Motion 2004/05:kd860

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad motionen anförs om krav på obligatoriskt körkort till sjöss.

Motivering

Med anledning av att fritidsflottan ökat i antal och att båtarna blir både större och snabbare har kravet på ett obligatoriskt körkort till sjöss väckts. Ett antal olyckor med tragisk utgång orsakade av dåligt sjömanskap har bidragit till att debatten åter tagit fart.

Vid införande av ett obligatorium för körkort till sjöss finns idéer om att utarbeta nya regler och krav för ett sådant, d.v.s. en förenklad eller förändrad form av Förarintyg.

Enda kravet på nautisk kompetens idag är Kustskepparintyg, som krävs för framförande av fritidsskepp (12 x 4 meter). För övriga fritidsbåtar finns inga formella krav. Nästan all nautisk utbildning för framförande av fritidsbåt sker via studieförbund eller båtklubbar. Den vanligaste formen av utbildning sker via lärarledda lektioner och studiecirklar, men även viss typ av utbildning via Internet och CD-rom förekommer.

Prov för Förarintyget, den lägsta formen av nautisk kompetens, avläggs av mellan 9 000 - 11 000 personer per år. Kursen består i allmänhet av 10 sammankomster á 3 timmar/sammankomst, d.v.s. totalt 30 studietimmar.

Även intensivkurser med båtpraktik omfattande två hela helger förekommer.

Kostnaden för en 30-timmarskurs ligger på i snitt 1 500 - 1 900 kronor.

Nära 3 000 personer tar Kustskeppar-intyget och mellan 25 - 40 personer tar Manöverintyg för högfartsbåtar. 400 personer tar Båtmekanikerintyget.

Cirka 85% av båtorganisationernas medlemmar har någon form av nautisk kompetens.

Nämnden För Båtlivsutbildning (NFB) bildades på regeringens uppdrag under 80-talet av Sjöfartsverket och båtorganisationerna. NFB tar fram de krav som ska gälla för olika intyg, utser förhörsförrättare och utfärdar intyg efter avlagda prov. Detta gjordes tidigare av sjöfartsverket. När det gäller utformandet av kraven avseende Förarintyg och Kustskepparintyg så har Sjöfartsverket avgörande beslutsrätt i styrelsen för NFB. NFB är en stiftelse som är självförsörjande genom avgifter på intygen. Vid ett införande av ett obligatoriskt förarintyg (körkort till sjöss) så bör handläggningen av detta med fördel anförtros till NFB.

Innan man kan fastställa kunskapsfordringarna måste man först se efter vilka gränser och parametrar som bör gälla för ett obligatoriskt körkort till sjöss, dessutom i vilka farvatten det skall krävas. Några av de krav som framförts är:

• En 15-regel; minimum 15 fot, max 15 knop, max 15 Hk och 15 års ålder, alla kriterier ska vara uppfyllda

• Båt över 7 meter, fart över 7 knop /enligt regel 23 Int.sjövägsreglerna/

• Fart över 20 knop

• Alla planande båtar

• Båt under visst bruttotonnage, ex 20

• Båtar i mindre insjöar undantagna

Mest rätt är kanske att sätta in obligatoriet för den målgrupp som så att säga orsakat att frågan över huvud taget kommit upp på dagordningen, d.v.s. personer som framför snabba motorbåtar (innefattar också vattenskoter).Nuvarande förarintyg utfärdadas av NFB som fyllt 12 år. Förarintyget krav är relativt fullödiga och innefattar:

• Kunskap om de internationella sjövägsreglerna.

• Kännedom om sjölagen, publikationer, svenska sjökort och dess beteckningar, utmärkningssystemet, satellitnavigering.

• Kunskap och färdighet i praktiskt sjökortsarbete.

• Kunskap om dagernavigering i farled och i outprickade vatten.

• Kännedom om mörkernavigering och fyrar.

• Kunskap om sjöräddningen.

• Kännedom och kunskap om säkerhetsutrustning, sjukvård (ABC), väder och vind.

