Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att frågan om utvisning ska bli en obligatorisk del för domstolen att pröva vid brottmål där den tilltalade innehar medborgarskap i ett annat land än Sverige eller är statslös.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska finnas synnerligen starka skäl för att utvisning vid prövning i domstol inte ska utdömas i det fall där en utlänning döms för ett brott som kan medföra utvisning.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en utvisning ska vara obligatorisk och på livstid i de fall där en utlänning dömts för brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid, sexualbrott, narkotikabrott, stöld, rån och andra brott som t.ex. mord, dråp, våldtäkt, rån, misshandel, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, narkotikabrott, alla former av stöld, alla former av inbrott och annan jämförlig brottslighet samt vid dom för bedrägeri kopplat till sociala förmåner; för andra fall än ovanstående ska obligatorisk utvisning utdömas om det rör sig om upprepad brottslighet.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att domstolar inte ska ta hänsyn till utlänningars levnadsomständigheter eller hur länge de har vistats i Sverige.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet på att det måste finnas synnerliga skäl för att man ska kunna utvisa en kriminell utlänning som bott i Sverige i fem år eller mer.1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet på att det måste finnas synnerliga skäl för att man ska kunna utvisa en kriminell utlänning som har haft uppehållstillstånd i fyra år eller mer.1

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet på att det måste vara ett synnerligen grovt brott och medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet för att domstolen ska besluta om utvisning i de fall som en kriminell utlänning har flyktingstatus.1

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upprätta avtal med andra länder för att möjliggöra att en utlänning som är dömd till fängelsestraff följt av utvisning kan avtjäna sitt straff i ett annat land.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upprätta en databas där utvisningsdömdas foto, fingeravtryck och dna-prov lagras, mot vilka framtida immigranter som söker uppehållstillstånd eller medborgarskap ska kontrolleras; återfinns en person i detta register ska denne omedelbart frihetsberövas till dess att han eller hon utvisas, vilket ska ske omgående.1

1 Yrkandena 1–7 och 9 hänvisade till SfU.

Sverigedemokraternas syn på utvisning av kriminella utlänningar

Sverigedemokraterna anser inte att det är rimligt att en utlänning som begått en våldtäkt, ett mord eller något annat grovt våldsbrott ska belönas med uppehållstillstånd och på sikt svenskt medborgarskap. Tyvärr är det dock så att utlänningar i Sverige idag ändå får stanna i landet trots att de begått grova brott såsom mord, dråp, misshandel och våldtäkt. Några färska exempel på detta:

  • En utlänning hade upprepade samlag med sin underåriga dotter i målsägarens bostad i Boden under perioden februari 2008 till september 2009, totalt 19 månader. Han gjorde henne även gravid. En rättpsykiatrisk undersökning (RPU) genomfördes som visade att han inte led av någon allvarlig psykisk störning. Domstolen dömde honom till fängelse i fyra år för våldtäkt mot barn. Han blev ej utvisad.

  • En 78-årig dam dog som följd av ett överfall av en 23-årig utlänning på en parkeringsplats i Landskrona. Han blev inte utvisad eftersom åklagaren menade att brottet ”inte var tillräckligt grovt”. Oprovocerad misshandel av en 78-årig dam som leder till hennes död är enligt Sverigedemokraternas mening fullt tillräckligt för att motivera livstids utvisning.

Vi har skrivelser i lagen som medger rätt att utvisa för vissa sorters brott men det räcker inte på långa vägar, som exemplen ovan visar. Dels måste tröskeln för när utvisning kan ske sänkas kraftigt, dels måste det införas en obligatorisk prövning av avvisning/utvisning när de åtalade är utlänningar. Detta krävs för att ge offren upprättelse, för att vara i samklang med den allmänna rättsuppfattningen samt för att hindra ytterligare brottslighet från den dömda utlänningen.

Nuvarande situation

Enligt nuvarande bestämmelser får en utlänning utvisas för brott som kan leda till fängelse eller om domstolen i brottmålet undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till tidigare. Det krävs dock att utlänningen döms till svårare påföljd än böter. En ytterligare förutsättning är att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller att brottet är särskilt allvarligt. Utvisning kan ske för viss tid eller på livstid.

När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas ska den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Domstolen ska vid bedömningen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Faktorer som arbete, bostad och social anpassning liksom kunskaper i svenska språket inverkar på bedömningen.

Vidare ska domstolen särskilt beakta om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten mellan dem har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas.

Hänsyn ska också tas till om det finns hinder mot verkställighet av utvisningen enligt utlänningslagens bestämmelser om verkställighetshinder – till exempel risk för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller förföljelse – och utlänningen därför inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att utvisningsbeslutet verkställs.

