anf.25 Mikael Damberg (S):
Herr talman! 400 000 människor går arbetslösa i Sverige, men i fredags presenterade Svenskt Näringsliv ännu en rapport som visar att företag inte lyckas rekrytera den arbetskraft de behöver. 80 procent av vvs-företagen har haft svårt att hitta rätt folk, nästan 60 procent i motorbranschen och 50 procent av vårdföretagarna.
Det här rekryteringsgapet är ett systemfel som både hotar tillväxten och håller arbetslösheten väldigt hög i Sverige. Arbetsförmedlingen borde bli bättre på att erbjuda snabba insatser som gör att folk kan ta de jobb som faktiskt finns på svensk arbetsmarknad. Ibland är det bara en tilläggskurs som behövs. Ibland är det bara ett lastbilskörkort eller att man slutför sin vårdutbildning. I stället skickar Arbetsförmedlingen tillbaka pengar till staten. I år räknar man med att skicka tillbaka 3 miljarder kronor till staten i stället för att sätta pengarna i arbete.
Statsministern! I stället för att Arbetsförmedlingen ska skicka tillbaka miljarder till staten, varför ändrar regeringen inte regelverket så att pengarna och de arbetslösa sätts i arbete?
anf.26 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Skälet till att det blir resurser över är att arbetslösheten inte har blivit så hög som vi befarade. Vi ska dessutom inte ge sken av att det är så vi löser problemet med arbetslösheten.
Det sker en omfattande strukturomvandling över tid som gör att vi får en alltmer krävande arbetsmarknad som höjer sina trösklar gentemot dem som försöker komma in. Det gör att det i grunden är en mycket svårare samhällsprövning och samhällsomvandling än vad Mikael Dambergs sätt att ställa frågan faktiskt belyser.
Jag tror att utbildningsinsatser är helt centrala, men vi har också ett omfattande behov av erfarenhet, som många saknar som nu står långt från arbetsmarknaden. Därför är den jobbpakt som regeringen arbetar med och andra åtgärder som syftar till att man ska få visa upp sitt kunnande, att man ska få pröva på och att man ska kunna jobba och samtidigt få utbildningsinsatser en mer framkomlig väg vid sidan av att det naturligtvis ska finnas tillräckliga resurser hos Arbetsförmedlingen för att åtgärda den situation som vi har på arbetsmarknaden.
anf.27 Mikael Damberg (S):
Herr talman! Jag tror att det är dags för statsministern att se verkligheten som den är. Tidigare i veckan ringde en person till vårt kansli. Det var en medelålders man med tre barn. Han ringde och sade att han hade förlorat jobbet på grund av omstruktureringar i arbetslivet, och nu var han arbetslös. Han hade svårt att försörja familjen och att betala räkningarna därför att a-kassan var så låg. Han tvingades låna pengar av sina föräldrar för att fixa räkningarna.
Han blev ändå ganska glad för han hade äntligen hittat rätt. Han hade hittat en arbetsgivare som sade: Jag anställer dig om du fixar ett lastbilskörkort. Då gick han till Arbetsförmedlingen och sade: Om jag får ett lastbilskörkort kommer jag att få ett jobb. Men han fick nej från Arbetsförmedlingen. Förklaringen var att han inte hade varit stadigt arbetslös under det senaste året, för han hade hoppat på de småjobb som han fick när han var arbetslös. Men då fick han nej.
Vi kan inte skylla det här på Arbetsförmedlingen. Det är regeringen som är ansvarig. Min fråga till statsministern kvarstår: Varför ska Arbetsförmedlingen skicka tillbaka miljarder till staten när 400 000 människor är arbetslösa? Varför ändrar inte regeringen regelverket så att pengarna och de arbetslösa sätts i arbete?
(Applåder)
anf.28 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Av Mikael Dambergs sätt att beskriva detta skulle man kunna tro att Socialdemokraterna förordar att skattebetalarna ska stå för alla lastbilskörkort i Sverige. Det finns inget sådant förslag i Socialdemokraternas budget. Det är inte ett finansierat förslag, som Socialdemokraterna nu antyder.
Jag tycker i grunden inte heller att vi ska framställa det som att vi nu avser att med skattemedel täcka alla människors behov av körkort. Det där är naturligtvis en avvägningsfråga. Väldigt många får använda egna besparingar för att finansiera detta. Det ska inte delas ut godtyckligt till några men inte till andra. Det är en rättvisefråga, Mikael Damberg. Här får man vara lite rädd om skattebetalarnas pengar.
Vi har omfattande resurser. Vi har ett öppet utbildningssystem. Det är förmodligen det mest generösa utbildningssystem som finns i världen för att stödja människor i omställning. Men beskriv inte arbetslösheten och arbetsmarknadens prövningar som isolerade till ett enskilt ställningstagande hos Arbetsförmedlingen. Det är en betydande strukturomvandling. De enkla jobb vi en gång hade finns inte längre. Det handlar om en samhällsomvandling som är mycket grundläggande och som kanske är den svåraste samhällsprövning Sverige stått inför. Det är bra om man också anpassar beskrivningen till det när man pratar om vilka lösningar som finns.
anf.29 Per Bolund (MP):
Herr talman! Just nu pågår ett internationellt klimatmöte i Doha i Qatar. Läget för klimatet är extremt allvarligt. Det visar alla signaler. Vi måste omedelbart få till ett internationellt avtal som håller utsläppen inom en säker nivå, annars väntar en kollaps för klimatet som inte kommer att gå att stoppa.
