Eriksson, Lars (S) besvaras av
anf.32 Statsrådet Stefan Attefall (KD):
Herr talman! Lars Eriksson har frågat mig vad jag tänker göra för att ta itu med bostadsbristen, som hotar tillväxt och jobb. Veronica Palm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler familjer i Sverige ska kunna förverkliga drömmen om att flytta till ett eget hus, med anledning av att småhusproduktionen störtdyker. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.
Låt mig först säga att jag delar Lars Erikssons och Veronica Palms oro för bostadsbristen och den låga nyproduktionen av småhus. Bostadsbristen är främst ett problem i landets tillväxtregioner, särskilt i Stockholm. Under en lång följd av år har det byggts alltför få bostäder i förhållande till de utmaningar som den demografiska utvecklingen innebär, där bostadsbristen också påverkar förutsättningarna för arbetsmarknaden och tillväxten.
Det är därför angeläget att förutsättningarna för bostadsbyggande förbättras. Regeringen är i full färd med att rusta upp bostadspolitiken. Vi vill skapa en modern bostadspolitik som med utgångspunkt i långsiktiga och sunda spelregler tar itu med de problem som finns.
Planeringsprocesserna för byggande måste göras tydligare och smidigare. Våren 2011 trädde en ny plan- och bygglag i kraft, och vi har fått en ny instansordning för överklaganden med fem nya mark- och miljödomstolar och en mark- och miljööverdomstol. Syftet är tydlighet och snabbare processer. Regeringen bedömer dock att ytterligare åtgärder krävs.
De långa handläggningstiderna för överklagade ärenden enligt plan- och bygglagen kan åtgärdas genom att till exempel precisera inriktningsmål för länsstyrelsernas handläggningstider samt öka resurserna för länsstyrelsernas och mark- och miljödomstolarnas handläggning. Regeringen ser nu över regelverket som rör plangenomförandet - vägen från beslutad detaljplan till färdigt bygge. Regeringen har också tillsatt en utredning kring de tekniska egenskapskrav många kommuner ställer vid byggande för att analysera de kostnader dessa medför för byggandet.
Sedan 2011 råder det nya förutsättningar för allmännyttan, och ett reformerat hyressättningssystem har införts. Vidare har regeringen i budgetpropositionen för 2013 bland annat föreslagit en sänkning av fastighetsavgiften för flerbostadshus. Regeringen har även tillsatt utredningar som dels ska se över hyresrättens förutsättningar, dels beskattningen av hyresrätter och vissa andra boendeformer. Dessa åtgärder syftar alla till att skapa en långsiktigt bättre fungerande hyresbostadsmarknad och att öka intresset för att investera i hyresbostäder.
Jag delar Lars Erikssons uppfattning att kommuner och landsting i Stockholm-Mälardalen är starkt integrerade med varandra. Det regionala perspektivet måste lyftas fram när kommunerna planerar bostadsbyggandet. Boverket har därför, på uppdrag av regeringen, gjort en översyn av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar för att förtydliga det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen och tydliggöra det regionala perspektivet vid planering av bostadsförsörjningen. Förslaget remissbehandlas för närvarande.
Av stor betydelse för i vilken utsträckning familjer kan efterfråga småhus är hur villkoren för finansiering ser ut. Bolånetaket, som infördes 2010, syftar till att hålla ned hushållens skuldsättning och därmed skapa bättre skydd för oförutsedda händelser i framtiden. Fördelarna med en stabil bolånemarknad och en rimlig skuldsättning måste givetvis vägas noga mot negativa konsekvenser på bostadsmarknaden och begränsningar för familjers möjligheter att förverkliga drömmen om att skaffa den bostad de vill ha.
Bostadsbristen går inte att bygga bort på kort sikt. Svårigheterna med att snabbt få tag på en hyresbostad i framför allt storstäderna måste lösas. Därför måste också befintliga bostäder utnyttjas på ett mer effektivt sätt.
Schablonavdraget för privatpersoner som hyr ut en privatbostad har höjts i flera steg. Regeringen föreslår nu en ytterligare höjning, till 40 000 kronor, från den 1 januari 2013. Samtidigt föreslår regeringen en rad åtgärder för att underlätta uthyrning av privatbostäder. Bland annat bör en bostadsrättsinnehavare i normalfallet ha rätt att hyra ut sin bostad. Det bör också kunna vara möjligt att ta ut en hyra som även täcker de egna kostnaderna för bostaden.
