Frågestund

anf.24 Tomas Eneroth (S):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Gunilla Carlsson som svarar å hela regeringens vägnar. Varselvågen slår mot Sverige. Hittills i år är det 45 000 personer som fått beskedet att deras jobb är i fara - detta i ett läge där vi redan har 400 000 arbetslösa, nästan 100 000 arbetslösa ungdomar och en långtidsarbetslöshet som biter sig fast. Det är klart att det i ett sådant här läge - tror jag - hade varit rimligt för vilken regering som helst att fundera över om man borde ompröva politiken och satsa på en aktiv näringspolitik och se till att exportstödet ökar eller att man får innovationsstrategier på plats. Vi ser där blygsamma ambitioner från regeringen. I ett sådant här läge borde man kunna satsa på utbildning. Det gör inte regeringen. Man drar ned på antalet utbildningsplatser. Man borde kunna satsa på yrkesutbildningar. Det gör inte regeringen. Man satsar i stället på fas 3. Min fråga är: När kommer egentligen jobben? Regeringen har nu hållit sin strategi i sex år och lovat att jobben kommer, men fortfarande biter sig arbetslösheten fast. Vad är beskedet från regeringen till de 45 000 varslade i år? När kommer jobben?

anf.25 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Jag är lite förvånad. Om man nu är orolig för varselvågen, ska man då inte hålla sig till sanningen och börja fundera på hur vi tillsammans kan se till att Sverige står starkare i en tid när vår modell utmanas och när vi kan visa den styrka som finns i att landet haft en regering som har skött finanserna på ett föredömligt sätt så att vi nu har resurser för att kunna möta en omfattande lågkonjunktur, med risk för en rätt så ihållande internationell lågkonjunktur som slår mot de svenska jobben och mot den svenska exportindustrin? Efterfrågan sjunker ju. Vad kan vi då göra? Ja, vi kan se till att bygga företagsamheten starkare i det här landet. Vi har en seriös innovationspolitik. Vi tar tag i bolagsskatten, något som gör att det blir mer intressant att stanna kvar och att utveckla företagandet i Sverige. Till skillnad från vad Tomas Eneroth säger har vi, herr talman, satsat ytterligare på utbildning, inte minst för att unga människor ska få bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Jag tycker att det vore bra om vi i det här läget och i den här debatten kunde hålla oss till fakta.

anf.26 Tomas Eneroth (S):

Herr talman! När jag kom in i riksdagen fick jag uppdraget att vara med och städa upp efter den förra borgerliga regeringen som hade försatt landet i en akut ekonomisk kris. Då vågade vi sätta ett ramverk i sjön som ordnade att vi hade ordning och reda i statens finanser. Det är väl att ni hittills försökt följa det regelverket. Men jag tycker att det är oroväckande att ni väljer att låna till skattesänkningar. Det är oansvarigt. Vi investerade också i utbildningar - i kunskapslyft och i en högskoleutbyggnad - därför att vi såg att människor behövde kraft och möjligheter att investera i kunskaper för att kunna ta de jobb som sedan kom. På det sättet stärkte vi Sveriges möjligheter att ta sig ur krisen. Ni satsar inte på utbildning. Ni minskar antalet högskoleplatser. Gunilla Carlsson kan åka till nästan vilken högskola eller vilket universitet som helst där man drar ned på ambitionerna och fråga. Ni satsar inte på yrkesutbildningar. Har Gunilla Carlsson hört talas om fas 3, som man förpassas till utan att få någon vettig typ av insats i stället för att få en yrkesutbildning? I mitt hemlän skickar Arbetsförmedlingen tillbaka 140 miljoner kronor i oanvända resurser samtidigt som företagarna i länet ropar efter rätt utbildad arbetskraft. När kommer jobben? När kan ni börja agera för att få fart på Sverige i stället för att hålla fast vid en politik som uppenbarligen misslyckats under sex års tid?

anf.27 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Vi tror inte att det blir bättre om man höjer bidrags- och ersättningsnivåerna och ökar skatterna på arbete och att de nya jobben då skulle komma fram. Tvärtom tror vi på detta med att vi har byggt svenska hushåll starkare tack vare jobbskatteavdrag och att vi har fått fler som arbetar, fler som är med och försörjer människor i Sverige, något som gör att våra sociala trygghetssystem står starkare. Det är nu en utmaning för oss alla att tillsammans hålla fast vid den svenska modellen, att se till att vi inte försämrar konkurrenskraften och att se till att ge de människor vingar som nu behöver extra stöd. Vi höjer ersättningarna till exempel i yrkesutbildningen för att fler ska kunna ha en möjlighet att lättare och snabbare komma in ett yrke och vara med och försörja sig själva men också bidra till Sveriges välstånd. Den svenska modellen kommer att klara det här testet. Men det skulle ha varit roligt om vi bättre kunde ha hjälpts åt. Nej, vi lånar inte till skattesänkningar. Vi ser till att bygga Sverige starkare. Vi håller fast vid ramverken. Det vore roligt om vi lite bättre kunde enas kring den utmaning för vår exportindustri som vi står inför.

anf.28 Marianne Berg (V):

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Nyamko Sabuni. RFHL:s kvinnojour i Stockholm har sedan 2008 fått pengar från staten - så kallade utvecklingspengar - för att bedriva sin verksamhet. Missbrukande våldsutsatta kvinnor är en mycket liten och sårbar grupp. Men staten, regeringen, har nu valt att inte lämna ytterligare pengar via länsstyrelsen. Det betyder att verksamheten här i Stockholm tar slut den 31 december. Det handlar om fem platser som ska täcka Stockholms län. Jag undrar hur det kan ske att pengarna dras bort utan att det stärkts upp någonstans så att man vet att verksamheten får in nytt kapital. Vart ska dessa kvinnor i så fall ta vägen den 1 januari 2013?

anf.29 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):

Herr talman! Den fråga som Marianne tar upp är väldigt viktig. Det arbete som ideella kvinnojourer utför runt om i vårt land är oerhört viktigt för att ge stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor. För den här regeringen har det varit väldigt viktigt att stärka verksamheten, ekonomiskt men också när det gäller att i samverkan se till att utveckla arbetsmetoderna och de verksamheter som bedrivs. Det är viktigt att kvaliteten även i sådana här verksamheter, även om de bedrivs inom den ideella sektorn, motsvarar den kvalitet som vi ändå anser att de våldsutsatta ska få. Jag vet inte varifrån nämnda information kommer. Vi har inte sänkt anslag till kvinnojourer. Tvärtom har vi höjt. När det gäller de pengar som fanns att söka i samverkan mellan kvinnojour och kommun via länsstyrelse har vi till och med sett till att ta en del av dem för att kvinnojourerna själva ska söka därifrån. Deras rapporter till mig har nämligen sagt att kommunerna inte alltid är så samarbetsvilliga.

anf.30 Marianne Berg (V):

