anf.1 Talman Per Westerberg (M):
Ärade riksdagsledamöter! Jag vill hälsa er välkomna till dagen då det nya riksdagsåret formellt börjar. Men i år är det annorlunda då denna dag har ett starkt drag av sorg över sig.
I mitten av augusti nåddes vi av två tragiska besked - att ledamöterna Johnny Munkhammar och Carina Moberg hade avlidit, båda efter en tids sjukdom. Några veckor senare fick vi ytterligare ett dödsbud - att ledamoten William Petzäll hade gått bort.
I dag står deras platser i kammaren tomma och påminner oss om att tre människor har ryckts bort alldeles för tidigt. Vi är många här i dag som känner sorg och saknad över att plötsligt ha förlorat tre kamrater och kolleger.
Ärade ledamöter! Den 13 augusti fick vi veta att Johnny Munkhammar hade lämnat oss. Våra tankar går i denna stund till Johnnys anhöriga och närmaste, hans hustru Linda och deras två mycket små döttrar.
Johnny Munkhammar föddes den 24 september 1974 och var hemmahörande i Österskär. Han utbildade sig till statsvetare och nationalekonom vid Uppsala universitet och verkade länge som debattör, författare och opinionsbildare innan han 2008 blev medlem i Moderaterna och kom in i riksdagen 2010.
Under nuvarande mandatperiod var Johnny suppleant och verksam i skatteutskottet där han för Moderaternas del ansvarade för frågor som rörde europeiska skattefrågor och sociala skattereformer såsom nystartszoner. Han var även ordförande för skatteutskottets utvärderingsgrupp.
Johnnys engagemang för att förändra Sverige började tidigt. Att han var en varm anhängare av frihetliga idéer gjorde honom, redan innan han blev riksdagsledamot, till en väl etablerad debattör och författare. Få som följt svensk politisk debatt under 2000-talet har kunnat undgå att lägga märke till Johnny.
Hans målsättning var att bygga ett bättre Sverige, och hans vision var att skapa ett samhälle där alla fullt ut har möjligheten att utveckla sitt liv oavsett bakgrund och härkomst. Frågor som social rörlighet, välfärd och ekonomisk frihet blev därför centrala frågor för Johnny att arbeta med.
Johnny beskrev sig själv som en principfast pragmatiker, och han ville som riksdagsledamot kombinera en stark idépolitisk övertygelse med välgrundade och konkreta reformförslag. Det var något han lyckades väl med, inte minst i utvecklingsarbetet med Moderaternas ekonomiska politik.
För Johnny var det internationella perspektivet alltid närvarande, och han var en stor Europavän. Öppenheten och samarbetet mellan länder var centralt för honom. Hans idéer och reformengagemang gjorde därför inte enbart avtryck i Sverige utan väckte även internationellt intresse. Under sin tid som riksdagsledamot reste han bland annat till ett flertal länder, som USA och Sydkorea, för att debattera för och inspirera till fler reformer.
Med ett brinnande engagemang, nyfikenhet och breda sakkunskaper vann han respekt och vänner i breda läger och över partigränser. Hans debattlust var stor, och han deltog med iver i kammarens debatter, alltid övertygad om det goda argumentets betydelse och vikten av sakliga och intensiva debatter.
Men lika skarp som Johnny var i talarstolen, lika varm var han som människa. Han sågs ofta skratta med sina motståndare efter en tuff debatt. Skrattet och omtanken låg aldrig långt borta.
Johnny var en fighter. När han fick det ödesdigra beskedet om sin sjukdom valde han att tackla det på samma sätt som han antog andra utmaningar i livet: med energi, kämpaglöd och optimism. Även under hans envisa kamp mot den svåra sjukdomen - en kamp som vi andra kunde följa på Facebook - höll han humöret och energin uppe. Han var verksam in i det absolut sista och en inspiration för oss alla. Även i den svåra tid när de egna krafterna avtog var han den som gav energi och kraft till sin omgivning.