Regeringens bostadspolitik är långsiktig, och steg för steg identifierar regeringen hinder för ökat byggande. Förutsättningarna för att bygga måste avsevärt förbättras och regelverket som fördyrar och försvårar ses över och förenklas.
anf.33 Lars Eriksson (S):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på min interpellation.
Jag tror att de flesta förstår att ett ökat bostadsbyggande inte är en enkel fråga, herr talman. Det är en fråga som kräver flera olika åtgärder, och det tror jag att många har väldigt stor respekt för. Men att det efter sex år i regeringsställning skulle vara så tomt på förslag och initiativ från regeringen har nog överraskat många.
Det är inte svårt att hitta företag, organisationer eller myndigheter som uttrycker oro över bostadsbristen. Det är inte heller svårt att hitta kommunala bostadsbolag eller byggherrar som vill bygga mer men tycker att det är svårt att få kalkylen att gå ihop. När regeringen tillträdde 2006 tog den bort alla former av statligt stöd till nybyggnation och nyinvesteringar i hyresbeståndet. Räntebidragen trappades ned och fasades ut, marknaden skulle lösa bostadsbyggandet. Det blev ett tydligt inbromsande, eller kanske mer en tvärnit, i byggandet när stimulanserna togs bort.
För att få fart på byggandet igen måste regeringen medverka till att staten tar sitt ansvar för en del av kostnaden - detta för att komma i gång med nyproduktionen av bostäder. Ett effektivt sätt är att införa ett investeringsstöd, riktat till studentlägenheter och smålägenheter. Vi föreslår en byggbonus till byggande av studentbostäder, småhus och hyresrätter.
Statsrådet säger att regeringen steg för steg identifierar hinder för ökat bostadsbyggande. Min fråga till statsrådet blir då: På vilket sätt är ett riktat investeringsstöd för byggande av smålägenheter och studentlägenheter ett hinder för ökat bostadsbyggande?
Från socialdemokratins sida pekar vi på skatten för boendeformen som en faktor. Vi anser att ingen upplåtelseform ska vara diskriminerad i lagstiftningen. Hyresrätten är mer beskattad än andra upplåtelseformer - detta i form av fastighetsskatt, bolagsskatt och skatt på utdelning.
Herr talman! Jag tror att bostadssektorn är ett område som skulle tjäna mer på samverkan och dialog och mindre av den typ av konfrontationspolitik som regeringen lägger an. Signalerna till oss i oppositionen är klara: Några breda uppgörelser är det inte tal om. Det tycker jag är trist.
När jag träffar företrädare för kommunala bostadsbolag, byggherrar och organisationer inom bostadssektorn får jag nästan alltid samma fråga: Går det inte att hitta blocköverskridande lösningar så att vi vet spelreglerna över tid? Jag ställer den frågan till statsrådet. Är du beredd att medverka till det?
Herr talman! Statsrådet skriver i sitt interpellationssvar att han delar den oro som beskrivs i interpellationen. Men var är de åtgärder från statsrådet som ska få i gång ett ökat bostadsbyggande motsvarande behovet? De åtgärder som har redovisats från statsrådet räcker inte, det är uppenbart för väldigt många. Regeringen är ansvarig för situationen, och verkningsfulla förslag måste fram för att vända utvecklingen.
Plan- och bygglagen behöver reformeras, det tar för lång tid från idé till färdig bostad. Vi anser att regeringen bör kalla ihop en partssammansatt parlamentarisk kommitté med tydligt uppdrag att snabbt föreslå nödvändiga förändringar. Tänker statsrådet ta initiativ till det?
Under de här sex åren som regeringen har haft ansvar för de här frågorna är det många som tyckt att det finns betydligt mer att göra och som känner en oro för vart de här frågorna är på väg.
anf.34 Veronica Palm (S):
Herr talman! De är med stor oro som jag ser hur färre och färre svenskar har möjlighet att köpa sig ett eget hus. Färre och färre svenskar har möjlighet att förverkliga drömmen om att få bo i ett eget hus, ett litet hus, en villa, ett radhus. Nu visar alarmerande siffror från SCB att småhusproduktionen i Sverige har gått ned med 57 procent bara på ett år - 57 procent! Samtidigt får vi besked om att varsel, uppsägningar och konkurser duggar tätt i den svenska trähusbranschen, det går inte ihop.
