Aktuell debatt Torsdag 14 februari 2013

Aktuell debatt

Laddar... Laddar webbtv för debatt

Här visar vi webb-tv från riksdagen. Du kan ännu inte se webb-tv i efterhand i din mobiltelefon. För att se debatter i efterhand krävs fortfarande en dator.

anf.1 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka talmannen och de övriga partiernas gruppledare för att man har valt att hörsamma vår begäran om en aktuell debatt kring detta angelägna ämne. Sverige är i dag inne på det femte året med regeringens och Miljöpartiets nya regler för arbetskraftsinvandring som av OECD klassas som de mest liberala i hela västvärlden. När det nya regelverket sjösattes försvarades det med tal om ett stort behov av specialister på den svenska arbetsmarknaden. Granskningar av reformen har dock visat att de flesta arbetskraftsinvandrare är lågutbildade och att den inhemska arbetslösheten inom dessa yrken har nått rekordnivåer. Granskningar har också visat att en av sex arbetskraftsinvandrare inte deklarerar någon inkomst alls samtidigt som uppemot hälften av arbetskraftsinvandrarna kan ha tvingats att betala svart för sina arbetstillstånd. Det är uppenbart att Migrationsverkets nya regler inte räcker till och att missförhållandena fortfarande är stora. En stor del av arbetskraftsinvandrarna tvingas arbeta under slavliknande förhållanden med villkor som inte går att jämföra med vad som står i kollektivavtalen. Detta påverkar också situationen för arbetslösa i Sverige på ett negativt sätt. Lönerna pressas och arbetslösa människor i Sverige, varav många med invandrarbakgrund, trängs ut. Regeringen motverkar på det här sättet effekterna av sin egen integrations- och arbetsmarknadspolitik. Det är uppenbart att regelverket och kontrollerna på det här området snabbt och drastiskt måste skärpas. Det är hög tid att regeringen och Miljöpartiet redogör för vilka åtgärder man är beredd att vidta samt för de grundläggande motiven bakom försvaret av denna katastrofala reform. Om statsrådet Billström nu, mot förmodan, skulle få statsministerns tillåtelse att fortsätta driva frågan om att minska volymerna i den svenska massinvandringen vore den nuvarande arbetskraftsinvandringen en utmärkt ände att börja i. Jag hoppas på en klargörande debatt. I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).

anf.2 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Jag ska inleda med bakgrunden till den reform som regeringen tillsammans med Miljöpartiet genomförde för fyra år sedan. Öppenhet mot omvärlden är viktigt för Sverige. Det är också en utgångspunkt inom svensk migrationspolitik att migration är någonting positivt och bra för vårt samhälle. Alliansen har tagit vara på denna insikt och bland annat genomfört en politik som kraftigt förbättrat villkoren för arbetskraftsinvandringen. Vårt övergripande mål måste vara att se till att människor migrerar av fri vilja snarare än av nödvändighet. Detta kräver en bred, balanserad och långsiktig inställning till internationell migration. Fler politikområden kan också dra nytta av migrationens positiva effekter, till exempel inom arbetsmarknads-, handels- och utvecklingspolitiken. Det är numera välkänt att den ökande andelen äldre människor i Sverige på sikt innebär en allvarlig utmaning för hållbarheten i våra välfärdssystem. Det krävs att vi politiker lyfter blicken och inte bara ser till den situation som råder för stunden eller ens de kommande åren. Vi måste utforma en politik som långsiktigt kan hantera den brist på arbetskraft som väntar hela Europa. Att öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring är en viktig del i det arbetet. Att det i dag råder arbetslöshet utesluter inte heller att det kan förekomma brist på arbetskraft i vissa yrken eller sektorer. Av Arbetsförmedlingens rapport Var finns jobben? från januari i år framgår att det sker många rekryteringar även under en svag konjunktur. Det är också viktigt att komma ihåg att det kan råda brist även i yrkesgrupper där det inte krävs specialistkompetens. Det är den enskilda arbetsgivaren som har bäst kunskap om de egna rekryteringsbehoven och om vilken kompetens som behövs. Rekryteringsbehoven kommer framför allt att vara stora på lite längre sikt, bland annat på grund av den stora generationsväxlingen på arbetsmarknaden. Det gäller många yrkesområden och förväntas bli särskilt tydligt i glesbygden och i mindre kommuner. Inom flera yrken är risken stor att det kommer att bli en omfattande brist på arbetskraft under de kommande tio åren. I dagsläget råder det brist på en rad olika slags yrken i Sverige, både yrken där det krävs lång utbildning och yrken där det normalt sett inte krävs särskild yrkesutbildning. I Arbetsförmedlingens rapport återfinns en lista över yrken där det i dag råder stor efterfrågan. Där finns bland annat civilingenjörer, förskollärare, lastbilsmekaniker och kockar. Av de drygt 16 000 arbetskraftsinvandrare som beviljades tillstånd i Sverige år 2012 avsåg ca 7 000 tillstånd arbeten som typiskt sett inte ställer krav på särskild yrkesutbildning. Men då måste man beakta att drygt 5 000 av dessa var säsongsanställda plockare av vilda bär. Omkring 6 000 arbetstillstånd beviljades för arbete där det typiskt sett krävs antingen teoretisk specialistkompetens eller kortare högskoleutbildning. Fru talman! Ökad arbetskraftsinvandring kan leda till ökad tillväxt, som i sin tur leder till en större efterfrågan på arbetskraft. Och arbetskraftsinvandrare utgör inte en ersättning utan ett viktigt komplement på vår arbetsmarknad. Genom den reform som genomfördes 2008 öppnades nya vägar för arbetskraftsinvandring. Vi gick från en ordning där myndigheter bedömt behovet av att rekrytera arbetskraft från tredjeland till ett öppet och flexibelt system som ger Sverige goda förutsättningar att möta både dagens och framtidens behov på arbetsmarknaden. De nya reglerna för arbetskraftsinvandring har gett personer från länder utanför EU möjlighet att komma till Sverige för att arbeta, oavsett utbildningsnivå eller yrke men med tydliga krav på deras anställningsvillkor. Enligt OECD:s utvärdering av den svenska reformen förefaller det svenska systemet vara det mest öppna bland alla OECD-länder genom att vara efterfrågestyrkt, inte ställa krav på särskilda kvalifikationer och inte heller ställa upp kvoter. Jag tycker att det är viktigt att nämna att det svenska systemet för arbetskraftsinvandring, enligt OECD, inte har lett till sänkta löner för den inhemska arbetskraften och att det inte heller har skett någon massiv ökning av arbetskraftsinvandringen till Sverige. Inom några yrkesgrupper, till exempel dataspecialister, står migranterna dock för en betydande del av alla rekryteringar. Migrationsverkets certifieringsarbete har ytterligare förbättrat situationen för många företag med behov av att rekrytera arbetskraft utomlands. Certifieringssystemet innebär att seriösa arbetsgivare som har en viss kvantitet av ansökningar varje år, som alltid skickar in kompletta ansökningar och som erbjuder anställningsvillkor som uppfyller kraven kan certifieras av Migrationsverket. För de i dag drygt 400 certifierade företagen, bland annat Ikea och Ericsson, är den genomsnittliga handläggningstiden fem dagar. Om svenska företag ska kunna rekrytera arbetstagare som är eftertraktade på den globala arbetsmarknaden måste tillståndsprocessen gå snabbt, annars kommer dessa arbetstagare att välja en annan arbetsgivare. Samtidigt ska vi förhindra missbruk och att människor utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Alla arbetstagare ska ha rimliga arbetsvillkor, oavsett ursprung. Och det är självfallet oacceptabelt att enskilda arbetsgivare inte följer de lagar och regler som gäller. Regeringen kommer att fortsätta att arbeta aktivt för att säkerställa att så icke sker.

anf.3 Ylva Johansson (S):

Fru talman! De nya reglerna för arbetskraftsinvandring har gällt sedan 2008, och det är dags att se hur verkligheten har blivit. Statsrådet Billström säger här att man har förbättrat villkoren för arbetskraftsinvandrare. Tillåt mig tvivla. Låt mig ta några exempel. Så här skriver Hotell- och restaurangfacket efter att ha granskat 64 olika arbetsgivare: Vi har mött människor som arbetar tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan och utan någon chans till vila. Vi har träffat människor som hankar sig fram med månadslöner på 3 000-4 000 kronor. Protesterar de förlorar de sin rätt att vistas i landet. På en restaurang i södra Sverige arbetar två unga kineser från morgon till kväll sju dagar i veckan under ständiga utskällningar. Från lönen drar arbetsgivaren av stora summor för kost och logi samt för resan till Sverige. Nätterna spenderar de inlåsta i arbetsgivarens källare. Uppdrag granskning har visat att företaget Skogsnicke AB tog hit skogsarbetare från Kamerun. När Migrationsverket hade beviljat arbetstillstånd ändrades villkoren för arbetet snabbt. Nu skulle man jobba för 6 000 kronor i månaden - tiotimmarsdagar sex dagar i veckan. Chefer inom McDonalds är misstänkta för att sälja arbetstillstånd för 100 000 kronor per tillstånd. Detta är en bild av effekterna av den reform som ni har genomfört. Exemplen kan göras många. Det som är gemensamt är människors rädsla. Detta är människor som har kommit hit, som har blivit lurade och skamlöst utnyttjade och som saknar rättigheter. De riskerar att utvisas ur landet. Den tystnad som breder ut sig påminner mig om den situation som råder i länder där facklig verksamhet är förbjuden. Man undrar om detta är Sverige 2013. Det här är inte enskilda misstag. Det är en systematik som är en effekt av de regler som regeringen och Miljöpartiet har sjösatt. Det är regeringen som är ansvarig. Rörlighet över gränserna är bra; det är mycket bra. Sverige behöver influenser och människor av kött och blod som kommer till oss från andra länder. Vi vill att Sverige ska vara ett öppet land. Men det vi inte behöver är jobbtrafficking, lönedumpning och skamlöst utnyttjande av människor i utsatta situationer. Det är vad regeringens politik har gett oss. Fru talman! Det ska vara enkelt för arbetsgivare att få tag i rätt kompetens, och det ska gå snabbt och obyråkratiskt. Det är nödvändigt i en globaliserad värld för att vi ska kunna konkurrera och ha en rörlighet på arbetsmarknaden. Men det ska inte vara möjligt att utnyttja människor. Regeringen har gjort det mycket enkelt för oseriösa företag. Vi är många som gång på gång har krävt att man ska göra förändringar. Men regeringen säger nej. Tobias Billström - det är ditt ansvar! Vi socialdemokrater föreslår att det kontrakt som ligger till underlag för Migrationsverkets beslut måste bli rättsligt bindande som en lägsta nivå. Det ska inte vara möjligt att gå under. Vi vill ha en vandelsprövning. De företag som ansöker om att ta hit arbetskraftsinvandring måste kunna genomgå en kontroll och visa att de inte har skatteskulder eller på andra sätt har misskött sig tidigare. Självfallet måste man kunna mota Olle i grind när det gäller oseriösa företag. Vi vill ha en efterhandskontroll av skatter och avgifter via Skatteverket. Det kan inte vara så svårt att se om företagen verkligen betalar ut de löner som de lovade och som var själva grunden för det obyråkratiska beslutet hos Migrationsverket. Vi vill ha kännbara sanktionsavgifter mot de företag som bryter mot reglerna. Det är inte de enskilda människorna i en utsatt situation som ska straffas. Det är de oseriösa företagen som ska straffas. Vi hörde statsrådet Billström här - nöjd och nästan stolt över effekterna av sin reform. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Varför säger du nej till våra förslag, Tobias Billström? Tobias Billström säger också: Det är ju redan förbjudet att utnyttja människor. Ja, det är det. Men man kan ställa frågan så här, statsrådet Billström: Skattefusk är också förbjudet. Tror du att det skulle bli mer eller mindre skattefusk om man talade om för människor att Skatteverket inte skulle granska en enda självdeklaration? Vilken effekt man får handlar naturligtvis om vilka kontrollåtgärder man sätter upp. Regeringen har riggat ett system som gör det möjligt och mycket enkelt att utnyttja människor under otillständiga villkor. Varför vägrar regeringen att införa de kontroller och förslag som vi har lagt fram? (Applåder)

anf.4 Maria Ferm (MP):

