Aktuell debatt

anf.1 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Tillsammans är vi Sverige. Våra sulor slits på samma gator. Vi vänder våra ansikten mot samma vårsol. Vi är födda på olika platser i världen - Kiruna, Kabul, Karlstad eller Kigali. I våra ögon finns alla färger, från blått till brunt. Vår hud skiftar från skärt till mörkbrunt. Vi talar olika språk, ber till olika gudar och hejar på olika fotbollslag. Tillsammans är vi Sverige. Ändå har vi nu under våren återigen fått tydliga bevis på att alla inte behandlas lika i vårt samhälle och att människor känner sig utpekade och misstänkliggjorda på grund av sin födelseort eller sin hudfärg. Jag vill passa på att tacka talmannen och övriga partiers gruppledare för att vi i dag kan debattera en fråga som engagerat många för att den skapar falska skiljelinjer mellan människor i samhället beroende på utseende och ursprung. Under de senaste åren har vi sett hur jakten på tillståndslösa trappas upp, både som en del av Schengenavtalet och inre gränskontroller och framför allt som ett resultat av regeringens politiska prioriteringar och riktlinjer i form av regleringsbrev till bland annat polisen. Jakten på tillståndslösa är inget hastigt uppkommet påfund. Jakten är en direkt konsekvens av en iskall och hård flyktingpolitik i Europa och i Sverige. Resultaten har vi sett allt tydligare under våren, i Stockholms tunnelbana och på Malmös gator, där polisen stoppar dem av oss som är mörkhåriga eller mörka i huden för att kontrollera ID-handlingar. Dagens debatt om inre utlänningskontroll och ID-kontroller sammanför perspektiv som handlar om såväl flyktingpolitik som mänskliga rättigheter och diskriminering. Det är i denna skärningspunkt vi debatterar vilket samhälle vi vill ha och hur vi tycker att människor ska behandlas i Sverige. Jag ser fram emot en debatt som kan tydliggöra var regeringen står i dessa frågor och var övriga partier står. Tillsammans är vi Sverige.

anf.2 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Många människor får arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. Förra året var det drygt 110 000 personer. Aldrig förr har det varit så många. Den allra största ökningen skedde i gruppen skyddsbehövande personer där 37 procent fler fick stanna. Med andra ord: Sverige har och ska ha en human och generös asylpolitik. Men för att den politiken ska vara trovärdig och långsiktigt hållbar krävs att de personer som efter en rättssäker prövning inte bedöms ha behov av skydd faktiskt också lämnar landet. Alla människor har rätt att söka asyl. Alla människor har rätt att få sin sak prövad. Men fram till dess att riksdagen ändrar gällande lagstiftning och inför fri invandring har inte alla människor rätt att stanna i Sverige. Jag utgår ifrån att alla här inne förstår det och, än viktigare, förstår konsekvenserna av den hållningen, nämligen att om man har fått ett lagakraftvunnet beslut om utvisning eller avvisning har man en skyldighet att lämna landet. Hur ska då återvändandet gå till? Ja, det bästa, särskilt för den det gäller naturligtvis, är om man själv återvänder med stöd av Migrationsverket. Glädjande nog är det fler och fler som gör det. Det frivilliga återvändandet ökar. Förra året var det 21 procent fler jämfört med 2011 som valde att återvända självmant när man hade fått ett beslut. Om en person i stället väljer att motsätta sig ett återvändande eller att hålla sig gömd övergår ansvaret för att verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslutet till polisen. Den myndighet som oftast genomför utresor är Kriminalvården. De senaste åren har vi sett en betydande ökning både av antalet fall som lämnas över från Migrationsverket till polisen och av antalet ärenden i balans hos polismyndigheterna. Det ligger nu någonstans runt 19 500. Det är väldigt många. Det är inte acceptabelt, varken ur ett samhällsekonomiskt eller ur ett mänskligt perspektiv, och därför har regeringen ställt tydliga krav på Migrationsverket, polisen och Kriminalvården att samverka i syfte att effektivisera sitt verkställighetsarbete med att genomföra lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut. Ett resultat av den samverkan är det myndighetsgemensamma utvecklingsprojektet Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, som förkortas REVA. Projektets syfte är att införa ett nytt arbetssätt baserat på LEAN-principer. Det handlar om att korta ledtider och att minska antalet flaskhalsar i de administrativa systemen. Myndigheterna arbetar med detta teambaserat, med standardiserade arbetsmetoder och regelbundna möten för uppföljning och problemlösning. Låt oss en gång för alla slå fast att REVA-projektet inte är samma sak som inre utlänningskontroll. REVA är dessutom ett ganska nytt projekt. Här i Stockholm började man införandet i januari i år. Den inre utlänningskontrollen, som jag egentligen tror att man vill diskutera här i dag, är betydligt äldre. Kontrollbestämmelser har funnits i utlänningslagen åtminstone sedan 1954. I den nu gällande utlänningslagen från 2005 står det tydligt angivet vilka villkor som ska vara uppfyllda för att polisen ska få genomföra inre utlänningskontroll: Det ska finnas grundad anledning att anta att personen saknar rätt att uppehålla sig i landet eller särskild anledning till kontroll. Det räcker självklart inte med att personen i fråga har ett visst utseende, talar ett visst språk eller har ett visst namn. Rikspolisstyrelsens egna föreskrifter om inre utlänningskontroll är också väldigt tydliga på den punkten. Min uppfattning är att det är positivt att Migrationsverket, polisen och Kriminalvården samverkar bättre och mer effektivt för att verkställa lagakraftvunna avvisningar och utvisningar. Riksdagen har beslutat att Sverige ska ha en generös men reglerad invandring. Jag tycker också att polisens möjlighet att genomföra inre utlänningskontroll inom de regler som gäller är rimliga. Därutöver krävs - och det är viktigt i denna diskussion - som i allt polisarbete ett korrekt bemötande med respekt för de människor man möter. Den debatt som vi har haft visar att många känner ett utanförskap, har frågor om bemötande, funderar över vad som händer och har problem med att vara en del i den gemenskap som Sverige ska stå för. Det är ett bekymmer som inte enbart handlar om agerande när det gäller inre utlänningskontroll. Men likväl vill jag understryka att också i den arbetsuppgiften ligger ett åtagande för polisen att arbeta på ett respektfullt och professionellt vis.

anf.3 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Sverige har under många årtionden utgjort en trygg tillflyktsort för väldigt många människor som har flytt undan krig och förtryck. På 30- och 40-talen flydde människor till Sverige från Nazityskland och undan andra världskrigets fasor. Det var judar och romer, men det var också politiska flyktingar - socialdemokrater och fackligt organiserade personer som kom till Sverige. På 50- och 60-talen flydde många till Sverige från de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa och från de fascistiska diktaturerna i södra Europa. På 70-talet kom många till Sverige från diktaturer i Syd- och Mellanamerika, till exempel Chile, och vi fick båtflyktingar från Sydostasien. På 1980-talet kom flyktingar från det fruktansvärda kriget mellan Iran och Irak. Det kom personer som flydde undan turkisk militär, många kurder, assyrier och syrianer under den turkiska offensiven. På 1990-talet kom flyktingar från det hemska kriget på Balkan eller från Somalias kollaps som stat. På 2000-talet har vi sett nya krig, nu senast i Syrien, och människor har kunnat fly hit till Sverige och fått en fristad här. Vi har kunnat utgöra en fristad för människor under många decennier. Det är jag oerhört stolt över. Det är ett uttryck för solidaritet, men inte bara det utan också ett uttryck för insikten om att Sverige blir starkare och rikare av att vi numera har en mångfald av olika kulturer och människor med olika bakgrund. Det är en viktig insikt, och den står i bjärt kontrast till de politiska krafter som i alla tider har velat stänga våra gränser. Om de hade fått råda hade Sverige på många sätt varit ett mycket fattigare land än det är i dag. Sverige har haft och ska ha en asylpolitik som präglas av solidaritet och medmänsklighet, men vår asylpolitik måste samtidigt ha regler. De som har asylskäl får stanna. De som enligt domstols bedömning inte har asylskäl måste lämna landet. Det finns enligt mitt sätt att se det ingen motsättning mellan en regelstyrd och en generös asylpolitik. Det är snarare tvärtom just för att vi har regler för att bedöma asylskäl och för att de bedömningarna görs av oberoende domstolar som vi kan inrikta oss på att ge flyktingar ett bra mottagande i Sverige. När väl detta är sagt - att det måste finnas regler och att man ska följa domstols beslut - blir en följd av detta att polisen också har en skyldighet att upprätthålla de reglerna. Om polisen till exempel har fått ett tips om att en arbetsgivare har människor som jobbar hos sig som inte har uppehållstillstånd ska polisen självfallet agera. Det kan mycket väl röra sig om ett exploaterande av fattiga och utsatta människor: Kom till min restaurang, jobba tolv timmar om dygnet för 30 kronor i timmen och bo i en källare! Sådant förekommer, och jag tycker att polisens insatser ska inriktas på dem som utnyttjar fattiga och utsatta människor - inte på de fattiga och utsatta människorna i sig. Det är de oseriösa arbetsgivarna som exploaterar som ska sättas åt i första hand, inte de fattiga människor som exploateras. Regeringen har haft en annan prioritering. Man har ensidigt inriktat sig på de asylsökande, och man har uttryckligen sagt åt polisen att man ska öka avvisningarna. Det är mot den bakgrunden som ID-kontrollerna i tunnelbanan ska ses. Justitieministern har sagt att vi har haft en lagstiftning om kontroll sedan 1954. Ja, men vi har inte haft den typen av ID-kontroller i kollektivtrafiken sedan 1954. Det är något helt nytt. Vi nåddes mycket tidigt av starka reaktioner från dem som blivit ID-kontrollerade. Vi fick uppgifter om att polisen hade gått på utseende och att man schablonmässigt kontrollerade ID-handlingar. För det första är sådant inte tillåtet vare sig enligt Europakonventionen eller enligt svensk lagstiftning. För det andra måste man förstå vilka starka känslor som det väcker i ett land som numera präglas av denna mångfald: Är vi inte svenskar? Är vi andra klassens medborgare? Har ni infört något slags rasprofilering också här i Sverige? När detta kom till vår kännedom sade jag två saker. Det första var att det inte är acceptabelt att särbehandla människor efter utseende. Det andra var att vi socialdemokrater skulle ta upp den här frågan i Rikspolisstyrelsens styrelse för att få till stånd en granskning av huruvida de här arbetsmetoderna är lagliga. Låt mig säga att jag vet att detta var omstritt också inom polisen. Jag nåddes också av mycket information om det. Vid det tillfället sade regeringen i praktiken ingenting. Det var först efter några veckors uppslitande debatt som ID-kontrollerna upphörde, förmodligen som en effekt av debatten men kanske också för att vi i oppositionen hade agerat. Jag har två frågor till regeringen. För det första måste ni ha förstått vilka känslor detta rörde upp. Ändå ingrep ni inte, utan tvärtom försvarade ni detta dag efter dag ända tills ni så att säga fick ge upp. Varför gjorde ni inte det rätta från början? För det andra har ni krävt att polisen påtagligt ska öka avvisningarna. Är det en riktig prioritering? Vore det inte bättre att inrikta sig på dem som exploaterar och utnyttjar de fattiga människorna, alltså de oseriösa arbetsgivare som ägnar sig åt det? Vore det inte en mycket bättre prioritering i det läge som är?

