Särskild debatt

2008/09:- besvaras av

anf.1 Cristina Husmark Pehrsso (M):

Herr talman! Vi ska i dag diskutera den uppkomna situationen på Försäkringskassan - och framtiden. För att göra det på ett rätt och riktigt sätt gäller det att också ha historien klar för sig. Det är en historia som säkert de flesta här i kammaren känner väl men kanske inte alla som lyssnar eller ser på tv. Låt mig därför börja ett par år bakåt i tiden. Redan innan den nya myndigheten Försäkringskassan bildades 2005 beräknade den dåvarande regeringen att resursbehovet skulle minska med 440 miljoner kronor det första året. Totalt kom det att handla om en besparing på 550 miljoner kronor åren 2005 och 2006. I ett kompletterande budgetunderlag inför bildandet av den nya myndigheten finns också ett avsnitt som handlar om personalsituationen. Här står bland annat att Trygghetsstiftelsens uppdrag är att stödja och hjälpa arbetstagare som på grund av arbetsbrist är uppsägningshotade, uppsagda eller arbetslösa. Detta var de ramar och villkor som Försäkringskassans styrelse hade att hålla sig till när de under våren 2005 på uppdrag av regeringen tog fram Försäkringskassans förändringsplan för 2005-2007. En sådan förändringsplan med måldatum 2008 beslutades i styrelsen. En bit in på 2006 gjorde dock Försäkringskassan bedömningen att förnyelsearbetet inte gick tillräckligt fort; takten behövde ökas. Herr talman! När alliansregeringen tillträdde på hösten 2006 gjordes ytterst små justeringar i Försäkringskassans administrativa anslag jämfört med tidigare regerings förslag. Tidigt 2007 blev regeringen medveten om att resurserna till Försäkringskassan inte räckte och förstärkte därför Försäkringskassans anslag genom ett tillskott på 700 miljoner kronor för att göra det möjligt för Försäkringskassan att planera och genomföra förändringsarbetet på bästa sätt. För att sedan kunna genomföra regeringens reformpaket fick Försäkringskassan 2008 ett tillskott på 250 miljoner kronor och lika mycket 2009. Det var 20 miljoner kronor mer än vad Försäkringskassan själv trodde att man behövde. Dessutom fick man behålla 40 miljoner kronor på grund av sänkta arbetsgivaravgifter. Sammanfattningsvis har alltså alliansregeringen givit Försäkringskassan ett tillskott på 1,2 miljarder kronor för att klara reformerna och förändringsarbetet. Man ska också komma ihåg att Försäkringskassan har tilldelats de extramedel som myndigheten har begärt. Men återigen är Försäkringskassans situation prekär. Ett underskott på 135 miljoner kronor i slutet av oktober förbyttes raskt till ett minus på ungefär 1 miljard kronor två månader senare. Dialogen med Försäkringskassans ledning är intensiv. Jag tänker inte här i dag ge några löften om ytterligare medel. Jag utesluter självklart inte detta, men sådana diskussioner pågår för närvarande och jag vill inte föregripa dem. Försäkringskassan, herr talman, fick under 2008 ny styrelseordförande, Erik Åsbrink, och en ny generaldirektör tillsattes, Adriana Lender. Jag har stort förtroende för Försäkringskassans ledning. Jag vet att ett intensivt arbete pågår för att ytterligare förstärka Försäkringskassans ambition när det gäller service, tillgänglighet och handläggning. Försäkringskassans personal har också gjort stora insatser för att möta sina kunder på ett bra och riktigt sätt. Herr talman! Vad gäller handläggningstiderna var situationen under sommaren akut. Förklaringen är enkel enligt Försäkringskassan men inte desto mindre tråkig och drastisk. Det handlade om att man inte hade planerat in semester som skulle tas ut. Det fick stora och olyckliga konsekvenser för många, ja helt oacceptabla konsekvenser. Nu är situationen dock betydligt bättre. I december 2008 fick närmare 90 procent sin sjukpenning inom 30 dagar. År 2005 fick bara 71 procent sin sjukpenning inom 30 dagar. För trovärdighetens skull hade det varit bra om vänsteroppositionen också då hade begärt en extra debatt på grund av de långa handläggningstiderna. Då fick alltså bara 71 procent sina pengar inom 30 dagar. I dag är det över 90 procent. Men då hördes ingen kritik. Handläggningstiderna ska bli ännu kortare. Rättssäkerheten ska också stärkas. Det är viktigt för socialförsäkringens legitimitet. Hur detta ska gå till ber jag, herr talman, att få återkomma till i mitt nästa inlägg. (Applåder)

anf.2 Veronica Palm (S):

Herr talman! Nej, Cristina Husmark Pehrsson, det duger inte efter den kritik som kommit från Statskontoret, Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, den samlade oppositionen och framför allt från alla de människor som inte får sina ersättningar i tid att säga att man är ledsen, att det inte ska vara så här och att man eventuellt så småningom ska komma tillbaka och se vad man kan göra. Det duger inte. Varje dag drabbas människor. Det är människor som är föräldralediga med sina små barn och inte får ut sina ersättningar i tid - ersättningar som man är berättigad till för att man är föräldraledig. Det är pensionärer som inte får det bostadsbidrag som de är berättigade till och därför har svårt att betala hyran. Det är pensionärer med små ekonomiska marginaler. Det är sjuka människor som fortfarande har rätt till sjukersättning och inte får den och inte heller den rehabilitering som gör att man kan komma tillbaka till arbete. De långa handläggningstiderna är ett problem för den enskilda individen. Det är fullständigt otillständigt. Men det är också ett problem för att det underminerar förtroendet för våra gemensamma välfärdsförsäkringar. Statskontoret säger att det som har hänt framför allt under hösten är att rättssäkerheten i försäkringarna har underminerats genom att man från ledningen har fått uppdraget att inte lämna ut kontaktuppgifter om den som handhar min försäkring och mitt ärende. Det är fullständigt otillständigt. Som sjuk, förälder eller pensionär har jag inte rätt att få reda på vem som beslutar och kan inte få kontakt med den myndighetsperson som handhar mitt ärende. Det underminerar både förtroendet och rättssäkerheten i försäkringen. 700 anmälningar till Justitieombudsmannen talar sitt tydliga språk. Det är kaos på Försäkringskassan. Det kaoset ansvarar regeringen för. Förvaltningsanslagen till Försäkringskassan har sjunkit med 700 miljoner kronor - samma summa som enligt Statskontoret är vad förändringarna och förändringsarbetet har kostat extra under 2007 och 2008. Det har försvunnit pengar. Man har forcerat ett förändringsarbete. Ännu viktigare är att man har gett Försäkringskassan nya arbetsuppgifter och, enligt mitt perspektiv, nya dåliga arbetsuppgifter. Det är en tandvårdsreform som lovade brett men som inte höll. Många äldre trodde att man nu skulle få möjlighet att få sina tänder reparerade. Det visade sig att det inte gav något. Det gav ökad administration och ökade arbetsuppgifter på Försäkringskassan. Det är en jämställdhetsbonus som jag hoppades skulle leda till ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Resultatet är att de som redan har ett jämnt uttag får mer pengar och en ökad administration på Försäkringskassan. Det har inte lett till ökad jämställdhet. Det är en jakt på föräldrar som är hemma med snoriga ungar som är hemma från dagis. De tvingas springa med intyg mellan Försäkringskassan och dagis för att de är potentiella fuskare när deras ungar är snoriga. Det visade sig att siffrorna var överdrivna. Det var inte så många som fuskade. Det har lett till en ökad administration på Försäkringskassan och till att en massa människor som har som arbete att ta hand om våra barn tvingas till ökad administration också åt Försäkringskassan. Det som jag tycker är det mest förskräckande är regelförändringarna i sjukförsäkringen. Vi har nu en sjukförsäkring som har ett bästföredatum. Det finns en sista dag när du har rätt att vara sjuk med ersättning i det här landet. Det skrämmer mig. Jag vill använda ord av en partikollega till mig som för 30 år sedan i riksdagens kammare sade att högerns attack på sjukförsäkringen inte kan logiskt förklaras på något annat sätt än som en återklang av det gamla klassamhällets värderingar. Så sade Olof Palme i kammaren för 30 år sedan. Klangen av de värderingarna är möjligen ännu högre i dag. Min fråga är: Vad trodde ni? Ni minskar resurserna, ni ökar administrationen, ni lägger nya arbetsuppgifter på Försäkringskassan och ni forcerar ett förändringsarbete. Vad trodde ni? Det här är resultatet. Ansvarig är Sveriges regering. (Applåder) I detta anförande instämde Göte Wahlström (s).