Herr talman! Det är faktiskt så att det nu inte finns några pengar till RFHL:s kvinnojour i Stockholm - ett upptagningsområde i Stockholms län - från den 31 december i år. Då kan man tänka sig att man i Stockholms stad är villig att ekonomiskt kanske stå för två och en halv plats. Men där fattar man inte beslut förrän den 18 december så det är ganska tajt tidsmässigt. Vänsterpartiet har nationellt drivit frågan om resurser till den här typen av kvinnojourer, ja, till alla kvinnojourer. Hur ser statsrådet på detta? Vi skulle då verkligen kunna göra både det som vi vill och det som regeringen - bland annat i regeringsförklaringar - sagt sig vara villig att göra när det gäller våld mot kvinnor och missbrukande kvinnor i våldssituationer.

anf.31 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):

Herr talman! Marianne Berg vet lika väl som jag att pengarna till kvinnojourer inte fördelas direkt av mig som statsråd, från Regeringskansliet, utan de fördelas av myndigheter. Det är Socialstyrelsen som har ett anslag och delvis även länsstyrelsen som har pengar att fördela. Vilken kvinnojour som helst ska söka sig till dessa myndigheter för att ansöka om pengar till att bedriva verksamhet. Är det så att den specifika kvinnojouren inte har fått pengar är det myndigheten som måste svara på varför man nu inte får mer pengar. Är det kvaliteten det handlar om eller är det någonting annat? Jag kan inte svara om det enskilda ärendet då, som vi vet, makten, bemyndigandet, att fördela finns hos länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.

anf.32 Fredrik Schulte (M):

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till finansmarknadsminister Peter Norman. Vi kunde se i spåren av finanskrisen att det finns många strukturella problem i finanssektorn som kan ställa till det mycket för samhället. Tyvärr tror jag att det är många som har tagit det till intäkt för att man nu ska försöka begränsa finanssektorn. Jag tror att det är fel och att det kommer att leda till lägre tillväxt, lägre löner och lägre levnadsstandard på sikt. Jag tror i stället att man behöver en bättre reglering av finansmarknaden. Sverige har varit en förebild när det gäller de stora frågorna som reglering av banksektorn. Men det finns mycket kvar att göra när man kommer till det segmentet av marknaden som riktar sig till vanliga konsumenter. Det finns fortfarande många oseriösa aktörer på marknaden. Avgifterna är omfattande. Råkar man illa ut finns det inte många att vända sig till. Allmänna reklamationsnämnden har inte kompetens, kön är lång och så vidare. Det finns många problem. Jag tror att det behövs en bättre reglering. Vad tror finansmarknadsministern att vi behöver för typ av åtgärder för att komma till rätta med problemen?

anf.33 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Jag vill till att börja med säga att jag delar Fredrik Schultes problembeskrivning. Konsumenten är generellt sett i ett stort underläge på finansmarknaderna. Det beror på en mängd olika saker. En sak är att vi har överfört på konsumenten saker som förr bestämdes av det allmänna. Det gäller inte bara finansfrågor. Det gäller också skola, dagis, el och sådant. Till detta hör att marknaden utvecklas snabbt. Det är ganska komplicerade produkter. Säljarna är ofta i ett väldigt stort kompetensöverläge. Det finns alltid skäl att flytta fram positionerna för konsumenterna. Det är ett viktigt område för regeringen. Vi har redan vidtagit ett stort antal åtgärder bland annat genom att skärpa kraven på sms-företagen, skärpa reglerna för redovisningen i fondlagstiftning och öka anslaget för utbildning i skolorna, och så vidare. Jag delar Fredrik Schultes uppfattning och tänker återkomma med mer exempel i mitt nästa inlägg.

anf.34 Fredrik Schulte (M):

Herr talman! Tack så mycket för svaret. Det är många som kommer i kläm. Några åtgärder som man borde överväga är att skärpa regelverket för vad som får kallas rådgivningsverksamhet. Jag var själv hos min bank för inte så länge sedan och fick träffa en "rådgivare". I realiteten var det en person som var en försäljare av Nordeas egna finansiella produkter. Man behöver skärpa regelverket. Går man till en Volvohandel och ska köpa en Volvobil får man inte träffa en bilrådgivare, utan man träffar en bilförsäljare. Jag tror att man behöver ett system med licenser där man har ett oberoende organ som kan pricka aktörer som är oseriösa och i förlängningen också förbjuder dem att agera på marknaden. Jag tror också att man skulle behöva någon form av regelverk för att göra estimeringar av utfall av framför allt olika komplicerade strukturella produkter. Det finns ingen som kan sia om hur börsen går. Men det finns många sannolikhetsberäkningar som mäklarna och emittenterna sitter inne med men som konsumenterna inte får ta del av. Det tror jag är olyckligt. Hur ställer sig finansmarknadsministern till detta?

anf.35 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Begreppet rådgivare kontra säljare är intressant. Vi driver hårt i EU att få en reglering till stånd som gör just att rådgivare är rådgivare. Vi för en diskussion med EU där vi också är pådrivande att oberoende rådgivare inte ska kunna få ersättning i form av provisioner när man säljer vissa produkter. Då finns det ett incitament hos rådgivaren eller säljaren att sälja produkter till kunden som kunden egentligen inte behöver. Vad vi också gör är att till exempel på fondmarknaden lansera en ny typ av tilläggsinformation. Man ska inte bara kunna se fondavgiftens storlek - 1 procent, 1 ½ procent, eller vad det nu kan vara. Man ska också berätta för kunden: Hur mycket betalar jag i kronor och ören under till exempel tio år när jag köper en fondprodukt? Detta gör det lättare för kunden att göra jämförelser. Jag håller med Fredrik Schulte om att vi outtröttligen måste fortsätta att stärka konsumentens ställning på marknaden. Det gör vi på många olika sätt både nationellt och inom EU.

anf.36 Valter Mutt (MP):

Herr talman! Jag har en fråga till biståndsministern. Det är i dag en skriande brist på rika länder som visar ledarskap i klimatpolitiken. Misstron växer mellan syd och nord, och de internationella klimatförhandlingarna har gått i baklås. Sverige skulle kunna spela rollen som brobyggare mellan syd och nord, men då måste vi själva leva upp till de åtaganden vi gjort i Kyotoprotokollet. Hit hör att mobilisera nya friska pengar för klimatarbetet i fattiga länder. Det är medel som går utöver den procent av bni som vi i dag avsätter till internationellt utvecklingssamarbete. Nya utmaningar kräver nya pengar. Vi i Miljöpartiet avsätter i vår budgetmotion 1,3 miljarder i additionella medel för klimatinsatser i syd under nästa år medan regeringen inte avsätter en enda extra krona utöver biståndets en procent utan bara flyttar om pengar inom biståndsramen. Sådan kreativ bokföring bygger tyvärr inga nya skyddsvallar mot stigande havsnivåer. Hur tänker regeringen agera framöver så att Sverige lever upp till sina internationella åtaganden om additionella medel till klimatarbetet i utvecklingsländerna?

