anf.34 Mikael Damberg (S):
Herr talman! 400 000 människor i Sverige är arbetslösa. Vi har en rekordstor ungdomsarbetslöshet. De senaste veckorna och månaderna har vi kunnat läsa om de stora varsel som har drabbat Sverige den senaste tiden. Allt talar för att vi står inför en konjunkturnedgång som kommer att göra situationen på arbetsmarknaden besvärlig den kommande tiden.
Just nu ska riksdagen fatta beslut om budgeten för nästa år, och då är det viktigt att man har ett korrekt beslutsunderlag. Regeringens prognoser stack ut väldigt när de kom. Man räknade med kraftigt sjunkande arbetslöshet de kommande åren och höga tillväxttal i ekonomin.
Min fråga till statsministern är rak och enkel: Står statsministern fast vid bedömningen att arbetslösheten kommer att sjunka till 6,7 procent år 2014?
anf.35 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Alla prognoser fungerar så att de baseras på vid tillfället tillgänglig information, och sedan uppdaterar vi dem löpande. Låt mig påminna riksdagen om att när den senaste varselvågen kom 2008-2009 talade regeringen i sina prognoser om en arbetslöshet som skulle komma upp på 12 procent. Sedan blev det inte så, för varsel är inte alltid samma sak som arbetslöshet.
Viktigare för svenska folket än att diskutera prognosutfall är kanske att ställa frågan: Vad gör vi nu inför den varselvåg vi ser? Det är där vår budget nu kommer att visa sig vara till nytta. Vi stärker vår motståndskraft. Vi ökar vår konkurrenskraft. Vi anslår över 23 miljarder i satsningar på infrastruktur, forskning, innovation, utbildningsplatser, stöd till unga och ett konkurrenskraftigt företagsskattepaket.
Det är bättre, menar vi, än att som Socialdemokraterna föreslår ha 30 miljarder avvikande högre skatteuttag än vad regeringen har föreslagit. Det tror vi inte leder till att varsel kan bekämpas.
anf.36 Mikael Damberg (S):
Herr talman! De som lyssnade kunde notera att statsministern inte svarade på frågan. Han svarade inte på frågan om regeringen står fast vid den prognos som innebär att arbetslösheten ska sjunka ganska dramatiskt de kommande åren. Det är hela fundamentet som regeringen har byggt sin budgetprognos och sin budget på.
Då kan jag förstå varför regeringen valde bort stora insatser för att bekämpa arbetslösheten, valde bort stora insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och valde bort att införa en ungdomsgaranti. Man tror att arbetslösheten de kommande åren kommer att sjunka dramatiskt. Man är helt ensam om den bedömningen jämfört med andra ekonomiska bedömare, som Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Alla andra drar en annan slutsats än den regeringen drar.
Då blir slutsatsen att statsministern mindre än fyra veckor efter att han har lagt sin budget på riksdagens bord inte ens kan säga att de prognoser han lade fast i budgeten håller.
Det är dags att införa nya åtgärder och större insatser, som vi har föreslagit i budget, för att bekämpa arbetslösheten. Kan vi räkna med det?
(Applåder)
anf.37 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Poängen är väl att vi aldrig fullt ut kan se prognoser slå ut i verklighet. Det gällde även under socialdemokratins tid vid makten. Vi måste vara ödmjuka inför vad prognoser är. Det är en bedömning på den information vi har vid varje tillfälle. Vi måste alltid ha beredskap att förändra oss när ny information kommer.
Nu kommer varsel. Vi följer detta mycket nära. Sverige har en stor omställningsförmåga. Det syns både i våra kollektivavtal som finns på arbetsmarknaden och i resurserna hos Arbetsförmedlingen.
Men vi ska också notera att den efterfrågan som nu sjunker inte är den som kommer inhemskt, inifrån Sverige, utan det är efterfrågan på våra exportvaror. Den är svårare att kontrollera eftersom det handlar om ekonomin i vår omvärld.
Vi har valt att satsa på det som stärker vår konkurrenskraft. Vi bygger ut antalet utbildningsplatser med 18 000 för nästa år. Vi ser till att ytterligare satsa så att vi kan stödja ungdomars väg in i arbetslivet. Vi följer utvecklingen och kommer naturligtvis att komma med ytterligare resurser om det visar sig nödvändigt.
anf.38 Åsa Romson (MP):
Herr talman! Om en månad kommer världens länder återigen att följa upp den internationella klimatpolitiken. Från Sverige brukar vi åka på dessa toppmöten med högt buret huvud, men med alliansregeringens misskötsel av klimatpolitiken här hemma blir det allt svårare att företräda Sverige i dessa sammanhang, tror jag.
Två frågor har varit uppmärksammade den senaste tiden. Det är dels att Fredrik Reinfeldt och Moderaterna motsätter sig förslag i EU om att minska klimatutsläppen med 1,7 miljarder ton koldioxid och därmed rädda en alltmer havererad utsläppsmarknad i EU - en marknad som också är väldigt viktig för klimatambitionerna i de svenska företagen.
Det är dels att regeringen i budgeten halverar de stöd för internationella klimatinsatser som Sverige tidigare utlovat. Man går från en miljard till en halv miljard. Det är ett tydligt brott, herr talman, mot de internationella överenskommelser som Fredrik Reinfeldt själv var med om att underteckna i Köpenhamn 2009.
