Björck, Patrik (S) besvaras av
anf.24 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):
Herr talman! Patrik Björck har frågat mig dels om jag är beredd att ta till lagstiftning för att komma till rätta med problemet med de ojämställda bolagsstyrelserna, dels om jag kommer att driva på jämställdhetsarbetet i EU och därmed också verka positivt för kvotering till bolagsstyrelser på EU-nivå.
Låt mig först säga att jag delar Patrik Björcks uppfattning att det är ett slöseri med resurser att inte ta till vara kvinnors kompetens. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser har under 20 års tid ökat från drygt 2 procent till drygt 23 procent. Det går framåt, men det går långsamt.
Patrik Björck har frågat mig om jag är beredd att verka för lagstiftning för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Jag är inte beredd att verka för lagstiftad kvotering till bolagsstyrelser, men det finns andra sätt att verka för en positiv förändring.
Vid sidan av lagstiftning finns också åtaganden inom den svenska koden för bolagsstyrning. Min uppfattning är fortsatt att det är ägarnas ansvar - och intresse - att ta till vara den samlade kompetens som finns bland både kvinnor och män. Det är anmärkningsvärt att näringslivet inte fullt ut tar hänsyn till den självreglering de infört för att främja jämn könsfördelning i styrelserna. Tittar vi på de statligt ägda bolagens styrelser kan vi se att staten sedan flera år tillbaka har en nästan jämn könsfördelning i sina helägda bolag med 49 procent kvinnor och 51 procent män. Om man tittar på de statligt helägda bolagen och de bolag där staten är delägare sammantaget kan man se att andelen kvinnor är 46 procent och andelen män 54 procent. Det borde inte vara så svårt för det privata näringslivet att på samma sätt som staten ta till vara kvinnors kompetens och öka andelen kvinnor i sina styrelser.
I de kommunala bolagsstyrelserna ser det dess värre inte lika bra ut. Det är alldeles för många män och alldeles för få kvinnor. Där måste vi politiker ta vårt ansvar som representanter för ägarna och öka andelen kvinnor.
Sverige ska fortsätta att vara en stark kraft för ökad jämställdhet i EU. Regeringen arbetar på olika sätt gentemot kommissionen och i ministerrådet för att driva arbetet framåt för en ökad jämställdhet, bland annat vad gäller att öka andelen kvinnor i styrelser och ledningsgrupper.
Sverige har till exempel lyckats stärka jämställdhetsdimensionen i EU 2020. Sverige har också varit drivande när det gäller att stärka jämställdhetsperspektivet i förhandlingarna om EU:s nästa fleråriga budgetram.
Jag utgår ifrån att Patrik Björck redan vet att regeringen inte är beredd att verka för lagstiftad kvotering på EU-nivå. Det är dock - som jag i olika sammanhang framhållit - en fråga om ägarnas ansvar, men också en fråga om att stå upp för subsidiaritetsprincipen. EU:s arbete för jämställdhet ska däremot stå fortsatt starkt.
anf.25 Patrik Björck (S):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som jag skulle vilja gå igenom. Visserligen säger statsrådet att hon delar min uppfattning, och det är gott och väl. Men det räcker inte att dela en uppfattning. Man måste också verka i uppfattningens riktning. Annars blir det ett ganska meningslöst statement.
Statsrådet säger att det går framåt - visserligen långsamt, men dock framåt. Jag håller inte riktigt med om detta. Jämställdhetsarbetet som helhet har stannat upp helt i Sverige och trampar numera vatten. Det gäller även bolagsstyrelserna; det har stannat upp. Det går inte ens framåt längre. Detta är ett bekymmer. Delar man då min uppfattning att det är slöseri med resurser att inte ta till vara kvinnors kompetens borde man vara mer bekymrad än statsrådet är.
Herr talman! Statsrådet säger också i sitt svar att det finns andra sätt att verka för en positiv förändring. Då tycker jag att det borde vara på sin plats att statsrådet förklarar vilka andra sätt det är fråga om. Annars blir också det ett meningslöst statement. Vilka är de andra sätten att verka för en positiv förändring? Om de nu finns och är så väl kända för statsrådet, varför använder inte statsrådet i så fall alla de andra kraftfulla åtgärderna för att få i gång arbetet för en jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna? Det finns många frågor, som sagt.
Statsrådet säger att det är ägarnas ansvar. Det må vara hänt. Hon säger att det ligger i deras intresse. Det har vi inte sett någonting av; då skulle utvecklingen ha fortsatt. Statsrådet tycker att det är anmärkningsvärt att näringslivet inte tar hänsyn till sina egna regler och främjar jämn könsfördelning. Den uppfattningen kan jag dela med statsrådet, herr talman, men jag drar slutsatser av mina analyser när jag konstaterar hur samhället ser ut. Jag konstaterar inte bara att det är på ett visst sätt, utan jag vill naturligtvis att man ska ändra på detta.
