anf.387 Carina Hägg (S):
Fru talman! Spelet om nedrustning fortsätter, även om det i dag är 65 år sedan USA fällde atombomberna i Hiroshima och Nagasaki i Japan. Det var i slutskedet av andra världskriget. Bomberna utplånade de båda städerna. Konsekvenserna var förödande då och för lång tid framöver. Långt efter bombningarna dog människor i strålskador, och i dag är cancer en vanlig dödsorsak i det området.
Vi väntade under förra mandatperioden, men regeringen tog inga nedrustningsinitiativ. Vi hade tolvpunktsprogram, och vi fortsätter driva de frågorna. Vi hade hoppats att det skulle komma initiativ, och vi vet att Carl Bildt sträckte sig så långt att han skrev en artikel med en polsk kollega om att dra tillbaka taktiska kärnvapen i Europa. Å andra sidan skrev har en artikel ihop med en annan person, Anders Rasmussen från Danmark, i vilken han tvärtom hävdade rustningsfrågorna.
Men vi vidhåller att kärnvapnen tillsammans med klimathotet är det största hotet mot mänskligheten. Vi kan med politik påverka båda hoten, men till skillnad från klimathotet kan vi i förlängningen förbjuda kärnvapen, det vill säga att vi kan få en kärnvapenkonvention, NWC som det heter.
S-kvinnor som jag tillhör har en lång historia av pådrivande för nedrustning och mot spridning av kärnvapen. Vår kamp i Inga Thorssons anda är i frontlinjen. Det är ingen slump att vi bland de första i Sverige har sagt att det är viktigt att kämpa för en konvention mot kärnvapen.
Jag förstår att det inte är enkelt, att det kommer att vara många stenar på vägen och att det kommer att ta lång tid. Men jag tycker att vi i en så här angelägen fråga har anledning att anspänna oss och göra vad vi kan för att nå det målet. Det är aldrig för sent att anstränga sig i den riktningen.
I dag har vår världsbild förändrats, men kärnvapenhotet finns fortfarande kvar. Vi vet att fler länder vill skaffa sig kärnvapen. Vi följer oroligt utvecklingen i Pakistan, Nordkorea, Iran, Israel och Indien. Iran försöker skaffa sig kärnvapen - det är en fråga som har varit aktuell just i dag. Israel anses redan ha det. Det är oroligt i regionen med ständiga spänningar och konflikter. Vi riskerar i dag en större spridning av kärnvapen, och det finns även risk att kärnvapen hamnar i händerna på terrorister.
Då krävs det att vi tar initiativ och att vi är en stark röst för en kärnvapenfri värld. Men i dag är Sveriges röst svag. EU har en splittrad röst. Vi skulle kanske kunna göra mer tillsammans i det nordiska samarbetet.
Det finns öppningar för att bidra till konkreta resultat för nedrustning och icke-spridning. Under översynskonferensen av icke-spridningsfördraget om kärnvapen i FN, som jag själv deltog i under maj, tog flera länder upp att förhandlingar om en kärnvapenkonvention och ett totalförbud mot kärnvapen måste sätta i gång snarast. En del var modigare i korridorerna och sidoseminarier än vad de var inne i konferenssalarna. Några har också har gått vidare, som Österrike, med de här tankegångarna. Det har nyligen varit nya samtal i FN i den riktningen om de här frågorna.
Men Sverige var inte och är inte ett av de länderna. Konkreta initiativ saknades från utrikesminister Carl Bildt i samband med NPT-konferensen, och så är det fortfarande. Ändå vet vi att det i dag finns mer än 22 000 kärnvapen i världen, varav ca 6 000 står i hög avfyringsberedskap och kan användas inom några minuter.
Dagens nedrustningsregim har visat sig vara otillräcklig för att förmå kärnvapenstaterna att minska sina arsenaler. Vägen till en kärnvapenkonvention må vara lång, men jag hoppas att det finns stöd i denna kammare för att förbjuda utveckling, framställning, utplacering, lagring, överföring, test och hot om användning samt själva användningen - det yttersta utplånandet av mänskligheten.
Sverige kan åter bli världsbäst på kärnvapennedrustning, men vem vill? Jag vill, S-kvinnor vill, den socialdemokratiska gruppen vill. Vilka vill driva det här arbetet tillsammans med oss?
anf.388 Metin Ataseven (M):
Fru talman! Det bästa brottet föregås av en lång och omsorgsfull planering. Det bästa brottet grundar sig på kunskap och rekognosering. Det bästa brottet är det som aldrig genomförs.
