Regeringens proposition 1971:11

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1971     Prop. 1971:11

Nr 11

Kungl. Majrts proposition tiil riksdagen med förslag till förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkom.stskatt; given Stockholms slott den 4 januari 1971.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen all bifalla del förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemslälll.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte alt stimulera förelagen all investera i maskiner och andra inventarier framläggs i propositionen förslag om särskilt investerings-avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen, motsvarande 10 "/o av kost­naden för maskiner och inventarier som anskaffats under år 1971.

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 11

Prop. 1971:11

rörslag till

Förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig in­komstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogs­bruk och som under år 1971 anskaffar maskiner eller andra döda in­ventarier avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten, får vid taxe­ring lill statlig inkomstskall åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid in­komstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

Avdraget göres vid 1972 års taxering eller, i fråga om anskaffning under sådan del av år 1971 som är att hänföra till beskattningsår för vilket laxering i första instans sker senare, vid denna taxering.

2 §

Anskaffning anses ske när skriftligt avtal om förvärv träffas eller, om sådant avtal icke träffas, när leveransen sker. Träffas skriftligt av­tal om förvärvet under år 1971 och sker leverans samma år men hän­för sig avtalet och leveransen till skilda beskattningsår, anses anskaff­ningen ha skett vid leveransen.

Maskin eller annat inventarium, som den skaltskyldige själv tillver­kar, anses anskaffat under år 1971 lill den del kostnader då nedlagts på tillverkningen.

3 §

Särskilt invesleringsavdrag utgör tio procent av anskaffningskostna­den. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under år 1971 för leverans under senare år, utgör dock avdraget tio procent av del avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, näm­ligen

inventarier med en beräknad varaktighelslid av högst tre år,

begagnade inventarier,

personbilar, som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som icke användes i yrkesmässig trafik eller ulhyrningsrörelse,

inventarier, som den skaltskyldige själv tillverkar, om tillverkningen börjat före ingången av år 1971,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971 och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1973.

För inventarier, som förvärvas från någon med vilken förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investe-

Prop. 1971:11                                                          3

ringsavdrag endast om säljaren är tillverkare och tillverkningen börjat efter ingången av år 1971.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes icke för inventarier, för vilka investeringsfond enligt förordningen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunkluruljämning eller motsvarande äldre författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbets­marknadsstyrelsen eller för vilka förordningen (1963: 216) om extra av­skrivning och särskilt invesleringsavdrag vid inkomstlaxeringen skall äga tillämpning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

4 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige fram­ställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken av­drag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i för­värvskällan under år 1971 uppgått till minst 5 000 kronor.

5 §

Åtnjutes särskilt invesleringsavdrag i fall då skriftligt avtal om för­värv träffas under år 1971 men leverans icke sker före utgången av året, gäller följande.

Sker icke leverans före utgången av år 1973, skall vid taxering lill stadig inkomstskall för del beskattningsår, som omfattar den 31 de­cember 1973, tillägg göras med belopp som motsvarar en och en halv gång invesleringsavdraget. Överlåtes eller nedlägges den förvärvskälla, vari avdraget åtnjutits, före utgången av år 1973 och innan leverans skett, skall sådant tillägg göras vid taxeringen för det beskattningsår då förvärvskällan överläts eller nedlades. Sker leverans före utgången av år 1973 och är den slutliga anskaffningskostnaden lägre än del be­lopp på vilket investeringsavdraget beräknats, skall vid taxering lill statlig inkomstskatt för det beskattningsår, då leveransen skedde, till-lägg göras med femton procent av skillnaden. Tillägg enligt detta stycke göres vid inkomstberäkningen för förvärvskällan i fråga.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge atl tillägg en­ligt föregående stycke icke göres eller göres med lägre belopp än som följer av samma stycke. Mol riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

6 §

I fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskilt invesle­ringsavdrag och tillägg enligt 5 § för bolaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.

Riksdagen 1971.1 saml. Nr 11

Prop. 1971:11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Ko­nungen i statsrådet på Stockholms slott den 4 januari 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS­SON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder på beskattningsområdet för att stimulera företagen till investeringar un­der år 1971 och anför.