Villan och radhuset är en självklar del på den svenska bostadsmarknaden, men nu minskas möjligheterna för fler och fler att få köpa, bygga och bo i ett eget hus. Detta i sig är oroande. Jag vill ha en bostadsmarknad där var och en av oss kan förverkliga sina bostadsdrömmar. Men det är oroande också därför att det i kombination med att hela bostadsmarknaden går kräftgång hindrar Sveriges möjligheter till tillväxt.
Villan, radhuset och småhuset är en naturlig del både utifrån det egna boendeperspektivet och ur ett samhällsperspektiv. Genom att vi har många ha olika typer av boenden ökar flyttkedjorna. När vi fart på flyttkedjorna kan vi också få en rörlig fungerande bostadsmarknad som i sig skapar en dynamisk arbetsmarknad och är förutsättningen för svensk tillväxt och fler jobb. För jobbens skull, för tillväxtens skull och vars och ens egen skull, att få välja sitt boende, behövs en politik som ser till att öka andelen småhus i Sverige.
I sitt svar säger ministern att han delar den här oron. Han delar min oro, och han delar Lars Erikssons oro över tillväxthotet i bostadsbristen. Det må vara gott, och det är väl ett steg på vägen. Men ministern är inte bara den som ska dela oron, han är den som har möjligheter att i den här kammaren lägga fram konkreta förslag till förändringar för att få till stånd ett ökat bostadsbyggande, bättre möjligheter för jobb och tillväxt och fler möjligheter för fler att bli ägare av ett eget hus.
Vi kanske reagerar lite olika, jag och ministern. Jag ser att bolånetaket har fått önskat effekt. Där må vi vara överens. I den överhettade marknaden med risk för överskuldsättning var bolånetaket ett bra instrument för att hindra risken för en bostadsbubbla. Men när vi ser att det också får effekt på småhusmarknaden, kan man välja att säga "oj" och dela oron, eller så kan man hitta andra vägar för att se till att det byggs fler bostäder. I mitt huvud kommer det inte bara upp ett "oj" utan möjlighet till en ny egnahemssatsning, ett egnahemsbolag såsom man har i Göteborg, bosparavdrag för unga, möjligheten att se över exploateringsavtal för att underlätta byggandet av fler småhus, möjligheten att se över Boverkets byggregler som branschen själv säger till många delar är ett av hindren, hyrköpsmodeller i allmännyttan. Det finns mängder av saker som man, om man vill, skulle kunna göra med politiken.
Min fråga till ministern kvarstår: Vad avser ministern att göra för att fler ska kunna förverkliga drömmen om det egna huset?
anf.35 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! För ungefär 46 år sedan var det en berömd intervju i tv där dåvarande statsminister Per Albin Hansson fick från en av de tre O:na frågan: Vilket råd skulle statsministern vilja ge ett ungt nygift par som inte har någon bostad i Stockholmsområdet? Det är en intressant fråga. Frågan kvarstår, åtminstone kvarstår svaret att ge.
Det är jättebesvärligt för många unga som söker bostad i Stockholm, av den anledningen att det sker en oerhörd inflyttning till detta område. Det är det grundläggande problemet. Egentligen är det inget problem, folk är välkomna hit. Till och med statsrådet Attefall har en gång varit ledamot för Stockholms stad i denna kammare.
Jag gläds åt den fråga som Veronica Palm ställde: Hur ska vi stimulera småhusbyggnationen? Per Albin Hansson hade en egnahemsrörelse bakom sig. Det var fint att bo i eget hus. Tyvärr har vi under en lång tid haft en diskriminerande syn på att ha eget boende. Jag tror att en röd liten stuga nere vid sjön, som det heter i en gammal visa, är en dröm som väldigt många har. Det är viktigt att det förs en politik som gör att de människor som vill bo på det sättet kan förverkliga detta.
Jag noterar att i Stockholmsområdet byggs det trots allt väldigt mycket. I den kommun där det kommer att byggas relativt sett allra mest är Sveriges minsta kommun Sundbyberg. I salen sitter dåvarande kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg Nina Lundström som kan notera att de planer som man gjorde upp för ett par år sedan så småningom kom att utfalla i att just Sundbyberg kan bygga väldigt mycket i Ursvik och i andra områden, och det tycker jag är bra.