anf.4 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Vi alla är människor. Vi ska alla behandlas som människor. Ingen ska diskrimineras - inte på jobbet, inte i tunnelbanan, inte någonstans. Tyvärr ser verkligheten inte ut så i dag. Människor delas in i grupper och särbehandlas på grund av sitt utseende eller sitt ursprung. Diskrimineringen genomsyrar samhället och rättsväsendet. Polisens arbete med kontroller i tunnelbanan kan sägas vara ett exempel på detta om det riktas mot människor endast på grund av utseende. Då är det ren rasprofilering. Jag kommer under debatten i dag både att ta upp problemen med strukturell diskriminering inom rättsväsendet och att gå igenom vad inre utlänningskontroller egentligen handlar om och vad som måste förändras. Lagen om inre utlänningskontroll förbjuder redan i dag kontroller av människor enbart på grund av deras utseende. I stället krävs en specifik misstanke eller en särskild anledning. Men att använda sig av trafikkontroller för att egentligen kontrollera ID är ett sätt att kringgå den principen. Rapporter från människor som uppger att de har blivit kontrollerade trots att de inte ens varit misstänkta för plankning utan bara på grund av hur de ser ut väcker ännu fler frågetecken. Ingen människa ska särbehandlas på grund av utseende. Det är en viktig princip som vi aktivt måste arbeta för att upprätthålla. Det är viktigt att vi från politiskt håll är tydliga med att diskriminering aldrig accepteras. Diskrimineringsombudsmannen konstaterar i rapporten Upplevelser av diskriminering från 2010 att diskriminering kan få allvarliga konsekvenser för personen och samhället både ekonomiskt och hälsomässigt. Inte bara när det gäller inre utlänningskontroller kommer rapporter om att poliser använder sig av rasprofilering, utan även inom andra områden. I den utredning som Brottsförebyggande rådet publicerade 2008 som heter Diskriminering i rättsprocessen visades att diskriminering var utbredd på alla områden inom rättsväsendet. Muslimer var en av de grupper som var extra utsatta inom rättsväsendet och som oftare än andra dömdes utifrån stereotypa föreställningar om att vissa minoritetsgrupper och vissa brottstyper hör ihop och om att personer med vissa typer av minoritetsbakgrund alltid förnekar och därför inte bör tas på allvar. Personer med utländsk bakgrund betraktas som mindre trovärdiga än etniska svenskar under brottsutredningen, på brottsplatsen och i domstolsförhandlingen. Diskriminerande direktiv har utfärdats av polismyndigheter. Ett sådant exempel är när Polismyndigheten i Stockholms län i en rapport pekade ut personer från ett visst afrikanskt land som särskilt ansvariga för heroinhandeln i Stockholm. Det rekommenderades att varje polismästardistrikt skulle informera sina närpolisområden om vilka personer från det afrikanska landet som bodde i närpolisområdet - ren rasprofilering! Med jämna mellanrum rapporteras också om att det förekommer en rå jargong, främlingsfientlighet och fördomar inom polisen. Enligt en artikel i Aftonbladet den 21 juni 2011 hade närpolisen i Huddinge gjort ett varningsutskick till boende i Huddinge och Hammarby Sjöstad där olika folkgrupper kollektivt beskrevs som tjuvaktiga. Enligt en studie från Göteborgs universitet som P3 Nyheter rapporterade om den 23 juni 2011 är rå jargong och fördomsfulla skämt om utlänningar vardag inom polisen i Västra Götaland. Amerikanska undersökningar har visat att fotgängare och bilförare med minoritetsbakgrund är klart överrepresenterade bland dem som utsätts för poliskontroller. I Norden har liknande forskningsresultat erhållits i Danmark och i Sverige. Och polisens inre utlänningskontroll tas upp som exempel. Arbetet mot diskriminering bör nu göras till en prioriterad fråga från politiskt håll och från polisledningens håll. Att säkra likhet inför lagen är ett fortlöpande arbete som kräver att polisen och rättsväsendet förändras och anpassas i takt med samhället. Det behövs bättre kunskaper hos rättsväsendet för att säkerställa att diskriminering av minoriteter eller på grund av utländsk bakgrund inte förekommer. Det gäller i synnerhet polisen. Det bör genomföras en utbildningssatsning för rättsväsendets aktörer med fokus på att upptäcka och åtgärda diskriminerande strukturer och praktiker inom rättssystemet. Och polisens värdegrundsarbete bör vara inriktat på att främja alla människors lika värde. Men det räcker inte med att rättsväsendet och polisen förändras. Det behövs även breda insatser i hela samhället. Vi vill utöka arbetet mot vardagsrasism och stärka arbetet mot islamofobi och antisemitism, bland annat genom att skolor ges utökade resurser för att kunna ta den viktiga roll som skolan behöver göra för att motverka rasism och diskriminering.

anf.5 Gulan Avci (FP):

Herr talman! Förra veckan var jag i Libanon på Liberala internationalens möte i Beirut. Syrienfrågan var på allas läppar. Folkpartidelegationen besökte flyktinglägret i Terbol, som ligger i Bekaadalen, 5 kilometer från den syriska gränsen. I Terbol lever 500 flyktingar i provisoriska tält. De har överlevt kalla vintrar, och nu väntar en mycket svår sommarperiod med en olidlig hetta. Enligt UNHCR är ca 40 procent av de registrerade flyktingarna barn under elva år. Hittills har Libanon tagit emot en halv miljon syriska flyktingar. Ettåriga Xezal föddes i flyktinglägret. Helt ovetande om de förhållanden som hennes familj tvingats leva under var hon en glad liten flicka som busade med huskatten i det provisoriska lägret. Xezal är ett oskyldigt barn som har drabbats av det fruktansvärda kriget, som hittills har skördat över 100 000 människoliv i Syrien. Förhållandena i de syriska lägren är ohyggliga. Den misär och utsatthet som människor lever under går inte att beskriva med ord. Omvärldens stöd har inte varit så viktigt som det är nu. Herr talman! Sverige tillhör de länder i världen som har det humanaste och rättssäkraste asylsystemet. Tillsammans med Tyskland och Frankrike har vi tagit störst ansvar för att hjälpa människor på flykt. Vi har medvetet gjort detta och slutit överenskommelser över blockgränsen för att försäkra oss om att de krafter i Sverige som inte står upp för global solidaritet inte ska få inflytande över svensk migrationspolitik. Men vi klarar inte av allt jobb själva. I dagens Europa finns det länder som inte respekterar asylrätten, som är en grundläggande mänsklig rättighet. Ansvaret för EU:s flyktingmottagande måste fördelas mer jämnt mellan medlemsländerna, så att fler människor kan få skydd i Europa. Herr talman! Vänsterpartiet har begärt dagens debatt. Det är bra. Då kan vi bemöta Vänsterns felaktiga påståenden. De far inte bara med osanningar i Sverige. De sätter sig gärna i arabvärldens största tv-kanal, al-Jazira, och fortsätter sitt korståg mot alliansregeringen. Låt mig nämna några saker om regeringens uppgörelser med Miljöpartiet kring migrationspolitiken. Och jag ska berätta något om ansvaret att ta ansvar. I dagens Sverige finns det nämligen bara fem partier som, till skillnad från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, tar ansvar för global solidaritet. Förra veckan kunde vi pricka av ytterligare en punkt på Folkpartiet liberalernas lista över den politik som vi vill genomföra. Tack vare Folkpartiets hårda ansträngningar och Miljöpartiets goda vilja fick regeringen majoritet för att ändra formuleringen i utlänningslagen från synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande omständigheter när det gäller barn. Det är en stor framgång och ännu ett steg för en mer liberal asylpolitik när fler barn får möjlighet att stanna i Sverige. Herr talman! Regeringen har föreslagit en ändring i skollagen, så att papperslösa barn ska ha rätt till skolgång ända upp till gymnasienivå. En liknande ändring föreslås för rätten till hälso- och sjukvård för personer som vistas i Sverige utan tillstånd. I dag finns det legala vägar att ta sig till Sverige. Som justitieministern nämnde i sitt anförande tog Sverige bara 2010 emot 110 000 personer som kom hit för att arbeta, studera, förenas med familj och anhöriga eller för att de behövde skydd i Sverige. När Vänsterpartiet satt i knäet på Göran Persson hördes det sällan protester kring den restriktiva migrationspolitik som man var med och stödde i många år. I dag har vi en betydligt mer generös asylpolitik än någonsin tidigare. Men för att man ska kunna upprätthålla detta generösa system måste också människor som fått rättssäkra asylprövningar lämna landet vid avvisnings- eller utvisningsbeslut. Det är en förutsättning för att fler personer med reellt skyddsbehov ska få stanna. Migrationsverket har i uppdrag att se till att beslut om avvisning och utvisning ska verkställas. I de fall människor inte gör det här frivilligt kan Migrationsverket lämna över verkställighetsbesluten till polisen. När det gäller REVA-projektet och gränspolisens arbete och agerande i till exempel Stockholms tunnelbana vill jag inte föregå de anmälningar som ligger på JO:s bord för utredning. Om utredningarna skulle komma fram till slutsatsen att delar av poliskåren agerat fel är detta förstås mycket allvarligt och oacceptabelt i rättsstaten Sverige. Samtidigt är jag bekymrad över tonläget i debatten. Polisen är en av samhällets absolut viktigaste samhällsinstitutioner. Vänsterpartiet har på kort tid lyckats stämpla hela myndigheten med 20 000 anställda som att de är rasister. Och man har piskat i gång en obehaglig stämning. Det är inget ansvarsfullt sätt att skapa opinion på. Ingen tjänar på ett sådant tonläge i debatten, vare sig de utsatta, myndigheterna eller det svenska samhället, som ska präglas av tolerans, mångfald och öppenhet.