anf.37 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Tack för frågan som gör att vi kan resonera om sambanden mellan klimatförändringarna som drabbar de fattigaste och mest sårbara människorna allra mest. Ingen utveckling kommer att bli hållbar såvida man inte mäter in också att planeten sätter vissa gränser. Det är därför som jag är glad över att ha det samlade ansvaret för att se hur vi kan möta de förväntningar som finns på konventionsarbetet. Där gör Lena Ek sitt arbete. Vi följer konventionerna, och vi tillför medel. Det gör vi inom ramen för ett samlat tänkande om utvecklingsfrågor och klimatutmaningen. Vi har mycket pengar att tillföra via biståndsbudgeten för att just visa att detta hör ihop. Jag tror också att det är det bästa sättet för att få en kunskap i utvecklingsländerna om att de måste bygga in det i sina egna modeller. Kanske kan de också genom deras forskning, erfarenheter och innovationer lära oss ytterligare saker och hjälpa även Sverige att kunna få en fordonspark med fossilfritt bränsle och år 2050 kunna vara klimatneutralt.

anf.38 Valter Mutt (MP):

Herr talman! Tack för svaret. Detta handlar ytterst om att betala av på den rika världens klimatskuld till utvecklingsländerna, som inte bär huvudansvaret för den globala uppvärmningen men som däremot drabbas i särklass hårdast av dess effekter. Det är därför djupt beklagligt att regeringen tar biståndsmedel till detta och dessutom halverar summan som går till klimatinsatser i syd. Under det svenska EU-ordförandeskapet och Köpenhamnskonferensen 2009 var regeringen pådrivande när det gällde att få loss additionella medel till klimatinsatser i utvecklingsländerna. Från 2020 har de rika länderna utlovat 100 miljarder dollar per år. För att kunna mobilisera resurser i den storleksordningen krävs nya innovativa finansieringsmekanismer såsom klimatavgifter för internationellt flyg och sjöfart och skatt på internationella transaktioner. Här hoppas jag att regeringen snart får fart på fantasin och börjar leverera förslag som till skillnad från kreativ bokföring skapar nya resurser.

anf.39 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Tack för erkännandet att vi gick i täten för att ta dessa frågor på allvar i god tid före de klimatförhandlingar som var bland annat i Köpenhamn under det svenska ordförandeskapet. Detta hänger ihop. Det är väldigt viktigt att vi kopplar det just till utvecklingens drivkrafter och hittar de nya källorna till finansiering som finns även i den så kallade rikare världen. Vi måste fundera på hur vi kan bygga in också den externa påverkan på miljön och klimatet i hur vi själva agerar och kunna få rätt prissättning. Det gäller även ekosystemtjänster och annat. Den resursmobilisering som behöver göras för att kunna komma till rätta med klimatutmaningen och få en annan utvecklingsväg handlar om att mobilisera det privata kapitalet. Det gäller att se till att utvecklingsländerna får tillgång till energi och mer av smarta och bättre vattenlösningar. Det handlar om att infrastrukturen byggs ut. Det är deras tid nu. Vi måste se till att detta görs möjligt. Då kan biståndet kanske ha en kapacitetshöjande roll. Men det kommer aldrig att kunna stå för den stora notan. De medlen måste komma genom att vi skapar partnerskap med privata investeringar och en ökad resursmobilisering inte minst i Afrika.

anf.40 Hillevi Larsson (S):

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till Ulf Kristersson. Det är många gravt funktionshindrade människor som upplever att deras rätt till personlig assistans är ifrågasatt och även försämras. Ett konkret exempel kom häromdagen. Det är en kvinna som har mycket svår epilepsi, en mycket svår hjärnskada och är delvis förlamad. Hon har under de senaste 14 åren haft personliga assistenter dygnet runt även nattetid. Hon kan när som helst få mycket allvarliga epilepsiattacker. Trots detta och trots flera läkarutlåtanden som intygar att hon måste ha personlig assistans dygnet runt dras nu denna assistans in helt och hållet av Försäkringskassan. Problemet är att det hänvisas till gällande lagstiftning. Det är visserligen ett enskilt fall, men det berör gällande lagstiftning. Är det inte dags att förtydliga lagen så att svårt funktionshindrade får denna rätt till assistans?

anf.41 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Jag tackar för frågan. Om vi ska vara lite noggranna med formaliteterna här är detta bokstavligt talat - om Hillevi Larsson uttalat menar den exakta lagstiftningen för vilka som i dag omfattas och inte omfattas - inte min fråga. Samtidigt sker detta i hägnet av ett ifrågasättande av assistansersättningen med anledning av olika fuskdiskussioner. Jag misstänker att du ser frågan i ungefär det ljuset, så jag kan möjligen svara på frågan i alla fall. Jag prövar, och annars får du återkomma med frågan. Jag tycker att det är noga att vi håller två saker i huvudet samtidigt. Det ena är den viktiga och ovillkorliga rätten till assistansersättning för den målgrupp som den är tänkt för. Alla verkar vara mycket överens om att det är en otroligt viktig reform där legitimiteten, trovärdigheten och rätten ska upprätthållas. Det andra är de bekymmer som har uppdagats det senaste året, kan man säga. Det gäller en relativt omfattande - lite oklart exakt hur omfattande, och det är ett problem i sig att det lätt sprids mytbildningar - bedrägeriverksamhet som går ut på att människor som helt enkelt inte är berättigade till ersättningen ändå tillskansar sig den. Dessa två saker måste vi kunna arbeta med samtidigt. Det ena är ovillkorat, och det andra ska vi absolut bekämpa.

anf.42 Hillevi Larsson (S):

Herr talman! Självfallet är jag emot detta fusk liksom alla de som behöver assistansen för att kunna leva ett någorlunda normalt liv. Det leder ju till att de också blir ifrågasatta och riskerar att förlora sin assistans. Men det måste finnas andra sätt att komma åt fusket än att dra in assistansen för dem som verkligen behöver den. Det handlar i så fall om bättre kontroll. I det konkreta fall jag tar upp är det ställt bortom allt tvivel att det inte handlar om fusk. Det finns många läkarutlåtanden, och det är många assistenter som har följt denna kvinna. Det räcker att se henne för att förstå hur stort behovet är. Det är detta som bekymrar mig; fuskdiskussionen riskerar att leda till att många andra drabbas. Jag tycker att det är viktigt att regeringen ser till att så inte ser. Men vi är på väg åt det hållet, och därför tycker jag att det är dags att regeringen agerar.