Den förra regeringen, ministären Persson, var någonting på spåret, vill jag påstå, omkring 2003, när de begärde av dåvarande landshövdingen Mats Hellström att få en utredning från alla kommuner i Stockholmsregionen, ungefär 25 stycken, om vad de kunde göra för att öka bostadsbyggandet. Och samtliga kommuner, tro det eller ej, hade en enda sak som de ville ha, och det var inte byggplaner och liknande, utan de sade: Vi måste få mer kollektivtrafik för att kunna bygga.
Ett av de största problem som vi har haft i Stockholm under 2000-talet är att det i denna region inte har byggts en meter tunnelbana, inte sedan 1995. Det är sanningen. Nu kan det möjligen bli så, och jag är säker på att vi är överens över alla partigränser om att detta är det som behövs i första hand, för det frigör mark och möjliggör nya stora bostadsplaner. I samband med att regeringen nu har gett klartecken för planering av tunnelbana till Nacka ser vi att det kommer att följas av möjligheter att bygga bostäder där.
Utöver detta vill jag säga till Lars Eriksson att jag har noterat när jag åkt till Västerås att det är väldigt fina bostäder nere vid hamnen där, alldeles nere vid vattnet. Det är också en notis att det inte bara är i Hammarbyhamnen som man kan bygga fina bostäder nära vatten, utan det kan man också göra på andra håll.
Allra sist: När det gäller finansieringen har Socialdemokraterna och övriga oppositionspartier ett enda förslag, nämligen olika investeringsbidrag. Jag kan förstå att man tycker att detta är bra, men det finns en nackdel med detta, att det inte sätter någon kostnadspress på byggföretagen. Om man får gratispengar förbrukar man dem. Därför är investeringsbidrag ett väldigt farligt recept. Det ökar kostnaderna, vill jag påstå, för dem som till slut ska betala.
anf.36 Margareta Cederfelt (M):
Herr talman! Det är med stort intresse som jag har läst oppositionens interpellationer. Men jag saknar en frågeställning när det handlar om hur det ska bli fler bostäder i Mälardalsregionen och i Stockholm, och det är var det kommunala ansvaret kommer in.
Det är helt riktigt att vi stiftar lagarna här i riksdagen. Men det är kommunerna som verkställer dem, och om inte kommunerna bygger kan vi stifta hur många lagar vi vill. Varför jag säger detta är att den debatt som vi har här nu faktiskt sammanfaller med budgetdebatten i Stockholms stad. Då kan jag konstatera att mina partikolleger och övriga allianspartiers kolleger faktiskt tar upp frågan om bostadsbyggande i Stockholms stad med stort allvar och många visioner.
Jag skulle vilja säga att det är visioner som saknades under tidigare år i Stockholms stad. Låt mig till exempel nämna promenadstaden. Det handlar om att bygga ihop Stockholms stad, att se till att det byggs mer i anknytning till infrastrukturen, grönområdena med mera. Och det har satts som mål att det ska byggas 100 000 nya bostäder i Stockholm till och med år 2030. Ja, jag vet, det är inte mycket, eftersom det i dag, precis som interpellanten Lars Eriksson framhåller, saknas ett stort antal bostäder. Men det är ett mål på vägen, och det är visionen och också kraften att verkställa som behövs. Det är därför som jag gläds åt att det kommer att göras uppföljningar i Stockholms stad av att det byggs 5 000 bostäder per år, precis så som målet säger.
Utifrån detta perspektiv gläds jag också åt att bostadsminister Attefall har tagit upp flera frågor som är viktiga för att kommunerna, i det här fallet Stockholms stad, ska kunna verkställa sina planer. Det är till exempel att länsstyrelsernas handläggningstider ses över, därför att där ligger ett stort antal ärenden som inte bereds, att det kommer att tillföras ökade resurser för handläggningen - det behövs förstås för besluten - och att byggnadsregler kommer att ses över. Det gör mig lite förvånad när Lars Eriksson säger att det inte är så viktigt, för om inte hindren ses över, hur ska då åtgärder kunna vidtas som verkligen ger effekt?
