Frågestund

anf.28 Carina Adolfsson Elgestam (S):

Herr talman! Min fråga går till Annie Lööf. Efter att ha följt Svenska Dagbladets rapportering av turerna kring Nuonaffären blir man bekymrad. Det väcker ett flertal allvarliga frågor om hur regeringen styr våra statligt ägda företag. I medier har vi under den senaste veckan kunnat ta del av hur Regeringskansliet hanterade frågan när Vattenfall köpte det holländska företaget Nuon för 97 miljarder kronor. En affär av det här slaget är med alla mått mätt en viktig fråga, inte bara för bolagsstyrelsen utan också för ägaren, det vill säga staten. 97 miljarder kronor motsvarar nästan 250 000 årslöner för till exempel en sjuksköterska eller grundskollärare. Mot bakgrund av detta vill jag fråga Annie Lööf: Har statsministern haft kännedom och godkänt affären, eller har statsministern inte haft kännedom om affären?

anf.29 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Som frågeställaren vet var jag inte statsråd i den regering som handhade Nuonaffären. När styrelsen för Vattenfall skulle analysera och därefter genomföra förvärvet informerade man självklart dåvarande näringsminister Maud Olofsson och Näringsdepartementet och därmed hela regeringen. Konstitutionsutskottet, som jag då var ledamot i, granskade detta förlopp under förra mandatperioden och kom fram till att det regelverk som fanns följdes. Om statsministern har varit informerad kan han nog själv bäst svara på.

anf.30 Carina Adolfsson Elgestam (S):

Herr talman! Jag utgår från att det är en regering som uttalar sig i olika frågor. Oavsett om man var statsråd vid det aktuella tillfället eller inte är det väl det som regeringen gör som gäller. Jag kan tolka svaret som att statsministern alltså var informerad när Vattenfall gjorde den här affären, som är bland de allra största i vårt land. Vi kan konstatera att det handlar om att svenska skattebetalare, som ministern vid olika tillfällen vill värna och säger att vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar, har förlorat 15 miljarder. Det är ganska mycket pengar som vi i Sverige skulle ha kunnat använda pengarna till någonting annat, exempelvis löner för lärare i skolan och vårdpersonal på våra sjukhus.

anf.31 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Låt mig konstatera att företagsvärderingar är oerhört komplicerade, och det kan ske både omvärdering och nedvärdering av förvärv senare. De investeringar som gjordes under Socialdemokraternas tid är ungefär i samma storleksklass. När det gäller investeringar i nät och kärnkraft i Tyskland har nedskärningar skett med motsvarande samma summa som i Nuonaffären. Detta visar att det är komplicerade beräkningar. Den andra delen som är viktig är att regeringen alltid är fullt informerad, även om det enbart är ett statsråd som tar emot informationen, och att det är styrelsen, i det här fallet för Vattenfall, som bär ansvaret, har gjort analysen och genomfört förvärvet. Vi har som alliansregering styrt upp både processen och regelverket för de statligt ägda bolagen. Det började dåvarande näringsministern med, och Peter Norman som ansvarig minister för det nu har fortsatt det arbetet.

anf.32 Christer Akej (M):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. Alliansregeringen har som bekant beslutat göra en kraftfull satsning på utbyggnaden av infrastrukturen i vårt land. Anslaget för underhåll av järnvägsnätet har nästan fördubblats. I dag är det alla hjärtans dag, så jag tänkte passa på att beröra det område där jag speciellt har mitt hjärta, nämligen Skåne. Skåne, som ingår i Öresundsregionen, är ett område med nästan fyra miljoner invånare. Det är en tillväxtregion. Skåne är en viktig transitregion för hela Sverige och är, kan man säga, Sveriges port mot kontinenten. Som gränsregion hanterar Skåne en stor del av våra företags transporter till våra viktigaste exportmarknader. Transittrafiken är betydande, och varje år rullar drygt en miljon lastbilar genom Skåne. Detta väntas öka rejält när Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar. Hälften av allt gods som Sverige importerar värdemässigt går genom Skåne. I Skåne finns två av de fem svenska hamnar som ingår i EU:s prioriterade nät. Min fråga till ministern är: På vilket sätt kommer regeringen att ta hänsyn till Skånes viktiga roll som transitregion då infrastrukturmedel ska fördelas?

anf.33 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Om vi skulle ta alla hjärtans dag på fullt allvar skulle vi nog avslöja allting i dag, men det kommer jag tyvärr inte att göra. I den infrastrukturproposition som lades fram i höstas och som kammaren fattade beslut om i december är det väldigt tydligt uttalat att det finns några fokus vi måste bära med oss. Det gäller det gränslösa tänkandet: infrastruktur över kommungräns, länsgräns och landsgräns. Vi behöver använda alla trafikslagen. När det gäller Öresundsregionen, som Christer Akej tar upp, är det särskilt utpekat i direktiven - i synnerhet kopplat till transporter men också det ökade behovet av arbetspendling - att i åtgärdsplaneringen se Skånes roll och betydelse, inte bara för regionen utan för landet i sin helhet och för Europa.

anf.34 Christer Akej (M):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Öresundsbron har betytt mycket för Skåne och för hela Sverige. Resandet på bron sedan starten ökat kraftigt, och i dag görs 90 000 resor på bron varje dag. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer kapaciteten på Öresundsbron vara fullt utnyttjad. Det kommer att kräva en satsning på en ytterligare Öresundsförbindelse. Det som diskuteras är en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. I dessa diskussioner måste involveras även representanter för den danska sidan. Min fråga är: På vilket sätt diskuteras en ny Öresundsförbindelse?

anf.35 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Det är viktigt att ta med sig perspektivet Danmark av flera skäl. Det var före jul en ganska svår händelse på den danska järnvägen med ett stort rälsbrott. Det var inte ett problem i första hand för Danmark; det var ett stort problem för hela godstransporten för svensk industri. Vi ser hur viktiga förbindelserna är för människor som ska ta sig över sundet till sitt dagliga jobb. Detta innebär att vi har upprättat kontakt sedan tidigare med Danmark. Vi hade det när vi tittade på förutsättningarna för och behovet av en ny förbindelse, HH-förbindelsen, i den tjänstemannagrupp som har arbetat med frågan. Vi arbetar fortfarande gemensamt för att se vad varje medlemsland för sin del behöver göra i sitt eget område i form av anslutningar och kringarbeten så att stråket fungerar och att det blir så effektivt som möjligt. Vi måste göra det tillsammans.