Ständigt aktiv. Ständigt verksam. Johnny hann med mycket under sina nästan 38 år i livet. Han var författare, pr-konsult, ledarskribent, tankesmed, företagare och riksdagsman. Titlarna, uppdraget och arbetsgivare kunde variera, men hans fokus och arbete var ändå desamma. Han var en liberal folkbildare med outtröttlig energi och ständig framtidstro.
Johnny Munkhammar var en mycket uppskattad kollega och vän och inte minst en stolt familjefar. Han lämnar ett mycket stort tomrum efter sig.
Ärade ledamöter! Våra tankar går också i denna stund till Carina Mobergs anhöriga och närmaste - hennes make Johnny och deras små barn. Den 15 augusti nåddes vi av det dystra beskedet att en stark politisk kraft, en driven person som gick in för sitt demokratiska uppdrag med både mod och pliktkänsla, gått ur tiden.
Carina Moberg föddes den 17 april 1966 och var hemmahörande i Huddinge kommun. Hon utbildade sig till sjukgymnast och engagerade sig politiskt. Hon började sin politiska karriär i SSU i början av 1980-talet och kom in i riksdagen 1994. Under innevarande mandatperiod var Carina ledamot i riksdagsstyrelsen och suppleant i ledamotsrådet, skatteutskottet samt EU-nämnden. Hon var också Socialdemokraternas gruppledare under perioden 2011-2012.
Carina var en mycket erfaren riksdagsledamot. Under sina 18 år i riksdagen hade hon många tunga uppdrag, till exempel som ordförande i civilutskottet och som vice ordförande i trafikutskottet.
Men det var kanske i rollen som gruppledare som vi fick se Carina blomma ut. Som gruppledare representerade hon sitt parti i samrådsfrågor kring ledningen av riksdagens arbete. I den här för riksdagen utomordentligt arbetstyngda och centrala rollen var Carina alltid aktiv och engagerad. Hon fick hantera såväl komplicerade frågor som frågor av mer praktisk art. För mig som talman är samarbetet med gruppledarna mycket betydelsefullt. Kontakterna och samarbetet med Carina i den här rollen satte jag stort värde på.
Carina var en person som verkligen stod upp för de värden hon trodde på. Hon var rak, ärlig och kunnig. Bakom hennes ofta strikta och professionella yta bultade ett mycket stort hjärta. Det är många som har fått uppleva det. Carinas tid med oss i riksdagen blev som sagt nästan 18 år. Många av de brev som kommit in till oss visar att hon var uppskattad och omtyckt både inom sitt parti Socialdemokraterna och över partigränserna av sina kolleger här i kammaren. Ord som återkommer hela tiden är "integritet" och "värme".
Hon engagerade sig tidigt i bostadsfrågor och drev dem som ledamot och sedan som ordförande i civilutskottet. Hon brann för upprustningen av miljonprogrammen och arbetade med många organisationer som utvecklade områdena och stred för utbildning och arbete.
Många av oss som jobbat med Carina lyfter också fram att hon aldrig tog något för givet. Hon var tacksam för varje tjänst och varje del i arbetet. Carina lade stor vikt vid att aldrig tappa kontakten med livet utanför riksdagens väggar. Hon personifierade det fina med svensk demokrati - jordnära stod hon mitt i vardagen samtidigt som hon axlade rollen att fatta svåra politiska beslut.
Vi vet också att med samma passion som hon tog sig an politiken, försvarade hon tiden med sina barn. Hon skjutsade dem till skolan varje morgon för att få träffa och tala med dem och var otroligt engagerad i deras liv och intressen.
Carina engagerade sig också personligen i grannars och bekantas levnadsöden och levde efter tydliga principer om medmänsklighet och solidaritet. Hon var den som stod längst på torget och delade flygblad, den som gav sig ut för att möta människor både i med- och motgång.
Vi kommer ihåg Carina som en social och ambitiös kollega, en oerhört hjälpsam person som vi nu tackar och hyllar för hennes insatser i riksdagen och samhället. När en kollega går ur tiden påminns vi alla om livets förgänglighet. Sorgen drabbar oss. Carina Moberg kunde se det goda i människor, och hon tog verkligen vara på livet - det är unika och beundransvärda förmågor.
