Frågestund

anf.28 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Arbetslösheten är hög och ökande, och det är ett mycket allvarligt problem. Trots det har många arbetsgivare svårt att få tag i rätt personal. Svenskt Näringsliv berättar att många rekryteringar misslyckas. Rekryteringstiderna inom privat sektor har ökat stadigt under många års tid, trots att arbetslösheten samtidigt har ökat. Konjunkturinstitutet och Riksbanken säger att man har sett tydliga tecken på att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats under senare år. Det rekryteringsgap som vi har på arbetsmarknaden är en effekt av regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik och att man inte har velat satsa på utbildning. Min fråga till näringsministern är: Hur långt ska det gå innan regeringen ändrar sin politik så att arbetsgivarna kan få tag i personal och de arbetslösa kan få jobb?

anf.29 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Kompetensförsörjningen är en viktig fråga både för regeringen och för näringslivet. Den var uppe vid den första i raden av workshops som jag hade tillsammans med näringslivet i våra industrisamtal. Jag var i förrgår i Berlin för att kolla på hur Tyskland gör med sitt lärlingssystem. Det är en viktig pusselbit. År 2008 återinförde regeringen lärlingssystemet. Det är en viktig del på lång sikt. Den andra delen handlar givetvis om att hitta bra utbildningar. 18 000 nya utbildningsplatser kommer under det här året i yrkeshögskola, komvux och genom Arbetsförmedlingen. Därutöver lägger regeringen 2 miljarder under en period framöver på att bryta långtidsarbetslösheten, vilket också är en viktig del. Till syvende och sist handlar det om goda förutsättningar för att anställa genom exempelvis sänkta kostnader för näringslivet. Där kan jag konstatera att vi har en regering som vill fortsätta sänka kostnaderna, medan vi har en socialdemokrati som exempelvis vill fördubbla kostnaden för att anställa ungdomar.

anf.30 Ylva Johansson (S):

Herr talman! Min fråga gäller situationer då arbetsgivarna vill anställa men inte får tag i rätt personal. Det är inte i första hand en kostnadsfråga utan en kompetensfråga. Problemet är att regeringen satsar pengar på arbetsmarknadspolitiken, men Arbetsförmedlingen skickar tillbaka pengarna därför att de inte används. Det beror på att regeringen har infört regler som gör att man måste vänta tills man har blivit långtidsarbetslös eller varit arbetslös väldigt länge innan man får tillgång till de insatser som kan leda till jobb. Vi hade ett aktuellt exempel i förra veckan som redovisades i tv. En ung person i Göteborg ville bli trädgårdsmästare, hade skaffat sig en praktikplats men fick beskedet att han inte hade varit arbetslös tillräckligt länge för att han skulle få ta den praktikplatsen, som med stor sannolikhet senare skulle ha lett till arbete. Min fråga kvarstår: När avser regeringen att ändra i arbetsmarknadspolitiken så att den kan bidra till att arbetsgivare får tag i personal och de arbetslösa får jobb?

anf.31 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Vi har en hög arbetslöshet i Sverige i dag, i jämförelse med andra länder relativt låg men alldeles för hög med svenska mått mätt. Då handlar det både om att stimulera arbetsgivare att anställa och, precis som frågeställaren påpekar, om att se till att matchningen funkar. Arbetsförmedlingen har fått både medel i höstens budget och regelförändringar som handlar om att gå in i tidigare skeden men också om att se till att utbildningsplatser och praktikplatser fungerar även för dem som har varit arbetslösa under en lång tid. Det finns olika röster inom regeringen där man vill pröva vägar till större valfrihet för de arbetssökande för att på det sättet öppna upp för alternativa arbetsförmedlingar för att förbättra matchningen.

anf.32 Lise Nordin (MP):

Herr talman! De länder som har byggt ut förnybar energi i snabb takt de senaste åren har alla det gemensamt att privatpersoner och hushåll ges möjlighet att vara delaktiga genom att bli delägare i vindkraftverk eller installera solceller på sina tak. Att ge människor möjlighet att vara delaktiga i energiomställningen innebär både att det går snabbare när fler deltar och att man ger människor makt över sin elräkning. Människor i länder med folkligt deltagande är mycket mer positiva till en energiomställning till ett helt hållbart energisystem. I Tyskland är det en miljon hushåll som har egen elproduktion med solceller på sitt eget tak. I Sverige är det 700. Min fråga till statsrådet Annie Lööf är: När kommer regeringen att se till att svenska hushåll får vara delaktiga i att producera egen el?

anf.33 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Även jag och regeringen ser positivt på den förnybara energin. Vi ser att den förnybara energins andel har ökat oerhört de senaste åren, både bio- och vindenergin och solceller. I höstens budget satsade regeringen på fortsatt utökat stöd för solceller fram till 2016, en viktig del. Vi tror att den branschen kan växa om man får ytterligare stöd ett antal år. Det som jag ser som angeläget är att vi får på plats ett nettodebiteringssystem. Det är en fråga som inte handlar om om utan om när . Där har vi en utredning på gång. Vi vill stimulera den gröna folkrörelse som finns runt om i landet där människor investerar i vindkraft och bygger solceller på sina tak, eller som det offentliga på sjukhus och vårdcentraler. Det ser vi som någonting väldigt positivt och vill fortsätta att stimulera.

anf.34 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Den här regeringen har snart styrt i sju år, och Sverige är ett u-land vad gäller egen el jämfört med länder som Danmark och Tyskland som har ett stort folkligt deltagande i energiomställningen. I Tyskland är det 90 procent av alla vindkraftverk som ägs av lokalsamhället eller privatpersoner. I Sverige är det så få att det är svårt att mäta. När kommer den här regeringen att leverera möjligheter för de svenska hushållen att delta? Den här riksdagen har debatterat och tagit ställning till frågor om bland annat nettodebiteringen där regeringen hittills har sagt nej. Nu har vi en utredning, och sedan ska regeringen besluta om man vill införa det. Min förhoppning är att man kommer att tillåta hushållen att producera egen el på årsvis basis för att kvitta mot nätet. Jag hoppas att den här regeringen kommer att se positivt på Miljöpartiets förslag om att införa ett garantipris såsom det finns i många andra länder där en privatperson får ett garanterat pris på den el man säljer ut på nätet och därmed kan räkna hem sin investering. Frågan blir än en gång: När kommer regeringen att leverera den politik som behövs för att svenska hushåll ska bli delaktiga i energiomställningen?

anf.35 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Här vi ser den stora skillnaden mellan en aktiv grön regering och en grön opposition. Den gröna oppositionen i form av Miljöpartiet diskuterar och driver på men genomför knappast. Under de här sju åren - Lise Nordin säger att Sverige är ett u-land när det gäller det gröna och det förnybara - har vi ändå gått från 1 till 7 terawattimmar när det gäller vindkraft. Vi ser att den kooperativa vindkraften har byggts ut under de här åren. Vi ser att bioenergin har gått om oljan som den största källan i Sverige. Det är många positiva gröna steg som har tagits under en regering som inte bara pratar utan som också gör skillnad när man har den chansen. Vi kommer att fortsätta att driva på för ett energisystem som är långsiktigt hållbart. Hela regeringen har som ambition att fortsätta på den linjen. Vi har tuffa klimatmål och tuffa energimål, och nu ska vi staka ut vägen för att nå de mål vi har för både energin och klimatet.