Fru talman! Miljöpartiet arbetar för att det ska vara lätt att komma till Sverige. Människor kommer alltid att röra på sig av olika anledningar. Några åker utomlands för att studera, andra för att arbeta. Vissa flyttar tillbaka, andra gör det inte. Ofta är inte flytten frivillig utan påtvingad på grund av krig, konflikt, förföljelse, naturkatastrofer eller andra situationer som gör det omöjligt för människor att bo kvar i sina hem. Miljöpartiet värnar den svenska öppenheten inför omvärlden. Vi gröna ser migration som något positivt och fullständigt naturligt. Den svenska öppenheten är en öppenhet som skapar möjligheter för vissa att få en fristad undan förtryck och ger en möjlighet för andra att förverkliga sina drömmar. Samtidigt ger öppenheten Sverige nödvändiga förutsättningar att utvecklas som välfärds- och kunskapsnation. Miljöpartiet och den borgerliga regeringen kom 2008 överens om att öppna upp för utomeuropeisk arbetskraftsinvandring. Reformen har gjort det svenska systemet till en internationell förebild då den inte begränsar invandringen till fastställda kvoter av särskilt kvalificerad arbetskraft. Tack vare de nya reglerna är människor välkomna oavsett yrke eller utbildning under förutsättning att de har ett jobb med lön och villkor på samma nivå som svenska kollektivavtal. Det ekonomiska samarbetsorganet OECD har gjort en genomlysning av det svenska systemet och kommit fram till att det i huvudsak fungerar bra. Det har enligt OECD inte lett till den löne- eller villkorsdumpning som en del varnade för. Men det finns allvarliga problem som måste lösas. Miljöpartiet har under en längre tid fört samtal med fackliga organisationer, arbetsgivare och människor som har arbetskraftsinvandrat. Vi har tagit del av fruktansvärda vittnesmål om människohandel, svältlöner och en människosyn som kan liknas vid en slavhandlares. Klart är att systemet måste förändras, kontrollerna av arbetsgivarna förbättras och luckorna i lagstiftningen täppas till för att förhindra att människor utnyttjas. Allt missbruk måste stävjas. Det är aldrig acceptabelt att en människas utsatthet utnyttjas. Men lösningen är inte att riva upp reformen. Lösningen är inte att försvåra för människor att komma hit. I stället behöver reformen utvecklas för att stärka arbetskraftsinvandrares rättigheter och öka kontrollerna av företag. Migrationsverket har redan genomfört en rad åtgärder, till exempel certifiering av seriösa företag. Men fler åtgärder behövs. Efter dialog med bland andra TCO har vi tagit fram ett antal förslag som vi kommer att driva i förhandlingar med regeringen om att utveckla arbetskraftsinvandringsreformen framöver. Det handlar om åtgärder som utjämnar maktförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. De innebär väsentliga hinder och avskräckande effekter för oseriösa arbetsgivare att tjäna pengar på andra människor. Samtidigt garanterar åtgärderna ett fortsatt öppet system som Sverige kan vara stolt över. Vi vill till exempel att det ska finnas både förhandskontroller av arbetsgivarnas seriositet, speciellt i riskbranscher såsom hotell och restaurang samt jord- och skogsbruk, och efterhandskontroller för att kontrollera att den utbetalade lönen stämmer överens med den utlovade. Vi vill se en stärkt kontroll av arbetserbjudandet genom att arbetsgivare åläggs att bifoga anställningskontraktet. De arbetsgivare som bryter mot de regler som finns måste kunna få verksamma sanktioner. Det bör inkludera både svartlistning och möjligheter till skadestånd för arbetstagare. För att minska arbetstagarnas beroendeställning bör det också ges ökad tid och möjlighet att hitta ett nytt arbete om den existerande anställningen upphör. I dag har arbetstagaren endast rätt att stanna i Sverige i tre månader för att söka ett nytt arbete. Dessutom bör arbetstagaren inte vara knuten till den första arbetsgivaren under de första två åren, utan ha en möjlighet att byta. Vi föreslår ökade möjligheter för asylsökande som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd att ansöka om arbetstillstånd i stället - ett så kallat spårbyte. Vi vill att en bestämmelse införs i brottsbalken för att tydligare kriminalisera handel med arbetstillstånd. Det bör alltså göras olagligt att som arbetsgivare ta betalt för att ansöka om olika tillstånd åt arbetstagare. För att på allvar modernisera och humanisera svensk migrationspolitik krävs en politisk mognadsprocess hos både höger och vänster. Den måste utgå ifrån insikten om att migration är ett naturligt mänskligt beteende. Migration är inte något hotfullt, oavsett om det handlar om asylinvandring eller arbetskraftsinvandring. Lösningen är inte att skapa fler hinder för migration. Låt oss i stället diskutera hur nyanlända får goda förutsättningar att komma in i samhället och bra villkor på arbetsmarknaden och hur vi bäst tar till vara de människor, idéer och erfarenheter som vi har glädjen att välkomna till Sverige. (Applåder)

anf.5 Christer Nylander (FP):

Fru talman! Jag blir som många andra illa berörd när jag ser hur enskilda människor utnyttjas, hur de som kommer hit med en dröm får se sin dröm gå i kras och hur de ser sin dröm om ett bättre liv bli en mardröm. Det borde kanske vara Folkpartiet som tar initiativ till den här typen av debatter. Folkpartiet och andra partier som verkligen står för grunderna i den här reformen och som tror på öppenheten borde kanske vara de som tydligare än andra oroar sig när systemen missbrukas och när människor far illa. Det är inte okej att man lurar folk. Det är inte okej att man försöker tjäna pengar på andra människor genom att sälja arbetstillstånd. Det är inte okej att man lovar runt och betalar tunt. Därför välkomnar Folkpartiet Migrationsverkets nya verktyg. Därför välkomnar vi att man genom ett gemensamt och samlat grepp har tagit tag i många av de problem som till exempel har drabbat de thailändare som har kommit hit för att plocka bär. Därför välkomnar vi också de diskussioner som förs inom alliansregeringen om ytterligare reformer på detta område. Vi måste naturligtvis fundera på vilka åtgärder som kan vidtas för att stoppa missbruket. Jag välkomnar också Maria Ferms inlägg som jag tycker var konstruktivt och innehöll en klok ansats på många sätt. Flera av de punkter som hon tog upp skulle jag gärna vara med och diskutera med Miljöpartiet. Men, och detta är viktigt, när vi funderar på nya kontroller och nya möjligheter att stävja fusket får det inte ske på ett sätt som höjer trösklarna in i Sverige. Det får inte ske på ett sätt som gör att färre människor får chans att förverkliga sina drömmar. Det får inte ske på ett sätt som undergräver själva grundtanken i den här reformen, det vill säga att öppna Sverige för arbetskraftsinvandring. Jag blir lite bekymrad över att tonläget i den här debatten håller på att förändras i Sverige. Ibland vrids tonläget i diskussionen mot det mer negativa, inte minst genom den retorik som Socialdemokraterna och Ylva Johansson visade upp här. Jag tror att vi måste erkänna att det är viktigt för Sverige att människor får chans att ta sig in och bidra till vårt välstånd. Jag blir inte bara illa berörd när jag ser att människor utnyttjas och när människor far illa utan också när politiker använder de här tragiska fallen för att vinna politiska poäng. Det är viktigt att ta ett par steg tillbaka och se på den stora bilden. Jag tror att man ibland kan titta bakåt långt i historien och fundera på om det var ett klokt beslut när Karl-Oskar och Kristina på 1840-talet reste sig ur den steniga åkern och gav sig i väg med sina fyra barn för att hitta ett nytt liv i Amerika. Var det rätt att göra det? Var det en klok idé? Var det klokt av Amerika att ta emot dem? Ja, jag tror att det var det. Det finns också mer närliggande exempel. Är det bra att unga människor i Sverige ger sig ut på resa, besöker Australien, USA, Kanada och England, skaffar sig ett jobb ett år, lär sig mer om världen, lär sig mer om sig själva och vidgar sina vyer? Ja, jag tror att det är bra för individen, för Sverige och för det mottagande landet. Är det bra att Öresundsregionen nu växer samman så att unga människor kan få sitt första jobb genom att få in en fot på arbetsmarknaden i Danmark? Ja, jag tror att det är bra för individen, för Sverige och för Danmark. Är det bra att tusentals människor söker sig till Norge för att få en bättre framtid där och bidrar till deras välstånd? Ja, jag tror att det är bra för individen, för Sverige och för Norge. Det är i grunden positivt att människor rör sig över gränser och att människor har drömmar, att människor strävar efter någonting bättre. Det lyfter inte bara dem själva, deras länder och de nya länderna, utan det lyfter också välståndet i hela världen. På samma sätt är det för Sverige. Det är bra att några tusen dataspecialister, civilingenjörer, arkitekter och andra kommer till vårt land, jobbar i företag som finns i Stockholmsregionen eller i andra delar av Sverige, bidrar till att de hittar på nya produkter, nya tjänster och till att de här företagen fungerar bättre, kan växa och skapa nya jobb. Det är bra att de på det sättet bidrar till Sveriges välstånd. Det är bra att det kommer ett par tre tusen till Sverige och hjälper till att plocka bär i skogen och hjälper till med andra jordbrukssysslor. Det lyfter deras eget välstånd och Sveriges välstånd. Den grundtanken måste leva kvar, men det ska ske på sjysta villkor. Jag tror att det är viktigt att man tar de här stegen tillbaka och ser den stora bilden. Det är viktigt att välkomna människor som vill komma hit och hjälpa till att få det svenska välståndet att växa. Herr talman! Sverigedemokraterna, som har begärt den här debatten, har en agenda som inte bara handlar om att stoppa arbetskraftsinvandringen, utan den handlar om att stoppa rörelser över gränserna över huvud taget. Den handlar inte bara om att stoppa rörelser över gränserna in i Sverige utan också ut från Sverige. Jag tror att det vore mycket dumt. Det skulle innebära att Sverige och de som bor i Sverige skulle få ett fattigare liv. Jag noterar också att flera oppositionspartier höjer rösten i dag. Ibland kritiserar de reformen i sig, och ibland kräver de nya reformer för att bekämpa kriminalitet och det som missköts i samband med den här reformen. Låt mig ställa en fråga till Jonas Sjöstedt, Ylva Johansson och andra: Om ni får gehör för några av de förslag som ni för fram om hur man bekämpar fusk, kommer ni då att ställa upp bakom grundtankarna i den här reformen så att vi får ett bredare stöd i riksdagen för det som är grunden till att vi nu öppnar för arbetskraftsinvandring? Fru talman! Jag tror att det i grunden handlar om en sak, och det är hur vi ser på Sverige i framtiden. Jag och Folkpartiet tror att det är viktigt att Sverige är ett öppet land. Det är viktigt att vi får en mer dynamisk ekonomi och en mer flexibel arbetsmarknad. Jag tror att vi ska möta den ökade globaliseringen och det ökade konkurrenstrycket med att vara ett öppet och dynamiskt land. Folkpartiet tycker att vi ska möta den utmaningen med öppenhet och dynamik, inte med slutenhet och stillastående. (Applåder)

anf.6 Johan Hedin (C):

