Regeringens proposition 2012/13:144

Prop. 2012/13:144

6

nedre bruttogräns kan tillämpas. Sjöbefälsföreningen påtalar vikten av att EU:s riktlinjer införs i sin helhet. Sjöfartens Arbetsgivareförbund biträder Redareföreningens yttrande. Även SEKO välkomnar regeringens förslag att utvidga sjöfartsstödet och påpekar att även rena inrikes sjötransporter av passagerare och gods samt exempelvis bogserverksamhet kan komma att bli utsatta för internationell konkurrens. Tillväxtverket har inga synpunkter. Konkurrensverket avstyrker en utvidgning och anför sammanfattningsvis följande. Stöd riskerar leda till en försämring av konkurrensen på marknaden. Att vissa företag gynnas kan i slutändan minska de stödberättigades ansträngningar att uppnå långsiktig bärkraftighet. Stödåtgärder bör vara begränsade till konstaterade marknadsmisslyckanden och vara begränsade i tid och förenade med villkor. Verket hänvisar till sitt yttrande över betänkandet Svensk sjöfarts konkurrensförutsättningar (SOU 2010:73).

Skälen för regeringens förslag

Under senare år har den svenska handelsflottan reducerats kraftigt. Under år 2010 fick totalt 196 fartyg sjöfartsstöd; vid slutet av 2012 endast 112 fartyg. Skillnader i konkurrensförutsättningarna mellan Sverige och andra länder, bl.a. avseende kostnader för bemanning och tillgången på andra stödåtgärder, har föranlett många rederier att utnyttja andra länders fartygsregister för att på så sätt minska kostnaderna och få bättre konkurrenskraft. För sjöfartsstödssystemets räkning medför utflaggningen givetvis att statens skatteutgifter för sjöfartsstödet minskat. Som exempel minskade utgifterna mellan år 2010 och 2011 med 80 miljoner kronor på grund av färre utbetalningar av sjöfartsstöd.

Samtidigt finns i det svenska fartygsregistret ett antal s.k. specialfartyg som inte omfattas av sjöfartsstödsförordningens tillämpningsområde och som därför inte får sjöfartsstöd i dag. Det handlar om t.ex. kabelläggningsfartyg och mätfartyg. En del av specialfartygen är förmodligen utsatta för internationell konkurrens.

Kommissionen har under senare år godkänt medlemsstaters anmälningar av utökade stödordningar på så sätt att ytterligare fartygstyper, analogt tolkat, ansetts omfattas av riktlinjernas definition av sjötransport. Således har Danmark kunna utöka sitt stöd till att omfatta bl.a. kabelläggningsfartyg och Nederländerna kan numera ge stöd till såväl kabelläggnings- som rörläggnings-, forsknings- och kranfartyg. I båda fallen har givetvis även övriga förutsättningar befunnits falla inom ramarna i riktlinjerna. Det danska stödet ges, liksom det svenska, i form av arbetskraftsrelaterade kostnadsminskningar medan det nederländska ges i form av en alternativ beskattningsmodell för rederier, nämligen tonnageskatt.

Samtliga remissinstanser utom Konkurrensverket har tillstyrkt en utvidgning. Verket har sammanfattningsvis ansett att stöd riskerar att leda till en försämring av konkurrensen på marknaden. Regeringen framhåller härvid följande. Som redovisats i avsnitt 3.1 har Europeiska kommissionen utarbetat riktlinjer för statligt stöd till sjöfarten i syfte att främja konkurrenskraften hos unionens flottor på den globala sjöfartsmarknaden. En medlemsstat har således möjlighet att inom ramen för dessa riktlinjer ge stöd till sin nationella flotta. I sitt initiativ Svensk sjöfartsnäring – Handlingsplan för förbättrad konkurrenskraft, som

presenterades i januari 2013, har regeringen betonat sjöfartens betydelsefulla roll i det svenska transportsystemet och presenterat ett flertal förslag i syfte att stärka den svenska sjöfartens konkurrenskraft. Ett sådant förslag är att inom ramen för EU:s riktlinjer för sjöfartsstöd söka utöka antalet fartygskategorier som kan berättigas till stöd. Ett erhållande av sjöfartsstöd skulle förbättra ett rederis förutsättningar att kunna hävda sig i internationell konkurrens. Bland de allmänna mål för statligt stöd som anges i EU:s riktlinjer nämns bl.a. att stödet ska bidra dels till en konsolidering av de sjöfartskluster som etablerats i medlemsstaterna samtidigt som man upprätthåller en flotta som är konkurrenskraftig på världsmarknaderna, dels till att upprätthålla och förbättra sakkunskap i fråga om sjöfart. Den svenska handelsflottans minskning de senaste åren innebär inte bara färre fartyg i det svenska registret utan medför också en utarmning av den svenska sjöfartskompetens som behövs för bl.a. rekrytering av lotsar och inspektörer liksom för att Sverige ska kunna fullfölja sina åtaganden i de internationella sjöfartsorganen. Dessutom berörs andra till sjöfarten knutna verksamheter på ett negativt sätt. Regeringen anser att det av konkurrensskäl är av vikt att möjligheterna för svenska fartyg att få sjöfartsstöd utökas. I syfte att bidra till konkurrensneutralitet för svensk sjöfartsnäring gentemot omvärlden bör stödets inriktning därför utvidgas.

Med hänvisning till det svenska sjöfartsstödets nuvarande inriktning (prop. 2000/01:127, bet. 2001/02:TU3, rskr. 2001/02:2) föreslår regeringen således att riksdagen godkänner en ändrad inriktning för stödets utformning i enlighet med det nu anförda. Därefter kan regeringen, efter godkännande från kommissionen, liksom i dag i förordningsform meddela de närmare bestämmelserna om villkoren för sjöfartsstödet. Synpunkterna från Sveriges Redareförening, Sjöbefälsföreningen, Sjöfartens Arbetsgivareförbund och SEKO på den närmare utformningen av stödet aktualiseras således i detta senare skede.

Konsekvenser av regeringens förslag

Riksdagens godkännande av regeringens förslag till ändrad inriktning innebär att nästa steg för regeringen blir att anmäla en ändring av det svenska sjöfartsstödet till kommissionen. Om kommissionen godkänner anmälan kan en ändring av förordningen (2001:770) om sjöfartsstöd beslutas.

Enligt den preliminära uppskattning som redovisades i promemorians förslag och som baseras på antal fartyg i det svenska registret samt på bemannings- och kostnadsuppgifter från branschen och Delegationen för sjöfartsstöd skulle ett trettiotal specialfartyg kunna omfattas av det utvidgade stödet. Fartygen har relativt små besättningar; den genomsnittliga bemanningssiffra som nämnts är cirka tio personer. Antalet kan jämföras med 17 personer i bemanningen på ett genomsnittligt lastfartyg, 140 personer på en genomsnittlig färja och cirka 380 personer på en av de större färjorna. De cirka 30 fartygen skulle således uppskattningsvis ha en sammanlagd bemanning på cirka 300 personer som skulle omfattas av utvidgningen. Med ett genomsnittligt utbetalat stöd på 200 000 kronor per år och person – baserat på de senaste årens utbetalningar – skulle stödet kosta 60 miljoner kronor per år. Detta belopp kan sättas i relation

Prop. 2012/13:144

7

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2012/13:144

Bilaga