anf.44 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Jag vill bara instämma i en oro, för jag tycker att detta är viktigt. Vi får inte komma i ett läge där vi i det mycket legitima arbetet med att motverka fusk och bedrägerier ifrågasätter människors legitima rätt till olika ersättningar. Det är jätteviktigt. Jag tror att vi gör det bäst genom att vara precisa och undvika generaliseringar. Jag är lika mycket mot svepande kritik och att man säger att det fuskas i allmänhet som jag är mot människor som allmänt säger att detta är bagatellartat och försumbart. Man ska vara precis och exakt, och man ska sätta in kraften på att bekämpa precis det fusk som finns. Då vinner vi i legitimitet för dem som har rätten att få ersättningen. Om vi kan visa att ersättningen går till rätt ändamål och till rätt personer med rätt behov slipper de människorna oroa sig för att andra ska tro att någon får ersättning som han eller hon inte ska få. Det är regeringens strategi i arbetet.

anf.45 Annika Eclund (KD):

Herr talman! Jag har en fråga som riktar sig till försvarsminister Karin Enström. Den gäller försvarets planer på ökade provskjutningar över Vättern. Sjön Vättern är en av Europas största sötvattensjöar. Vätterns vatten används i dag som dricksvatten av över 250 000 människor runt sjön. Vättern kommer antagligen att användas som dricksvattentäkt av ännu fler i framtiden. Hela Vättern har dessutom EU-klassats som Natura 2000-område med unika naturvärden. Försvarsmaktens provskjutningar över Vättern oroar mitt läns medborgare. Det handlar dels om bullret, dels, och främst, om miljöhänsyn. Bly och andra giftiga ämnen från Försvarsmaktens ammunition riskerar att försämra Vätterns klara dricksvatten. Vad avser ministern att göra för att medborgarna ska känna sig trygga när det gäller både vatten och buller?

anf.46 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Jag tackar för frågan. Självfallet ska vi ta människors oro på allvar, och jag har förståelse för denna oro. När det gäller de skjutmål som finns i Vättern har Försvarsmakten i april i år lämnat in en ansökan till länsstyrelsen om omprövning av det gällande miljötillståndet för skjutmålet Hammaren. Ärendet bereds nu av länsstyrelsen i enlighet med de regler som finns. I sådana här miljöprövningsfall ska alla berörda intressenter, inklusive berörda kommuner, få framföra sina uppfattningar. Sedan fattar länsstyrelsen beslut. Ett sådant här miljötillstånd innehåller villkor och föreskrifter för verksamheten. Eftersom detta är ett pågående miljöprövningsärende varken får eller kan jag gå in och kommentera det i detalj. Däremot vill jag understryka att vi kommer att se ett ökande behov av övningar som Försvarsmakten kommer att behöva göra. Jag kan återkomma till det i nästa inlägg.

anf.47 Annika Eclund (KD):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Just nu pågår mängder av aktioner och demonstrationer av människor som bor runt sjön. De känner sig oroliga. Vi politiker som bor i området uppvaktas ständigt. Det känns inte okej att bara skjuta det ifrån oss och säga: Detta är inte vårt ansvar, utan det är länsstyrelsen och miljödomstolen som avgör. Vi politiker har det yttersta ansvaret. Min fråga till försvarsministern är därför: Vad ska jag som riksdagspolitiker som bor vid sjön Vättern säga till mina väljare i Skaraborg?

anf.48 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Det är riktigt att vi som politiker till syvende och sist kommer att behöva ta ansvar och göra de avvägningar som ofta finns mellan olika, ibland väldigt motsägelsefulla eller motstridiga, intressen. Det kan röra allt ifrån miljöintressen till intressen i det här fallet, som handlar om Försvarsmaktens möjlighet att öva och till och med skjuta. Därför har vi noga angivet i lagstiftningen en ordning för hur sådana här prövningar går till - just för att de olika motstridiga intressena ska få vägas mot varandra. Det är bra att vi hela tiden är trygga med den lagstiftning som finns och den prövningsordning som finns. Sedan får man förklara att det ständigt görs avvägningar mellan olika motstridiga intressen. För mig som försvarsminister är det viktigt att Försvarsmakten har tillgång till övningsområden och även till skjutområden. Samtidigt får vi ha förståelse för människors oro.

anf.49 David Lång (SD):

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till biståndsminister Gunilla Carlsson. I dag befinner sig miljontals människor på flykt runt om i världen. Förenta nationerna har som bekant ett flyktingorgan som heter UNHCR, som i sina kampanjer och på sin hemsida brukar upplysa om hur mycket det kostar att hjälpa dessa flyktingar i deras närområden. Bland annat står det att det kommer att kosta 425 miljoner kronor att hålla de 340 000 personer som har flytt från Syrien med förnödenheter under den kommande vintern i Syriens närmaste grannländer. Den svenska regeringen har dess värre valt att göra en märklig prioritering i den svenska biståndspolitiken. I stället för att satsa på att hjälpa i närområden väljer regeringen att ta pengar från biståndsramen och finansiera ett ständigt ökat flyktingmottagande här i Sverige, vilket är mångdubbelt dyrare. Det innebär också att vi bara kan hjälpa en bråkdel så många människor. Min fråga lyder: Anser statsrådet att detta är en klok prioritering? Eller har man för avsikt att börja försöka hjälpa så många som möjligt i stället?

anf.50 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Jag måste säga att jag är oerhört stolt över att få företräda ett land där vi har en human flykting- och invandringspolitik. Vi tar ansvar för vad som händer i vår omvärld utöver vad vi själva kan göra i vårt eget land. Vi har resurser i den svenska statsbudgeten som gör att Sverige kan vara en av de största humanitära givarna när människor oförskyllt drabbas av antingen klimatförändringar eller våld och konflikter - vare sig de är interna eller externa. Vi har ett starkt och bra bistånd som ställer upp för människor. Det gäller inte minst det humanitära stödet som ska lindra nöd och hindra död. Detta gör vi i utvecklingsländerna. Vi gör det nu i Syriens grannländer, kanske mer än något annat land givet vårt lands befolkningsstorlek, därför att vi tycker att det är oerhört viktigt. Vi vet att människorna vill vara kvar nära sina hem. Men det finns en rännil av människor som tar sig hela vägen till Sverige. En del av dem har kanske till och med anförvanter här. Det är vår skyldighet att hjälpa dem också här. Vi har ett system sedan 1991 där vi avräknar detta från biståndsbudgeten. Och ja, just nu stiger avräkningarna eftersom vi tar emot fler flyktingar också i Sverige därför att trycket internationellt på flyktingar är större än kanske någonsin tidigare. Jag tycker att det är rättvist. Jag tycker att det är rätt och riktigt. Och ja, det kostar mer att ta emot dem i Sverige därför att vi har höga och bra krav på hur människor ska bemötas. Det är en politik som den borgerliga alliansregeringen är mycket stolt över.

anf.51 David Lång (SD):