anf.36 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Min fråga är till statsrådet Maria Larsson. På en del sjukhus, bland annat Karolinska här i Stockholm, måste patienter med obotlig prostatacancer själva betala sin medicin, Zytika, på ca 30 000 kronor i månaden. På andra sjukhus får patienter det här läkemedlet gratis. Anledningen är att Läkemedelsverket beslutat att Zytika inte ska omfattas av läkemedelsförmånen. I beslutsunderlaget för att det inte ska ingå är oftast patienterna äldre, genomsnittsåldern är 69 år. De kan inte börja arbeta efteråt. Förlängd överlevnad ger alltså upphov till ökade samhällskostnader enligt beslutsunderlaget. Min fråga är följande: Anser statsrådet det vara acceptabelt att staten ska väga in att äldre bidrar mindre till samhällsekonomin när man beslutar om vilka läkemedel som ska subventioneras? Om inte, vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att ändra på detta?

anf.37 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Tack för frågan. Vi har för inte så länge sedan utvidgat begreppet och riktlinjerna för åldersdiskriminering i vårt land. Det finns en osynlig åldersdiskriminering, och det finns en som är mer synlig. Det är viktigt att vi tittar på vad sjukvårdslagen säger. Vård ska ges efter behov. Vård och medicinering är naturligtvis någonting som hör ihop. Frågan finns dock inte i min portfölj. Den ligger i Göran Hägglunds portfölj. På detaljnivå blir jag svaret skyldig, speciellt när det gäller åtgärdsdelen. Låt mig betona vikten av att hälso- och sjukvårdslagens intentioner om vård efter behov upprätthålls. Det finns inget som står i hälso- och sjukvårdslagen om vård efter ålder. Något sådant begrepp har vi inte och kommer heller inte att införa.

anf.38 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Maria Larsson. Man ska komma ihåg att den äldre generationen har varit med och byggt upp välfärden som vi alla tar del av här i Sverige. Vi menar att man måste ta ett initiativ till att förändra lagstiftningen på ett sådant sätt att det klart och tydligt framgår att medicin som förväntas kunna förlänga livslängden hos obotligt sjuka patienter ska ingå i läkemedelsförmånen oavsett ålder på patienten. Frågan hur vi ska använda våra gemensamma resurser på bästa sätt måste ständigt diskuteras. Det gäller särskilt i dessa tider där de övriga sju riksdagspartierna är överens om att de människor som finns här illegalt i landet får subventionerad vård. Det är dessutom högre subventionerad vård än vad man ger åt landets äldre, vilket är högst anmärkningsvärt. Jag tackar för svaret på frågan.

anf.39 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Jag vill bara komplettera med en liten uppgift. Våra äldre är naturligtvis de största läkemedelskonsumenterna. Jag vill framhålla vikten av att äldre patienter och äldre personer som bor på äldreboenden får ordentliga läkemedelsgenomgångar så att de inte överkonsumerar läkemedel på ett sätt som ger biverkningar. Här har vi gjort stora satsningar inom projektet Mest sjuka äldre. Det är också en viktig del att anföra när det gäller läkemedelsdiskussionen. När man har en läkemedelsgenomgång resulterar det nästan alltid i färre läkemedel och en bättre hälsa som följd. Därför är detta ett prioriterat område.

anf.40 Finn Bengtsson (M):

Herr talman! Senare i eftermiddag ska riksdagen ta ställning till ett enhälligt förslag från socialförsäkringsutskottet om att uppdra åt regeringen att senare i år återkomma med förslag om hur man kan säkerställa att långtidssjukskrivna får rehabiliteringsinsatser. Det var inte svårt att finna enhällighet kring detta. Samtliga partier i riksdagen är väldigt måna om att det satsas på rehabilitering. Vad som däremot var lite förvånande under debatten i går var att oppositionen gjorde gällande att regeringen i stort sett inte har satsat på rehabilitering på något vettigt sätt. Det ställer sig helt naturligt för mig att ställa frågan till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson: Har regeringen satsat på rehabilitering eller inte?

anf.41 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Rehabilitering är ungefär precis lika viktigt som det är svårt. Det är en helt fundamental förutsättning för människor att komma tillbaka i arbete ibland efter kort tid och inte minst efter en lång tid. Det är också komplicerade processer, och de är alltmer komplicerade i dag än tidigare. Det handlar allt mindre om väldigt svåra situationer där människor med somatiska problem ska få hjälp med rent somatisk rehabilitering och allt oftare om människor med komplex problematik där många olika saker måste prövas för samma person. Jag är den förste att säga att det är mycket vi inte vet. Men det är också otroligt viktigt att vi gör allting vi kan. Jag är glad över att riksdagen är överens om att göra ännu mer. Vi är i dag inte nöjda med att det fortfarande finns människor som inte fått alla möjligheter prövade. Vi gör väldigt mycket i dag. Sjukskrivningsmiljarden, rehabiliteringsgarantin och företagshälsovården är bara tre exempel på de rätt omfattande insatser som i dag genomförs.

anf.42 Finn Bengtsson (M):

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet. Det känns betryggande att höra ministern förstärka att regeringen gör insatser på rehabiliteringsområdet. Nu kommer riksdagen att ta ställning till ytterligare sådana förslag från regeringen. Min följdfråga kommer också från debatten i går. Det gjordes gällande från oppositionen i talarstolen att den som har samordningsansvaret för rehabiliteringsinsatserna, det vill säga Försäkringskassan, i stort sett hade negligerat den uppgiften. I mina möten med Försäkringskassan både centralt och lokalt tycker jag att man gör väldigt mycket för att samordna just rehabilitering med andra aktörer som Arbetsförmedlingen, kommunerna och landstingen. Jag förutsätter att statsrådet har ständiga kontakter med Försäkringskassan bland annat i detta ärende. Det skulle vara skönt att få ett förtydligande om hur statsrådet ser på Försäkringskassans ansvar och förmåga att hantera rehabiliteringsfrågan i dag.