anf.6 Johan Hedin (C):

Herr talman! Ämnet vi debatterar i dag är utomordentligt viktigt och rör demokratins själva kärna. Förtroendet för rättsväsendet är en absolut förutsättning för statens legitimitet. Om vi förväntar oss att folk ska följa de lagar vi stiftar i den här församlingen måste vi också säkerställa att folk litar på de institutioner som ska upprätthålla lagen. För ungefär tre år sedan utspelades en uppmärksammad händelse i Stockholms tunnelbana. Vanligtvis hade denna historia gått relativt obemärkt förbi. Personerna som blev ögonvittnen till det hela hade berättat om det för sina vänner, men där hade det antagligen stannat. Nu var det dock så att en bloggare, utrustad med en osedvanligt god portion integritet, inte bara tog mod till sig att konfrontera två poliser som enligt bloggarens omdöme bar sig illa åt mot ett par tonåringar som de båda poliserna tydligen misstänkte saknade giltiga färdbevis. Bloggaren fotograferade poliserna med sin mobilkamera, vilket satte i gång en mycket obehaglig process. Poliserna i fråga hotade med att medvetet missbruka sin rätt att avgöra om någon ser narkotikapåverkad ut om inte bloggaren raderade bilderna omedelbart. Poliserna körde bryskt i väg medtrafikanter som kom fram för att se vad som stod på. Vem som helst faller till föga under denna typ av press. Man känner sig maktlös och säkert även rädd för allt trubbel man kan råka ut för. Bilderna raderades. Nu var inte det här vilken bloggare som helst utan en väldigt teknikkunnig sådan. Bloggaren, som antagligen var heligt förbannad över kränkningen, bestämde sig för att försöka återskapa bilderna och lyckades med det, och inte bara det. När bråket började hade bloggaren satt i gång filmfunktionen, och även filmen kunde i delar återskapas. Och den styrker berättelsen. Herr talman! Hur kan vi förvänta oss att människor som upplever polisen från den sidan ska ha förtroende för rättsväsendet? Det berättas att människor som ser ut att vara utlänningar avkrävs bevis för att de har rätt att vistas i Sverige, ibland tydligen till och med utan misstanke om plankning. Detta är helt oacceptabelt, smaklöst och faktiskt olagligt. Polisen har enligt utlänningslagen från 2005 rätt att genomföra så kallad inre utlänningskontroll. Det är också en del i Schengenöverenskommelsen att så ska ske. Men polisen får inte använda till exempel biljettkontroller som ett svepskäl för att genomföra inre utlänningskontroll. De metoder som myndigheterna väljer måste väljas med stor omsorg. Den liberala rättsstaten är viktig att vårda, liksom förtroendet för våra rättsvårdande system. Herr talman! Alla som lever i Sverige måste kunna känna förtroende för polisen, lita på att polisen skyddar dig när du behöver skydd och behandlar dig korrekt och rättssäkert i alla situationer. Det gäller alla som lever i Sverige - även den som har ett utländskt utseende. För en tid sedan beskrev en känd författare, utrustad med just ett så kallat utländskt utseende, hur han genom sin uppväxt upplevt misstro, hot och förakt från rättssystemet just på grund av sitt utländska utseende. Själv är jag etnisk svensk och ljushyad, men jag minns många tillfällen genom min uppväxt och ungdom där jag känner igen mig i författarens beskrivningar, då jag har känt mig orättvist behandlad, anklagad och uttittad. Jag tror att de flesta av oss kan minnas sådana situationer om vi letar ordentligt i minnet. Det är inte bara i kontakt med myndigheter och polisen sådant här sker utan i många olika sammanhang. Många har säkert varit med om att efter en lång väntan i en krogkö nekas inträde, ytligt artigt, med hänvisning till att det är fullt och att det finns en gästlista. Och du svarar artigt. Men innerst inne förstår du att du inte blir insläppt därför att du inte passar in. Du är inte tillräckligt fin, cool, rik eller snygg. Du är värd mindre än de andra, och du ska hålla dig på din kant. Du kan gå på banken i ett fullt legitimt men komplicerat ärende och tvingas gå därifrån med oförrättat värv. Med misstro har bankkassören börjat ringa runt, naturligtvis utan att få svar, och kan därför inte hjälpa dig med ditt viktiga ärende. Du känner dig som en bedragare, fast du vet att du inte är det. Det här är naturligtvis små och i sammanhanget kanske inte så allvarliga exempel, men tänk på hur det känns vid sådana tillfällen. Tänk på hur du skulle känna om du tvingades känna så varje dag: att du egentligen inte hör hemma, att du är en annan och sämre sort. Tänk dig att du tvingas känna så i kontakt med just polisen. Inte sällan sker ju kontakter med polisen i skeden av livet där du är som mest utsatt. Det sjuka är också att denna typ av behandling kan bli självuppfyllande profetior. Om man behandlar en människa med misstro kommer hon förr eller senare börja agera på ett sätt som motsvarar den misstron. De förväntningar vi upplever påverkar vilka vi är och hur vi agerar, vare sig vi vill eller inte. Vi påverkas av vår omvärld och relaterar till hur andra människor relaterar till oss. Att människor beter sig illa är svårt att lagstifta emot, liksom fördomsfullhet och oberättigad misstänksamhet. Däremot kan vi se till att myndigheter inte bygger sitt arbete på metoder där vi klumpar ihop individer i grupper som tilldelas kollektiva egenskaper, än mindre diskriminerar eller förföljer några av dem för deras utseendes skull, hur utländskt det än må vara.

anf.7 Richard Jomshof (SD):

Herr talman! Jag vill inleda med att säga något om REVA-debatten i sig. Jag tycker att det är intressant hur en debatt som denna kan uppstå, trots att den bygger på missuppfattningar och många gånger också rena lögner. Det svenska folket har i nyhetsartikel efter nyhetsartikel felaktigt fått lära sig att REVA är detsamma som diskriminerande ID-kontroller i tunnelbanan. Vi har dock undersökt saken och talat med gränspolisen för att kontrollera om anklagelserna stämmer. Till saken hör att polisen inte får kontrollera personers rätt att vistas i Sverige endast på grundval av deras utseende. Enligt 9 kap. 9 § utlänningslagen får inre utlänningskontroll endast göras i samband med grundad brottsmisstanke, och jag är övertygad om att polisen har koll på vad lagen säger. Jag vill lyfta fram vad Peter Nilsson, chef för gränspolisen i Stockholm, sade i Svenska Dagbladet den 22 februari. Jag citerar: "Det är helt fel att polisen har som strategi att kontrollera personer i samband med färdbeviskontroller. . Däremot arbetar gränspolisen - som då aldrig bär uniform - även i tunnelbanan. . Det är en plats där det rör sig mycket folk, sannolikt också personer som illegalt vistas här. - - - Polisen rör sig på många ställen. Men det bygger också på tips, och profilering." Herr talman! Den vanliga och normala typen av inre gränskontroll sker av vanlig polis då någon är misstänkt för brott, till exempel fortkörning. När polisen kontrollerar en misstänkt persons identitet i sina register kan man samtidigt se om personen i fråga är efterlyst, exempelvis av Migrationsverket för verkställighet av utvisning. Det är så en vanlig inre gränskontroll ser ut. Vad gäller gränspolisen genomfördes totalt i Stockholms län under januari månad 716 inre gränskontroller, det vill säga kontroll av identitet som samkörs i register för att se om någon har rätt att vistas i landet. Endast 20-30 av dessa 716 kontroller genomfördes i Stockholms tunnelbana. Det är alltså en väldigt liten del av alla kontroller som genomförs i Stockholms tunnelbana. Det rör sig således inte om något stort projekt. Det rör sig inte om någon massiv insats. Kontrollerna är dessutom genomförda efter brottsmisstanke. Att polisen skulle använda sig av några olagliga metoder har det inte presenterats några bevis för. Däremot vet vi att gränspolisens arbete gör nytta. Ganska nyligen fick vi reda på att polisen i Malmö med hjälp av sina REVA-kontroller avslöjat en härva med koppleri och människohandel. I min och Sverigedemokraternas värld är det positivt om man kan få stopp på en verksamhet som innebär att kvinnor säljs som sexslavar. Herr talman! Hur kan det då komma sig att REVA-debatten i medierna alltför ofta verkar bygga på missuppfattningar och rena lögner? Hur kan det komma sig att polisen felaktigt anklagas för allt från rasism till rasprofilering i samband med den inre gränsövervakningen? Ett svar som jag vill ge är naturligtvis undermåliga politiker men också undermåliga journalister. I den undersökning som Institutionen för journalistik, medier och kommunikation på Göteborgs universitet presenterade 2012 framgår det att 41 procent av journalistkåren sympatiserar med Miljöpartiet - Sveriges mest extremistiska invandringsförespråkare. 15 procent av journalistkåren sympatiserar i sin tur med Vänsterpartiet som delar Miljöpartiets mycket naiva och extrema inställning i invandringsfrågan. Den samhällsbild som medierna förmedlar är alltså konstruerad av ett journalistskrå som skulle låta Miljöpartiet och Vänsterpartiet regera med 56 procent av rösterna om de fick bestämma. Med en sådan journalistkår är det inte konstigt att sådana här hittepådebatter uppstår. Det är debatter som bedrar väljarna med en falsk bild av verkligheten i syfte att sprida dimridåer men också för att legitimera illegal invandring och fortsatt misslyckad mångkultur. Resultatet av detta är att många människor helt enkelt blir lurade. I förlängningen hotar drev av det här slaget vårt demokratiska samhälle. Grunden i vår demokrati, menar jag, är att medborgarna ges möjlighet att fatta rationella beslut och att göra rationella val. För att det ska vara möjligt krävs det inte minst att informationen som förmedlas i till exempel medierna är sanningsenlig. Herr talman! Om informationen som förmedlas i medierna däremot är falsk, samtidigt som polisen felaktigt anklagas för rasism bara för att man utför sitt jobb och dessutom utför det bra och samtidigt som människor anklagas för att vara rasister bara för att de vill att polisen ska fortsätta göra sitt jobb, då menar jag att vi inte längre lever i en demokrati. Då lever vi snarare i någonting som jag skulle vilja kalla för en demokratur. Och det, herr talman, är mycket allvarligt.