Statsrådet säger också att det inte borde vara svårt för det privata näringslivet att på samma sätt som staten tillvarata kvinnors kompetens och öka andelen kvinnor i sina styrelser. Det tycker inte jag heller, herr talman. Men problemet är att man inte gör detta. Då är det politikens, regeringens och statsrådets ansvar att se till att det händer någonting, om man delar min uppfattning att det är viktigt att man tillvaratar kvinnors kompetens.
Herr talman! Sedan kommer statsrådet in på den svenska regeringens agerande i EU. Här blir jag lite konsternerad, måste jag säga. Statsrådet säger att Sverige ska fortsätta att vara en stark kraft för ökad jämställdhet. Men i dag har Sverige blivit en bromskloss. I dag stänger Sverige dörrarna för jämställdheten i EU-arbetet. I dag motverkar den svenska regeringen aktivt jämställdhetsarbetet och kommissionens arbete för jämställdhet i EU.
Detta är en oerhört trist utveckling. Sverige har under en lång följd av decennier gått mot ett mer jämställt samhälle, även om det finns en lång väg kvar. Nu har vi under den borgerliga regeringen inte bara stannat upp i jämställdhetsarbetet här hemma. Vi motverkar också aktivt jämställdhetsarbetet i EU.
Statsrådet säger att man ska stödja ministerrådets arbete för att driva "framåt för en ökad jämställdhet, bland annat vad gäller att öka andelen kvinnor i styrelser och ledningsgrupper", och det får vi väl hoppas att man gör. Men då är det lite synd att man går in och blockerar kommissionens förslag om att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser.
Svaret väcker som sagt ett antal frågor och funderingar kring hur regeringen och statsrådet arbetar med detta. Den viktigaste frågan handlar naturligtvis om de där andra sätten att verka för en positiv förändring. Jag skulle vilja ha reda på vilka de är och varför inte statsrådet använder sig av dem om de finns.
anf.26 Johan Johansson (M):
Herr talman! Frågan om könskvotering i bolagsstyrelser är på tapeten igen. Orsaken är att proportionen mellan kvinnor och män i företags styrelser inte har utvecklats i önskvärd takt. Alltså bör politiker komma in och rätta till denna felaktighet som fortsätter år efter år, om man nu följer den logik som förespråkarna för detta synsätt har.
Herr talman! Själv tycker jag att det är önskvärt att ha en någorlunda jämn könsfördelning i företags styrelser. Men eftersom Sverige är ett exportberoende land tror jag att det är än viktigare att vi har internationell erfarenhet, erfarenhet av främmande kulturer, språkkunskaper och kännedom om marknader. Det är av strategisk betydelse. I svenska små, medelstora och stora företags styrelser finns det naturligtvis skillnader mellan könen. Men jag tror att dessa andra skillnader är av större betydelse.
Att det kvoteras på valsedlar och i offentligt ägda bolag är en sak, men jag har svårt att förstå att det ska gälla för privata företag. I privata företag har ägarna ansvar för att utveckla företaget, de har ansvaret för att tillsätta en kompetent styrelse och det är deras ansvar att göra de avvägningar som krävs för styrelsens sammansättning. Lyckas de väl tjänar företaget pengar. Lyckas de inte förlorar deras investering i värde. Ägarna har ansvaret för både upp- och nedsidan av sina beslut.
anf.27 Andreas Norlén (M):
Herr talman! Det är ett faktum att det finns få kvinnliga ledamöter i börsbolagens styrelser. Det är också ett faktum att detta inte är någon tillfällighet. Det finns säkert en mängd faktorer som förklarar detta förhållande, till exempel att män tenderar att välja män inom näringslivet, att det finns gamla nätverk som påverkar. Det avspeglar också att det finns relativt få kvinnor på toppositioner inom näringslivet, för det är ju från den kretsen av ledande chefer som man ofta rekryterar styrelseledamöter. Det är givetvis inte tillfredsställande, precis som statsrådet framhöll.
Det är angeläget att män och kvinnor har lika goda förutsättningar att göra karriär i näringslivet, såväl att nå chefsposter som att få styrelseuppdrag. Innebär det då att kvotering är en god idé? Det enkla svaret är nej.
Allmänt sett finns det skäl att vara tveksam till kvotering som metod, oavsett vilken typ av rekrytering det handlar om, eftersom kvotering innebär en tydlig risk att man inte ser individerna utan enbart betraktar människor som delar av olika kvotgrupper.
Även om man lämnar den diskussionen är det lätt att se att kvotering är särskilt olämplig just när det gäller rekrytering till bolagsstyrelser. Det beror på styrelseuppdragets särskilda förtroendekaraktär och dess koppling till ägandet av företaget.
