Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om att hänsyn ska tagas till lämpligheten av brytning i området vid utgivande av undersökningstillstånd.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförts om att annan sakägare än sökanden får yttra sig innan undersökningstillstånd beviljas.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om företagets skyldighet att samråda med markägare och innehavare av nyttjanderätt kring genomförandet av undersökningen.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om att Länsstyrelsen bör vara ansvarig myndighet för prövning av minerallagen.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om krav på att ärendet måste ha vunnit laga kraft innan undersökningsarbetets startande.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om skydd av natur- och kulturvärden i hela landet.

Motivering

Regeringen har i propositionen Ändring i minerallagen fört fram ett antal förslag på skärpningar i nuvarande lagstiftning. Vi anser dock att dessa fortfarande inte tar tillräcklig hänsyn till enskilda markägare samt till andra allmänintressen så som miljöintressen. Propositionen tar tydligt sin utgångspunkt framför allt i gruvindustrins intressen. Det är i och för sig en viktig utgångspunkt men som i all markanvändning finns det ofta motstridiga intressen och alla dessa måste kunna få en likvärdig bedömning. Detta utan att industrin utsätts för en allt för byråkratisk och kostsam hantering av ärendena. Det är av högsta vikt att lagstiftning ger en rimlig balans dels mellan olika riksintressen såsom gruvdrift, miljökrav, och andra näringar såsom turism, men markägarnas intresse måste också tas på allvar. För att detta skall kunna åstadkommas måste ett antal basala krav tillgodoses.

För det första måste vid utgivande av undersökningstillstånd hänsyn tagas inte bara till den sökandes lämplighet utan också till lämpligheten av brytning i området. Här vill vi alltså skärpa lagstiftningen så att man redan här gör en rimlighetsbedömning av om tillstånd för brytning av mineral kommer att ges vid positiva fynd under undersökningen. Detta så att onödiga ingrepp i t.ex. känsliga markområden kan undvikas. Vidare skall en viss miljöprövning ske redan i detta skede. Det är viktigt att även om man inte kan göra en fullständig miljöbedömning vad avser rätten att bryta malm i området bör en översiktlig bedömning göras och denna bör kunna ligga till grund för avslag för undersökningstillstånd. Detta är en hantering som bör gynna samtliga parter, gruvbolagen behöver ej lägga kraft på undersökning av område där brytning med stor sannolikhet ej blir tillåten. Markägare och kringboende slipper oro och man slipper ingrepp i naturen.

För det andra bör markägarnas möjlighet att yttra sig över undersökningstillstånd ej begränsas på det sätt som beskrivs i propositionen. Flera av remissinstanserna ansåg det angeläget att åtgärder vidtas för att stärka ställningen för markägare och innehavare av nyttjanderätt. Både Sveriges advokatsamfund, Lantmäteriverket och Uppsala Universitet har yttrat sig om det lämpliga i att sakägare får yttra sig innan undersökningstillstånd beviljas. Vi anser vidare att bolagens skyldighet att samråda med markägarna bör stärkas. Vi föreslår därför att lagtexten i 3 kap 5 § skall ändras så att det framgår att det är företagets skyldighet att samråda med markägare och innehavare av nyttjanderätt för att försöka träffa uppgörelse om genomförandet av undersökningen. Det som tas upp vid samrådet skall ligga till grund för arbetsplanen.

För det tredje bör sammanvägningen av olika intressen göras hos en myndighet med god lokal kännedom. Vi anser att länsstyrelserna är en lämplig sådan myndighet. Regeringen har i denna proposition stärkt länsstyrelsernas ställning vad avser yttrande över undersökningstillstånd. Vi anser att detta kan skärpas ytterligare och att det är länsstyrelsen i varje län som bör pröva om tillstånd skall ges. Länsstyrelserna är det organ som har att sammanväga olika samhällsintressen och deras roll är därför mycket viktig. Dessutom bör det tydliggöras att ärendet måste ha vunnit laga kraft innan undersökningsarbetets startande, detta bör ges regeringen tillkänna. Vidare bör kommunernas rättigheter via planarbetesverktygen ha en stor betydelse vid hanteringen av denna typ av ärenden även vad avser undersökningstillstånd. Generellt anser vi att man bör överväga att helt lägga över all prövning av tillstånd enligt minerallagen på länsstyrelserna och i samband med detta utreda om bergmästarens funktioner kan läggas över på en eller samtliga länsstyrelser.

För det fjärde bör skydd av natur- och kulturvärden gälla i hela landet och inte bara i fjällvärden och reservaten. Detta kan vara inte minst viktigt i förhållandet mellan att man överväger gruvindustrins behov mot andra näringar såsom turistnäringen. Hinder kan mot bearbetning föreligga i vissa fall och bearbetningen får inte skada jord- eller skogsbruk. Här vill vi att större hänsyns tas till konkurrerande riksintresse både vad gäller miljö och andra verksamheter.

Stockholm den 11 november 2004

Yvonne Ångström (fp)

Eva Flyborg (fp)

Nyamko Sabuni (fp)

Sverker Thorén (fp)

Hans Backman (fp)

Nina Lundström (fp)

Lennart Fremling (fp)

Anita Brodén (fp)

Marie Wahlgren (fp)

Heli Berg (fp)

Gunnar Nordmark (fp)