Fru talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag säger detta i just denna talarstol - det börjar bli en vana - men det tål att sägas gång efter gång: Migration är någonting fullkomligt naturligt och har förekommit i alla tider. Faktum är att det är just migrationen som gör oss till de människor vi är. Förmågan och viljan att rycka upp bopålarna för att undkomma fara eller söka bättre förutsättningar för att överleva ligger djupt rotad i vår mänskliga natur. Och faktum är också att det antagligen var precis denna drivkraft som fick just vår människotyp att vinna i det långa loppet. Neandertalarna kallas ju neandertalare just för att de företrädesvis vistades i området i och kring Neandertal i södra Tyskland. Genom historien har möjligheterna att röra sig fritt över gränser varierat. Under upplysningstiden skedde stora och viktiga frihetsreformer i vår del av världen. Det var frihetsreformer som kom att sätta i gång en tillväxtresa utan motstycke i Sverige och lade grunden för det som vi kallar för hundra år av tillväxt. En av de viktiga frihetsreformerna handlade just om den fria rörligheten för människor. År 1860 avskaffades passtvånget för utrikes och inrikes resor. Rörligheten möjliggjorde helt nya affärsmöjligheter. Europas marknader blev enormt mycket större, och möjligheten att hitta nya vägar att förverkliga sina drömmar i stort och smått blev många fler. Innan dess krävdes alltså pass även för inrikes resor. En myndighetsperson skulle godkänna din resa inom landet, och den som inte kunde visa giltiga papper kunde åtalas för lösdriveri. Detta var naturligtvis en enorm ofrihet och någonting som känns väldigt främmande för den moderna människan. Reformerna var inte alls oomstridda då det var fråga om stora samhällsförändringar, och samhällsförändringar möter alltid motstånd från de räddhågsna och de som levde gott i det gamla systemet. Fru talman! Jag tror att våra framtida kolleger, de som debatterar i denna kammare om 150 år, kommer att tycka att det är lika främmande att vi 2013 inte fick flytta var vi ville i världen och att detta kommer att ses som en stor och onödig ofrihet, precis som vi ser tillbaka på ofriheten före 1860. Arbetskraftsinvandringen till Sverige på 50- och 60-talen var mycket framgångsrik. Vår exportindustri kunde skörda viktiga segrar runt om i världen genom att den var bemannad av människor från oroligare, fattigare och i många fall odemokratiska delar av Europa. Den väl fungerande invandringen, där människor flyttade till Sverige på en fredag och började jobba måndagen därpå, fick dess värre sitt slut i övergången från 60- till 70-talet. Naturligtvis var det fler politiska förändringar än den som stängde dörren för utrikesfödda medarbetare som lade ut hinder för den svenska industrins framgångssaga och de hundra åren av tillväxt, men ett gemensamt hade de alla, nämligen att det var politiska förändringar som kraftigt kringskar friheten för folk och företag. På senare tid har de värsta avarterna slipats av. De svåra marginaleffekterna från det tidigare skattesystemet minskade i och med skattereformen 1990-1991. Löntagarfonderna avskaffades under samma tid, och EU-medlemskapet medgav en frihet för rörlighet över gränser, åtminstone i vår omedelbara omvärld. Trots farhågor om vad som kallades social turism och förslag om övergångsregler för att hindra nya EU-medborgare från att använda sin självklara rätt att konkurrera på lika villkor på den inre marknaden vann friheten slaget. En färskare men lika viktig frihetsreform var den om arbetskraftsinvandringen som kom på plats 2008. Innan jag blev politiker var jag företagare i elva år. Det är ett allvarligt hinder för företagare som hittat precis rätt person för ett jobb att tvingas säga nej bara för att han eller hon är född i ett icke-europeiskt land. Det är ett allvarligt hinder mot tillväxten och därmed i förlängningen ett hot mot den svenska välfärden. Ibland får man invändningen att det ju finns så många svenskar som går arbetslösa och att de på något sätt skulle ha förtur till jobb i svenska företag. Förutom det uppenbara argumentet att det naturligtvis är företagarens fulla frihet att anställa vem han eller hon vill bygger också invändningen på ett missförstånd om hur ekonomin fungerar. Det finns ingen given mängd jobb. Arbetsmarknadens storlek styrs av dess utbud och efterfrågan och jämvikten däremellan. När rätt person är på rätt plats ökar den aggregerade produktiviteten, och när produktiviteten ökar lösgörs resurser och värde skapas. I dagligt tal kallar vi det tillväxt. Detta är också mycket lätt att föra i bevis. År 1970 fanns det 3,8 miljoner jobb i Sverige mätt i heltidsekvivalenter, och 2011 fanns det 4,6 miljoner jobb. Den som baserar sin argumentation på denna myt om en statisk ekonomi måste förklara var de 800 000 jobben kom ifrån. Den demografiska utvecklingen ställer dessutom stora krav på samhällsförändringar. Vi måste hitta sätt att hantera det faktum att allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler pensionärer. Arbetskraftsinvandring är en lösning, och alla som på olika sätt och i olika grad vill begränsa arbetskraftsinvandringen måste berätta vad vi ska ha i stället. Det är dessutom så, fru talman, att en övervägande del av Sveriges befolkning begriper detta. I en färsk undersökning säger 77 procent av svenskarna att man anser att människor utanför EU ska ha rätt att flytta till Sverige om de arbetar och försörjer sig själva. Noterbart är att inte ens Sverigedemokraternas väljare enligt samma undersökning är särdeles negativa till arbetskraftsinvandring. Den kriminalitet mot arbetskraftsinvandrare i form av rena bedrägerier och ibland värre som vi har hört rapporteras om är fullständigt oacceptabel och måste bemötas med samma kraft som all kriminalitet borde bemötas med. Arbetskraftsinvandringen är en mycket viktig frihetsreform som betyder enormt mycket för den enskilda människan och det enskilda företaget men också för samhället i stort. (Applåder)

anf.7 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! Vi sverigedemokrater tror på det svenska folket. Vi ser inte Sveriges medborgare som obildbara, och vi har till skillnad från regeringen inte givit upp hoppet om de arbetslösa i det här landet. Sverigedemokraternas uppfattning är att kompetensbrist och så kallad missmatchning på den svenska arbetsmarknaden i första hand bör lösas genom att utbilda och omskola den inhemska arbetskraften. Av den anledningen tillskjuter vi betydande resurser till utbildningsväsendet i vårt budgetalternativ. Att vi har en situation med massarbetslöshet samtidigt som det inom vissa sektorer råder brist på kvalificerad arbetskraft måste betraktas som ett gigantiskt misslyckande för regeringens utbildningspolitik. Även om utbildningspolitiken är det allra viktigaste verktyget för att förebygga och komma till rätta med kompetensbrist förstår vi samtidigt att man aldrig till 100 procent kan förutse framtida trender på den svenska arbetsmarknaden. Därför ställer vi oss positiva till en begränsad och ansvarsfullt reglerad arbetskraftsinvandring av högkvalificerade personer vars kompetens inte går att finna på den svenska arbetsmarknaden. Den arbetskraftsinvandring som vi förespråkar är dock någonting helt annat än det ansvarslösa, extremt liberala, inhumana och ekonomiskt skadliga system som Alliansen och Miljöpartiet trots varningar från tunga remissinstanser införde 2008. Så sent som i februari 2008 sade Tobias Billström följande om den planerade regeländringen vid en konferens med Globaliseringsrådet: De grundläggande förutsättningarna ska vara att det finns ett behov på arbetsmarknaden. Sin vana trogen gjorde han dock en tvärvändning, och när de nya reglerna presenterades senare samma år hade man helt slopat det tidigare kravet om att arbetskraftsinvandringen skulle svara mot ett uppenbart behov på den svenska arbetsmarknaden. Det nya regelverket är, som jag nämnde i mitt inledningsanförande, enligt OECD det mest liberala i hela västvärlden. Arbetsgivarna blev i praktiken fria att anställa människor från hela världen även om det fanns mängder av arbetslösa i Sverige med rätt kvalifikationer som gärna hade tagit jobben. Inte heller begränsades arbetskraftsinvandringen till att gälla yrkeskategorier med krav på kvalificerad utbildning eller arbetslivserfarenhet. Alla yrkeskategorier öppnades för global konkurrens, och resultatet av detta ser vi nu. 43 procent av arbetskraftsinvandrarna saknar helt och hållet relevant yrkesutbildning. 65 procent av de beviljade tillstånden har gett LO-jobb, främst inom städ-, restaurang- och byggbranscherna. Samtidigt är den inhemska arbetslösheten gigantisk inom just dessa sektorer. Inom restaurangbranschen är närmare 10 procent heltidsarbetslösa och nästan lika många är i åtgärder. Inom byggbranschen är arbetslösheten uppe i nästan 11 procent. Jag skulle vilja veta vad Tobias Billström har att säga till de arbetslösa inom bland annat bygg- och restaurangbranscherna. Det är människor som inte längre har råd att behålla sitt hus och måste flytta och vars barn måste byta skola och lämna sina kamrater. De har inte längre råd att åka på semester med familjen eller att betala för ungarnas hockeyträning, och de har fått se det jobb som de har längtat efter gå till mindre kvalificerade, utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare som i många fall frivilligt har köpt eller har tvingats att köpa sina arbetstillstånd. De här människorna finns faktiskt. Jag har träffat flera av dem, och jag kan lova er att de inte låter sig imponeras av avancerade statistiska krumbukter eller eleganta retoriska bortförklaringar om att det inte finns några undanträngningseffekter. De har känt det in på bara skinnet, och detta är sannolikt en av många förklaringar till att det just nu är Sverigedemokraterna och inte Moderaterna som är det näst största partiet inom LO-kollektivet. Den andra stora skamfläcken i Alliansens och Miljöpartiets arbetskraftsinvandringspolitik, vid sidan av att man bidrar till att arbetslösa i Sverige trängs undan på arbetsmarknaden, är det skrupelfria utnyttjande av arbetskraftsinvandrarna som regeringens och Miljöpartiets slappa regelverk har givit utrymme för. En rad tunga instanser och arbetsmarknadsforskare varnade för att det här extremt liberala systemet nästan helt utan kontroller skulle resultera i att människor skulle komma att bli utnyttjade. Men regeringen och Miljöpartiet valde att fullständigt ignorera varningssignalerna, och resultatet har vi sett. En sjättedel av arbetskraftsinvandrarna som folkbokfört sig i Sverige uppges helt sakna deklarerad inkomst. Minst hälften av de arbetskraftsinvandrare som har fått tvååriga arbetstillstånd bedöms ha betalat för dem. Människor tvingas arbeta och bo under slavlika förhållanden och med slavlöner. Sexuella övergrepp med mera från arbetsgivare har förekommit. Det är skamligt. Allianspartierna och Miljöpartiet bär ett tungt moraliskt ansvar för att det har blivit så här. Förutom det mänskliga lidandet som bristen på kontroller leder till bedömer bland annat generaldirektören för IFAU att löneutvecklingen på grund av den illojala konkurrensen kan komma att dämpas i de mest utsatta branscherna. Byggnadsarbetareförbundet uppger att flera mindre byggföretag har fått allt svårare att hävda sig i konkurrensen mot de oseriösa företag som utnyttjar slavarbetare. Får utvecklingen fortsätta på den inslagna vägen är det alltså stor risk att seriösa företag slås ut medan oseriösa och skrupelfria företag stärks och frodas. Det är uppenbart att vi mycket snabbt måste få ett skärpt kontrollsystem på plats där ett av de viktigaste inslagen bör vara att Skatteverket får i uppdrag att löpande följa upp om arbetsgivarna verkligen betalar ut den avtalsenliga lön som de har lovat att ge. Hur länge tänker Moderaterna stillatigande se på medan människor utnyttjas och arbetslösa i Sverige trängs undan från lediga jobb? Fru talman! Jag skulle avslutningsvis vilja ställa en direkt fråga till Socialdemokraterna som så här långt har hållit en anmärkningsvärt låg ton i debatten om arbetskraftsinvandring. Vill Socialdemokraterna stoppa undanträngningen av arbetslösa i Sverige genom att återinföra någon form av central behovsprövning beträffande arbetskraftsinvandringen, och kommer man i så fall att aktivt driva det kravet framöver?