anf.43 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Ibland tycker jag att det är en besvärande populär sport i buskagitationen att anklaga Försäkringskassan för allt möjligt. Det är inte min bild att den inte tar det på allvar, tvärtom. Jag tycker att den gör väldigt mycket för att hjälpa människor att få rätt insats på rätt ställe. Detta är komplicerat. Den medicinska rehabiliteringen är kanske ofta den som är tydligast identifierbar. Det handlar om exakt vad som är den arbetsplatsinriktade rehabiliteringen och exakt vad arbetsgivaren ska ha gjort för att ha uppfyllt sitt ansvar. Vad förväntas den enskilde att göra för att själv öka chansen att komma tillbaka? Allt detta blir extra svårt när vi talar om psykisk ohälsa. Det gäller inte minst att definiera att man har gjort allt man kan inom ramen för arbetsuppgifterna för att tillförsäkra att en person med psykisk ohälsa ändå ska få en chans att vara kvar på samma arbetsplats. Detta är otroligt svåra saker. Det är ingen ursäkt för att säga att vi inte ska göra ännu mer. Ska man vara seriös i diskussionen ska man inse att dagens arbetsliv och dagens ohälsa är delvis annorlunda än vad den var för bara 25-30 år sedan.

anf.44 Hans Backman (FP):

Herr talman! Det är viktigt att de flyktingar som får en fristad i Sverige får förutsättningar att arbeta. Vi har sett att det har tagit lång tid för nyanlända med lägre utbildning att komma i arbete. Jag vill därför fråga integrationsminister Erik Ullenhag vad regeringen har för plan för att underlätta deras väg in i arbete.

anf.45 Statsrådet Erik Ullenhag (FP):

Herr talman! Integrationspolitiken, det vill säga hur vi möter människor som kommer till vårt land, måste hela tiden anpassas efter vilka som kommer. Går man tillbaka historiskt sett och ser på flyktinginvandringen i Sverige har rätt många av de grupper som kommit till vårt land varit rätt välutbildade. Den iranska gruppen, där det var rätt många som kom, hade högre utbildning än människor födda i Sverige. Nu är vi inne i en situation där vi får relativt mycket flyktingar med lägre utbildning. Av dem som är inskrivna i det som kallas etableringsreformen är det ungefär 50 procent som har mindre än nio års skolgång. Då behöver vi också anpassa integrationspolitiken efter det. Vi har från regeringens sida från och med i år infört ett praktiskt basår för dem som har mindre än nio års skolgång. Vi gör en satsning på 6 000 praktikplatser för att vi ska kunna kombinera att lära svenska och att ha praktik samtidigt. Vi ser också över och i grunden förändrar sfi, det vill säga svenska för invandrare, för att bättre knyta samman svenska med jobb.

anf.46 Hans Backman (FP):

Herr talman! Tack för svaret. Det känns bra att det görs åtgärder inom detta viktiga område. Jag har en följdfråga. I debatten hör man dem som säger att Sverige inte klarar av att ta emot så många som kommer i dag. Jag vill fråga integrationsministern: Vad är ministerns analys av detta?

anf.47 Statsrådet Erik Ullenhag (FP):

Herr talman! Detta är två olika frågor. Den första är: Vilket land vill vi vara? Om nu människor flyr undan dödandet i Syrien, ska de kunna få en fristad när de sökt sig till Sverige eller inte? Där är regeringens svar mycket klart. Har man flyktingskäl och flyr undan dödandet i Aleppo ska man få stanna i vårt land. Den andra frågeställningen som förs fram är: Vi klarar inte detta. Tittar vi tillbaka historiskt tog vi emot 25 000 flyktingar och deras anhöriga under förra året. Det är en hög siffra. Men det är betydligt lägre än dem som kom från Balkan. Då hade vi en liknande debatt. Det var 60 000 som kom 1994, och under fyra års tid var det 150 000. Tittar vi på invandringen från Balkan har det gått rätt bra för den gruppen. De unga som kom - och det är många unga som också kommer nu - har i princip samma sysselsättning som människor födda i Sverige. Barnen som kom läser på universitet i högre grad än människor födda i Sverige. Jag är däremot lite oroad över den debatt som finns runtom att just de som flyr Somalia och Afghanistan är utan utbildning, ingenting kan och inte kan komma in på arbetsmarknaden. Det är inte så att detta är människor som suttit och rullat tummarna i sitt hemland. Vår nyckel måste vara att fundera på: Vad kan man göra för att öppna arbetsmarknaden? Det är en av de stora utmaningarna under de kommande åren.

anf.48 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Min fråga är att statsrådet Maria Larsson. För snart 30 år sedan började jag min yrkesbana på ett ålderdomshem hemma i Sollebrunn. För 30 år sedan var det en självklarhet att när människor inte klarade sig själv hemma längre fick de flytta in till ett gemensamt boende. Tack och lov har vi gjort en resa och en utveckling där människor har kunnat få möjlighet stöd och hjälp i hemmet på ett helt annat sätt och kunnat bo kvar hemma längre i invanda miljöer och i sitt eget boende. Det som jag ser som ett bekymmer i dag och som har uppmärksammats starkt på många ställen, de senaste dagarna nere i Göteborg, är att det slår över åt andra hållet. Man får inte möjlighet att välja ett särskilt boende och flytta in där när man inte längre kan ta hand om sig själv, utan är beroende av anhöriga - fru, man, barn. Man får inte hjälp eller möjlighet att komma till ett tryggt boende. Jag skulle vilja höra lite grann hur statsrådet Maria Larsson ser på denna situation.

anf.49 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det är ett bekymmer att många platser försvunnit inom särskilt boende. Det var anledningen till att vi från regeringens sida inrättade ett investeringsstöd för att "skjuta på" kommuner och byggentreprenörer i byggandet av nya bostäder för äldre. När vi tillträdde uppgav 50 procent av kommunerna att de hade brist på särskilt boende. I dag säger 88 procent av kommunerna det. Det har byggts ungefär 10 000 äldrebostäder. Samtidigt har en del ytterligare lagts ned. Men det är också ett uttryck för att människor önskar annorlunda på ålderns höst. Fler önskar bo kvar hemma. Fler önskar bo på ett trygghetsboende. Men vi ser också i en del kommuner den situation som Annika Qarlsson beskriver, att någon önskar få plats på ett boende men inte får det. Det finns skillnader när det gäller kommunernas bedömning av behov. Därför har Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram ett instrument för en mer likartad behovsbedömning.

anf.50 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Jag tackar så mycket för ett bra svar. Det finns en rädsla hos många. En del känner oro över att de inte ska klara att ta hand om sin sjuka make eller maka en dag till eller en vecka till. De som inte är där än kan fundera över hur det kommer att bli när de någon gång inte klarar av det längre och hur det kommer att fungera då. Även om vi har vidtagit många olika åtgärder finns det fortfarande ett bekymmer. Jag skulle vilja höra vad statsrådet är beredd att göra mer för att säkerställa att de gamla ska kunna känna trygghet även när hälsan fallerar på ålderns höst.

anf.51 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Min absoluta målsättning är att man ska kunna åldras med trygghet i vårt land. Därför behöver det byggas fler särskilda boenden, men också fler trygghetsbostäder. Om man bor i en boendegemenskap där man har en social gemenskap, blir mer fysiskt aktiv och får ett roligare liv skjuter det upp ökade vårdbehov. Man blir mindre sjuk. Det har vi intressanta svenska forskningsstudier om. Jag skulle vilja rekommendera varje kommun att använda investeringsstödet för att bygga trygghetsbostäder. Det är nu 117 kommuner som är på gång att göra det. Det är en början. Vi behöver göra mer. Regeringen är beredd att behålla investeringsstödet ett tag till, eftersom vi vet att det är långa planeringsperioder.