Vid behandlingen av årets finansplan (piop. 1971: 1, bil. 1, s. 14) framhöll jag bl. a. att politiken måste inriktas på alt nå balans i utrikes­handeln. För atl en inle endast temporär förbättring av utrikesbalansen skall nås blir det en viktig uppgift för den ekonomiska politiken atl främja produktionsutvecklingen inom industrin. Åtgärderna i detta syf­te måste med hänsyn till rådande knappa arbelskraftstillgång inriktas på all upprätthålla och höja investeringsaktiviteten. Som jag framhöll i finansplanen bör särskilda åtgärder, ägnade att stimulera investerings­viljan vidtas på bl. a. beskattningsområdet för atl en önskvärd inves­teringsuppgång skall säkerställas. Jag anförde även att jag anser del motiverat alt ell särskilt investeringsavdrag om 10 "/o medges för att stimulera förelagen atl öka sina investeringar i maskiner och inventa­rier under år 1971.

Lättnader i form av extra skatteavdrag i investeringsstiniulerande syfte har tidigare vidtagits åren 1964 och 1968 vid sidan av gällande bestäm­melser om investeringsfonder. Fråga var båda gångerna om särskilda" 10-procentiga investeringsavdrag som under vissa förutsättningar kunde åtnjutas vid den statliga inkomsttaxeringen. De bestämmelser som antogs av 1964 års riksdag (prop. 1964: 40, BeU 23, rskr 119, SFS 79) avsåg att stimulera till ökade maskinanskaffningar inom den cgenUiga industrin. Avdrag med 10 "/o av investeringskostnaden fick göras av företag som drev rörelse avseende industriell tillverkning och under år 1964 anskaf­fade maskiner avsedda för stadigvarande bruk i tillverkningen. Rätten till investeringsavdrag omfattade således inte investeringar inoin exem­pelvis handeln eller service- och reparationsverksamhet. Genom uttryck-

Prop. 1971:11                                                                       5

liga undanlag uteslöts även vissa slag av anskaffningar såsom motor­fordon, handelsfartyg, begagnade maskiner, maskiner avsedda för el-kraflproduklion m.m. 1968 års bestämmelser (prop. 1968: 13, BeU 4, rskr 97, SFS 87) erhöll en från 1964 års bestämmelser något avvikande utformning. Detta sammanhängde med den i 1968 års finansplan före­slagna övergången den 1 januari 1969 från allmän varuskatt lill mer­värdeskatt. För att motverka en befarad förskjutning av näringslivets investeringar i maskiner och inventarier lill en tidpunkt då mervärde­skatt skulle konima all ulgå medgavs samtliga rörelseidkare samt jord­bruks- och skogsbruksföretag särskilt invesleringsavdrag för maskiner och andra döda inventarier anskaffade under år 1968 för stadigvarande bruk i verksamheten. Avdragsrätlen gällde även inventarier, som kon-traherals under år 1967 för leverans år 1968. En förutsättning för av­drag var atl anskaffningen var belagd med allmän varuskatt. Bestäm­melserna om särskilt invesleringsavdrag kompletterades senare med fö­reskrifter om aterföring av avdraget helt eller delvis till beskattning i sådana fall då skallskyldig for samma anskaffning erhållit avdrag även i mervärdeskattesystemel. Föreskrifterna är intagna i kungörelsen (1968: 633) om aterföring av särskilt investeringsavdrag vid taxering till stat­lig inkomstskatt.