anf.3 Solveig Zander (C):

Herr talman! De senaste månaderna har Försäkringskassan varit föremål för mediernas intresse, lindrigt uttryckt, vilt påhejade av Socialdemokraterna och deras vänner. Det hörde vi nyss från Veronica Palm. Den ena historien efter den andra har målat upp bilder där människor väntat i månader på att få beslut och på att få sina pengar. Det har, enligt deras bild, varit svårt att få kontakt med handläggare. I vissa fall har det varit omöjligt. Dessutom har oppositionen framhävt - det hörde vi också nyss - att den nya sjukskrivningsprocessen innebär att människor kommer att bli utförsäkrade och att hundratusentals kommer att vara tvungna att vända sig till kommunen och socialförvaltningen och leva på ekonomiskt bistånd. Bilden i medierna har varit orättvis. Det har varit en skrämselpropaganda som i själva verket har vilat på mycket bräcklig grund. Oppositionen skyller på omorganisation och nya reformer - och det skulle vara regeringens fel. Verkligheten är, vilket vi hörde av Cristina Husmark Pehrsson, att nio av tio får sin ersättning i tid, det vill säga inom 30 dagar. År 2005 var det, som vi hörde, 71 procent som fick det. Förra året vid samma tid, i december, var det 89 procent som fick det. Jag, Centerpartiet och alliansen försvarar inte att människor får vänta på sin ersättning. Tvärtom. Det måste man göra allt för att ändra på. Vid alla tillfällen när vi i utskottet, tillsammans med våra vänner i oppositionen, har haft möjlighet att träffa Försäkringskassans ledning har vi frågat och ifrågasatt hur omorganisationen fortskrider. Vi har fått positiva besked av ledningen. Alla, inklusive oppositionen, har ju vid dessa tillfällen haft förståelse för att omorganisation tar tid. Av det skälet har regeringen, eftersom det också kostar pengar, skjutit till miljontals kronor. Vi hörde av Cristina Husmark Pehrsson att Försäkringskassan hade fått ett tillskott på 1,2 miljarder. Vem har räknat fel? Inte är det socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson i alla fall. Vad beror då allt detta på? Vem eller vilka var det som initierade den här gigantiska omorganisationen och gav processen sitt godkännande? Rätt! Det var inte den nuvarande regeringen. Vi var alla överens om att vi behövde en ny myndighet, och vi behövde snabbare handläggningstider och bättre service. Försäkringskassan fick i uppgift att komma med förslag på hur omorganisationen skulle gå till. De fick klartecken från den förra regeringen. Vi har också hört att det är 30 år sedan man senast gjorde en omstrukturering i den myndigheten. Det tar självfallet tid. Statskontoret fick i uppgift att följa omorganisationen, och i den senaste rapporten säger man mycket riktigt att Försäkringskassans ekonomiska situation innebär en risk för verksamhetens kvalitet. Vidare påpekar man - det får vi sällan höra i debatten - att detta borde ha klarlagts före omorganisationen, alltså före 2005. Vilka styrde landet då? Från alliansen, dess regering och dess minister, har man följt detta mycket noga. Man har gett uppföljningsuppgifter till Försäkringskassan och till Statskontoret, och Riksrevisionen har granskat det. Man har hållit sig mycket väl informerad. Dessutom har departementet haft goda och täta kontakter med Försäkringskassans generaldirektör och styrelseordförande. Men vi ska komma ihåg att det är Försäkringskassans styrelse som har det fulla ansvaret för att leda sin myndighet, och det är generaldirektören som har ansvar för att leda den löpande verksamheten. Det är viktigt att komma ihåg i detta sammanhang - skillnaden mellan myndighetens ansvar och regeringens ansvar. Det senaste och viktigaste beslutet som har tagits är att vi nu får en ny granskningsinspektion för Försäkringskassan. Dessutom har vi hört från Försäkringskassan själv att man nu är på rätt väg för att komma till rätta med de problem som har varit. Detta är något som vi ska ta fasta på. (Applåder) I detta anförande instämde Fredrick Federley och Gunnel Wallin (båda c).

anf.4 Ulf Nilsson (Fp):

Herr talman! Förra veckan hade socialförsäkringsutskottet en utfrågning med Justitieombudsmannen, JO. Då fick vi en redovisning av ett antal fall som JO hade undersökt. Vi fick höra om en kvinna som lämnade in sjukförsäkran i juni. Efter två månader hade ärendet inte börjat handläggas. Vi fick höra om att hon sökte kontakt med handläggare. Till sist, efter två tre månader, fick hon reda på att ansökan var felaktigt ifylld. Sedan gick det några veckor till innan hon fick hjälp att fylla i en ansökan. Vi fick höra olika exempel på mammor och pappor som har väntat i månader på att deras föräldrapenning ska betalas ut och om deras jakt på pengar och tillfälliga lån för att köpa mat. Vi fick också höra om en långtidssjuk som sökte sjukersättning men inte fick något besked på över ett halvår. Detta är alltså exempel från JO:s utredning om olika anmälningar av Försäkringskassan. Det är många exempel på människor som har fått vänta i månader eller mer på besked eller på pengar. Många av de människor som har drabbats av detta är allvarligt sjuka men har ändå fått ägna stora delar av sin tid till att jaga tjänstemän på telefon. Herr talman! Det är naturligtvis så att det i de flesta ärenden inte alls har fungerat så här dåligt. Men det är naturligtvis helt oacceptabelt att handläggningen på vår offentliga obligatoriska försäkringskassa har haft så pass allvarliga brister som JO och även Statskontoret konstaterar. Det nämns bland annat att Försäkringskassan uppenbarligen i enskilda fall också har brutit mot förvaltningslagen när man till exempel inte har låtit människor komma i personlig kontakt med handläggare. Jag känner väldigt mycket för dem som har fått kämpa för att få besked och berättigad ersättning, och jag känner också väldigt mycket för den stora majoritet av kompetenta tjänstemän på Försäkringskassan som har fått se hur rutiner har försämrats och som har fått uppleva hur människor som de har kommit i kontakt med har blivit förbittrade. Jag vet nämligen att de allra flesta som arbetar på Försäkringskassan vill göra ett riktigt bra jobb. Varför blev det då så här? Som vi redan har hört började det med ett beslut om omorganisering - sammanslagning av myndigheter - 2005. Det var en omorganisering som planerades under dåvarande ansvarig socialdemokratisk minister och dåvarande styrelse och ledning. Personalen minskade, och många handläggare fick nya uppgifter. JO skriver som en av sina huvudförklaringar: Försäkringskassan har i arbetet med omorganisationen uppenbarligen försummat att i tillräcklig utsträckning beakta de förvaltningsrättsliga kraven på ärendehandläggning. JO skriver vidare: Det är tydligt att Försäkringskassan underskattade svårigheterna vid genomförandet av den nya organisationen. Statskontoret har liknande formuleringar. Däremot ser vi inga formuleringar som skulle stödja det som Veronica Palm och övriga i oppositionen säger, nämligen att det skulle bero på de reformer och förbättringar i försäkringssystemen som alliansregeringen har genomfört. Det är väldigt svårt att hitta något stöd för den argumentationen. Vi i alliansen har verkligen följt Försäkringskassans utveckling, och vi har försökt stötta. Så sent som i höstens budget förstärkte, som vi hörde, regeringen Försäkringskassans budget med mer än vad myndigheten begärde. Efter årsskiftet kom det plötsligt och för oss oväntat nya siffror som pekade mot ett ännu större underskott än vad man trodde någon månad tidigare. Vi ska naturligtvis vara försiktiga med att peka ut syndabockar. Men vi ska samtidigt göra vad vi kan för att snabbt stödja förbättringsarbetet. Det är dags att visa handlingskraft i det arbetet, och jag tycker att regeringen gör det. För det första har Försäkringskassans administration redan fått kraftiga resursförstärkningar. För det andra har det blivit en ny ledning för myndigheten. För det tredje inrättas en ny tillsynsmyndighet, en inspektion för socialförsäkringen. Folkpartiet stöder alliansregeringen i detta arbete. Jag ska ta upp en annan fråga som också har diskuterats. Det är min övertygelse att när det gäller obligatorisk samhällsservice ska det inte vara bara enskilda människor som ska betala straffavgifter när det blir sena inbetalningar och när räkningar betalas sent. Även myndigheter och institutioner ska kunna kompensera medborgare. Jag tycker att människor som har drabbats av förseningar hos Försäkringskassan ska få ersättning i någon form, till exempel ränta. Folkpartiet har tidigare i motioner till riksdagen föreslagit en sådan kompensation, och det är glädjande att ministern nu också har talat om att en utredning ska pröva ett sådant system. Jag hoppas att regeringen så snart som möjligt lägger fram ett förslag om detta och att det inte begravs i en alltför långsam utredning. Vi i Folkpartiet och vi i alliansen tar vårt ansvar. Men Socialdemokraterna hade faktiskt det politiska ansvaret och hade tillsatt ledningsorganisationen vid tiden för omorganisationen. De borde naturligtvis också fråga sig om de har någon form av ansvar för att det blev så fel. (Applåder)

anf.5 Lars Gustafsson (Kd):