• Kunskap och färdighet i knopslagning.

• Kännedom om förtöjning, ankring, bogsering.

• Kännedom om miljökrav.

  Självklart kan Förarintyget kan kompletteras med andra krav som mörkerkörning, körning av högfartsbåt etc. Om kraven för obligatoriskt körkort till sjöss blir relaterat till "båt i allmänhet", d.v.s. inte tar hänsyn till fart, hästkrafter eller storlek, borde kunskapskraven ligga i nära linje med dagens Förarintyg.

  Om man väljer en annan linje där man tar hänsyn till fart, hästkrafter eller storlek - skulle kunskapskraven vara en mix mellan dagens Förarintyg, Manöverintyg för högfartsbåtar samt Båtmekanikerintyget. Provet bör enligt min mening vara dels teoretiskt, dels praktiskt ombord på båt. Vid provet ska även förarens allmänna uppträdande bedömas avseende hänsyn till andra båtar och om givningen, Väjningsregler och iakttagande av hastighetsbestämmelser etc.

  Vid en granskning av de relevanta intyg som tagits fram av Nämnden för båtlivsutbildning (NFB) anser jag att de helt fyller kraven för ett obligatoriskt körkort till sjöss.

  Genom att gå dessa kurser och ta dessa intyg har ju personen visat på ett gott omdöme, ansvarskänsla och hänsynstagande. Och det borde vara andemeningen med att införa ett körkort till sjöss.

  Förarintyget innehåller alla de komponenter som krävs för att man ska veta hur man framför sin båt på ett säkert sätt - både för sig själv och för andra. Kompletteras det med praktikpasset till sjöss borde det ge den sökande behörighet att framföra fritidsbåt, vare sig det gäller en snabb motorbåt eller en segelbåt.

  Innehavare av Förarintyg eller högre nautiskt intyg som exempelvis Kustskepparintyg automatiskt skall anses vara behörig, d.v.s. anses ha den kunskap som krävs för körkort till sjöss.

  Ett körkort till sjöss som håller lägre krav vore att urholka Förarintyget på sikt.

  Även innehavare av Manöverintyg för högfartsbåtar borde vara nominerade för ett automatiskt körkort till sjöss, i kombination med förarintyg. Dessa har då kunskaperna och insikterna i hur man uppträder på ett ansvarsfullt sätt till sjöss.

  Om ett nytt intyg skall konstrueras för snabba båtar borde det vara en slags kombination av Förarintyget, Manöverintyg för högfartsbåtar samt delar av Båtmekanikerintyget.

  Ett införande av ett obligatoriskt körkort till sjöss kan rimligtvis inte genomföras från ena dagen till den andra. Dels kommer inte utbildningsresurserna räcka till vid en stor anstormning till kurserna, dels kommer inte heller examinatorerna att hinna med. Införandet bör ske under en längre tidsrymd, upp mot tre till fyra år.

  En lösning kan vara att man börjar med att sätta kravet vid en viss hastighetsgräns, storlek, farvatten mm för att året därpå sänka gränsen ytterligare en bit o.s.v. till man nått den gräns som är målet.

  Genom att gradvis införa körkortet borde det vara lättare rent psykologiskt att genomföra ett beslut som kanske vid första anblicken kan uppfattas som en inskränkning av den personliga friheten till sjöss. Samtidigt har man också möjlighet att göra utvärderingar av körkortets inverkan på båtlivet; d.v.s. om det blivit ett bättre och trivsammare klimat till sjöss. Där båtförarna iakttar ansvar, omdöme och hänsyn. Fördelen med ett obligatoriskt förarintyg vore att övervakande myndigheter utan annan anledning än att titta på detta intyg kan gå ombord i de båtar som omfattas av kravet och dåäven kunna göra en bedömning av ansvarig förares status, precis som vid en körkortskontroll av vägfordon. Detta i sin tur gör att behovet av andra regeländringar blir ganska onödiga i varje fall ur sjösäkerhets synpunkt.