Den nu föreslagna åtgärden avser elt särskilt investeringsavdrag av i princip samma slag som de tidigare. Syftet med skatlelällnaden är att påverka företagen all öka sina investeringar i maskiner och inven­tarier utöver vad som eljest skulle bli fallet. I rådande konjunkturläge synes invesleringsavdraget inle böra begränsas på sätt som skedde år 1964 utan bör enhgt min mening få samma räckvidd som 1968 års avdrag. Tillämpningsområdet bör alltså omfatta samtliga rörelsedrivan­de företag saml jordbruks- och skogsbruksföretag. Bestämmelserna kom­mer i enlighet härmed alt gälla investeringar i maskiner och andra döda inventarier avsedda för stadigvarande bruk i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. För rätt till invesleringsavdrag bör förutsättas att in-venlarieanskaffningen sker under år 1971. Avdragsrätlen bör gälla även inventarier som beställs under år 1971 för leverans efter årets utgång. Däremot bör avdrag inte medges i fråga om inventarier som beställs un­der år 1971 och enligt avtal skall levereras först efter utgången ay år 1973.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag lill förordning om särskilt invesleringsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt. Utom såvitt gäller avgränsningen av de investeringar som bör stimuleras har förslagel utformats i nära anslutning till 1964 års förordning. Beträf­fande de särskilda bestämmelserna torde del —• förutom en hänvisning till redogörelsen i prop. 1964: 40 med förslag till 1964 års förordning och lill bevillningsulskollels betänkande över förslagel (BeU 1964: 23) — här vara tillfyllest att framhålla följande.

Prop. 1971:11                                                           6

1 §

Som förut antytts bör bestämmelserna tillämpas på alla skallskyldiga som driver rörelse, jordbrak eller skogsbrak och som under år 1971 an­skaffar maskiner och andra inventarier för stadigvarande bruk i verk­samheten. Reglerna avser således även anskaffning av jordbruksmaskiner såväl vid kontanlmässig redovisning av jordbruksinkomsl — nyanskaff­ning eller s. k. ersättningsanskaffning — som vid inkomslredovisning en­ligt bokföringsmässiga grander. Det bör vidare understrykas alt invesle­ringsavdraget endast omfattar anskaffning av döda inventarier.

När en maskin skall anses anskaffad regleras närmare i 2 §.

För rätt till invesleringsavdrag krävs atl anskaffningen sker för sta­digvarande bruk i verksamheten. Del ligger i sakens natur all en maskin som i delta syfte anskaffas under visst beskattningsår skall finnas kvar vid beskattningsårets utgång. Om så ej är fallet, maskinen har t. ex. för­sålts kort efter förvärvet, torde förutsättningar för invesleringsavdrag i regel inle föreligga. Undanlagsvis synes bedömningen kunna bli en an­nan, exempelvis i fall då ett förelag anskaffar en maskin för stadigvaran­de brak men den visar sig olämplig på grand av tillverkningsfel eller ska­das och av sådan anledning omgående utrangeras eller försäljs.

Reglerna om invesleringsavdrag bör tillämpas på investeringar avseen­de såväl maskiner som andra döda inventarier. Anledning atl som sked­de år 1964 begränsa avdragsrätlen lill enbart maskininvesteringar synes inle föreligga. I fråga om investeringar i rörelse bör bl. a. av praktiska skäl avdrag medges beträffande samtliga sådana tillgångar som enligt kommunalskallelagen hänförs lUl maskiner och andra inventarier i rörel­se vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Vad beträffar jordbraks-förelag bör avdragsrätlen förutom lösa inventarier omfatta sådana fasta maskiner och inventarier vilkas värde vid inkomstbeskattning får ut­brytas ur avskrivningsunderlaget för byggnad och uppföras på separat avskrivningsplan, t. ex. en mjölkmaskinanläggning.

Invesleringsavdraget bör beräknas på kostnaden för investeringar un­der år 1971. Flertalet företag har räkenskapsår som sammanfaller med kalenderår. För dessas del blir invesleringsavdraget aktuellt endast vid 1972 års taxering. Har ett förelag brutet räkenskapsår kan såväl 1972 som 1973 års taxering avse beskattningsår, som omfattar del av kalen­deråret 1971. Fråga om investeringsavdrag kan då uppkomma vid båda dessa taxeringar. I undantagsfall, t. ex. vid omläggning av räkenskapsår, kan fråga om invesleringsavdrag uppkomma även vid 1974 års laxering.

2 §

Dessa bestämmelser iimebär i sak ej någon ändring i förhållande lill 1964 års förordning.