Jag vill då fråga statsministern: Varför ska Sverige ansluta sig till de länder i EU som är minst kapabla att sköta ett klimatarbete? Varför sviker vi våra klimatlöften?
anf.39 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Jag vill understryka att vi inte gör det. Vi har ett avstämningsår 2015 då vi ska följa upp huruvida Sverige når de mycket ambitiösa mål som vi har satt. Vi har dels ett gemensamt EU-mål om att minska utsläppen med 20 procent 2020 jämfört med 1990, dels ett svenskt nationellt mål om att minska med 40 procent.
Den uppdaterade information jag har är att Sverige följer reduktionen ganska väl och att det är inom räckhåll att nå den målsättning vi har satt upp.
Det Åsa Romson i övrigt gör sig till tolk för är att regeringen ännu inte har behandlat färdigt bland annat frågan om överblivna utsläppsrätter, som ju är en fråga som inte bara Sverige har att hantera utan också Ryssland, Ukraina och många andra länder. Det är helt enkelt en viktig del av de fortsatta klimatförhandlingarna hur man hanterar detta, inte så mycket vad Sverige gör men hur det påverkar klimatpolitiken i Ryssland och Ukraina där detta får mycket stor betydelse.
Vi vill inte hamna i en situation där Sverige isolerat gör större insatser medan andra avstår, för det är nämligen så det låter när vi är ute i världen - i ganska skarp kontrast till hur Åsa Romson beskriver detta i Sverige.
anf.40 Åsa Romson (MP):
Herr talman! Jag blir inte mycket klokare på det svar som statsministern ger. Det är ju viktigt att det handelssystem vi har i EU fungerar, för att de svenska företagen och företag i EU ska veta att de har en ambitionsnivå att jobba med. Som det är nu finns det inget pris på utsläppshandeln, och därmed finns det heller inga ambitioner hos företagen.
Det är synd att Sverige därmed gynnar företag som är sämst på att göra någonting åt klimatutsläppen och missgynnar de många företag i Sverige som är duktiga på att jobba på detta sätt.
Sverige skriver under internationella avtal, och vi brukar helga dem. Regeringen och Fredrik Reinfeldt själv säger tydligt många gånger att internationella avtal är viktiga. Kyotoavtalet och Köpenhamnsöverenskommelsen gäller inte bara utsläppsmålen utan också finansieringsmålen, och där levererar inte Sverige, Fredrik.
anf.41 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Utsläppsrätterna är en del av Kyotoavtalet. Länder fick banor för hur de skulle sänka sina utsläpp, och där har Sverige överträffat de mål som antogs i Kyotoprotokollet. Det gör att man får så kallade överblivna utsläppsrätter. Men det är inte Sverige ensamt om. Det finns andra länder som har gigantiska mängder utsläppsrätter som är en väsentlig del av klimatförhandlingarna för att påverka både prissättningen och vilka ansträngningar man gör i olika länder. Särskilt tydligt är detta i länder som Ryssland och Ukraina.
Att Sverige ensidigt gör någonting utan påtryckningsmöjlighet på andra länder löser inte klimatfrågan, men det kan möjligen få en negativ verkan om det inte uttolkas rätt i länder som Ryssland och Ukraina.
Därför tycker jag att detta fortsatt ska vara en viktig del av de kommande förhandlingarna när Kyoto ska övergå i sin andra fas. Då ser tyvärr en hel del länder ut att lämna, dock inte Sverige. Vi kommer att hävda våra mål, och vi kommer att se till att vi når de mål vi har satt upp.
anf.42 Jimmie Åkesson (SD):
Herr talman, statsministern! EU-kommissionens ordförande deklarerade för en tid sedan att EU måste utvecklas till en federal statsbildning. Det är ett uttalande som bekymrar åtminstone mig.
Vi vet att Sverige är ett litet, exportberoende land. Det märker vi inte minst nu, när svenska företag är utsatta för den ekonomiska kris som rasar i vår omvärld. Därför är det såklart viktigt att vi samarbetar med andra länder på lite olika sätt.
Men denna utveckling är något annat. Det är väldigt långt ifrån det vi inledde medlemskapsförhandlingar om för tjugo år sedan och definitivt något annat än det vi folkomröstade om 1994 och röstade ja till.
Nu har EU-ministern uttalat att hon inte har något vare sig principiellt eller ideologiskt att invända mot en sådan utveckling mot en federal statsbildning.
Då är, herr talman, min enkla fråga till statsministern: Är detta en uppfattning som delas av statsministern och övriga regeringen?
anf.43 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! När Sverige folkomröstade kring detta 1994 var det tydligt för svenska folket att det som förr kallades EG var på väg att utvecklas mot EU, alltså Europeiska unionen, och att det fanns en vilja att ha gränsöverskridande beslutsfattande och fördjupning av detta samarbete, så nog fanns den diskussionen redan där och då.
Kommissionspresident Barroso har i ett tal i Europaparlamentet pratat om en federation av nationalstater, utan att i alla delar gå in på vad det innebär. Det tycker jag kommer vid fel tillfälle, och det är för otydligt vad som menas med detta för att slutgiltigt kunna ta ställning.
Jag tycker att varje del av detta samarbete måste prövas på sina egna meriter. Ibland är det mer rätt att få ett starkare och mer fördjupat Europasamarbete, ibland är det inte det. Jag har ingen kategorisk syn på detta.
Vi behöver detta Europasamarbete därför att många av våra prövningar i vår tid är gränsöverskridande och vi hänger ihop med människor som finns i vår omvärld. Därför måste vi också ibland kunna fatta beslut tillsammans.
anf.44 Jimmie Åkesson (SD):
Herr talman! Jag noterar att statsministern egentligen inte svarade på frågan, som jag tycker är ganska enkel. Det är ingen särskilt svår fråga. Det är en viktig fråga. Den förtjänar ett konkret svar.