Stockholm är en fascinerande stad. Det tycker jag själv. Jag flyttade hit för 30 år sedan. Det som då slog mig var hur svårt det var att få en bostad. Men jag skulle vilja säga att den svårighet som var då är ingenting mot hur det ser ut i dag för ungdomar som väljer att flytta till Stockholm. Därför är det viktigt att alla de åtgärder som vidtas leder framåt, att det byggs bostäder och att, som Gunnar Andrén var inne på, infrastrukturen byggs ihop så att det är möjligt att bo centralt men också ganska långt ut från stadskärnan och ändå kunna vara verksam i huvudstadsregionen.
anf.99 Fredrik Schulte (M):
Herr talman! Före frågestunden diskuterade vi bostäder, eller rättare sagt bristen på bostäder. Jag kan inte annat än instämma i den beskrivning vi fick höra från Socialdemokraternas företrädare beträffande vilket stort problem det är. Det är ett stort problem för enskilda människor när de ska planera och leva sina liv som de skulle vilja göra. Det är ett problem för tillväxten när människor inte kan flytta dit jobben finns. Speciellt är det ett problem i Stockholmsregionen. Att frågan lyfts upp i kammaren och diskuteras från Socialdemokraternas sida tycker jag är mycket positivt och behjärtansvärt.
Men det är inget nytt problem. En tidigare talare var inne på att redan under Erlanders tid var det en stor fråga. Under min livstid har det varit ett problem under regeringen Palme, regeringen Carlsson, regeringen Bildt, regeringen Carlsson, regeringen Persson och nu under regeringen Reinfeldt. Det är alltså ingenting nytt.
Det är uppenbart att det finns någonting strukturellt på den svenska bostadsmarknaden som inte fungerar. Det första man kan konstatera är att problemet inte är avsaknaden av byggsubventioner; det är inte en politisk åsikt från min sida utan något som forskningen är mycket tydlig med. Byggsubventioner är den enda konkreta politiska lösning som Socialdemokraterna för fram. Det ska lösa byggproblemen. Vi har under lång tid haft byggsubventioner, ända tills den nuvarande regeringen tillträdde. Nu har de fasats ut, och vi kan konstatera att det inte byggs mindre.
Man kan inte fastställa att byggandet var knutet till byggsubventionerna. Vi har haft en tuff lågkonjunktur som självfallet påverkat byggandet. Man kan inte dra slutsatsen att avsaknaden av byggsubventioner är det stora problemet. De gånger vi haft byggsubventioner som verkligen har fungerat, till exempel i samband med miljonprogrammet, har vi kunnat se att effekterna varit förödande. Det är ganska obegripligt att Socialdemokraterna lärt så lite av historien.
Vi kan konstatera att oavsett hur behjärtansvärt det är kan vi se effekterna av att snedvrida marknaden. Vad var det som hände under finanskrisen? Vad var finanskrisens grund? Roten till det hela var subprimelånen i USA och en politik som snedvred bostadsmarknaden. Det är alltså inte det långsiktiga svaret på hur vi ska lösa byggproblemet. Tittar vi på forskningen ser vi att det mer handlar om att se över hyresregleringen, skattetrycket, byggnormerna och så vidare, vilket vi jobbar med för att komma till rätta med problemet.
Man ska ha klart för sig att det vi nu diskuterar är de långsiktiga frågorna. Regeringen har dock för riksdagen presenterat ett förslag som löser de kortsiktiga problemen. Enligt en rapport som kom för inte alltför länge sedan står uppemot 10 procent av lägenheterna i Stockholms innerstad tomma. Jag har personligen en hel del erfarenheter av det; släktingar, vänner, grannar låter sina lägenheter stå tomma. De får nämligen inte hyra ut dem för sina bostadsrättsföreningar utan blir i så fall tvungna att genomgå en lång överklagandeprocess i Hyresnämnden. Dessutom kanske de förlorar ekonomiskt på det. Det är alltså inte konstigt att människor inte hyr ut dessa lägenheter.
Nu har vi presenterat ett förslag för att möjliggöra och underlätta uthyrningen, och vad gör Socialdemokraterna då? Jo, de säger nej, de vill stå i vägen, de kämpar emot. Allt prat, med betoning på prat, som vi får höra från Veronica Palm med flera i talarstolen och i form av debattartiklar och utspel är just bara populistiskt prat. När det väl kommer till kritan säger de nej till konkreta förslag.
anf.100 Jan Lindholm (MP):
Herr talman! Det behöver vidtas fler åtgärder, säger ministern i sitt svar. Det behöver göras en översyn av regelverket, exempelvis vad gäller nya tekniska egenskapskrav. Ministern säger att man tillsatt utredningar, bland annat beträffande skatter och planeringsprocessen. Svaret på interpellationen avslutas med formuleringen att reglerna för byggandet måste avsevärt förbättras.
Det är en sammanfattning av sex års allianspolitik och visar att vi står längre från tydliga spelregler för byggsektorn än någonsin. Osäkerheten är total. Någon långsiktighet för den som vill investera på bostadsmarknaden finns inte i dag. Vem vill bygga på den marknaden, kan man undra.