anf.52 Magnus Sjödahl (KD):

Herr talman! Även denna fråga går till statsrådet Maria Larsson, men främst i egenskap av barnminister. Den här veckan har tobaksrökningen aktualiserats på olika sätt. Tobaksrökningen fortsätter att skörda liv. Ungefär 6 500 personer dör i förtid i Sverige varje år på grund av den. Den har dock minskat kraftigt. Totalt sett tror jag att det är närmare 300 000 färre som röker jämfört med för tio år sedan, vilket är väldigt glädjande siffror. Men det figurerar ofta lite olika uppgifter. Det kan vara svårt att veta vad man ska sätta tilltro till. En rubrik som dock väcker min oro är denna: "Vuxna fimpar - men unga fortsätter röka". Ungdomar vittnar själva om att det är lätt att börja men svårt att sluta, fast man önskar att det skulle vara precis tvärtom. Jag undrar helt enkelt om denna min oro delas av statsrådet.

anf.53 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Visst är det glädjande att 285 000 personer har slutat röka, att det är färre som röker i vårt land och att vi toppar EU:s lista över länder där minst antal personer röker totalt. Men jag delar frågeställarens oro. Även om vi ligger etta i detta avseende är vi inte alls nöjda. I årskurs 2 på gymnasiet minskar inte rökningen i samma utsträckning som i andra åldersgrupper. I årskurs 9 minskar dock rökningen. Det är en senare debutålder. Men just i årskurs 2 på gymnasiet är det ett bekymmer. Rökning innebär att man utsätter sig för en väldigt stor hälsorisk. Att röka hör till de hälsofarligaste saker man kan göra. Därför är det angeläget att vi vidtar åtgärder. Regeringen har ett långsiktigt arbete på det här området med en strategi som vi håller fast vid. Målsättningen ligger över fem års tid, och vi återkommer med rapporter till riksdagen om varje års arbete.

anf.54 Magnus Sjödahl (KD):

Herr talman! De senaste dagarna har vi sett väldigt radikala och samtidigt långsiktiga förslag som har förts fram. Men de väldigt långsiktiga förslagen tenderar ofta att gå upp i rök. Därför undrar jag vad det finns för åtgärder som statsrådet kan tänka sig att vidta på kort sikt för att vi ska få lite mer grepp om detta. Med tidsperspektivet ett till två år, vilka åtgärder kan man tänka sig att vidta?

anf.55 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Två saker tror jag är viktiga när det handlar om ungdomar och rökning. Det ena är priset. Det är avgörande för hur mycket ungdomar röker. Vi har höjt skatten i ett par omgångar. Men det har också skett ett stort inflöde av svartcigaretter till vårt land. Dessa säljs till ett mycket lägre pris. Det tror jag att vi ska kunna komma åt nu, dels genom att vi sedan årsskiftet har gett tullen möjlighet att inventera lagerlokaler, vilket de inte haft tidigare, dels genom att vi inom EU-kretsen håller på att ta fram ett märkningssystem som ger oss möjlighet att få spårbarhet för cigaretter. Det kommer att underlätta mycket för att stänga till för svartcigaretterna. Jag tror att det blir en viktig faktor. Det andra handlar om attityder. Ungdomsorganisationer jobbar med skolan som arena gentemot ungdomar. Skolan har fått ett förnyat uppdrag. Elevhälsan är jätteviktig. Föräldrar är jätteviktiga. Vi kan göra en hel del från regeringens sida, men det behövs fler på banan. Föräldrar som snackar med sina ungdomar om detta är en jätteviktig faktor för att förebygga rökning.

anf.56 Clas-Göran Carlsson (S):

Herr talman! Alliansen drev med knapp majoritet strax före valet 2010 igenom beslutet om ett nytt personalförsörjningssystem för det svenska försvaret. Sedan dess har vi kunnat höra lovsånger om hur bra allting är och fungerar. Allt går som på räls, och inte minsta lilla avvikelse har synts till. Det har handlat om allt från antalet sökande per plats till att regeringen minsann ser till att ordning och reda råder när det gäller försvarets ekonomi. Men den senaste tiden har denna idylliska bild börjat krackelera. Debatten kring enveckasförsvaret verkar ha öppnat dammluckorna. Nu kommer den ena signalen efter den andra om att allt inte längre står rätt till. I dag kom nya uppgifter om att regeringen har fattat beslut om omedelbara åtgärder när det gäller personalförsörjning och ekonomi. Regeringen vill minska försvarets kostnader med en halv miljard kronor genom att dra ned på den fast anställda personalen. Det har nu gått knappt tre månader sedan regeringen fattade beslut om regleringsbrevet för Försvarsmakten för 2013. I dag kom nya åtgärder i form av uppdrag och ändringar i regleringsbreven för innevarande år. Min fråga till näringsminister Annie Lööf blir: Vad har hänt som har utlöst de senaste besluten?

anf.57 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Jag ber frågeställaren att ställa specifika frågor i skriftlig form till försvarsministern, som kan detaljerna om detta. Låt mig dock konstatera att regeringen givetvis har ett samlat ansvar tillsammans med majoriteten i riksdagen för ett långsiktigt hållbart försvar i Sverige. Vi har förändrat försvaret på en rad olika punkter för att ställa om det till ett modernt försvar. Socialdemokraterna och övriga oppositionspartier ville inför valet 2010 minska budgeten mer än vad Alliansens partier och regeringen ville göra. Därför är Socialdemokraterna svaret skyldiga när det gäller på vilket sätt man ville minska budgeten och hur det skulle påverka Försvarsmaktens personalförsörjning, för att ta ett exempel. Det som har skett alldeles nyligen - nyheten i går gällde omställning från yrkesofficerare till reservofficerare - handlar inte om att göra en besparing på Försvarsmakten i stort, utan om att ställa om försvaret. Det ska bli mer omställbart och passande för dagens system.

anf.58 Clas-Göran Carlsson (S):

Herr talman! Jag tackar för svaret, som närmast var en passning tillbaka. Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna har lika mycket pengar som regeringen i det nu gällande förslaget till budget. Frågan om regeringens styrning av Försvarsmakten blir inte mindre intressant mot bakgrund av den kraftiga kritik som Riksrevisionen riktar mot den så kallade Genomförandegruppens arbete med detaljstyrning av Försvarsmakten. Dagens beslut går dessutom stick i stäv med det underlag som Försvarsmakten lämnade in så sent som för två veckor sedan. I försvarsministerns debattartikel i Dagens Industri den 28 februari, som märkligt nog publicerade innan Försvarsmakten officiellt hade lämnat in sitt underlag skriver ministern bland annat: "Jag ser dock redan nu framför mig att det kommer att behövas förbättrad styrning av Försvarsmakten." Två frågor infinner sig. Har regeringens tidigare styrning av Försvarsmakten varit undermålig? Saknas det de facto en samsyn mellan regeringen och dess egen myndighet?