anf.8 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Tillsammans är vi Sverige, och Sverige är inte blont och blåögt. Denna vår har diskrimineringen av människor på grund av deras utseende och ursprung i samband med inre utlänningskontroller äntligen uppmärksammats. Ser vi till hur debatten har hanterats från regeringshåll finns det anledning till oro. Reaktionerna har spänt från förnekande av den strukturella rasism som de upptrappade kontrollerna har lett till till uttalanden som direkt bidrar till ett diskriminerande tankesätt och försvarar en politik som vidmakthåller det. Ungdomar i Malmö berättar om att de känner sig misstänkliggjorda och utpekade genom att gång på gång tvingas visa ID-kort i samband med omfattande kontroller av till exempel cykellysen eller rutinkontroller på gatan. Det är allvarligt när en del av den svenska befolkningen känner sig utpekad och fråntagen samma självklara rättighet att vistas i det gemensamma, offentliga utrymmet som alla vi andra. Ännu allvarligare är det att den regering som med politiska verktyg har valt att trappa upp och prioritera de polisiära insatser som diskriminerar dem väljer att avfärda deras protester. Till dessa ungdomar säger justitieminister Beatrice Ask att det handlar om personliga upplevelser och jämför dem som stoppats i kontrollerna med dömda brottslingar med orden: Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju vara väldigt personlig. Det finns tidigare dömda som uppfattar att de alltid är ifrågasatta, fast det syns ju inte på någon att man har begått ett brott. Till dessa ungdomar säger integrationsministerns statssekreterare Selimovic genom sitt brev till Jonas Hassen Khemiri att de inte ska känna att de drabbas av diskriminering utan att polisen kanske "har en dålig dag". Till dessa ungdomar säger migrationsminister Billström att det är skillnad på hederliga motiv hos "blonda och blåögda" och motiven hos så kallade "landsmän". Det är detta, herr talman, som är det allra allvarligaste i vårens debatt om jakten på papperslösa, att regeringen försvarar en politik som fördjupar den strukturella rasismen i samhället. Vårens debatt har på så sätt lyft fram att det finns ett starkt samband mellan migrationspolitik, mänskliga rättigheter och strukturell rasism. Herr talman! Vänsterpartiets politiska motståndare anklagar oss ibland för att vara mjäkiga och för att tumma på principen om reglerad invandring. Till dem vill jag säga klart och tydligt: Även i Vänsterpartiets Sverige kommer människor att få avslag på sin asylansökan och utvisas. Det hymlar vi inte om. Men i Vänsterpartiets Sverige bildar mänskliga rättigheter och rätten till asyl grunden för den reglerade invandringen. Det innebär att vi med Vänsterpartiets politik skulle ha en långt varmare och generösare migrationspolitik som ger skydd åt flera med grund i FN:s skyddsgrunder och att vi skulle ha en asylprocess som låter barns, kvinnors och hbtq-personers asylskäl få mycket större vikt än nu är fallet. Vänsterpartiets Sverige ska inte längre inneha det skamliga rekordet i flest domar i CAT - FN:s kommitté mot tortyr. Eftersom mänskliga rättigheter är individuella och absoluta innebär det också att alla, utan undantag, ska kunna söka sjukvård utan att riskera att hämtas av polisen och att alla barn - med eller utan tillstånd - tryggt ska kunna gå till skolan utan att känna rädsla för att hämtas av en polisbil. Annars blir de mänskliga rättigheterna endast en rättighet på papperet, men omöjliga att ta del av i verkligheten. Detta framhävs också särskilt som avgörande förutsättningar för utvisningar av EU:s Agency for Fundamental Rights, någonting som Sverige i detta nu bryter mot. Herr talman! Inför debatten i dag har jag varit i kontakt med tillståndslösa som är i stort behov av sjukvård, men som berättar att rädslan för att fastna i en kontroll på väg till eller från sjukhuset eller i samband med besöket är så stor att de inte vågar söka vård. Det gäller barn, unga och vuxna i behov av psykisk vård, men även personer i behov av vård för till exempel lungsjukdomar och hiv. Till alla dessa människor, som jag vet lyssnar i dag, vill jag säga att i Vänsterpartiets Sverige kommer vi att respektera mänskliga rättigheter genom att inte jaga tillståndslösa i eller omkring sjukhus och skolor. I vårt Sverige skiljs ingen ut på grund av sin ögon- eller hudfärg, och människor kontrolleras endast i samband med misstanke om brott. Tillsammans är vi Sverige, och jag föreställer mig att det också borde vara ett Sverige som regeringen önskar sig, om man väl vågar erkänna och se den strukturella rasism som finns.

anf.9 Emma Henriksson (KD):

Herr talman! Dagens debatt handlar om tillit, om förtroende för dem som har till uppgift att upprätthålla våra demokratiskt beslutade lagar. När människor vittnar om att de behandlas annorlunda, pekas ut och särbehandlas för sin hårfärg, för sin hudfärg och för färgen på sina ögon brister den tilliten, inte bara hos dem som känner sig utpekade utan hos alla dem som förutsätter att vi ska vara lika inför lagen, för lagen diskriminerar inte. Det finns inget i lagen eller i de uppdrag regeringen har gett myndigheterna som ger rätt att särbehandla. Om diskriminering förekommer, när diskriminering förekommer ska samhället reagera. Det ska inte råda något som helst tvivel om att vi som politiker förväntar oss att myndigheterna följer lagar och regler. Ett tungt ansvar ligger därför också på myndigheternas ledningar, att de tydligt sänder signalerna till sina medarbetare att diskriminering inte får förekomma. Det här är helt avgörande för tilliten, och utan tillit riskerar vårt samhälle att vittra sönder. Kristdemokraterna strävar efter en human och rättssäker migrationspolitik. Sverige ska kunna bli en fristad för människor på flykt, där de med de allra största behoven får möjlighet att bygga sig en framtid och vara med och bygga vårt gemensamma Sverige för framtiden. För att upprätthålla förutsättningarna och ge stöd till dem som bäst behöver det är det också viktigt att de som bedöms inte ha ett tillräckligt stort behov faktiskt återvänder. Det här är svårt. Det är jättesvårt. Men det är viktigt. Förutsättningarna för att människor med de största behoven ska få plats i Migrationsverkets boenden, ska kunna få tillräckligt stöd och hjälp från kommunerna är också att de människor som har fått ett avslag vänder tillbaka. Det är en svår uppgift för de myndigheter som har till uppgift att verkställa de besluten, en uppgift som de behöver stöd för att kunna fortsätta med. Min uppfattning är att myndigheterna i de allra flesta fall också sköter den här uppgiften på ett fungerande sätt. Men när det finns uppgifter som visar att det kan ha inträffat, att det kan förekomma att uppgiften inte sköts som den ska, ska det också följas upp. Det ska följas upp av oss som medborgare. Det ska följas upp av oss som politiker. Men framför allt ska det följas upp av de myndigheter som har till uppgift att se till att myndigheten sköter sig. Det finns också anmälningar till såväl JO som JK, där det ska prövas om det har förekommit brister i den här hanteringen. För att Sverige ska kunna vara en fristad behöver vi ha tillit till varandra och till våra myndigheter. Det är någonting som Kristdemokraterna bedömer att det till stora delar finns i dag.