anf.8 Jonas Sjöstedt (V):

Fru talman! Den här debatten handlar om några av de allra mest utsatta och exploaterade människorna som finns på svensk arbetsmarknad. Många av dem har känt sig tvingade att komma hit för att det finns en familj att försörja någon annanstans. Man måste göra det för att klara sin egen och sina släktingars ekonomi. Det är människor som vi ganska sällan möter. De tar ingen plats i den svenska samhällsdebatten. Vi vet ofta ganska lite om hur de egentligen har det. Men ibland kommer de fram i form av nyhetsinslag, till exempel skogsarbetarna som hade lurats hit från Kamerun, blev blåsta på sin lön och levde under eländiga förhållanden. Vi vet att många av dem som står i de fina restaurangköken i Stockholm jobbar alldeles för många timmar. Det värker i benen på dem när arbetsdagen är slut därför att de har stått i 12- eller 14-timmarspass, och de får alldeles för lite i lön och är beroende av sina arbetsgivare. Det kom fram när det visade sig att chefer på McDonalds sålt arbetserbjudanden till människor, som skuldsatte sig för att komma hit och sedan skulle betala tillbaka. Det är en del av svensk arbetsmarknad i dag, och det är en skamlig del. Detta handlar om tusentals människor. Ibland bor de i en skrubb på jobbet. Ibland är de fråntagna sitt pass för att inte kunna säga ifrån mot sin arbetsgivare. Hur kunde det bli så här i Sverige 2013? Ansvaret ligger helt på Alliansens partier och på Miljöpartiet. Ni har skapat detta, och ni får ta det politiska ansvaret. Det duger inte att stå här och säga att detta är illa och förfärligt och att man vill göra någonting åt det och sedan acceptera att det fortsätter att se ut så här år efter år. Ni får ta ansvaret för att det ser ut så för dessa människor. Men det skulle inte behöva se ut så. Det kan vara annorlunda. Vi har lagt reformförslagen på bordet gång efter gång: Gör arbetserbjudandet till ett rättsligt bindande kontrakt! Då kan man säga: Det här blev jag lovad, och det här ska jag ha. Allt annat är avtalsbrott. Låt Skatteverket samköra sitt register med Migrationsverket. Så svårt kan det väl inte vara? Stävja skattebrott. Se till att folk får den lön de är värda och ska ha. Och när någon som inte fått det som utlovats trots allt vågar säga ifrån och kräva sin rätt - låt den stanna tiden ut och söka sig ett nytt jobb i stället för att behöva bli utskickad ur Sverige. Varför säger ni nej till det? Det är mycket anständiga och självklara krav på en arbetsmarknad som fungerar. Här saknar jag svar i debatten. När det gäller Alliansen kan jag se en sorts linje i det som sker. Vi ser det också i förhållande till arbetskraft från andra EU-länder som tillåts arbeta här med sämre villkor. Det är en sorts iskall högerpolitik där man använder arbetskraftsinvandringen för att ställa löntagare mot varandra och pressa ned arbetsvillkoren. Om inte annat tycker jag i alla fall att man borde tänka på att man slår ut bra företag på vägen. De som inte fuskar och inte utnyttjar folk slås också ut av detta. Om man inte tänker på löntagarna kan man väl åtminstone tänka på företagen. Jag har svårare att förstå Miljöpartiet. Man brukar säga: Att vara liberal är att vara kluven. I den här debatten kan man säga: Att vara miljöpartist är att vara kluven. Man står och säger att man också vill allt det goda som socialdemokrater och vänsterpartister vill. Men ändå håller man fast vid sin överenskommelse. Så är det i debatt efter debatt. Men ni är ansvariga! Ni är ansvariga för att de här människorna far så illa i Sverige i dag. Menar ni allvar med det ni säger måste ni sätta en gräns för detta: Hit men inte längre - förändras det inte kliver vi av. Om Miljöpartiet inte gör det kan man bara sammanfatta de fina orden i ett annat ord - hyckleri. Så är det tyvärr. Sverigedemokraterna försöker ta lite poäng i den här debatten. Det hade varit mer trovärdigt om ni hade röstat bättre i den här kammaren. Så sent som förra året föreslog vi att arbetserbjudanden skulle göras bindande och att det skulle göras efterkontroller av att man betalat det man ska. Men då röstade ni nej. Sverigedemokraterna är inte och kommer inte att bli löntagarnas vän när det väl kommer till kritan. För oss vänsterpartister spelar det ingen roll om man är född i Köping, Warszawa eller Thailand. Jobbar man i Sverige ska man ha samma villkor. Vi gör inte skillnad på folk på det sättet. Det här är viktigt. För det första: Accepterar man olika villkor beroende på varifrån människor kommer - och det är så detta i praktiken fungerar i dag - accepterar man diskriminering av andra människor. Det gör inte vi. För det andra accepterar man då att arbetskraftsinvandring används som ett sätt att pressa tillbaka löntagarnas villkor. Det gör vi inte heller. För det tredje accepterar man i så fall att den som utnyttjar andra människor vinner, medan seriöst företagande förlorar. Det gör vi vänsterpartister inte heller. Sist men inte minst: Får vi en svensk arbetsmarknad där löntagare från olika länder ställs mot varandra, då är det en farlig utveckling i ett samhälle som präglas av stärkt rasism i vissa områden. Starka rättigheter för alla, gemensamt fackligt medlemskap och gemensamma kollektivavtal är inte bara en självklarhet utan också en bot mot rasism och främlingsfientlighet. (Applåder)

anf.9 Penilla Gunther (KD):

Fru talman! På alla hjärtans dag brukar vi kristdemokrater dela ut godishjärtan tillsammans med en liten folder om våra hjärtefrågor. Vi betonar det unika med varje person och dennes behov och att det samtidigt behövs jämlikhet och jämställdhet mellan människor i olika grupper. Det är en perfekt dag för att uppmärksamma det. Just i dag debatterar vi arbetskraftsinvandring. Vi har som land genom historien varit starkt beroende av utländsk arbetskraft, som vi hört här, från 1500- och 1600-talens valloner till 1950- och 1960-talens sydeuropéer och finländare som kom till Sverige för att jobba. Mot bakgrund av den demografiska prövning som vårt land står inför kanske Sverige återigen kan leva upp till bilden av ett öppet och globaliserat land även i denna fråga. Kanske kommer vi om ett par decennier att ha ytterligare folkgrupper att tacka för vårt välstånd. Den inkonsekvens som visas i den sverigedemokratiska politiken är särskilt tydlig i den här debatten. I vanliga fall ondgör man sig över människor som kommer hit som asylsökande med skyddsbehov eller andra ömmande skäl. Man ser inte någon "nytta" av personerna i fråga. Sverigedemokraterna är mycket tydliga med att de vill strypa möjligheterna för dessa människor att komma till vårt land. Men inte ens människor som kommer hit och har jobb och åtminstone kan "kvoteras in" genom att de gör nytta, betalar skatt och konsumerar i Sverige ska få komma hit, anser Sverigedemokraterna, för de tar jobben från svenskarna. Oavsett om det handlar om jobb som kräver högskoleutbildning eller inte kan vi konstatera att det inte finns tillräckligt med jobb för alla just nu. Det finns inte heller tillräckligt med svenskar som söker och vill ha vissa jobb. Det är ena sidan av myntet. Den andra sidan handlar om långtgående konsekvenser av tidigare regeringars beslut. Praktisk kunskap har nedvärderats, men även högre akademisk utbildning har fått stryka på foten. I dag har vi en situation med en förlorad ungdomsgeneration som kunde ha fått jobb inom hantverkaryrken eller inom avancerade tekniska och andra akademiska yrken. Det har satsats på bredd i kompetensen, inte på spjutspetskompetens. Där har vi inte hunnit i kapp i Sverige än med att utbilda fler. Och när större företag antingen gått i konkurs eller flyttat sin verksamhet utomlands har både svenska och utländska specialister följt med, medan få har kommit till. Fru talman! Inom EU är en av grundstenarna fri rörlighet för arbetstagare. Inför utvidgningen 2004 fanns det väldigt många farhågor om detta. Fler länder skulle omfattas av den fria rörligheten för arbetskraft. Därmed skulle den inhemska arbetskraften möta hård konkurrens från de nya medlemsländerna. Man hade farhågor om att lönerna skulle dumpas och arbetsvillkoren försämras. En rapport från EU-kommissionen visade dock att man två år efteråt inte kunnat skönja den typen av utveckling. När EU utvidgades 2007 bidrog invandringen från de nya medlemsländerna till att arbetsmarknaderna i hela EU expanderade stort, det vill säga att fler jobb skapades. Invandrarna har oftast fungerat som komplement till den inhemska arbetskraften och varit viktiga för många branscher som haft brist på arbetskraft. De som invandrat har tenderat att vara anställda i yrken där efterfrågan på arbetskraft varit som störst, framför allt i yrken som enbart kräver en låg utbildningsnivå, säger forskningen. Men det innebär inte att de som får jobben har låg eller ingen utbildning. Många tar jobb ändå, under sin utbildningsnivå. Är det då så konstigt att syftet med den reform vi debatterar i dag inte har varit att ta hit specialister i bristyrken? Syftet har varit att ta hit personer som är kvalificerade för de yrken i vilka det finns en brist på arbetskraft, inte att det enbart ska komma högutbildade experter hit till Sverige, vilket Sverigedemokraterna vill göra gällande. Sverige kommer om några år att behöva mer arbetskraft. Enligt Arbetsförmedlingen kommer det att vara fler som lämnar arbetsmarknaden än som kommer in. Det vet vi. Den tendensen kommer naturligtvis att förstärkas med en åldrande befolkning. År 2030 kommer Sverige att behöva ungefär 400 000 fler sysselsatta för att klara dagens försörjningsbörda. Vi kan roa oss med några exempel som skulle kunna kompensera den ökade försörjningsbördan framöver. Det kan vara ökade födelsetal. Men på kort sikt ökar kostnaderna när fler barn föds. Det kan vara höjd pensionsålder till 79 år för hälften av varje årskull eller att den totala invandringen skulle behöva uppgå till så mycket som 200 000 personer årligen under en period. Jag tror inte att Sverigedemokraterna eller något annat parti skulle föredra att införa någon form av planerat födande eller en orimligt hög pensionsålder, ej heller en kraftigt ökad invandring under för kort tid. Att däremot komma hit från andra länder av fri vilja, få arbeta och försörja sig är en helt annan sak. (Applåder)

