inte bör införas. I stället bör 
gränsen mellan de fall där skattefrihet föreligger och de där beskattning skall 
ske enligt nuvarande skatteregler förtydligas. Detta bör lämpligen ske med 
utgångspunkt i om arbetet kan anses utfört för egen räkning eller om arbetet 
utförts åt någon annan. Frågan är då i första hand om och i vilken utsträckning 
hyresgäster som utför arbete på fastigheten där de bor kan anses utföra arbetet 
för egen räkning.  
Arbete för egen räkning eller arbete åt annan? 
 
I den allmänna debatten har i detta sammanhang jämförelser gjorts mellan 
hyresgästers och villaägares möjligheter att påverka sina boendekostnader. En 
villaägare som exempelvis klipper sin egen gräsmatta beskattas inte för den 
inbesparing av levnadskostnaderna som uppkommer genom att han inte behöver 
anlita trädgårdsmästare. Värdet av arbete som en skattskyldig utför för egen 
räkning anses ju inte som skattepliktig intäkt. Om villaägaren däremot klipper 
grannens gräsmatta mot betalning, anses han utföra arbete för annans räkning och 
skall beskattas för den ersättning han erhåller, oavsett om denna utges i form 
av pengar eller på annat sätt. Villaägarens situation är, översatt på 
hyresgästens förhållanden, närmast jämförbar med att hyresgästen själv 
ombesörjer tapetsering och målning i sin egen lägenhet. I detta fall, liksom då 
villaägaren klipper sin egen gräsmatta, är det otvetydigt fråga om arbete för 
egen räkning. På motsvarande sätt kan det enligt regeringens mening finnas skäl 
att i vissa fall hävda att en hyresgäst som sopar trapporna i sitt bostadsområde 
till viss del utför arbete för egen räkning. Han har ju ett eget intresse av att 
trapporna i hans hus är städade, på samma sätt som han har intresse av att hans 
egen lägenhet är städad. Dock föreligger den skillnaden jämfört med villaägaren 
att hyresgästen delar nyttjanderätten till de gemensamma utrymmena med övriga 
hyresgäster. Enligt regeringens mening får emellertid de gemensamma utrymmena 
ändå i viss utsträckning ses som en del av hyresgästens hemmiljö. Den omstän- 
digheten att vissa utrymmen delas med andra och inte omfattas av någon exklusiv 
besittningsrätt ändrar inte detta faktum. Det ter sig dock svårt att dra en 
definitiv gräns. 
  Det får således anses att en hyresgästs arbete på den fastighet där han bor 
och som avser gemensamma utrymmen under vissa förutsättningar kan anses utförda 
för egen räkning. Vid sådant förhållande uppstår frågan hur gränsdragningen 
mellan arbete utfört för egen räkning och arbete som utförts för någon annan 
skall ske i praktiken.  
Gränsdragningen mellan skatteplikt och skattefrihet 
 
I promemorian har anförts att en skattefrihet bör begränsas till att omfatta 
hyresreduktion högst till belopp som motsvarar den egna lägenhetens andel av den 
inbesparade kostnaden. Med lägenhetens andel avses att en lägenhet motsvarar en 
andel, oavsett storlek. Promemorians förslag att det är den kostnad som 
inbesparats genom självförvaltningen som skall utgöra utgångspunkt för 
begränsningen av det skattefria beloppet får till följd att storleken av den 
individuella nedsättningen blir beroende av hur många hyresgäster som deltar. 
  Mot detta beräkningssätt har invändningar rests från flera remissinstanser. 
Länsrätten i Stockholms län har svårt att se logiken i att den skattefria 
ersättningen blir mindre ju färre hyresgäster som deltar i självförvaltningen. 
Dessutom tycks förslaget enligt länsrättens mening innebära att sådant som 
annars skulle kunna anses skattefritt på omvägar förvandlas till skattepliktig 
inkomst. Boverket, Stockholms Kooperativa Bostadsförening, Svenska 
Arbetsgivareföreningen, Svenska Bostäder och Sveriges Allmännyttiga 
Bostadsföretag anser att lägenheternas andel av den inbesparade kostnaden skall 
beräknas på ett sådant sätt att den är lika stor oavsett hur många hyresgäster 
som deltar i självförvaltningen och föreslår att ersättningen i stället skall 
fördelas på dem som faktiskt deltar. 
  Regeringen har förståelse för de betänkligheter som förts fram av 
remissinstanserna i det här avseendet. Enligt vår mening bör i stället en så 
stor del av utförda åtgärder avseende gemensamma utrymmen anses utgöra arbete 
för egen räkning som motsvarar den egna lägenhetens andel av den totala 
kostnaden för den eller de aktuella förvaltningsåtgärderna, oavsett i vilken 
utsträckning åtgärderna utförs genom självförvaltning. Vi föreslår därför att 
beloppsbegränsningsregeln modifieras på detta sätt. På så sätt påverkas inte det 
skattefria beloppet av hur många som deltagit. Så länge hyresavdraget inte 
överstiger den egna lägenhetens andel av totalkostnaden uppkommer inte heller 
några skattekonsekvenser. 
  Regeringen delar den bedömning som gjordes i promemorian att de åtgärder som 
anses kunna utföras genom självförvaltning är av den typen att de normalt kommer 
varje lägenhet tillgodo i lika stor utsträckning. Med uttrycket lägenhetens 
andel får därför på samma sätt som i promemorians förslag förstås en fördelning 
efter huvudtalet, dvs. att en lägenhet utgör en andel. Vid beräkning av det 
skattefria utrymmet skall därför kostnaden fördelas på samtliga lägenheter i 
fastigheten. 
  Som Länsrätten i Stockholms län påpekat är den exakta kostnaden för den 
aktuella åtgärden känd endast vid den tidpunkt då man övergår från att anlita 
någon för uppgiften till att låta hyresgästerna sköta den. Kostnaden får därför 
i övriga fall uppskattas utifrån en beräknad total kostnad. Denna kan lämpligen 
fastställas i varje enskilt fall utifrån gällande marknadspris. 
  Ett räkneexempel skulle mot bakgrund av vad regeringen nu anfört se ut som 
följer. I ett hyreshus bor tio hyresgäster. Samtliga hyresgäster deltar i 
självförvaltning i form av trappstädning. Trappstädning genom ett städbolag 
kostar hyresvärden 3 000 kr per månad. Den maximala hyresnedsättningen för var 
och en av hyresgästerna är då en tiondel av den alternativa kostnaden om 3 000 
kr, eller 300 kr per månad. Om man i stället antar att endast hälften, eller fem 
hyresgäster, deltar i självförvaltningen och att dessa tillsammans utför halva 
trappstädningen skall hyresvärdens inbesparade kostnad om 1 500 kr delas mellan 
dessa fem. Även i detta fall är hela det utdelade beloppet om 300 kr 
skattefritt, eftersom det inte överstiger den egna lägenhetens andel av den 
totala kostnaden för trappstädningen. Om man slutligen antar att de fem hyres- 
gästerna tillsammans utför hela trappstädningen för huset blir den besparing de 
får dela på 3 000 kr, dvs. 600 kr var. Av detta är emellertid endast den egna 
andelen av den totala kostnaden skattefri, dvs. en tiondel av 3 000 kr = 300 kr 
för var och en av hyresgästerna. Överskjutande belopp tas upp till beskattning. 
  Ett antal remissinstanser, förutom de tidigare nämnda även Hyresgästernas 
Riksförbund, Riksbyggen och Sveriges Fastighetsägareförbund, har kritiserat 
promemorians förslag för att det enligt deras mening är för svårt att förstå och 
tillämpa, såväl för hyresgäster som för hyresvärdar och skattemyndigheter. I 
stället förordas att beloppsgränsen bestäms genom angivande av ett fast belopp, 
gärna knutet till basbeloppet. 
  Enligt regeringens mening skulle en regel som undantog ett fast belopp från 
beskattning visserligen vara enklare, men en sådan ordning skulle å andra sidan 
innebära ett rent undantag från skatteplikt för viss inkomst av  arbete. För att 
bestämmelser om undantag från skatteplikt avseende självförvaltning skall 
överensstämma med principen om en neutral och likformig beskattning måste därför 
den beloppsmässiga begränsningen bestämmas med utgångspunkt i det tidigare förda 
resonemanget om avgränsningen mellan arbete som utförts för egen räkning och 
arbete som utförts för annan. Beträffande remissinstansernas invändningar om 
svårigheterna att rätt beräkna hyresavdraget finner regeringen att det, med det 
förslag som nu presenterats, inte finns någon större anledning till oro i detta 
avseende. Att hålla reda på dels kostnaden för en viss åtgärd och dels hur många 
hyresgäster som deltagit i självförvaltningen synes inte vara en oöverstiglig 
uppgift för en hyresvärd. För hyresgästernas del föreligger över huvud taget 
ingen deklarationsskyldighet för det belopp som enligt förslaget undantas från 
beskattning. För eventuellt skattepliktigt belopp skall kontrolluppgift lämnas 
som för vilken annan arbetsinkomst som helst.  
Samma hyresavdrag till alla som deltar 
 