Jag har förvisso respekt för att man kan behöva utveckla sina resonemang emellanåt, och jag har respekt för att man måste reflektera och fundera. Men detta är ändå en framtidsfråga, och som statsminister i en av EU:s medlemsländer har man rimligen en uppfattning om vad man vill långsiktigt med det europeiska samarbetet.
Det är det min fråga gäller. Vad vill Sveriges regering långsiktigt med det europeiska samarbetet?
Då säger Fredrik Reinfeldt att det är fel tillfälle för en federation. Ska jag, herr talman, tolka det så att Fredrik Reinfeldt och Sveriges regering på sikt kan tänka sig att Sverige ska ingå i en federal statsbildning i Europa? Då tycker jag att Fredrik Reinfeldt ska ge svenska folket det beskedet väldigt tydligt när vi går till val om två år, för jag tror inte att det är vad svenska folket vill ha, men det kan jag naturligtvis inte veta.
anf.45 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vad är Europeiska unionen? Det är ett samarbete mellan 27 medlemsländer som är dels mellanstatligt, dels också överstatligt. Det är alltså en kombination. Det finns överstatliga delar som ger EU legal verkan över Sverige och alla EU:s medlemsländer. Det är hela tiden en balansering mellan vad som ska vara mellanstatligt och vad som ska ligga överstatligt.
Jag svarade på Jimmie Åkessons fråga. Jag sade att det inte är tydligt vad kommissionspresident Barroso har menat med en federation av stater. Vi har redan mellanstatliga och överstatliga delar. Jag är inte beredd att föra upp någonting till överstatlig del utan att det grundar sig på en analys där man pekar på ett europeiskt mervärde och där Europasamarbetet verkligen kan göra nytta på ett sätt som vi kanske inte kan nå nationellt.
Jag stod häromdagen i talarstolen och redogjorde för den idé om en europeisk banktillsyn som nu finns. Jag sade att det finns värden kopplade till detta, om det blir starkt och välfungerande. Man huruvida Sverige ska vara en del av det tänker vi avgöra först när informationen är tydligare.
På det sättet står vi upp för svenska värden. Men vi bejakar också det faktum att vi har många gränsöverskridande samhällsproblem i vår tid.
anf.46 Ulla Andersson (V):
Herr talman, statsministern! Konkurserna ökar kraftigt, och det sveper en varselvåg över Sverige, samtidigt som läget innan redan var mycket allvarligt. I Sverige går det åtta arbetssökande på varje ledigt jobb. Hemma hos mig i Gävleborg går det 22 arbetssökande på varje ledigt jobb.
Det visar tydligt att det inte är de arbetslösa som det är fel på, som regeringen gärna vill påskina, utan att det handlar om regeringens politik. Det är något vi ser mycket tydligt.
Arbetslösheten är högre än 2006. Sysselsättningsgraden är lägre. Men framför allt har långtidsarbetslösheten exploderat. Antalet långtidsarbetslösa har ökat med 70 procent sedan 2006. Framför allt är det antalet personer som har varit arbetslösa två år eller längre som har ökat explosionsartat med hela 188 procent.
Konjunkturinstitutet har nyligen visat att trots att antalet vakanser har ökat har jobbchanserna för de arbetslösa minskat. Det är ett fullständigt underkännande av regeringens arbetsmarknadspolitik. Ni har också kraftigt skurit ned på de arbetsmarknadspolitiska insatserna.
Min fråga till statsministern är: Har ni inte varit medvetna om vilken betydelse arbetsmarknadspolitik och utbildning har, eller är det så att ni har gjort detta medvetet?
anf.47 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Sverige har sedan alliansregeringen tillträdde haft växande sysselsättning, trots att vi verkar i en omvärld där vi har levt med finanskris och lågkonjunktur från 2008 och framåt och haft betydande avmattningar och ett försämrat läge i vår omvärld.
Sverige är en liten, öppen ekonomi som är exportberoende. Det är efterfrågan på svenska lastbilar och bussar som nu viker. Det beror på att det är så svag ekonomi i vår omvärld.
Detta till trots har vi ändå kunnat föra en politik som har lett till att sysselsättningen växer.
När vi har analyserat och gått igenom detta kan vi också se att vi har en mycket utbyggd utbildningspolitik såväl som arbetsmarknadspolitik i Sverige. Vi har en omfattande verktygslåda hos Arbetsförmedlingen, och jag tycker också att vi ska ha det. Vi har tillfört fler verktyg. Vi har möjligheter att jobba med olika former av utbildningar och omställningsstöd och med olika former av rabatter till arbetsgivare.
Men en stor förändring som har skett är att vi har avbrutit den väg in i förtidspension som var den huvudsakliga lösningen för den rödgröna majoritet som fanns före 2006. Nu är många fler människor närmare arbetsmarknaden än vad som gällde förr.
anf.48 Ulla Andersson (V):
Herr talman! Regeringen har ett ansvar för att stimulera ekonomin så att sysselsättningen kan upprätthållas även under en stor kris och även för att rusta arbetslösa så att de kan ta ett jobb när krisen vänder.
Nu är arbetslösheten högre och sysselsättningsgraden lägre än när ni tillträdde, och det är fler som lever på socialbidrag i varje län i hela Sverige än när ni tillträdde. Ni har skurit ned på de arbetsmarknadspolitiska insatserna med 64 procent jämfört med 2006 och på komvux med 18 procent.