Herr talman! Det här ökade trycket som statsrådet talar om verkar av någon anledning drabba Sverige betydligt hårdare än många andra länder. Jag tolkar statsrådets svar så att regeringen tänker fortsätta på den inslagna linjen, vilket jag beklagar. Jag skulle också vilja fråga varför man vill göra det. Jag kan själv bara spekulera, men regeringens inställning verkar vara att en person som kommer till Sverige är en individ, en person, en människa, men de miljontals flyktingar som finns runt om i världen är bara statistik. Det är en stor namnlös massa som inte har fått någon uppmärksamhet i medier här i Sverige, och därför vinner man ingen positiv publicitet på att hjälpa de människorna. Regeringsföreträdare brukar använda ord som "medmänsklighet" i den här typen av debatter. Om man menar allvar med medmänsklighet borde man också försöka optimera biståndets nytta för mänskligheten och därmed försöka hjälpa mångdubbelt fler flyktingar i deras närområden, vilket faktiskt är möjligt. Det är mycket mer kostnadseffektivt. Herr talman! Varför vill inte regeringen optimera nyttan av biståndet för mänskligheten?

anf.52 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Jag vänder mig mot beskrivningen att vi någonsin skulle se människor som statistik. Jag har träffat dessa flyktingar. Jag är ute och reser i utvecklingsländer. Jag möter också de humanitära hjälparbetare som vi finansierar. De tar emot dessa barnfamiljer i till exempel Jordanien. De tar kanske emot åtta nio familjer per dag. Människor berättar om sina umbäranden. De har kanske flyttat runt inne i Syrien ett antal gånger för att till slut inse att de måste överge sitt eget land. De söker skydd i till exempel Jordanien. De är ingen statistik. De är människor som du och jag som faktiskt behöver vårt skydd. Vi gör både och. Vi hjälper människor på plats. Vi stöttar inte minst FN:s flyktingorgan. Vi är ordförande i det just nu och jobbar förebyggande för att minska de här konflikterna, och när de väl bryter ut finns vi där med våra pengar och vårt engagemang. Vi har också en anledning att ta emot skyddsbehövande i Sverige när de väl kommer hit. Jag tycker att det är viktigt att påminna kammaren om att vår politik för hjälpa humanitärt handlar om att se till att det är neutralt, opartiskt och går till dem som bäst behöver. Det blir självfallet mer kostnadseffektivt att göra mer i grannländerna. Det är därför vi nu försöker stabilisera situationen, och det är också därför vi nu kräver att fler länder ska göra mer på det här området. Behoven ökar nu tyvärr inte bara i Syrien utan i Somalia, Afghanistan och Colombia, och jag skulle kunna fortsätta att räkna upp fler länder. Det finns mängder av behov att täcka på det humanitära området, och Sverige är en av de största givarna. Det tycker jag att alla i den här kammaren ska vara mycket stolta över.

anf.53 Marie Nordén (S):

Herr talman! Min fråga går till Peter Norman. Kostnadsutjämningssystemet måste göras om. Beräkningsgrunderna är föråldrade och leder till stora orättvisor. En enhällig utredning med uppdrag att se över det kommunala skatteutjämningssystemet överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen i april 2011. Kommittén föreslog förändringar både i inkomst- och kostnadsutjämningen med införande i januari 2013. När regeringen inte kom med några förslag i våras beslutade riksdagen på initiativ av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet att regeringen skulle komma med en proposition om förändring av utjämningssystemet till riksdagen under hösten 2012. I propositionsförteckningen för hösten finns inte förslaget med. Min fråga till statsrådet är därför: Varför? Och när avser regeringen att komma med förslag till riksdagen?

anf.54 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Tack för frågan! Jag tycker att det kommunala utjämningssystemet är en grundpelare i den kommunala verksamheten. Det är viktigt att man kan ha samma service i glesbygdskommuner som i tätorter. Problemet med den utredning som frågeställaren åberopar är att man missar två saker. Den ena är det som står i direktiven, nämligen att man skulle göra förslaget enklare. I dag är det mycket komplicerat. Man brukar ibland säga att de två som kan systemet inte får vistas i samma flygplan eftersom systemet skulle falla ihop om planet skulle störta. Det måste bli enklare. Den andra saken är att resultatet verkar missgynna kommuner med tillväxtkraft, och vi vill inte sjösätta ett system som ger dåliga incitament till tillväxt. Det skulle drabba alla kommuner och hela landet. Jag får återkomma med hanteringen i min nästa minut.

anf.55 Marie Nordén (S):

Herr talman! Jag har diskuterat med representanter för utredningen. De delar inte statsrådets syn på vad man har gjort och vad resultatet skulle innebära. Man kan konstatera att det gamla systemet drabbar vissa kommuner och landsting mycket hårt för tillfället. Kommunerna och landstinget i Jämtlands län förlorar 33 miljoner i uteblivna statsbidrag och 32 miljoner i införandebidrag bara nästa år. Det är viktiga pengar för verksamheten i mitt hemlän. Det slår också mycket hårt när man tittar på barnomsorgen och fördelningen mellan till exempel Berg och Sollentuna. De har liknande åldersammansättning och kan jämföras utifrån det och får liknande ersättning. Men när det kommer till kostnader gynnas Sollentuna eftersom man säger att de skulle använda barnomsorgen mer, men faktum är att man använder barnomsorgen precis lika mycket. Så här ser det ut på många ställen. Det är storstadskommuner, ofta styrda av Moderaterna, som gynnas av systemet, och det är glesbygdskommuner som drabbas och får betala väldigt stora summor därför att systemet inte fungerar. Jag frågar ministern: Tycker inte ministern att det är akut? Tycker inte ministern att det här är ett orättvist system som snabbt måste åtgärdas? Det här är inte tekniskt komplicerat. I den här delen skulle ministern kunna lämna ett förslag till riksdagen ganska omgående och lösa ett stort problem.

anf.56 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Jag tror att jag och Marie Nordén är överens om ett antal saker. På de frågor som Marie ställde vill jag svara: Ja, jag tycker att det är akut. Ja, jag tycker att det är ett problem. Ja, jag tycker att det är viktigt att det åtgärdas skyndsamt. Enligt min uppfattning uppstår den största orättvisan just när det gäller barnomsorgen. Det kommer sig av att barnomsorgen utnyttjas mycket mer nu än för fem-tio år sedan. Därigenom blir barnomsorgspengen mindre per barn i systemet i och med det är nollsummespel. Jag håller inte med om att det är självklart att det är borgerliga kommuner som gynnas. I Skåne är det uppenbart såväl socialdemokratiskt styrda kommuner som borgerligt styrda kommuner som både tjänar och förlorar. Västernorrland är ett exempel på ett socialdemokratiskt styrt landsting där man skulle förlora väldigt mycket på det nya systemet. Så enkelt är det inte. Den 1 januari 2014 är det första tillfället då det är möjligt att sjösätta ett nytt system, och vi kommer att lägga fram en proposition så att kommunerna i lugn och ro får beräkningsunderlag att införa detta den 1 januari 2014.