Då är frågan: Varför sker så många brott, och varför begår ungdomar brott? Svaren är svårfunna, så låt oss vända på frågan: Varför begår människor inte brott?
Fru talman! Om vi frågar oss varför de flesta av oss avstår från att begå brottsliga gärningar är svaren lättare att finna än om vi frågar oss varför människor begår brott. Det underlättar ytterligare om vi tänker oss tillbaka i tiden och ser till de nätverk och de strukturer som funnits kring oss under vår uppväxttid.
Vi påverkas alla av den miljö vi lever i. Ungdomar påverkas och formas av den miljö de lever i. Ungdomar som begår brott kommer ofta från utsatta miljöer där utanförskapet är stort. Ju yngre ungdomarna är, desto lättare har de att ta efter och se upp till de äldre ungdomarna. På så sätt kan det skapas en ond cirkel. Det är därför väldigt viktigt att fånga upp ungdomar i riskzonen. Det bör ske genom samarbete mellan föräldrar, skola, myndigheter och föreningsliv.
Ungdomar som har anknytning till föräldrar, skola och kamrater väljer oftare utbildning och arbete. Ungdomar som har åtaganden mot den gemensamma samhällsordningen väljer oftare utbildning och arbete. Ungdomar som väljer utbildning och arbete blir oftare laglydiga och lever sina liv långt borta från kriminalitet. Genom delaktighet i vanliga och traditionella aktiviteter grundas en övertygelse om samhällsordningens legitimitet. Övertygelsen leder till större förståelse för samhället och större respekt för lagar och rättsväsen. Övertygelsen leder till en negativ attityd till brottslighet. Och, än mer viktigt, övertygelsen leder till trygghet.
Alliansregeringen har genomfört en mängd åtgärder för att förbättra samhället och för att tillse att ungdomar avstår från brott. Låt mig ge några exempel.
Genom alliansregeringens aktiva arbete med skolan har vi mer ordning och reda i skolan. Vi vet att mindre stök i klassrummen gynnar barn och ungdomar som inte kommer från hem med studievana.
Vi har i dag fler poliser. Vi vet att fler poliser signalerar att samhället inte tolererar brottslighet.
Alliansregeringen arbetar aktivt för fler arbetstillfällen och för att alla ska ha sysselsättning. Att människor kan få lön och leva på sin lön medför trygghet - trygghet som gör att människor avhåller sig från att halka in på brottets bana.
Detta är tre exempel på hur alliansregeringen hjälper ungdomar att växa upp till goda samhällsmedborgare, att växa upp i trygghet och leva trygga liv.
Brott är tyvärr en del av samhället. Det är en del av samhället som vi i Alliansen inte ser mellan fingrarna med. Det är en del som vi genom enträget arbete vill och kommer att förhindra. Det kommer att vara välplanerat. Det kommer att vara välrekognoserat. Ambitionen är att inga fler brott kommer att ske.
I detta anförande instämde Jenny Petersson (M).
anf.389 Metin Ataseven (M):
Fru talman! Vår värld konfronteras med stora svårigheter. Vissa länder har det lättare än andra. Vi i Sverige befinner oss på sluttampen av en stor finanskris som inte är över riktigt än. Vi har klarat oss bättre än många andra länder och behöver inte göra de uppoffringar som andra länder är tvungna att göra. En sund finanspolitik har räddat oss.
Men vi behöver fortfarande göra ännu mer. Arbetslösheten måste sänkas. Förutsättningarna för att etablera småföretag bör prioriteras. Ett gott företagsklimat är viktigt. Det är där de framtida jobben finns. Samtidigt måste vi se till att vi åter har världens bästa skola och sjukvård.
Det behövs stora satsningar de kommande åren. Den fortsatt sunda finanspolitiken ger hopp, men vi måste börja tänka på ett mer innovativt sätt. Sverige måste kunna konkurrera med omvärlden. Vi lanserade den mest ambitiösa utbildningsreformen på decennier, så att våra barn kan få de kunskaper och färdigheter de behöver för att konkurrera i den globala ekonomin.
De utmaningar vi står inför är verkliga. De är allvarliga och de är många, men vi kan bemöta dem och övervinna dem.