Det finns inga bestämmelser om när frågan om utvisning ska tas upp till prövning. Därmed kan såväl åklagaren som domstolen avgöra om frågan ska tas upp eller inte. Utvisning på grund av brott beslutas emellertid alltid av den domstol som handlägger brottmålet.

Skärpning av lagstiftningen

Det är inte rimligt att en utlänning ska få förmånen att stanna i Sverige om personen i fråga inte kan eller vill respektera våra lagar och regler. Det bör därför vara obligatoriskt att alltid pröva frågan om utvisning när en utlänning begått ett brott i Sverige.

Dagens lagstiftning i utlänningslagen 8:8 är luddig i den bemärkelsen att en utlänning ”får” utvisas efter begånget brott. Vi anser att lagen ska vara tydligare och den bör därmed omformuleras så att utvisning blir regel snarare än undantag. Endast om det föreligger synnerligen starka skäl ska en utlänning, som blivit dömd för ett brott som kan leda till utvisning, kunna undgå att utvisas. Dessutom ska utvisning vara obligatorisk för brott såsom brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid, sexualbrott, narkotikabrott, stöld, rån och andra brott som till exempel mord, dråp, våldtäkt, rån, misshandel, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, narkotikabrott, alla former av stöld, alla former av inbrott och annan jämförlig brottslighet. Om det rör sig om annan brottslighet än ovannämnda områden ska utvisning vara obligatorisk om det rör sig om en återupprepning av brottslighet. Vi i Sverige måste även vara mycket tydliga i att vi inte accepterar bedrägeri för att utnyttja svensk välfärd och de sociala förmåner man kan få i Sverige. Därför bör även bedrägeri kopplat till sociala förmåner vara förknippat med utvisning.

Vidare är det omoraliskt med nuvarande lag där den kriminelles anknytning till Sverige beaktas, vilket kan medföra att till exempel en våldsbrottsling får stanna i landet. Den kriminelle utlänningens eventuella koppling till Sverige måste anses väga mindre tungt än behovet av att ge upprättelse till offren. Svensk domstol bör därmed inte ta hänsyn till utlänningens levnadsomständigheter eller hur länge utlänningen vistats i Sverige när frågan om utvisning behandlas.

På samma sätt är det inte moraliskt försvarbart att en utlänning som begått brott i Sverige ska få stanna bara för att denne bott i Sverige i fem år, för att denne haft uppehållstillstånd i fyra år eller för att personen i fråga har flyktingstatus. Har en utlänning begått ett brott som är förknippat med utvisning har han eller hon tydligt visat att han eller hon inte har här att göra och den hänsyn som lagen i dagsläget menar att man ska ta enligt utlänningslagen 8:11 sista stycket och 8:12 bör utgå. Återigen är det offren vi värnar, inte kriminella utlänningars möjligheter att stanna i det land de begått brott i.

I det fall utvisning utdöms ska det för brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid, sexualbrott, narkotikabrott, stöld, rån och andra brott som till exempel mord, dråp, våldtäkt, rån, misshandel, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, narkotikabrott, alla former av stöld, alla former av inbrott och annan jämförlig brottslighet, alltid utdömas utvisning på livstid. Brott av denna typ är av sådan karaktär att det vore omoraliskt och ett hån mot offren om Sverige släpper in den kriminelle i landet någonsin igen. Narkotikabrott, såsom narkotikasmuggling, är i sin tur ofta förknippade med organiserad brottslighet och bör också vara förknippat med livstids utvisning för att på så sätt även motarbeta den organiserade brottsligheten. Därmed bör utlänningslagen omformuleras för att uppfylla ovanstående.

För att kunna kontrollera att utvisningsdömda inte igen under annan identitet på nytt försöker komma in i landet och få uppehållstillstånd och på sikt medborgarskap, ska foto, fingeravtryck och dna-prov tas och lagras i minst 80 år. Alla immigranter som på något sätt söker uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige ska kontrolleras mot detta register. Visar det sig att en person finns i detta register ska denne person omedelbart frihetsberövas till dess att personen är utvisad, vilket ska ske snarast möjligt.

När en utlänning blir dömd till fängelse med efterföljande utvisning ska Sverige sträva efter att få den dömde utlänningen att avtjäna straffet i sitt hemland eller i annat anvisat land. Givetvis är det av yttersta vikt att Sverige kan kontrollera och verifiera att den utlämnade brottslingen faktiskt avtjänar det tilldömda straffet. Detta system kan också medföra lägre kostnader för fängelseverksamheten. Sverige ska därmed sträva efter att upprätta avtal med andra länder för att möjliggöra detta.

Stockholm den 3 oktober 2011

Kent Ekeroth (SD)

Thoralf Alfsson (SD)