I promemorian har som en ytterligare förutsättning för skattefrihet uppställts 
ett krav på att hyresavdraget skall vara lika stort för samtliga som deltar i 
självförvaltningen, oavsett hur mycket arbete var och en har lagt ner. 
Hyresgästernas Riksförbund, Stockholms Kooperativa Bostadsförening och Sveriges 
Allmännyttiga Bostadsföretag har motsatt sig detta och anfört bl.a. att ett 
sådant förhållningssätt inte tar hänsyn till olika hyresgästers olika intresse 
och förutsättningar att medverka i fastighetsförvaltningen. Regeringens 
uppfattning är emellertid att ett skattefritt hyresavdrag som utgår i 
förhållande till nedlagt arbete stämmer illa överens med den kollektiva prägel 
ett system med självförvaltning måste innefatta i sig. Syftet med skatteregeln 
är inte i första hand att bereda hyresgästerna en möjlighet till skattefria 
inkomster, utan att underlätta för en grupp av hyresgäster att genom samverkan 
ta över vissa arbetsuppgifter och därigenom öka trivseln och samhörigheten i 
sitt bostadsområde. Därvid är en viktig del av förslaget att alla hyresgäster 
skall ha rätt att efter förmåga delta i självförvaltningen och att hyresned- 
sättningen skall vara lika stor för alla som är med. Däremot är det inget som 
hindrar att själva arbetet fördelas på det sätt som hyresgästerna själva finner 
rimligt och rättvist, t.ex. så att unga och starka personer tar på sig mer och 
äldre och kanske sjukliga personer tar på sig mindre. På detta sätt uppmuntras 
kollektiva och solidariska former för självförvaltning. Enligt vår mening bör 
således en ytterligare förutsättning för undantag från skatteplikt vara att alla 
som deltar i självförvaltningen skall få avdrag på hyran med samma belopp. 
  Det kan antas att det i praktiken ofta kommer att uppkomma fall där en 
hyresgäst vid sidan av de åtgärder som omfattas av självförvaltningen åtar sig 
att utföra även andra arbeten för hyresvärdens räkning mot att han för detta 
skall erhålla ersättning. Det kan vara fråga om såväl samma typ av göromål som 
de som omfattas av självförvaltning som andra mer speciella uppgifter. Den 
ersättning som lämnas i sådant fall är skattepliktig enligt vanliga regler. Den 
omständigheten att sådan ersättning lämnats medför dock inte att det hyresavdrag 
som lämnats till följd av deltagande i självförvaltning blir skattepliktigt. Det 
saknar härvid betydelse från beskattningssynpunkt om denna ersättning erhålls i 
form av ytterligare hyresnedsättning eller på annat sätt. Inget hindrar heller 
att grunden för ett åtagande utöver självförvaltningen kan vara beskriven i 
förhandlingsöverenskommelse. 
  För att reglerna om skattefrihet inte skall ges en alltför vid omfattning, har 
det i promemorian föreslagits att endast förvaltningsuppgifter av enklare 
beskaffenhet bör komma i fråga, t.ex. trappstädning och trädgårdsskötsel, dvs. 
göromål som normalt kan utföras av alla hyresgäster. Reglerna skulle annars 
kunna tolkas till att omfatta i princip alla förvaltningsåtgärder som kan 
förekomma i normal fastighetsförvaltning, dvs. även sådana som kräver mer 
speciella kunskaper. Grundtanken, att alla hyresgäster som vill skall kunna 
delta, skulle därmed gå förlorad samtidigt som gränsdragningsproblem och icke 
önskvärda arbetsmarknadsmässiga snedvridningseffekter skulle kunna uppstå. 
Regeringen ställer sig därför bakom promemorians förslag att reglerna om 
skattefrihet bör omfatta endast förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet.  
Lagreglering 
 
Vad som nu anförts innebär således att avdrag på den ordinarie hyran som lämnas 
till en hyresgäst som utför förvaltningsuppgifter inom ett system för 
självförvaltning inte torde få några skattekonsekvenser under förutsättning att 
hyresavdraget inte överstiger den egna lägenhetens andel av den totala kostnaden 
för den eller de aktuella förvaltningsuppgifterna och under förutsättning att 
samtliga hyresgäster som deltar i självförvaltningen får hyresavdrag med samma 
belopp. I tydlighetens intresse och för att undvika oklarheter vid tillämpningen 
i avsaknad av såväl specialbestämmelser som vägledande domstolsavgöranden bör 
emellertid ett förtydligande göras genom en ny uttrycklig bestämmelse. 
Regeringen föreslår därför att ett undantag från skatteplikt införs i KL. 
  I promemorian har föreslagits att en sådan bestämmelse bör tas in i 32 § 3 i 
mom. KL. Riksskatteverket har med anledning härav anfört att det förhållandet 
att en näringsidkare får i uppdrag att utföra förvaltningsuppgifter av det 
skälet att han är hyresgäst inte i sig torde medföra att hyresavdraget blir att 
hänföra till inkomstslaget tjänst till den del det är skattepliktigt. Om det 
behövs ett undantag beträffande inkomstslaget tjänst synes enligt verkets 
uppfattning motsvarande undantag behövas också i inkomstslaget 
näringsverksamhet. Bestämmelsen bör därför i stället införas i 19 § KL. 
Regeringen delar Riksskatteverkets bedömning.De nya bestämmelserna föreslås 
träda i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.  
Bostadsrättsföreningar m.m. 
 
Beträffande möjligheten för medlemmar i en bostadsrättsförening att utföra 
diverse förvaltande åtgärder utan att några skattekonsekvenser uppkommer har i 
promemorian anförts att några särbestämmelser för dessa fall inte är nödvändiga. 
Som skäl för detta ställningstagande har angetts att medlemmarna äger 
fastigheten gemensamt genom sina ideella andelar i föreningen. En inbesparing av 
förvaltningskostnader får därför automatiskt effekt på medlemsavgifterna genom 
att föreningens kostnader minskar i motsvarande grad. Det har vidare pekats på 
möjligheten att på föreningsstämman fatta beslut om att vissa åtgärder inte 
skall omfattas av föreningens ordinarie åtaganden gentemot medlemmarna och att 
en särskild avgift skall kunna tas ut av de medlemmar som inte vill eller inte 
har möjlighet att delta i sådana aktiviteter. 
  Den i promemorian redovisade ståndpunkten har mött kritik i remissomgången. 
HSB Riksförbund anser att skrivningen i promemorian är oklar och att det inte 
klart framgår under vilka förutsättningar ersättning till bostadsrättshavare är 
skattebefriad. Riksbyggen finner att bestämmelsen om skattefrihet bör utvidgas 
till att även omfatta ersättning till bostadsrättsshavare för att det skall vara 
neutralitet mellan upplåtelseformerna. I motsats till vad som anförts i 
promemorian är det Riksbyggens uppfattning att ett stämmobeslut om att en 
bostadsrättsförening skall kunna ta ut en särskild avgift förutsätter en 
lagändring i 7 kap. 14 § bostadsrättslagen (1991:614). Sveriges 
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation  ifrågasätter om en stämma har 
laglig rätt att ålägga en medlem att utföra vissa arbetsuppgifter. Saknas den 
rätten torde även den därmed sammanhängande rätten att kräva en särskild avgift 
saknas. Även Riksskatteverket och Konsumentverket anser att frågan bör regleras 
särskilt i lag. 
  Det är regeringens uppfattning att även medlemmar i bostadsrättsföreningar och 
andra motsvarande boendeformer på samma sätt som hyresgäster skall kunna utföra 
diverse förvaltande åtgärder utan att några skattekonsekvenser uppkommer. 
Regeringen delar de synpunkter som framförts i detta avseende av 
remissinstanserna och föreslår att en uttrycklig bestämmelse tas in med 
innebörden att motsvarande undantag skall gälla för avdrag på avgift i 
bostadsrättsförening, bostadsförening, bostadsaktiebolag och annan därmed 
jämförbar sammanslutning.  
Övriga frågor 
 