Herr talman! Försäkringskassan är ett kärt ämne. Försäkringskassan är den myndighet som svarar för de i särklass största utbetalningarna av offentliga medel till allmänheten och medborgarna. Det är därför viktigt att detta görs på ett korrekt sätt utifrån det givna uppdraget och enligt gällande regelverk. Försäkringskassan är också den myndighet som har de flesta personliga kontakterna med svenska medborgare. Myndighetens arbetssätt och servicefunktion får ett direkt genomslag i enskilda människors liv och i deras uppfattningar om samhällets förhållande till medborgarna. Försäkringskassan omorganiserades till en myndighet efter ett beslut i denna kammare för drygt tre år sedan. Skälet till detta var att man skulle få en bättre sammanhållen myndighet med ökad servicefunktion och bättre beslutsstrukturer. Utvecklingen av organisationen har därefter fortsatt och är ännu inte fullt genomförd. Detta har givetvis varit nödvändigt och en förutsättning för en modern och anpassad myndighet som kan motsvara det uppdrag och de behov som finns i dag. Förändringarna har självfallet påverkat anställda och deras arbetssätt liksom ökat behovet av en strukturerad ledningsfunktion i hela organisationen. Det framstår tydligt att ett stort arbete har genomförts inom myndigheten, vilket har belastat anställda på Försäkringskassan, som vid alla förändringar. Herr talman! Det intryck som jag som ledamot i socialförsäkringsutskottet har fått vid träffar med myndighetens ledning är att man har haft kontroll på organisationsförändringarna och att arbetet löpt på som önskat. Förra sommaren, 2008, kunde många av oss notera att många personer drabbades av stora förseningar av utbetalningar och mycket långa handläggningstider. Situationen blev på många håll helt oacceptabel och äventyrade människors försörjningsmöjligheter. Givetvis kan sådana brister i service till medborgarna inte godtas eller få fortgå. Herr talman! Den här särskilda debatten är inte helt särskild. Om de partier som initierat debatten är särskilt intresserade ur ett medborgarperspektiv eller det handlar om att politiskt försöka skuldbelägga socialförsäkringsministern eller regeringen får var och en själv bedöma. Om man ser vad som har kunnat läsas i medierna framgår att Försäkringskassan har haft problem. Ett citat lyder: "I dag kan människor få vänta i flera månader på utbetalning av sin sjukpenning. Särskilt allvarligt är att det kan ta lika lång tid innan människor får veta att de inte får någon sjukpenning alls." Finns det någon som känner igen citatet? Det är från oktober 2004 och kommer från dåvarande socialdemokratiska barn- och familjeministern Berit Andnor, när den genomsnittliga handläggningstiden var 40 dagar. I dag är den mellan 30 och 32 dagar. I mars 2007 konstaterade förre generaldirektören Curt Malmborg: "Vi har varken haft struktur, organisation eller metodik som erbjudit de rätta förutsättningarna för ett effektivt och serviceinriktat arbete. Det har skapat frustration hos medarbetarna och försvårat deras utveckling i arbetet och möjlighet till specialisering i yrket." Inte undra på att medarbetarna är trötta! Herr talman! Oppositionen anklagar regeringen för att ha ålagt Försäkringskassan för många nya förändringar och reformer. Med denna argumentering skulle alliansregeringen inte kunna genomföra viktiga reformer, som bland annat inneburit att hundratusentals människor kommit i arbete, rekordlågt ohälsotal - det är 75 000 färre än när vi tillträdde - och valfrihet i barnomsorgen, utan myndigheternas organisation skulle styra propositionsordningen. Det innebär att oppositionen bör akta sig noga att utfästa vallöften innan man vet om Skatteverket, Kronofogdemyndigheten eller någon annan myndighet har den lämpliga organisationen att genomföra förslagen. Det bör i sammanhanget påpekas att alliansregeringen har tillskjutit extra resurser utöver gängse anslag till Försäkringskassan och i samförstånd med myndigheten. Nya förstärkningar kan vara behövliga, men dessa måste göras i samverkan med Försäkringskassan. Herr talman! Kristdemokraterna anser att det är viktigt att Försäkringskassan nu fortsätter sitt arbete för en fungerande organisation och beaktar den kritik som Justitieombudsmannen och Statskontoret framfört, för en ny, serviceinriktad verksamhet i enlighet med förvaltningslagen, med medborgarna i centrum och en anpassad funktion. (Applåder)

anf.6 LiseLotte Olsson (V):

Herr talman! När jag var nyvald i Försäkringskassans styrelse i Västerbotten för drygt tio år sedan hälsades jag välkommen till "familjen". Jag tyckte först att det var väldigt konstigt, och jag undrade var jag egentligen var. Men sedan förstod jag: Det fanns en samhörighetskänsla inom kassan och en känsla som baserades på att man kände och visste att man gjorde ett bra jobb. Man visste att man förvaltade arvet av något gemensamt och solidariskt uppbyggt. Jag tror till och med att det fanns en stolthet över att man var en viktig pusselbit i vårt välfärdssystem. Sedan dess har mycket hänt. Och hur tror ni, alla här inne och ni som följer debatten på tv, att det känns att jobba på Försäkringskassan? Hur tror ni att det känns att vecka efter vecka se och höra om kris i kassan, läsa om sjuka som får gå från hus och hem, pensionärer som inte får sina pengar i tid, sjuka som tvingas ut på arbetsmarknaden? Enligt en undersökning som ST gjort möter 47 procent av kassans anställda kritik och besvikelse från medborgare, och 16 procent utsätts för våld eller hot. Detta händer samtidigt som nästan hälften tvingas jobba övertid varje vecka. Det är ju faktiskt så att de anställda och de försäkrade är intimt förknippade med varandra. Har de anställda ingen möjlighet att göra ett bra jobb drabbas förstås de sjuka och handikappade i slutändan. Jag tycker att det är skamligt hur regeringen har misskött ansvaret för Försäkringskassan. Högerregeringen och socialförsäkringsministern har varit fartblinda i sin iver att rasera våra trygghetssystem. Och av bara farten har man offrat Försäkringskassan. Herr talman! För ganska precis ett år sedan hade jag en interpellationsdebatt med Husmark Pehrsson där jag berättade om den oro som både handläggare och fackligt förtroendevalda från Försäkringskassan i Västerbotten kände över vad som höll på att hända inom kassavärlden, både utifrån ett handläggarperspektiv och ett fackligt perspektiv och, främst förstås, ur de försäkrades synvinkel. Samtidigt som denna gigantiska omorganisation skedde ändrades en mängd regler inom socialförsäkringen, och dessutom skar man ned anslagen. Enligt ST har Försäkringskassans anslag minskat med 600 miljoner kronor sedan 2006. Under samma tid har antalet anställda minskat med 2 500 personer. Vem i hela världen trodde att detta skulle gå ihop? Jo, den högerstyrda regeringen och socialförsäkringsministern. De har inte tagit till sig något av vare sig oppositionens kritik, mediernas rapportering, fackens, de anställdas och de sjukas förtvivlan - man har ångat på i samma takt. Sedan halvårsskiftet i fjol har regeringen infört en rad nya regler som ytterligare ökar arbetsbelastningen, däribland historiska försämringar av sjukförsäkringen, någonting som kallas rehabkedjan, nya tandvårdsregler, krav på intyg från skola och förskola vid ansökan om tillfällig föräldrapenning, jämställdhetsbonus och så vidare. Särskilt de nya reglerna i sjukförsäkringen har medfört stora problem, i första hand för de försäkrade men även för rättssäkerheten och förutsebarheten. Redan i remissvaret till förslaget om försämringarna i sjukförsäkringen skrev Försäkringskassan att man saknade en konsekvensanalys och att de nya reglerna skulle kräva mer personalresurser. Men regeringen lyssnade inte - man hade bestämt sig för att genomföra den största förändringen av sjukförsäkringen på väldigt många år, till vilket pris som helst. Redan i september 2008 fanns det siffror på att kassan gick med väldiga underskott, och inte heller det verkar ministern ha tagit till sig. Och nu har Försäkringskassan av regeringen begärt ett anslag på 950 miljoner kronor för i år. Generaldirektör Adriana Lender säger: "Vi har en mycket tuff ekonomisk situation. Jag kan konstatera att om vi inte får ett extra tillskott riskerar vi stora störningar i utbetalningar och service under 2009." Nu är det upp till regeringen att bevisa att man menar allvar med att Försäkringskassan ska ha en rimlig möjlighet att leva upp till sitt uppdrag. Jag tycker att ni från allianspartierna som har talat hittills verkar var mån om att det ska fungera. Min fråga till Husmark Pehrsson är: Finns det någon möjlighet att regeringen beviljar de ytterligare 950 miljoner kronor som Försäkringskassan säger är ett måste för att få verksamheten att fungera? Med dagens resurser måste 1 200 tillsvidareanställda och 500 tillfälligt anställda sluta på Försäkringskassan i år. För att besparingarna inte ska äventyra verksamheten vill Försäkringskassan upphäva det rådande anställningsstoppet och anställa ytterligare 200 personer. Det är klart att det behövs ett extra tillskott av pengar. Försäkringskassan skriver också: En utebliven budgetförstärkning skulle innebära en mycket allvarlig situation för Försäkringskassan. Försenade utbetalningar, bristande kvalitet, sämre måluppfyllelse inom sjukförsäkringen, sämre service och arbetsmiljörisker är de områden som vi ser de allvarligaste följderna av en utebliven budgetförstärkning. Nej, regeringen måste ta sitt ansvar och ge Försäkringskassan både resurser och arbetsro. Jag slutar mitt första inlägg med några frågor. Hur vill regeringen och Husmark Pehrsson att medborgarnas och Försäkringskassans anställdas förtroende ska återupprättas? Är ministern beredd att erkänna och ta sitt ansvar? Kommer Försäkringskassan att få de resurser de behöver för att klara sitt uppdrag? (Applåder) I detta anförande instämde Egon Frid och Hans Linde (båda v).