Vid klimatmötet i Köpenhamn 2009 lovade världens rika länder att ta sin del av ansvaret för att finansiera klimatomställningen i fattiga länder. Man lovade också att det skulle vara nya pengar. Man skulle inte ta dem från biståndet. Fredrik Reinfeldt var med i Köpenhamn. Han lovade där de fattiga länderna att Sverige skulle leverera sin del. Trots det har man tagit alla pengar till klimatinsatser i syd från just biståndet, från fattigdomsbekämpningen.
Det här innebär att vi sviker löftet till utvecklingsländerna. Jag har därför lämnat in en KU-anmälan mot Fredrik Reinfeldt i dag för att jag tycker att man ska granska den här frågan. Men jag vill också passa på att fråga statsministern: Hur ska Sverige kunna vara trovärdigt i internationella klimatförhandlingar om vi inte håller vad vi har lovat?
anf.30 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Den miljöpartistiska linjen att världens problem i klimatfrågan heter Sverige tror jag inte på. Vi har fullföljt de löften vi har ställt ut. Vi har betalat in våra fast start-pengar. Det har inte riktigt alla gjort. Vi har också sagt att vi är beredda att vara en del av en långsiktig finansiering, förutsatt att åtaganden görs som leder till att klimatfrågan löses. Men en mycket stor andel av de snabbväxande ekonomierna i världen har inte ingått sådana åtaganden och därför har vi inte tvågradersmålet inom räckhåll. Nu talar Världsbanken till och med om en fyragradig temperaturökning.
Det måste alltså hänga ihop med andras åtaganden. Skuldbelägg dem som hotar klimatet och inte dem som försöker lösa problemet! Det bidrar nämligen inte till frågans lösning att peka finger åt dem som faktiskt har kommit allra längst.
En sak vill jag påpeka. Jag och den regering jag leder har aldrig lovat att vi additionellt, ovanpå vår enprocentsnivå av bni, skulle tillföra ännu mer resurser. Den typen av resursförslag finns i Miljöpartiets och Vänsterpartiets budgetar, men inte hos Socialdemokraterna och inte hos alliansregeringen. Jag tycker att detta kan försvaras. Det är över 0,7-procentsnivån av bni som FN har fastslagit och där Sverige snart ensamt i världen ligger på en högre nivå.
anf.31 Per Bolund (MP):
Herr talman! Jag får tacka statsministern för svaret, även om det inte gör mig särskilt mycket lugnare. Jag är orolig för att Sveriges barn inte känner sig så mycket lugnare heller av det svaret. Det kom en rapport i våras som visade att sju av tio barn i Sverige oroar sig för klimatförändringarna. De oroar sig till och med mer för det än för familjens ekonomi eller för att inte ha några kompisar i skolan.
Som statsministern säger kan klimatet bli fyra grader varmare redan till år 2060, om 50 år, då många av de barn som lever i Sverige i dag fortfarande är i arbetsför ålder. Rapporten visar också att vissa delar av världen kommer att bli obeboeliga med nuvarande utveckling.
Jag skulle önska att statsministern gav ett tydligt löfte till de här barnen att han skulle hålla det han sade i Köpenhamn. Nu säger statsministern i sitt svar att han faktiskt tar pengarna från biståndet. Sveriges riksdag beslutade att avsätta 1 procent av budgeten till bistånd och av det tar statsministern pengar för att använda till klimatinsatser i syd, mot det beslut som togs i Köpenhamn.
Jag tror att Sveriges barn gärna skulle se att vuxna håller vad vi lovar. Det gäller även vår statsminister.
anf.32 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vi har inte sagt att vi anser att man bör lägga dessa additionellt om man redan ligger över 0,7 procent av bni, vilket är FN:s angivna målnivå för utvecklingsbistånd i världen. Sverige ligger på 1 procent. Det finns därutöver två tre länder som gör det. Något av de länder som har varit i denna klubb börjar nu spara in på sina biståndsinsatser. De flesta andra länder, även rika länder, ligger långt under vad vi presterar.
Vi har betalat in de så kallade snabba pengar som det talades om i Köpenhamn. Det var under svenskt ordförandeskap som vi drev dessa förhandlingar.
Jag vill sedan säga något till de barn som det refereras till och som naturligtvis är oroliga när det gäller klimatuppgifterna. Problemet är att det är ett globalt problem inför vilket Sverige har en mycket liten påverkan. Vi ska, som sagt, vara ärliga gentemot våra barn.
Sverige står för mindre än en halv procent av världens utsläpp och har naturligtvis en ytterst marginell påverkan. Länder som har mycket stor påverkan gör alldeles för lite. Det måste fram åtaganden från de snabbväxande ekonomierna om vi ska kunna lösa detta. Det bör vara Sveriges tydliga röst runt om i världen vid sidan av de rätt betydande insatser som vi redan gör.
anf.33 Björn Söder (SD):
Herr talman! Utanför huset faller den första snön här i Stockholm, och julens klockor börjar snart klämta. Därmed är det snart dags för skolavslutningar.
För eleverna i Kyrkhedens skola i Hagfors blir det dock ingen traditionsenlig skolavslutning i kyrkan. Rektorn uppger att en sådan bryter mot Skolverkets riktlinjer, och vi får höra av Skolverket att religiösa inslag inte är tillåtna enligt skollagen.