anf.57 Nina Lundström (FP):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. I Sverige avlider varje år i genomsnitt 29 personer på grund av våld från närstående. Det är vanligt att gärningsmännen inför det här aktuella brottstillfället har både hotat och misshandlat sina offer. I dag finns det en lagstiftning som innebär att man måste tillsätta en haverikommission när de här fallen inträffar. Ofta har det funnits tecken på att något har varit fel. Det har varit polisanmälningar, och personerna i fråga har försökt att ta sig ur förhållandet. Haverikommissionens uppgift är att samla och sprida kunskap så att man kan förebygga på ett bättre sätt. Min fråga är: När kan vi förvänta oss ett resultat av det här viktiga arbetet?

anf.58 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):

Herr talman! Varje gång en kvinna mördas av någon som hon har eller har haft en nära relation till är det ett misslyckande för samhället. Jag kallar det ett misslyckande för samhället därför att, precis som Nina Lundström säger, det alltid visar sig att dessa kvinnor på ett eller annat sätt har varit i kontakt med någon av samhällets myndigheter. Det betyder att det har brustit någonstans. Därför föreslog regeringen för riksdagen att man skulle lagstifta om att vi måste följa upp och utreda dessa mord för att se var någonstans det brast och vad vi kan lära av detta. Socialstyrelsen kan inte inleda en sådan kommission förrän domen har vunnit laga kraft. Först måste polisen göra sitt, och sedan kan polisen överlämna ärendet till Socialstyrelsen. Vad jag förstår kommer det första ärendet att överlämnas nu under hösten. Därmed kommer vi att få bättre kunskaper om var det brister och hur vi kan utveckla verksamheten i framtiden.

anf.59 Nina Lundström (FP):

Herr talman! Kan statsrådet, i avvaktan på det här viktiga arbetet med kommissionen, nämna någonting om andra viktiga åtgärder för att förebygga? Det här är ju tragedier, och det berör alla djupt när de går att följa i medierna. Vilka andra insatser är möjliga?

anf.60 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):

Herr talman! Det ena som jag skulle vilja koppla tillbaka till när det gäller Haverikommissionen är att vi har haft en sådan lagstiftning när det gäller barn som mördas. Det arbetet ska nu följas upp av Statskontoret för att se om det har legat till grund för att ge oss kunskap som vi sedan har kunnat använda oss av i förslag för att förbättra och för att förebygga. Det tror jag är en viktig sak att följa upp. Det andra är att vi har en handlingsplan som har genomförts med många åtgärder för att förebygga inom ramen för barn- och ungdomsverksamheter, och vi har nu tillsatt en samordnare som ska tillvarata de kunskaper och erfarenheter som vi har vunnit, så att vi inte tappar bort dem utan har dem för framtida bruk. Det är så jag ser att vi måste jobba framgent. Nu bereder vi också inom Regeringskansliet en strategi för hur vi ser på det långsiktiga arbetet i kampen mot våld mot kvinnor. Målet måste vara att vi ska göra hemmet till en trygg plats för alla och inte en brottsplats, som det har kommit att bli för många kvinnor i samhället.

anf.61 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Karin Enström. Vi är från Socialdemokraternas sida överens med regeringen om att JAS ska uppgraderas. Däremot är vi kritiska till det förslag om finansiering som regeringen har redovisat. Det handlar om 5 miljarder på tio år som är ofinansierade. Ministern säger att man med enkelhet kan göra omfördelningar i försvarets budget för att klara detta långsiktigt. Vi tror inte att det är så enkelt. Försvarsmakten redovisar att man har ett ofinansierat materielberg på 25 miljarder framför sig bara för att vidmakthålla nuvarande militära förmåga. Till det kommer nu 5 miljarder. Det är alltså 30 miljarder kronor. Det är stora pengar som man hanterar. Varför då inte sätta sig ned med oss och komma fram till en uppgörelse? Vi har lagt fram ett förslag om att tillföra 300 miljoner på årsbasis som vi kan göra upp om långsiktigt och därmed försöka göra någonting konstruktivt som skapar en bättre stabilitet i försvarets ekonomi och en bättre finansiering av JAS, vilket innebär att vi tar ansvar för projektet på ett mer konkret sätt. Varför inte ta den chansen nu när den finns?

anf.62 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack, Peter Hultqvist, för frågan! Vi välkomnar Socialdemokraternas stöd i frågan om att uppgradera JAS 39 Gripen, eftersom vi tillsammans tror att det här är ett bra och nödvändigt sätt att bibehålla och utveckla förmågan till luftförsvar och stridsflyg. Det frågan nu gäller är hur detta ska finansieras. Då är det så, som vi tidigare har redovisat och också redovisar i budgetpropositionen, att livstidscykeln för hela det här systemet är ungefär 30 år. Vi kan se att utvecklingen, anskaffningen och driften av det här systemet kommer att kosta ungefär 3 miljarder kronor per år. Den första tioårsperioden kommer kostnaderna att vara något högre, och det är också där vi ser ett omplaneringsbehov om ungefär 5 miljarder. Regeringens bedömning är att inom ramen för de ca 160 miljarder som Försvarsmakten planerar i materielanslag kommer det att kunna gå. Det är inget konstigt med att på tio år omplanera 5 miljarder av 160 miljarder.

anf.63 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Nu är väl verkligheten lite mer komplicerad än vad ministern redovisade. Det här är uppdelat i dels en anskaffningsdel som ligger på 9,6 miljarder per år, dels en vidmakthållandedel utöver detta. Det är alltså två konton. Mycket av de här pengarna kommer att gå på anskaffningsdelen. Det kommer alltså att bli en stor ansträngning på just den biten. Sedan har vi alltså 25 miljarder i materielberg ovanpå det som rör samtliga vapenslag. Trycket inom Försvarsmakten är alltså väldigt stort, och nu läggs det till 5 miljarder på detta. Därför är det inte så enkelt som att man bara omfördelar detta, eftersom det handlar om så lång tid, som ministern säger. Det här kommer inte att lösa sig med automatik, utan det här kommer att kräva rätt stora ingrepp. Varför då inte gå in och göra vissa omfördelningar som går att göra inom försvarets budget? Exempelvis har vi nu en överbudgetering på det internationella anslaget. Pengarna kommer inte att användas enligt dagens nivå på det anslaget. I dag lämnar man till och med tillbaka pengar på det anslaget. Här har vi alltså en konkret möjlighet att göra en uppgörelse, och jag förstår egentligen inte varför det ska vara svårt för ministern att tillmötesgå mig på den här punkten.

anf.64 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Peter Hultqvist har rätt i att Försvarsmaktens ekonomi inte är en enkel fråga. Det vet vi sedan många år. Det vi vet är att Försvarsmakten har en ekonomi i balans i år, 2013 och 2014. Det som frågan har gällt är just den långsiktiga ekonomin, och där ingår självklart framtida materielinvesteringar som en viktig del. Det här tar regeringen på största allvar. Det är också därför som vi i budgetpropositionen påtalar behovet av att ha ett samlat grepp kring just hur förutsättningarna ser ut för den långsiktiga ekonomin. Det här är ett arbete som vi från Regeringskansliet måste göra tillsammans med myndigheten för att noga gå igenom och se om pengarna används på rätt sätt, om vi kan göra omfördelningar och hur det här ska se ut på sikt. Då handlar det om hur balansen ska uppnås från 2015 och framåt. Det här arbetet kommer också, tror jag, att vara en bra grund för det inriktningsbeslut som vi ska fatta 2015, då också Försvarsberedningen kommer att kunna ta del av det här analysarbetet. Vi får återkomma till hur det ska se ut på lång sikt.