anf.7 Gunvor G Ericson (Mp):

Herr talman! Det har nu gått tre veckor sedan vi här i kammaren hade interpellationsdebatt om Försäkringskassan. Då hade ministern och de andra partierna i regeringen inga besked. Dagen efter debatten kom i varje fall ett besked. Det var att ministern önskar och vill att Försäkringskassan ska ha ett serviceåtagande gentemot medborgarna. Det regeringen borde göra är ett serviceåtagande gentemot Försäkringskassan. Det handlar om att tillskjuta de medel som behövs i stället för att ge nya uppdrag till kassan som riskerar att förvärra situationen ytterligare. Myndigheten har fått allvarlig kritik från JO och riskerar att inte klara av sina uppgifter, vilket vi har hört om tidigare här i dag. Det leder till att människor som har en svår ekonomisk situation får det ännu värre. Jag kan inte låta bli att förvånas över detta dribblande med siffror fram och tillbaka. I dag säger ministern att det handlar om ett tillskott på 1 200 miljoner. I interpellationssvaret för tre veckor sedan står det att det är ett tillskott på 1 400 miljoner kronor. Den fackliga organisationen ST har en annan bild. Det som vi inte hör här är hur man minskade anslaget med 1 miljard år 2007. Försäkringskassans problem kom upp till ytan genom medierna. När det blev alldeles uppenbart skrev ministern i Aftonbladet att mediebilden av Försäkringskassan var skev. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att ministern försöker gömma sig. Vi hörde även Solveig Zander säga att bilden var fel. Försäkringskassan gör ett jättebra jobb utifrån de förutsättningar som Försäkringskassan har. Med de resurser som Försäkringskassan har och med det regelverk som den borgerliga alliansen har genomfört kan det inte bli på annat sätt. Visst är det bra att handläggningstiderna har kortats. Det är sant att nio av tio får handläggning inom rätt tid, men det har skett till ett pris. ST redovisade i sin undersökning bland 9 000 medlemmar på Försäkringskassan att 45 procent arbetar övertid varje vecka och att 39 procent upplever att de inte kan klara myndighetsuppdraget. Så kan vi inte ha det. Kassan måste ges förutsättningar att göra ett bra jobb. Regeringen har misslyckats i sitt ledarskap. Ni har talat om att minska utanförskapet. Men det ni har åstadkommit är ett verkligt utanförskap. Dessa förtvivlade människor vänder sig till kassan för att få ut sina pengar i tid och för att få besked: Kommer jag att få behålla min sjukpenning? Ingen kan ge tydliga svar. Det är inte lätt för vare sig handläggarna eller de personer som råkar ut för detta. Mitt i denna stora omorganisation, som faktiskt är den största förändringen av sjukförsäkringsorganisationen sedan 50-talet, genomför ni en regelverksförändring. Mer byråkrati och mer otrygghet är resultatet av regeringens politik. Regeringens sjabbel och klantighet skapar stora problem för enskilda människor. Är det möjligtvis en del i regeringens politik att göra trygghetssystemen sämre och mindre pålitliga? Är krisen i Försäkringskassan en medveten politik som bygger på en ideologisk hållning, eller är det bara ren inkompetens? Med politisk vilja går det att vända kris till möjlighet. Det är uppenbart att den moderatledda regeringen inte har några sådana politiska ambitioner. Det svenska trygghetssystemet har brister redan från början, men regeringen har försvagat det ytterligare. Försäkringskassan har missbedömt behovet av service och direktkontakt. SOM-institutet har gjort en undersökning där man tittar på svenskarnas förtroende för tolv myndigheter. Försäkringskassan har rasat från 70 till 50 procent som har förtroende. Miljöpartiet anser att det inte längre går att lappa och laga i trygghetssystemen. Det behövs större förändringar. Att få en ny sammanhållen arbetslivstrygghet blir en viktig fråga för Miljöpartiet i det rödgröna samarbetet så att vi kan ställa upp ett alternativ inför nästa val. Att slå ihop Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och ge människor stöd att komma tillbaka är en arbetslivstrygghet. Nu talar man om en rehabkedja som inte finns. Det är en illusion från regeringen att tro att det ska lösa de här problemen. Jag är övertygad om att vi behöver börja om från början. Vi ska ta den här krisen som en möjlighet att faktiskt göra någonting nytt som skapar en arbetslivstrygghet för människor. Kundmötet är det viktigaste i kassans uppdrag. Det är mötet med människor som vi ska organisera verksamheten kring. Jag vill också se att små detaljer som ränta ska gälla åt båda håll. Det är jag glad åt att regeringen har tittat på. Jag har en fråga till ministern om man är beredd att göra det snabbt i en utredning i särskild ordning i stället för att lägga det i den stora parlamentariska utredningen. (Applåder)

anf.8 Cristina Husmark Pehrsso (M):