anf.59 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Utifrån min horisont som näringsminister följer jag detta på ett övergripande plan. Men hela regeringen har ett ansvar för ett långsiktigt hållbart försvarssystem. Jag vet att försvarsministern har en mycket tät och god kontakt med sina myndigheter och att hon arbetar fortlöpande med detta. Utöver det har vi en försvarsberedning, där även Socialdemokraterna sitter med, för att genomlysa både de yttre hot som eventuellt kommer mot Sverige i framtiden och den förmåga som vi vill att Försvarsmakten ska ha i framtiden. Jag tycker att försvarsfrågor har den digniteten att det är läge att lägga ned sandlådan och i stället växla upp för att ha seriösa samtal om hur vi ska stärka och få ett långsiktigt hållbart försvarssystem i Sverige. Jag hoppas att även Socialdemokraterna är med på den båten.

anf.60 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Min fråga går till miljöminister Lena Ek. Vintern 2012 utfärdades för första gången lavinprognoser i de svenska fjällen för samtliga 21 fjälldistrikt. Enligt den utvärdering som har gjorts anses prognoserna vara både kostnadseffektiva och bra. Jag läser innantill i Naturvårdsverkets rapport. De säger att två slutsatser har dragits. Det är högst relevant och samhällsekonomiskt försvarbart med lavinprognoser som varnar och utbildar allmänheten i lavinsäkerhet. För vintern 2012-2013 kommer inga lavinprognoser eftersom utvecklingsprojektet har avslutats. Min fråga är: Kommer miljöministern att agera så att Sverige går vidare och fortsätter att genomföra denna typ av prognoser?

anf.61 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Det pilotprojekt som Naturvårdsverket tillsammans med SMHI på eget initiativ har drivit under två vintrar har varit bra. Det tror jag utan att ha fått någon information från Naturvårdsverket, men jag kan sluta mig till det av den allmänna diskussionen. Det har gett goda resultat. Projektets slutrapport publicerades av Naturvårdsverket i december. Jag väntar på material från verket om detta tvåårsprojekt.

anf.62 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Det har varit fyra tragiska dödsfall med svenskar inblandade de senaste åren. Om nu dessa lavinprognoser kan medverka till ett utökat fjällsäkerhetsarbete och bidra till att man färdas säkrare i en terräng som är svår att förutsäga, vilket utvärderingen också verkar stödja, bör det väl vara självklart att snabbt komma fram till hur man fortsätter med prognoserna. Sverige är det enda land bland Europas bergsländer som inte kan erbjuda denna typ av nationella lavinprognoser i dag. Jag skickar frågan till regeringen: Vad tänker man göra fortsatt?

anf.63 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Det är helt riktigt att det har inträffat några tragiska lavinolyckor också i Sverige under denna säsong. Det beror på att vi har haft sådana väderförhållanden att det har varit många laviner i fjällvärlden. På Naturvårdsverket finns ett fjällsäkerhetsråd. Det är där man har drivit projektet för att se vilken nytta man har av det. Jag kommer att titta på det material som jag hoppas kommer från Naturvårdsverket och Fjällsäkerhetsrådet både med tanke på de tragiska olyckor som har hänt och på hur mycket fjällturismen betyder för arbete i de här bygderna och för att hela Sverige ska kunna leva. Jag kan då bedöma hur mycket som ska ligga på de myndigheter vi har och som har sina delansvar och hur mycket ansvar som ska ligga på näringen, som i det här fallet har ansvar också för utmärkning och lavinvarningar på de enskilda orterna.

anf.64 Johan Johansson (M):

Herr talman! Jag har en fråga till näringsminister Annie Lööf. Efterfrågan på mineraler ökar som en följd av att många av världens länder får det allt bättre. Detta är jättepositivt för Sverige, som är en stor gruvnation. Jag ser dock att vi har några utmaningar. I Norrbotten har vi två gruvprojekt som är på gång - Laver mellan Älvsbyn och Arvidsjaur och Kallak i Jokkmokk. Det är två stora gruvsatsningar där det kryllar av riksintresseanspråk och riksintressen. Min fråga är: Hur ser näringsministern på att man ska kunna hantera de motstridiga intressen som ibland finns mellan rennäring, besöksnäring och till exempel vindkraft?

anf.65 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! För ett antal veckor sedan presenterade jag regeringens mineralstrategi. Syftet med mineralstrategin är att skapa långsiktigt hållbara gruvsamhällen, att stärka de lokala samhällena och att få en gruvnäring som är i samklang både med miljön och med omkringliggande näringar. Det var 20 åtgärdsområden som jag då presenterade. Där ska vi nu ge i uppdrag till olika myndigheter att förstärka lokala gruvsamhällen. En del är de riksintressen som Johan Johansson tar upp och som framför allt Norrland har många olika delar av. Länsstyrelsen i Norrbotten får bland annat i uppdrag att ta fram en samrådsplan eller en dialogplan för samerna där man ska hitta ett dialogforum mellan samerna och gruvnäringen för att hitta en väg framåt. Jag tror att det är viktigt att få just en sådan fastare samtalsform på plats.

anf.66 Johan Johansson (M):

Herr talman! Jag får tacka näringsministern för svaret. Jag tror att det är oerhört viktigt att näringarna utvecklas tillsammans i symbios. Man måste också förbättra dialogen. Malmfältsgruppen har varit ett sätt att göra detta tidigare. Jag förutsätter att den blir kvar trots att det nu blir ett nytt mineralforum som sådana här frågor ska hanteras i.

anf.67 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! I den mineralstrategi som jag presenterade ligger detta att förstärka kommunerna, det vill säga att myndigheten nu ska ta fram en handbok för att hjälpa kommuner vid större etableringar, exempelvis gruvetableringar, med bostäder och service till exempel. Där ingår också ett uppdrag till Boverket att se hur vi kan minska hinder för bostadsbyggande. Utöver detta kommer regeringen att inrätta ett mineralforum som vid sidan om Malmfältsgruppen ska jobba med att implementera mineralstrategin. De har även möjlighet att komma med nya förslag. Vi har lagt 50 miljoner i att implementera mineralstrategin. Där finns också möjligheter för de aktörer som är med i forumet - både gruvnäringen och andra intresseorganisationer som miljörörelsen, LRF och samerna - att ha en tät dialog. Det är jag som näringsminister som är ordförande i detta mineralforum.

anf.68 Catharina Bråkenhielm (S):