Under krisen på 90-talet lade Sverige 3 procent av bnp på arbetsmarknadspolitiska insatser. Ni har lagt mindre än 1 procent under den värsta delen av krisen. Det är därför vi har fått en explosionsartat ökning av långtidsarbetslösheten. Det är 70 procent, herr statsministern!
Ni borde vara mycket oroliga och även kunna svara på frågan: Är det medvetet, eller har ni inte insett betydelsen av arbetsmarknadspolitik och utbildning? Du svarade inte riktigt på den frågan, menar jag, utan du går bara på i ullstrumporna som om ingenting har hänt.
anf.49 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Nu säger Ulla Andersson att vi ska stimulera efterfrågan. Men vems efterfrågan ska vi stimulera? Vem ska köpa svenska lastvagnar? menar Ulla Andersson.
Det är efterfrågan från vår omvärld som sjunker. Det är länder runt omkring oss som befinner sig i kris. Halva vår ekonomi är export. Det löser vi inte genom att tro att efterfrågesituationen kan skötas inhemskt i Sverige - tvärtom. Reallöneutvecklingen har varit på historiskt goda nivåer. Svenska hushåll har på det sättet gott om egna resurser i de flesta fall.
Dessutom har vi byggt ut resurserna till komvux. Vi har ökat resurserna. Vi har öppnat för yrkesvux och yrkeshögskolor. Vi har omfattande verktyg i Arbetsförmedlingens verktygslåda. Men det är svårt att hantera ett läge när det handlar om en exportberoende ekonomi som ser varsel komma till följd av att efterfrågan utifrån viker.
Återigen: Totalt sett har ohälsotalen i Sverige sjunkit, och det är färre som befinner sig i utanförskap nu än när vi tillträdde som regering. Den stora förändringen är att vi har en kraftig minskning av antalet förtidspensionärer. Det var ert svar. Det är mycket sämre.
(Applåder)
anf.50 Anna Kinberg Batra (M):
Herr talman! Den här veckan har riksdagen börjat bereda den budgetproposition som regeringen lämnade den 20 september, där det finns olika scenarier för utvecklingen i svensk ekonomi. Även jag vill ta min utgångspunkt i det ganska dystra ekonomiska läge som till exempel Konjunkturinstitutets barometer från i går visar upp. Konjunkturinstitutet menar att tillväxten ser ut att bli svagare än normalt.
Vi har tidigare exempelvis sett beskedet om att Volvo Bussar i Säffle lägger ned sin verksamhet, vilket kan drabba ungefär 400 personer när nu efterfrågan på den typen av varor viker. Styrkan och motståndskraften i svensk ekonomi sätts under ökad press i takt med att omvärldens efterfrågan på svenska produkter minskar.
Tack vare den ekonomiska politik som förts har Sverige i dag ett bra läge för att göra satsningar i budgeten för att bygga Sverige starkare, men jag vill ändå fråga statsministern hurdan regeringens beredskap är för att ytterligare möta de utmaningar som nu faktiskt tornar upp sig tydligt både i budgetpropositionen och efter, det vill säga framöver.
anf.51 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Låt oss påminna oss om att det vi nu ser har vi sett förut. Vi har sett tider av oro där det kommer varsel. Vi hade en liknande situation i Sverige 2008-2009. Vi kunde då visa hur den svenska modellen sätts i arbete. Vi använder de omställningskunskaper vi har i olika utbildningsvolymer och omställningsinsatser som finns kopplade till de kollektivavtal som styr mycket av den svenska arbetsmarknaden. Där har grupper av arbetstagare avstått löneutrymme för att det ska finnas särskilda resurser som kan användas i de lägen vi nu ser. Vi har också byggt ut och säkerställt att Arbetsförmedlingen har omfattande resurser och många verktyg till sitt förfogande. Exempelvis säger vi åt Arbetsförmedlingen att söka upp de platser där varsel drabbar. Jag har ofta varit och sett hur man på plats inrättar särskilda enheter för att kunna hjälpa arbetskraft att komma vidare. Det är detta vi nu måste göra.
Sedan ska vi naturligtvis vara med i Europa och utforma de svar på finanskrisproblem som finns i vår omvärld. Det är där som de lösningar måste komma som totalt sett gör att efterfrågan på svenska produkter och varor kan återkomma.
anf.52 Johan Pehrson (FP):
Herr talman! Få saker skapar ofärd och mänskliga tragedier som kriminalitet. Därför är kampen mot brottslighet så viktig, och man måste jobba med den breda penseln. Det är Folkpartiets uppfattning. Det handlar dels om sociala insatser och om förebyggande insatser men också om att vara kraftfull och tydlig mot den grova och organiserade brottsligheten. Det är personer som inte förstår särskilt många argument, åtminstone inte i början.
Därför pågår nu vissa kraftsamlingar i Sverige, inte minst i Skåne. Där gör man nu stora satsningar där man samlar ihop polisresurser för att bekämpa den mycket svåra brottslighet som tenderar att bita sig fast i södra Sverige.
Min fråga till statsministern är: Kan statsministern tänka sig att man permanentar denna insats i någon form? Det ser ju nu ut att gå mot en mer enhetlig svensk polis med centrala resurser för att bekämpa just denna typ av mycket grov brottslighet i hela vårt land.
anf.53 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Jag var själv i Malmö i slutet av maj och följde bland annat två insatser - en som heter Alfred och en som kallas Selma - som innebär att man har koncentrerat nationella polisresurser till Malmö för att bland annat lösa en del av de mycket uppmärksammade mord vi har sett i Malmö med omnejd. Jag tror på det sättet att arbeta. Jag tycker att det är ledningen för Rikspolisstyrelsen som själv ska avgöra när det kan vara befogat med den här typen av kraftansträngningar. Varaktigheten bör då också rimligen kopplas till om man närmar sig en lösning eller om man kan tränga tillbaka den grova kriminella verksamhetens utbredning.