Det byggs allt mindre sedan regeringen Reinfeldt tog över styret av Sverige. Sex års allianspolitik leder tydligt i fel riktning. Trångboddheten har ökat, bostadsköerna har blivit längre, människorna är i dag mer skuldsatta i sin bosättning än tidigare, inte minst på grund av ändringarna i fastighetsskatten.
Vi har dessutom sett upprepade skandaler när det gäller usel förvaltning av bostäder, bland annat med allt fler fall av allvarliga fukt- och mögelskador med ohälsa som följd för dem som bor i dessa hus. Vi kan inte se några förslag från regeringen som leder till ökat bostadsbyggande och till lägre kostnader för byggandet. Det finns inga förslag som innehåller åtgärder mot den skandalösa fastighetsförvaltning som drabbar boende.
Den ena av dessa två interpellationer fokuserar på Stockholmsområdet, men när ministern säger att det framför allt är en storstadsfråga bidrar han till att flytta fokus i frågan. Även på många mindre orter har vi bostäder som folk bor i, både ägda och sådana man hyr. Det är lika problematiskt att inte hitta en bostad på en mindre ort som att inte hitta en i Stockholm. Att stå utan bostad är ett lika stort problem oavsett var i landet man befinner sig.
När det gäller de saker ministern tar upp tänkte jag börja med att ställa en fråga om detta med tekniska egenskapskrav. Inom byggmaterialindustrin, bland byggföretag och andra, är man väldigt frustrerad över att inte veta vilka regler som gäller. Ministern har levererat en proposition tidigare som handlade om nära-noll-energibyggande. Den föranledde en väldig diskussion just kring de tekniska egenskapskrav som gör det väldigt svårt att bygga, oavsett om det är i Mälardalen eller en privat villa någon annanstans i landet. Det är att man inte vet vad som gäller i fråga om energiförbrukningen.
Jag undrar om ministerns svar på den interpellationen antyder att vi kommer att få en lagstiftning som faktiskt handlar om tekniska egenskapskrav i stället för att energikravet ska styras av hur mycket energi man köper till fastigheten. Jag är intresserad av att veta om ministern har lyssnat på branschens behov av att få tekniska krav i stället för ekonomiska krav när man ska bygga. Det skulle bidra till att vi får i gång bostadsbyggandet.
anf.101 Statsrådet Stefan Attefall (KD):
Herr talman! Tack för engagemanget i de här frågorna. Jag tycker att det är jätteskojigt att se att det finns ett stort engagemang för att diskutera bostadsfrågor.
Jag tror ändå att det är viktigt att betona ett antal grundläggande frågor. Man måste titta på vad det är som är problemet i svensk bostadspolitik. Vi har i Sverige under 20 års tid - en del av er har hört mig upprepa det förut - kroniskt byggt för lite jämfört med norrmän, finnar, danskar, tyskar och alla andra som finns runt om i hela världen nästan, åtminstone i OECD-området. Vi vet att den här kurvan har gått lite upp och ned, den har svängt efter konjunkturläge, men systematiken är att vi bygger för lite. Det finns alltså kroniska fel i svensk bostadspolitik. Dem kan man inte lösa genom att bara knäppa med fingrarna eller kasta in någon enkel åtgärd.
Det är åtgärderna vi jobbar med när det gäller exempelvis att titta igenom hela planprocessen, alltså tiden från idé till att man börjar gräva i marken och börjar bygga huset. Den är mycket längre, mycket krångligare och mycket mer svårgenomskådlig i Sverige än i många andra länder. Den här tiden håller vi på att korta på olika sätt, exempelvis genom att ge mer pengar till länsstyrelserna och mark- och miljödomstolarna så att handläggningstider kortas och genom utredningsarbeten som pågår på olika områden.
Sedan behöver vi också plocka ned krånglet, regelverket. Vi har av välvilja lagt på mer och mer regler som gör att vi får dyrare bostäder. Framför allt slår det mot de mindre bostäderna som många unga människor vill ha. Det blir dyrare och svårare att bygga och alltså färre hyresrätter av mindre storlek på grund av våra bullerkrav, våra tillgänglighetskrav och våra olika typer av byggnormer på olika områden.
Dessutom har vi behov av att titta över hyresrättens ställning ur skattesynpunkt, men också ur andra synpunkter. Här pågår också ett arbete. En del förslag har kommit i budgetpropositionen, en del skattelättnader.