Något skall också nämnas om hur de föreslagna bestämmelserna kan tänkas påverka 
bostadsbidrag. Som en konsekvens av att avdrag på hyra enligt det förslag som nu 
lämnats under vissa förutsättningar anses utgöra ej skattepliktiga inbesparade 
levnadskostnader, bör sådan skattefri ersättning inte läggas till den sökandes 
inkomst vid beräkning av bostadsbidraget. Däremot kan hyresavdraget få betydelse 
då hänsyn även skall tas till den faktiska hyreskostnaden. I normalfallet kommer 
dock hyresavdragen att röra sig om tämligen blygsamma belopp, varför effekten på 
bostadsbidraget torde bli försumbar. I vissa fall får ett hyresavdrag ingen 
effekt alls på bostadsbidragets storlek. 
  I promemorian har anförts att fastighetsägarens eventuella uttagsbeskattning 
för fastighetsförvaltande tjänster enligt 2 kap. 8 § mervärdesskattelagen 
(1994:200) inte påverkas av hyresgästernas självförvaltning. Riksskatteverket 
har ansett att det bör införas en bestämmelse i mervärdesskattelagen med 
innebörden att hyresavdrag inte skall föranleda uttagsbeskattning. Regeringen 
finner dock att eftersom hyresavdraget är att anse som en inbesparad personlig 
levnadskostnad och inte en lönekostnad, skall det inte tas med vid bedömningen 
av huruvida uttagsbeskattning enligt 2 kap. 8 § mervärdesskattelagen skall ske. 
Det skall inte heller tas med vid beräkningen av beskattningsunderlaget enligt 7 
kap. 5 § mervärdesskattelagen för det fall fastighetsägaren, på grund av att det 
finns andra anställda, redan skall uttagsbeskattas. Beskattningsunderlaget vid 
uttagsbeskattning skall omfatta bl.a. nedlagda kostnader. Det hyresavdrag som 
lämnas på grund av självförvaltningen motsvarar ingen kostnad hänförlig till de 
fastighetsförvaltande tjänster som föranleder uttagsbeskattning. Det skall 
därför inte tas med vid bestämmandet av beskattningsunderlaget. Någon uttrycklig 
regel som undantar hyresavdraget från uttagsbeskattningen, såsom föreslagits av 
Riksskatteverket, behövs därför inte.  
6     Hyresförhandlingslagen  
Regeringens förslag:  I hyresförhandlingslagen klargörs att den s.k. 
likhetsregeln inte hindrar att det i en förhandlingsöverenskommelse bestäms att 
de hyresgäster som deltar i ett system för självförvaltning skall ha rätt till 
avdrag på den ordinarie hyran.  
  Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. 
  Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt promemorians 
förslag. Några remissinstanser har ansett att de förutsättningar som föreslagits 
för att självförvaltningen skall medföra skattefrihet också skall gälla enligt 
hyresförhandlingslagen. Andra remissinstanser har vissa synpunkter på hur den 
föreslagna bestämmelsen förhåller sig till några bestämmelser i hyreslagen och 
hyresförhandlingslagen. Sveriges Fastighetsägareförbund har gjort gällande att 
förslaget äventyrar bruksvärdessystemets funktionssätt. 
 
Bakgrund: 
 
Allmänt om hyresförhandlingssystemet 
 
Bestämmelser om hyra finns i 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Reglerna i 
hyreslagen bygger på att hyresförhållanden uppkommer och ändras genom avtal 
mellan en hyresvärd och enskilda hyresgäster. Hyreslagens regler kompletteras 
emellertid i viktiga avseenden av hyresförhandlingslagens (1978:304) regler om 
kollektiva hyresförhandlingar beträffande bostadslägenheter. Den lagen trädde i 
kraft den 1 juli 1978 och har därefter ändrats vid några tillfällen, senast 
genom ändringar som trätt i kraft den 1 april 1997 (se SFS 1997:64). 
  Hyresförhandlingslagens system för ändring av hyresavtal kan i korthet 
beskrivas enligt följande. En hyresvärd, ensam eller tillsammans med den 
organisation av fastighetsägare som han tillhör, träffar avtal om en för- 
handlingsordning med en organisation av hyresgäster. En förhandlingsordning 
medför en skyldighet för parterna att förhandla om olika boendefrågor, i vissa 
fall på eget initiativ och i andra fall på begäran av motparten. För- 
handlingsordningens betydelse är beroende av om de enskilda hyresavtalen 
innehåller en förhandlingsklasusul. En förhandlingsklausul är ett villkor i ett 
hyresavtal som har den verkan att de förhandlingsöverenskommelser som träffas 
mellan förhandlingsordningens parter blir bindande för hyresgästen. Hyresgästen 
blir bunden oavsett om han är medlem i den förhandlande hyresgästorganisationen 
eller ej och denna är å sin sida skyldig att förhandla även beträffande 
lägenheter som hyrs av icke-medlemmar. 
  En hyresgäst som har blivit bunden av villkor om hyra eller annat i en 
förhandlingsöverenskommelse har enligt 22 § hyresförhandlingslagen rätt att hos 
hyresnämnden begära prövning av överenskommelsen i den del den avser honom. Han 
har också möjlighet att få villkoret prövat enligt vissa bestämmelser i 
hyreslagen (se 54 och 55 §§ hyreslagen).  
Samma hyra för lika lägenheter (likhetsregeln) 
 