Men statsministern stod så sent som för ett år sedan här i kammaren och garanterade att man skulle få ha skolavslutningar i kyrkan. Regeringen har gång på gång försäkrat att man stöder traditionella skolavslutningar. Men problemen kvarstår och förvärras trots det.
Det är uppenbart att problemen tycks vara kopplade till skollagen och Skolverkets utlåtande. Det är lika uppenbart att skolorna behöver ett förtydligande om vad som faktiskt gäller.
Nu undrar jag om statsministern kan redogöra för vad som verkligen gäller.
anf.34 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Det som gäller är att lagstiftningen ger rektorn rätt att bestämma hur man ska organisera en skolavslutning. I samhällsdebatten har det framkommit att den myndighet som har försökt uttolka denna lagstiftning har talat om att det möjliggör en avslutning också i en kyrka. Sedan förs det en samhällsdebatt om under vilka former detta kan ske. Det talas bland annat om att man ska få sjunga psalmer men att en gräns ska gå vid trosbekännelse. Denna samhällsdebatt är väl nyttig och riktig. Det är en ny lagstiftning.
Som svar på Björn Söders fråga kan jag säga att mycket av makt och inflytande har lagts på landets rektorer att de på ett klokt och övervägt sätt fatta beslut kring detta.
anf.35 Björn Söder (SD):
Herr talman! Det är uppenbart så att för de flesta är detta förhållningssätt inte funktionellt. Vi ser rektorer som hänvisar till Skolverket och säger att religiösa inslag inte får förekomma. Därmed är det svårt att fira en traditionell svensk julavslutning i Svenska kyrkan eller i någon annan kyrka. Det handlar inte om att man ska föra någon hårdhänt evangelisation eller att man ska stå och slå eleverna i huvudet med Bibeln. Men trots det är det ofrånkomligt att det förekommer religiösa inslag när man ska fira jul som bygger på den kristna högtiden.
Utbildningsministern har tidigare signalerat att man är beredd att vidta en eventuell lagändring så att inga tvivel ska kvarstå. Jag undrar om statsministern är beredd att backa upp ett sådant förslag till lagändring.
anf.36 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vi följer naturligtvis alltid hur lagar tillämpas, och vi får se hur detta till slut löses.
Vi får komma ihåg att detta är ett land som under lång tid hade en statskyrka under presumtionen att alla tillhörde samma religiösa tro. Men vår uppfattning och vår upplevelse i landet är att det i detta land ryms människor med olika religiös tro. Det tycker vi i grunden är ett exempel på ett mycket spännande och bra samhälle att det kan vara så. I detta land finns det också många människor som inte har någon gudstro. Vi tycker nog att man ska kunna inrymma alla dem i en skolavslutning. Det gör att det är rätt rimligt att föra diskussioner om att barn som kommer från ett hem med en annan religiös övertygelse eller från ett hem där man inte har någon gudstro faktiskt inte tvingas in i ceremonier som bygger på att man bekänner sin tro till en speciell religion. Jag kan förstå att den diskussionen förs.
Samtidigt vill jag naturligtvis hedra de som säger att det kan vara en viktig tradition. Jag uppfattar det som att både Skolverket och lagstiftningen har givit rektorerna möjlighet att avsluta även denna termin i kyrkan om de så vill.
anf.37 Ulla Andersson (V):
Herr talman! I går kunde vi på nyheterna höra att man kan få skatteavdrag för att hyra en bartender till fest och att efterfrågan är stor i välbärgade hem i Täby, Bromma och Danderyd. Skattebetalarna får alltså stå för halva kostnaden. Det är säkert trevligt för dem som anser sig ha råd med sådana fester och som grädde på moset också får ett skatteavdrag för detta. Även om man hyr in en kock till festmiddagen där hemma får man lägre skatt som tack.
Vi får alltmer ta del av uppseendeväckande, för att inte säga helt orimliga, exempel på hur RUT-avdraget kan tillämpas. Nu till jul kan till exempel arbetsgivare ge bort en städning skattefritt till sina anställda. Sedan kan den anställde dessutom få ett skatteavdrag på denna städning.
Statsministern, varför ska en pensionär med låg pension, en pension som dessutom har sänkts de senaste åren, eller en lågavlönad undersköterska eller städerska som själva inte har råd att anlita en bartender till sin fest, om de ens har råd med en fest, vara med och bidra till en fest för välavlönade människor?
anf.38 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Först och främst har pensionerna höjts, de kommunala bostadstilläggen har höjts, och skatten för pensionärer har sänkts vid fyra tillfällen.
Vi tycker i grunden att det är bra att vi lättar på beskattningen av tjänster av det enkla skälet att de jobb som försvinner, och de är många, måste ersättas av nya jobb. Jag tror att det i vår tid är mycket klokt att vi med en lättad beskattning på tjänster kan göra mer av service och tjänster åt varandra och på det sättet få fram många nya och bra jobb.
Det viktiga med många av dessa RUT-jobb är dessutom att de ger jobb till människor som har stått långt från arbetsmarknaden eller som tidigare har jobbat i svarta sektorer av vår ekonomi. Det är inte sällan människor som är utrikes födda och som på detta sätt kommer in på arbetsmarknaden och får en vit inkomst, får möjlighet att vabba, sjukskriva sig och få pensionsinkomster på äldre dar. Det är alltså en reform som driver fram nya jobb.