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Maria Larsson. En stor fråga inom Alliansens äldrepolitik har varit införandet om lagen om valfrihet där de äldre har fått välja vilket hemtjänstbolag de vill ha hjälp av. Nu har det visat sig att ett stort antal kommuner inte är intresserade av att införa lagen. Maria Larsson och samtliga allianspartier vill lagstifta om detta, alltså lämna valfriheten och låta lagen bli tvingande för kommunerna. I förrförra veckan, tror jag att det var, framkom att ledande politiker inom Moderaterna har ändrat sig och vill släppa tvångslagstiftningen för kommunerna. Min fråga till Maria Larsson är: Vad är det egentligen som gäller? Ska lagen bli tvingande, eller kommer den att fortsätta vara frivillig för kommunerna?

anf.69 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Lagen om valfrihet finns i dag i 177 kommuner. Det vi kan se är att i dessa kommuner är de äldre mer nöjda med sin hemtjänst. Det talar för att det är viktigt för de äldre att ha möjligheten att bestämma själva. När vi frågade i en enkätundersökning vad de äldre själva anser var det 83 procent som sade att de vill ha möjligheten att välja. Sedan gör inte alla ett aktivt val, men det vi ser är att allt fler gör det. Därför har vi i full enighet tillsatt en utredning som ska titta på om detta ska vara ett obligatorium och utreda konsekvenserna av det för kommunernas del och för de äldres del. Den utredningen är tillsatt, men den har inte avlämnat något yttrande. Den utredningen ska vara klar under nästkommande år. Därför har vi ännu inte något svar på detta. Min utgångspunkt är att det är viktigare att de äldre får bestämma än att politikerna får bestämma.

anf.70 Catharina Bråkenhielm (S):

Herr talman! Att släppa på kravet att lagstifta om den obligatoriska LOV framförs, precis som ministern har sagt, av det största allianspartiet och Moderaternas gruppledare i riksdagen, Anna Kinberg Batra, och statsrådet Peter Norman. De påpekar också tydligt att en förbättrad välfärd är viktigare än hur och av vem vården utförs. Det är någonting som vi socialdemokrater helhjärtat ställer oss bakom. Maria Larsson säger att de äldre vill välja, och det är alldeles självklart. Men vad jag har förstått vill de äldre välja på innehållet i hemtjänsten, det vill säga vad man ska få hjälp med, och inte vilket bolag som utför den. Man kan också notera att kostnaderna för hemtjänsten har ökat i de kommuner som har infört den här lagen, och det är inte kostnaden för hjälpen hos den gamla hemma som har ökat utan de administrativa kostnaderna. Min fråga kvarstår: Vad finns det för funderingar kring detta? Är det så att alla kommuner kommer att tvingas till detta, det vill säga kommer man att släppa valfriheten och göra en tvingande lag av detta?

anf.71 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Nu får jag nog rätta frågeställaren lite. Det står redan i dag i lagtext att äldre ska ha möjlighet att påverka innehållet i hemtjänsten och när den ska utföras så långt det bara är möjligt. Det har vi redan lagstadgat. Jag vet att Socialdemokraterna brukar säga att det är viktigast. Ja, men det har vi redan skrivit in i lagen. Det kan inte vara något alternativ. Det ska ske så långt det bara är möjligt. Det är inte heller så att det är dyrare för kommuner att tillhandahålla LOV eftersom alla utförare ska ha lika mycket i ersättning som kommunens egen verksamhet kostar. Det är grejen med LOV. Den jämför kvaliteten, inte kostnaden. Den driver kvalitetsutveckling, och det kan vi se eftersom de äldre är mer nöjda i kommuner där man har haft LOV. Min utgångspunkt är naturligtvis att vi låter den här utredningen arbeta färdigt. Den kommer med sina förslag. De ska remissbehandlas i sedvanlig ordning. Jag tycker att det är viktigare att äldre får bestämma än att politiker ska hålla kvar beslutsmakten. Jag förstår att vi är oense därvidlag.

anf.72 Peter Jeppsson (S):

Herr talman! Min fråga går till näringsministern. Flygtrafikledartornet på F 17 i Ronneby skulle ha varit ersatt med ett nytt torn enligt plan 2009. Regeringsbeslut att bygga tornet har ännu inte fattats trots att investeringen är budgeterad. Det saknas endast ett formellt beslut om byggstart från regeringen. Befintligt torn innehållande teleteknisk utrustning, flygledarutrustning, radar med mera har ett bästföredatum. Det passeras den 31 december 2014. Efter det får tornet och ingen utrustning användas. Konsekvensen blir att all flygtrafik, militär och civil, till och från flygplatsen stoppas helt med allt vad det innebär. Vi kommer att ha flygplats och en militär flygbas utan någon som helst trafik. Ingen får landa eller starta där om det inte kommer något beslut från regeringen. Min fråga till ministern är: Vad behöver utredas ytterligare som inte redan har utretts sedan 2009?

anf.73 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Jag tackar Peter Jeppsson för den mycket intressanta frågan. Jag får också erkänna att även om jag är ansvarig för allmänna frågor i dag kan jag inte dessa detaljfrågor. Jag vet inte heller i vilken process de ligger i Försvarsdepartementet. Jag råder Peter Jeppsson att ställa en skriftlig fråga till ansvarig minister för att få svar på de frågor som han har.

anf.74 Peter Jeppsson (S):

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Svaret upprör mig ganska mycket. Det är ett tecken på att detta inte har diskuterats i regeringen. Det är ett akut läge. Den här frågan har lyfts vid fyra fem olika tillfällen i skriftliga frågor med mera. Den har bollats vidare mellan olika departement. Jag förutsätter att den finns någonstans i Statsrådsberedningen. Det tar mellan två och tre år att bygga detta. Det är ett akut läge. Det finns pengar avsatta. Försvarsmakten säger att de måste ha en byggnation klar, annars kommer det inte att lyfta eller landa ett enda plan i Kallinge oavsett om det är civilt eller militärt. F 17 är en av de två skarpa flygflottiljer som vi har i Sverige. Därtill kommer den civila delen med allt vad det innebär för näringslivet, som jag tror ligger ministern varmt om hjärtat. Det kommer också att upphöra. Min fråga är: Vad behöver utredas ytterligare? Frågan är sönderutredd sedan länge.

anf.75 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Jag förstår den oro som frågeställaren känner, men mitt svar kvarstår. Det finns tyvärr inte några detaljer som jag känner till eller kan delge under riksdagens frågestund i dag. Den har alldeles säkert diskuterats och beretts inom olika departement. Det är så vi brukar hantera frågor. Varje torsdag fattar regeringen många beslut, och jag hoppas att också den här frågan kommer upp på bordet när den är färdigberedd och när regeringen som helhet har landat.

anf.76 Tobias Sjö (M):