I en förhandlingsöverenskommelse om hyra skall enligt 21 § hyresför- 
handlingslagen samma hyra bestämmas för sådana lägenheter som är lika stora och 
som omfattas av samma förhandlingsordning, om det inte kan anses vara skillnad 
mellan dem i fråga om bruksvärdet (likhetsregeln). Bestämmelsen skall ses mot 
bakgrund av att hyresgästorganisationen är skyldig att förhandla även för sådana 
hyresgäster som inte är medlemmar i organisationen. Den syftar till att 
garantera att bruksvärdesreglerna därvid inte sätts ur spel och att de 
oorganiserade hyresgästerna behandlas korrekt vid hyressättningen (se prop. 
1977/78:175 s. 104 ff.). 
  Likhetsregeln får praktisk betydelse om en hyresgäst utnyttjar sin rätt enligt 
22 § hyresförhandlingslagen att hos hyresnämnden ansöka om ändring av 
förhandlingsöverenskommelsen i den del den avser honom. Om hyresgästen därvid 
visar att en lägenhet som omfattas av samma förhandlingsordning och är lika stor 
som hans har fått en lägre hyra bestämd i förhandlingsöverenskommelsen, ankommer 
det på hyresvärden att visa att det finns sådana bruksvärdesmässiga skillnader 
mellan lägenheterna att det motiverar skillnaden i hyra. Om hyresvärden inte kan 
göra det, skall hyran för den lägenhet som har högst hyra sänkas till den lägre 
nivån även om den högre hyran vid en bruksvärdesprövning enligt 55 § hyreslagen 
skulle anses skälig. Likhetsregeln tillämpas däremot inte om hyresgästen, i 
stället för att ansöka om ändring i förhandlingsöverenskommelsen, begär prövning 
av hyresvillkoren enligt 54 § hyreslagen. 
  Det har diskuterats i vilken utsträckning 21 § hyresförhandlingslagen ger 
utrymme för att i en förhandlingsöverenskommelse bestämma s.k. hyresrabatter som 
leder till olika hyror. Av förarbetena till hyresförhandlingslagen framgår att 
likhetsregeln infördes bl.a. för att förhindra medlemsrabatter som kunde medföra 
att det uppstod skilda hyresnivåer för medlemmar och icke-medlemmar i den 
avtalsslutande hyresgästorganisationen (se prop. 1977/78:175 s. 102). 
  Frågan om rabatter har berörts av 1995 års hyreslagstiftningsutredning (se SOU 
1995:119 s. 75). Utredningen uttalade att 21 § hyresförhandlingslagen inte 
medger att parterna inom ramen för hyresförhandlingslagen förhandlar om s.k. 
inflyttningsrabatt om inte rabatten ges till samtliga lägenheter som omfattas av 
förhandlingsordningen. Samma förhållande torde, enligt utredningen, gälla för 
rabatter till långtidsboende hyresgäster. Från dessa hyresrabatter skall, enligt 
utredningen, skiljas nedsättning av hyran på grund av hinder eller men i 
nyttjanderätten eller sådan nedsättning av hyran som en hyresgäst kan erhålla i 
samband med s.k. hyresgäststyrt underhåll.  Utredningen utvecklade inte varför 
denna skillnad borde göras. Det kan antas att man ansåg att det i de senare 
fallen normalt föreligger sådana bruksvärdesmässiga skillnader mellan 
lägenheterna att hyresskillnaden är motiverad. 
  Utredningen ville inte utesluta att det i vissa fall kan finnas ett berättigat 
intresse hos en förhandlingsordnings parter att i en förhandlingsöverenskommelse 
kunna fastställa vissa typer av hyresrabatter. Med hänsyn till behovet av att 
även fortsättningsvis garantera de oorganiserade hyresgästernas ställning vid 
hyresförhandlingarna ansåg utredningen emellertid att någon ändring av 21 § 
hyresförhandlingslagen inte borde vidtas. Även regeringen anslöt sig till denna 
bedömning (se prop. 1996/97:30 s. 57 f.) 
  Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har framgått anser regeringen att 
det är angeläget att hyresgäster får möjlighet att aktivt delta i förvaltningen 
av det bostadsområde där de bor. Ett sådant deltagande kan många gånger främjas 
av att hyresgästerna får någon form av ekonomisk gottgörelse för det arbete som 
de utför inom ramen för självförvaltningen.  Gottgörelsen bör kunna utgå på så 
sätt att avdrag görs på den ordinarie hyran med ett belopp som helt eller delvis 
motsvarar hyresgästernas arbetsprestationer. Avdraget på hyran bör därvid kunna 
vara lika stort för alla som deltar i förvaltningen eller sättas i  relation 
till hyresgästens individuella arbetsinsats. Enligt regeringens mening bör 
hyreslagstiftningen vara utformad på ett sådant sätt att det är möjligt för 
parterna att avtala om olika former av självförvaltning och om skilda slag av 
hyresrabatter för de hyresgäster som deltar i sådan förvaltning. 
  Som har angetts i promemorian finns det inte något principiellt hinder för en 
hyresvärd att utom ramen för hyresförhandlingssystemet ensidigt reducera hyran 
för de hyresgäster som deltar i något slag av självförvaltning. Detta gäller 
även om den ursprungliga hyran har fastställts i en förhandlingsöverenskommelse. 
Likhetsregeln hindrar nämligen inte att en hyresvärd gentemot en eller flera 
hyresgäster avstår från att ta ut hela den hyra som har överenskommits i 
förhandlingsöverenskommelsen. 
  Många gånger kan det emellertid framstå som mera lämpligt att reglera 
hyresgästernas självförvaltning - inklusive den inverkan självförvaltningen 
skall ha på hyresnivåerna - i en förhandlingsöverenskommelse. Om det i 
förhandlingsöverenskommelsen bestäms att hyran skall reduceras på visst sätt för 
de hyresgäster som deltar i självförvaltningen medan övriga hyresgäster skall 
betala full hyra, kan detta emellertid leda till att hyran för lägenheter som är 
lika stora och av samma standard utgår med olika belopp. I promemorian har det 
utförligt diskuterats om detta låter sig förena med 21 § hyresförhandlingslagen. 
Promemorians slutsats är att den nuvarande utformningen av likhetsregeln är 
ägnad att inge osäkerhet om vad som gäller i fråga om 
förhandlingsöverenskommelser med sådant innehåll som nu har berörts. Regeringen 
ansluter sig till den bedömningen. Det är angeläget att denna osäkerhet undan- 
röjs. Bestämmelsen bör därför kompletteras så att det klarläggs att det i det 
kollektiva hyresförhandlingssystemet är möjligt för parterna att avtala om av- 
drag på den ordinarie hyran för de hyresgäster som deltar i självförvaltning. 
  Likhetsregeln har tillkommit som ett skydd för de oorganiserade hyresgästerna. 
Det är angeläget att den nya regleringen utformas så att det skyddet kan 
upprätthållas. Enligt regeringens mening bör därför utgångspunkten för den nya 
regleringen fortfarande vara att hyran skall vara densamma för lika lägenheter. 
Till denna bestämmelse bör fogas en kompletterande regel av innebörd att det i 
en förhandlingsöverenskommelse får föreskrivas att sådana hyresgäster som deltar 
i ett system för självförvaltning skall ha rätt till avdrag på den ordinarie 
hyran. En sådan bestämmelse får inte användas för att särbehandla oorganiserade 
hyresgäster. Den frågan behandlas närmare i författningskommentaren. 
  Några remissinstanser har ansett att vissa av de särskilda förutsättningar som 
har föreslagits för att självförvaltningen skall bli skattefri, bl.a. att 
hyresreduktionen är lika stor för alla som deltar i självförvaltningen och att 
de åtgärder som hyresgästerna får utföra begränsas till löpande underhåll av 
visst slag, också bör gälla för hyreslagstiftningen. Regeringen kan inte ansluta 
sig till denna ståndpunkt. Regeringen anser nämligen att det är väsentligt att 
hyreslagstiftningen är så utformad att den inte förhindrar de olika slag av 
ersättningssystem som kan förekomma i skilda självförvaltningssystem. Därför 
finns det inte heller anledning att i hyreslagstiftningen begränsa möjligheten 
för parterna att avtala om vilka slag av förvaltningsåtgärder som hyresgästerna 
skall utföra. 
  Sveriges Fastighetsägareförbund har kritiserat förslaget på den grund att det 
skulle äventyra bruksvärdessystemets funktion. Regeringen delar inte denna 
farhåga. Bruksvärdesprövningen får givetvis grundas på jämförelser med de hyror 
som utgår för hyresgäster som inte deltar i självförvaltningssystem. Såsom 
Fastighetsägareförbundet har föreslagit bör det dock av lagtexten framgå att 
hyresreduktionen innebär ett avdrag på den ordinarie hyran. 
  Andra remissinstanser har haft synpunkter på hur den föreslagna bestämmelsen 
förhåller sig till några andra bestämmelser i hyreslagen och i 
hyresförhandlingslagen. Det gäller bl.a. bestämmelsen i 15 § tredje stycket 
hyreslagen om hyresvärdens skyldighet att underhålla gemensamhetsut-rymmen och 
bestämmelserna i 22 § hyresförhandlingslagen om prövning av 
förhandlingsöverenskommelses innehåll och 55 § hyreslagen om prövning av 
hyresvillkor. Vidare har väckts frågan hur den föreslagna bestämmelsen förhåller 
sig till regeln i 5 § första stycket andra punkten hyresförhandlingslagen om 
s.k. primär förhandlingsskyldighet vid bestämmande av hyra för ny hyresgäst. 
Dessa frågor behandlas i författningskommentaren.  
7     Arbetsrättsliga aspekter 
 
En viktig fråga är om hyresgäster som utför självförvaltning kan komma att 
betraktas som arbetstagare i arbetsrättslig mening. I så fall kan det 
arbetsrättsliga regelverket bli tillämpligt på verksamheten. Av särskilt 
intresse är då reglerna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och 
lagen (1982:80) om anställningsskydd. 
  Normalt uppkommer ett anställningsförhållande genom ett uttryckligt 
anställningsavtal. Ett anställningsförhållande kan emellertid också uppkomma 
genom att parterna, utan att ett uttryckligt anställningsavtal har träffats, 
faktiskt handlar på ett sådant sätt att förhållandet dem emellan måste betraktas 
som ett anställningsförhållande. Bedömningen av om ett anställningsförhållande 
har uppkommit görs på grundval av en helhetsbedömning av förhållandena i det 
enskilda fallet. Vissa grundläggande förutsättningar måste dock vara uppfyllda 
för att ett anställningsförhållande skall föreligga. Förhållandet mellan 
parterna skall i princip vara grundat på avtal och avtalet skall gå ut på att 
den ena parten presterar arbete för den andra partens räkning. 
  Förutsättningen att avtalet skall gå ut på en arbetsprestation och att arbetet 
skall utföras för den andra partens räkning har belysts i några rättsfall från 
Arbetsdomstolen. 
  I rättsfallet AD 1982 nr 105 gällde frågan om några föräldrar som tagit del i 
en försöksverksamhet avseende föräldramedverkan vid två kommunala daghem var att 
betrakta som arbetstagare. Domstolen fann att så var fallet. Domstolen 
konstaterade att deltagandet gick tillbaka på ett avtal. Den omständigheten att 
deltagandet skedde i begränsad utsträckning, vanligtvis en dag i månaden, 
tillmättes ingen betydelse, eftersom ett anställningsförhållande kunde föreligga 
även när arbete utfördes även i ytterst begränsad omfattning. Inte heller hade 
det någon större betydelse att vederlaget bestod i en reduktion av 
daghemsavgiften. Formen för ersättningens utgivande ansågs inte vara ägnad att 
belysa om arbete hade utförts eller om verksamheten hade bedrivits i någon annan 
form. Däremot menade Arbetsdomstolen att ersättningens storlek hade intresse. 
Ersättningen till föräldrarna svarade mot deras bortfall av inkomst från den 
ordinarie sysselsättningen. Därmed låg ersättningen enligt domstolens mening på 
en sådan nivå att den inte uteslöt arbete i arbetsrättslig mening. Vidare gjorde 
domstolen en analys av föräldrarnas insats och kom då fram till att den närmast 
kunde jämföras med en barnskötares arbetsuppgifter. Föräldrarollen gavs inte 
någon avgörande vikt i sammanhanget, eftersom deltagandet var inriktat på 
sysslor där relationen till det egna barnet fick så liten betydelse som möjligt. 
  I rättsfallet AD 1982 nr 123 var frågan om en fosterförälder var att anse som 
arbetstagare. Avsikten är enligt domstolen att fosterföräldrarna i de allra 
flesta avseenden och så långt det är möjligt skall träda i de biologiska 
föräldrarnas ställe. Det är alltså fråga om att ta emot barn inom familjens ram. 
Enligt Arbetsdomstolens uppfattning tedde det sig därmed helt främmande att 
betrakta fosterförälderns åtagande som en arbetsuppgift, och hon kunde därför 
inte ses som arbetstagare. 
  Rättsfallet AD 1985 nr 57 avsåg familjehemsföräldrar som enligt omsorgslagen 
tog hand om förståndshandikappade barn. Det framgick att familjehemsföräldrarna 
utförde åtminstone några uppgifter som måste betraktas som arbete och som 
svarade mot dagbarnvårdares och andra vårdares uppgifter, men det helt 
dominerande inslaget i åtagandet var uppgiften att inom den egna familjens ram 
ta hand om ett utvecklingsstört barn och låta det leva i famijegemenskapen som 
en familjemedlem bland andra. Det innebar enligt domstolen att situationen i 
familjehemmet i allt väsentligt kom att vara densamma som situationen i de 
familjer där de biologiska föräldrarna själva tar hand om sina utvecklingsstörda 
barn. Slutsatsen blev att familjehemsföräldrarna inte var arbetstagare. 
  Det framstår inte som helt klart hur de principer som framgår av dessa 
rättsfall skall tillämpas på hyresgäster som medverkar i skötseln av det egna 
bostadsområdet. Åtminstone i vissa fall är det sannolikt att hyresgästerna är 
att betrakta som arbetstagare i förhållande till hyresvärden. Särskilt tydligt 
blir detta om hyresgästen utför arbete som inte kan sägas ha någon direkt 
koppling till det egna boendet och uppbär ersättning för detta. Vad gäller de 
fall som nu föreslås bli skattebefriade är det dock, som Juridiska fakulteten 
vid Lunds universitet har påpekat, fråga om en kollektiv självförvaltning utan 
någon bestämd arbetsskyldighet för den enskilda hyresgästen, och 
hyresnedsättningen är inte heller relaterad till den individuella arbetsinsats 
som faktiskt utförts. Dessa förhållanden talar starkt emot att hyresgästen 
skulle komma att betraktas som arbetstagare.  
8     Ekonomiska konsekvenser 
 