Låt mig också konstatera en annan sak. Alliansregeringens tillträde 2006 har inneburit att vi har ökat antalet poliser i Sverige. Det finns nu väsentligt fler poliser, ungefär 2 500 fler, och också väsentligt fler yngre. Vi hade tidigare en ålderspuckel i svensk polis, vilket inte alltid var gynnsamt för alla operativa delar av polisens verksamhet. Nu finns de möjligheterna, och därmed kan vi jobba vidare också med dessa koncentrerade insatser, för de ger väldigt ofta goda resultat.
anf.54 Ulrika Carlsson i Skövde (C):
Herr talman! Precis som sagts innan är vi en tid av ökande varsel. Något som oroar mig mycket är ungdomars möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det har varit kris sedan början av 90-talet när det gäller ungdomars möjligheter, och det är inte hållbart.
I Centerpartiet har vi frågat många ungdomar hur de ser på framtiden och möjligheten till arbete. Så många som var tredje känner någon som helt har gett upp jakten på ett arbete. Det oroar oss givetvis, men vi ser det samtidigt som en utmaning. Då finns det saker som vi kan göra. I budgetpropositionen finns förslag på hur man kan stärka ungdomars möjligheter. Men samtidigt måste vi ständigt vara beredda att se den verklighet som är just nu och vad vi mer skulle behöva göra.
Vi anser att utbildningssystemet måste erbjuda bättre kontakt med arbetslivet. Vi anser att det måste bli enklare och billigare att anställa unga och att företagsklimatet måste förbättras.
Då är min fråga: Anser statsministern att regeringen bör göra ännu mer för att regelförenkla för svenska företag, och vad bör man göra ytterligare för att öka unga människors möjligheter att få ett arbete?
anf.55 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Alliansregeringen är något så ovanligt som en regering som faktiskt har genomfört regelförenklingar. Det betyder naturligtvis en del i sammanhanget för att sänka kostnaderna för företag.
När det gäller ungas väg in i arbetslivet tror vi att det är många saker man måste göra samtidigt. Det är många som har brister i sin utbildning. Då måste svensk skola bli bättre, och vi reformerar skolan för att den ska bli det nu. Vi måste dessutom uppmärksamma att ungdomar har olika typer av begåvning och bredda möjligheterna att genom skolsystemet komma på den plats som passar ens egen begåvning, bland annat genom yrkesförberedande vägval genom den svenska skolan.
Sedan måste länken in i arbetslivet fungera. Vi har ju en lång rad rabatter. Vi har halverat arbetsgivaravgiften för att anställa unga under 26. Vi ger särskilda rabatter till företag som anställer unga som har stått längre än sex månader utanför arbetsmarknaden.
Vi tittar på lärlingsplatser och praktikjobb och för nu också diskussioner om särskild yrkesintroduktion, där man kan komma in i ett arbete med handledarstöd, som är en kombination av arbete och utbildning på samma gång.
Alla dessa ansträngningar behövs. Vi är hela tiden öppna för att titta på ytterligare resurser för att möjliggöra att fler unga ska kunna komma in på arbetsmarknaden.
anf.56 Désirée Liljevall (S):
Herr talman! I Sverige är det självklart för mig som kvinna att själv bestämma hur många barn jag vill ha, när jag vill ha dem och om jag vill ha några över huvud taget. Det är inte självklart för alla världens kvinnor. Därför är det viktigt att internationella organ som FN beslutar i frågan.
I somras var frågan uppe för diskussion under FN:s konferens Rio + 20, men medlemsländerna kunde dess värre inte enas om att skriva in kvinnors reproduktiva rättigheter i slutdokumentet. Under starka påtryckningar från bland annat Vatikanen bidrog katolska länder som Malta och Polen till att sätta käppar i hjulet.
Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson sade i en intervju efter Riokonferensen att frågan kom bort under förhandlingarna. Jag vill veta hur regeringen med statsministern i spetsen kommer att arbeta för att frågan hittar tillbaka.
anf.57 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vi tycker att detta är viktiga frågor. Precis som Désirée Liljevall beskrev är det många kvinnor i vår värld som inte säkras sin egen kropp och hälsa.
Vi är drivande i olika forum, men vi ska vara tydliga med att detta värderas lite olika i vår värld. Tyvärr är kvinnans ställning inte tillräckligt stark för att vi ska få stöd för den här typen av insatser i alla delar av vår värld. Men det innebär inte att Sverige inte har en stark röst i de här sammanhangen.
Jag var själv i FN-systemet förra året och höll det svenska talet när generalförsamlingen öppnades. I princip hela talet ägnades just åt kvinnans ställning i världen och bland annat de frågor som Désirée Liljevall här tar upp.
Jag vet att Gunilla Carlsson jobbar mycket intensivt med de här frågorna också. Det får nog inte tolkas som annat än att det inte var möjligt att formera en majoritet i en organisation som jobbar med enhällighet, alltså där alla måste vara med på texter för att de ska kunna antas. Det är ofta ett ok för FN, framför allt för oss som har höga ambitioner att globalt ge svar till skydd för kvinnans ställning.
anf.58 Annicka Engblom (M):
Herr talman! Det övergripande målet för miljöpolitiken är ju att till nästa generation kunna lämna över en miljömässigt bättre värld än den vi lever i nu. På åhörarläktaren i dag har vi många företrädare för nästa generation, bland anat två tolvåriga flickor som liksom många barn i den åldern funderar mycket över sin framtid, och då i synnerhet miljön.