Det är synd att Vänsterpartiet med sådan konsekvens ifrågasätter de reformer som vi genomför och som kan ge jobb. Det är inte så att det finns några andra förslag på hur andra jobb ska komma till, utan det är bara en ständig kritik av det som verkligen ger jobb. Det är för mig helt fel inställning. Alla människor behövs i Sverige. Då behövs också alla typer av jobb, annars kommer vi att få kvardröjande problem med arbetslöshet.
anf.39 Ulla Andersson (V):
Herr talman! Vi kan konstatera att pensionen har urholkats på grund av bromsen och inte kommer att vara återställd än på några år.
Men tydligen är bartenderjobbet så pass viktigt inför framtiden att regeringen och statsministern är redo att skattesubventionera sådana tjänster.
Statsministern påstår också att detta har lett till att svarta jobb har blivit vita. Det finns inget belägg för det, inte heller i forskningen.
Alldeles nyligen kom det till exempel en rapport från Kristianstads högskola som visar att de som jobbar inom städbranschen i dag har jobbat framför allt inom vita sektorer inom andra verksamheter tidigare. Detta påstående håller alltså inte.
Dessutom visar rapporten, och även andra rapporter, att den svarta marknaden finns kvar bredvid och att till och med dem som anlitar de vita tjänsterna frågar om de inte kan få betala svart.
Statsministern har ännu inte svarat på min fråga varför en lågavlönad undersköterska eller en pensionär som min mamma med låg pension ska vara med och betala för välavlönades fester med bartendrar och kockar. Är bartenderjobbet så pass viktigt i framtiden att vi ska skattefinansiera sådana tjänster när vi har brist på lärare i skolan, brist på undersköterskor i äldreomsorgen och brist på bostäder för många unga människor?
anf.40 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vänsterns kritik mot RUT-reformen har varit omfattande. Det kommer att bli en viktig fråga för väljarna 2014 hur gränsdragningen ser ut i denna fråga. Vad kommer att gälla efter valet 2014 om vi skulle få en vänstermajoritet i Sveriges riksdag? Det låter på Ulla Andersson som om det som alla med stor glädje har kunnat konstatera att breda grupper av vanligt folk nu har råd att betala för hjälp med städning, barnpassning och andra saker som faktiskt underlättar livet kommer att försvinna om Vänsterpartiet får en möjlighet att påverka.
Återigen: Det har skett förstärkningar för pensionärer. Vi har fördelningspolitiskt motiverade budgetsatsningar, bland annat riktade till pensionärer med små ekonomiska marginaler, som vi har fört fram i våra respektive budgetar. Vi har infört denna reform för att vi tror att den är bra för Sverige och för att den ger jobb.
Jag hävdar med bestämdhet att det nu sker en förändring i samhällets syn på svartarbete till förmån för ett större förordande av vita, skattebetalande tjänster hellre än svarta tjänster. Vi får naturligtvis återkomma inför valet och kontrollera vem det är som har rätt i sin beskrivning - om det är jag eller Ulla Andersson.
anf.41 Anna Kinberg Batra (M):
Herr talman! Förra veckan fattade vi här i kammaren beslut om regeringens budgetproposition. Med bred marginal sade riksdagen ja till de ramar regeringen presenterade i september.
Sedan dess har det dock kommit flera nya rapporter med data om det ekonomiska läget. I tisdags presenterade Konjunkturinstitutet ganska mörka prognoser, och i morse presenterades de så kallade nationalräkenskaperna, som visar att tillväxten - det är fortfarande tillväxt - var 0,7 procent för det tredje kvartalet men att det finns risker på export- och importsidan. Svensk ekonomi är alltså förhållandevis stark, men riskerna för en fortsatt negativ utveckling är ändå ganska stora.
Därför är det viktigt att följa utvecklingen, och därför vill jag fråga statsministern hur regeringens beredskap är för eventuella reviderade prognoser av det ekonomiska läget samt för att eventuellt fortsätta att förstärka upprustningen av svensk ekonomi och bana väg för fler nya jobb.
anf.42 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Jag hörde
Lunchekots
beskrivning av presentationen av nationalräkenskaperna. Där sades att prognosmakarna än en gång överraskades och att svensk ekonomi var starkare än man hade förutsatt.
Av detta lär vi oss att prognosmakare tenderar att ständigt bli överraskade, det vill säga: Det blir inte de prognoser man tror, utan man får basera det på den kända materia som finns, och sedan förändras förutsättningarna. Finansministern har i ett annat sammanhang sagt att vi därför före jul avser att på något sätt ge en uppdaterad syn, i ett läge där svensk ekonomi är utsatt för stora påfrestningar. Vi ser ett fall i omvärldsefterfrågan, väldigt mycket kopplat till den djupgående och långvariga kris vi har i vår nära omvärld runt om i Europa.
Nationalräkenskaperna i dag illustrerar dock det som samtidigt var scenariot när budgeten utformades i början av hösten, nämligen en svag exportefterfrågan i vår omvärld men bättre förutsättningar för inhemsk konsumtion. Det är alltså en starkare balans när det gäller den inhemska privatekonomin. I ljuset av detta satsar vi väldigt mycket på det som stärker vår konkurrenskraft gentemot exportkonkurrenter i vår omvärld. Det verkar vara ännu mer rätt nu än när budgeten lades.
anf.43 Johan Pehrson (FP):
Herr talman! Vart vi oss i Sverige vänder på våra resor möter vi ibland människor som är väldigt oroliga för ungdomars framtid. Det kan handla om jobb och klimatfrågor, men det handlar också om det faktum att alltför många ungdomar fastnar i ett narkotikaberoende.