anf.10 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Om Sverige ska stå sig väl i den internationella konkurrensen om arbetskraft som råder i dag behöver vi ha ett öppet och flexibelt regelverk som gör det attraktivt för arbetskraftsinvandrare att välja just oss. Men det innebär inte att vi inte ska ha ordning och reda och kontroll av under vilka förutsättningar människor kommer hit till oss. Det finns tyvärr oseriösa arbetsgivare. De är beredda att utnyttja både regler och människor, men det fanns det även före arbetskraftsinvandringsreformen. De oseriösa arbetsgivare som jag pratar om stoppas inte av stängda gränser. Arbetskraftsinvandringsreformens hårdaste kritiker kommer alltid att ta enskilda ärenden till intäkt för att ifrågasätta arbetskraftsinvandringen som sådan. Det finns de - det har vi hört i debatten - som tycker att svenska jobb ska gå till vad man definierar som svenskar. Och det finns de som ger sken av att vara för arbetskraftsinvandring, men de vill ha den så genomreglerad och byråkratisk att resultatet i praktiken blir detsamma. Det stoppade den framgångsrika arbetskraftsinvandring som Sverige hade fram till och med början av 1970-talet. Låt mig vara tydlig med att de aldrig kommer att vinna mig för sitt synsätt. Jag vill betona att det är oacceptabelt att enskilda arbetsgivare inte följer de lagar och regler som gäller och utnyttjar arbetstagare. Arbetstagare ska alltid ha rimliga arbetsvillkor - oavsett ursprung. I takt med att det har framgått att reglerna i vissa fall kringgås av oseriösa arbetsgivare vidtas också åtgärder. Kontrollen av arbetsvillkoren för arbetskraftsinvandrare i Sverige är uppdelad mellan flera parter, men alla gör sin del av jobbet. Migrationsverket svarar för de kontroller av anställningsvillkoren som görs inför tillståndsgivningen. Tillsynen över arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen utövas av Arbetsmiljöverket, och övriga arbetsvillkor hanteras i sin tur inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen där arbetsmarknadens parter kommer överens om vilka villkor som ska gälla och övervakar att dessa efterlevs. Om det förekommer brottslighet är det självfallet en fråga för rättsväsendet. Regeringen har gett Migrationsverket i uppgift att motverka missbruket av reglerna. Liksom för åren 2011 och 2012 har regeringen även i år uppdragit åt Migrationsverket att särskilt redovisa vilka insatser som görs för att upptäcka bland annat skenanställningar. Migrationsverket arbetar mycket aktivt med att motverka missbruk av reglerna, och verket införde för ett år sedan skärpta kontroller i ärenden som gäller särskilt utsatta branscher. Den kontrollen innebär bland annat att arbetsgivare ska visa att det finns ekonomiska förutsättningar för att rekrytera en arbetskraftsinvandrare. Den arbetsgivare som tidigare rekryterat med hjälp av systemet för arbetskraftsinvandring ska dessutom visa att man har betalat ut löner och tecknat försäkringar för sin personal. Åtgärderna innebär att det finns goda förutsättningar för att upptäcka och utreda misstänkt missbruk. Enligt Migrationsverkets rapporter har de skärpta kontrollerna också gett resultat. Det är viktigt att arbetstillstånd beviljas på riktig grund och att skenanställningar och oseriösa arbetsgivare så långt som möjligt upptäcks innan ett tillstånd beviljas. Regeringen har alltså vidtagit flera olika åtgärder för att förhindra missbruk av systemet. För att ytterligare motverka att människor som kommer till Sverige för att arbeta utnyttjas avser jag att under våren föreslå utökade möjligheter att återkalla tillstånd som har beviljats för arbete. Syftet med förslaget är att ge Migrationsverket verktyg att använda när man trots vidtagna åtgärder upptäcker att reglerna inte har efterlevts. (Applåder)

anf.11 Ylva Johansson (S):

Fru talman! Statsrådet talar om enskilda fall, om enstaka arbetsgivare. Låt oss komma ihåg vad det handlar om. Det handlar om människor av kött och blod. Det handlar om människor som har lurats hit, som utnyttjas under fruktansvärda villkor. Det finns, tyvärr, en systematik i detta. Människor blir inlåsta på natten, tvingas bo under vedervärdiga förhållanden och får inte de löner de har utlovats. Vi måste ställa oss frågan om vi vill ha det på det sättet. Vem har ansvaret för att det ser ut så? För oss är svaret självklart att det är helt oacceptabelt att vi behandlar människor på detta sätt i vårt land, och det är regeringen som är ansvarig. Vi hör här att statsrådet är nöjd. Det enda han kan tänka sig att göra är att ytterligare rycka undan grunden för de människor som har kommit hit och blivit lurade genom att de blir av med sitt tillstånd. Men det vidtas inga ytterligare åtgärder för att kontrollera de företag som tar hit arbetskraftsinvandrare på felaktiga eller kriminella grunder. Det finns en likhet mellan vissa företrädare för alliansregeringen och Sverigedemokraterna, nämligen att måla upp diskussionen som att det handlar om två alternativ. Det är fråga om att antingen acceptera regeringens regler, som gör det oerhört enkelt för oseriösa företag att utnyttja människor under ovärdiga villkor, eller stänga gränserna. Det är en oriktig bild. Så ser inte valet ut. För oss socialdemokrater är det självklart att vi ska välkomna arbetskraftsinvandring till Sverige, men det är också lika självklart att vi ska stå upp för ordning och reda på arbetsmarknaden och att vi under inga villkor kan acceptera att man utnyttjar människor och tvingar dem att arbeta långt under kollektivavtalsnivå. Det är fråga om människor som är rädda, utsatta och inte kan hävda sina rättigheter. Valet handlar inte om att behålla det nuvarande regelverket eller att, som Sverigedemokraterna vill, stänga gränserna och få ett krympande Sverige med allt färre arbeten och en krympande tillväxt. Alternativet är naturligtvis att vi tar på allvar de utmaningar som globaliseringen innebär och som gör att vi måste hävda regelverket på den svenska arbetsmarknaden, kollektivavtalen och samarbete med parterna. Det är anmärkningsvärt att statsrådet inte är intresserad av att göra det. Jag noterar att Folkpartiets Christer Nylander säger att det krävs förändringar av reformen och att Miljöpartiets Maria Ferm säger att det måste göras förändringar för att åtgärda de uppenbara brister som finns. Men statsrådet säger att han är nöjd med situationen och att alternativet är att stänga gränserna ihop med Sverigedemokraterna. Vad är det för politiskt alternativ? (Applåder)

anf.12 Maria Ferm (MP):

Fru talman! Många människor känner en oro för att arbetskraftsinvandringen ska påverka deras egen möjlighet att få arbeta negativt. Den oron är nämligen resultatet av att politiska företrädare sprider myten om att de som kommer hit tar våra jobb. Det är något som helt enkelt inte stämmer. Det fungerar inte så. Det är en missuppfattning som jag tänkte passa på att reda ut. Det finns inte ett konstant antal jobb i ett land som människor konkurrerar om. När nya människor flyttar till ett land skapas nya behov och därmed nya jobb. Dessutom måste jobben som skapas genom arbetskraftsinvandringen i första hand utannonseras innan rekryteringen från utlandet kan bli aktuell. Dessutom råder det, trots hög arbetslöshet, faktiskt brist på arbetskraft inom flera olika yrkesområden, inte bara inom högkvalificerade yrken. Skogs- och lantbruksindustrin uppger till exempel att mängder av företag, främst på landsbygden, hade dukat under om det inte hade varit för arbetskraftsinvandringen. Det hade inneburit förlorade arbetstillfällen för långt fler än de som kommer hit som arbetskraftsinvandrare och en förlust för vår strävan efter en levande landsbygd. Framför allt bygger myten om att människor kommer hit och tar våra jobb på en bristande förståelse för samhällsekonomin, som ibland tyvärr får alltför stort genomslag i migrationsdebatten i stort. Den tanken utgår från att Sveriges ekonomi är en kaka som alla måste dela på och som inte kan förändras i storlek. Men så är det inte. När en ny människa kommer till ett land, oavsett anledning, skapas nya behov, ny konsumtion, nya kontakter och nya jobb. Migration ger utveckling. Till exempel fanns det år 2010 ca 110 000 företag i Sverige som ägdes av personer födda i ett annat land än Sverige. Migration har över huvud taget väldigt liten påverkan på arbetslösheten i ett land. Av den sammantagna forskningen på området kan vi konstatera att invandring har små eller inga effekter på sysselsättningsnivån. Tankesmedjan Fores rapporterar att studier från flera OECD-länder konstaterar att om invandringen i genomsnitt ökar med 1 procent minskar sysselsättningen bland den inhemska befolkningen med 0,02 procent. FN:s utvecklingsorgan UNDP publicerade år 2009 en studie som hade använt sig av datamaterial från 14 OECD-länder mellan 1980 och 2005. Denna studie visade att arbetsmarknaden snabbt anpassar sig efter invandringen och att nya jobb skapas. Även när EU utvidgades och det varnades för social turism och lönedumpning blev följden bara att arbetsmarknaderna i hela EU expanderade och att fler jobb skapades. Arbetslösheten i ett land påverkas i stället av faktorer som ekonomin i stort, hur stor andel av befolkningen som befinner sig i arbetsför ålder jämfört med dem som behöver försörjas, vilka investeringar som görs från statligt håll, företagsklimatet, matchningen av utbildning och kompetens hos befolkningen jämfört med efterfrågan på arbetsmarknaden och många andra faktorer. I stället för att oroas för att människor rör sig fram och tillbaka över gränser behöver vi fokusera vår energi på att se till att de som kommer hit får goda förutsättningar att komma in i samhället. Hur tar vi bäst till vara de människor, idéer och erfarenheter som vi har glädjen att välkomna hit? (Applåder)

anf.13 Christer Nylander (FP):