En bolagsstyrelse har i uppgift att, som det heter i aktiebolagslagen, förvalta bolagets angelägenheter, och det är ett mycket vitt mandat. Det handlar om att fatta beslut om vilka åtgärder som helst som inte strider mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Det handlar alltså om att utöva all den makt som tillkommer företagets ägare, att tillvarata ägarnas intressen i varje detalj mellan bolagsstämmorna. Då är det, herr talman, av central betydelse att ägarna fritt får välja vilka individer som ska tillvarata deras intressen och utöva deras rätt.
Om jag behöver hjälp att tillvarata mina intressen, om jag behöver en ekonomisk konsult för att få råd om min ekonomi eller en advokat för att få hjälp i en rättegång, är det en självklarhet att jag ska få välja den person som jag har allra störst förtroende för utan statliga pekpinnar. På samma sätt förhåller det sig med dem som äger ett företag och som ska välja vilka som ska sitta i deras styrelser och tillvarata deras intressen. Det måste de få göra efter eget gottfinnande.
Jag delar uppfattningen att det vore bra med fler kvinnliga ledamöter i börsbolagens styrelser. Jag tror att det skulle ha ett antal positiva effekter. Men debatten förs i fel forum. Om Patrik Björck vill åstadkomma en reell förändring eller omsätta det engagemang som han ger uttryck för till att lyfta fram kvinnor inom näringslivet, då vill jag uppmana Patrik Björck att köpa aktier i de svenska börsnoterade företagen - det räcker att han köper en i varje - att han beger sig till bolagsstämmorna, nominerar kandidater till bolagens styrelser, kompetenta kvinnor som han känner till, och med samma emfas som i denna kammare pläderar för att de personerna är de bästa att tillvarata bolagens och ägarnas intressen. Det vore att konstruktivt angripa problemen.
Jag är själv riksdagsledamot från Östergötland. Jag har köpt några få aktier i Saab AB, som är Östergötlands största privata företag, och i egenskap av aktieägare skrivit ett öppet brev till styrelseordföranden Marcus Wallenberg och sagt att det är bra att Saab har lite fler kvinnor i sin styrelse jämfört med tidigare men att mer borde göras, att det är en lång väg kvar innan Saab, Östergötlands största företag, har en jämställd styrelse och tillvaratar kvinnors kompetens på bästa sätt. Det tycker jag är det sätt som jag kan bidra med för att främja att fler kvinnor får ledande positioner i näringslivet. Jag tycker att Patrik Björck kunde följa det exemplet.
anf.28 Hillevi Larsson (S):
Herr talman! När man talar om EU brukar man kanske inte lyfta fram att de har gått före Sverige i jämställdhetsarbetet, men i vissa frågor har de faktiskt gjort det. När det gäller diskriminering av kvinnor i arbetslivet stärkte vi faktiskt vår lag när vi gick med i EU. Men i många andra avseenden kan man säga att vi ligger i framkant och att EU ligger lite i bakvattnet.
När det nu kommer en tydlig fråga där ansvarig EU-kommissionär faktiskt vågar ta ställning för könskvotering tycker jag att det är sorgligt att Sverige som ett föregångsland när det gäller jämställdhet blockerar förslaget. Jag tycker att det är tragiskt, därför att denna modiga kommissionär behöver ju i stället allt stöd hon kan få.
Det är såklart viktigt för näringslivet att jämställdheten ökar där, men det är också en symbolfråga som man inte ska underskatta betydelsen av att kvinnor bör vara med även på höga positioner. Det ger också positiva ringar-på-vattnet-effekter i hela samhället.
Jag vill göra en jämförelse med Norge, som har vågat gå före i den här frågan. År 2002 eller 2003, däromkring, lagstiftade de om att det skulle vara minst 40 procent av det ena könet i de börsnoterade bolagens styrelser. I det här fallet var det då kvinnor. Det var ingen risk att det skulle bli 40 procent män, utan det var 40 procent kvinnor. Från en dag till en annan ändrades bolagsstyrelserna totalt i Norge. Från att 77 procent av de börsnoterade företagen inte hade en enda kvinna i börsbolagens styrelser gick det till minst 40 procent kvinnor, så det var en revolution.
Det fanns farhågor inför denna lagstiftning som lyftes fram offentligt för att det skulle leda till ett stort kompetenstapp, att dessa styrelser helt enkelt skulle bli mycket mindre kvalificerade. Det visade sig sedan att det blev precis tvärtom. Utbildningsnivån hos dem som satt i bolagsstyrelserna höjdes. Man kunde se att kvinnorna faktiskt hade högre utbildning än männen. Man kunde också se att medelåldern sänktes, att det var unga välutbildade kvinnor som kom in. Och det fanns ingen indikation på att det här skulle försämra deras möjligheter ekonomiskt. Det finns en mycket bred och omfattande forskning som visar att mångfald leder till ökad lönsamhet, inte minst mångfald när det gäller att få in kvinnor och inte bara män.