De funderar och bekymrar sig väldigt mycket över bland annat utsläpp från trafiken, tillståndet i Östersjön, som de bor och verkar vid, och om hur vi ska jobba tillsammans med andra länder för att kunna förbättra miljön i hela världen. Det är sådant som rör sig i tolvåringars vardag.
Jag vill ta tillfället i akt att bli talesman för dem i dag och å deras vägnar ställa frågan till statsministern om hur Sveriges regering jobbar för att förbättra deras framtida miljö. De undrar hur utsläppen ska minskas och hur övergödningen i Östersjön ska bekämpas.
anf.59 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Östersjön är ett hav som vi delar med en del andra länder. Problemet är att Östersjön fungerar lite som ett badkar. Det som kommer ned i Östersjön tenderar att stanna kvar där.
Sverige bidrar också. Övergödning i lantbruket och användning av fosfater, som vi nu vill förbjuda, har bidragit till detta. Men vi gör en hel del för att minska detta. Det handlar också om avfallshantering.
Jag har själv varit med Kustbevakningen, som utgår från Visby på Gotland, för att titta på mycket av den sjöfartstrafik som går på Östersjön och som har vuxit enormt i omfattning. Där finns det många fartyg som tyvärr dumpar både spillolja och annat rakt ned i Östersjön. Att bättre bevaka dem och att ge dem möjligheter att till exempel inte dumpa olja i havet utan i stället se till att de kan ta bort det i hamn, i trygg miljö, är sådant som Sverige medverkar till.
Men det är inte bara vi ensamma som kan åstadkomma resultat. Det kräver också insatser från vart och ett av alla de länder som finns runt Östersjöns stränder.
anf.60 Hillevi Larsson (S):
Herr talman! För någon vecka sedan fick jag en reklambroschyr i brevlådan där det marknadsfördes en bröstcancerförsäkring. Men det var inte själva bröstcancervården som jag skulle försäkras för, utan det gällde sjukskrivningen i samband med vård och behandling av bröstcancer.
Det är klart att de spelar på oron för att man inte ska få pengar från Försäkringskassan. Och det finns tyvärr cancersjuka som inte får det eller som utförsäkras. Men vi har kunnat se en explosion av privata försäkringar. Det gäller arbetslöshetsförsäkringar, sjukförsäkringar och rena sjukvårdsförsäkringar där man ska få gå före i kön och träffa specialist.
Det jag frågar mig är: Är detta verkligen en bra utveckling? Risken är ju att de som till exempel har en släkting som har fått bröstcancer inte får en sådan här försäkring. De svaga riskerar att bli förlorare. Är det inte bättre att vi har gemensamma försäkringar? Det finns stöd från flera allianspartier för det också.
anf.61 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Jo, det är bättre att vi har gemensamma försäkringar. Notabelt är väl att det är borgerligheten som brukar tala för en allmän obligatorisk försäkring också när det gäller arbetslöshet, vilket Socialdemokraterna i det fallet är emot.
Det är bättre att ha generella försäkringar. Och jag delar uppfattningen att det ofta är människors oro som man rider på när man försöker få människor att teckna den här typen av tilläggsförsäkringar.
Det finns en typ av försäkring som jag tycker är mer försvarlig. Det handlar om att vi i kollektivavtalen har sett att allt fler har inkomstförsäkringar som förstärker det skydd som a-kassan ger. Det täcker en växande del av dem som är fackliga medlemmar på arbetsmarknaden.
Men i övrigt tycker jag, när det gäller det exempel som ges, att om man genomgår en bröstcanceroperation ska man naturligtvis ha tillgång till sjukförsäkringssystemet som alla andra och inte känna oro inför att en sjukskrivning skulle innebära att man inte kan få någon ersättning.
anf.62 Anders Andersson (KD):
Herr talman! Trygghet i sjukvård och äldreomsorg är något grundläggande för ett gott samhälle.
Vinster i vården har i omgångar funnits i den politiska debatten och i den allmänna debatten, så också den här veckan. Men förra veckan tog vår socialminister ett initiativ. Han hade då på SvD:s Brännpunkt en debattartikel som de flesta har läst om att vården behöver en etisk plattform. Där påpekade socialministern att patient och personal skulle känna en ökad trygghet om det fanns en etisk plattform som lyfte fram kvalitetsfrågorna och en öppen redovisning när det gällde ekonomi och personalens arbetsförhållanden.
Jag tror att det är viktigt att ständigt i den politiska debatten lyfta fram kvalitetsfrågor när vi talar om enskilda människors behov och deras möjligheter att leva ett gott liv. Det är därför som jag välkomnar socialministerns initiativ. Personligen har jag förhoppningen att de fackliga organisationerna och de olika branschorganisationerna för vårdföretagen tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting ska kunna hitta en etisk plattform som genomsyrar vård och omsorg.
Min fråga till statsministern är: Hur ser statsministern på den aktuella debatten kring vinster i vården, och vilken prioritet vill man ge en plattform för de etiska frågorna?
anf.63 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Socialministerns inlägg är en del av regeringens arbete, och vi står naturligtvis alla bakom det.