Vi behöver ta in fler invandrare, inte bara för att upprätthålla vårt välfärdssystem utan därför att i en alltmer sammankopplad värld är mångfalden i vårt land en stor fördel i den globala konkurrensen.
Det finns de som tycker att vi ska lägga armarna i kors och vända världen ryggen, att vi enbart ska bry oss om dem som finns inom våra gränser. Detta är inte bara farligt ur ett nationellt säkerhetsperspektiv, utan det är en abdikering från våra ideal.
Svenskarna uppfyller sina skyldigheter till sitt land och vill låna en hand till sina medmänniskor. Svenskarna är generösa i anden. Det är en grundläggande medmänsklighet som är kärnan hos det svenska folket.
Vi bryr oss om den lilla flickan som vill gå till skolan i Afghanistan. Vi bryr oss om de unga pojkarna som vill byta geväret mot pennan och datorn i Somalia. Vi bryr oss om den politiska fången som vill lägga sin röst i ett demokratiskt val i Nordkorea. Vi bryr oss om alla dessa, för Sverige måste alltid stå för frihet och mänsklig värdighet. Vi måste dela med oss. Sverige måste ta sitt ansvar. Vi måste vara delaktiga i byggandet av de länder som behöver vår hjälp.
Vi behöver en långsiktig strategi som inte bygger på korta insatser utan på en helhetsbild. Ansvaret som vi bär är inte akuta insatser för att hålla tillståndet stabilt, utan det är ett omfattande arbete med syfte att återuppbygga fungerande samhällen.
Sverige och omvärlden bör inte svika de svaga. Trots de ekonomiska bekymren kan vi tillsammans med likasinnade länder göra en skillnad, en skillnad som känns.
Sverige har ett gott anseende i världsopinionen. Svensk diplomati och svenska diplomater välkomnas över hela världen.
Vi ska se till att det finns fler kvinnor i våra bolagsstyrelser, samtidigt som vi ska se till att afghanska flickor går till skolan. Vi ska bekämpa våldet på våra gator och göra dem trygga, samtidigt som vi ska vara med och skapa fred i en krigszon. Vi ska göra insatser för att utöka vår export, samtidigt som vi ska bidra till att hjälpa svaga ekonomier att hitta förbättringsåtgärder.
Låt oss utveckla den svenska modellen och deltagandet i världen vidare. Låt oss välja hopp framför rädsla och ett enat syfte framför konflikt och oenighet.
anf.390 Abdirizak Waberi (M):
Fru talman! Som sista talare i årets allmänpolitiska debatt vill jag ta tillfället i akt att informera om det lyckosamma resultat av den gångna veckans möte kring biologisk mångfald, som avhölls i Nagoya i Japan. Nyckeln till denna framgång var att man lyckades anta ett juridiskt bindande protokoll om tillträde till och en rättvis fördelning av vinster från genetiska resurser, det så kallade ABS-protokollet, Access and Benefit Sharing. Det här är ett problem som har pågått och som man har försökt att lösa under 18 års tid.
Resultatet från Nagoya blev dessutom en ny global vision med ambitiösa mål om att hejda förlusten av biologisk mångfald fram till 2020, och detta kombinerat med ett omfattande och konkret åtgärdspaket.
Om två år ska alla länder dessutom presentera åtgärder för att fram till 2020 visa hur man kan och tänker halvera och till och med, om möjligt, stoppa avskogningen, hur man tänker arbeta med att stoppa utfiskningen och överfiskningen, hur man tänker arbeta med att skydda 17 procent av varje lands land- och vattenområden och 10 procent av alla länders kust- och havsområden. Här ville för övrigt Sverige och EU gå ännu längre. Alla länder ska visa hur man tänker fasa ut de skadliga subventionerna. Och sist men inte minst finns nu den mycket intressanta möjligheten att synliggöra värdet av ekosystemtjänsterna i de nationella räkenskaperna.
Fru talman! Med den här framgången i ryggen har vi all anledning att känna kampvilja inför kommande klimatmöten i Mexiko och Sydafrika. Det finns många frågor som kräver lösningar. Miljö- och klimatfrågan har utöver biologisk mångfald, som är en nyckelfråga, också bäring på vad som händer och sker i Arktis.