anf.65 Helena Leander (MP):

Herr talman! Det här är en allmänpolitisk fråga till Gunilla Carlsson. När vi i Miljöpartiet kommer med förslag på klimatpolitik i Sverige får vi ofta svaret: Nej, vi ska jobba internationellt i stället. Jag menar att det ofta blir bäst att göra både och, men okej! Nu har ni chansen att jobba internationellt och göra någonting riktigt bra! Det handlar om EU:s utsläppshandel, som tyvärr har kollapsat. Just nu finns det fler utsläppsrätter än vad det finns utsläpp i systemet, och det är klart att då får man inte riktigt den drivkraft att minska utsläppen som det var tänkt att man skulle få. Därför har Storbritannien kommit med ett förslag om att man helt enkelt ska skrota en stor mängd utsläppsrätter för att på så sätt återställa systemet så att det blir en drivkraft till minskade utsläpp och till en grön omställning. Nu har vi fått höra att Moderaterna och kanske rent av hela regeringen motsätter sig det här. Då blir jag nyfiken på varför. Nu har ju regeringen verkligen chansen att göra någonting bra på klimatområdet internationellt. Ska ni inte göra det då?

anf.66 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Absolut! Jag tycker att en av de roligaste sakerna i alliansregeringen är hur vi jobbar tillsammans för att bygga Sverige starkare och mer hållbart och för att kunna vara mer internationellt engagerade genom att också utvecklas själva hemmavid. När vi tänker på långsiktighet kring energitillgång och hur vi lever, konsumerar och distribuerar ökar vi vår egen kunskap och medvetenhet samtidigt som vi också lär oss saker som andra länder kan ha nytta av. Det här tycker jag är oerhört intressant men också inspirerande genom att vi kan försöka se hur vi kan göra både och. Absolut, jag delar helt Helena Leanders uppfattning när det gäller det! Den här gången gällde frågan handeln med utsläppsrätter. Den frågan handlar om det internationella handelssystemet och hur vi ska kunna hjälpas åt internationellt att dra ned utsläppen samtidigt som vi låter nya innovationer och ny teknik träda fram. Vi har nu för närvarande ett beredningsarbete som pågår i regeringen om hur vi ska ställa oss i den fråga som till exempel Storbritannien har anfört om att ett sätt skulle kunna vara att köpa tillbaka utsläppsrätter och inte använda dem. Det pågår som sagt en beredning, och det här är ett av de internationella verktyg som står oss till buds.

anf.67 Helena Leander (MP):

Herr talman! Ni ska naturligtvis bereda det här enligt konstens alla regler, men hur svårt kan det vara? Varför skulle man inte vilja ta chansen att få ordning på det här utsläppssystemet och faktiskt minska utsläppen? Minskningen i det här förslaget motsvarar 25 gånger Sveriges utsläpp. Det är någonting som verkligen gör skillnad. Varför skulle man inte vilja ta chansen att få fart på omställningen? Det här är till och med någonting som skulle gynna svenska företag som i dag faktiskt säljer sina utsläppsrätter för att man släpper ut mindre än vad man får tilldelning för. Med högre priser på utsläppen tjänar man på det här, så det är en vinst för svenska företag och för statskassan, eftersom man får in mer auktionsintäkter, och inte minst är det en vinst för klimatet. Vad är det ni behöver bereda?

anf.68 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Herr talman! Det är just för att se vilka effekter det får för vår egen ekonomi, vilken betydelse det har, om det är den rätta vägen att gå. Det vi ser vad gäller näringslivet, oavsett den handeln, är att det redan sker en stark omställning eftersom många företag ser den stora marknads- och konsumentnyttan i att börja ställa om i förväg och kunna göra saker även om det inte finns lagstiftning på plats. Vi konsumenter efterfrågar mer av ansvarstagande, modern teknik och förståelse. Därför sker det tillsammans med näringslivet tack vare att vi försöker bana vägen framåt. Tänk bara på att vi bestämt oss för att ha en fossilfri bilpark och att Sverige 2050 ska vara klimatneutralt. Det handlar om att trigga i gång en mängd aktiviteter, och handeln med utsläppsrätter är en av de möjligheter vi har att påverka. Det sker allaredan mycket, och därför tänker vi, precis som sades, i god ordning se till att ärendet blir berett på ett klokt sätt. Därefter kommer vi att återkomma.

anf.69 Ola Johansson (C):

Herr talman! Min fråga ställs till statsrådet Peter Norman och handlar om bolån. Tillgången till bostäder är avgörande för våra möjligheter att skapa tillväxt genom växande företag som har möjlighet att få tag i personal med rätt kompetens. För att familjer ska kunna etablera sig på en ny ort är det viktigt att det finns tillgång till bostäder. Det behövs rörlighet på bostadsmarknaden för att vi ska få en fungerande arbetsmarknad. Det finns många skäl till att det är brist på tillgängliga bostäder, såsom finansiell osäkerhet och försiktig kreditgivning hos bankerna. Trots att vi har en förenklad plan- och bygglag sedan 2010 uppges planprocessen vara ett av skälen till att det byggs för lite bostäder. När stora byggföretag, småhustillverkare och även barnfamiljer beskriver vilka hinder som finns kommer bolånetaket högt på listan. Min fråga till statsrådet är: Håller statsrådet med om att bolånetaket kan ha bidragit till att det blivit svårare för många att ta sig in på bostadsmarknaden?

anf.70 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Sverige har fått kritik från IMF och andra välrenommerade institutioner för en hög skuldsättning hos hushållen och för höga priser på bostadsmarknaden. Vi har i dag en skuldsättning på hushållen som är 170 procent av den disponibla inkomsten. Den är stor, men den är inte alarmerande. Den är dock fortfarande i ökande även om ökningstakten minskat något. För att få bukt med detta beslutade Finansinspektionen att inrätta ett bolånetak som innebär att man bara får låna upp till 85 procent av bostadens värde. Åtgärden för att lösa just detta problem applåderas även av Riksbanken. Vi har ingen anledning att ha någon annan uppfattning, utan vi tycker att det är rimligt med ett sådant bolånetak för att lösa just det problemet. När det sedan kommer till det problem som Ola Johansson frågar om - småhusfabrikanter, rörelser på bostadsmarknaden - måste vi hitta andra typer av ekonomisk-politiska verktyg varav ett flertal redovisas i årets budget, som jag gärna återkommer till.

anf.71 Ola Johansson (C):