De ekonomiska konsekvenserna av de förslag som nu läggs fram torde bli 
försumbara. Beträffande förslaget till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 
syftar detta till att förtydliga gällande rätt. Något nytt skattefritt område 
tillskapas således inte. Beträffande förslaget till ändring i 
hyresförhandlingslagen (1978:304) kan det till följd av detta uppstå ett något 
ökat antal tvister vid domstol, dock ej så att några större kostnader uppkommer 
för det allmänna.  
9     Författningskommentar 
 
9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen(1928:370) 
 
Anvisningar 
till 19 § 
punkt 1 
Ett nytt elfte stycke har intagits i punkt 1 av anvisningarna där det klargörs 
att skatteplikt inte föreligger för avdrag på den ordinarie hyran som en 
hyresgäst får för att utföra förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet på 
hyresfastighet inom ett öppet system för självförvaltning. 
  Med uttrycket förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet avses göromål som 
normalt kan utföras av alla hyresgäster och som inte kräver specialkompetens, 
såsom trappstädning, trädgårdsskötsel, enklare reparationer, byte av glödlampor 
och annan förbrukningsmateriel samt tillsyn av källarutrymmen, vindar, garage 
och tvättstugor etc. Med uttrycket hyresfastighet avses såväl fastighet som vid 
fastighetstaxering taxeras som hyreshusenhet som fastighet som taxeras som 
småhusenhet. 
  Åtgärderna skall vidare bedrivas inom ett öppet system för självförvaltning. 
Självförvaltning kan beslutas i en förhandlingsöverenskommelse enligt 
hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ett annat avtal. Innebörden av 
begreppet öppet system för självförvaltning framgår av kommentaren till 
förslaget om ändring i 21 § nämnda lag. 
  Undantag från skatteplikt gäller endast till den del avdraget på hyran inte 
överstiger den egna lägenhetens andel av den totala kostnaden för den eller de 
aktuella förvaltningsuppgifterna och under förutsättning att samtliga 
hyresgäster som deltar i självförvaltningen får hyresavdrag med samma belopp. 
  Med uttrycket lägenhetens andel avses fördelning enligt huvudtalet, dvs. att 
en lägenhet motsvarar en andel, oavsett lägenhetsyta. Vid beräkning av det 
skattefria utrymmet skall därför kostnaden fördelas på samtliga lägenheter i 
fastigheten. Beräkningen skall vidare göras med utgångspunkt i den totala 
kostnaden för den eller de aktuella förvaltningsuppgifterna. Med detta avses att 
hela kostnaden för t.ex. trappstädningen i ett hus skall fördelas enligt 
huvudtalet, således även sådan del som inte omfattas av självförvaltning. Det är 
bara kostnaden för den aktuella åtgärden som omfattas. Därvid avses att det 
endast är den totala kostnaden för den eller de typer av åtgärder som ingår i 
självförvaltningen som får ligga till grund för beräkningen. Ingår t.ex. endast 
trappstädning i självförvaltningsöverenskommelsen kan inte också kostnader för 
trädgårdsskötsel läggas till grund för beräkningen. Om å andra sidan båda dessa 
förvaltningsåtgärder omfattas av överenskommelsen skall beräkningen grundas på 
den beräknade totalkostnaden för båda åtgärderna, oavsett hur hyresgästerna har 
fördelat arbetet mellan sig. Beträffande kostnadens storlek bör denna i första 
hand bestämmas med utgångspunkt i vad den entreprenör debiterar som anlitas vid 
den tidpunkt när man övergår till självförvaltning. I de fall någon sådan 
uppgift inte finns att tillgå, t.ex. om självförvaltning redan bedrivits en 
längre tid, får kostnaden för en viss åtgärd fastställas i varje enskilt fall 
utifrån gällande marknadspris på orten. 
  Beräkningen av det skattefria taket kan mot bakgrund av vad som nu sagts 
illustreras med följande räkneexempel. I ett hus med tio lägenheter deltar fem i 
självförvaltning avseende trappstädning och trädgårdsskötsel. Beträffande 
trappstädningen är den totala kostnaden 3 000 kr per månad. Hyresgästerna tar 
över halva trappstädningen, vilket innebär att den inbesparade kostnaden i denna 
del är 1 500 kr. När det gäller trädgårdsskötseln  är den totala kostnaden 2 000 
kr per månad. Detta arbete omhändertas i sin helhet av hyresgästerna. Den 
inbesparade kostnaden är således totalt 3 500 kr (1 500 + 2 000) per månad, 
vilket innebär 700 kr fördelat per lägenhet och månad. Det skattefria taket 
utgör däremot en tiondel av den totala kostnaden, dvs. 500 kr (10% x [3 000 + 
2 000]). Om hela besparingen om 700 kr vardera dras av på hyran för de fem 
lägenheterna som deltar, blir därför endast 500 kr skattefritt och överskjutande 
200 kr kommer att beskattas. 
  Hyresgästerna skall vidare få samma ersättning oavsett den mängd arbete var 
och en faktiskt har uträttat. Härvid måste emellertid hänsyn tas till den tid 
hyresgästen bott i huset, om den bara avser viss del av året och den hyresgäst 
som föregått eller efterträtt honom valt att inte delta i självförvaltningen. 
Detta får till följd att det skattefria takbeloppet för en hyresgäst som har 
bott i huset under halva året skall beräknas utifrån de förvaltningsåtgärder som 
vidtagits under denna tid. Den omständigheten att han för hela året räknat kan 
komma att få ett lägre hyresavdrag än övriga hyresgäster utesluter därför inte 
skattefrihet. En annan situation är den att hyresvärden och hyresgästerna 
avtalar om att avdrag på hyran skall göras endast vid ett eller ett fåtal 
tillfällen per år. Det förhållandet att det ackumulerade avdraget i sådant fall 
kan komma att helt motsvara eller till och med överstiga den ordinarie hyran för 
den period avdrag görs medför inte att skatteplikt uppkommer. 
  För det fall en hyresgäst vid sidan av de åtgärder som omfattas av 
självförvaltningen åtar sig att mot ersättning utföra även andra arbeten för 
hyresvärdens räkning, är denna ersättning skattepliktig enligt vanliga regler. 
Den omständigheten att sådan ersättning lämnats medför dock inte att ett 
hyresavdrag till följd av deltagande i självförvaltning blir skattepliktigt. Det 
saknar härvid betydelse från beskattningssynpunkt om denna ersättning erhållits 
i form av ytterligare hyresavdrag eller på annat sätt. Inte heller har det någon 
betydelse om det rör sig om samma typ av göromål som de som omfattas av 
självförvaltningen eller andra mer speciella uppgifter. 
  För hyresvärdens del utgör avdrag på hyran som lämnats till hyresgäster som 
deltar i självförvaltning en kostnad i verksamheten som skall redovisas, oavsett 
till vilken del skatteplikt föreligger för beloppen. 
  De nya bestämmelserna om undantag för skatteplikt för hyresgäster gäller även 
i motsvarande utsträckning för avdrag på årsavgift som en medlem i en 
bostadsrättsförening fått för att utföra förvaltningsuppgifter av enklare 
beskaffenhet på föreningens fastighet. Motsvarande gäller för bostadsförening, 
bostadsaktiebolag och annan därmed jämförbar sammanslutning. Till följd av det 
föreningsrättsliga kravet på likabehandling av medlemmarna kan det härvid i 
vissa fall bli nödvändigt att ändra bestämmelser i stadgarna. 
  Den nya bestämmelsen avses träda i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första 
gången vid 1998 års taxering.  
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:000) om 
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 
 