Få saker är så dåliga socialt att de inte kan bli ännu värre om man för in narkotika och ett missbruksbeteende. Här har regeringen vidtagit ett antal åtgärder. Vi har fler poliser, och vi har kommuner som sammantaget - även om inte alla använder pengarna till just detta - har resurser för att ge vård, behandling och stöd. Hos många vårdgivare inom landstingen genomförs mycket viktiga projekt för att tidigt ta tag i detta. Det handlar om olika beroendecentrum och uppsökande verksamheter.
Kan vi dock tänka oss att vi behöver göra mer? Jag kan se framför mig att vi kan börja fundera på eventuella straffskärpningar, i ljuset av Högsta domstolens strafförändringar. Jag kan tänka mig att vi kanske ytterligare bör se över på statlig nivå vad vi kan göra för att stärka inriktningen på vård tidigt för dem som annars förstör sitt liv och andras i en rasande fart.
anf.44 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Jag har inget att invända mot Johan Pehrsons beskrivning. Vi lär oss att vi måste vinna varje ny generation till insikt om narkotikans farlighet och att narkotikan är en stor förklaringsfaktor bakom kriminalitet och hur kriminella nätverk i vårt samhälle beter sig. I den delen måste vi alltså ha en omfattande informationsverksamhet, och vi måste ha vårdverksamhet i tidiga skeden. Vi måste också ha kännbara påföljder. Det finns alltid anledning att se över och ompröva detta.
I ljuset av det Johan Pehrson nämnde, bland annat att det har skett en praxisförskjutning i Högsta domstolen där det synes vara så att vi går mot ett läge där allvarligare narkotikabrott nu får en strafftidsförkortning, finns det anledning att följa detta. Vi kanske får återkomma i ett annat sammanhang med vad det blir för eventuella konsekvenser om detta skulle visa sig leda till en kraftig förändring av straffmätningen just kring allvarliga narkotikabrott.
anf.45 Matilda Ernkrans (S):
Herr talman! Statsministern sade i ett tidigare replikskifte med Socialdemokraternas Mikael Damberg att man ska anpassa beskrivningen av verkligheten utifrån de utmaningar man står inför. Jag ska därför hjälpa dig lite. Så här ser verkligheten ut, Fredrik Reinfeldt: De globala utsläppen fortsätter att öka, enligt FN:s miljöbyrå. I Sverige har utsläppen inte minskat i den takt vi har satt upp och menar att vi kräver. Naturvårdsverket har bedömt att vi kommer att minska våra utsläpp med ungefär 18 procent till 2020. Riksdagens mål är minus 40 procent.
Det var under statsministerns ledarskap, med Sverige som ordförandeland i EU, som de viktiga internationella klimatförhandlingarna i Köpenhamn kraschade fullständigt. Det lider vi av än. I detta läge, när världen går mot fyra graders temperaturhöjning, när Europa krisar och när varsel läggs på en redan hög arbetslöshet i Sverige, har du skickat din miljöminister till de internationella klimatförhandlingarna med ett ytterst svagt förhandlingsmandat - om än passivt.
Jag menar att Sverige borde anstränga sig för att spela en större roll för klimatets skull och de svenska jobbens skull. Så, statsminister Reinfeldt: När och på vilket sätt tänker du ta ansvar för miljön och för en offensiv klimatpolitik, både här hemma i Sverige och internationellt?
anf.46 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Jag är inte säker på att det höga tonläget är rätt sätt att försöka möta klimatutmaningarna.
Sverige ingår i Europeiska unionen, som är den enda del av världen som har lagbundna reduktionsmål. Problemet är att det bara täcker 15 procent av de globala utsläppen. Allt annat är oreglerat, mer öppet och beroende av nationella åtaganden. För stora delar av utsläppen, framför allt i de delar av världen där utsläppen växer, finns inga sådana legala bindningar och inga åtaganden som gör att vi kan säga till våra barn eller våra medborgare att vi nu är i färd med att lösa klimatutmaningen.
Det är lite udda att framställa Sverige som det stora hotet när det ligger hos så många andra att göra så mycket mer.
I Köpenhamn lades en grund för det som då var möjligt. I ett FN-system som bygger på enhällighet och där den som vill minst kan styra hela förhandlingen var det ändå möjligt att säga att länder bör ta på sig frivilliga åtaganden i ett ackord som har vuxit ut och som är en betydande del av den byggsten som kommer att behövas i kommande förhandlingar. Det är dock fortsatt för låga ambitioner, framför allt i länder med mycket stora och även växande utsläpp, som är det stora globala klimathotet i dag.
anf.47 Jasenko Omanovic (S):
Herr talman! För några veckor sedan var vi två riksdagsledamöter som övervakade valet i Montenegro. Montenegro ansöker om EU-medlemskap, och därför har de varit tvungna att anpassa en del lagar till de krav EU ställer på landet. Ett exempel på ett sådant krav är att alla politiska partier numera måste redovisa vem som finansierar deras valkampanj. Jag har exempel, herr talman, på ett parti som har många privata personer som finansierar och på ett parti som har gått till banken och lånat 80 000 euro.
