Motion 2004/05:fp436

Förslag till Riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening i vad motionen anförs om att

socialtjänsten får ökade befogenheter att vidta åtgärder i samband med vräkningar av barnfamiljer.

Motivering

En rapport av forskaren Anders Nilsson visar att uppskattningsvis 1000 barnfamiljer i Sverige vräks från sina hem varje år. Den huvudsakliga orsaken till vräkningarna är att familjerna har hyresskulder. I en annan rapport framkom att över 700 barn i Malmöär utan fast bostad och bor i baracker, på campingplatser eller på hotell, oftast på grund av vräkningar.

Den 1 januari 1998 infördes en bestämmelse i socialtjänstlagen om att "när åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver". Anders Nilsson anser att bestämmelsen i socialtjänstlagen borde ha gjort det svårare att vräka barnfamiljer och att socialtjänsten borde ha gjort mer för att förhindra vräkningarna.

Det är tveklöst så att barn drabbas mycket hårt i de fall vräkningar verkställs. En vräkning innebär ett stort och traumatiskt ingrepp i deras tillvaro. Förutom att de mister sina hem och sina ägodelar måste de kanske också byta daghem och skola med allt vad det innebär. Socialtjänsten har i alla tider handlagt vräkningsärenden där barn varit involverade. I de fall en familj inte har eller har haft tillräckliga inkomster för att betala sin hyra torde det vara sällan eller aldrig som socialtjänsten vägrar betala en aktuell hyra eller hyresskuld.

Problematiken kring hyresskulder och vräkningar uppkommer först när familjer som haft tillräckliga inkomster eller redan fått socialbidrag till hyran ändå inte har betalat den. Skälen till att föräldern inte tagit sitt ansvar för att trygga att barnen har ett hem kan vara många. Föräldern brister kanske i förmågan att hantera pengar eller prioriterar andra utgifter. Det förekommer också att man tidigare har haft hyresskulder som socialtjänsten betalat och förväntar sig samma ekonomiska hjälp igen.

Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och samförståndslösningar. När någon av olika anledningar inte klarar av att sköta sin ekonomi kan socialtjänsten erbjuda den enskilde hjälp att hantera ekonomin. Den enskilde lämnar då en fullmakt till socialtjänsten, som dock kan återtas så snart den enskilde såönskar. Det gäller även i de fall det kan anses klarlagt att den enskilde inte klarar av att hantera sin ekonomi. Socialtjänsten har således inga möjligheter att sköta ekonomin mot någons vilja.

Av föräldrabalkens 6 kap.1 § framgår att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Lagparagrafen innebär att föräldrar bl a har ansvar för att barn har någonstans att bo. I de fall föräldrar inte tar detta ansvar är det därför rimligt att socialtjänsten har möjligheter att agera utifrån vad som är bäst för barnet. Respekten för den vuxnes integritet och självbestämmande får inte ha företräde framför hänsynen till barns bästa.

Den som har skulder och betalningsanmärkningar har idag mycket svårt att få en ny bostad. De kommunala bostadsbolagen har blivit allt restriktivare när det gäller att godkänna hyresgäster. Privata fastighetsägare kan vittna om att det många gånger är ett risktagande och kan innebära stora ekonomiska förluster när de hyr ut sina bostäder till personer med sociala eller ekonomiska problem. Det finns även exempel på mindre nogräknade fastighetsägare som har som affärsidé att hyra ut lägenheter till personer som de kommunala bostadsbolagen vägrar hyra ut till. Detta har lett till stora problem på vissa ställen. Dessa bostäder utvecklas till kategoriboenden utan fungerande social tillsyn. Att lösa bostadsfrågan för vissa grupper innebär idag stora svårigheter. Trots kommunens s.k. yttersta ansvar för dem som bor och vistas i kommunen är det ofta svårt att ordna ett nytt boende såvida socialtjänsten inte har tillgång till egna bostäder.

För att barn inte skall fara illa och bli offer för sina föräldrars och samhällets tillkortakommanden bör socialtjänsten få utökade befogenheter i samband med vräkningar. Att regelmässigt bara betala hyresskulder om någon faktiskt haft betalningsförmåga är varken rätt eller rimligt med tanke på alla kämpande familjer, som trots svag ekonomi ändå betalar sin hyra. För att kunna sätta barnen i främsta rummet borde socialtjänsten få befogenhet att både kunna betala in beviljat ekonomiskt bistånd avseende hyra direkt till hyresvärden samt även under en tidsperiod förvalta den enskildes inkomster av annat slag om erfarenheter visar att hyran inte betalas trots betalningsförmåga. Detta tillfälliga ingrepp kan vara nödvändigt om barns bästa i vräkningsärenden ska kunna tillgodoses.