anf.36 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Min fråga är till Annie Lööf. Förra veckan presenterade Internationella energibyrån, IEA, sin utvärdering av svensk energipolitik. Beskedet var tydligt; Sverige saknar en plan för att ersätta kärnkraften. IEA fastslår att den första svenska reaktorn av åldersskäl behöver tas ur drift 2022 och den sista 2030. På frågan om 100 procent förnybar energi svarade IEA:s chef: Why not? - Varför inte? Sverige står inför ett vägval att bygga ny kärnkraft eller ställa om mot förnybar energi med sol, vind och bioenergi. Min fråga till Annie Lööf är: Avser regeringen att låta utreda ett helt förnybart energisystem?

anf.37 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Tack för frågan. Just nu slår den förnybara energin rekord. I måndags presenterade Energimyndigheten den officiella statistiken över 2012. Man kan konstatera att vindkraften når upp till rekordnivåer på 7,1 terawattimmar. Den el som vindkraften i dag producerar motsvarar den årliga elförbrukningen i tio kommuner av Växjös storlek. År 2006 producerades 1 terawattimme, och i dag är det 7. Det har varit en ofantlig ökning av den förnybara energin. Det är en symbolhandling som Miljöpartiet nu efterfrågar. Vi går nu alltmer mot ett förnybart energisystem. Energimyndigheten gör i dag redan i praktiken det som Lise Nordin efterfrågar. Man har i det underlag som skickades in från Naturvårdsverket i december förra året presenterat olika modellräkningar för hur vi ska kunna gå till ett klimatsmart samhälle utan utsläpp.

anf.38 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Jag skulle inte säga att det handlar om en symbolhandling utan om att ge energibranschen de tydliga besked som den efterfrågar. Annie Lööf hänvisar här till den bilaga som följde Färdplan 2050 där Energimyndigheten har gjort en datakörning som består av ett A4-ark. Det kallar inte jag en seriös utredning om hur Sverige kan nå ett helt förnybart energisystem. Det finns i dag ett flertal oberoende studier som visar hur Sverige kan nå 100 procent förnybar energi. I riksdagen är det en majoritet av ledamöterna som står bakom ett mål om 100 procent förnybar energi. Före jul krävde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att Energimyndigheten får i uppdrag att ta fram en strategi för 100 procent förnybart. Även Annie Lööf har nyligen uttryckt att hennes mål som centerledare är ett helt förnybart energisystem. Är det inte rimligt att regeringen låter titta på det mål om 100 procent förnybar energi som en majoritet av ledamöterna i Sveriges riksdag står bakom?

anf.39 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Nu är det inte symbolpolitik som vi ägnar oss åt utan reella resultat i vardagen. Vi kan konstatera att de insatser som regeringen har gjort sedan 2006 de facto har gett resultat och att den förnybara energin har ökat markant. Jag tog tidigare upp vindkraften. En annan del är att 56 procent av Sveriges elproduktion i dag är förnybar. Det är en hög siffra. Vi har i dag minskade utsläpp av koldioxid, och vi vill fortsätta på den banan. Därför har vi ett antal myndigheter - Energimyndigheten och Naturvårdsverket är två av dem - som arbetar intensivt och effektivt med frågan. När IEA presenterade sina resultat i förra veckan tillsammans med energiministern och de gemensamt beskrev den väg som regeringen framgångsrikt har slagit in på var det ett uttryck för att också vilja mer på det förnybara området.

anf.40 Ismail Kamil (FP):

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Erik Ullenhag. I dag tar det för lång tid för nyanlända att komma i gång och få ett arbete. Jag undrar om diskriminering kan vara en förklaring till att det tar så lång tid. Hur ser ministern på det?

anf.41 Statsrådet Erik Ullenhag (FP):

Herr talman! Jag vill tacka frågeställaren. Diskriminering är en delförklaring till utanförskapet. Är det hela förklaringen? Nej. Vi har framför allt identifierat att vi har en integrationspolitik som har präglats för mycket av omhändertagande och för lite av jobbfokus. Men vi behöver också se en verklighet där den som har ett muslimskt klingande namn, har romsk bakgrund eller på annat sätt inte är i majoritetsnormen drabbas. Människor kan drabbas i krogkön. Vi har forskning som visar att du kallas i lägre grad till anställningsintervjuerna ifall du har ett muslimskt klingande namn. Det är också bakgrunden till att vi har skärpt diskrimineringslagen och fört samman de olika myndigheterna i kampen mot diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen. Det handlar också om ett långsiktigt arbete att förändra attityder. Det är först när arbetsgivare ser till kompetens och inte ursprung och etnicitet som vi på allvar lyckas.

anf.42 Ismail Kamil (FP):

Herr talman! Tack för svaret, ministern. Sverige har världens bäst utbildade lokalvårdare och busschaufförer. Utbildning ska löna sig även om man råkar vara född i ett annat land. Vad avser ministern att göra för att bekämpa diskriminering i allmänhet och i synnerhet diskriminering av utrikes födda akademiker?

anf.43 Statsrådet Erik Ullenhag (FP):

Herr talman! Den ena delen handlar om att bli bättre på det som kallas validering, det vill säga: Hur ser vi till att översätta en utbildning från ett annat land till svenska förhållanden? Nu samlar vi den kompetensen och kunskapen hos en myndighet och ser vad som fungerar. Man ska vara tydlig med att säga att det nog inte räcker med att bara få ett papper på vad en utländsk utbildning är värd. Vi ser på de satsningar vi har gjort från regeringens sida att när människor samtidigt kan få praktik eller yrkessvenska och få in en fot på arbetsmarknaden är det ett sätt för sjuksköterskor, tandläkare och läkare som har haft med sig den utbildningen att på allvar komma in i samhället. Jag har själv haft samtal med rätt stora delar av svenskt näringsliv och speciellt ledningarna för de större företagen. Vi behöver också ha arbetsgivare som tar mångfaldsarbetet på allvar. Där finns ett antal som gör betydligt mer än vad man gjorde förr. Politiken har sitt ansvar med praktikplatser, skarp lagstiftning mot diskriminering, validering och mottagande. Men vi har också ett ansvar i hela samhället att se mångfalden och dra nytta av den.