Det finns en tendens att ta den enkla vägen. Det är de som man redan känner, de som man kanske redan umgås med, som man rekommenderar. Och ofta rekommenderar man någon som liknar en själv. Det kan också vara omedvetna processer där män föreslår andra män som liknar dem själva. Det blir ett sätt att utestänga kvinnor, även om det inte sker medvetet.
Jag tycker att Norge är ett väldigt bra exempel. Det är ett land som liknar vårt väldigt mycket. Vi ligger nära Norge. Man har kunnat se vad som hände när de införde den här lagen, att det faktiskt fick positiva effekter.
Det finns forskning som visar, inte just i det norska exemplet för det är ju ganska färskt, att när man tar steget att släppa in kvinnor på ledande positioner sprider sig jämställdhetsarbetet. Det ökar chansen för fler kvinnor att hamna i chefspositioner, för det är ju inte samma sak att sitta i en styrelse och att bli chef. Och det finns en tendens att jämställda styrelser rekryterar mer jämställt. Dessutom får yngre kvinnor förebilder, och bara av den anledningen har de lättare att komma in och få chefspositioner. Jag tycker därför att det är ett bra förslag som inte ska avfärdas.
anf.29 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att det är ett mycket bra svar som statsrådet har givit här, särskilt meningen: Det är ett slöseri med resurser att inte ta till vara kvinnors kompetens. Det är en nyckelmening i de här sammanhangen.
Ibland, herr talman, måste man vända på frågan. Och jag vill ställa frågan: Skulle jag vilja bli inkvoterad i vad det än vara må? Svaret är absolut nej. Män vill inte bli inkvoterade. Jag är helt övertygad om detta. Det gäller inte bara i bolagsstyrelser, utan det gäller också i den viktiga frågan om politisk representativitet.
Jag ska ta något exempel här som visar hur viktigt det är att inte kvotera, eftersom vi nu diskuterar detta också i EU-sammanhang. Sverige har haft tre EU-kommissionärer sedan vi kom med 1995. Den första var en kvinna - Anita Gradin. Hon var en utmärkt företrädare för Sverige. Den andra var en kvinna, nämligen Margot Wallström - en utmärkt företrädare för Sverige. Den tredje är en kvinna, nämligen Cecilia Malmström - en utmärkt företrädare för Sverige.
Herr talman! Det är en himla tur att vi inte har haft någon kvotering på den här punkten så att vi skulle behöva välja bort någon av dessa. Ännu värre hade det varit, herr talman, om vi hade haft ett annat sammanhang och tittat på dem som har företrätt mitt lilla parti, Folkpartiet, i EU-parlamentet. Det har varit 50 procent fler kvinnor än män. De är i och för sig inte så många, men ändå. Hur skulle det ha varit vid det senaste valet? Vi skulle vara tvungna att ta bort Marit Paulsen därför att det skulle ha varit för många kvinnor, bland andra hon. Hon skulle inte ha fått plats om vi skulle ha haft 40-procentsregeln i politiken. Det finns något som heter väljarmakt, och det finns något som heter konsumentmakt, som ni var inne på. Den ska man använda för att befrämja detta i bolagsstyrelser och så vidare. Det kan man gott göra.
Varför blir man föreslagen i en bolagsstyrelse eller i ett politiskt sammanhang över huvud taget? Jag skulle vilja säga att det finns tre kriterier som är genomgående. Det första är skicklighet och kunskap. Det är det som är det allra viktigaste. Det andra är lämpligheten - vad man kan göra i framtiden för bolaget, partiet eller vad det nu är. Det tredje är någonting som är mindre viktigt, nämligen representativitet. Vi har i Sverige haft en övertro på representativiteten. Vi tror att den har varit så väldigt betydelsefull för det förtroendeskap man ska utöva.
Vi har haft någonting som hette Thamprofessurer och som kom att betraktas som en andra gradens professurer. Det var inte bra. Det var inte bra för kvinnor över huvud taget att vi fick in detta. Det måste vara kompetens, skicklighet och lämplighet som är avgörande. Därför tycker jag att vi ska se till att vidarebefordra den goda kompetens som svenska kvinnor besitter och inte kvotera in dem i något enda sammanhang.
Herr talman! Jag vill inte verka för att jag ska bli kvoterad till någonting. Det är den centrala frågan.
anf.30 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):
Herr talman! Regeringen anser att lagstiftad kvotering till bolagsstyrelser är en dålig politik här hemma. Då kan det inte helt plötsligt bli en bra politik bara för att den förs på EU-nivå. Det är självklart att dålig politik här hemma är dålig politik också på EU-nivå. Men vi välkomnar att kommissionen tänker ett varv till.
Jag tror att det är många här inne som kommer att tacka regeringen för att Sverige reagerade mot det som kommissionär Reding var på gång att lägga fram. Jag är övertygad om att vi kommer att få bättre förslag när vi tänker igenom detta ett varv till och när Reding återkommer med de förslag som hon nu avser att återkomma med. Då får vi ta det hela därifrån: Hur hjälps vi åt för att se till att det blir så bra som möjligt för alla medlemsstater?