Min fråga till statsministern är: Kommer regeringen under 2013 att lägga fram en proposition till behandling här i riksdagen för att svenska väljare - det svenska folket - 2014 ska kunna veta vem som står bakom de olika partiernas valkampanjer?
anf.48 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vår ambition är att en sådan lagstiftning ska läggas fram före 2014.
Minns då att det inte bara handlar om individuella gåvor; det är väldigt viktigt att veta om partier ligger bakom lotteriverksamhet, vilket kanske inte alltid syns på lotterna. Det är också väldigt viktigt att komma ihåg att det enda ett parti får stöd av inte är kontanta medel - det spelar väldigt stor roll om man till exempel får gratis arbetskraft från närliggande intressen, som kanske inte är helt öppna med hur omfattande stödet och hjälpen är.
Om man verkligen är genuint bekymrad över detta bör man vara konsekvent i viljan till öppenhet när det gäller individuella bidrag, när det gäller lotteriverksamhet och när det gäller stöd från närliggande organisationer. Allt detta bör rimligen prövas.
Låt mig bara göra ett påpekande eftersom det görs jämförelser med Montenegro. Det är viktigt att vi är stolta över den frånvaro av korruption och problem som vi har i Sverige och att vi ser nyanser i detta. Vi har ett högt förtroende för politiker och för politiska partier i Sverige, och jag tycker att vi ska vara aktsamma så att vi inte undergräver det. I länder där denna tillit försvinner fungerar ofta demokratin mycket sämre än i Sverige.
anf.49 Anders Åkesson (C):
Herr talman! Jag vill påstå att regeringen har gjort mycket, statsministern, för att få ut unga människor på arbetsmarknaden och se och uppmärksamma det hela som ett bekymmer. Vi har sänkt arbetsgivaravgiften för unga, och vi har sänkt restaurangmomsen. Likväl är det förhållandevis många yngre som ska göra sin entré på arbetsmarknaden som har bekymmer att få ett varaktigt fäste.
Vi vet att detta ställer till bekymmer för den enskilde men också, över tid, för samhället. Enligt mitt sätt att se det, herr talman och statsministern, behöver vi göra en rad saker mer än vad vi redan har gjort för att komma till rätta med bristen på funktion på svensk arbetsmarknad. Ett par saker som har diskuterats har varit att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen då förmedlingen av jobb slirar en del. Man skulle kunna tänka sig att man sänker arbetsgivaravgiften och gör det förmånligare att investera i nya och mindre företag, som trots allt är en betydande andel av de företag som nyanställer och rekryterar arbetskraft.
Min fråga är: Vad har statsministern, som jag vet delar min oro, för konkreta inspel i diskussionen och dialogen för att vi ska få en bättre funktion på den svenska arbetsmarknaden avseende unga människors entré?
anf.50 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vi behöver många olika typer av jobb, för det sänker trösklar för olika grupper, inte minst grupper som inte har så mycket erfarenhet eller inte har kommit in på arbetsmarknaden. Därför är det viktiga svar som jag har givit på tidigare frågor.
När det gäller de unga i Sverige är det tydligt att vi har problem med vårt utbildningssystem. Det är för många som inte lär sig tillräckligt mycket. Vi reformerar och gör om den svenska skolan. Men det tar tid att få genomslag för reformerna, och det är en viktig förklaringsfaktor. Brister i egen erfarenhet från arbetsmarknaden nämns mycket från arbetsgivarna. Därför för vi samtal inom en jobbpakt och förordar traineeutbildningar och lärlingsprojekt för att skapa en länk in i arbetslivet som både är betalt arbete och utbildning parallellt.
OECD påpekade i sin senaste rapport vikten av att ha lättnader riktade till grupper som står en bit ifrån arbetsmarknaden. När arbetsgivaren anställer någon som har stått utanför en längre tid får han eller hon en lättnad på arbetsgivaravgiften, till exempel. Detta har alliansregeringen genomfört. Vi har också en halverad arbetsgivaravgift för anställda under 26 år.
Jag tycker att det är viktigt att, precis som OECD påpekar, behålla och snarare förstärka än att ta bort mycket av detta, vilket oppositionen i Sverige föreslår i hög grad. Det är rimligen inte en väg till att fler unga ska kunna få jobb.
Vi får följa detta, men det måste också hela tiden ansvarsfullt finansieras så att vi tar ytterligare steg som sänker trösklarna just för att hjälpa unga människor in på arbetsmarknaden.
anf.51 Monica Green (S):
Herr talman! Jag vill återkoppla till samhällsomvandlingen och strukturomvandlingen eftersom statsministern så riktigt påpekade att det sker en sådan. Det är inget nytt. Det har det gjort hela tiden. Vi har gått från jordbrukssamhälle till industrisamhälle till andra typer av samhällen. Det är vi vana vid.
Vad vi också har varit vana vid i Sverige är att vi har byggt upp en trygghet så att människor har känt en trygghet i omvandlingen. Det har gjort att Sverige har legat i framkant på många nya moderna jobb för att vi inte klamrar oss fast vid det gamla.