anf.44 Solveig Zander (C):

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Det handlar om färjetrafiken till och från Gotland. För alla som bor och verkar på ön och också för oss fastlänningar är färjetrafiken till och från ön väldigt viktig. Det handlar om en trafik som ska vara prisvärd, tät, tillgänglig och tillförlitlig för både person- och godstransporter. Persontrafiken och godsflödet till och från ön är helt avgörande för framtidstron och för investeringar så att man kan ha ett arbete och bo och verka på ön. Vad är det som händer inom Gotlandstrafiken?

anf.45 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Tack så mycket för frågan. Den är väldigt aktuellt på många olika sätt. I dag har vi ett avtal som från början skulle löpa ut 2015. För att i tid kunna klara av att gå igenom förutsättningarna för vad som behöver finnas med i en kommande upphandling och ge tid och förutsättningar för dem som vill och skulle kunna lämna ett anbud förlängdes avtalet fram till 2017. Nu är vi mitt uppe i en situation där vi är i dialog med regionen. Uppdrag har givits till Trafikverket att upphandla en trafik. Förutsättningarna har varit att man ska kunna hitta en möjlighet att få konkurrens. Det handlar också om att ta till vara det som det har kommit önskemål om. Det gäller tillgängligheten och turtätheten. Prisfrågan är också en väsentlig faktor, åtminstone när man talar med turistnäringen. Arbetet är precis i gång för att hitta de rätta förutsättningarna så att en upphandling skulle kunna gå i gång lite senare i vår.

anf.46 Solveig Zander (C):

Herr talman! Om jag förstår statsrådet rätt menar statsrådet att man ska lyssna väldigt mycket på gotlänningarna och de önskemål som kommer från ön. Har jag uppfattat statsrådet rätt att man är villig att jämföra med de infrastrukturpengar som vi satsar på järnväg och tåg så att pengar också ska tillfalla färjetrafiken på samma sätt? De är också med och betalar skattepengar till sin väg. Deras väg är färjan.

anf.47 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Det finns ett mått som kammaren har varit med och beslutat om som handlar om: När ska staten gå in och teckna trafikavtal utifrån tillgänglighetsperspektivet? Där klarar sig i dag Gotland väl enligt de principerna. Ändå har staten valt att årligen gå in med ungefär 400 miljoner kronor för att teckna möjlighet till färjetrafiken. Det kan jämföras med Sörmland som i sin länsplan och nationella plan har ungefär 350 miljoner om året. Det blir lite svårt att jämföra på det sättet som Solveig Zander i detta läge gör. Staten har sagt att vi även fortsättningsvis ska vara med och ta det ansvar som krävs och behövs för att vi ska kunna ha en fungerande färjetrafik till och från ön. Självklart har vi lyssnat, för arbetet har skett tillsammans med Gotland. Nu pågår det sista för att se hur och på vilket sätt vi ska möjliggöra att få in så många anbud som möjligt. Får vi inte det har vi sagt att vi får fundera på om vi i stället ska ha statligt ägda fartyg som någon annan kan driva för att klara det som behövs.

anf.48 Johnny Skalin (SD):

Herr talman! I EU-nämnden har jag med EU-ministern vid flera tillfällen diskuterat den kommande EU-budgeten och avgiften för Sveriges medlemskap i unionen. EU-ministern har då hävdat att jag ska hålla mig lugn, avvakta och se och uppfatta regeringens förhandlingar som goda och framgångsrika. Nu ser vi resultatet av dessa förhandlingar. Det har blivit en budget som är eurocentrisk och där vår rabatt har skurits ned, och regeringen känner inte ens till vilket återflöde vi får till Sverige. Jag tog upp detta med statsministern under återrapporteringen i tisdags. Han menade att det är ett gott resultat och att det är bra att Sverige är en stor nettobidragsgivare, kanske den största nettobidragsgivaren per capita i Europa. Han motiverade det med att genom att ge mycket pengar till Europa främjar vi tillväxten. Hur ser Birgitta Ohlsson på den slutsatsen?

anf.49 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP):

Herr talman! Den budget som förhandlades fram förra fredagen är den första i EU:s historia där man har skurit ned. Det är en mindre och mer modern budget. Kategorin där forskning ingår har ökat med 40 procent, och jordbruksstödet har minskat med 10 procent. Naturligtvis hade vi kunnat gå ännu längre, men vi lever i en politisk verklighet där majoriteten av Europaparlamentarikerna och majoriteten av EU:s regeringar ville behålla status quo. Utifrån de förutsättningarna är det en överraskande bra budget. Det är viktigt att lyfta fram. Vi som har varit med på denna förhandlingsresa under nästan tre år minns att det bitvis såg mörkt ut för den svenska positionen. EU-kommissionen föreslog att vi skulle få en årsavgift på 40 miljarder kronor. Den lyckades vi förhandla ned till 32 miljarder kronor. Vi har också fått ökade stöd på en hel del fronter vad gäller den svenska kontexten.

anf.50 Johnny Skalin (SD):

Herr talman! Den politiska verkligheten är att Sverige har vetorätt i dessa frågor. Vi har rätt att avgöra om vi vill gå med på beslutet att behålla den svenska nettobidragskostnaden för EU-medlemskapet på en väldigt hög nivå. Jag fick inget svar på min fråga om Birgitta Ohlsson tycker att det är bra eller inte för Sverige att kvarstå som den kanske största nettobidragsgivaren i Europa. Statsminister Reinfeldt tyckte så. Vad tycker EU-ministern apropå de diskussioner jag har haft med EU-ministern i EU-nämnden? Vad tycker EU-ministern om att vi finansierar andra stater? Det är ju det som det handlar om, att Sverige finansierar de fattiga staterna i Europa. Vi finansierar länderna i östliga partnerskapet, till exempel Ukraina med en bnp på en sjättedel av den svenska och en befolkning på nästan 45 miljoner. Hur ser regeringen på den kommande utvidgningen i förhållande till den svenska nettobidragskostnaden till EU?

