Motion 2004/05:fp1218

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en handlingsplan för långsiktigt bevarande av digital information.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell plan för bevarande av arkivalier och för utbildning i hantering och tillhandahållande av sådana arkivalier.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samarbete med de kyrkliga arkiven.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidga Riksarkivets uppdrag till att omfatta även andra språkliga minoriteters arkiv än de nationella minoriteternas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett närmare samarbete med handikapporganisationerna för att öka tillgängligheten till arkiven.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet att göra en översyn av principerna för fördelning av statliga bidrag till enskilda arkiv.

Motivering

Arkiven, både myndigheterna, folkrörelsearkiven och de enskilda arkiven, utgör en viktig källa till kunskap och information om vårt samhälle och dess utveckling samt om människors villkor genom tiderna. Genom arkiven skapas förutsättningar till insyn i förvaltningen, eftersom arkiven ska kunna tillhandahålla allmänna handlingar som omfattas av offentlighetsprincipen. Men arkivmaterialet används också i stor utsträckning av forskare både för historisk och samhällsvetenskaplig forskning, för hembygdsforskning och för släktforskning. Materialet i arkiven används slutligen också av myndigheter, förvaltningar, institutioner och en bred allmänhet. Arkiven har alltså en stor betydelse både för utvecklingen av demokratin, för forskningen och för bevarandet av kulturarvet.

Det är angeläget att arkiven i ökad utsträckning använder den nya tekniken för att öka tillgängligheten till och överblicken över arkiv och samlingar. Genom att göra arkivens samlingar tillgängliga via Internet kan man nå nya grupper av brukare. Digitaliserade register och förteckningar samt referensdatabaser gör det lättare att fåöverblick över vilka samlingar som finns och vad de innehåller, och därmed ökar sökbarheten.

Den proposition som regeringen presenterar om arkiven, är mycket tunn. Den innehåller egentligen bara ett förslag till beslut, nämligen att ett nationellt tidsbegränsat uppdrag för arkivpedagogiska insatser skall inrättas på arkivområdet. Detta uppdrag ska för perioden 2006 - 2008 ges till ett enskilt arkiv. Men i propositionen anges inte vilket. Till detta ska regeringen återkomma i budgetpropositionen för 2006. För uppdraget kommer 1 miljon kronor årligen att anvisas. För övrigt innehåller propositionen regeringens bedömningar och förslag om fortsatt utredningsarbete.

Långsiktigt bevarande av digital information

Den nya tekniken används i allt större utsträckning i kommunikationen mellan myndigheter och enskilda. Det finns därmed en risk att mycket material försvinner när e-post raderas och hemsidor ändras. Detta utgör ett hot mot bevarandet av kulturarvet. Det är därför nu hög tid att utveckla system och rutiner för att bygga upp en heltäckande arkivstrategi, som är anpassad till den moderna digitala miljön. Regeringen borde nu presentera en handlingsplan för långsiktigt bevarande av digital information. Detta bör ges regeringen till känna.

En plan för bevarande av arkivalier

Vid sidan av de stora arkiven, biblioteken och museerna finns många handlingar och arkivalier spridda på mindre institutioner och i privata samlingar. Dessa utsätts ofta för en förslitning till följd av resursbrist eller dålig kunskap om hur sådana arkivalier bör bevaras och behandlas. Det är därför angeläget att regeringen utarbetar en nationell plan för bevarande av arkivalier och för utbildning i hantering och tillhandahållande av sådana arkivalier. Detta bör ges regeringen till känna.

Kyrkliga arkiv

Det talas i propositionen om samverkan mellan de statliga arkiven och de kommunala och landstingskommunala arkiven. Men ingenstans i propositionen nämns de kyrkliga arkiven. Historiskt har de kyrkliga arkiven vid sidan av myndighetsarkiven utgjort den viktigaste källan till kunskap om människors liv och förhållanden. Den kompetens och erfarenhet som finns hos många präster och personal på pastorsexpeditioner måste tas tillvara. De kyrkliga arkiven förs nu successivt över till landsarkiven, men på en del håll kan det dröja åtskilliga år, innan detta arbete är slutfört. De statliga arkiven bör därför etablera ett samarbete även med de kyrkliga arkiven. Detta bör ges regeringen till känna.

Arkiv på andra språk än svenska

Regeringen avser att ge Riksarkivet i uppdrag att utveckla arbetsformerna för samarbetet med andra institutioner och organisationer i frågor som rör dokument på de nationella minoritetsspråken. Detta är ett ytterst angeläget arbete. Men folkpartiet anser att uppdraget bör vidgas till att omfatta även andra språk i Sverige än de nationella minoritetsspråken. Genom den stora invandring som skett sedan 1940-talet har många föreningar och kulturinstitutioner skapats och byggt upp arkiv med material på olika språk. Det är viktigt att uppdraget till Riksarkivet omfattar även sådana arkiv oavsett om språken har status som nationellt minoritetsspråk eller ej. Detta bör ges regeringen till känna.

Tillgängligheten till arkiv

Trots den utveckling av arkivens digitala verksamhet som nu snabbt sker, behöver arkiven vara tillgängliga även i fysisk mening. Lokalerna behöver vara handikappanpassade. Det framgår inte av propositionen i vilken utsträckning såär fallet. Särskilt Riksarkivet och landsarkiven men även så långt möjligt övriga arkiv bör initiera ett samarbete med handikapporganisationerna för att förbättra möjligheterna för funktionshindrade att ta del av arkivens material. Detta bör ges regeringen till känna.

Enskilda arkiv

De enskilda arkiven utgör en viktig del av det nationella kulturarvet. De innehåller material som är av stort kulturhistoriskt värde och bidrar till att ge information om samhället och dess utveckling. Det rör sig alltså om folkrörelsearkiv och andra föreningsarkiv samt företags-, gårds- och personarkiv. Detta arkivmaterial har stor betydelse för forskningen och för många olika grupper av människor. Det är därför angeläget, att tillgängligheten till de enskilda arkiven ökar.

De enskilda arkiven omfattas emellertid inte av lagstiftning, eftersom materialet inte omfattas av offentlighetsprincipen. De har endast mycket blygsamma statliga bidrag. Den enda kontaktyta som finns mellan staten och de enskilda arkiven är att det enligt instruktionen för Riksarkivet och landsarkiven skall finnas en särskild nämnd för enskilda arkiv som avgör ärenden om statsbidrag till enskilda arkiv och är rådgivande organ i frågor som rör sådana arkiv. Riksarkivets och landsarkivens förvaltningsanslag, som för 2005 utgör 10,2 miljoner kronor, får användas till bidrag till enskilda arkiv. Av denna summa går mer än hälften, 5 691 000 kronor, till Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek. Resterande 4,6 miljoner kronor skall alltså fördelas på alla övriga enskilda arkiv.

Folkpartiet anser mot denna bakgrund, att principerna för fördelning av statliga bidrag till enskilda arkiv bör ses över. Detta bör ges regeringen till känna.