Herr talman! Under år 2008 fick Justitieombudsmannen in många anmälningar. Det var 120 fler anmälningar än vad som brukade vara normalt. Det handlade om försenade utbetalningar och bristande tillgänglighet. Det här är inte bra. Revision och granskning måste stärkas. Ett av de viktigaste uppdragen jag satte i gång med när jag blev minister år 2006 var att inleda arbetet med att tillskapa en kontroll- och granskningsmyndighet. Varför, undrar somliga? Jo, revision, kontroll och tillsyn var något som den förra regeringen glömde bort när man skapade den nya försäkringskassan och slopade Riksförsäkringsverket. Den nya myndigheten ska heta Inspektionen för socialförsäkringen och kommer att vara i gång redan den 1 juli i år. Syftet är att stärka kontroll och granskning av Försäkringskassan och socialförsäkringarna. Det är en myndighet med 435 miljarder kronor i utbetalningarna. Den betalar ut 1,2 miljarder kronor dagligen, och det finns inte någon tillräcklig tillsyn och rättssäkerhet för detta. Jag hoppas att också Socialdemokraterna i efterhand medger att man valde bort en tillsyn över denna stora myndighet när man tillskapade den år 2005. Man glömde bort tillsynen och rättssäkerheten för socialförsäkringarna. För mig handlar socialförsäkringarna om att rätt ersättning ska betalas ut till rätt person i rätt tid. Därför kommer bland annat Försäkringskassan att få uppdraget att sammanställa ett serviceåtagande till svenska folket som handlar om att vi som medborgare ska få veta vad vi kan förvänta oss av Försäkringskassan. Det handlar om information om handläggningstider och vad som gäller där. Det handlar om vilken återkoppling som Försäkringskassan ska ge, vilken tillgänglighet som ska erbjudas och vilka väntetider som är rimliga. Herr talman! Sjukförsäkringen administreras av Försäkringskassan och finns till för alla dem som inte kan arbeta på grund av sjukdom. Jag blev därför förvånad när vänsteroppositionen nu kräver att Försäkringskassan av arbetsmarknadspolitiska skäl också ska behålla personer som bedöms ha arbetsförmåga. Jag vill bara påminna om att den situationen känns igen. Så har det alltid varit tidigare när Socialdemokraterna har styrt. Man gömde undan människor och glömde bort i stället för att erbjuda rehabilitering och arbetsträning. Resultatet blev många gånger utslagning från arbetsmarknaden på livstid. I stället ska man om man har eller med olika stöd kan utveckla arbetsförmåga få hjälp via Arbetsförmedlingens olika program. Den dagen när arbetsmarknadsläget blir bättre och mer gynnsamt och vi ser en ny högkonjunktur ska man vara redo att gå ut i den. Socialdemokraternas egen utredning presenterades för mig år 2006. Den handlade om att man skulle titta på sin egen sjukförsäkring. I den skriver man: Sjukförsäkringen har tidigare tillåtits bli en parkeringsplats för problem som den inte var avsedd för. Brist på arbete enligt det regelverket kan aldrig vara ett skäl för sjukskrivning. Det skriver man i Socialdemokraternas egen utredning. Jag vill avslutningsvis fråga Socialdemokraterna: Kommer med er politik socialförsäkringen fortsatt vara en försäkring, eller ska det vara en medborgarlön? Det vore intressant att få det rapporterat nu i dag i denna kammare hur ni ser på socialförsäkringen. Ska det vara en försäkring, eller vill ni behålla människor där fast de kan utveckla en arbetsförmåga för att de ska få någon form av medborgarlön? (Applåder)

anf.9 Veronica Palm (S):

Herr talman! Det måste vara obegripligt för den som följer den här debatten hemifrån att hålla ordning på vem som gjorde vad och när och med vilka pengar, och alla använder olika siffror. Jag tror att de som följer den här debatten är till mångt och mycket människor som är drabbade av det som är upprinnelsen till debatten. Det är sjuka människor som inte får sin ersättning, det är äldre människor som inte kan få sitt bostadstillägg i tid och det är sjukskrivna som när de har passerat 180-dagarsgränsen och prövats mot hela arbetsmarknaden riskerar att kastas ut från sjukförsäkringen. Jag vill inte på något sätt göra anspråk på att klara av att klargöra det här. Jag vill bara ge några bilder. Vi slänger oss med siffror, och det riskerar att bli en politikerkäbbelbild. Justitieombudsmannen säger: Trots en mycket noggrann planering har problem i samband med förnyelsen av Försäkringskassan uppstått och främst under 2008. Det gjordes 500 anmälningar. Statskontoret säger: Kostnaderna för förändringsarbetet har uppgått till 700 miljoner kronor 2007-2008. Samtidigt har Försäkringskassans förvaltningsanslag sjunkit med ungefär samma summa. Riksdagens utredningstjänst säger att anslagen till Försäkringskassan 2006 var 7,6 miljarder. I innevarande års budget, 2009, budgeterar regeringen 7,0 miljarder, en tioprocentig minskning. Statstjänstemännen, den fackliga organisation som organiserar anställda på Försäkringskassan, säger: Försäkringskassan har blivit en så besvärlig arbetsplats att personalen inte kan klara sina jobb. Hälften av de unga anställda vill lämna sitt arbete. Jag är djupt oroad. Och jag är inte här för att vinna någon debatt och för att slänga mig med de snyggaste siffrorna. Det skulle jag kunna ägna mycket tid åt, men det är inte därför jag är här. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet valde att begära en särskild debatt om situationen på Försäkringskassan därför att vi är oroliga. Vi är oroliga för situationen på Försäkringskassan. Vi är oroliga för grunden för välfärdsförsäkringarna. Därför valde vi att lyfta fram den här debatten. Och därför är det så viktigt att vi också diskuterar framtiden. Vad vill vi? Då duger inte de svar vi har fått från de borgerliga företrädarna här i dag. Det duger inte att säga att det var värre förr, att sossarna gjorde fel eller att vi visst har hittat några pengar någon annanstans som vi har trollat in i budgeten. Det duger inte. Folk ser varje dag hur situationen på Försäkringskassan är, och det vill jag diskutera. Då duger inte heller ett serviceåtagande. När jag läste pressmeddelandet kände jag först att det kanske ändå är rätt bra, att man kanske kan få en personlig kontakt - ett servicekontrakt mellan mig som försäkrad och som är i behov av Försäkringskassans insatser och den handläggare som företräder min arbetsgivare - som är ett av de största problemen i dag. Men det visade sig att så var det inte alls, utan det där serviceåtagandet handlade bara om att Försäkringskassan skulle skriva ned vad det är de ska göra, men de ska inte göra det, för det får de inga resurser till. Det här duger inte. Vi måste få en riktig diskussion om hur framtidens socialförsäkringar ska fungera och om att den myndighet som ska se till att pengarna betalas ut också fungerar. (Applåder)

anf.10 Solveig Zander (C):

Herr talman! I motiveringen till den här debatten skrev oppositionen att förtroendet för vårt generella välfärdssystem undergrävs om man fortsätter att jobba som alliansen gör. Min fråga är: Vad menar ni med det? Menar ni att välfärden är ett problem? Jag förstår inte det, därför att för mig är det generella välfärdssystemet någonting som är viktigt, någonting som vi alla ska slå vakt om och som vi har nytta av om vi blir sjuka. Vad är det då man gör från Försäkringskassan för att bättra på det här? Jo, Försäkringskassan själv förkortar det med tre bokstäver: ESR. Det betyder att omorganisationen innebär att det för kunden ska vara enkelt, snabbt och rätt. Man har vidtagit oerhört många åtgärder för att detta ska bli möjligt. Den största oron inför framtiden är att vi inte hanterar vårt generella välfärdssystem på rätt sätt, det vill säga att rätt person får rätt ersättning, som Cristina Husmark Pehrsson sade. Tidigare kunde man nämligen vara sjukskriven i ett år utan att någonting hände. Man fick ingen kontakt med någon handläggare, och ingen brydde sig. Man fick ingen rehabilitering. Det slogs fast i Försäkringskassans redovisning av SKA-projektet 2006. Där stod det att de som bodde i Norrland eller i Värmland var sjukare än de som bodde i Stockholm, och det vet vi var fel. Någonting att oroa sig för är om människor fick del av socialförsäkringssystemet fast de skulle ha haft a-kassa. Det kan man oroa sig för är något som kan undergräva välfärdssystemet. Det betyder alltså att det system vi hade var långt ifrån rättssäkert och innebar oerhörda mänskliga lidanden för dem som inte fick någon hjälp och behandling. Om den här utvecklingen hade fått fortsätta undrar jag hur tilltron till vårt sjukförsäkringssystem hade utvecklats. Givetvis blir det förändringar om man får börja jobba på ett nytt sätt, som Försäkringskassan nu har fått göra när man, Gunvor G Ericson, på ett helt annat sätt jobbar tillsammans med Arbetsförmedlingen - någonting som ni ju tycker är bra och att man ska göra. Dessutom slipper nu Försäkringskassan ha rehabiliteringsansvaret. Det har nu landstingen. Det betyder att det blir mycket förändrade arbetsuppgifter för Försäkringskassan. 3 promille utgör de klagomål om handläggning som kommer in till Försäkringskassan. Det är 3 promille för mycket, och det är det som man nu på alla sätt försöker komma till rätta med. Jag undrar: När ska ni från oppositionen sluta med den skrämselpropaganda ni bedriver gentemot de sjukskrivna och också handläggarna och tjänstemännen på Försäkringskassan? Är det inte dags att vi tillsammans inser att det är någonting på gång som är bra för vårt sociala välfärdssystem? (Applåder)

anf.11 Ulf Nilsson (Fp):