anf.10 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Det är väldigt intressant att lyssna på den här diskussionen. Allra mest intressant är det att lyssna till Vänsterpartiet, som ju har begärt debatten men vars ledamot inte ägnar någon tid i sitt inlägg åt det som är huvudfrågan, nämligen inre utlänningskontroll - om den behövs, om reglerna är bra, huruvida de följs och hur det i så fall annars ska åtgärdas - utan ägnar sig åt att rycka citat ur sitt sammanhang och använda dem som det passar och ljuga om regeringens politik. Det är faktiskt rätt lågt. Jag delar Morgan Johanssons uppfattning att det här är frågor och en diskussion som handlar om många breda aspekter, där också många känslor och misslyckanden i svensk politik blir uppenbara. Vi har ett utanförskap. Vi har många människor som inte känner att de räcker till eller att de får den plats de har rätt att ha i vårt land. Det är ett problem. Alla de människorna oroas, berörs och upprörs när man diskuterar saker som ligger nära dem. Det ligger självklart nära när det handlar om hur man följer upp asylprövningsärenden, där människor ska avvisas eller utvisas. Det är ganska självklart att det är så. Men just därför tycker ju jag att det är otroligt viktigt att hålla sig till fakta. Kristdemokraterna lyfte fram att det är viktigt att begångna misstag anmäls. Jag vill gärna nämna något om hur läget ser ut för tillfället. Diskrimineringsombudsmannen har hittills under 2013 fått in två anmälningar mot polisen. De är avslutade därför att ärendena inte berör det som Diskrimineringsombudsmannen kan pröva. Rikspolisstyrelsen har fått in en anmälan mot polisens agerande i Stockholm och 79 från Malmö. Riksdagens ombudsmän har två öppna ärenden, varav i det ena ärendet hanterar man ett par anmälningar. Samtliga anmälningar refererar till händelser och uppgifter i medierna och inte till någon självupplevd situation. Hur de ärendena kommer att hanteras får vi se. Det är otroligt viktigt att de noggranna regler som finns när det gäller inre utlänningskontroll följs. Det är viktigt att de prövas, och det är mycket viktigare än att till exempel påstå att regeringen inte tar ställning. Regeringen är inte dömande instans. Har polisen gjort rätt eller fel? Det är viktigt att ha klart för sig att regeringens ansvar är att dels hålla sig till fakta, dels hålla sig till den ordning för beslut som vi har i Sverige, där myndigheter har ett delegerat ansvar att följa regler som riksdag och andra har fattat och att de får göra det självständigt. Det finns en ordning för prövning och analys av om ärendena hanteras korrekt. Morgan Johansson tog upp frågan om det här är rätt grej att prioritera för polisen. Ja, det kan man undra. Verkligheten är att ungefär en halv procent av polisens resurser används till inre utlänningskontroll. Huvuddelen av dem som arbetar med detta är personal på Arlanda. Det är kanske inte att se som en jätteprioritering. Likväl är detta - och det vill jag gärna understryka - en viktig och central uppgift. Det är viktigt att polisen samverkar väl med Migrationsverket och Kriminalvården. Det arbete som har skett inom ramen för REVA handlar om att försöka göra kontrollen så bra som möjlig. Vi ska ha klart för oss att kostnaderna i form av lidande och rent ekonomiskt för onödig administrativ tidsutdräkt är stora i samhället. Det är därför arbetet måste ske på ett effektivt sätt.

anf.11 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Vi är inte oense om att polisen har uppgiften att kontrollera att domstolsutslag följs. Vad vi diskuterar är metoderna och vem man inriktar sig på. Här gäller det att se till att grundläggande mänskliga rättigheter följs. Låt mig rikta mig till Richard Jomshof. I hans inlägg lät det som att den som vill att mänskliga rättigheter följs vill egentligen införa något slags diktatur. Det är en logisk kullerbytta som inte går av för hackor. Det är snarare tvärtom. Demokrati bygger på att man följer mänskliga rättigheter. Det är själva utgångspunkten. Polislagstiftningen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter ska följas. Vidare måste polisen arbeta på ett sätt som stärker förtroendet för polisväsendet. Jag vet att när dessa kontroller pågick att det kom reaktioner inte bara från dem som blev kontrollerade utan faktiskt också från polisväsendet självt, som kände obehag inför detta sätt att arbeta. Jag har ifrågasatt själva prioriteringen. ID-kontrollerna i kollektivtrafiken är en effekt av att regeringen gett polisen i uppdrag att påtagligt öka avvisningarna. Det står uttryckligen i regleringsbrevet. Det är därför som projekten har dragits i gång. Vad jag förstår står Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna bakom prioriteringen. Jag antar att ni har godtagit att polisen ska ha den uppgiften och att det ska stå så i regleringsbrevet till polisen. I annat fall kan jag bara fråga om ni gör det. Samma fråga kan jag ställa till Miljöpartiet. Står ni bakom den prioritering som är uttryckt i regleringsbrevet till polisen? Jag tycker att man i stället borde inrikta sig på dem som exploaterar och utnyttjar människor i utsatta situationer, till exempel de arbetsgivare som anställer människor för småpengar som sedan jobbar hårt och bor under urusla förhållanden - därför att arbetsgivarna kan utnyttja dessa människor eftersom de befinner sig i en utsatt situation på grund av att de är i landet illegalt. Det är dessa arbetsgivare man borde inrikta sig på. Av utlänningslagens 20 kap. 3 och 5 § framgår att det är förbjudet att utnyttja människor på det sättet. Det kan ge böter eller fängelse i högst ett år. Det hade varit bättre om regeringen hade gett polisen i uppdrag att inrikta sig mot den typen av verksamhet i stället för att lägga trycket ensidigt på dem som är fattiga, utsatta och exploaterade. Jag riktar mina frågor återigen till justitieministern. Varför agerade regeringen inte när diskussionen kom upp? Varför lät ni diskussionen pågå vecka efter vecka? Ni försvarade också ID-kontrollerna ända tills de blåstes av. Varför agerade ni inte i tid? Varför gjorde ni inte det rätta från början? Är detta en riktig prioritering? Är det inte bättre att lägga trycket mot dem som exploaterar och utnyttjar dessa människor i stället för de exploaterade och fattiga?

anf.12 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Miljöpartiet står självklart bakom allt som förhandlats inom vår ramöverenskommelse med regeringen om migrationspolitiken. Men att vi genom överenskommelsen skulle ansvara för frågor som vi inte har kunnat påverka är ett ytterst märkligt resonemang. Polisens inre utlänningskontroller är en följd av att Sverige är med i Schengensamarbetet - inte en följd av Miljöpartiets samarbete med regeringen. Det är heller inget nytt, och hur det ska gå till är inget som Miljöpartiet beslutat om utan är något som rikspolischefen själv beslutat om i föreskrifter. Vad är det egentligen det handlar om? Det som i folkmun har kallats REVA-projektet handlar om att polisen gör inre utlänningskontroller i samband med trafikkontroller i till exempel tunnelbanan. ID-kontrollerna kommer från lagstiftningen om inre utlänningskontroll, som är en lag som Sverige har haft under lång tid. I samband med att Sverige gick med i Schengensamarbetet åtog vi oss att genomföra så kallade kompensatoriska åtgärder när gränskontrollen vid de yttre gränserna slopades. I stället skulle Sverige öka de inre utlänningskontrollerna. Vi blev alltså av med gränskontrollen vid gränsen, men vi skulle samtidigt öka gränskontrollerna inne i landet. Redan då var många oroliga, inte minst företrädare för Miljöpartiet, för de diskriminerande effekter som detta skulle kunna få. Trots försäkringar om att detta inte skulle leda till att människor skulle särbehandlas på grund av sitt utseende fanns en oro för rasprofilering. Tyvärr har det nu i efterhand visat sig att det finns grund för den oron. Det finns även avhandlingar skrivna om konsekvenserna av den inre utlänningskontrollen i Schengensamarbetets kölvatten. Dessa problem är alltså inte en nyhet, och Miljöpartiet har länge varit starkt kritiskt. REVA-projektet, å andra sidan, handlar enligt både rikspolischefen och Migrationsverkets generaldirektör om att myndigheterna ska arbeta mer effektivt administrativt och bättre samverka med varandra för att förkorta handläggningstider, vilket få har något att invända mot. Men projektet rör inte polisens yttre arbete eller ID-kontroller. Enligt rikspolischefen har polisen inte fått i uppdrag att öka kontrollerna. Hur det arbetet ska ske i detalj är i stället något som återfinns i föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet som beslutas av rikspolischefen själv. Men det gör projektet inte mindre allvarligt. Även om ID-kontrollerna inte är nya är det märkliga inte att det uppkommer en debatt om det nu, utan det märkliga är att debatten inte har uppkommit tidigare. Redan i december ställde jag en fråga till justitieministern om de inre utlänningskontrollerna och diskrimineringsrisken, men hittills har inga åtgärder vidtagits. Jag har också i ett brev till EU-kommissionen uppmanat kommissionen att granska om detta agerande, i Sverige såväl som i andra EU-länder, strider mot den fria inre rörligheten och EU:s antidiskrimineringsarbete. För mig är det uppenbart att föreskrifterna om hur den inre utlänningskontrollen ska ske måste ändras, och det kommer jag också att motionera om i höst. Det ska inte vara möjligt att använda sig av till exempel biljettkontroller som en förevändning bara för att kontrollera ID på grund av utseende om det är det huvudsakliga syftet med kontrollen. Det ökar risken för diskriminering, och det ökar rädslan hos människor. Polisen behöver utbildas i mänskliga rättigheter och utlänningsrätt, både generellt och inom gränspolisen. Detta är något som Miljöpartiet har avsatt pengar till i sin budgetmotion i höstas. Dessutom måste det finnas tydlig statistik över hur många kontroller som görs. Rikspolischefen menar själv att det inte görs fler kontroller nu än tidigare, men här måste det finnas tydlig och tillförlitlig statistik att tillgå. Vi måste vara säkra på att polisens rasprofilering upphör för gott.

anf.13 Gulan Avci (FP):