anf.51 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP):

Herr talman! Till skillnad från Sverigedemokraterna tror alliansregeringen på solidaritet och europeiskt samarbete. Från första stund har vi varit tydliga med att Sverige är en av nettobetalarna, att vi betalar mycket och att vi var beredda att fortsätta betala mycket. Vi var dock inte beredda att betala orimligt mycket, så vi pressade tillbaka vår avgift och kämpade hårt, med starkt stöd från denna kammare, för mer modernisering. Därför fick vi segrar med 40 procent mer i stöd till kategorin för forskning med mera, och vi lyckades också pressa ned jordbruksstödet. Vi har givetvis också strävat och kämpat för att vi ska få ett starkt återflöde till det som är viktigt. Vi har slagits för gleshetskriteriet i budgeten, som hjälper visa delar av vårt land. Vi har också slagits för landsbygdsutvecklingen och sådant som vi vet ger ett mervärde för Sverige. Det är dock viktigt att betona solidaritet. Det är därför vi är del av det europeiska samarbetet, och det är därför vi ska utveckla det ännu mer.

anf.52 Jonas Sjöstedt (V):

Herr talman! Min fråga går till näringsminister Annie Lööf och gäller uranbrytning. Vi blev nyligen påminda om de stora miljöriskerna med uranbrytning vid en gruvolycka i Talvivaara i Finland. Det var ett stort läckage i en nickelgruva med uranhaltig malm. I Sverige prospekteras det som bekant flitigt för att eventuellt kunna utvinna uran framöver, bland annat i den vackra Oviksbygden i Jämtland. Inom en ganska kort framtid kommer man troligen att skicka in en ansökan för att bryta malm, och då är det skarpt läge. Till min glädje läste jag att partiledaren Annie Lööf skrev i Östersundsposten att hon vill förbjuda uranbrytning i Sverige. Innebär det att näringsministern Annie Lööf håller med partiledaren och kommer att säga nej till uranbrytning om den frågan hamnar på regeringens bord, vilket den gör om inte det kommunala vetot används?

anf.53 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Låt mig först och främst understryka att det inte har inkommit någon ansökan om att bryta uran. Det är också viktigt att komma ihåg att den berörda kommunens fullmäktige har vetorätt innan frågan ens kan komma på regeringens bord och prövas enligt miljöbalken. Regeringen kommer alltså inte att kunna ge tillstånd till utanbrytning om inte berörda kommuner, i detta fall i Jämtland, säger ja. När ansökan sedan kommer till regeringen kommer den att prövas. Som centerpartist har jag varit tydlig med att säga att jag inte tycker att vi ska ha uranbrytning i Sverige.

anf.54 Jonas Sjöstedt (V):

Herr talman! Partiledaren Annie Lööf var mycket tydligare än näringsministern Annie Lööf. När du skrev i Östersundsposten var det ingen tvekan: Kommer denna fråga vill ni ha ett förbud. Min fråga förutsätter att kommunen inte lägger in sitt veto utan säger ja. Lovar du då, Annie Lööf, att ni säger nej om det blir en ansökan och den hamnar på regeringens bord? Då är det ni som äger frågan. Kan du som näringsminister säga att det inte blir någon uranbrytning i Oviken, att det kan man glömma?

anf.55 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Jonas Sjöstedt har inte testat på att vara både partiledare och minister. Förhoppningsvis gör han aldrig det, men om han gör det kommer han att inse att man är samma person oavsett titel. För att en uranbrytningsansökan ska behandlas av regeringen krävs det att de kommuner som berörs tycker att det är okej. Använder lokala politiker sitt veto stoppas möjligheten att bryta uran. Jag förutsätter att man gör så på de orter som berörs, men kommer det på regeringens bord har jag varit tydlig med hur jag kommer att agera.

anf.56 Mikael Oscarsson (KD):

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till biståndsminister Gunilla Carlsson och rikta blicken mot en orolig del av världen som inte får så mycket uppmärksamhet, nämligen Kongo. Vi var fyra riksdagsledamöter som för mindre än ett år sedan åkte dit. Det var skakande att se en misär där 70 procent lever på mindre än 1 dollar och där våldtäkt än i dag används som en del av krigsföringen. Vi besökte också Panzisjukhuset i östra Kongo som byggts upp med hjälp av svenska biståndsmedel. Det är en pågående konflikt. Under 20 år har miljontals människor mist livet. Vad kan Sverige genom FN och EU göra för att påverka utvecklingen i positiv riktning så att det kan bli fred och slut på kriget?

anf.57 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Regeringen har ett starkt engagemang i detta område som vi kallar Storasjöregionen. Sverige har diplomatisk närvaro i Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Rwanda. Varför nämner jag detta? Jo, jag tror att vi förutom att ha ett starkt svenskt engagemang, inte minst genom det europeiska samarbetet, behöver titta på hur länderna regionalt försöker hantera det som är grundorsakerna till den förfärliga humanitära situationen och att människor ännu inte har kommit ur kriget. Det handlar om att vi måste få en långsiktig lösning genom att de samarbetar för att skapa fred och komma undan den förstörelse som sker. Vi har stoppat biståndet till Ruanda eftersom vi i en FN-undersökning har sett att Ruanda har begått övergrepp. Vi har sett till att föra samman parterna för fredssamtal i Kampala. Jag var i regionen i början av året för att politiskt trycka på i denna del. Nu hanteras det inom ramen för Afrikanska unionen och FN för att man ska komma till rätta med grundorsakerna till den fruktansvärda situation som inte minst kvinnor befinner sig i.

anf.58 Mikael Oscarsson (KD):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret och engagemanget och för det som har gjorts. I nästa omgång kanske du kan berätta mer konkret vad som står på agendan. Jag tror att vi alla, både här och i omvärlden, är överens om att det är en hemsk konflikt, men frågan är hur vi kan komma framåt och vad vi konkret kan göra i fråga om påtryckningar på regimen för att förmå den att komma med en långsiktig lösning. Detta är på ett sätt en del av den rikaste delen av världen. Det finns mycket naturtillgångar och en otrolig rikedom i marken, men ingenting fungerar. Frågan är vad Sverige mer konkret kan göra i framtiden genom kontakter bilateralt och genom FN och EU för att stoppa detta.