Jag tycker att vi ska hörsamma att människor i Sverige känner ett starkt stöd för att vi ska ha en bred skattefinansierad välfärd tillgänglig för alla. Det som mer har kommit att diskuteras är att vi ska säkerställa att den utförs med kvalitet och med värdighet och på ett sätt som ger människor möjligheter att påverka sin egen situation.
Det tror jag är väsentligt viktigare och mer närliggande för många människor än att försöka förstå de här senaste dagarnas diskussioner om olika former av begränsningar eller styrning av olika resultat.
Jag och regeringen tycker att det är viktigare att försöka lägga en grund för hur kvaliteten ska se ut och vilka mått det ska vara. Och det handlar, som sagt, om hur vi ska kunna säkerställa att både de som är beroende av välfärden och de som arbetar inom välfärdsverksamheterna ska kunna påverka. Detta tror vi är det som efterfrågas allra mest.
anf.64 Gunvor G Ericson (MP):
Herr talman! Uppföljningen av hur det har gått för de människor som har utförsäkrats har diskuterats under de senaste dagarna.
Siffror om de utförsäkrade pekar på att en av fyra står helt utan ersättning i dag och att bara några få procent har fått ett arbete. Det kan dröja upp till 40 dagar innan en handläggare utses på Försäkringskassan och ännu längre innan rehabilitering sätts in.
Resultatet blir att människor som skulle kunna behålla ett arbete med hjälp av rehabilitering slängs ut i onödan för att de har uppnått Fredrik Reinfeldts deadline.
Anser inte statsministern att uppföljningen behöver bli bättre och att alla människor ska ges en garanterad rätt till rehabilitering innan utförsäkring kan ske?
anf.65 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Vår uppfattning är att sjukförsäkringsreformen har inneburit ett brott på en utveckling som var på väg i fel riktning.
Före sjukförsäkringsreformen hade vi ständigt ökande tal för hur många förtidspensionärer vi hade i Sverige. Det var på något sätt vår tids sätt att lösa många av de arbetsmarknadsrelaterade problemen. Vi gav upp. Vi slutade anstränga oss. Vi osynliggjorde stora grupper av människor. Bakom den politiken stod Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vi bröt med den utvecklingen genom att säga: Så här kan vi inte lösa det. Vi kan inte vara det rikaste och friskaste folket på jorden men till synes för sjuka för att arbeta. Våra ansträngningar måste öka.
Reformen är inte lätt. Den har inte varit perfekt i alla delar. Men den har lett till kraftigt minskade tal när det gäller antalet förtidspensionärer. Det är minskade ohälsotal. Det är för mig det viktigaste. Vi har varit öppna för att diskutera enskildheter och detaljer i detta. Min uppfattning är att vi nu gör större ansträngningar och får fler i arbete än vad som var fallet med den tidigare förda politiken.
anf.66 Patrik Björck (S):
Herr talman! Statsministern har i dag i sina svar gett en lite glättig syn på svensk arbetsmarknad. Om man däremot tar del av SCB:s senaste arbetskraftsundersökning ser man att den moderatledda regeringens misslyckande beskrivs både hårt och tydligt.
Arbetslösheten ökar från en hög nivå. Långtidsarbetslösheten permanentas. Fler och fler kommer längre bort från arbetsmarknaden.
Det de arbetslösa efterfrågar är två saker. Det är dels en aktiv arbetsmarknadspolitik som gör deras tid i arbetslöshet så kort som möjligt, dels en möjlighet att försörja sig och sina familjer under tiden.
Regeringen, som statsministern leder, är ansvarig för den hopplösa situation som allt fler nu lider under. Tidigare har statsministern hänvisat dem som drabbats av arbetslöshet till föräldrar, eventuella partner eller kommunens försörjningsstöd. Är detta fortfarande statsministerns svar till den ökande grupp som nu ställs utanför arbetsmarknaden? Eller skulle statsministern här i dag kunna ge besked om att det är dags att höja ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen och därmed underlätta för den som befinner sig mellan två anställningar?
anf.67 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Varsel behöver inte betyda arbetslöshet. Den svenska modellen kan användas för att människor ska komma vidare i arbete. Det har vi gjort förut. Det ska vi också göra nu.
Vi har omfattande satsningar i årets budget. Patrik Björcks parti har varit kritiskt mot att vi gör för mycket. Vi satsar för mycket. Vi vill för mycket. Det ska i stället följas av en sparpolitik, om socialdemokratin får bestämma.
Det blir i ljuset av det lite svårt att följa med i resonemangen. Jag tycker visst att det är dags att göra stora insatser, bland annat när det gäller arbetsmarknadspolitik och stöd för att unga ska kunna komma i arbete.
Vi säkerställer också att Arbetsförmedlingen har resurser och att man jobbar flexibelt och söker upp de arbetsplatser där problemen uppstår för att tidigt kunna finnas som stöd för att människor ska kunna komma vidare.
anf.68 Michael Svensson (M):
Herr talman! Förra året fick vi en ny gymnasieskola som vi alla hoppas mycket på. Men det är fortfarande så att 15 000-20 000 lämnar gymnasieskolan utan godkända betyg varje år. Samhällsekonomiska beräkningar har gjorts som visar att dessa ungdomar kostar samhället i olika sammanhang mellan 15 och 25 miljoner under en livscykel.