Anvisningar 
till 19 § 
punkt 1 
Förslaget är, såvitt gäller undantag från skatteplikt i självförvaltningsfallen, 
likalydande som det som kommenteras under 9.1. Förslaget till ändring är i denna 
del en följd av att det även i prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring föreslås en ändring i förevarande anvisningspunkt, men 
med en annan tidpunkt för ikraftträdande. I detta förslag återfinns undantaget 
från skatteplikt vid självförvaltning i tionde stycket.  
9.3 Förslaget till lag om ändring i hyresförhandlingslagen 
(1978:304) 
 
21 § 
Paragrafens andra stycke är nytt. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna 
motiveringen, avsnitt 6. 
  Att en förhandlingsöverenskommelse kan innefatta överenskommelser angående 
hyresgästernas deltagande i fastighetsförvaltningen får anses följa redan av 5 § 
hyresförhandlingslagen. Förevarande bestämmelse tar sikte endast på vad som i 
förhandlingsöverenskommelsen kan avtalas om gottgörelse åt de deltagande 
hyresgästerna i form av avdrag på den ordinarie hyran. Bestämmelsen klargör att 
man under vissa förutsättningar i förhandlingsöverenskommelsen kan ta in en 
överenskommelse om sådana hyresavdrag även om den leder till att de faktiska 
hyresbeloppen inte blir lika stora för lägenheter som är lika stora och har 
samma bruksvärde. 
  För det första förutsätter sådana överenskommelser att det finns eller kommer 
att finnas ett system för självförvaltning. Härmed avses något slag av 
organiserad samverkan mellan hyresvärden och en grupp av hyresgäster rörande 
förvaltningen av det eller de hus som omfattas av förhandlingsordningen. Av 
förhandlingsöverenskommelsen måste på ett någorlunda preciserat sätt framgå 
vilket arbete som självförvaltningen omfattar. Förvaltningen kan gälla såväl 
själva hyreshuset, t.ex. städningen av trappuppgångar, som andra delar av 
fastigheten, t.ex. skötseln av gräsmattor och blomrabatter. Vidare måste av 
förhandlingsöverenskommelsen framgå det avdrag på den ordinarie hyran som skall 
tillgodoräknas de hyresgäster som deltar i förvaltningen. Hur hyresvärdens och 
hyresgästernas samverkan i övrigt skall vara organiserad behöver inte anges i 
förhandlingsöverenskommelsen. Ofta torde formerna för samverkan bäst bestämmas 
inom ramen för det lokala samarbetet mellan hyresgästerna och fastighetsägaren, 
t.ex. i en lokal kontaktkommitté. Det gäller i synnerhet i sådana fall där någon 
eller några av hyresgästerna står utanför hyresgästorganisationen. 
  Förekomsten av sådana självförvaltningssystem ger anledning att ställa frågan 
hur ett sådant system påverkar hyresvärdens skyldigheter enligt hyreslagen. De 
skötselåtgärder som kan tänkas ingå i självförvaltningen torde i huvudsak kunna 
hänföras till skötsel av gemensamma utrymmen eller skötsel av yttermiljön. 
  Enligt 15 § tredje stycket hyreslagen är hyresvärden skyldig att hålla 
gemensamhetsutrymmen i fullt brukbart skick för det avsedda ändamålet, om inte 
annat har avtalats. Det är möjligt att avtala om såväl bättre som sämre skick. 
Frågan blir då om ett avtal om självförvaltning innebär att hyresvärdens 
skyldigheter i förhållande till de hyresgäster som deltar i förvaltningen 
förändras. Det torde inte gå att svara generellt på denna fråga, som i stället 
får besvaras genom en tolkning av avtalet i det enskilda fallet. I vissa fall 
kan överenskommelsen om självförvaltning vara sådan att den måste ges den 
innebörden att hyresvärden har befriats från sin underhållsskyldighet gentemot 
de hyresgäster som har åtagit sig att utföra förvaltningsåtgärden.  Vanligen 
torde emellertid avtalet innebära att hyresvärden fortfarande är skyldig att 
hålla fastigheten i fullgott skick och således är ansvarig för skötseln, men att 
hyresvärden har gett hyresgästerna ett uppdrag att utföra skötseln åt 
hyresvärden. Det står under alla förhållanden klart att hyresvärdens 
skyldigheter i nu berört hänseende består mot de hyresgäster som inte deltar i 
självförvaltningen. Om det till följd av självförvaltningen uppstår brister i 
skötseln av fastigheten och detta drabbar de hyresgäster som inte deltar i 
förvaltningen, ansvarar hyresvärden alltid för att förvaltningsåtgärderna 
utförs. 
  Ofta torde även yttermiljön kunna räknas till de gemensamma utrymmena. I den 
mån detta inte är fallet torde hyresvärden ha ett betydande utrymme att själv 
bestämma graden av underhåll. Något behov av att - som en remissinstans har 
förordat - särskilt lagreglera frågan kring skötseln av den yttre miljön har 
därför inte ansetts föreligga. 
  Ytterligare en förutsättning för att i en förhandlingsöverenskommelse reglera 
hyresavdrag på grund av deltagande i självförvaltning är att systemet för 
självförvaltning står öppet för samtliga berörda hyresgäster. Det får sålunda 
inte vara fråga om ett system som är öppet enbart för exempelvis medlemmar i 
hyresgästorganisationen och som därigenom hindrar de hyresgäster som har valt 
att ställa sig utanför denna från att komma i åtnjutande av hyresavdraget.  I 
kravet på öppenhet ligger också att de hyresgäster som deltar i 
självförvaltningen behandlas lika. Om det i förhandlingsöverenskommelsen bestäms 
att hyresgästerna skall kunna delta i självförvaltningen på olika sätt eller i 
olika omfattning, måste därför varje hyresgäst inom dessa ramar fritt få välja 
på vilket sätt eller i vilken utsträckning han eller hon vill delta. 
  Att kravet på öppenhet gäller enbart i förhållande till berörda hyresgäster 
beror på att det inte finns något som hindrar att självförvaltningsystemet 
begränsas till något eller några av de hus som omfattas av förhandlingsordningen 
och till de hyresgäster som bor där. 
  Överenskommelsen om hyresavdrag måste gälla samtliga hyresgäster som deltar i 
systemet. Det har inte ansetts lämpligt att söka precisera detta begrepp i 
lagtexten. Förhandlingsöverenskommelsens parter är i och för sig oförhindrade 
att göra sådana preciseringar under förutsättning att det sker på ett sådant 
sätt att alla hyresgäster behandlas lika (jfr ovan beträffande kravet på 
öppenhet). Eftersom en förhandlingsöverenskommelse gäller för en grupp av 
hyresgäster och det måste stå fritt för varje hyresgäst att själv bestämma om 
han eller hon önskar delta i förvaltningen, torde förhandlingsöverenskommelsen 
vanligen kunna innehålla endast övergripande bestämmelser om självförvaltningen. 
Vid sidan av förhandlingsöverenskommelsen måste alltså regelmässigt träffas ett 
ömsesidigt bindande avtal mellan hyresvärden och hyresgästen, varigenom den 
senare förbinder sig att delta i självförvaltningen. Genom sådana avtal mellan 
hyresvärd och hyresgäst kan det närmare bestämmas på vad sätt den enskilde 
hyresgästen skall delta i självförvaltningen. 
  Görs det inte några preciseringar i förhandlingsöverenskommelsen eller i 
avtal mellan hyresgästerna och hyresvärden, är det naturligt att det överlämnas 
till hyresgästerna själva att komma överens om hur arbetet skall fördelas mellan 
dem och hur var och en skall delta. Sådana överenskommelser behöver inte 
innebära att hyresgästerna medverkar i lika omfattning i förvaltningsåtgärderna. 
Det bör sålunda inte finnas något hinder för hyresgästerna att komma överens om 
att vissa hyresgäster, exempelvis äldre personer, skall delta endast på något 
mindre aktivt sätt. Hyresgästernas överenskommelser om hur självförvaltningen 
skall organiseras kan också ske genom att hyresgästerna bildar en förening där 
man gemensamt beslutar om hur arbetet skall utföras. Ingenting hindrar att 
rätten till hyresnedsättning i förhandlingsöverenskommelsen knyts till ett 
medlemskap i en sådan  självförvaltningsförening . En sådan förening måste dock 
givetvis vara öppen för samtliga hyresgäster och bör vara fristående i 
förhållande till den förhandlande hyresgästorganisationen. 
  Under de förutsättningar som nu har angetts  kan det i förhandlings- 
överenskommelsen skrivas in att de i självförvaltningen deltagande hyresgästerna 
skall erhålla avdrag på den ordinarie hyran. En sådant avdrag kan avse såväl 
redan förfallna hyror - och eventuellt utgå i form av kontant återbetalning - 
som framtida, ännu inte förfallna hyror. Med hänsyn till kravet i 19 § första 
stycket hyreslagen på att hyran skall vara till beloppet bestämd måste 
hyresavdraget anges till ett visst belopp. Som tidigare har angetts kan det i 
förhandlingsöverenskommelsen bestämmas att självförvaltningen kan utföras i 
olika omfattning. Inget hindrar i sådana fall att olika stora hyresavdrag ges 
beroende på omfattningen och arten av de förvaltningsåtgärder som hyresgästen 
väljer att åta sig. En annan sak är att förekomsten av differentierade 
hyresavdrag kan ha betydelse för om hyresreduktionen blir skattepliktig. 
  I förhandlingsöverenskommelsen måste således anges den ordinarie hyra som 
utgår för det fall att hyresgästen inte deltar i självförvaltningen och ett 
eller flera avdragsbelopp på den ordinarie hyran som utgår om hyresgästen deltar 
i förvaltningen. En analogisk tillämpning av förbudet i 19 § hyreslagen mot 
rörlig hyra medför vidare att omfattningen av de arbetsprestationer som 
självförvaltningen innefattar bör vara preciserade. 
  Såsom framgår av andra styckets andra mening får avdraget på den ordinarie 
hyran inte vara större än vad som föranleds av självförvaltningens omfattning. 
Denna begränsning har uppställts för att förhindra att hyresdifferentiering av 
detta slag används för att kringgå likhetsregeln i första stycket. Bestämmelsen 
skall förstås så att skillnaden inte får vara större än vad som kan motiveras av 
den totala kostnadsminskning som självförvaltningen innebär för fas- 
tighetsägaren. Däremot behöver skillnaden inte stå i någon direkt proportion 
till det arbete som den enskilde  hyresgästen utför. Av principen om öppenhet 
och likabehandling följer dock att det givetvis inte kan komma i fråga att låta 
en eller ett fåtal av de hyresgäster som deltar i självförvaltningen erhålla 
hela hyresreduktionen, medan de övriga som deltar i förvaltningen inte erhåller 
något avdrag på hyran. 
  Avslutningsvis skall kort kommenteras vilka konsekvenser överenskommelsen om 
självförvaltning får vid tillämpningen av andra hyresrättsliga bestämmelser. 
  Enligt 5 § första stycket 2 hyresförhandlingslagen medför en förhand- 
lingsordning skyldighet för hyresvärden att på eget intiativ förhandla med 
hyresgästorganisationen i fråga om bestämmande av hyran för en ny   hyresgäst, 
om den begärda hyran överstiger den tidigare hyresgästens hyra. Hyresvärden kan 
således inte, utan att iaktta sin s.k. primära förhandlingsskyldighet, ta ut en 
inflyttningshyra som är högre än vad den tidigare  hyresgästen har betalat. 
Denna bestämmelse bör emellertid inte ges den innebörden att hyresvärden blir 
förhandlingsskyldig i det fall den tidigare hyresgästens lägre hyra var 
föranledd av att denne deltog i självförvaltning och den tillträdande 
hyresgästen väljer att inte delta i sådan förvaltning. I en sådan situation 
föreligger nämligen ingen egentlig hyreshöjning. Den ordinarie hyran för 
lägenheten är oförändrad och inget hindrar den tillträdande hyresgästen att 
delta i självförvaltningen och därigenom erhålla motsvarande hyresavdrag som den 
förre hyresgästen. 
  Om hyresgästens deltagande i självförvaltningen sker i sådana former att det 
kan anses föreligga ett bindande åtagande från hyresgästens sida att utföra 
förvaltningsåtgärden, medför detta vissa rättsverkningar. Vad som har avtalats 
utgör hyresvillkor som kan prövas i den ordning som gäller enligt 54 och 55 §§ 
hyreslagen. Det som har bestämts i fråga om självförvaltningen, både vad gäller 
arbetsprestationen och avdraget på den ordinarie hyran, kan alltså ändras genom 
beslut av hyresnämnden. Det som förhandlingsöverenskommelsen innehåller i fråga 
om självförvaltningen kan dessutom komma att prövas av hyresnämnden i den ord- 
ning som anges i 22 § hyresförhandlingslagen. 
  Det skall slutligen påpekas att frågor kring överenskommelser om 
självförvaltning givetvis kan komma att prövas i allmän domstol eller i 
hyresnämnd. Det kan t.ex. uppkomma tvister om huruvida en hyresgäst har deltagit 
i självförvaltningen och därmed har rätt till hyresavdrag. Beträffande sådana 
tvister kan följande sägas. 
  Så länge de självförvaltningsåtgärder som har bestämts i förhandlingsöve- 
renskommelsen har utförts torde hyresvärden inte gentemot en enskild hyresgäst 
som har anmält att han eller hon önskar delta i självförvaltningen kunna göra 
gällande att denne inte har rätt till avdrag. 
  Saken ställer sig annorlunda om en viss förvaltningsåtgärd inte har utförts 
och hyresvärden visar att det på sakliga grunder har bestämts att den aktuella 
hyresgästen skulle ha utfört den. Vilka rättsverkningar detta får blir beroende 
av hur frågan har reglerats i förhandlingsöverenskommelsen eller i avtal mellan 
hyresvärden och hyresgästen. 
  I allmänhet torde överenskommelsen vara att uppfatta på så sätt att hyres- 
gästen i denna situation inte har rätt till något avdrag på hyran. Hyresgästen 
skall då betala den ordinarie hyran. Om hyresgästen redan har fått avdrag, är 
han skyldig att betala in ett belopp motsvarande avdraget. Det ytterligare 
belopp som han skall erlägga är att anse som obetald hyra. Om betalning inte 
sker, föreligger ett sådant dröjsmål med hyresbetalning som enligt 42 § 
hyreslagen kan medföra att hyresrätten förverkas. 
  Om förhandlingsöverenskommelsen inte kan ges den innebörden att hyresgästen 
skall betala ytterligare hyra i fall han inte fullgör en förvaltningsåtgärd som 
han har tagit på sig, kan hans underlåtenhet få andra rättsverkningar. 
Försummelsen utgör ett avtalsbrott. I undantagsfall kan hyresrätten förverkas. 
För att så skall kunna ske fordras dock att hyresgästens förseelse inte är av 
ringa betydelse och att det är av synnerlig vikt för hyresvärden att skyldighe- 
ten fullgörs (jfr 42 § första stycket 8 och femte stycket hyreslagen). Upprepade 
försummelser kan vidare medföra att  hyresavtalet efter uppsägning inte förlängs 
(jfr 46 § första stycket 2 hyreslagen). 
  Slutligen kan erinras om att en hyresgäst kan bli befriad från skyldigheten 
att delta i självförvaltningen genom beslut av hyresnämnden (jfr 54 och 55 §§ 
hyreslagen). 
 