Herr talman! Det är intressant att flera talare från oppositionen har nämnt tandvårdsreformen som en besvärlig reform. Jag pratade med en bekant hemma i Lund häromdagen som hade gjort en större tandvårdsbehandling. Vi räknade ut att det kostade honom ungefär hälften så mycket som det hade kostat honom med det gamla systemet med minimala subventioner. Det är intressant att när alliansen äntligen genomför en stor tandvårdsreform som vi har talat om i Sverige i årtionden är det enligt oppositionen någonting som leder till krångel för systemet och som är orsak till besvär. Över huvud taget är det en väldig blandning från oppositionspartierna i den här debatten. Å ena sidan handlar det om det vi alla är engagerade i, nämligen att få Försäkringskassan att fungera så bra som möjligt, och å andra sidan om att angripa den politik som regeringen för. Det är två skilda saker. Jag hävdar att det faktum att Försäkringskassan har haft problem inte i första hand har att göra med att vi har fått en tandvårdsreform. Det har inte första hand att göra med att förtidspensionärer har fått möjlighet att pröva på arbetsmarknaden. Det har inte i första hand att göra med att vi har fått en rehabiliteringsgaranti och andra regler för aktiv rehabilitering. Det är en väldigt dålig argumentation från oppositionen att blanda ihop det och samtidigt inte över huvud taget kommentera de förändringar och förbättringar med försäkringsinspektion, uppföljning och resurstillskott som regeringen gör när det gäller Försäkringskassan. Hade ni haft ett seriöst intresse av att få Försäkringskassan att fungera bättre skulle diskussionen i dag ha handlat om det och inte om det som vi har en massa andra tillfällen att diskutera, nämligen vår olika syn på hur sjukförsäkringarna ska vara upplagda, för det är den rent politiska diskussionen. Min grundinställning när det gäller sjukförsäkringar och socialförsäkringar är att vem som helst kan råka ut för sjukdom eller drabbas av någonting. Då är det viktigt för oss att veta att det finns försäkringspengar som betalas ut till den som har rätt till det och att man har möjlighet att klara sin försörjning. I de sammanhangen är det naturligtvis också viktigt att vården är kvalificerad och kommer i rätt tid. Social trygghet och bra vård är det minsta vi kan begära när vi blir sjuka. Det är min och hela alliansregeringens uppfattning att vi verkligen ska följa detta och lägga ned en oerhört stor möda på att se till att den sociala tryggheten fungerar och att vi kan lita på den. En modern liberal välfärdsstat måste ha fungerande socialförsäkringar. Som vi har sagt tidigare är de fall där människor har behövt vänta i månader på sin rättmätiga ersättning, föräldraförsäkring och sjukförsäkring, oacceptabla. Så ska det inte vara. Det ska ingen behöva acceptera. De som arbetar på Försäkringskassan ska inte behöva känna sig pressade av dåliga rutiner och oklara arbetsuppgifter och av att människor kommer dit och är missnöjda. JO skriver, och det tycker jag är en bra utgångspunkt i arbetet, att när så många är beroende för sin försörjning ställs det särskilt stora krav på snabbhet, service och tillgänglighet. Det är just därför jag välkomnar det som ministern nämnde här, nämligen att vi får en inspektion över socialförsäkringen som ska kontrollera denna enkla och självklara men ändå så viktiga utgångspunkt att ersättningen går till rätt person, i rätt tid och vid rätt tillfälle. (Applåder)

anf.12 Lars Gustafsson (Kd):

Herr talman! Med all respekt för denna kammare och Sveriges riksdags funktion kommer jag att tänka på att om man stänger av ljudet på en riksdagsdebatt ser det ibland ut som en Buster Keaton-film. Jag tänker på pajkastning. Det känns som om det är lite grann åt det hållet ibland här. Nu pratar man om att de här stora reformerna, exempelvis vårdnadsbidraget, har belastat mycket. Vårdnadsbidraget infördes i Kungsbacka i höstas. Det innebar att kön till barnomsorgen försvann. Det var bra. Man behövde bara bygga ett par avdelningar i stället för 30. Det berörde 99 familjer. Jag tror inte att Försäkringskassans verksamhet går under på grund av 99 personer i en kommun med 60 000 invånare. Vi hörde Ulf Nilsson tala om tandvårdsreformen här också. Det måste vara de medborgare vi ska serva som ska vara i fokus. Det måste vara myndighetsuppdraget. När en myndighet sammanställer ett budgetförslag måste detta vara genomförbart. Om en uppdragsgivare dessutom är beredd att tillskjuta ytterligare medel, utöver detta, och det likväl inte är enligt behoven måste man - och det gör jag - fråga sig varför. 75 000 färre sjukskrivningar borde enligt alla förnuftsmässiga slutsatser innebära att arbetsuppgifter kan överföras till annan verksamhet. Det kan inte vara ett mål att fler ska vara långtidssjukskrivna eller bli förtidspensionerade även om detta underlättar myndighetens arbete. Det kan inte vara ett politiskt uppdrag att detaljstyra telefonfunktioner, handledningsordningar eller ärendehantering på Försäkringskassan. 349 riksdagsledamöter kan rimligen inte vara generaldirektörer eller organisationshandledare. Kan oppositionen garantera att det nya anslagsäskandet är rätt? Så låter det om man lyssnar på oppositionen. När en båt tar in vatten finns det tre sätt att handla på. Man skaffar fler öskar, man tätar hålen eller man gör bådadera. Jag tror på det senaste alternativet. Överfört på Försäkringskassan innebär det en bättre organisation, raka regelverk och verklighetsförankrade budgetförslag. Om detta genomförs behöver vi inte ha fler sådana här debatter. (Applåder)

anf.13 LiseLotte Olsson (V):

Herr talman! Jag ska börja med att lugna socialförsäkringsministern. Socialförsäkringen ska självfallet fortsätta att vara en försäkring. Det är inte från vänsterhåll som attacken mot försäkringen har kommit. Eller hur? I mitt förra anförande tog jag upp de varningssignaler som fanns om att regeringens politik och brist på ansvar höll på att helt slå undan fötterna på Försäkringskassans möjlighet att göra det den skulle. Ingen har väl kunnat undgå hur situationen för de försäkrade har varit och till viss del fortfarande är. Det har vi pratat om här i en timme. Vi vet att det under sommaren och hösten ledde till att pensionärer fick vänta på pengar, sjuka fick sälja sitt hus och så vidare. Det var en katastrofsituation. Nu under hösten har situationen förbättrats när det gäller handläggningstider, men problemen kvarstår när det gäller de omänskliga beslut som Försäkringskassan tvingas fatta till följd av nya regler i sjukförsäkringen. De allra flesta kan inte vänta en månad eller längre än en månad på en utbetalning. Därför har Vänsterpartiet drivit kravet på en garanti för utbetalning eller beslut inom en månad. Försenade utbetalningar från Försäkringskassan ska ge rätt till dröjsmålsränta efter 30 dagar och rätt till skadestånd efter 60 dagar. Därför är det väldigt roligt - och jag välkomnar det - att regeringen nu ska utreda det som Vänsterpartiet var ensamt om att rösta för i december. Men jag skulle vilja ha ett mer exakt besked om när denna utredning kommer och när den ska vara klar. Den som har drabbats av försenade utbetalningar och tvingats låna från vänner och bekanta vill nog också ha ett besked om när staten tänker göra rätt för sig. Herr talman! Utöver den kritik jag tog upp i mitt första anförande konstaterar Statskontoret i en rapport, vilket andra också har tagit upp, att Försäkringskassan på grund av omorganisationen inte har kunnat uppnå målen för handläggningstiderna 2008, och det finns risk för att utbetalningar till de försäkrade återigen försenas. Den ansträngda ekonomin riskerar också att leda till felaktiga beslut. JO riktar också skarp kritik mot Försäkringskassan och säger att man försummat de förvaltningsrättsliga kraven på en ärendehandläggning. De försäkrade har till exempel inte fått veta vem deras handläggare är. Man har inte heller kunnat nå någon person per telefon. Jag tycker att det är allvarligt när en statlig myndighet inte klarar av det mest grundläggande i förvaltningslagen. Tilliten och förtroendet för vårt gemensamma välfärdssystem raseras när sjuka och handikappade inte kan lita på att de ska få sina pengar i tid. Nu undrar jag: Kan ministern svara på vad kassan har gjort för att rätta till det här? Får de försäkrade nu möjlighet att kontakta sin handläggare? Jag vill sluta med den fråga som jag ställde i mitt förra inlägg också. Lyssnar ni på signaler? Ni säger att oppositionen kommer med kritik och signaler. Men det är Försäkringskassans nya generaldirektör som talar om vad som kommer att hända om man inte får de här pengarna. Kommer ni att lyssna på det hon säger och det Försäkringskassan begär för att Försäkringskassan ska kunna klara sitt uppdrag? Om inte det är en tydlig signal, vad behöver ni då för att rätta till detta? (Applåder)

anf.14 Gunvor G Ericson (Mp):