Det finns andra saker man kan göra. Staten har lyckats. Vi kan fungera som ett bra exempel till näringslivet när det gäller att lära sig hur man gör. Det måste inte lagstiftas om allt man ogillar. Jag ogillar starkt att näringslivet inte tar till vara kvinnors kompetens i vårt land. Jag tror verkligen också att vi förlorar på att näringslivet inte gör det. Men det betyder inte nödvändigtvis att detta måste mötas med lagstiftning och med tvång. Trots allt har vi en äganderätt som jag menar bör ges större respekt än vad som ibland visas i denna kammare.
Jag tycker att vi ska föregå med gott exempel som ägare, som vi har gjort. Näringslivet kan då lära sig. Jag menar också att näringslivet bör ta sitt ansvar och i större utsträckning följa den bolagskod som de har kommit överens om. De ska se till att förklara varför det ser ut som det gör i bolagsstyrelserna. Om de inte lyckas rekrytera jämställda styrelser ska de förklara för oss medborgare och för oss politiker varför det ser ut som det gör. Jag håller med Patrik Björck om att det kan skötas på ett bättre sätt.
Jag tror också att det är viktigt att skapa förutsättningar för kvinnor att utvecklas och göra karriär i arbetslivet. Det kanske inte är det största hindret för kvinnor i dag, men när jag talar med kvinnor i karriären och försöker utröna vad de hade behövt eller vad de behöver för att kunna få livet att gå ihop med den karriär de gör landar de alla i svaret: Vi behöver få mer tid. Vi behöver befrias mer från hushållsarbetet, få hjälp med barnomsorg, få hjälp med barnen efter förskolans stängning och så vidare.
Där finns satsningar som regeringen gör och som oppositionen säger nej till. Vi ska inte ha RUT, säger de. ROT går an; det är bra att männen kan starta företag, tjäna pengar och få sina tjänster subventionerade och skattereducerade. Men när kvinnor ska göra samma sak duger det inte!
En annan sak man kan göra för att förbättra kvinnors möjligheter och förutsättningar i arbetslivet är att stimulera kvinnors företagande. Den som har drivit ett företag och den som har suttit i ledningsfunktion med ett linjeansvar i ett företag sitter i styrelser. Det är inte så att vi har många kvinnor i bolagsledningar som inte får sitta i styrelser i dag. Tvärtom är de alldeles för få, och många av dem får sitta på många platser i många styrelser, vilket gör att vi hela tiden tappar basen för att rekrytera. När man då försöker driva politik som ska underlätta för att få fler kvinnor i ledningsfunktioner säger oppositionen nej till det. Vi ska trots allt hitta kvinnorna som ska upp till dessa bolagsstyrelser.
Hillevi Larsson säger att Norge är ett gott exempel. Jag vet inte om ni missade den utredning som en norsk kommitté precis har lagt fram. Den säger: Vi kvoterar hit, och vi kvoterar dit. Men om man tittar igenom det hela ordentligt ser man att vi inte har uppnått ett jämställt samhälle! Det är det som är felet med kvotering - man räknar antal huvuden och antal pinnar i stället för att se var man kan uppnå en rejäl förändring.
Med respekt för utbildning: Det är inte framför allt utbildningsnivå som bestämmer vem som är bra i en styrelse. Vi behöver se till att kvinnor inte bara har utbildning, utan vi behöver se till att kvinnor kommer till chefspositioner och att kvinnor äger företagen och kan få de erfarenheter som behövs. Det är detta det handlar om. Vi kan inte börja uppifrån. Vi måste börja nedifrån. Det är det enda sättet att lyckas med jämställdhet i arbetslivet.
anf.31 Patrik Björck (S):
Herr talman! Det är märkligt att det alltid finns så många goda skäl att inte släppa in kvinnor på olika positioner i samhället. Här försöker den svenska högern använda sig av den heliga äganderätten. Kvinnoprästmotståndarna gick längre på sin tid och talade om den heliga skrift. Det finns alltid något sådant där grundläggande som skakar när man talar om jämställdhet. Det är väl så det är, herr talman. Det hotar naturligtvis en massa strukturer. Då tar man till den här typen av argumentation.
Jag tror att vi nu är överens om att det finns ett problem, och jag hoppas att jag är överens med statsrådet om föreställningen att problem inte löses av sig själva. Jag frågade statsrådet vilka andra sätt det finns att lösa problemet, om man inte vill ha kvotering. Det är där statsrådet är svaret skyldig.
Jag uppfattade åtminstone fyra olika exempel; jag kanske missade något, och då ber jag om ursäkt. Ett exempel på hur man skulle lösa detta var att föregå med gott exempel. Jag delar statsrådets uppfattning på den punkten. Vi kan föregå med gott exempel. Jag tycker att det framgår i svaret att det framför allt är den kommunala sektorn som har misslyckats. Den statliga sektorn har lyckats bättre. Vi kan göra så. Jag tror dock inte att det räcker, men det är klart att vi ska göra det.