Vi har förlorat en uppskattad kollega, en stor värme, och en respekterad och älskad vän, mamma och hustru.
Ärade riksdagsledamöter! Våra tankar går även till William Petzälls anhöriga och närmaste, hans mamma Annika och hans pappa Hans och deras närstående.
William Petzäll, en talangfull och engagerad politiker, lämnade oss plötsligt den 1 september. När en ung människa dör är sorgen oövervinnerlig.
William Petzäll föddes den 26 augusti 1988 och var hemmahörande i Borås kommun. William började sin politiska bana tidigt i livet. Nyss fyllda 18 år drev han på egen hand ett kampanjarbete för att ta sitt parti Sverigedemokraterna in i kommunfullmäktige i Borås. Dag efter dag fick Boråsborna bekanta sig med den unge killen som invid de övriga partiernas valstugor på Stora torget i Borås ställde upp sitt bord med flygblad, skrifter och kaffe.
År 2010 kom William in i riksdagen där han blev ersättare i flera utskott.
William var en politisk naturbegåvning, en person med stark karisma och politisk vilja. Helt utan hjälp eller träning hade han en retorisk förmåga som få, och han hade en oerhört stark inre drivkraft att göra skillnad och att våga lyfta frågor som andra gärna tystar. Hans debattglädje, engagemang och verbala förmåga syntes inte minst här i kammaren.
William var ung, bara 22 år, när han kom in i riksdagen, men han tog för sig i politiken och gillade att utmana. Denna djärvhet visade han redan tidigt i livet. När han som liten grabb började i en judoklubb valde han att ta sig an den största killen i träningslokalen. När han åkte skidor var det bara de svarta backarna som gällde.
I september 2011 gick William och Sverigedemokraterna skilda vägar, men han valde att stanna kvar i riksdagen. Ambitionen var att använda sin riksdagsplats som en plattform för att driva frågor kring beroendevård. I sina anföranden och under debatterna i kammaren resonerade William ofta kring den undergång och förstörelse som missbruk kan leda till. Och han gjorde det med en skoningslös skärpa. Han satte ord på vad det innebär att vara beroende och berättade om de mörka sidorna hos en missbrukare. Han återkom ofta till att han talade av egen erfarenhet, och han tog upp den totala utsatthet en missbrukare upplever.
William valde att vara öppen med sitt missbruk. Det är inget lätt val för en ung riksdagsledamot som ständigt är påpassad. Det är en mörk sida som många nog helst inte vill ska nå offentlighetens ljus. Men William hade mod och integritet att spela med öppna kort. Och så här efter hans bortgång kan man konstatera att den debatt som han initierade nu har nått långt utanför riksdagens kammare.
Samtidigt som William brottades med sig själv och sitt inre var han mån om att inte göra sin omgivning besviken. Han kämpade och höll god min och uppträdde självsäkert utåt. Samtidigt som han kämpade med sig själv månade han om sina medmänniskor, inte minst sin mamma.
Många minns William som en kille med stort hjärta och stark inlevelse. En bra mentor och kompis som uppmuntrade både ledamöter och kanslipersonal till att se möjligheter och växa i sina roller. En person med mycket humor och som gärna bjöd på sig själv. En kille som alltid hade ett leende på läpparna och ett särskilt sinne för det roliga i livet.
William kämpade för att bli kvitt sitt missbruk. Det var en kamp som han tyvärr inte vann. I september nåddes vi alltså av beskedet att en samhällsengagerad ung mans liv slocknat.
William Petzäll brände sitt ljus i båda ändar och rycktes bort alldeles, alldeles för tidigt. Han blev bara 24 år.
Vi har förlorat en politisk talang, en uppskattad vän, en djupt älskad son och ett kärt barnbarn.
Vi hedrar nu Johnny Munkhammar, Carina Moberg och William Petzäll med en tyst minut.