Därtill har vi det akuta vi måste göra snabbt, och det är att nyttja befintliga bostäder bättre, att få de tomma bostadsrättslägenheterna eller de som används lite och även delar av villor att hyras ut mer. Där har vi ett lagförslag på riksdagens bord i dag. Oppositionen gnäller ena stunden över att vi utreder för mycket men när ett konkret förslag ligger på riksdagens bord säger man som enda svar: Utred mer!
Jag skulle vilja se förmågan att komma till beslut från oppositionens sida så att vi får fram just sådana förslag. Vi har sagt från regeringens sida och även från allianssidan i civilutskottet att vi är beredda att diskutera sakfrågor, men vi får inte den typen av sakliga förslag om vad vi kan förändra för att vi ska få breda majoriteter i sådana här frågor.
Jag lyssnar som sagt gärna på oppositionens synpunkter. Jag läser noggrant era förslag. Tyvärr hittar jag inte mycket, men jag hittar just subventioner. Det är det enda man kommer tillbaka till som på något sätt är lösningen på alla problem. Vi har haft tre olika sådana här subventionssystem under 1990- och 2000-tal. Ändå har vi byggt hälften av vad norrmän, finnar och danskar har gjort. Om det vore lösningen borde åtminstone subventionernas tidevarv ha ökat byggandet mer än i Norge, Danmark och Finland eller minskat mindre. Men vi håller ungefär samma utvecklingskurva. Den går lite upp och den går lite ned beroende på konjunkturläge.
Det här visar ju på att det inte är lösningen. Tvärtom vet vi att subventionerna ofta ramlar rakt ned i byggherrarnas fickor. Och jag tycker att det är lite märkligt att ju längre till vänster man står i politiken desto mer mån är man om att göda byggherrarna med hjälp av skattepengar. Jag tror att det är bättre att minska kostnaderna via minskat regelkrångel, kortare planprocesser och tydligare spelregler, att den vägen försöka få fram fler billigare och bättre lägenheter.
Regeringen har som sagt en hög ambitionsnivå för att åstadkomma detta, och jag hoppas att den samsyn som man påstår sig ha om att förkorta planprocesserna också gäller när vi har de konkreta förslagen på bordet.
anf.102 Lars Eriksson (S):
Herr talman! Man behöver inte bo i Stockholm för att den här debatten ska vara närvarande. I förra veckan skrev Västerås Tidning att bostadsbristen nu hotar handeln i Västerås. I handelsstaden Västerås är detta på väg att bli en fråga. Det byggs för lite bostäder för att de som önskar flytta till Västerås ska kunna göra det.
Efter ett möte med kommunala bostadsbolag och byggherrar framkommer det väldigt starka önskemål om att kunna bygga fler hyresrätter. Skattereglerna får inte missgynna hyresrätten som boendeform. Vi vill som parti se att större förändringar av skattereglerna inom boendesektorn ska vara föremål för breda blocköverskridande uppgörelser. Tänker statsrådet ta initiativ till det? Vill statsrådet ta upp en sådan diskussion har han vår fulla uppmärksamhet.
Herr talman! Bristerna på den svenska bostadsmarknaden riskerar att allvarligt undergräva Sveriges förutsättningar för full sysselsättning, konkurrenskraft och tillväxt. Det finns ett tydligt samband mellan bostadsmarknad och tillväxt. Regional tillväxt med en attraktiv och fungerande arbetsmarknad lockar till sig nya invånare som i sin tur bidrar till ökad tillväxt. För att tillväxten ska öka är det viktigt att locka till sig arbetskraft och att arbetskraften befinner sig där den är som mest produktiv. För detta krävs geografisk rörlighet. Här är en fungerande bostadsmarknad av central betydelse.
Herr talman! Företag i Stockholm-Mälardalen som lyckas matcha en arbetssökande till just deras företag står nu inför en än större utmaning, nämligen att den de har matchat till jobbet ska hitta en bostad för att kunna ta det där arbetet. En undersökning som Hyresgästföreningen har låtit göra visade att var femte större arbetsgivare tycker att bristen på bostäder gör det mycket svårt att locka till sig personal.
Kollektivtrafikföretaget Keolis anställer 600 bussförare och 50 mekaniker varje år. En betydande del av dessa anställs i Stockholmsregionen. Flera som erbjudits jobb har fått tacka nej på grund av bostadsbristen. Nu hör jag också att liknande signaler kommer från storföretag som ABB i Västerås.