Fru talman! Mattias Karlsson sade tidigare att Sverige hade det mest liberala systemet för arbetskraftsinvandring i världen. Jag tackar för berömmet. Men vi är inte nöjda. Det är dels för att det går att vidga systemet ytterligare till att omfatta fler, dels för att det behövs justeringar i det regelverk som finns i dag. Det är inte liberalt att missbruka system. Det är inte liberalt att behandla människor ovärdigt. Ett liberalt arbetskraftsinvandringssystem måste också se till att människor som kommer hit bemöts på ett sjyst sätt. Där kommer vi på något sätt till huvudfrågan i den här diskussionen. Är man för grundtankarna i systemet? När jag lyssnar på oppositionen funderade jag rätt mycket. Ni föreslår ytterligare kontrollåtgärder och ytterligare system för att fånga upp och bekämpa missbruket. Om det skulle införas, skulle ni då sluta upp bakom den grundtanke som finns bakom dagens system för arbetskraftsinvandring, det som i grunden är det mest liberala i världen? Om vi fick ytterligare några av de kontrollmekanismer som ni förespråkar, skulle ni då sluta upp bakom grundtanken, eller vill ni fortsatt gå tillbaka till de regler som gällde innan alliansregeringen och Miljöpartiet gjorde den här reformen? Svaret på det är ni fortfarande skyldiga. Är ni i grunden för arbetskraftsinvandring enligt de principer som finns i dag, eller är ni i grunden mot? Jag kan inte låta bli att tänka på det Jonas Sjöstedt sade. Jag delar hans syn på hur illa det är att krossa de drömmar som människor som kommer hit har, människor som kommer hit därför att de känner behov av att försörja sin familj i hemlandet, som kommer hit för att skapa sig en bättre framtid. Men slutsatsen är då inte att stänga dörren eller höja trösklarna för dem, utan slutsatsen måste väl ändå vara att se till att de bemöts med sjysta villkor här. Det är en stor skillnad i synsätt. Antingen bekämpar man de negativa effekter som vi vet finns, det som missbrukas, det rent kriminella som förekommer, eller också säger man nej till hela systemet i sig. För Folkpartiets del och för ett liberalt system innebär det att vi har låga trösklar för dem som vill komma hit och ser till att de har sjysta villkor. Fru talman! Det förekommer en del siffertricksande i debatten. När man jämför arbetstillstånd som har givits påstår man ofta att de framför allt handlar om arbeten där det finns många som söker jobb, att det finns hög arbetslöshet, att det är arbeten som inte kräver särskilt mycket erfarenhet eller utbildning. Men om man tittar på fakta bakom siffrorna ser man att det inte riktigt är så enkelt att man kan jämföra ett tillstånd med ett annat. En stor mängd av de tillstånd som ges handlar om att folk kommer hit under en eller två månader, kanske augusti och september, för att hjälpa till att plocka blåbär och lingon i svenska skogar. Om man skulle rensa för det och skulle jämföra hur många heltidsårsarbeten som kom hit ser man att det stora inflödet av arbetskraft som kommer genom den här reformen är människor som jobbar inom jobb som kräver höga kvalifikationer och hög utbildning, där det till exempel inte är så enkelt att omskola svenskar att bli dataspecialister på ett halvår. Därför är det viktigt att den här möjligheten finns. De som kommer hit och är arkitektutbildade, datatekniker eller civilingenjörer, de kommer hit för att underlätta för svenska företag att skapa nya produkter och tjänster, och då skapar de också nya jobb i Sverige och ökat välstånd i Sverige. Det är den arbetskraftsinvandringen som är den stora bulken av det som kommer hit. Majoriteten av de årsarbetare som kommer till följd av arbetskraftsinvandringen är inte jobb som lätt kan ersättas av sådana som i dag är arbetslösa. Fru talman! Oppositionen har fortfarande att svara på huvudfrågan: Om vi inför ytterligare några skärpta regler, är ni då beredda att ställa er bakom den grundläggande tanken i detta? (Applåder)

anf.14 Johan Hedin (C):

Fru talman! Det är knappast någon hemlighet vad som är Sverigedemokraternas agenda. De vill minska invandringen till Sverige och tycker sig ha goda skäl till det. Det är en uppfattning som man naturligtvis kan ha, även om jag inte delar den. Men man måste vara medveten om vad man väljer och vad man väljer bort. De fall där kriminella människor har missbrukat systemet och agerat bedrägligt mot såväl samhället som arbetskraftsinvandrare är naturligtvis fullständigt oacceptabla. Det är brott som ska beivras med samma kraft som andra. Regeringen har också, som vi har hört, tagit initiativ till ett antal åtgärder för att säkra reformens andemening. Vi får heller inte glömma alla de fall där arbetskraftsinvandringen fungerar mycket väl, till gagn för samtliga inblandade. Det handlar om företag som inte skulle kunna fungera utan arbetskraftsinvandringen. Som flera redan har sagt har reformen utvärderats av OECD, med goda betyg. Bland annat konstaterar man att reformen inte har betytt minskade löner för den inhemska arbetskraften. Tvärtom visar rapporten att företag som anställer arbetskraftsinvandrare generellt betalar högre löner än jämförbara företag. Att invandringen ställer krav på vårt samhälle kan ingen förneka. Politiska krav på regleringar av såväl bostads- som arbetsmarknaderna har höjt trösklarna och skapat stor ojämlikhet mellan vad man i nationalekonomin brukar kalla insiders och outsiders, det vill säga de som redan har jobb och bostad och de som inte har någondera. Det drabbar inte bara invandrare utan alla som inte ännu har hunnit etablera sig på dessa marknader, till exempel ungdomar. Men vi får heller inte glömma alla de etniska svenskar mitt i livet som av sjukdom eller andra skäl har tvingats ut från insidan och nu försöker ta sig tillbaka. De drabbas också av de höga trösklar som systemen har byggt upp. Alldeles oavsett vilken migrationspolitik vi har finns det redan i dag ett stort antal problem som vi måste lösa. Men problemen att hitta jobb drabbar implicit inte arbetskraftsinvandrare i första läget - de flyttar ju till Sverige just därför att de har ett jobb här. Det är dessutom så, fru talman, att vi behöver arbetskraften. Varje ansvarsfull politiker måste ta demografiutmaningen på största allvar. Vi blir allt äldre och friskare i vår del av världen, vilket naturligtvis är oerhört glädjande. Men det ställer samtidigt krav på samhället, då allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler pensionärer. Som Penilla Gunther så klokt påpekade finns det i stort sett tre sätt att hantera det. Vi kan på något sätt försöka få fart på barnafödandet, vi kan höja pensionsåldern, eller så kan vi hålla dörren öppen för människor som vill leva och arbeta i Sverige. Barnafödandet och medborgarnas familjeplanering är inget jag tycker att vi politiker ska blanda oss i. Det är möjligt att andra tycker annorlunda, men det finns också milt uttryckt begränsningar för detta i lagstiftningsinstrumentet. Vi kanske ska jobba tills vi blir 75. Det verkar toppen, tycker jag själv, som nog kan hasa mig hit till talarstolen från tjänsterummet i Ledamotshuset, om mina väljare mot förmodan skulle tycka att det var en god idé. Men för andra som har fysiskt mer krävande yrken är detta inte rimligt. Om man driver en politik syftande till att minska invandringen är man skyldig att ge ett svar på hur man ska lösa demografiutmaningen. Jag ställer en fråga direkt till Sverigedemokraterna: Med hur mycket vill ni höja pensionsåldern?

anf.15 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! En lång rad talare har lyft fram behovet av skärpta kontroller, och det är naturligtvis positivt. Skärpta kontroller är ett måste, men jag vill samtidigt framhålla att det inte är tillräckligt om missbruk ska kunna minimeras och om arbetskraftsinvandringen ska kunna bli samhällsekonomiskt gynnsam. Då måste vi också återgå till någon form av central behovsprövning. En omfattande och generell arbetskraftsinvandring av det slag som Sverige nu har är inte en hållbar lösning på problemen med pensionsavgångar och framtida välfärdsutmaningar, som vissa av talarna här har velat göra gällande. Detta har slagits fast av flera ledande internationella forskare såväl som i en rapport till det svenska expertrådet för studier i offentlig ekonomi. En generell arbetskraftsinvandring som till stor del består av lågutbildade människor som delvis tränger ut arbetslösa i Sverige kan inte under några omständigheter bli samhällsekonomiskt gynnsam, speciellt inte när regelverket också medger att arbetskraftsinvandrarna kan ta med sina anhöriga utan att ta fullt försörjningsansvar för dem. Förra året beviljades uppehållstillstånd till ca 17 000 arbetstagare från länder utanför EU och EES. Under samma period beviljades nästan 10 000 personer uppehållstillstånd som anhöriga till arbetskraftsinvandrare. Hur ska en städare kunna bidra med så mycket i skatteintäkter att det täcker kostnaden för offentlig välfärdskonsumtion både för den personen själv, för en medföljande anhörig och för en arbetslös i Sverige som har gått miste om ett jobb? Ökningen av utomeuropeisk invandring kommer med största sannolikhet också att leda till en ökning av kulturkrockar, kostsamma integrationsproblem och förvärrad segregation. Dessutom undrar jag hur många nya arbetskraftsinvandrare vi ska ta emot när de som vi nu tar emot går i pension - 250 000, en halv miljon eller en miljon? En massiv arbetskraftsinvandring löser inte problemen. I bästa fall skjuter den bara problemen på framtiden. Jag skulle också vilja ta upp några saker som bland andra Maria Ferm tryckte på. Flera talare förutom Maria Ferm har lyft fram OECD-rapporten och använt den som ett argument för att regeringens politik skulle vara himla bra, men den bilden bör nyanseras något, tycker jag. I rapporten påpekar OECD också att det finns skäl att känna oro över att man i Sverige nu har öppnat för en generell, stor arbetskraftsinvandring inom sektorer där det inte råder någon efterfrågan på arbetskraft utan vi tvärtom redan har ett överskott. Man kritiserar också bristen på kontroller. När man har undersökt löneläge och så vet man egentligen inte vilka löner som betalas ut. Det är ingen som vet det eftersom det inte finns några kontroller. Man kan bara kontrollera de löner som arbetstagarna uppger att de betalar ut, men man vet inte vilka löner som faktiskt har betalats ut. Maria Ferm försöker också ge en bild av att hela den samlade forskningen skulle vara överens om att det inte finns några undanträngningseffekter. Det är inte heller sant. Jag kan nämna några exempel. Det här problemet lyfts fram i en rapport av Institutet för framtidsstudier. Det brittiska inrikesministeriet har i samband med den stora arbetskraftsinvandring som Maria Ferm lovprisade uppgett att för varje hundratal icke-europeiska arbetskraftsinvandrare som kom under den period då man tog emot en väldigt stor andel var det ungefär 23 infödda britter som inte fick tillgång till ett jobb. Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi, har i en rapport för det danska socialforskningsinstitutet också pekat på problem med undanträngningseffekter, och det har också Migration Observatory vid universitetet i Oxford gjort, liksom Kanadas motsvarighet till Statistiska centralbyrån. Slutligen noterar jag att jag inte fick något svar från Ylva Johansson om hur Socialdemokraterna ser på att återinföra någon form av central behovsprövning. Hon valde i stället att föra fram felaktiga påståenden om min politik. Jag förstår att hon valde den strategin.

anf.16 Jonas Sjöstedt (V):