Herr talman! Vi har nu hört att servicekontrakt och tillsynsmyndighet ska lösa de problem som har funnits inom kassan. Men myndigheten är ju inte till för enskilda människor att vända sig till. Som vi från oppositionen ser det måste vi få till en myndighet där kundmötet är det viktigaste, mötet med människor av kött och blod, inte blanketter eller ändlös väntan i telefon. Det är det som det handlar om. Elisabeth Ström, vice vd på Posten, skrev i Dagens Industri för en tid sedan: "Vägen tillbaka för Försäkringskassan står och faller med förmågan att snabbt återställa kvaliteten i kundmötet." Det är det vi måste ha fokus på. Det är just det mötet det handlar om. Det är regeringen som är ansvarig för de spelregler som man sätter upp för kassan. Det är därför det är ett politiskt ansvar. Vi ska inte in och diskutera i detalj, men spelreglerna är faktiskt ett politiskt ansvar, och det är det jag tycker att vi ska diskutera i den här debatten. Vad vill ministern åstadkomma för att värna mötet med kunden? Ministern svarade inte på min fråga från det första inlägget om det här med ränta. Jag välkomnar beskedet att det blir en utredning, men jag skulle också gärna vilja höra lite mer om vilken form av utredning det blir. Ska det begravas i den parlamentariska utredningen om socialförsäkringar - vi vet inte när den kommer - eller kan en särskild utredning skyndsamt tillsättas? År 2007, när vi röstade om att vi skulle införa rätten för Försäkringskassan att ta ut ränta, röstade ni ju nej till att det också skulle gälla åt båda håll. Jag hoppas verkligen att ministern kan svara att det sker i en särskild ordning, för jag tycker att det är hög tid att de som har dabbats negativt av regeringens dåliga ledarskap också kan få ersättning när det blir försenade utbetalningar från Försäkringskassan. Men det finns också behov av att diskutera vilka spelregler kassan faktiskt har. Vilka möjligheter har man? Vi har förändrat regelverket. Det var någonting som ni drev igenom den 4 juni 2008, mitt uppe i omorganisationen. Vi sade: Lugna er! Försäkringskassan var jättetydlig i sitt remissvar och sade: Vi kan inte genomföra den gigantiska omorganisationen och göra de här förändringarna av regelverket. Men ni gjorde det ändå. Det ansvaret måste ni ta. Låt mig berätta om en tjej som heter Theres. Hon har skrivit till mig flera gånger och berättat om hur det faktiskt kan vara. Hon vill inget hellre än att komma tillbaka. Hon har varit sjukskriven i fem år på grund av utbrändhet och smärtproblematik. Förra våren försökte hon börja arbetsträna, men det fick avbrytas på grund av ett allvarligt diskbråck. Under hösten kom hon på benen igen och kunde göra små saker för att ha som mål att sakta kunna komma tillbaka i arbetsträning. Skrivbordsarbete har hon tidigare haft, men det klarar inte hennes kropp längre. Hon behöver ha ett annat arbete där hon kan röra på sig. Hon ville börja studera och skaffa sig en utbildning som leder till jobb, men Försäkringskassan säger nej; påbörjar hon studier dras sjukförsäkringen in. Det är den typen av regelverk som vi måste diskutera tillsammans. Hur kan vi få ett regelverk som gör att människor kommer tillbaka? Reglerna låser nu snarare in människor i fack. Sluta lappa och laga i ett trasigt system! Gör det möjligt att bygga ett nytt trygghetssystem som sätter mötet med kunden i centrum! Är socialförsäkringsministern beredd att anta den utmaningen? Finns den politiska viljan? (Applåder)

anf.15 Cristina Husmark Pehrsso (M):

Herr talman! När det gäller resurser finns det svart på vitt: Alliansregeringen har tillfört 1,2 miljarder kronor till Försäkringskassan. Försäkringskassan har fått det anslag man begärde. Herr talman! Jag skulle vilja diskutera något om det nya regelverket eftersom detta förs fram. Många vill att vi ska vänta och se. Men de av de 5 000 personer som har sjukersättning som jag har mött det senaste halvåret - många gånger är detta ett resultat av en tidigare sjukförsäkring som inte fungerade - ber om hjälp att komma tillbaka, och det ger nu denna regering, medan den gamla regeringen låste in de här personerna. Jag har gjort många besök på försäkringskassor, och jag har läst Socialförsäkringsutredningens betänkande från Anna Hedborg. Det går naturligtvis inte att vänta och se. Det handlar om att ge människor hjälp och stöd att komma tillbaka, människor som bara satt hemma och väntade på ingenting. 770 000 personer befann sig i sjukförsäkringen när denna regering tog över. Många hamnade där därför att ingenting gjordes. Två år senare kunde regeringen presentera ett färdigt förslag, och den 1 juli 2008 trädde reglerna i kraft. Men vi lyssnade på Försäkringskassan och dess remissvar, och i full kraft var inte reglerna förrän den 1 januari i år. Dessutom har pengar, mer än vad man ville ha, avsatts för detta ändamål. Två år kan tyckas vara en kort tid om man jämför med att den förra regeringen inte lyckades göra någonting på tolv år, men två år är ingen kort tid om man är sjukskriven, sitter hemma och väntar på att någonting ska hända. Här har vi hört oppositionen klaga på alliansregeringen. Vad vill ni göra i stället? Vill ni återta den gamla utsorteringskedjan med passiva insatser och byta den mot denna regerings aktiva insatser? Jag kan i alla fall lova att vi i denna regering kommer att göra vad vi kan för att se till att Försäkringskassan kan ha den service som medborgarna förväntar sig av den. (Applåder)

anf.16 Veronica Palm (S):

Herr talman! För att göra det tydligt för socialförsäkringsministern och för kammaren: Jag vill ha en sjukförsäkring som håller hela vägen ut. Jag vill ha en sjukförsäkring som ger aktivt stöd tillbaka till arbete, som omfattar alla, som bygger på inkomstbortfallsprincipen och som inte har ett bästföredatum och du alltså inte kastas ut hur sjuk du än är. Så var den diskussionen avslutad! I två år har den här regeringen nu skyllt på andra. Finansministern skyller på bankerna, statsministern skyller på bilindustrin, jordbruksministern skyller på Konsum för de höga matpriserna och socialförsäkringsministern skyller på Försäkringskassan. Det kanske är dags att börja ta ansvar och sluta gömma sig bakom finanskrisen, för det här landet lever i dag mitt i en jobbkris, som ni är ansvariga för, en klimatkris, som ni faktiskt kan hantera om ni vill, och en otrygghetskris som sprider sig, där tilltron till trygghetssystemen och välfärdsförsäkringarna undergrävs när man inte låter Försäkringskassan få möjlighet att göra sitt jobb. Jag skulle önska att socialförsäkringsministern och regeringen tog ett ansvar för Försäkringskassan - inte för min skull, inte för att jag vill det utan för alla dem som drabbas varje dag, för alla oss som kan och sannolikt kommer att drabbas i framtiden och för tilliten till välfärdsförsäkringarna. Det är min sista önskan - inte för min skull, inte för att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet så tydligt har stått upp och sagt att Försäkringskassan behöver resurser, utan för det faktum att Försäkringskassan behöver resurser för att kunna göra ett fullgott arbete när det gäller skyddet och försäkringarna i välfärdssystemet. (Applåder)

anf.17 Solveig Zander (C):