anf.59 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! I mitt första svar valde jag att inrikta mig på Ruanda och att vi måste titta på grundorsakerna till att det ser ut som det gör. När det gäller Demokratiska republiken Kongo måste vi naturligtvis ställa ökade krav på det politiska ledarskapet för att komma till rätta med laglösheten och bristen på rättsliga institutioner och statsinstitutioner i östra delen av Kongo. De har också ett ansvar för territoriell integritet och för att sköta sin del av relationer och närvaro för att kunna vara bra partner i en regional insats för fred och säkerhet. Man måste angripa diskrimineringen av minoriteter och att man inte har samarbetat. Vi måste sedan se till att fortsätta med vårt humanitära stöd och hjälpa till för dagen för att lindra nöden och döden. Vi måste också se till att vi långsiktigt ställer resurser och kompetens till förfogande för att bygga rättsstatskapacitet och stärka civilsamhället och se till att det blir ansvarsfulla investeringar, företagande och nya jobb i den här rika delen av världen som just nu inte har sin fulla potential, vilket framför allt drabbar kvinnor och barn.

anf.60 Johan Andersson (S):

Herr talman! Min fråga går till integrationsminister Erik Ullenhag. Nu är det drygt två år sedan etableringsreformen infördes här i landet. Ett av skälen till etableringsreformen var att fler nyanlända skulle komma ut på arbetsmarknaden. Den senaste statistiken från Arbetsförmedlingen visar att det i dagsläget är drygt 155 000 utrikesfödda som är arbetslösa eller i program. Det är en ökning med 15 000 sedan föregående år. Vi vet att de utrikesfödda har en särskilt bekymmersam situation på arbetsmarknaden. Man kan dess värre också se att de åtgärder som regeringen hittills har föreslagit för att få ut fler i reguljära arbeten inte räcker till. Är regeringen beredd att föreslå ytterligare åtgärder framöver för att stimulera så att fler kommer ut på arbetsmarknaden?

anf.61 Statsrådet Erik Ullenhag (FP):

Herr talman! Jag tackar för frågan. Är vi beredda att vidta fler åtgärder? Ja, det är vi. Detta är ett område som vi reformerar eftersom det är en av våra viktigaste samhällsutmaningar. Hur ser vi till att ta till vara den kraft som finns i människor som har flytt eller invandrat till vårt land? I dag är situationen på arbetsmarknaden sådan att var sjätte person som gick till jobbet i morse är född i ett annat land - var fjärde tandläkare, var tredje läkare. Det har aldrig någonsin varit så många födda i andra länder som går till jobbet. Det spelar oerhört stor roll för svensk välfärd. Som frågeställaren påpekar finns det människor som inte har kommit in på arbetsmarknaden. En fråga är hur vi möter de nya som kommer hit. Vi möter med praktikplatser. Vi har sett till att de nu möter Arbetsförmedlingen i stället för kommunernas socialtjänst. Vi kommer att fortsätta att reformera hur vi möter nyanlända. En annan fråga är hur vi möter dem som har fastnat i ett utanförskap. Där kommer vi att fortsätta att reformera politiken. Detta är vår stora samhällsutmaning.

anf.62 Johan Andersson (S):

Herr talman! Tack för svaret. Mycket av dagens arbetsmarknadspolitik är riktad till det privata näringslivet, och det är väl bra. Men det finns en sektor som kommer att ha gigantiska rekryteringsbekymmer framöver, nämligen den offentliga sektorn. Där kommer det att vara brist på vårdpersonal, barnskötare, kvalificerad administrativ personal med mera. Min följdfråga till integrationsministern är: Vilka åtgärder ser ministern som möjliga att genomföra för att bättre kunna matcha den här kategorin medborgare på den svenska arbetsmarknaden?

anf.63 Statsrådet Erik Ullenhag (FP):

Herr talman! En fråga som vi har aviserat och som vi tittar på är hur vi organiserar svenskundervisningen för invandrare och hur vi kopplar den närmare arbetsmarknaden. Vi kan titta på hur integrationen har fungerat. Grundproblematiken har varit att vi inte har sett människor som kommer till vårt land som potentiella arbetstagare utan snarare som bidragstagare. Det har skapat en omhändertagandementalitet som har varit ett stort problem. Svenskundervisningen för invandrare är i dag på sina håll mycket bra kopplad till arbetsmarknaden, men inte tillräckligt. Jag ser framför mig en verklighet som innebär att om någon har en dröm eller idé om att arbeta som undersköterska ska vi anpassa svenskundervisningen och kombinera den med yrkessvenska och praktik. Redan i den här budgeten har vi förslag på 6 000 praktikplatser för nyanlända. Vi inför praktiskt basår för dem som har låg utbildning. Vi kommer att behöva göra mer, men den stora reformen som jag ser framför mig under kommande år är att klara av att skapa en svenskundervisning som är mer anpassad efter individen och mer kopplad till en arbetsplats. Då tror jag, precis som frågeställaren, att den offentliga sektorns personalförsörjning är en av nycklarna att titta på.

anf.64 Jasenko Omanovic (S):

Herr talman! Jag har en fråga till näringsminister Annie Lööf. På måndag har Mittuniversitetets styrelse att ta ställning till en radikal förändring i sin organisation. Förslaget är att lägga ned Campus Härnösand. I Härnösand har man utbildat lärare i 170 år. Tillsammans med den distansutbildning som finns inom lärarutbildningen är det en profilfråga för Mittuniversitetet och det är en stor utbildning på campus. Lärare är ett bristyrke i Sverige. Vi har 400 000 arbetslösa, och vi har 85 000 arbetslösa ungdomar. Nu skär regeringen ned med 20 000 utbildningsplatser på två år. Vad kommer ministern att göra för att förhindra en nedläggning av Campus Härnösand?