Herr talman! Socialdemokraternas engagemang i frågan blottas ganska tydligt, tycker jag, när Morgan Johansson inte alls lägger så mycket energi och krut på att diskutera de frågor som är föremål för debatten. Han väljer att lägga allt fokus på regeringens reform om arbetskraftsinvandring. Det är mycket tråkigt. Man frambringar en bild av att det är den värsta reform som har genomförts under de sju år som den här regeringen har suttit vid makten. Det finns en del påståenden om att regeringen och regeringsmedlemmar inte har agerat under den debatt som har pågått i medierna. Integrationsminister Erik Ullenhag har varit väldigt tydlig med att om det har förekommit så kallad rasprofilering eller att man i sitt arbete inom polisen har riktat sig mot människor med utländsk bakgrund är det mycket allvarligt. Då måste polisen gå till botten med det. Men detta får vi inte klarhet i under denna timme i denna debatt, så låt oss återkomma i stället. I Christina Höj Larsens väldigt vackra beskrivning av det fina Sverige är jag beredd att skriva under på vartenda ord, i alla fall inledningsorden om det toleranta och öppna samhälle som de flesta av oss här inne värnar. Men där tar det slut. När Christina Höj Larsen medvetet börja illustrera det råa och hårda samhälle som hon menar att vi har fått under de senaste sju åren slutar jag dela Höj Larsens världsbild. Sverige har aldrig haft ett så generöst och liberalt asylsystem som vi har i dag. Det tål att upprepas i denna kammare att bara under 2012 fick 110 000 människor som ville komma hit för att jobba, studera eller förenas med familjen eller människor med asylbehov stanna i Sverige. Om vi ska kunna upprätthålla ett system som går ut på humanitet och generositet måste vi vara tydliga även med den andra delen, det vill säga att människor som får ett utvisnings- eller avvisningsbeslut måste lämna landet så att vi kan hjälpa fler människor som har stora behov av att få komma till Sverige. Vänsterpartiet målar upp en bild av att den strukturella diskrimineringen har uppstått i Sverige sedan maktskiftet 2006. Jag är själv uppvuxen i ett utanförskapsområde där väldigt många människor med invandrarbakgrund bor. Jag har på nära håll sett hur utanförskapet ökade år efter år då Vänsterpartiet stödde en regering som inte gjorde så mycket för att skapa inkludering, skapa möjligheter och sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden så att även människor med utländsk bakgrund skulle kunna arbeta, vara självförsörjande och känna att de är en del av det här samhället. Ni gjorde inte så mycket då. Ni höjde inte rösten när ni stödde den socialdemokratiska regeringen. Jag tycker att det blir en väldigt anmärkningsvärd bild som Vänsterpartiet försöker ge här. Det framstår som ganska klart och tydligt att vi har två ytterlighetspartier i denna kammare. Det ena partiet vill slänga ut alla invandrare. Det andra säger: Kom. Men där tar det slut. Jag tycker att det finns anledning till självkritik och funderingar över vad det är man visar upp för bild av Sverige och vad man gör för att åstadkomma det toleranta, inkluderande, öppna samhälle som vänsterpartisterna gärna talar sig varma för.

anf.14 Johan Hedin (C):

Herr talman! Självklart ska myndighetsbeslut följas, domstolsbeslut likaså. Jag kan dock ha en viss förståelse för att man som människa gör allt man kan för att undvika vad man upplever som livsfara. Även om våra myndigheter gör ett mycket bra jobb i sin svåra uppgift måste man förstå att den det berör kanske ser saken på ett annat sätt. Jag har en god vän som för några veckor sedan gick igenom isen. Det blev en dramatisk händelse. Det var en riktig nära-döden-upplevelse, och det kunde ha gått riktigt illa. Lyckligtvis gick det bra. Men jag tänker på hur min vän skulle motta ett myndighetsbeslut som skulle tvinga ut honom på samma is. Motiveringen till beslutet skulle kunna vara aldrig så väl underbyggd och rättssäker, men som jag känner min vän har jag mycket svårt att tänka mig att han skulle ge sig ut på isen trots denna goda myndighetsprövning. Han skulle inte finna sig i beslutet; han skulle trotsa lagen. Det kanske är ett märkligt exempel. Varför skulle någon vilja tvinga ut en människa på isen? Det är ju inte trångt på land i Sverige. Herr talman! Det är ingen hemlighet att Centerpartiet vill gå längre när det gäller öppenheten mot omvärlden, bland annat av den anledningen att det inte är trångt på land i Sverige. Tvärtom behöver vi folk som är beredda att flytta till vårt land. Det finns människor som på grund av krigets fasor, förföljelse och förtryck tvingas flytta. Samtidigt finns det många orter i Sverige vars största utmaning är hotet om avfolkning. Mot bakgrund av detta känns det ärligt talat märkligt att lägga så mycket tid och kraft på att försöka hålla människor borta. Vi behöver dem, och vi måste anstränga oss för att människor ska känna sig välkomna i Sverige. I min roll som Centerpartiets nationella talesperson i migrationsfrågor reser jag runt en del i landet. För ett par veckor sedan var jag i en liten ort i Jämtland som heter Rossön. Där driver företagarföreningen ett asylboende. Det gör de bland annat därför att de vill möta hotet om avfolkning. Det fungerar mycket väl. De har naturligtvis sina utmaningar, och jag har tagit med mig några av dem till våra samtal med minister Billström och hans stab. Man blir varm i hjärtat när man hör dem berätta om deras syn på hur få dit asylsökande som kan bli viktiga samhällsmedborgare, vänner och kolleger i Rossön. Bland annat har de en plan som jag lyckades få dem att avslöja. De ska ta dit asylsökande och sedan visa dem pimpelfiskets fröjder, för då är de övertygade om att dessa vill stanna i Rossön. Jag vet inte. Alla kommer nog inte att stanna i Rossön, men pimpelfiske är en väldigt trevlig sysselsättning. Jag hoppas att flera företagarföreningar och andra i det civila samhället kan göra precis på samma sätt som människorna i Rossön och välkomna människor i Sverige.

anf.15 Richard Jomshof (SD):

Herr talman! Som en följd av Schengensamarbetet i EU har Sveriges gränsskydd helt luckrats upp. Resor mellan Sverige och andra medlemsstater har närmast kommit att betraktas som inrikesresor. Detta betyder att när någon eller några forcerat en svag punkt i Schengenområdets yttre gränser är man mer eller mindre fri att resa som man vill hela vägen till Sverige. Det är ingen konst. Schengen har nämligen 42 000 kilometer externa sjögränser och 9 000 kilometer externa landgränser. Att vårt gränsskydd har luckrats upp har fått katastrofala följder för Sverige. Vår egen regering har tidigare erkänt att den organiserade brottsligheten brett ut sig i landet just till följd av vårt svaga gränsskydd. Många gangsteruppgörelser med skjutvapen inblandade möjliggörs av alla illegala vapen som smugglas in i Sverige. På Tullverket uppger man att majoriteten av dessa skjutvapen kommer från länder i Östeuropa utanför EU. Mycket av narkotikan i Sverige tillverkas i områden som Afghanistan och Sydamerika. Den förs in där Europas gränsskydd för tillfället är svagast och transporteras sedan lätt hela vägen till Sverige. Herr talman! Det är dock inte bara vapen och narkotika som flödar över våra gränser. Vi har dessutom fått en anstormning av illegala invandrare. Dessa illegala invandrare bidrar till en svart ekonomi genom svartarbete. De utsätter hederliga medborgare och företag för en orättvis lönekonkurrens. I värsta fall utsätter de också svenska medborgare för allvarlig brottslighet. Slutligen åsidosätts betydelsen av asylprocessen samtidigt som medborgarskapsbegreppet luckras upp. Därför är det av största vikt, än en gång, att den som inte har rätt att stanna i Sverige lämnar landet med omedelbar verkan. Regeringens politik på området går inte ihop. Man säger å ena sidan att man vill öka verkställigheten av avvisningar, det vill säga verka för att den som inte har rätt att vistas i Sverige lämnar landet. Å andra sidan uppmuntrar man människor att strunta i besluten, bland annat genom att erbjuda, vilket man förmodligen kommer att göra inom kort, mer eller mindre gratis sjuk- och tandvård till illegala invandrare men också skolgång för deras barn. Det är inte bara ologiskt. Det är dessutom en orättvis och kostnadsdrivande politik där våra egna svaga grupper får betala priset i takt med att den svenska välfärden nedmonteras alltmer. Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att det är jättebra att vi har den här debatten i dag så att folk därute i stugorna kan få höra hur ni resonerar, inte minst Folkpartiets och Centerpartiets representanter. Jag tycker att det är helt lysande.

anf.16 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Efter att ha hört Gulan Avci inleda med att Vänsterpartiets tonläge var lite högt kan jag säga att det kanske är dags att titta sig lite i spegeln på den punkten. Vänsterpartiet har inte på något sätt påstått att det här sker på polisens eget bevåg. Vi har hela tiden varit otroligt noggranna och tydliga i debatten med att detta är en konsekvens av en politik och politiska prioriteringar, så jag vill verkligen säga att där har du inte alls rätt. Det här är ett politiskt ansvar, och det är just därför vi står här och diskuterar det. Det är rätt forum för det. Det finns ett antal som jag tycker måste ställas här i dag. Morgan Johansson har ställt en väldigt relevant fråga till Beatrice Ask om varför det tog så lång tid, och jag har också några frågor som jag vill ställa till regeringen. Den första frågan gäller naturligtvis regeringens syn på mänskliga rättigheter just i skärningspunkten mellan inre gränskontroll, REVA och andra typer av kontroller, hur man väger mänskliga rättigheter mot behovet av kontroller. Som jag tidigare nämnde slår EU:s Agency for Fundamental Rights fast att medlemsstaterna inte får äventyra tillståndslösas rätt till exempelvis hälso- och sjukvård eller utbildning för att kunna gripa dem. Därför undrar jag naturligtvis vilka skäl regeringen finner för att frångå den rekommendationen. Varför är det så i Sverige att polisen har rätt att gå in och gripa människor både i skolor och på sjukhus. Min andra fråga rör naturligtvis regeringens förståelse för strukturell rasism. Det är ingenting som uppstår i ett vakuum, utan strukturell rasism är någonting som sker mellan oss som människor men som också stärks och upprätthålls av den politik som förs eller inte förs. Då undrar jag på vilket sätt justitieminister Ask tänker se till att migrationspolitiska beslut som vi här talar om - just migrationspolitiska beslut talar vi om i dag - inte leder till en diskriminering i Sverige på grund av utseende eller ursprung. Min andra fråga går till Socialdemokraterna. Det är ingen hemlighet alls, trots vad Gulan tidigare sade här, att Socialdemokraterna i regeringsställning ofta har fört en flyktingpolitik som i många stycken är lik den som förs av Moderaterna i dag. Även den politiken har vi i Vänsterpartiet varit väldigt kritiska till. Vi har alltid, i alla lägen, stått upp för en human och varm flyktingpolitik, och det tänker vi fortsätta att göra. Kommer Socialdemokraterna i regeringsställning i framtiden att se till att mänskliga rättigheter respekteras och görs tillgängliga genom att lagstifta mot att polisen till exempel kan gå in på skolor och sjukhus och gripa människor på det sätt som sker nu? Jag är glad att höra att Morgan Johansson i alla fall flaggar för att det kommer att vara en prioriterad fråga. Den sista frågan går till Miljöpartiet. Vi har tidigare hört att Billströms tolkning av överenskommelsen är ganska olik den som Maria Ferm här presenterar. Den omfattar alla polisiära insatser i skrivningen om tvångsutvisningar. Jag undrar om det ser ut på något annat sätt efter fortsatta förhandlingar.