Herr talman! Jag måste ställa frågan till oppositionen: Vill ni ha tillbaka det som rådde på 1990-talet och i början av 2000-talet, det som Gunvor G Ericson så tydligt beskrev med hjälp av en person som hade väntat i fem år som sjukskriven innan något gjordes, eller som det var att 140 personer per dag blev förtidspensionerade? Jag fick svaret av Veronica Palm när hon sade: Vi socialdemokrater vill att det ska vara en aktiv rehabilitering. Det är precis det som vi från alliansens sida har genomfört. Jag kan därför inte förstå vad ni, Veronica Palm, egentligen har synpunkter på. I själva verket vill ni att de passiva sjukskrivningarna ska fortsätta och att människor hamnar i utanförskap. Försäkringskassan har en läxa att göra, en läxa som fortfarande inte är gjord. Vi litar på att de fortsätter med den. Vi lyssnar nämligen på de synpunkter som kommer bland annat i mötet med kunden. Vi ser nu att nya kontor öppnas där människor har möjligheter till personliga kontakter. Man utökar öppettiderna och försöker att på alla sätt se till att kunden ska få den bästa servicen. När vi hade det öppna sammanträdet sade JO att en myndighet som Försäkringskassan, med så oerhört många reformer, måste vara beredd på nya reformer även under en omorganisation. Det betyder att Försäkringskassan har mycket att göra, men de är på god väg att lösa problemen på ett positivt sätt. (Applåder)

anf.18 Ulf Nilsson (Fp):

Herr talman! Flera av oss har talat om någon form av kompensation eller ränta när utbetalningarna eller handläggningen inte sker i tid. Det stöder jag. Det är bra att även ministern börjar tala om det. Det är en av de få saker som oppositionen tagit upp i dag. Sammanfattningsvis kan vi, efter flera debattrundor, konstatera att vi har en opposition där de tre partierna i dag inte har lämnat några gemensamma starka förslag till hur de vill garantera att socialförsäkringarna ska fungera i vardagen. Verkligheten är den att det tidigare regeringspartiet, Socialdemokraterna, var helt oförberedda på de problem som deras omorganisation av Försäkringskassan orsakade. Först nu, när problemen i Försäkringskassan genom offentlig debatt och kritik blivit uppenbara, har de högljutt börjat tala om dem. Jag vill upprepa att de nu försöker säga att det är alla de nya reglerna som Försäkringskassan inte klarar av. När man läser JO:s kritik och spekulation över olika orsaker får man inte alls den bilden. Jag konstaterar att vi inte fått något riktigt svar på frågan vilka förändringar oppositionen vill göra för att få Försäkringskassan att fungera bättre. Även om vi ser att Försäkringskassan nu fungerar bättre och bättre vill jag därför fråga: Vad vill ni göra? Vill ni avskaffa tandvårdsreformen, som jag nämnt som ett skräckexempel? Vill ni avskaffa jämställdhetsbonusen? Vill ni avskaffa möjligheten för förtidspensionärer att pröva att arbeta utan att gå miste om sin förtidspension? Nej, vi får inga svar. Det viktigaste för mig, Folkpartiet och alliansen är att människor känner förtroende för socialförsäkringarna, och jag tror att vi är på rätt väg. Nu är siffrorna - antalet som får en bra handläggning inom en månad - bättre än de var när den tidigare regeringen lämnade över regeringsmakten 2006. Vi är på rätt väg, och regeringen är handlingskraftig. Däremot har vi inte fått några bra förslag från oppositionen. (Applåder)

anf.19 Lars Gustafsson (Kd):

Herr talman! Jag skyller inte på klimatet. Jag tror att han som skapade klimatet gjorde världen beboelig. Han är mycket klyftare än vi i denna kammare. När det gäller Försäkringskassan fick jag i höstas ett mejl från en förtvivlad kvinna. Hon fick en skada 1989, och nu var hon orolig för sin sjukförsäkring. Jag skyller inte på någon annan än Socialdemokraterna och de regeringar som inte tagit tag i detta. En människa ska väl inte 19 år senare behöva vara orolig för sin sjukförsäkring; då är det något som är totalt fel. Att i det läget säga att vi inte ska göra något på grund av att en myndighet har svårt att organisera sig vore oförskämt. Det vore en kränkning av denna kvinna. Vi har haft alldeles för många sådana. Det innebär inte att saker och ting är bra. Jag är inte glad över att handläggningstiderna varit så långa. Jag har grannar som råkat ut för det. Det är helt orimligt. Men det är ett myndighetsansvar att tala om det i tid. Vi kan bara besluta utifrån de uppgifter vi får. Vi kan inte besluta utifrån vad 349 personer i kammaren tycker. Det är vad jag menar. Blanda inte in finanskris och annat! Det var inte på grund av finanskris som kvinnan blev påkörd. Jag är helt övertygad om att den inriktning som nu finns och det arbete vi gör kommer att leda till en förbättring. Det gäller dock att fortsätta att hålla fast vid att reglerna ska vara korrekta. Man ska också få besked och hjälp samt utbetalning i tid. Det är det viktiga för medborgarna, och det har vi ansvar för. Det ska vi lägga resurser på. Vi ska inte hälla dem i tomma kärl som läcker. Vi vill se till att kärlen både är täta och kan bli överfyllda så att alla får del av överflödet. (Applåder)

anf.20 LiseLotte Olsson (V):

Herr talman! Jag ska börja med att lugna Solveig Zander. Vi vill verkligen inte ha tillbaka det system som var tidigare. Det var ett system som tillät den borgerliga regeringen att 1993 pensionera 63 000 - om man nu ska prata historia, vilket alliansen verkar vara intresserad av och förtjust i. Vi vill ha ett rättvist, solidariskt uppbyggt, generellt välfärdssystem. Folk ska våga vara sjuka, kunna lita på att få sina pengar i tid och veta att systemet fungerar. Vi ska vara beredda att betala för vår gemensamma välfärd. Det som alliansen nu har raserat kommer vi att ändra på 2010. När vi började dagens debatt hade jag en förhoppning om att ministern skulle ha med sig ett positivt besked om vad hon och regeringen hade för avsikt att göra för att ge Försäkringskassan upprättelse och en verklig möjlighet att utföra sitt uppdrag. Tyvärr kom ministern tomhänt till dagens debatt. Det enda vi fått höra från högeralliansen är att de skyller ifrån sig och dribblar med siffror. År 2007 betalade Försäkringskassan ut 436 miljarder till sjuka, småbarnsföräldrar, pensionärer, personer med funktionshinder, personer som behövde tandvård och så vidare. Utgifterna motsvarar nästan halva Sveriges statsbudget och är avgörande för alla medborgares trygghet. Att servicen är god är således av stor betydelse. Därför undrar jag: Hur ska inspektionen kunna göra något åt situationen vid Försäkringskassan när regeringen inte är villig att tillskjuta resurser? Jag skulle vilja avsluta med att än en gång återge vad Försäkringskassan säger, nämligen att en utebliven budgetförstärkning skulle innebära en mycket allvarlig situation för Försäkringskassan. Försenade utbetalningar, bristande kvalitet, sämre måluppfyllelse inom sjukförsäkringen, sämre service och arbetsmiljörisker är de områden där man ser de allvarligaste följderna av en utebliven budgetförstärkning. Alliansen har nu chansen att ge kassan en reell möjlighet att klara av sitt uppdrag. Jag vädjar därför: Ta chansen och rädda det som räddas kan! Låt mig tillägga att om vi hade haft makten skulle jag verkligen ha tagit kassans oro och signaler på allvar. (Applåder)

anf.21 Gunvor G Ericson (Mp):

Herr talman! Ministern talar om problemen som om hon inte var ansvarig. Det är antingen den förra regeringens fel eller kassans fel. Ministern och övriga borgerliga företrädare har inte sagt ett ord i dag om hur de och regeringen vill förbättra förutsättningarna för Försäkringskassan så att människor åter ska kunna lita på den. Det handlar om mötet med kunden, och det har vi inte hört någonting om. Uppenbarligen tycker man att det fungerar bra som det är. Det sades visserligen att man nu, i vanlig ordning, ska bereda ärendet för att se om det kanske behövs lite mer pengar. Solveig Zander lyssnar uppenbarligen inte på vad vi säger. Miljöpartiet vill ha ett nytt trygghetssystem som ger människor verklig möjlighet att kunna komma tillbaka. Er modell, Solveig Zander, är att lämna pengarna för rehabilitering till sjukvården och samtidigt införa skarpa tidsgränser. Men det systemet fungerar inte. Den tjej som jag tidigare berättade om behöver hjälp för att komma in på studier, men den hjälpen får hon inte av Försäkringskassan med det regelverk som ni infört. Det måste ni ta ansvar för! Försäkringskassan måste jobba efter de regler som ni sätter upp. Det är de som har att utföra sitt uppdrag enligt det regelverk som ni skapar. Några andra regelverk kan de inte arbeta efter. Krisen i Försäkringskassan handlar om det som regeringen har satt upp spelregler för. Ta ert ansvar! Var en regering! (Applåder)