anf.65 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Det här är en fråga som är ställd till Jan Björklund som utbildningsminister, men eftersom jag representerar hela regeringen svarar jag naturligtvis på frågan. Mitt engagemang för Mittuniversitetet är stort. Mitt eget parti har haft ett enormt engagemang i detta och mina föregångare har varit viktiga för utvecklingen. I den proposition som lades fram för ett par år sedan när universitetet bildades pekade man ut tre noder med Härnösand, Sundsvall och Östersund. Från mitt eget partis horisont regionalt hade man gärna sett att Härnösand skulle utvecklas som studieort. Det här är ett beslut som universitetets styrelse eventuellt kommer att fatta nästa vecka, om jag har förstått rätt. Jag har varit i kontakt såväl med styrelsen som med de aktiva centerpartisterna i Västernorrland.

anf.66 Jasenko Omanovic (S):

Herr talman! Torbjörn Fälldin, före detta statsminister, samt jag och 2 500 andra har demonstrerat mot beslutet. Det här är ett beslut som påverkar regionen och utbildningsmöjligheterna i regionen. Det påverkar småföretagare i regionen. Det är mycket olyckligt om styrelsen nu fattar detta beslut. Därför är det viktigt att nu inse att regeringens besparing som innebär en minskning med 20 000 högskoleplatser under två år är fel väg att gå. 2 500 har demonstrerat mot detta. En före detta centerpartistisk statsminister och den före detta socialdemokratiska statsministern Göran Persson med flera säger att detta är fel. Vad tänker ministern göra åt detta?

anf.67 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! För mig är det en självklarhet att vi ska ha högskolor och universitet över hela landet. De är i mångt och mycket tillväxtmotorer men skapar också möjligheter för människor att utbilda sig på högre nivå runt om i landet oavsett var man bor. Jag välkomnar det engagemang som har väckts. Jag tycker att det är synd att man väljer att lägga ned. Men det är till syvende och sist ett beslut som styrelsen har att fatta. Det är också viktigt att hålla sig till fakta. Regeringen har tillfört 18 000 fler utbildningsplatser under detta år och inte skurit ned. Den satsning som har gjorts under tidigare år var en tillfällig satsning under en djup lågkonjunktur, och vi har valt att förlänga satsningen och tillföra 18 000 fler platser under 2013. Det är viktigt för att vi ska få mer utbildning och en högre utbildning i hela landet. Dessutom har Härnösand fått ökade infrastrukturmöjligheter för en bättre pendling, vilket jag hoppas kan vara en del i framtiden.

anf.68 Jessika Vilhelmsson (M):

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Birgitta Ohlsson. För två veckor sedan kom det statistik från Kronofogdemyndigheten som visade att antalet obetalda snabblån har ökat drastiskt under 2012 jämfört med 2011. Bakom dessa siffror finns det förstås många människor som riskerar att hamna i en skuldfälla. Konsumentministern skrev tillsammans med Beatrice Ask och Peter Norman en debattartikel som handlade om olika insatser för att skydda konsumenter mot oseriösa aktörer. Bland annat föreslogs att snabblåneföretagen ska bli tillståndspliktiga och att Finansinspektionen ska få tillgång till sanktioner och utföra tillsyn. Det är mycket bra. Jag undrar vad vi mer kan göra för att få stopp på skuldsättningen i ett tidigt skede. Min fråga till statsrådet är därför: Hur kan man arbeta förebyggande för att undvika att människor hamnar i skuldfällan?

anf.69 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP):

Herr talman! Precis som Jessika Vilhelmsson beskriver ser vi en lavinartad ökning av snabblånen. Men de är givetvis symtom på någonting annat, nämligen ett samhälle där alltför många lever med alltför små marginaler, och där sparandet verkligen behöver upprättas igen. Vi ser också att under den tid då varslen har blivit fler har antalet obetalda snabblån hos kronofogden ökat med 62 procent sedan 2011. Detta tar vi alltså på största allvar. När vi diskuterar snabblånen måste vi också tala om överskuldsättning. Redan den 1 oktober i höst kommer Anna Hedborgs utredning, som jag har tillsatt, om hur vi ska få fram tydliga åtgärder. Vi ska kartlägga inte minst hur sårbara grupper drabbas av överskuldsättningen i samhället. Samma dag, den 1 oktober 2013, kommer Beatrice Ask att lägga fram mer konkreta förslag om hur vi kan gå vidare när det gäller att ändra lagar på denna front. Vi tar alltså detta otroligt seriöst. Utspelet mot snabblånen är bara en av många åtgärder som måste vidtas.

anf.70 Jessika Vilhelmsson (M):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Ser ministern också någon annan möjlighet när det gäller hur man kan upplysa och informera om vad som kan hända om människor hamnar i skuldfällan? Jag tror att det finns rätt många människor som man kan hjälpa redan på det sättet. Kan man till exempel i skolan ge mer kunskap och information? Finns det fler saker att göra på det området?

anf.71 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP):

Herr talman! Konsumentverket jobbar redan i dag med det som heter Ung konsument. Där försöker man uppmuntra sin egen personal, men även de personer i kommunerna som jobbar med att upplysa om konsumentfrågor, att nå unga. Där är skolan viktig. Det lyfts fram i skolan och läroplanen att det ska bli mer konsumentrelaterade frågor i relevanta ämnen som matematik och samhällskunskap för att man verkligen ska synliggöra och försöka fylla de kunskapsluckor som finns hos många unga, eftersom det är framför allt unga som drabbas av just snabblåneföretagen. Jag kan också konstatera att dagen efter att jag, Beatrice Ask och Peter Norman gjorde vårt utspel beslöt snabblåneföretagen själva att de skulle börja sanera branschen och starta en förening där bara seriösa aktörer ska få vara med. Det är bra att marknaden reagerar, och den kanske borde ha reagerat ännu tidigare. I höst kommer Sverige att vara värd för en stor nordisk konferens som handlar om överskuldsättning. Detta är inte bara ett svenskt problem, utan vi måste också lära av våra grannländer hur man göra förbättringar.

anf.72 Karin Åström (S):