Sett i detta perspektiv och utifrån det rent personliga misslyckandet undrar jag om statsministern anser att det kan göras mer för att bättre hjälpa dessa ungdomar.
anf.69 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Detta tycker jag är ett av Sveriges största samhällsproblem. I Göran Perssons gymnasieskola inrättades något som kallades för det individuella programmet. Det var tänkt att vara ett undantag, men det blev det största och mest omfångsrika av alla program i den gymnasieskola som vi nu växlar bort ifrån. Problemet är att vi alltså har fått en mycket stor andel av varje årskurs som inte når godkända betyg eller som inte fullföljer sina studier. Det är inte rätt start i livet. Det är inte rätt sätt att möta svensk arbetsmarknad.
Vi håller kvar vid system som innebär att det finns rika möjligheter att ta igen det senare till exempel via komvux och folkhögskolor. Men jag tycker att det viktigaste är den reformering vi gör av svensk skola som innebär att vi inrättar speciallärare, har tidigare test och uppföljningar av att ungdomar kommer till sin rätt och att de når de kunskapsnivåer de ska nå. Vi kollar inte heller bara när de fyller 18 år, utan vi börjar redan när de är 7, 8, 9 och 10 år och följer dem hela vägen upp.
På det sättet får vi en tidigare varningssignal och kan sätta in bättre resurser.
Detta kommer att förändra resultaten. Problemet är att det tar så väldigt lång tid och att vi fortsätter att ha problem med ungdomar som inte når de fullständiga resultat de behöver.
anf.70 Carina Adolfsson Elgestam (S):
Herr talman! Statsministern sade i ett tidigare inlägg att han ville påminna riksdagen om att vi hade varsel även 2008 och 2009 och att allt inte utföll i arbetslöshet då. Då skulle jag vilja påminna statsministern om att det vi såg 2008-2009 var en akut finanskris, det vill säga stopp i orderböckerna och att man lämnade återbud till redan ingångna order.
Det vi ser nu är en strukturomvandling med minskade order på mycket längre sikt, vilket också visar att vi med stor sannolikhet är på väg in i en lågkonjunktur.
Mot bakgrund av detta har vi i vårt budgetalternativ gjort ett extra anslag vad gäller exportfrämjande åtgärder. Statsministern har också vid flera tillfällen sagt att exporten är ett av problemen. Avser statsministern därför att vidta några särskilda åtgärder för att vi ska få fler företag att komma ut på exportmarknaden?
anf.71 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Låt mig vara rak: Jag tror inte att Socialdemokraterna med några få tiotals miljoner kompenserar det faktum att man lägger 30 miljarder högre skatter i kostnadsökningar i sina förslag jämfört med vad regeringen lägger på bland annat svensk exportindustri. Man kan så att säga inte trolla sig förbi att det blir dyrare och svårare att agera med de förutsättningarna.
Sedan tror jag i och för sig att vi ska vara med och stödja svensk exportindustri. Jag försöker ta min del av ansvaret genom att under resor runt om i världen när vi kommer till viktiga marknader för Sverige också ha med representanter för svenska företag för att kunna öppna dörrar och på det sättet hjälpa till. Hos UD-anställda och ambassader runt om i världen finns också exportfrämjande verksamhet till stöd. Det är klart att vi ska ha det och att de ska ha sina resurser.
I grunden avgörs dock möjligheten att sälja svenska lastbilar, bussar och allt vad det är av att det är konkurrenskraftiga priser och hög kvalitet.
anf.72 Meeri Wasberg (S):
Herr talman! Vi vet väl alla att både Sverige, Europa och stora delar av världen befinner sig i en svår ekonomisk kris och möjligtvis en längre lågkonjunktur. Arbetslösheten biter sig fast, varslen ökar och missmodet växer. Vi har vid flera tillfällen, även så i dag, hört att statsministern på det hela taget verkar nöjd med de vägval som regeringen har gjort och uppehåller sig mycket vid diskussioner kring sysselsättningen.
Statsministern väljer dock att inte se hur arbetslösheten faktiskt har stigit under den borgerliga regeringen och att långtidsarbetslösheten nu biter sig fast. Den administrativa bördan på Arbetsförmedlingen är väldigt stor, och det inverkar på deras möjligheter att verkligen kunna göra det som står på skylten.
Min fråga till statsministern är därför: Avser statsministern att se verkligheten som den är och därmed lägga fokus på en aktiv arbetsmarknadspolitik med individen i centrum som gör det möjligt för Arbetsförmedlingen att göra det som står på skylten?
anf.73 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Herr talman! Förutsättningarna är beroende av att vi har en konkurrenskraftig ekonomi. Då kan man inte som Socialdemokraterna tro att man kan föra på 30 miljarder i ökat skatteuttag och skjuta på kostnader på verksamheter och tro att det inte får någon effekt. Det finns ingen arbetsförmedling i världen som kan kompensera de negativ effekterna av en sådan skattepolitik.
Vi har förändrat Arbetsförmedlingen på det sättet att de har fler verktyg i sin verktygslåda och tillåts jobba mer flexibelt än tidigare. Jag påpekade att jag visst följer detta mycket noga och att vi är beredda att bygga ut resurser, men vi har också i varje års budget tillfört stora resurser till Arbetsförmedlingen.
Låt oss nu se att dessa resurser kommer i arbete. Låt oss också använda den svenska modell som har resurser för detta, bland annat omställningsstöd i kollektivavtalen. Det har fungerat förut. Vi ska vara en del i att se till att det nu också kommer fram den typen av resurser och att de används för att hjälpa människor också genom den här prövningen.
När det gäller om detta är en långvarig lågkonjunktur eller inte tycker jag att vi alla ska vara ödmjuka och säga att det vet vi i ärlighetens namn inte. Jag hoppas att det inte visar sig vara det.