                         7  
Promemorians lagförslag 
 
1   Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370) 
 
  Härigenom föreskrivs att det i kommunalskattelagen (1928:370) skall införas en 
ny bestämmelse, 32 § 3 i mom., av följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                         32 § 
------------------------------------------------------- 
                               3 i  m o m.  Som intäkt 
                             tas inte upp 
                             hyresnedsättning som en hy- 
                             resgäst fått för att utföra 
                             löpande underhåll av enklare 
                             beskaffenhet på 
                             hyresfastighet inom ett 
                             öppet system för 
                             självförvaltning som bestämts 
                             i en förhandlingsöverens- 
                             kommelse enligt 
                             hyresförhandlingslagen 
                             (1978:304) eller i ett 
                             annat avtal mellan en 
                             hyresvärd och en eller 
                             flera hyresgäster. Detta 
                             gäller dock endast till den 
                             del hyresnedsättningen inte 
                             överstiger den egna 
                             lägenhetens andel i den 
                             kostnad som inbesparats 
                             genom självförvaltningen och 
                             under förutsättning att 
                             samtliga hyresgäster som 
                             deltagit i självförvalt- 
                             ningen fått  nedsättning med 
                             samma belopp.  
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 
års taxering avseende hyresnedsättning som erhållits efter ikraftträdandet. 
 
                         8  
2   Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen 
(1978:304) 
 
  Härigenom föreskrivs att 21 § hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha 
följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        21 §1 
  I en förhandlingsöverenskommelse om hyra skall samma hyra bestämmas för sådana 
lägenheter som är lika stora och som omfattas av samma förhandlingsordning, om 
det inte med hänsyn till vad som är känt om lägenheternas beskaffenhet och 
övriga omständigheter kan anses vara skillnad mellan dem i fråga om bruksvärdet. 
------------------------------------------------------- 
                               Trots bestämmelsen i 
                             första stycket får det i en 
                             förhandlingsöverenskommelse 
                             bestämmas att hyresgäster 
                             som deltar i ett för 
                             samtliga berörda hyresgäster 
                             öppet system för 
                             självförvaltning av hus som 
                             omfattas av förhandlings- 
                             ordningen skall betala en 
                             lägre hyra. Skillnaden i 
                             hyra mellan lägenheter som 
                             är lika stora och har samma 
                             bruksvärde får dock inte 
                             vara större än vad som 
                             föranleds av 
                             självförvaltningens 
                             omfattning.  
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1Senaste lydelse 1994:816. 
 