Herr talman! Luleå Hamn är en av Sveriges fem största. Därifrån utskeppas stora mängder järnmalm, stora mängder stål och många produkter, särskilt från basnäringen men även från hela näringslivet uppe i norr. Infrastrukturen runt hamnen behöver uppgraderas utifrån den stora tillväxten uppe i norr. En utredning är på väg att påbörjas. Finansieringen är löst på så sätt att näringen, kommunen, Sjöfartsverket, Trafikverket och EU-kommissionens så kallade TEN-T-projekt är med på banan. Det enda som nu krävs för att detta EU-finansierade projektet ska komma i gång är ett ja från regeringen till EU-kommissionen. Det börjar bli bråttom för att få i gång utredningen. Jag vill ställa en fråga till statsrådet Elmsäter-Svärd. Vad blir statsrådets besked: ja eller nej till EU-kommissionen?

anf.73 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Tack för frågan som i allra högsta grad är aktuell. Jag känner väl till att det pågår ett stort arbete och har gjort det under en längre tid, inte minst samarbetet med LKAB och Trafikverket. Det ska även muddras i farleden. Däremot får jag nog göra Karin Åström lite besviken eftersom jag inte kan svara vare sig ja eller nej i dag. Vi har tid på oss fram till den 28 februari, om jag inte missminner mig. Vi håller på att hantera alla de ansökningar som har kommit in. Därför vill jag inte föregå detta, utan vi kommer att lämna ett svar.

anf.74 Karin Åström (S):

Herr talman! Som statsrådet är mycket väl medveten om är det en enorm tillväxt uppe i länet, och man ska föra ut en enorm mängd järnmalm och kopparmalm i framtiden när man startar upp en gruva utanför Älvsbyn. Det finns alltså mängder av produkter som måste föras ut från denna hamn. Det är därför bekymmersamt att statsrådet inte kan sätta ned foten redan i dag och ange en viljeinriktning. Enligt uppgift har statsrådet ställt som krav att näringen, kommunen och universitetet - alltså flera - ska vara med och finansiera detta. Det har man löst nu. Då är det väl rimligt att statsrådets besked redan nu kunde vara ett ja.

anf.75 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Jag har själv varit i hamnen och i områdena runt omkring. Jag har också varit i fler hamnar. Men vi har också kopplat detta till hela stråkperspektivet för hela basnäringen som finns där. När vi har tittat på gruvnäringen som sådan är det alltifrån Malmbanan och kopplingar ut även till Narviks hamn. Vi har också tittat på den svenska sidan, och jag är väl medveten om detta. Men det görs också en ansökan på det sätt som det ska göras. Vi måste hantera den i samma ordning som alla andra som nu kommer in. Jag kommer att ha full respekt för denna ansökan precis som alla andra ansökningar och lämna besked i första hand till den som har lämnat in ansökan. Jag är väl medveten om situationen, och jag är också rätt klar över vad man så här långt har kommit fram till. Då skulle jag snarare kunna säga till Karin Åström att jag ser mycket positivt på att så många ändå har gått ihop för någonting som också är viktigt.

anf.76 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Jag har en fråga till konsumentminister Birgitta Ohlsson. För ganska precis två år sedan stod jag här i kammaren och frågade landsbygdsminister Erlandsson om ursprungsmärkning av livsmedel. Vi hade då, som kanske många minns, den tyska dioxinskandalen med misstänkt kontaminerat griskött. Svaret jag då fick handlade om frivillig märkning. Nu har vi en upprörd debatt om nötkött som har visat sig vara, åtminstone delvis, hästkött. Min upprördhet rör inte så mycket hästkött som att konsumenten har blivit vilseförd. För att konsumenten ska kunna göra ett medvetet val krävs att denne får information. En adekvat märkning av innehållets ursprung är en sådan information. Min fråga är: I vilka avseenden har regeringen agerat i frågan om ursprungsmärkning de senaste två åren eller, enklare uttryckt, vad har regeringen gjort?

anf.77 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP):

Herr talman! Frågan i sig ligger på landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Men det är självklart att den hästköttskandal som nu har briserat och upprört hela Europa kommer att påverka den debatt som vi har just nu. Det handlar inte bara om Sverige utan också om resten av Europa. Det är väl självklart att människor tydligt ska få veta vad de äter. Där finns det inte några stängda dörrar till den debatt som pågår i EU just nu. Livsmedelsverket ska starta provtagning av köttprodukter i butik - det har vi inte minst informerats om via medierna - och kontrollera om de innehåller hästkött. I går var det ett viktigt möte i Bryssel där Eskil Erlandsson var med. Det är viktigt att komma ihåg, och det lyfte kommissionen fram på mötet, att det inte handlar om brister i lagstiftningen utan om att man bryter mot det regelverk som finns i dag. Det måste bli kännbara straff för de aktörer som har gjort det. Vad man kort lyfte fram på mötet i går handlar dels om att göra dna-tester av livsmedel för att se om de innehåller hästkött eller inte, dels om att Europol ska försöka hjälpa länder att samordna det här. Man kan tycka att EU:s korruptionsmyndighet Olaf borde göra det, men de har inte mandat för just det. Men det här handlar om bedrägeri och om brott mot lagar och regler. Debatten om ursprungsmärkning kommer att fortsätta.

anf.78 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Jag har en kort följdfråga. Kommer restauranger att omfattas av översynen?

anf.79 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP):

Herr talman! Det som EU gör nu har stark koppling till skandalen just nu. Då hamnar koncentrationen på butik. Det är där som huvudfokus har varit. Man gör dna-tester på livsmedel, men det kan vara bredare än så. Jag utesluter inte att man testar helt andra faktorer. Där får jag återkomma med ett mer konkret svar. Jag är inte så insatt i detaljerna.

anf.80 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag har en fråga till biståndsminister Gunilla Carlsson. De multilaterala klimat- och miljöfonderna finns till för att hjälpa de fattigaste länderna att minska sina utsläpp och skydda sig mot ett förändrat klimat. Jag bad riksdagens utredningstjänst titta på hur mycket pengar regeringen har betalat ut till klimatfonderna. År 2010 betalade regeringen ut 755 miljoner kronor i stöd till dessa fonder, året efter, 2011, ungefär lika mycket. Men 2012 drog man kraftigt ned biståndet till de multilaterala miljö- och klimatfonderna. Och för i år har man bara budgeterat 500 miljoner kronor, alltså en nedskärning med ungefär 34 procent, till de globala miljö- och klimatfonderna. Jag vill fråga ministern om inte de allra fattigaste förtjänar högre anslag från den svenska regeringen än så här.