Statsrådet talade om att stödja kvinnors karriär och räknade sedan upp en massa saker - barnomsorg och annat. Vi har byggt ut välfärden. Det är ett bra exempel på hur vi med politiska medel har förändrat samhället i en demokratiskt jämställd riktning. Om vi i Sverige inte hade använt skattelagstiftning, föräldraförsäkring, utbyggd barnomsorg och utbyggnad av hela välfärden hade vi såklart inte förändrat samhället i en mer demokratisk, jämlik och jämställd riktning. Där har politiken vågat ta plats och vågat lagstifta för att nå sina mål.
Statsrådet pratar också om att stimulera kvinnors företagande. Jag har inga problem med det. Det är positivt med företagande, och det är viktigt att vi stöder kvinnors företagande. Men jag tror inte att det heller räcker. Eftersom utvecklingen inte går framåt utan står stilla och till och med vänder är det dags för politiken att ta sitt ansvar. Jag tror inte att vi kommer att kunna komma runt det.
Nu säger statsrådet, och det kan möjligen låta lovande, att man är beredd att stödja kommissionär Reding i nästa vända när hon kommer tillbaka, om jag förstod statsrådet rätt. Kommissionär Reding har faktiskt lovat att komma tillbaka med ett nytt förslag om kvotering. Är den svenska regeringen beredd, när det kommer tillbaka, att agera progressivt och återigen vara med bland dem som driver jämställdhetsfrågorna framåt, ställa sig bakom kommissionen och försöka motverka de backlashtendenser som finns i Europa i dag? I dag finns det tyvärr en trend i Europa som går mot minskad jämställdhet och mot att driva tillbaka väldigt mycket av det vi i Sverige har uppnått när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag vill verkligen poängtera vikten av att Sverige väljer rätt sida i den striden, för det kommer att bli en strid där ökande högerkrafter i Europa kommer att försöka driva jämställdhetsfrågorna bakåt på en mängd olika områden. Vill Sverige då rätta in sig på rätt sida i den här striden och stödja kommissionär Reding tar jag det som ett positivt svar.
anf.32 Johan Johansson (M):
Herr talman! All kompetens bör tas till vara. Självfallet borde det ligga i ägarnas intresse att ta till vara både mäns och kvinnors kompetens. Intellektuellt kapital var på tapeten för några år sedan. Att attrahera talanger, behålla och utveckla dem i företagen är en nyckeluppgift i alla företag och organisationer.
Jag blir lite beklämd när jag hör debatten här och Patrik Björcks inlägg. Många av de sektorer där det finns kvinnor är inte öppna för konkurrens. De är inte öppna för företagande. Skulle man släppa lös det skulle man också släppa lös processer underifrån som kunde leda till fler kvinnor på ledande befattningar och i styrelser. Jag skulle välkomna det.
Tittar man på den forskning om styrelser som finns kan man förenklat säga att företag i mogna branscher med låg innovationstakt tjänar på en homogen styrelse. I företag där förändringstakten är högre och marknaden dynamisk krävs det en allsidigt sammansatt styrelse för att nå bra resultat.
Könets betydelse ska inte underskattas men inte överdrivas. Det är snarare personens erfarenhet, samlade kompetens samt personens förmåga att interagera tillsammans med övriga styrelseledamöter som är avgörande för hur lyckat styrelsearbetet blir.
Det finns mycket viktigt att titta på här. Vi behöver nog få svar på några frågor. Vilka faktorer orsakar att kvinnors eller andra gruppers underrepresentation i företag ser ut som den gör? Vad ska vi göra för att åstadkomma en förändring? Jag är långt ifrån säker på att kvotering är rätt svar, utan jag tror i stället att det handlar om att öppna marknader och låta ägarna ta ansvar.
anf.33 Andreas Norlén (M):
Herr talman! Vi fick nyss höra Patrik Björck föraktfullt tala om den heliga äganderätten. Något senare i sitt inlägg sade han att han tycker att det är bra med kvinnligt företagande. Då kan det vara på sin plats att upplysa Patrik Björck om att äganderätten är en av förutsättningarna för en marknadsekonomi, det vill säga en ekonomi där både kvinnor och män får starta företag och driva dem efter eget gottfinnande.
En variant, om man nu inte gillar äganderätten, för att lösa problematiken med dålig kvinnorepresentation vore att förstatliga alla börsföretag. Då skulle regeringen kunna utse varenda styrelseledamot i hela Sverige och göra det på ett jämställt sätt. Om Patrik Björck tycker att det är en bra idé, för han gillar tydligen inte äganderätten, får han väl föreslå det. Själv tror jag att det skulle få en hel del andra negativa konsekvenser.