                         9  
Remissinstanserna  
Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av Riksförsäkringsverket, 
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, 
Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Hyresnämnden i Växjö, 
Hyresnämnden i Malmö, Hyresnämnden i Göteborg, Arbetsgivarverket, Boverket, 
Konsumentverket, Fastighetsanställdas Förbund, Fastighetsbranschens 
Arbetsgivarorganisation, HSB Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Juridiska 
fakulteten vid Lunds universitet, Landsorganisationen i Sverige (LO), 
Riksbyggen, Stockholms Kooperativa Bostadsförening, Svenska 
Arbetsgivareföreningen SAF, Svenska Bostäder AB, Svenska Kommunförbundet, 
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Bostadsrätters 
Centralorganisation SBC och Sveriges Fastighetsägareförbund. 
  Yttrande har också avgivits av Fastighetsarbetsgivarnas Förbund. 
  Riksskatteverket har bifogat yttranden som verket har hämtat in från 
skattemyndigheterna i Stockholms, Uppsala och Skåne län. 
  Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och 
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) har avstått från yttrande.  
                        10  
Lagrådsremissens lagförslag 
 
1   Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen 
(1978:304) 
 
  Härigenom föreskrivs att 21 § hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha 
följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                        21 §1 
  I en förhandlingsöverenskommelse om hyra skall samma hyra bestämmas för sådana 
lägenheter som är lika stora och som omfattas av samma förhandlingsordning, om 
det inte med hänsyn till vad som är känt om lägenheternas beskaffenhet och 
övriga omständigheter kan anses vara skillnad mellan dem i fråga om bruksvärdet. 
------------------------------------------------------- 
                               Bestämmelsen i första 
                             stycket hindrar inte att 
                             det i en förhand- 
                             lingsöverenskommelse bestäms 
                             att hyresgäster som deltar 
                             i ett för samtliga berörda 
                             hyresgäster öppet system för 
                             självförvaltning skall ha 
                             rätt till avdrag på den 
                             ordinarie hyran. Skillna- 
                             den i hyra mellan 
                             lägenheter som är lika stora 
                             och har samma bruksvärde får 
                             dock inte vara större än vad 
                             som föranleds av 
                             självförvaltningens 
                             omfattning.  
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1Senaste lydelse 1994:816. 
 
                        11  
2   Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370) 
 
  Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 19 § 
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                     Anvisningar 
                      till 19 § 
  1.1 Socialbidrag, bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande asylsökande 
m.fl., begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i 
kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus, samt annan liknande ersättning 
utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar 
influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension 
avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle. 
  Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade 
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av 
personskada (överfallsskydd o.d.). 
  Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk 
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur 
utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i 
denna lag. 
  Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för 
framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet 
avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera 
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts 
gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp 
under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad 
som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga 
femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall 
avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts 
för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning. 
  Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada 
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla 
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes 
annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 
mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig 
intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot 
engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. 
  Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 
§ andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära 
arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är 
skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna 
ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i 
anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig 
inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest 
den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör 
för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som 
annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare 
vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk 
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som 
skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår 
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i 
samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt 
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen 
avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en 
arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag 
inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. 
Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkringskassa 
till handikappade eller föräldrar till handikappade barn för anskaffning eller 
anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en näringsidkare för 
näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 9 av 
anvisningarna till 22 §. 
  Kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt. 
  Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med 
arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av 
flyktingar. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammarskjölds 
minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottagarens utbildning. 
Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som lämnas enligt förordningen 
(1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning 
eller bidrag enligt förordningen (1995:667) om bidrag till vissa 
funktionshindrade elever i gymnasieskolan. 
------------------------------------------------------- 
                                                       Skatteplikt 
                             föreligger inte för sådant 
                             avdrag på ordinarie hyra 
                             som en hyresgäst får för att 
                             utföra förvaltningsuppgifter 
                             av enklare beskaffenhet på 
                             hyresfastighet inom ett 
                             öppet system för 
                             självförvaltning som bestämts 
                             i en förhandlingsöver- 
                             enskommelse enligt hyres- 
                             förhandlingslagen 
                             (1978:304) eller i ett 
                             annat avtal mellan en 
                             hyresvärd och en eller 
                             flera hyresgäster. Detta 
                             gäller endast till den del 
                             hyresavdraget inte 
                             överstiger den egna 
                             lägenhetens andel av den 
                             totala kostnaden för den 
                             aktuella 
                             förvaltningsuppgiften och 
                             under förutsättning att 
                             samtliga hyresgäster som 
                             deltar i självförvaltningen 
                             får avdrag på hyran med 
                             samma belopp. Vad som nu 
                             har sagts gäller i 
                             motsvarande utsträckning i 
                             fråga om avdrag på avgift i 
                             bostadsrättsförening, 
                             bostadsförening, 
                             bostadsaktiebolag och 
                             annan därmed jämförbar 
                             upplåtelse- eller 
                             ägandeform.  
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 
års taxering.  
**FOOTNOTES** 
 
1Senaste lydelse 1995:1521. 
 
                        12  
3   Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i 
kommunalskattelagen (1928:370) 
 
  Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 19 § 
kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1997:000) om 
ändring i nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1997:000) om 
ändring i kommunalskattelagen skall ha följande lydelse. 
 
Nuvarande lydelse           Föreslagen lydelse 
 
                     Anvisningar 
                      till 19 § 
  1.1 Socialbidrag, bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande asylsökande 
m.fl., begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i 
kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus, samt annan liknande ersättning 
utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar 
influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension 
avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle. 
  Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade 
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av 
personskada (överfallsskydd o.d.). 
  Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk 
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur 
utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i 
denna lag. 
  Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för 
framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet 
avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera 
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts 
gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp 
under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad 
som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga 
femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall 
avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts 
för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning. 
  Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada 
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla 
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes 
annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 
mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig 
intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot 
engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. 
  Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 
§ andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära 
arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är 
skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna 
ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i 
anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig 
inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest 
den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör 
för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som 
annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare 
vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk 
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som 
skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår 
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i 
samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt 
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen 
avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en 
arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag 
inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. 
Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkringskassa 
till handikappade eller föräldrar till handikappade barn för anskaffning eller 
anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en näringsidkare för 
näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 9 av 
anvisningarna till 22 §. 
  Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med 
arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av 
flyktingar. 
  Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammarskjölds 
minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottagarens utbildning. 
Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som lämnas enligt förordningen 
(1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning 
eller bidrag enligt förordningen (1995:667) om bidrag till vissa 
funktionshindrade elever i gymnasieskolan. 
------------------------------------------------------- 
                                                       Skatteplikt 
                             föreligger inte för sådant 
                             avdrag på ordinarie hyra 
                             som en hyresgäst får för att 
                             utföra förvaltningsuppgifter 
                             av enklare beskaffenhet på 
                             hyresfastighet inom ett 
                             öppet system för 
                             självförvaltning som bestämts 
                             i en förhandlingsöver- 
                             enskommelse enligt 
                             hyresförhandlingslagen 
                             (1978:304) eller i ett 
                             annat avtal mellan en 
                             hyresvärd och en eller 
                             flera hyresgäster. Detta 
                             gäller endast till den del 
                             hyresavdraget inte 
                             överstiger den egna 
                             lägenhetens andel av den 
                             totala kostnaden för den 
                             aktuella 
                             förvaltningsuppgiften och 
                             under förutsättning att 
                             samtliga hyresgäster som 
                             deltar i självförvaltningen 
                             får avdrag på hyran med 
                             samma belopp. Vad som nu 
                             har sagts gäller i 
                             motsvarande utsträckning i 
                             fråga om avdrag på avgift i 
                             bostadsrättsförening, 
                             bostadsförening, bostadsak- 
                             tiebolag och annan därmed 
                             jämförbar upplåtelse- eller 
                             ägandeform.  
------------------------------------------------------- 
  Denna lag träder i kraft     Denna lag träder i kraft 
den 1 januari 1998. Äldre    den 1 januari 1998 och 
bestämmelser tillämpas dock  tillämpas första gången vid 
fortfarande i fråga om       1999 års taxering utom 
kontant arbetsmarknadsstöd   såvitt gäller det nya tionde 
som betalas ut efter         stycket som tillämpas första 
ikraftträdandet.             gången vid 1998 års 
                             taxering. Äldre bestämmelser 
                             tillämpas dock fortfarande 
                             i fråga om kontant 
                             arbetsmarknadsstöd som 
                             betalas ut efter ikraft- 
                             trädandet.  
**FOOTNOTES** 
 
1Lydelse enligt prop. 1996/97:107. 
 
                        13  
Lagrådet 
 
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-04-16 
 
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i 
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam. 
  Enligt en lagrådsremiss den 10 april 1997 (Finansdepartementet) har regeringen 
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
  1.lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304), 
  2.lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 
  3.lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370). 
  Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Christer 
Alexandersson och hovrättsassessorn Nils Cederstierna. 
 
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.  
                        14  
Finansdepartementet 
 
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 april 1997 
 
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden, Peterson, 
Freivalds, Wallström, Schori, Blomberg,  Andersson, Lindh, Johansson, von Sydow, 
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing 
 
Föredragande: statsrådet Östros  
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:119 Självförvaltning. 
 
                        15