anf.81 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! De allra fattigaste förtjänar att vi hjälper dem att själva sig ta sig ur fattigdomen. De efterfrågar framför allt möjligheter att få arbete, utbildning, god hälsa och naturligtvis också bra klimat och miljö. Det vi gör i det svenska biståndet är att nu se till att upprätthålla en god och trovärdig nivå i ett ambitiöst och effektivt bistånd som ska nå ut till de allra fattigaste och framför allt att se till att vi uppfyller millenniemålen. Därför har vi valt att lägga de reformutrymmen som har funnits på att dels förbättra mödrahälsa och barnhälsa, dels se till att vi har pengar för vatten- och klimatinvesteringar. Vi har tillfört extra pengar till klimatet även för i år i budgeten.

anf.82 Jens Holm (V):

Herr talman! Gunilla Carlsson säger själv till tidningen Svenska Dagbladet den 29 januari i år: "Vi går ned till en mindre nivå, absolut." Och det handlar om en mindre nivå till fonder som anpassningsfonden, den gröna miljöfaciliteten och miljöfonder inom Världsbankens regi. Jag tycker att det är allvarligt att vi när det gäller de fattiga länder som drabbas av våra utsläpp inte kan ha den integriteten och ambitionsnivån att vi finansierar de globala fonder som finns till för att hjälpa de fattigaste länderna att hantera effekterna av våra utsläpp. Menar biståndsministern att den svenska regeringen verkligen inte ska ha en högre ambitionsnivå än den som ligger fast nu för de globala miljö- och klimatfonderna?

anf.83 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Jens Holm vet om att Sverige har varit ett av de absolut främsta länderna när det gäller att se till att få in snabbstartspengar i det här systemet. Sverige har stått för 11 procent av EU:s snabbstartsfinansiering för att tidigt få in klimat- och miljöutmaningarna i biståndet under det arbete som bland annat jag ledde internationellt. Därför gjorde vi en fyraårig satsning, en uttalad satsning med i botten 2 miljarder per år för klimat- och miljöinvesteringar i biståndet, och toppade det med ytterligare 2 miljarder under en uttalad tid därför att vi ville ha en snabbstartsfinansiering. Detta kan inte bara ligga på Sverige. Det är också viktigt att fråga vad biståndet ska finansiera. Nu talar en miljöpolitiker här och säger att biståndet ska gå till klimat- och miljöinvesteringar. Jag säger att biståndet ska syfta till att minska fattigdomen i världen och undanröja risker som gör att människor inte själva kan ta sig ur fattigdom. Det handlar om att skapa möjligheter för det. I det ingår naturligtvis att inte förstöra klimat och miljö. Men det är minst lika viktigt att investera i människors hälsa, utbildning och annat. Jag vill inte att det ena ska ske på bekostnad av det andra, utan vi har en väl avvägd mix av detta i alliansregeringens politik.

anf.84 Cecilia Dalman Eek (S):

Herr talman! Jag har en fråga till näringsminister Annie Lööf. Det råder massarbetslöshet i Sverige. I ett sådant läge är en viktig näringspolitisk åtgärd att se till att det finns god kompetens hos de människor som tar möjligheten att plugga vidare. En förutsättning för att öka sin kompetens kan vara att plugga på komvux. Men människors möjlighet att göra det har under alliansregeringens tid minskat allvarligt. Oroväckande siffror från Skolverket visar att platserna i komvux har minskat hela tiden ända sedan 2006. Trots alla vackra ord om det livslånga lärandet har inte detta ändrats. Jag skulle därför vilja veta vilket ansvar regeringen och näringsministern tar för det livslånga lärandet när det gäller möjligheten att plugga vidare på komvux.

anf.85 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Jag följer de varsel som sker runt om i hela landet. Jag besöker företag. Men framför allt besöker jag de anställda som drabbats av varsel, och det är ett tufft slag mot dem och deras barn och kanske möjligheten att betala räkningarna då varslen löper ut i uppsägning. Regeringen behöver därför ha en palett av olika åtgärder. Arbetsmarknadsutbildning är en åtgärd, en annan är den kommunala vuxenutbildningen, som frågeställaren säger. Och man hör på namnet att det är ett delat ansvar mellan stat och kommun. En tredje åtgärd är att satsa på den reguljära utbildningen. En fjärde åtgärd, som är minst lika viktig, är att se till att varslen inte sker, att ha konkurrenskraftiga skatter och villkor för de svenska företagen så att detta inte händer. Som näringsminister tycker jag att det är förvånande att Socialdemokraterna i tider av oro väljer att lägga på 30 miljarder i ökade kostnader för de svenska företagen. Det minskar inte varslen.

anf.86 Cecilia Dalman Eek (S):

Herr talman! Jag kanske kan förstå att kommunerna minskar antalet platser, därför att arbetslösheten innebär ökade kostnader för dem. Men det är någonting som man ändå måste ta ansvar för, och det har inte skett. Omräknat till heltidsstuderande har antalet platser på komvux minskat från 100 000 till 88 000 under den här perioden. Det är alldeles uppenbart att det inte håller. Och det här är siffror från Skolverket, regeringens egen myndighet. Jag måste fråga igen vilket ansvar regeringen tar för att öka antalet platser på komvux.

anf.87 Näringsminister Annie Lööf (C):

Herr talman! Regeringen tar ett väldigt stort ansvar. Förutom på komvux lägger vi mer pengar på till exempel lärlingsvux och yrkesvux - en palett av olika delar i vuxenutbildningen. Bara för det kommande året lägger vi pengar på ytterligare 18 000 utbildningsplatser. Vi gör det därför att vi ser att det är tufft och för att människor ska ha möjligheten att skola om sig. Jämför man stapeln vad Socialdemokraterna har satsat före 2006 med stapeln vad regeringen har satsat sedan 2006 och fram till nu ser man att det är en stor skillnad. Den här regeringen gör satsningar på just det som behövs i dessa tider: sänkta kostnader för att anställa och ha kvar jobben men också utbildningsinsatser om olyckan är framme och jobbet förloras. Det tycker vi är viktigt.