Motion 2004/05:fp252

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förhindra att barn skickas till vanvård utomlands.

Motivering

Varje år placeras ett antal svenska barn i skolor utomlands av olika skäl. Även om skolornas arbetssätt inte alltid följer den svenska läroplanen respekterar vi givetvis föräldrarnas val, när de till exempel vistas i ett annat land. På senare år har dock en ny typ av skolplaceringar i utlandet uppmärksammats. Svenska barn skickas tillbaka till föräldrarnas ursprungliga hemländer, som de i många fall flytt från. Särskilt har nu flera fall uppdagats, där föräldrarna skickat sina barn till koranskolor i Somalia. Skolorna använder sig förutom av religiöst förtryck av prygel, husarrest, indragning av matransoner som rutinmässiga bestraffningsmetoder. I vissa fall har till och med socialtjänsten i hemkommunen finansierat resan utan någon kontroll av resans syfte.

Ett exempel är Mogadishu dit flera svenska pojkar sänts. Förutom att skolan där kännetecknas av ovan nämnda metoder ligger den i ett krigshärjat område, som betraktas som så osäkert att Utrikesdepartementet avråder svenska medborgare från att resa dit. Om barnen dessutom saknar pass har de mycket stora svårigheter att få hjälp, även om de skulle lyckas att på egen hand ta sig till en ambassad. Ambassaden har inga befogenheter att hjälpa barnen tillbaka till Sverige.

Handfallenheten hos myndigheter och regering när de konfronterats med dessa uppgifter har hittills varit stor och total handlingsförlamning har rått. På många sätt är detta begripligt, eftersom problemet är nytt och delvis komplicerat. Vi accepterar ju utan tvekan att föräldrar sätter sina barn i t ex andra europeiska skolor, även om inte alla skulle klara en svensk skolverksinspektion. Men i extremfallen från Somalia handlar det om något annat. Det är fråga om ren vanvård av barn. Socialtjänsten gäller inte och kan inte gälla utomlands. Men det hindrar inte att lagstiftningen måste hitta vägar att ingripa, i värsta fall med tvångsåtgärder, om föräldrar boende i Sverige utsätter sina barn för vanvård som omedelbart hade föranlett ingripande om det skett inom landets gränser.

Regeringens handlingsförlamning måste nu brytas. Det behövs en snabb utredning om vilka befogenheter svenska myndigheter har över svenska föräldrar som skickar sina barn till vanvård i utlandet. På den utredningen måste nödvändiga förslag till lag- och förordningsändringar snarast följa.