Fru talman! Jag vill först vända mig till Christer Nylander, som frågade hur vi ser på arbetskraftsinvandringen. Jag ska säga att en väl fungerande arbetskraftsinvandring kan vara något väldigt positivt. Det kan naturligtvis lösa problemen för företag och för en nation som behöver utveckla sin ekonomi, och det kan också i bästa fall ge den som väljer att utvandra för att ta ett jobb en bättre lön, en bättre framtid, en bättre försörjning för familjen och en bättre framtid åt sina barn. Så kan det fungera. Så fungerar en del av arbetskraftsinvandringen till Sverige. Det tycker jag att man ska vara ärlig nog att säga. Det finns delar av den som fungerar relativt väl. Det är inte den som bekymrar mig. Den tycker jag är oproblematisk. Men det som man måste ha med sig när man talar om detta och som jag saknar så mycket i Miljöpartiets och Alliansens inlägg är att arbetsmarknad handlar om maktförhållanden. Det handlar om den makt som arbetsgivaren utövar och den makt eller maktlöshet som arbetstagaren kan ha. Problemet med den modell som ni har skapat är att den ger all makt åt arbetsgivaren och väldigt lite skydd åt den som kommer hit och arbetar. Vad blir då effekten? Effekten blir att man utnyttjar människor. Effekten blir att man exploaterar människor. Effekten blir att man fuskar och till exempel säljer arbetserbjudanden. Det tar fram det sämsta i samhället när det är på det sättet. Det är problemet med hur ni har konstruerat den är reformen. Därför kan man inte prata om detta utan att tala om det grundläggande maktförhållandet mellan löntagare och arbetsgivare. Jag skulle vilja att den som har varit i Sverige och arbetat och sedan väljer att flytta hem igen säger: Där blev jag behandlad hyggligt. Där fick jag bra betalt. Där gick jag med i facket. Där lärde jag mig hur man kunde organisera sig. Där kunde jag klaga om något var fel, och jag kunde få rätt också. Så är det dock inte i dag. Vi vet att många av dessa människor blir utnyttjade, arbetar för länge, är exploaterade och är rädda. Man vågar inte säga ifrån, för då åker man ut. Det handlar om makt, och ni har gett all makt till arbetsgivarna och nästan inget skydd till de människor som kommer hit för att försörja sig. Det är problemet med era vackra teoretiska modeller. De täcker inte in makten över huvud taget. Vad är det då vi har föreslagit? Det märkliga i den här debatten är att våra förslag - det som vi rent konkret har fört fram - aldrig bemöts från den borgerliga sidan eller från Miljöpartiet. Vad är det för fel på att man får ett bindande avtal? Man säger: Så här blir det, det här gäller, och det är juridiskt möjligt att pröva det. Vad är det för fel på det? Ingen svarar på det. Vad är det för fel med att Skatteverket kontrollerar att företag sköter sig? Är det inte ganska rimligt? Borde inte regeringen vara den första att förespråka sunt företagande där man betalar skatt och gör rätt för sig? Vad är det för fel med att den som påtalar missförhållanden inte ska straffas genom att skickas ut ur landet? Det svarar ni aldrig på. Ni talar i allmänna ordalag om att det kan bli lite bättre och att det är beklagansvärt och så vidare, men vi har ju lagt fram förslagen! Varför säger ni nej till dem? Varför säger de borgerliga nej? Varför säger Miljöpartiet nej till dem, och varför säger Sverigedemokraterna nej till dem när vi röstar i den här kammaren? Jag skulle vilja vända mig särskilt till Miljöpartiet och höra: Var går er gräns? Är ni beredda att stå här om ett eller två år och säga: Ja, det är lite bekymmersamt, och nu har vi haft en ny skandal, människor är utnyttjade och vi tycker att det är fel, men vi fortsätter att stödja överenskommelsen? Var finns er röda tråd? Är ni över huvud taget trovärdiga när ni säger att ni vill skärpa kraven? Ni har sagt det gång på gång, men det händer faktiskt absolut ingenting. (Applåder)

anf.17 Penilla Gunther (KD):

Fru talman! Ungefär 93 000 personer invandrade till Sverige 2011. En femtedel av dem var arbetskraftsinvandrare, och som en parentes kan jag säga att en annan femtedel var svenskar som återvände till Sverige. Inflödet har ökat från att utgöra 0,15 procent av arbetskraften per år till 0,36 procent per år 2011, men den ökningen handlar faktiskt bara om säsongsarbetstillstånd. Andelen arbetskraftsinvandrare är fortfarande under genomsnittet i OECD-länderna. Vi kan titta på den färska AKU som kom från SCB. Antalet anställda med utländsk bakgrund ökade med 35 000 under förra året. Det måste väl ändå anses jättebra, om vi så att säga tar bort det från just gruppen arbetskraftsinvandrare. Men det är de som redan bor här. Norge är faktiskt det land i hela Europa som har tagit emot flest arbetskraftsinvandrare under de senaste tio åren. Då är inte ens svenskarna medräknade, som tillhör den största gruppen, för uppehållstillstånd behövs inte för svenskar. Ungefär 50 000 svenskar beräknas bo och arbeta i Oslo, alltså 10 procent av invånarna i stan. Det är långt ifrån bara ungdomar som hittar jobb på andra sidan gränsen. Svenskar finns i de flesta branscher och i både privat och offentlig sektor. Det är alltifrån sjuksköterskor och byggarbetare, som kan uppemot fördubbla sin lön i Norge, till läkare, ingenjörer och kvalificerade ekonomer på chefsnivå. Skulle vi få för oss att tycka att det är dåligt att svenskar hittar jobb i ett grannland och kan försörja sig undrar jag: Är det inte till och med ännu mer förståeligt om människor från fattiga länder längre bort i världen söker sig till Sverige när löften ges om en oerhört mycket högre lön än vad de skulle kunna tjäna in under lång tid i sina hemländer? Men självklart är det så - jag vill verkligen betona det - att anställningsvillkoren aldrig får vara sämre för arbetskraftsinvandrare än för andra. Om enskilda arbetsgivare inte följer detta är det helt oacceptabelt. Jag tror och hoppas att Migrationsverket arbetar aktivt för att motverka missbruk, bland annat genom kontroller. Man måste kunna visa att det finns ekonomiska förutsättningar att rekrytera arbetskraftsinvandrare. Och de som tidigare anställt ska dessutom kunna visa att de betalat ut löner och tecknat försäkringar. Enligt Migrationsverket har kontrollerna haft avsedd effekt, bland annat genom att antalet oseriösa ansökningar minskat. Fru talman! De skärpta kraven har alltså gett goda resultat. Men alla lagar och regler är faktiskt beroende av en allmänt accepterad värdegrund i samhället. Om inte arbetsgivare har en människosyn som utgår från människors unika och lika värde utan värderar människor utifrån deras härkomst finns det alltid möjligheter att fuska och lura arbetstagare, fackliga organisationer och myndigheter. Jag bekymrar mig faktiskt också över att företagarorganisationer inte har varit mer aktiva när det gäller att kommentera och fördöma de arbetsgivare som betett sig dåligt. Vi har här i dag hört exempel på arbetare från Kamerun, Kina och andra länder. Det kan inte bara vara fackförbundens ansvar att slå larm om missförhållanden. En arbetsgivare som inte följer givna avtal borde inte få vara medlem i Svenskt Näringsliv, Företagarna eller andra organisationer. Etiska regler och uppförandekoder måste följas även i vårt eget land. Det går inte bara att ställa krav när det finns verksamheter i andra länder. (Applåder)

anf.18 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Den här debatten har visat mycket tydligt, tycker jag, att arbetskraftsinvandring är viktigt och angeläget. Att hitta ett balanserat förhållningssätt när man tittar på de här frågorna är också viktigt och angeläget. Den svenska reformen för arbetskraftsinvandring har gett tredjelandsmedborgare möjlighet att komma till Sverige för att arbeta oavsett utbildningsnivå eller yrke med stöd av ett regelverk som ställer tydliga krav på deras anställningsvillkor. Det är oerhört viktigt, som vi flera gånger har återkommit till i den här debatten, att förhindra utnyttjande av arbetstagare och missbruk av regelverket. Och som jag har sagt här från talarstolen arbetar Migrationsverket mycket aktivt med detta. Det är ett viktigt arbete som kommer att behöva fortsätta. Jag vill gärna understryka att genom att tillskapa en sådan här möjlighet för människor att komma till Sverige som legala arbetskraftsmigranter undviker vi tillskapandet av den typ av skuggsamhällen som vi tyvärr ser exempel på både i Europeiska unionen och i andra länder utanför. Där migrerar människor för att arbeta, men de lever i ett samhälle vid sidan av det normala. Som legal arbetskraftsmigrant i Sverige har man alltid en plattform att stå på. Man kan alltid hävda sin rätt. Man kan alltid komma till myndigheterna och säga: Jag har tillstånd att vistas här. Med detta som grund kan man sedan starta en rättsprocess eller motsvarande. Det kan man inte om man lever i det där skuggsamhället, som jag tycker att en del av debattörerna på vänsterkanten verkar bortse från. Det finns tyvärr också i Sverige. För vi har människor som lever utan tillstånd här i Sverige. Men med legal arbetskraftsinvandring finns alltid ett alternativ. Regeringens ambition är att se till att de som kommer hit får de villkor som tillkommer dem vad gäller löner och försäkringar. Det är på det viset som vi kommer att bygga en god och sund arbetsmarknad som har ett mänskligt perspektiv och sätter människan i centrum. Det är regeringens ambition. (Applåder)

anf.19 Ylva Johansson (S):

Fru talman! Representanter för regeringen och Miljöpartiet går upp här som ett pärlband och säger att man inte tycker att det är bra att människor utnyttjas med orimliga villkor. Men varför säger ni då nej till vart och ett av de konkreta förslag som vi lägger fram för att kunna stävja detta? Det är inte civilingenjörerna som låses in på nätterna i en källare eller som tvingas skuldsätta sig stort för att alls kunna komma hit för att arbeta. Det är inte där vi har problemet. Problemet uppstår när man kan använda det nuvarande regelverket så att arbetsgivarna kan anställa personer som de kan tvinga att ha låga löner och dåliga villkor, sämre än dem som normalt råder på den svenska arbetsmarknaden. Det har ert system öppnat för. Regeringen brukar, när det passar, hänvisa till den svenska modellen. I det här fallet borde man använda den svenska modellen. Vi socialdemokrater vill att parterna ska få ta ett större ansvar för att kunna göra de bedömningar som krävs för att man inte ska hamna i denna lönedumpning och i detta utnyttjande av människor. Fru talman! Sverige tjänar på öppenhet. Vi är och ska vara ett öppet samhälle och en öppen ekonomi. Rörlighet över gränserna är bra. Vi ska bejaka globalisering. Vi ska välkomna människor som vill komma hit till Sverige och arbeta. Men, fru talman, vi ska inte vara naiva. Jobbtrafficking förekommer. Det måste stoppas. Människor som kommer till Sverige måste ges anständiga arbetsvillkor. Oseriösa företag måste stoppas och bestraffas. I dag är det inte i första hand låga trösklar för den som vill komma hit och arbeta, utan det är en frånvaro av trösklar och kontroll när det gäller oseriösa företag som vill utnyttja systemet för att utnyttja människor. Det är regeringen som är ansvarig för den nuvarande situationen. Varför säger ni nej till förslag för att förbättra läget? (Applåder)

anf.20 Maria Ferm (MP):

Fru talman! Jag är glad över att det i dag finns en mycket bred majoritet för arbetskraftsinvandring. Vi diskuterar alltmer sällan om människor över huvud taget ska få komma hit eller inte. Så har det inte alltid varit. Arbetskraftsinvandringsreformen mötte nämligen mycket motstånd när den infördes, från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Visst tas det till brösttoner även i dag - jag blev nästan lite osäker på om det inlägg som Ylva Johansson precis gjorde innebar en tillbakagång till arbetsmarknadsprövning när det gäller arbetskraftsinvandringen. Men om vi lyssnar till de konkreta förslag som framförs i kammaren i dag är det ändå tydligt att den stora diskussionen numera inte främst handlar om att riva upp reformen och göra det svårare för människor att komma hit. I stället handlar det till största delen om hur de som kommer hit ska få sjysta villkor och om att företagen ska kunna kontrolleras mer. Både Socialdemokraternas och Vänsterpartiets omsvängning har bidragit till att vi har en mycket mer nyanserad diskussion om hur systemet kan utvecklas. Det är en positiv utveckling som vi alla tjänar på. Även de diskussioner som vi i Miljöpartiet har haft med både fackförbund och arbetsgivarorganisationer vittnar om att det råder konsensus om vissa välbehövliga åtgärder, till exempel skärpta sanktioner och efterhandskontroller. Det faktum att vi korsar en gräns säger väldigt lite om oss som människor. Därför är det inte bara ett frihetsinskränkande utan också ett oerhört trubbigt verktyg att angripa människor för att de gör just detta, det vill säga rör sig över gränser. Miljöpartiet vill i stället göra det lättare för människor att röra sig över gränser. Vi lägger vår energi på att förbättra migrationens förutsättningar och migranternas rättigheter. Med bistånd och internationellt samarbete vill vi arbeta för att migration i högre utsträckning ska bli frivillig. Med en aktiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik vill vi arbeta för att Sverige i högre utsträckning ska kunna ta till vara de människor som kommer hit, och med riktade förändringar av arbetskraftsinvandringsreglerna vill vi alltså se till att de som kommer hit får arbeta med sjystare villkor.