Herr talman! Jag vill rikta en fråga till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson rörande pensionsåldern. Frågor om pensionsåldern rör ofta upp stora känslor. I många länder med en mer utsatt ekonomisk situation än Sveriges leder förslag om att ändra pensionsåldern till omfattande demonstrationer och ibland upplopp. Jag menar att perspektivet, både i Sverige och utomlands, alltför ofta är alltför negativt. Det heter att vi är tvingade att höja pensionsåldern för att klara såväl finansiering av framtidens välfärd som utförande av framtidens välfärdstjänster. Det låter som om ett arbete alltid skulle innebära ett ovälkommet tvång. Herr talman! Jag vill fråga socialförsäkringsministern hur mer positiva aspekter av arbetet tas till vara i pågående utredningar om pensionsåldern. Vi vet att både fysisk och mental aktivitet är nyckeln till en frisk ålderdom. Hur belyses i utredningarna arbetet som ett sätt att hålla i gång både hjärna och kropp i en tid när demenssjukdomar blir allt vanligare?

anf.77 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! I grund och botten kan man bara bekräfta problemställningen. Om man ska säga två saker om pensionsfrågor i allmänhet tycker jag att man ska börja ungefär där frågeställaren startade. I många länder skapar detta närmast tumultartade situationer. Jag tycker att vi, utan att drabbas av övermod, ska säga att vi har en rationell och rimligt fungerande beslutsprocess i Sverige där vi i ordnade former kan hantera ganska svåra problem, normalt sett utan både generalstrejk och upplopp utanför parlamentet. Det tror jag är bra. Det gäller även pensionsfrågor. Det mer handfasta svaret är att hela idén bakom Pensionsåldersutredningen är att belysa hur ett längre arbetsliv ska kunna nås och vilka hinder som står i vägen. Den utredningen kommer att presenteras redan i april. Den kommer att ge oss ett stort antal svar som visserligen formellt sett är utredningens men som uttryckligen är beställda av regeringen och den parlamentariska pensionsgruppen. I delbetänkandet gick de i detalj igenom vilka hinder vi kan se i dag, alltifrån fysiska, verkliga, observerbara hinder till sådana hinder som mer handlar om föreställningar och attityder.

anf.78 Tobias Sjö (M):

Herr talman! Tack för svaret! Jag tycker att det är bra att det här är på gång, men jag vill ändå höra lite om hur regeringen ser på de ytterligare aspekter som finns när det gäller pensionsåldern. Det är bra att man ser över det. Alliansregeringen har varit föredömlig med att belysa och betona vikten av ett arbete för att minska utanförskapet. Detta starka samband finns självfallet även för våra äldre. Det är naturligtvis glädjande att det finns grupper som ser fram emot pensionsdagen som den dag då den stora friheten inleds med tid för utlandsresor, fritidsintressen och barnbarn. Men den bilden stämmer långtifrån för alla. Det finns många som går från arbetsgemenskap till ett åldrande i ensamhet. Därför vill jag fråga hur den pågående utredningen belyser arbetets förmåga att skapa samhörighet och sociala relationer. Hur ser regeringen på risken att hamna i ett socialt utanförskap för den som lämnar arbetslivet av ålderskäl?

anf.79 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Det är bra poänger. Det är precis den sortens saker som belyses där. Jag tänker inte föregripa själva utredningen, men hela utredningens anda går ut på att öka möjligheterna att vara kvar i arbetslivet upp i åldrarna. Man ska titta på vilka konsekvenser det får och vilka förutsättningar det kräver. Det handlar om allt från omställbarhet till arbetsmarknadens funktionssätt. Det handlar också om vilka problem, alltifrån fysiska till mer fördomsrelaterade, vi kan uppleva i olika åldrar. Allt detta finns med där, men jag tänker inte föregripa själva utredningen. Den finns i ett sammanhang. Man brukar ibland skoja och säga att utredningar är antingen till för att begrava problem eller för att verkligen förbereda lösningar på problem. I det här fallet är det min mycket bestämda uppfattning att hela den parlamentariska pensionsgruppen ser det som en förberedelse till en lösning på ett problem. Sedan ska man vara noga med att säga att över lag kan fler jobba högre upp i åldrarna, men det finns också en stor individuell variation här. Det finns många arbetsmiljömässiga och andra problem som måste lösas i ett sammanhang.

anf.80 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! Senare i dag kommer vi att rösta igenom ett förslag som innebär att regeringen tvingas återkomma till riksdagen i höst för att säkerställa att de som är sjuka ska kunna få rehabilitering. Det är bra. Det jag är tveksam till är om regeringen kommer att återkomma, för den här riksdagen har också gett regeringen till känna att man ska återkomma när det gäller havandeskapspenning eller graviditetspenning, som det nu heter. Vi vet att kvinnor i dag nekas rätt till graviditetspenning och att det inte uppfattas som rättssäkert, utan det är väldigt olika bedömningar trots att de har likartade yrken. Därför gav vi detta till känna från riksdagens sida. Jag har tidigare ställt en fråga här i kammaren om när regeringen tänker lämna en proposition i frågan. Då var statsrådet inte här, utan det var ett annat statsråd som fick svara. Hon fick erkänna att hon inte kunde svara på frågan. Därför ställer jag frågan till statsrådet Ulf Kristersson: När kommer det en proposition om graviditetspenning? Då pratar jag inte om egenföretagare utan om kvinnor över lag.

anf.81 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Mitt enkla och korta svar är att jag inte för dagen kan ge besked om exakt när den proposition som vi har aviserat tidigare kommer att komma till riksdagen. Men det pågår alldeles säkert ett arbete i Regeringskansliet.

anf.82 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! Om det hade varit en relativt ny fråga hade jag förstått statsrådets svar, men nu är det här någonting som ett gemensamt och enigt socialförsäkringsutskott hanterade redan hösten 2010. Man kan tycka att det har dragits i långbänk, och det oroar mig om inte regeringen kan återkomma i en fråga som är viktig för väldigt många kvinnor på dagens arbetsmarknad. Vad är det som har gjort att den här frågan har dragits i långbänk, och vad är det som gör att ni måste utreda den ytterligare? Jag kan hänvisa till att det när det gäller graviditetspenning finns en utredning från Anna Hedborg. Då kanske statsrådet kan sätta sig ned och läsa den.

anf.83 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Jag ska naturligtvis återkomma med svar på den frågan. Jag kan dock inte ge det här och nu i riksdagen.

anf.84 Meeri Wasberg (S):

Herr talman! Nästan varje dag kan vi ta del av berättelser där vi får höra om barn som kommer i kläm på ett eller annat sätt, direkt eller indirekt. Det kan exempelvis vara när en förälder som uppbär sjukersättning får sina utbetalningar stoppade under utredningstiden på grund av en anonym anmälan eller när ett återkrav landar i brevlådan innan överklagandetiden gått ut. Då drabbas inte bara den vuxne utan också barnen. De drabbas ekonomiskt, men det handlar också om allt vad det innebär av oro. Det är nu mer än 20 år sedan Sverige ratificerade barnkonventionen. I november debatterade vi här i kammaren. Det handlade om att barnkonventionen borde göras till svensk lag. Den hittillsvarande metoden har på många sätt varit väldigt bra, men vi socialdemokrater anser att det är dags för nästa steg. Regeringspartierna visade i november att de inte var beredda till detta. Jag undrar då: Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att barnperspektivet ändå ska föras fram? Min fråga gäller såklart Maria Larsson.