Jag tror, som jag sade i mitt tidigare inlägg och som också statsrådet tydligt har sagt, att det vore bra för näringslivet om det fanns fler kvinnor i bolagens styrelser. Det är viktigt att ta till vara även kvinnors kompetens på ett bättre sätt än vad som sker i dag.
Om man tror på marknadsekonomin och tror att de bästa företagen är de som klarar sig bäst kommer det förmodligen att vara så att de företag som är dynamiska och som väljer in kvinnor i sina bolagsstyrelser också kommer att bli framgångsrika och klara sig bäst på marknaden. Det kommer i sin tur att göra att kvinnor successivt får allt bättre möjlighet att göra karriär i näringslivet.
Svenska företag måste hävda sig i en global konkurrens och välja de mest framgångsrika metoderna för att klara sig på marknaden. Jag tycker att Patrik Björck skulle våga lita på den fria konkurrensen och på att de företag som han djupt ogillar, det vill säga de som är fyllda av mulliga mansgrisar, kommer att gå under i konkurrensen med de företag som är klokare och mer framsynta. Varför vågar han inte lita på det?
anf.34 Hillevi Larsson (S):
Herr talman! Tyvärr kommer ofta argumentet att vi måste ha människor som är skickliga och kompetenta upp. Det är det som är det viktiga och inte vilket kön de har. Och det råkar alltid vara så, i de flesta sammanhang i alla fall, att då blir det färre kvinnor. Jag tycker att detta är en förolämpning mot hela det kvinnliga könet. Skulle det bero på att de har sämre kompetens? Jag vänder mig mycket starkt emot det.
Däremot kan man ifrågasätta kompetensen hos en del valberedningar som om och om igen föreslår sådana här snedfördelade styrelser, som inte tar till vara den kompetens som finns och som inte orkar söka efter kompetenta kvinnor.
Erfarenheten från Norge visar att sedan de införde kvotering i bolagsstyrelser har man äntligen börjat se sig om efter kompetenta kvinnor, och de har varit lätta att hitta. Precis som jag tidigare sade har utbildningsnivån höjts, och man har också fått in många unga kvinnor. Det finns inga negativa erfarenheter i form av att de här företagen går under ekonomiskt - tvärtom. Norge är ett av de rikaste länderna i världen. De har sin olja, men näringslivet fungerar också mycket bra. Det här har inte varit något hinder, och det finns omfattande forskning som visar att mångfald ökar lönsamheten.
På senare år har Norge till och med legat före Sverige i mätningar när det gäller jämställdhet. De ligger i toppen tillsammans med bland annat Island. Man kan inte säga att de har halkat efter på grund av den här lagstiftningen. Det löser naturligtvis inte alla problem, men det är ett av många sätt att se till att jämställdheten kommer på dagordningen.
Ska vi vänta på att de här mansgrisarna, som det talades om, utser kvinnor kan vi få vänta i 50 eller 100 år till. Det går ju i snigelfart. Det var därför man gjorde slag i saken i Norge, och det är därför vi borde göra det här. Vi borde också stödja Redings förslag på EU-nivå.
anf.35 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):
Herr talman! Om det största oppositionspartiet verkligen bryr sig om kvinnors möjligheter att få makt tycker jag att man ska börja diskutera hur kvinnor ska bli chefer i de olika företag som finns. Om man verkligen bryr sig om att utveckla jämställdhetspolitiken i vårt land bör man tala lite bredare om hur vi kan få bort den könssegregerade arbetsmarknad som finns.
Vi talar om att det ska vara fifty-fifty i börsbolagens styrelser, men ingen nämner det faktum att bara en tredjedel av samtliga kvinnor på arbetsmarknaden finns i näringslivet. Resten finns i den offentliga sektorn. Vi måste börja underifrån och jobba med de här frågorna. Vad finns det för förslag från oppositionen på hur vi ska jobba med utbildningssystem och studie- och yrkesvägledning så att vi kan se till att kvinnor också vill in i det privata näringslivet? Är det arbetsmiljöfrågor vi ska diskutera? Är det detta som skrämmer kvinnor från näringslivet och gör att de i stället går till den offentliga sektorn?
Detta är viktiga frågor att diskutera, men i stället ägnar vi tid åt att diskutera bolagsstyrelser. Det är ett symtom på ett ojämställt arbetsliv, men det är inte där vi löser de problem som behöver lösas.
Vi har i dag ungefär 40 procent kvinnliga mellanchefer i vårt arbetsliv. Hur ska vi göra för att dessa ska fortsätta hela vägen upp? Hur ska vi krossa glastaket? Det börjar tyvärr inte med att vi kvoterar till bolagsstyrelser. Låt oss därför diskutera de verkliga och viktiga problemen i arbetslivet och komma fram med verkliga och viktiga förslag på hur vi ska lösa de problem som finns! Det är då kvinnor i vårt land kan tacka politiken för det vi försöker åstadkomma. Visst finns det en hel del som näringslivet kan lära sig från hur vi har jobbat med våra bolag. Men jag är inte beredd att lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser.