Tyvärr har ni slagit sönder tryggheten nu. Tyvärr är människor livrädda. Jag var på Swedwood i Tibro för några veckor sedan. De anställda där har blivit varslade och numera också uppsagda. De är livrädda för att de ska få en a-kassa som de inte kan leva på. De vill inte ha den dåliga ekonomin under denna tid, så de klamrar sig fast vid de gamla jobben. Ni gör alldeles för lite för att öka tryggheten i omställningen till de nya jobben, och ni gör för lite för att hjälpa människor att få rätt utbildning.
anf.52 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Förvisso har Sverige gått från att vara ett jordbrukarsamhälle till ett industrisamhälle och nu en sorts tjänstesamhälle som växer fram. Men vi har förmodligen aldrig haft en så krävande arbetsmarknad som vi har nu. Den kräver så mycket utbildning och så mycket erfarenhet, och den kräver dessutom stor arbetsförmåga över ett långt arbetsliv. I grunden är vi på det sättet sämre rustade eftersom människor har otillräcklig egen utbildning, brister i erfarenhet eller får problem under livets gång, vilket många människor upplever.
Då är det viktigt att vi har omställningsförmåga, och jag menar att utbildningssystem står öppna och att vi har tydlig inriktning på arbetsmarknadspolitiken på att hjälpa människor att komma vidare till nya arbeten. Det var inte en framgångssaga under socialdemokratins år att vi hade 550 000 förtidspensionärer eller att över 200 000 människor därtill var långtidssjukskrivna. Ni visade inte ens upp arbetslösheten. Ni dolde den, och ni beskriver detta som en stor framgång för Sverige.
Om man tar bort stora delar av de människor som vi har i Sverige från arbetskraften och aldrig ens låter dem få chansen att komma in på arbetsmarknaden ser det såklart inte ut som om vi har arbetslöshet. Men har ni skapat ett bra samhälle? Nej, ni har skapat ett mycket kluvet samhälle där bara några får vara med. Det är det vi nu försöker att rätta till.
anf.53 Sven Britton (S):
Herr talman! Jag vill ställa en existentiell fråga till statsministern. Det sägs att risken finns att kommande generation kommer att få det sämre än utgående generation, som jag själv tillhör.
Men vad är målet med politiken? Är det att vi alla ska få det materiellt bättre än vi hade tidigare? Det finns allt fler och tätare indikationer på att jorden inte tål det ökande uttag som en sådan tillväxt förutsätter.
Finns det tankar om att det åtminstone för oss i den rika delen av världen inte längre är rimligt att kräva fortsatt materiell tillväxt, i alla fall inte om välståndet är någorlunda väl fördelat? Immateriell tillväxt är däremot inte bara möjligt, utan det anser jag åtminstone själv är påkallat - speciellt för oss i den rika världen.
Har statsministern några tankar om dessa framtidsfrågor?
anf.54 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Det är mycket viktigt att den samhällsomvandling som sker också sker på ett sätt så att vi kan bevara möjligheter till jobb för många människor och till en stark ekonomisk tillväxt som är just hållbar och inkluderande. Den ska alltså komma alla människor till del och vara hållbar på det vis att vi inte föröder jordens resurser. Där är vi inte, men vi har kommit en bit på väg.
Jag törs säga att vi vet mer och att vi gör mer rätt nu än vi gjorde två generationer tillbaka. När industrialismens skorstenar stod som högst sågs det som ett tecken på framgång att vi smutsade ned. Vi har lärt oss att det var fel. Vi har lärt oss att våra processer parallellt med att de ger jobb också måste indikera ökad hållbarhet.
Problemet är att det nu kommer nya delar av världen som växer och där det inte alltid fungerar på detta sätt. I den meningen finns det en utmaning mot mänskligheten. Vi har fått flera frågor om klimatfrågans betydelse, och jag delar denna syn. Men om en lösning ska komma på plats måste det vara en lösning som gör att hela vår jord globalt ger ett svar. Man ska inte tro att det gäller några få länder i en rik del av världen och att andra inte behöver göra något.
anf.55 Lars-Axel Nordell (KD):
Herr talman! Min fråga till statsministern handlar om den ekonomiska situationen i kommunsektorn när antalet varsel nu ökar. Vi kan se att kommunernas ekonomiska situation alltjämt är stabil. I år går kommunsektorn med ett överskott på 18 miljarder. Nästa år är SKL:s prognos 9 miljarder.
Nu drabbas vi av en ny varselvåg. Människor riskerar att förlora sina jobb. Det kommer att drabba anställda och deras familjer samtidigt som skatteunderlaget till kommuner och landsting urholkas eller försvagas. Om 2013 blir ett år med ett stort antal uppsägningar får det återverkningar också på sjukvården, skolorna och äldreomsorgen och andra delar av vår gemensamma välfärd.
Min fråga till statsministern är: Vilken beredskap har regeringen för att hantera minskade skatteintäkter i den så viktiga välfärdsproducerande kommunsektorn? Finns det reservkraft att ta till inom ramen för utgiftstaket?
anf.56 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Detta är en fråga vi ständigt följer. Under min tid som statsminister har vi skjutit till medel för både tillfälliga men också varaktiga ökningar av statsbidragen framför allt i krisförloppet som vi såg 2008-2009 för att möta ett kraftigt efterfrågefall.
Parallellt med risken för att många av de varsel som nu kommer något kan bidra till ökad arbetslöshet - det finns bedömare som talar om det - ser vi fortsatt en stark och fram till nu till och med växande sysselsättning. Arbetade timmar den enskilt viktigaste finansieringsgrunden för Sveriges kommuner och landsting.