Herr talman! Ja, den beskrivningen stämmer. Svenska statens skuldsättning är relativt låg i en europeisk jämförelse medan hushållens skuldsättning i en sådan jämförelse ligger betydligt högre, tyvärr. Vi ser samtidigt att viljan och förmågan hos hushållen att amortera lånen - tack vare arbetslinjen, tack vare att hushållen fått det bättre ekonomiskt - är stark hos de flesta. Centerpartiet har lanserat sparandelinjen. Vi har föreslagit grundavdrag för sparande och även ett skattesubventionerat bostadssparande för unga. Det är tråkigt när unga familjer med stadig inkomst nekas rätten att förverkliga sin boendedröm. I bästa fall kan de köpa ett gammalt hus någonstans och rusta upp det i den takt ekonomin tillåter, men några nya hus blir det inte tal om. Vi ser ett minskat bostadsbyggande på landsbygden. Vi ser nedläggning av husfabriker. Jag tror att ett ökat sparande i kombination med ett bolånetak samt förenklingar för den som vill låna skulle ge positiva effekter för byggbranschen och sätta fart på bostadsbyggandet. Min fråga till stadsrådet är: Ser statsrådet någon möjlighet att i framtiden kunna stimulera sparandet, minska skuldsättningen, genom att bankerna exempelvis erbjuder någon form av amorteringskrav som komplement till bolånetaket?

anf.72 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Det har vidtagits tre åtgärder för att få hyfsad fason på skuldsidan de senaste åren. Det första är bolånetaket, det andra att bankerna självmant gått med på att om man har en belåning över 75 procent utgår amortering och det tredje att vi i EU mot många länders vilja drivit hårt att kapitaltäckningen för bankerna ska ökas. Ibland verkar det som att minnet är kort. Vi hade en bankkris så sent som 2008-2009. Vi hade en fastighetsbubbla i Sverige i början av 90-talet. Vi vill inte tillbaka dit. Tittar vi på de länder som i dag har stora problem, till exempel Irland och Spanien, ser vi att det är fastighetssektorn som varit grundorsaken till dessa länders stora problem. Vi vill kort och gott inte hamna där. Vad gäller sparandet har regeringen infört ett sparande, investeringssparkontot, som skattemässigt är mycket fördelaktigt. Förhoppningsvis kommer många unga att använda det för sitt sparande framöver.

anf.73 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Sabuni. För någon vecka sedan presenterade Litteraturutredningen sitt uppdrag. Bland annat konstateras att ungas läsförmåga och läsförståelse sjunker, framför allt hos pojkar. Det är bra att den allvarliga frågan sätts i fokus. Utredningen har många detaljerade förslag och vill att vi ska få god läsfärdighet och tillgång till litteratur fram till 2018. Så långt är det bra. Problemet är att utredningen föreslår att detta ska finansieras genom att 30 miljoner tas av folkbildningsanslaget. Min fråga till ministern är: Vad anser ministern om detta finansieringsförslag med hänsyn till att vi i Sverige hittills ansett att folkbildningen är fri och frivillig - fri från statlig styrning, frivilligt deltagande - och att det är folkbildningen själv som avgör hur de av staten beslutade målen och syftena ska uppnås?

anf.74 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):

Herr talman! Låt mig börja med att säga att det som Litteraturutredningen lägger fram är oerhört viktigt. Vi kan i dag se att skolresultatet för pojkar sjunker. De har sämre betyg än flickor i princip i alla ämnen utom idrott. Det förknippar man med att pojkar läser i mindre utsträckning än flickor. Det är därför viktigt att vi vidtar åtgärder som leder till att elever i allmänhet och pojkar i synnerhet läser mer. Litteraturutredningen har lämnats till kulturministern, och ärendet bereds. När det gäller frågan om anslag finns inget svar att ge i dag. Folkbildningen är fri vad gäller mål och verksamheter, men pengarna föreslås av regeringen och sedan är det riksdagen som fattar beslut. Det får gå enligt den vanliga ordningen. Det är alltså inte folkbildningen själv som föreslår hur mycket pengar som ska utbetalas till den, utan det är regeringen som tillsammans med riksdagen fattar det beslutet. Utredningen bereds i vanlig ordning på Kulturdepartementet.

anf.75 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Det finns många problem i vårt samhälle som behöver åtgärdas. Vad är nästa order som kan ges till folkbildningen? Ni måste använda ett antal av era miljoner, av era anslag, till att jobba med hemlösa, spelberoende eller vad det nu kan vara. Då finns inte längre den fria folkbildningen. Vi socialdemokrater anser att det är av yttersta vikt att det finns en bred parlamentarisk samsyn om hur folkrörelsepolitiken ska bedrivas. Jag undrar om ministern delar den uppfattningen, eller anser ministern att vi ska ha en annan styrning av folkbildningen i framtiden?

anf.76 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):

Herr talman! Kerstin Engle har i förväg, innan utredningen ännu beretts, kommit fram till vilken slutsats regeringen ska landa i. Jag har inget sådant svar. Jag har inte landat i någon slutsats. Oavsett vad vi landar i kommer det beslutet att fattas av regeringen. Jag föreslår därför att både Kerstin Engle och jag låter den vanliga beredningsgången äga rum, och sedan får vi se vilket beslut som fattas av regeringen. Jag har inte fattat några beslut om hur det ska se ut och hur förslagen kommer att finansieras, utan det får kulturministern bereda tillsammans med berörda ministrar i Regeringskansliet.

anf.77 Boriana Åberg (M):

Herr talman! Min fråga går till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Rätten till personlig assistans är den i särklass största frihetsreformen för många funktionshindrade. Den har lett till ökad livskvalitet och jämställdhet. Som ministern sade i svar på en tidigare fråga har det dessvärre uppdagats fusk för miljardbelopp vad gäller assistansersättningen. Min fråga är därför: Vad gör Försäkringskassan för att säkerställa att pengarna går till de människor som verkligen behöver personlig assistans?

anf.78 Statsrådet Ulf Kristersson (M):

Herr talman! Som jag sade alldeles nyligen måste man ha två tankar i huvudet samtidigt, både att värna rättigheterna och att bekämpa fusk och bedrägerier. Försäkringskassan jobbar längs två linjer. Den ena linjen är helt enkelt att se till att tillsammans med polisen och andra berörda myndigheter göra utredningar som kan landa i ordentliga domar. Det är den vanliga byråkratiska vägen att skilja rätt från fel. Det fungerar, som man ser i tidningen, besvärande väl. Vi upptäcker, uppdagar och stoppar sådant som ibland leder fram till åtal och domar på ett sätt som fungerar väl. Den andra linjen, som man också ska minnas, är att förenkla, att göra det lätt att göra rätt. Det gäller inte specifikt assistansersättning, utan över hela fältet. Ju lättare det är att göra rätt för alla dem som inte vill göra fel, desto mer resurser kan vi ägna åt att bekämpa den uppsåtliga brottsligheten.