I somras hade jag möjlighet att besöka Ny-Ålesund på Svalbard där världens nordligaste bemannade forskningsstation är belägen. Då bekräftades det att temperaturhöjningen går fortare än väntat. Tre år i rad har avsmältningen av havsisen i den arktiska bassängen nått rekordhöga nivåer. Permafrostsmältning och metangasutsläpp är några mycket oroande scenarier liksom föroreningar och det ökade intresse som finns för olje- och gasprospektering i detta känsliga område.
Fru talman! Det är därför viktigt att den så kallade Saonprocessen, Sustaining Arctic Observing Networks, fortsätter. Det är ett svenskt initiativ som innebär att vi på ett bättre sätt ska samordna, övervaka och observera de förändringar som sker i Arktis.
Arktiska rådet är ett högnivåråd bestående av utrikesministrar, och Sverige ska nu leda detta råd.
Vi har nu alla möjligheter att ta ett kraftfullt grepp för att öka skyddet av Arktis. Tillsammans med EU och de initiativ som har tagits i Nordiska ministerrådet ser jag framtiden an med stor tillförsikt.
anf.390 Anita Brodén (Fp):
Fru talman! Som sista talare i årets allmänpolitiska debatt vill jag ta tillfället i akt att informera om det lyckosamma resultat av den gångna veckans möte kring biologisk mångfald, som avhölls i Nagoya i Japan. Nyckeln till denna framgång var att man lyckades anta ett juridiskt bindande protokoll om tillträde till och en rättvis fördelning av vinster från genetiska resurser, det så kallade ABS-protokollet, Access and Benefit Sharing. Det här är ett problem som har pågått och som man har försökt att lösa under 18 års tid.
Resultatet från Nagoya blev dessutom en ny global vision med ambitiösa mål om att hejda förlusten av biologisk mångfald fram till 2020, och detta kombinerat med ett omfattande och konkret åtgärdspaket.
Om två år ska alla länder dessutom presentera åtgärder för att fram till 2020 visa hur man kan och tänker halvera och till och med, om möjligt, stoppa avskogningen, hur man tänker arbeta med att stoppa utfiskningen och överfiskningen, hur man tänker arbeta med att skydda 17 procent av varje lands land- och vattenområden och 10 procent av alla länders kust- och havsområden. Här ville för övrigt Sverige och EU gå ännu längre. Alla länder ska visa hur man tänker fasa ut de skadliga subventionerna. Och sist men inte minst finns nu den mycket intressanta möjligheten att synliggöra värdet av ekosystemtjänsterna i de nationella räkenskaperna.
Fru talman! Med den här framgången i ryggen har vi all anledning att känna kampvilja inför kommande klimatmöten i Mexiko och Sydafrika. Det finns många frågor som kräver lösningar. Miljö- och klimatfrågan har utöver biologisk mångfald, som är en nyckelfråga, också bäring på vad som händer och sker i Arktis.
I somras hade jag möjlighet att besöka Ny-Ålesund på Svalbard där världens nordligaste bemannade forskningsstation är belägen. Då bekräftades det att temperaturhöjningen går fortare än väntat. Tre år i rad har avsmältningen av havsisen i den arktiska bassängen nått rekordhöga nivåer. Permafrostsmältning och metangasutsläpp är några mycket oroande scenarier liksom föroreningar och det ökade intresse som finns för olje- och gasprospektering i detta känsliga område.
Fru talman! Det är därför viktigt att den så kallade Saonprocessen, Sustaining Arctic Observing Networks, fortsätter. Det är ett svenskt initiativ som innebär att vi på ett bättre sätt ska samordna, övervaka och observera de förändringar som sker i Arktis.
Arktiska rådet är ett högnivåråd bestående av utrikesministrar, och Sverige ska nu leda detta råd.
Vi har nu alla möjligheter att ta ett kraftfullt grepp för att öka skyddet av Arktis. Tillsammans med EU och de initiativ som har tagits i Nordiska ministerrådet ser jag framtiden an med stor tillförsikt.
anf.391 Gunnar Andrén (Fp):
Fru talman! Med den debatt som började kl. 9.00 i går med Mona Sahlin har den allmänpolitiska debatten 2010 pågått i sammanlagt 20 timmar och 51 minuter. Det har hållits 607 anföranden och repliker, exklusive statsministerns och andra talares 32 anföranden under återrapporteringen i går.
Jag vill å de närvarande ledamöternas vägnar tacka fru talmannen och hennes talmanskolleger, all kammarpersonal, stenografer och bevakningspersonal för att vi har kunnat ha denna debatt under så trivsamma former. Tack allihop!