anf.85 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Meeri Wasberg beskriver ett antal situationer som berör vuxna men som också indirekt berör barnen. Jag tror att vi behöver ett mycket tydligare barnperspektiv i vårt land. Vi har gjort en kartläggning där vi har stämt av svensk lagstiftning kontra barnkonventionen och sett att svensk lagstiftning är i paritet med barnkonventionen. Däremot vet vi inte riktigt hur det ser ut i praktiken, för det är inte alltid som lagparagraferna överensstämmer med praxis. Därför är det viktigt för oss att framöver göra en sådan avstämning av hur det i praktiken fungerar för barnen. Vi är också noga med att titta på vad FN:s barnrättskommitté har sagt och kritiserat Sverige för. De kritiserar alla länder, och det tycker jag är bra. Det är som en bilbesiktning. Vi får hjälp att förbättra vår lagstiftning utifrån ett barnperspektiv. Jag kan glädja Meeri Wasberg med att vi i alliansregeringen faktiskt är överens om att titta på möjligheten att inkorporera barnkonventionen. Vi håller för närvarande på att skriva direktiv till en sådan utredning.

anf.86 Meeri Wasberg (S):

Herr talman! Vi socialdemokrater är som sagt av den uppfattningen att det, om barnkonventionen gjordes till svensk lag, skulle vara ett tydligt signalsystem om just vikten av de här frågorna. Det är glädjande att regeringen verkar ha förändrat sin position sedan i november. Man kan fundera på vad som har bidragit till detta. Vi har som sagt positiva erfarenheter från Norge. Det är möjligtvis det som har inspirerat. Jag måste ändå säga att jag beklagar att regeringen under lång tid har varit så splittrad i den här frågan. Jag ser med stor tillförsikt och med stort nöje fram emot att få ta del av utredningsdirektivet. Förr eller senare kanske det kommer, förmodligen senare än förr, i vart fall om vi jämför med en del andra frågor som ligger på regeringens bord. I avvaktan på detta borde det vara en angelägenhet för hela regeringen. Det handlar inte minst om hur saker och ting faller ut i den praktiska utövningen.

anf.87 Statsrådet Maria Larsson (KD):

Herr talman! Det är intressant att höra att Meeri Wasberg har bråttom. Vi ratificerade som sagt barnkonventionen för ganska många år sedan, och under många av de åren har det suttit en socialdemokratisk regering som aldrig tillsatte någon utredning för att titta över inkorporering. Jag skulle nog vilja säga att det är ett steg framåt att vi nu håller på att skriva direktiv, vilket vi alla kan glädjas över. Det handlar naturligtvis om att konsekvensanalysera. Blir det en starkare ställning? Det finns jurister som hävdar det. Det finns också jurister som hävdar motsatsen. Det är alltså viktigt att göra konsekvensanalyser. Vi har tittat på Norges exempel. Jag hade en hearing i höstas där jag bjöd in alla nordiska grannländer för att de skulle berätta om sina vägval och sina erfarenheter. I Norge pekade man just på att man tyckte att barns ställning i rättsprocessen hade stärkts i samband med inkorporeringen. Det tycker jag är en väldigt intressant aspekt att gräva vidare i. Vi ska be att få återkomma när direktiven är klara. Jag hoppas att det ska vara till glädje för oss alla.

anf.88 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Min fråga går till miljöminister Lena Ek och handlar om användningen av biodrivmedel i framtiden. Efter vad som kommit ut från EU-kommissionen förs det nu diskussioner om att man vill begränsa användningen av biodrivmedel och sänka EU:s tidigare mål för biodrivmedel i Europa. Omställningen till en mer miljövänlig transportsektor skulle därmed fördröjas. I Sverige finns det många bussföretag och åkerier som nu ställer om. Man satsar på biodiesel. Det finns inom svenskt jord- och skogsbruk stora möjligheter att producera råvaror till biodrivmedel. Biodrivmedelsbranschen känner osäkerhet om vad som ska hända i en tid då det behöver tillföras kapital för investeringar. Min fråga är: På vilket sätt kommer miljöministern att agera och visa att Sverige har fortsatt höga ambitioner att ställa om transportsektorn och stegvis fasa ut en del av de fossila bränslena, så att vi får en mer miljövänlig transportsektor i framtiden?

anf.89 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Tack för den här viktiga frågan! Vi har tre otroligt tuffa klimatmål i Sverige. Vi ska minska med 40 procent till 2020. Vi ska ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030, och vi ska vara klimatneutrala 2050. För att klara just målet om en fossiloberoende fordonsflotta - det är egentligen svaret på frågeställarens fråga - tillsattes en utredning som ska vara klar i sommar för att titta på vilka verktyg vi behöver. Då gäller det att hitta teknikoberoende strukturer eller åtgärder som gör att vi lyfter fram de här frågorna. Under tiden tittar vi på hur vi kan hitta nya metoder för till exempel metangasreducering och biogasproduktion. Det finns ett stort anslag till Energimyndigheten för att man ska jobba med detta. Vi tittar också på Energimyndighetens miljöforskningsanslag när det gäller hur vi kan utveckla tekniken.

anf.90 Gustav Nilsson (M):

Herr talman! Tack, miljöministern, för ett positivt svar! Jag tycker att det är en bra målsättning att vi satsar på att använda en högre andel av förnybara drivmedel inom transportsektorn. Den målsättningen bör ligga fast. Och, som sagt, branschen vill ha tydliga spelregler, vill se det här långsiktigt och vill ha klara besked inför framtiden. Min följdfråga till miljöministern är om miljöministern ytterligare kan kommentera något om Sveriges möjligheter att göra biodrivmedel till en grön framtidsbransch. Vilka möjligheter har vi, och vilka hinder kan vi möta på vägen?

anf.91 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Jag ska inte gå igenom våra 16 miljömål, men jag skulle önska att alla i riksdagens kammare kunde dem. Men det här är naturligtvis väldigt viktigt. Just när det gäller alternativa bränslen är det en paradgren där man kan kombinera miljövänlighet och klimatvänlighet med god ekonomi och arbetstillfällen i hela landet för att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling i Sverige. Det finns mycket kvar att göra på det här området. Just nu brottas vi - det var där frågeställaren började i förra frågan - med EU-kommissionen när det gäller certifieringsreglerna för alternativbränslen. Både jag och energiminister Anna-Karin Hatt har i dag diskuterat med miljö- och jordbruksutskottet runt detta, och tyvärr är ju en del av förslagen från EU-kommissionen väldigt gammaldags. Vi har kommit längre när det gäller produktion av andra generationens etanol, metanol och inte minst biogas och elbilar. Jag tror att det här är en fråga som vi kommer att behöva återkomma till, men var säker på att vi gör allt vad vi kan för att trycka fram en bra utveckling!