anf.17 Emma Henriksson (KD):

Herr talman! I debatten i dag är det framför allt två partier som skiljer ut sig. Jag börjar med Vänsterpartiet som tecknar en bild av Sverige som väldigt kallt och där medmänsklighet helt saknas, men det är ju tvärtom. Inställningen till Sveriges ansvar att ta emot människor i behov av skydd utvecklas i vad jag menar en väldigt positiv riktning. Fler och fler människor svarar i undersökningar att de är välvilligt inställda till människor som kommer från andra länder och att vi ska ge dem möjlighet att bygga sig en framtid här tillsammans med oss. Det är en glädjande utveckling. Det är en utveckling som visar på att Sverige är medmänskligt. Vi har, som redan nämnts i debatten, nått överenskommelser som visar att vi på politisk nivå är beredda att ta fler steg mot ett mer medmänskligt samhälle, att tillgången till vård ska utökas till att omfatta också de som lever som gömda i Sverige. För oss kristdemokrater har det varit ett väldigt viktigt mål. Människors värde är detsamma, även om man har ett avvisnings- eller utvisningsbeslut på sig. Och Sverige har stått vid skampålen i Europa med att vara ett av få länder som inte har erbjudit tillgången till vård. Jag är glad att vi äntligen kan ändra på det. Vi har också blivit överens om att barn som lever som gömda ska ha rätt till skolgång, för barn bär inte ansvar för sina föräldrars beslut. Barnkonventionen ska gälla alla barn, oavsett föräldrarnas beslut. Jag är väldigt glad att vi kommer att ta de stegen. Vi kristdemokrater vill genomföra ytterligare en förändring som direkt berör de personer som har ett av- eller utvisningsbeslut på sig, för det finns personer som finner sig i beslutet men ändå inte kan återvända. De lever i ett vakuum, för de kan inte vara kvar men kan inte heller vända hem. Därför vill Kristdemokraterna införa en gräns för hur länge eller hur många gånger man ska kunna försöka verkställa ett av- eller utvisningsbeslut. Personer som medverkar och gör vad de kan för att återvända men där den stat de kommer ifrån inte tar emot dem ska inte behöva leva i limbo år efter år. Det är oacceptabelt och omänskligt. Slutligen vill jag komma till Sverigedemokraterna och deras syn på migrationspolitiken. Jag hörde en debatt mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna där Jomshof upprepade gånger talade om personer som kommer från andra länder som grupper av människor. Det finns personer som strider mot svensk lag, personer som begår brottsliga handlingar, personer som det finns alla skäl för polisen att söka efter och utvisa. Men det är personer och inte grupper. Senast i går i kammaren röstade Sverigedemokraterna för att rätten till tolkning ska begränsas. Då menade man inte för dem som inte har rätt att vistas i vårt land utan för dem som har de allra största behoven. Här visar Sverigedemokraterna vilken färg de målar vårt land i.

anf.18 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Det finns många aspekter som man inte hinner ta upp på två minuter. Jag blir lite förvånad över påståendet att regeringens politik inte hänger ihop och skulle vilja kontra med att säga att en del kanske inte har varit med så länge i politiken. Det är olika perspektiv som måste balanseras med varandra. Vi har ett skarpt tryck från omvärlden med många människor som far illa och som behöver asyl. Många av dem söker sig till Sverige. Här ska det prövas i laga ordning, och vi har regler för det, men det är ganska komplicerat på många sätt. Samtidigt handlar det om människor. Vi talar till exempel om rätten för barn att gå i skola, som Kristdemokraterna framhöll. Det går inte att hålla den ena eller andra linjen. Man måste försöka laga efter läge och se till att ha en konstruktiv, kvalitativ och rättssäker process för prövning av asylärenden samtidigt som man måste ha hjärta att förstå att små barn behöver gå i skola och att människor som är svårt sjuka måste få sjukvård. Detta hänger ihop. Denna balans och denna avvägning är det politiskt svåra, att i varje läge försöka se vad man kan göra. Jag delar givetvis inte Morgan Johanssons kritik av att regeringen fokuserar på fel saker. Vi har en generös och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Vi har lagt fram en proposition om utbildning för barn som på grund av sina föräldrar inte har papper för att få stanna i Sverige. Vi lade i mars fram en proposition om hälso- och sjukvården, och vi har en proposition om sanktionsdirektivet. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att ställa ett straffrättsligt ansvar för arbetsgivare som anställer och utnyttjar personal som inte har rätt att vistas i Sverige. Det är allvarligt. Vi sidan av frågan om asylprövning och annat som vi nu diskuterar arbetar regeringen för arbetskraftsinvandring och andra legala sätt att komma till Sverige. Vi lever ändå i en värld. Sverigedemokraterna! Det är inte EU som är roten till allt ont i världen, vilket man kunde tro när man lyssnade på ditt inlägg, Richard Jomshof.

anf.19 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Bakgrunden till denna diskussion är att polisen i sitt regleringsbrev för 2013 har fått till uppgift att påtagligt öka avvisningarna. Jag ställde frågan till mittenpartierna Centern, KD och Folkpartiet: Står ni bakom denna prioritering? Jag har inte fått något svar på det. Vad jag förstod av Miljöpartiets svar har man inte varit med och förhandlat i den delen, och därmed är frågan besvarad. Men står ni andra bakom prioriteringen att polisen påtagligt ska öka avvisningarna? Det var detta som ledde fram till ID-kontrollerna i kollektivtrafiken, vilket är något helt nytt som inte har förekommit i Sverige tidigare. Gulan Avci från Folkpartiet! Jag talade inte om arbetskraftsinvandringsreglerna. Det är ett kapitel för sig. Jag talade om de oseriösa arbetsgivare som utnyttjar människor som uppehåller sig i Sverige illegalt och säger: Kom till min restaurang och diska i tolv timmar om dygnet för 30 kronor i timmen och bo i en källare. Kom till mitt städbolag och jobba för en spottstyver. Det är denna typ av arbetsgivare som jag menar att man ska lägga tryck på i första hand, inte på dem som exploateras utan på dem som exploaterar. Ni har dock en tendens att inte vilja se att det också finns oseriösa arbetsgivare. Det borde ni göra. Richard Jomshof! Jag hoppas också att det är många som hör denna debatt och som hör tonen i ditt inlägg och hatet i din röst. Det fanns inte ett uns av medmänsklighet, solidaritet eller värme i det. Jag hoppas att många väljare ser denna och andra debatter och sedan på valdagen väljer om vi ska leva i ett land som präglas av Sverigedemokraternas värderingar eller i ett land som präglas av solidaritet och värme.

anf.20 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Vi är såklart helt överens om det som vi har förhandlat fram gemensamt, och vi är glada över att kunna genomföra det. Vi kommer att genomföra stora reformer som gör politiken mer human och generös. Det gäller till exempel ändringen av "synnerligen ömmande omständigheter" och att papperslösa kommer att få rätt till vård och skolgång. Människor kommer dock fortfarande att avvisas. Vi har en reglerad invandring i Sverige, och det kommer att fortgå. Så länge vi är med i Schengensamarbetet kommer vi inte att bli kvitt polisens ID-kontroller. Det är också stadgat i EU-direktiv att sådana ska ske. Som samhälle ska vi dock aldrig acceptera rasprofilering eller kontroller som skapar en ohållbar rädsla i vardagen för människor, oavsett om de är papperslösa eller inte. Därför ska polisen inte gå in i skolor och leta efter papperslösa. Polisen ska inte heller leta på sjukhus, på härbärgen eller i kyrkor. Det görs inte heller. Risken att människor utifrån sin hudfärg blir misstänkliggjorda och föremål för kontroller av polis är uppenbar. Rasprofilering eller etnisk profilering har länge varit och är än i dag ett problem inom polisen. Det har rapporterats i utredningar till regeringen 2006, 2008 och 2010. Att använda sig av trafikkontroller som en förevändning för att kontrollera ID på grund av utseende gränsar till rasprofilering. De föreskrifter och allmänna råd som finns måste uppdateras med tydliga direktiv om att arbetet inte får ske på detta sätt. Fördomarna och diskrimineringen inom polisen är ett hot, dels mot den enskildes rättssäkerhet, dels mot allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Inte minst av denna anledning behöver polisen och regeringen ta den kritik som uppkommit under våren på fullaste allvar. Den strukturella diskrimineringen inom polisen måste åtgärdas. Människors tilltro till rättsväsendet hänger på det. Principen om likhet inför lagen hänger på det, och anständigheten i vårt samhälle hänger på det.