När det gäller kommissionär Reding är hon välkommen att lägga fram alla möjliga förslag, bara det inte handlar om kvotering till bolagsstyrelser. Jag är beredd att både stödja en del förslag och arbeta för att förbättra andra förslag som i så fall kommer att finnas i det dokument som hon avser att lägga fram. Vi är beredda till detta, och vi vill att jämställdheten ska gå framåt inte bara i Sverige utan i hela EU.
Alla medel kan dock inte vara tillåtna, utan vi försöker hitta andra sätt än att inskränka äganderätten genom att säga att vi ska kvotera till bolagsstyrelser. Jag menar att det finns viktigare saker att göra för kvinnor när det gäller företagande, chefskap och så vidare, och det är det vi ska ägna tiden åt.
Det är det som den här regeringen ägnar tiden åt och som oppositionen ägnar sig åt att hela tiden försöka ifrågasätta. Om den dagen skulle komma att ni tar makten kommer det att bli svårare för kvinnor att vara företagare. Det blir svårare för kvinnor att göra karriär. Det är det som det kommer att innebära, och det är inte acceptabelt.
anf.36 Patrik Björck (S):
Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig på en punkt: Jag uttalar mig definitivt inte föraktfullt om vare sig äganderätt eller den heliga skrift. Jag uttalar mig däremot mycket föraktfullt om människor som missbrukar det heliga för att förtrycka kvinnor. Det är en väsentlig skillnad, herr talman.
Statsrådet beskriver ett antal viktiga jämställdhetsfrågor som vi i oppositionen borde ägna oss åt. Det är helt rätt. Det är klart att vi borde ägna mycket mer kraft och tid åt viktiga jämställdhetsfrågor.
Det stora bekymret, herr talman, är dock att statsrådet inte ägnar någon tid åt viktiga jämställdhetsfrågor, och det är därför som jämställdheten nu trampar vatten. Det är därför som Sverige nu tappar mark när det gäller jämställdheten, både i det nationella sammanhanget här hemma där kvinnor känner sig pressade tillbaka och i ett internationellt sammanhang där vi tidigare har tillhört de länder i Europa som har strävat efter att öka jämställdheten. Nu har vi placerat oss bland de länder som stänger dörren till jämställdhet och motarbetar jämställdhet. Detta är naturligtvis djupt bekymmersamt.
Vi står stilla och går till och med bakåt när det gäller frågan om bolagsstyrelser som den här interpellationen handlar om, och det behöver vi hantera och gå vidare med. Nu säger statsrådet att hon är beredd att stödja alla förslag utom just kvotering. Då får vi hoppas att det kommer fram sådana goda förslag som lyfter frågan vidare.
Vi måste kämpa för jämställdhet också i EU. Det är oerhört viktigt att vi gör det. Det är många som har blivit besvikna på Sverige för den ståndpunkt som statsrådet och regeringen har tagit, och det här kan vi inte bara stillatigande rätta oss efter. Vi behöver gå vidare, och är det så att statsrådet kan hitta andra sätt än kvotering att gå vidare får vi väl se det då. Vi får väl återkomma till den här debatten och se om statsrådet kan få siffrorna att vända åt rätt håll så att jämställdheten ökar och så att det blir en reaktion ute i samhället. Men den lär inte komma utan åtgärder.
anf.37 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP):
Herr talman! Om Patrik Björck anser att vi inte jobbar med de stora och viktiga frågorna för jämställdheten i vårt land är det precis de stora och viktiga frågorna han skulle ha interpellerat om. Det gjorde han dock inte. Vi jobbar med de stora frågorna, och sedan interpellerar Patrik Björck om bolagsstyrelser.
Jag säger att det finns en skillnad mellan politik och politik. Vi ägnar oss åt de stora frågorna när det gäller ett könssegregerat arbetsliv, när det gäller ett utbildningssystem som ska fungera för både pojkar och flickor och när det gäller kvinnors företagande. Vi säger inte föraktfullt att ni kvinnor som har valt den offentliga sektorn, ni blir fast där hos kommuner och landsting och ska inte ha några andra alternativ att söka er till som anställda. Ni ska inte ha alternativet att kunna ta över er verksamhet och driva den vidare.
Det är den politiken som Patrik Björck står för, och den politiken hämmar och har hämmat utvecklingen i vårt land. I dag har vi 6 procentenheter fler chefer i arbetslivet därför att politiken tillåter det. Vi har fler kvinnliga företagare i näringslivet därför att politiken tillåter det, Patrik Björck. Det är där politiken kan göra skillnad.
Jag fortsätter gärna att diskutera bolagsstyrelser, för jag tror också att debatt och opinionsbildning gör skillnad. Det är jag övertygad om, men det är inte där den stora frågan om jämställdheten i Sverige bedrivs.