anf.21 Christer Nylander (FP):

Fru talman! Låt oss ändå gå tillbaka till grundutmaningen som vi står inför. Vi är ett land som är i en utmanande situation där globaliseringen ställer stora och nya krav på oss men också skapar nya möjligheter. Jag tror att vi ska möta det här med öppenhet och inte med slutenhet, med dynamik och inte med stelhet. Det är viktigt för Sverige att vi blir bra på att locka hit kreativa och flitiga människor om vi ska klara den utmaning som Sverige kommer att stå inför och om vi ska få Sverige att bli ett land med stark tillväxt och gott välstånd. Arbetskraftsinvandring är en del i detta, även om det inte är lösningen på allting. I grunden fungerar det bra i dag. Jag tror till och med att man kan vidga det ytterligare, men då måste det också ske på ett sätt så att vi har sjysta villkor. Jag välkomnar att Migrationsverket nu har bättre regler och större möjligheter att bekämpa fusket, och jag är beredd att diskutera vidare om hur man kan skärpa reglerna ytterligare. Jag noterade att Jonas Sjöstedt sade att det var oproblematiskt i stora delar. Jag tar gärna den positiva signalen från Jonas Sjöstedt, för då är det liksom i grunden ett stöd från Vänsterpartiet till den reform som i dag gäller, även om man vill skärpa tonläget när det gäller krav på granskning. Ylva Johansson tyckte jag hade precis den motsatta infallsvinkeln i sitt sista inlägg. Hon vill ha tillbaka fackets vetorätt och arbetsmarknadsprövning och krångla till det ytterligare för det som kan skapa nytt välstånd i Sverige. Mattias Karlsson pratade om undanträngningseffekter men glömde prata om dynamiska effekter. Vill man prata om det ena måste man rimligen också prata om det andra. Jag och Folkpartiet är öppna för nya verktyg för att bekämpa missbruk och oegentligheter, men då ska det ske på sätt som inte undergräver grundtanken i arbetskraftsinvandringsreformen.

anf.22 Johan Hedin (C):

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick något svar på frågan om hur mycket Sverigedemokraterna vill höja pensionsåldern med, men det är en gnutta allvar i detta. Vi måste hantera demografiutmaningen på ett eller annat sätt, och arbetskraftsinvandring är ett sätt. Vill man inte ha arbetskraftsinvandring måste man säga på vilket sätt man ska hantera de här problemen. Jag vill därför också återknyta till vad jag sade i mitt förra inlägg om att vi väljer och att vi väljer bort. Utan invandrare skulle Sverige inte vara något vidare bra land att leva i. Faktum är att det inte skulle fungera över huvud taget. Var fjärde vårdanställd i Stockholms läns landsting är född i ett annat land än Sverige. Bland läkarna är det ännu fler. Sju av tio restauranger skulle inte finnas om det inte fanns invandrare i Sverige, vilket vore förfärligt. Jag tycker mycket om god mat. Var tredje buss- och spårvagnsförare är invandrad, eller ska man kanske säga massinvandrad, och åtta av tio av dem som tar hand om trivseln på våra arbetsplatser likaså, och arbetskraftsinvandrarna är oerhört betydelsefulla för den för Sverige mycket viktiga it-branschen. Invandrarföretagarna är många. Under 2011 hade invandrarföretagare 200 000 personer anställda, både utrikes födda och svenskfödda. Det är fler än vad som jobbar i hela Malmö. Inget av de företag som startas av invandrare skulle finnas om vi inte hade invandrare här. Av 1800-talsinvandrarna skapades kända varumärken: Bonniers, Gleerups, Handelsbanken, Sparbanken, Cloetta, Mazetti, Berns, Gröna Lund, Graningeverken och Modo. Senare på 1900-talet var det Expressen, Findus, Marabou och Securitas. Så kan man hålla på. Invandringen till Sverige är alldeles nödvändig, och det är en god affär för alla parter. (Applåder)

anf.23 Mattias Karlsson (SD):

Fru talman! Jag vill tacka samtliga för en klargörande debatt. Om jag ska göra ett försök att summera något av det som har sagts kan jag bland annat konstatera att Centerpartiet fortfarande är för fri invandring, trots Annie Lööfs utfästelser om motsatsen. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna tycks i princip inte vara beredda att vidta några åtgärder alls för att förbättra situationen vare sig för arbetskraftsinvandrare som kommer till landet eller för svenska arbetslösa eller arbetstagare. Folkpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tycks vara beredda att vidta åtgärder för att förbättra situationen för arbetskraftsinvandrare som kommer till landet, men de tycks inte vara beredda att göra någonting för att skydda arbetslösa och arbetstagare i Sverige. Sverigedemokraterna vill vidta åtgärder för att förbättra situationen både för de arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige och för arbetslösa och arbetstagare här i landet. Jag gör inte alls samma tolkning som Christer Nylander, utan det som förvånar mig mest är kanske att jag inte har fått något svar alls från Socialdemokraterna när det gäller hur man ställer sig till att återinföra någon form av central behovsprövning för arbetskraftsinvandringen. Jag fick inget svar på den frågan; i stället valde Ylva Johansson att tolka det förslaget som vi nu står för och som Socialdemokraterna tidigare har stått för som att vi vill stänga gränserna. Det tycker jag är beklagligt, men det är ändå en tydlig signal.

anf.24 Jonas Sjöstedt (V):

Fru talman! Även jag vill tacka mina meddebattörer för den här debatten. Innan Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna utropar sig alltför mycket till löntagarnas stora beskyddare och vän här skulle jag dock vilja påminna om att hans parti faktiskt har röstat nej till de konkreta förslagen till förbättringar för arbetskraftsinvandrare som vi har röstat om här i riksdagen. Lite mer konsekvens vore av nytta i det fallet. Det är uppenbart när man lyssnar på Tobias Billström att han i huvudsak är nöjd. Det fungerar i stort sett bra. Det finns lite skönhetsfläckar här och där, men arbetskraftsinvandringen fungerar enligt en modell som är rimlig. Nej, jag är inte överens om det. Jag är helt oenig i det. När vi har ett system där människor missbrukas som de gör i Sverige, när man jobbar för en spottstyver, när man är rädd, när man bor i en skrubb, när man inte vågar säga ifrån mot sin arbetsgivare - då kan vi inte vara nöjda. Det enda sättet att bemöta det är att inse att det har blivit fel och att göra om. Att göra om måste innebära att man stärker löntagarnas rättigheter. I dag är det faktiskt så att en stor del av arbetskraftsinvandringen till Sverige bygger på att man kan exploatera de här människorna hårdare. Man kan behandla dem värre, därför att de är i underläge. Det är inte sjyst. Det är inte okej. Det är inte så vi ska ha det på svensk arbetsmarknad, och det är det som har varit den stora skiljelinjen i den här debatten mellan oss som tillhör arbetarrörelsen och de andra partierna. Vi vill inte se den här utvecklingen i Sverige också. Jag vill ha ett arbetsliv där alla får en vettig lön, där man vågar säga ifrån, där man behandlas lika oavsett var man kommer ifrån, där man vågar organisera sig fackligt och där man kan lita på att ingångna avtal håller. Så är det inte i dag. Men dit ska vi komma, och för det krävs en ny regering och en ny politik i det här landet. (Applåder)

anf.25 Penilla Gunther (KD):

Fru talman! Ett öppet och flexibelt system för arbetskraftsinvandring behövs för att möta Sveriges behov av arbetskraft. Kristdemokraternas grundsyn är att det blue card som EU har infört ska ges till invandrare som kommer för att söka arbete, oavsett kvalifikation och meriter. I dag är det bara högkvalificerade personer som kan visa upp ett anställningsbevis som kan få ett blue card. Det regelverk som nu finns kring arbetstillstånd ställer redan i dag tydliga krav på lön och övriga anställningsvillkor. Därför vill jag återigen understryka att det är helt oacceptabelt att enskilda arbetsgivare inte följer de lagar och regler som gäller utan utnyttjar arbetstagare. Alla, oavsett ursprung, ska ha rimliga arbetsvillkor. När nu Migrationsverket har intensifierat sitt arbete för att motverka det här missbruket är det naturligtvis så att även polisen, Skatteverket, Arbetsmiljöverket och fackförbunden kan upptäcka missförhållanden på arbetsplatser. Men även vi i omgivningen kan ha ögonen öppna för människor i vår närhet som är nya i samhället där vi bor. Jag ser fram emot att regeringen under våren kommer med en proposition med syfte att ge Migrationsverket utökade möjligheter att återkalla arbetsgivares tillstånd när man upptäcker missförhållanden, så att det faktiskt blir någon form av sanktion också. Avslutningsvis vill jag säga att jag förstår syftet från Sverigedemokraternas sida med att begära en sådan här debatt. Än en gång har man velat framställa det som att arbetslösheten i det här landet beror på utlandsfödda som kommer hit och tar jobben från infödda svenskar. Men det är ett nyttoperspektiv som inte är förenligt med övriga partiers människosyn, definitivt inte med Kristdemokraternas. (Applåder)

anf.26 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Låt mig inleda med att tacka alla deltagarna i debatten för en intressant diskussion. Jag har under mina resor runt om i Sverige mött arbetskraftsinvandrare. Jag har pratat med fackföreningar och med arbetsgivare. Jag har mött dem som den här debatten handlar om, människor från Serbien, från Thailand och från Kina. Det jag har sett gör mig stolt och glad. Med arbetskraftsinvandring bygger vi en bättre värld, en värld där fler människor får möjlighet att komma till vårt land och arbeta och göra rätt för sig. Men jag är ödmjuk nog att inse att inte ens mina mångahanda resor och besök runt om i Sverige alltid speglar hela sanningen eller ger hela bilden. Inget regelverk är säkerställt mot missbruk. Lagar kan missbrukas och användas på ett felaktigt sätt. Därför är regeringens ambition att alltid vara vaksam och instruera de myndigheter som vi har ansvar för på så sätt att de motverkar fusk och förhindrar att människor råkar illa ut. Som jag har sagt från talarstolen finns det en ambition från regeringens sida att återkomma till riksdagen med förslag om att återkalla tillstånd som getts på felaktig grund. Detta är en del i detta. Alliansen har skapat den här reformen tillsammans med Miljöpartiet. Vi kommer också att renovera den här reformen och reformera den på nytt tillsammans med Miljöpartiet. Så kommer vi att bygga ett bra och välfungerande regelverk som kommer att tillgodose det behov av arbetskraft som Sverige kommer att ha nu och i framtiden. (Applåder)