Prop. 1971:11                                                                       7

3 §

Enligt vad jag tidigare förordat bör invesleringsavdraget utgöra 10 "/o av anskaffningskostnaden för maskiner och andra döda inventarier som anskaffas under år 1971. I vilka fall mervärdeskatt, som belöper på an­skaffningen, är atl anse som en kostnad får bedömas enligt samma reg­ler som gäller vid inkomslredovisningen enligt kommunalskallelagen. I enlighet med dessa regler skall mervärdeskatten i allmänhet inte inräk­nas i den anskaffningskostnad som ligger till grund för beräkning av in­vesleringsavdraget. Så blir däremot fallet i fråga om förvärv av den som inte är redovisningsskyldig enligt förordningen (1968: 430) om mervär­deskatt, liksom när anskaffningen sker för stadigvarande bruk i en verk­samhet som inte är skattepliktig i mervärdeskattehänseende.

Om en maskinbeslällning sker enligt skriftligt avtal under år 1971 för leverans efter årets utgång kan det inträffa att den slutliga anskaffnings­kostnaden på grund av avtalad prisklausul inle är till beloppet bestämd när fråga uppkommer om beräkning av investeringsavdrag. I sådana fall bör invesleringsavdraget medges med 10 "/o av det pris som bortsett från prisklausulen gäller mellan köpare och säljare, det avtalade priset. De framlida verkningarna av avtalad prisklausul bör sålunda lämnas utanför beräkningen av avdraget. Detta innebär alt den skattskyldige inle senare kan yrka ytterligare investeringsavdrag för samma anskaff­ning om den slutliga anskaffningskostnaden skulle bli högre än det av­talade priset. Blir den slutliga anskaffningskostnaden å andra sidan lägre än del avtalade priset bör i regel tillägg göras vid taxering lill statlig inkomstskatt med belopp motsvarande 15 0/0 av skillnaden. En bestämmelse härom föreslås intagen i 5 §.

Som framgått har invesleringsavdraget till syfte all stimulera lill en ökad investeringsverksamhet under år 1971. Vissa undantag från rätlen lill investeringsavdrag synes dock böra gälla med hänsyn till investering­ens beskaffenhet. I likhet med vad som gällde enligt 1964 och 1968 års förordningar bör anskaffning av s. k. 3-årsinventarier och begagnade in­ventarier inte berättiga till investeringsavdrag. I fråga om personbil, som skatlskyldig anskaffar som inventarium i sin verksamhet, föreligger sär­skilda svårigheter att bedöma om bilen i verkligheten nyttjas i verksam­heten eller huvudsakligen används för privat bruk. Med hänsyn lill bl. a. risken för missbruk bör därför rätten till investeringsavdrag i allmänhet inte omfatta anskaffning av personbil. Endast om den skallskyldige visar alt personbil anskaffats för atl användas för yrkesmässig personbeford­ran eller uthyrningsverksamhet bör investeringsavdrag få åtnjutas.

När det gäller maskiner och andra inventarier, som den skaltskyldige själv tillverkar, bör investeringsavdrag erhållas endast om tillverkningen börjats under år 1971. Avdraget beräknas i sådant fall på den kostnad som nedlagts på tillverkningen under samma år.

Beträffande inventarier som beställs enligt skriftligt avtal under år

Prop. 1971:11                                                           8

1971 för leverans efter årets utgång bör, som redan framhållits, invesle­ringsavdrag medges under förutsättning atl leverans enligt avtalet skall ske före den 31 december 1973. Om investeringsavdrag har medgetts men inventarierna levereras först efter nämnda dag, bör avdraget åter­föras vid taxering till stadig inkomstskatt i enlighet med bestämmelser­na i 5 § av förslagel.

4—6 §§ Bestämmelserna överensstämmer i sak med motsvarande stadganden i 1964 års förordning.

Det föreslagna investeringsavdraget kommer i huvudsak att påverka de preliminära B-skatleinbetalningarna först år 1973. Jag räknar där­för inle med något skallebortfall för staten under budgetåren 1970/71 och 1971/72.

Förordningen avses träda i kraft dagen efter den, då förordningen har utkommit från trycket.

Under hänvisning lill det anförda hemställer jag, atl Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat för­slag till förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till stat­lig inkomstskatt.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj;t Konungen att lill riksdagen skall avlåtas pro­position av den lydelse bilaga lill detta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM W7I    71007