Det finns anledning att följa detta. Precis som Lars-Axel Nordell påpekade är vi åtminstone nu i den redovisning vi får överens om att det fortsatt finns ett överskott i kommun- och landstingssektorn. Det behöver inte innebära att varenda kommun, landsting och region har det likadant, men det är det aggregerat.
Vi följer detta men har inte än så länge tyckt att det föranleder några specifika åtgärder i den sektorn.
anf.57 Hillevi Larsson (S):
Herr talman! Närmare en tredjedel av Sveriges och Danmarks samlade bnp genereras i Öresundsregionen. Det är positivt. Trots detta finns det gränshinder som hindrar utvecklingen. Med den massarbetslöshet vi har i dag vore det extra viktigt att ta tag i de gränshindren för att få ännu fler jobb.
Jag kan nämna några exempel. Det finns en hel del utbildningar som inte godkänns på andra sidan sundet där man skulle ha haft chansen att få jobb. Många arbetslösa skulle kunna få en praktikplats på andra sidan, men de nekas det på grund av landsgränsen.
Extrajobbsförbudet är väldigt destruktivt. Man kan inte jobba på både ena och andra sidan, det vill säga jobba halvtid på ena sidan och halvtid på andra. Skattebortfallet är också ett stort problem för skånska kommuner på grund av skatteavtalet.
Min fråga är: Är det inte dags att regeringen prioriterar dessa frågor högre, eftersom de är så viktiga?
anf.58 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! I växande grad finns exempel på människor som bor i ett land och jobbar i ett annat. Ett väldigt tydligt sådant exempel är just vad bron har möjliggjort mellan Sverige och Danmark.
Det innebär att man får sin arbetsinkomst i ett land men huvudsakligen försörjs av välfärdslösningar i ett annat. Då måste vi se till att det ska vara möjligt. Problemet är att det inte är så lätt att komma överens. Man blir oense om vilka typer av resurser som ska föras från det ena landet till det andra. De förhandlingarna pågår kontinuerligt. Det finns ett särskilt gränshinderforum.
Vi har haft en särskilt utsedd person inom ramen för Nordiska ministerrådet som löpande följer detta. Jag har lyssnat till hans redovisning många gånger där han påpekat att väldigt många gränshinder åtgärdas och tas bort. Det underlättar människors rörlighet. Men det tillkommer nya, inte minst för att Sveriges riksdag fattar beslut som inte helt ser ut som det ser ut i danska Folketinget eller i norska Stortinget.
Jag tycker ändå att Hillevi Larsson har en riktig ingång till detta. Detta är viktigt. Vi vill uppmuntra människors rörlighet och att människor ska kunna jobba också i Köpenhamn och Oslo eller att människor kommer från Köpenhamn och Oslo till Sverige och arbetar. Därför jobbar vi omfattande med att underlätta och ta bort så många gränshinder vi kan.
anf.59 Metin Ataseven (M):
Herr talman! Kriget i Syrien medför att många människor flyr landet och söker sig till tryggheten i Europa. Sverige och Tyskland är de länder som tar emot flest flyktingar. När det handlar om Sverige söker sig väldigt många av de nyanlända till några städer i Sverige och bland annat Södertälje.
Förändringen av EBO-lagen har diskuterats fram och tillbaka många gånger. Men det hjälper inte i dag, eftersom Migrationsverkets handläggning av ärenden går väldigt snabbt för just dem från Syrien. Det tar två veckor. Även om man skulle ändra den så skulle det inte hjälpa Södertälje.
Det finns väldigt stora problem i Södertälje med integration och arbetslöshet. Skolorna når inte målen. Vi har trångboddhet. Min fråga till statsministern är: Kan vi på något sätt informera nyanlända från Syrien om situationen i Södertälje innan de väljer bostadsort för att få en jämnare spridning över landet?
anf.60 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Jag vill hålla med om beskrivningen. Det katastrofala inbördeskrig som skördar många offer i Syrien får också till konsekvens att många människor flyr från Syrien.
Till dags datum har strax under 6 000 personer sökt asyl i Sverige. Det är personer som på kort tid har bestämt sig att komma från ett land där vi precis före inte hade så stora asylströmmar längre. Detta visar något om vilken ödmjukhet man måste ha inför att villkoren kan förändras. Det är rimligen ibland svårt att från dag ett se till att allting fungerar.
Precis som också påpekas försvarar regeringen rätten att få fatta ett eget beslut om var man vill bo eftersom alternativet är så mycket otrevligare, nämligen att någon annan berättar för dig var du ska bo. Så länge man bosätter sig i Stockholmsregionen och finns nära en av Sveriges bäst fungerande arbetsmarknader möjliggör det lite mer av möjligheter att få jobb.
Jag håller ändå med om behovet av att kunna informera. Jag vet att det finns sådana insatser i Södertälje. Jag tror att vi rimligen måste vara beredda att göra mer. Vi får ställa in oss på att vi nu återigen har många stora grupper som kommer från Syrien. Det är någonting som vi också har historiska exempel på, som Metin Ataseven påpekade.
Mer kommer att behöva göras. Sedan måste vi också vara aktiva i de internationella ansträngningarna att få slut på detta inbördeskrig. Det är i grunden där som vi måste åstadkomma en förbättring för människor.