anf.21 Gulan Avci (FP):

Herr talman! Morgan Johanssons fråga är ganska enkel att svara på. Det är klart att oseriösa arbetsgivare som exploaterar redan utsatta människor ska synas. Det är en skam att det kan pågå. Jag kommer dock att försvara den arbetskraftsinvandringsreform som Alliansen tillsammans med Miljöpartiet har kommit överens om ska gälla som en del av svensk migrations- och invandringspolitik. Herr talman! Det är bra att min tydlighet har gått fram till Sverigedemokraternas representant. Jag hoppas också att det når ut till stugorna i vårt vackra, avlånga land var Folkpartiet står i frågan om en human och generös migrationspolitik. Människovärdet gör inte skillnad på hudfärg eller ursprunglig bakgrund. Det vore märkligt för mig som själv har invandrarbakgrund och kom till Sverige för 32 år sedan som barn till politiska flyktingar att stå här och säga något annat och vara del av en regering som påstås driva en annan politik än den generösa, öppna, liberala och humana flyktingpolitik som vi driver. Herr talman! Sverige skulle vara ett fattigt land om vi inte hade haft invandring. I dag drivs 70 000 företag av människor med invandrarbakgrund. De skapar i sin tur sysselsättning för 200 000 människor, och 600 000 människor går upp varje morgon och går till ett arbete. Folkpartiet står för öppenhet och tolerans, och som någon också nämnde i debatten bär inte barn ansvar för de vuxnas beslut. I mitt Sverige är det en självklarhet att barn ska ha rätt till skola. Avslutningsvis vill jag tacka Miljöpartiet för att det har stött regeringens ambitioner och politik för en mer öppen, liberal och human flyktingpolitik.

anf.22 Johan Hedin (C):

Herr talman! Jag är stolt över den politik som vi i regeringen driver tillsammans med Miljöpartiet. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Förutom att vi har betydande liberaliseringar av migrationspolitiken när det gäller asylsökande öppnar vi fler vägar för att lagligt kunna flytta till Sverige. På asylområdet öppnar vi möjligheten att stanna i Sverige även om regelrätta asylskäl inte finns, genom skrivningar om "synnerligen ömmande omständigheter" och numera "särskilt ömmande omständigheter". Vi vill inte ställa till det för folk i onödan, och barn ska aldrig komma i kläm i systemet. Det är därför glädjande att vi förstärker just barnperspektivet i och med att vi öppnar upp skrivningen om "synnerligen ömmande omständigheter" till att bli den bredare formuleringen "särskilt ömmande omständigheter" när det gäller barn. Glädjande är också att människor redan enligt tidigare beslut garanteras vård och utbildning. Grupprofilering och biljett- och trafikkontroller som svepskäl för att avkräva människor ID-handlingar är inte tillåtet. Jag räknar med att polisen tar den diskussionen på stort allvar och genomför ett kvalitetssäkrande arbete på det här området. Vi är alla människor. Vi vill bo i Sverige, och vi vill ha det bra här. Alla ska känna sig välkomna. Alla ska lita på polisen och rättsväsendet. Det tror jag att vi kan åstadkomma.

anf.23 Richard Jomshof (SD):

Herr talman! I september förra året inträffade en händelse som fångades av en övervakningskamera och fick stor uppmärksamhet i svenska medier. En tvåbarnspappa ramlade ned på ett tunnelbanespår, där han blev liggande. I samband med detta såg en 28-åring sin chans. Han hoppade ned på spåret och länsade tvåbarnspappans fickor. När 28-åringen valde att lämna platsen valde han också att lämna tvåbarnspappan kvar på spåret, helt likgiltig inför om han skulle bli ihjälkörd av nästa tåg eller inte. Den likgiltiga 28-åriga rånaren var en illegal invandrare, internationellt efterlyst för att ha knivhuggit en man till döds i Frankrike. Till följd av vår nedmonterade gränskontroll kunde denna illegala invandrare - eller papperslösa, som det så fint heter - härja fritt här i Sverige. Hur många illegala invandrare det finns i Sverige är det av naturliga skäl ingen som vet exakt. Regeringens egen utredning om vård till illegala uppskattar antalet till uppemot 35 000. Organisationen Fackligt center för papperslösa uppger i sin tur att det är upp till 50 000 människor. Det är människor som nu kommer att erbjudas tandvård, sjukvård och läkemedel mer eller mindre gratis, något som vanliga medborgare för övrigt bara kan drömma om. Sverigedemokraterna står för en helt annan linje. Vi menar, till skillnad från övriga partier, att den som inte har skäl att stanna i Sverige ska utvisas - och det med omedelbar verkan. Så bygger vi ett rättvist och tryggt Sverige byggt på lag och ordning. För att det ska vara möjligt krävs det att polisen tillåts sköta sitt jobb.

anf.24 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Först vill jag tacka alla som har debatterat i dag. Jag tycker att det har varit en viktig debatt som visar upp ganska tydliga skiljelinjer i svensk politik. Jag kan tycka att det är lite bedrövligt att Beatrice Ask väljer att svara på min fråga genom att klappa mig lite på huvudet med härskarteknik, men det kanske man gör om man står svarslös. Från Vänsterpartiets sida är budskapet här i dag glasklart: I Vänsterpartiets Sverige är mänskliga rättigheter viktigare än vilka papper man har i fickan. Vi accepterar inte att människor i samhället jagas och misstänkliggörs utifrån en falsk bild av hur man ser ut som svensk. Och vi accepterar inte en omänsklig flyktingpolitik som tvingar människor i behov av skydd att leva gömda i skuggan av våra liv. En reglerad invandring förutsätter att asylrätten finns som grund, och rätten till skydd måste värnas och försvaras. Vi vet att vi är många i dagens Sverige som ser vilket vägval vi står inför. Det är många som vill ha en varmare och generösare flyktingpolitik som vi kan vara stolta över. Och vi är många som ser att jakten på papperslösa förstärker och befäster den strukturella rasism som redan nu drabbar människor i vardagens alla delar, när de söker bostad, när de utbildar sig, när de söker arbete eller när de rör sig på gator och torg. Herr talman! Tillsammans är vi Sverige. Vi har i dagens debatt tydligt sett hur migrationspolitiska prioriteringar från regeringen, syn på mänskliga rättigheter och diskriminering hänger ihop. Det är dags att regeringen tar sitt ansvar och skapar en politik som speglar och rymmer ett Sverige där vi inte alla är blonda och blåögda.

anf.25 Emma Henriksson (KD):

Herr talman! I en av Stockholms rikare förorter inträffade för några år sedan något fruktansvärt. En man riktade sitt vapen mot sitt lilla barn - jag minns inte om det var en son eller dotter. Han riktade sedan vapnet mot sin fru, som var höggravid. Sedan tog han sitt eget liv. Den mannen liknade till utseende, ursprung och bakgrund min man - eller Richard Jomshof. Men det gör inte dig till honom. Det gör inte honom till dig. Han var skyldig för sin gärning - inte någon annan. På samma sätt finns det personer med någon annan bakgrund som begår fruktansvärda handlingar. Men det är de som är ansvariga för sina brott, inte någon annan för att de har någon gemensam nämnare. Sverige ska vara ett öppet land som ger en fristad till de människor som har behov av vårt skydd. Det finns många människor som söker sig hit. Vi är ett land som snart når 200-årsdagen av att inte behövt ha krig. Vi har förutsättningar att ge människor skydd. Men vi har också en begränsad invandring. Det är de med de största behoven som ges möjlighet att stanna. Det gör att vi har myndigheter som måste verkställa de svåra besluten om att vissa människor behöver återvända. Vi måste ge dem stöd i det arbetet. När tilliten brister - för detta sker av sådana anledningar som vi hör att sverigedemokrater tycker verkar vara okej, att man betraktar människor bara utifrån grupp - är vårt samhälle på väg åt fel håll.

anf.26 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Tack till alla för de inlägg som är gjorda! Polisens verkställighetsarbete handlar om att övertala, övertyga och i sista hand tvinga människor som har sökt sig till Sverige i hopp om ett bättre liv att faktiskt lämna landet. Det är klart att det väcker känslor. Det är ingen enkel uppgift. Jag tror att det var Johan Hedin som lyfte fram att man kan ha ett annat perspektiv. Man måste försöka förstå människor. Man måste kunna möta människor. Samtidigt ser vår lagstiftning ut på det här sättet. Sverige tillämpar reglerad invandring eftersom Sveriges riksdag så har bestämt. Det betyder att den som har fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska lämna landet. Gör man inte det begår man ett brott enligt utlänningslagen. Det är därför polisens uppgift handlar om att verkställa sådana beslut. Det är inget som poliserna hittar på själva, utan det är något som de gör på uppdrag av regering och riksdag och därmed ytterst svenska folket, och det kommer de att fortsätta att göra fram till dess att riksdagen eventuellt fattar beslut om att ändra lagstiftningen. Naturligtvis ska polisen följa lagar och regler i detta arbete liksom i allt annat polisarbete. Om det inte skulle ske och om man skulle se att det finns problem ska problemen anmälas och utredas i särskild ordning. Det är så en rättsstat fungerar. Om Sverige ska fortsätta att vara ett öppet och generöst land är det viktigt att värna rättsstaten. Jag vill också säga att mänskliga rättigheter och bemötandefrågor är centrala delar av polisutbildningen. Vi har särskilt utbildade instruktörer i utlänningsrätt och utbildning i ämnet. Värdegrundsarbetet är viktigt. Det kommer det att vara också i fortsättningen. Jag kan försäkra er om att det behövs. Men vi behöver också i de politiska sammanhangen stå upp för de lagar och de uppdrag som vi faktiskt har ansvar för.