anf.1 Talman Per Westerberg (M):
Ärade ledamöter! I dag är det 67 år sedan dåvarande Sovjetunionen utfärdade en arresteringsorder mot diplomaten Raoul Wallenberg. Fortfarande, nu nästan 70 år senare, är frågorna kring gripandet av Raoul Wallenberg och Raoul Wallenbergs öde betydligt fler än svaren.
Andra världskriget och tiden som ledde till det är en smärtsam period i Sveriges och Europas historia. Sverige var som bekant neutralt, men den faktiska hållningen kunde vara motsägelsefull.
Medan judars, homosexuellas, romers och andra gruppers rättigheter i slutet av 1930-talet strategiskt minskades i jämförelse med den övriga tyska befolkningens, går det även i Sverige att finna antisemitiska tendenser under perioden.
När regeringen i början av 1939 beslutade att bjuda in tio judiska läkare, skapade det debatt med motstånd från både läkare och akademiker. Detta blev känt som Bollhusmötet i Uppsala - där man tog ställning mot judiskt flyktingmottagande.
Svenskarnas inställning till den rådande europeiska situationen varierade. Delar av befolkningen engagerade sig i nazistiska grupper medan andra var aktiva i hjälporganisationer med syfte att stötta de drabbade i Europa.
Även i de dåvarande första och andra kamrarna förekom intensiva debatter om flyktingmottagandet, och mycket av det som sades är inget som jag är särskilt stolt över i dag.
Men visst fanns det under andra världskriget individer som inte bara kunde se utan även agerade utanför rådande samhällsstrukturer.
Raoul Wallenberg var en av dem. Att en ung svensk affärsman skulle komma att bli en av de största förebilderna för humanism och civilkurage var det nog få som kunde förutspå under Europas mörka period.
Våren 1944 invaderade Tyskland Ungern, och mellan maj och juli deporterades över 400 000 judar från Ungern till förintelseläger. Situationen i Ungern var förödande.
Våren 1944 insåg även USA att något behövde göras för att rädda judarna i Europa och inrättade myndigheten War Refugee Board. Att det blev just Raoul Wallenberg som sändes till Budapest berodde på en rad omständigheter.
War Refugee Board sökte 1944 en representant från ett neutralt land som skulle leda arbetet i Budapest. Eftersom Raoul Wallenberg arbetat i Ungern rekommenderades han att bli den som ledde svenska legationens arbete i Ungern.
Sommaren 1944 anländer då 31-årige Raoul Wallenberg till ett krigshärjat Budapest. Att uppdraget var riskfyllt råder det ingen tvekan om. Under drygt sex månader ledde han outtröttligt arbetet med att rädda tiotusentals judar i Ungern.
Tillsammans med den svenska legationen utfärdade Raoul Wallenberg skyddspass som satte många judar under legationens skydd. Med skyddspassen blev judar svenska statsmedborgare och fick skydd i de så kallade svenskhusen. Utanför svenskhusen hängdes svenska flaggor för att markera neutralitet.
Raoul Wallenberg inte bara tänkte, såg eller talade om det fruktansvärda som skedde i Europa. Han agerade.
Situationen i Budapest blev en annan när sovjetiska Röda armén intog staden den 16 januari 1945. Förföljelserna mot judar upphörde, och i stället tog en ny typ av konflikt form - det kalla kriget.
Sannolikt hade Raoul Wallenberg redan några dagar innan förföljelserna upphörde tagit kontakt med sovjetiska soldater. Enligt en skrivelse togs han i sovjetiskt beskydd - en arresteringsorder utfärdades den 17 januari 1945. Förmodligen misstänkte Sovjetunionen att Raoul Wallenberg var amerikansk spion. Efter att Raoul Wallenberg tagits i sovjetiskt beskydd tar spåren efter honom slut. Den man som räddade så många lämnades att rädda sig själv.
På många sätt färgade kalla kriget hanteringen av Raoul Wallenbergs försvinnande. För Utrikesdepartementet är Raoul Wallenbergs öde det största och mest långvariga ärendet.
Statens offentliga utredning 2003:18 sammanfattar det faktum att Raoul Wallenbergs öde fortfarande inte är uppklarat som "en fruktansvärd personlig tragedi, för vilken Sovjetunionen måste hållas ensamt ansvarigt".
Utredningen pekar även på "ett diplomatiskt misslyckande där den svenska utrikesledningens agerande kan ha varit av viss betydelse".
Även inom politiken lever arvet efter Raoul Wallenberg vidare. Sedan 1946 har han nämnts i kammaren över 600 gånger. Det finns ungefär 40 riksdagsdokument som direkt handlar om honom i form av motioner, interpellationer och frågor. De flesta handlar om att utreda vad som hänt honom och om att hedra hans gärning.
Här i riksdagen invigdes 1998 minnesmärket över Raoul Wallenberg av konstnärinnan Lenke Rothman. Hon besökte de 34 adresserna i Budapest där svenskhusen fortfarande är belägna och samlade sten och grus från husen till konstverket. Detta kan ses i norra övergångsrummet på plan 5 i Västra riksdagshuset.
I år är det 100 år sedan Raoul Wallenberg föddes. Regeringen har därför bestämt att under året uppmärksamma Raoul Wallenbergs gärning både i Sverige och internationellt.
Under Raoul Wallenberg-året 2012 kommer det att lanseras böcker och hållas en rad konferenser och föreläsningar om honom. I dag inviger utrikesminister Carl Bildt Svenska institutets vandringsutställning om Raoul Wallenberg i Budapest. Under året kommer utställningen att visas i Moskva, Berlin, Toronto, New York, Washington och Jerusalem. Posten lanserar samtidigt ett Raoul Wallenberg-frimärke.
Raoul Wallenberg är ett föredöme. Han är inte bara en nationell hjälte utan en global humanist med civilkurage och både vilja och mod att agera. Hans gärning har inte bara betytt oerhört mycket för de individer han räddade och efterföljande generationer utan även för bilden av Sverige internationellt.
Raoul Wallenberg var den andra personen, efter Winston Churchill, att bli hedersmedborgare i USA. I dag delar han det med ett fåtal andra världsförbättrare, däribland Moder Teresa. Att Raoul Wallenberg även är hedersmedborgare i Kanada och Israel säger mycket om den internationella vidden av hans gärning.
Och nu, 100 år efter Raoul Wallenbergs födelse, är vi här för att minnas hans heroiska gärning.
Det är lätt för oss att vara efterkloka och fördöma politiska eftergifter under kriget och flathet därefter, men vi ska inte glömma hur människan kan förblindas i sin samtid.
Gradvis vänjer vi oss vid nya strukturer, och inte minst spelar språket en stor roll i detta. Ordens makt över tanken ska inte underskattas.
Ärade ledamöter! Här gäller det att ständigt vara vaksam. Med ord och uttryck kan människan föras in på oönskade banor. Det är allas vårt ansvar att reflektera över hur vi uttrycker oss och ständigt ifrågasätta om den utveckling vi ser stämmer överens med våra värderingar. Just kammaren som vårt demokratiska forum är en utmärkt plats för detta.
(Applåder)