Herr talman! Stockholm-Mälardalen och Sverige har inte råd med den bostadsbrist vi ser i dag. Statsrådet tror inte på subventioner för att stimulera byggandet, men på många andra områden går det alldeles utmärkt för regeringen att subventionera. För att stimulera bostadspolitiken är inte detta möjligt, tycker statsrådet. Det byggs för lite bostäder i det här landet. Regeringen är ansvarig men står utan verkningsfulla idéer. Riktade subventioner skulle kunna göra skillnad här.
Statsrådet pratar om ett kroniskt fel när det gäller detta. Då undrar jag: På vilket sätt kan det vara ett kroniskt fel att inrätta riktade subventioner som ändå bidrar till ett ökat bostadsbyggande? Jag tycker att det trista i den här diskussionen är att det känns som om det finns en nöjdhet i regeringen över de förslag man har lagt fram. Men den bilden upplever jag att det är väldigt få som delar.
För att lösa det här problemet känns det som om man behöver hitta stora breda blocköverskridande uppgörelser som också håller över tid. Jag tror att många som är verksamma på den här marknaden skulle uppskatta det. Jag känner att vi från vår sida skulle vara intresserade av att diskutera detta. Jag tror att det skulle vara bra för hela den här frågan att hitta en sådan ansats.
anf.103 Veronica Palm (S):
Herr talman! Jag vill passa på att tacka Lars Eriksson för att konsekvent hålla sig till frågor till ministern som det är meningen att ägna den här stunden åt. Jag kan dock inte hålla mig från att kommentera några av de inlägg som har gjorts av borgerliga ledamöter.
Vi är överens om att bostadsbristen är ett problem. Men så bra då! Då kanske de som sitter på andra sidan vattnet, som har makten över lagstiftningen och över budgeten, skulle kunna göra något åt det. Det är en möjlighet.
Gunnar Andrén säger att infrastrukturen behöver byggas ut för att koppla ihop områden. Då väljer regeringen att utreda vidare. Man skulle i dag kunna bygga tunnelbana till nya Karolinska. I stället väljer Moderaterna och kompisarna i Stockholm att bygga spårväg till kungliga Djurgården. Det är ett val.
Margareta Cederfelt säger att man i Stockholms stadshus diskuterar ett ökat bostadsbyggande. Sanningen är att under perioden 2002-2006 med Annika Billström som finansborgarråd byggdes 20 000 nya bostäder. Under Sten Nordins tid har man sålt ut 20 000 bostäder till ombildningar. Det är en tydlig skillnad i politiken. Det är ett val.
Fredrik Schulte säger att ett av de största och mest förödande problemen var när modiga politiker valde att bygga bort fattigdom med en miljon bostäder under tio år. Jag vet att vi i dag får arbeta med effekterna av att det byggdes snabbt. Man kan inte säga att ett av de största problemen i svensk bostadspolitik var när man en gång i tiden vågade bygga bostäder.
Var landar vi då någonstans? Fredrik Schulte säger att det enda vi kan göra i dag är att låta fler människor bo i andras lägenheter. Det är lösningen. Jag tycker att det är tråkigt och fantasilöst, speciellt när de fyra borgerliga regeringspartierna väljer att säga nej till möjligheten att tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet komma fram till en bred överenskommelse för att öka utbudet av de bostäder som finns på marknaden - andrahandsbostäder - och i stället går vidare med det parti som ger regeringen möjlighet att få majoritet i kammaren för att införa marknadshyror på det befintliga andrahandsbeståndet, vilket inte torde öka andelen andrahandslägenheter över huvud taget utan bara höja hyrorna för dem som redan bor i andra hand. Det är sorgligt.
Det är fantasilöst att regeringen, de fyra borgerliga partierna, i hela denna diskussion, med en katastrofal bostadsbrist, med en kvarts miljon unga människor utan bostad, bostadsbyggande som sjunker från redan låga nivåer, där samtliga bedömare är överens om att vi borde komma upp i det dubbla, ägnar tiden åt att säga nej till socialdemokratiska förslag utan att lägga fram egna. Det är inte bara fantasilöst utan också ansvarslöst. Är man i regeringsställning måste man ta ansvar för de problem man ser och föreslå förändringar.
Vi har föreslagit ett batteri av förändringar på kort och lång sikt med ett ekonomiskt och strukturellt ansvar från staten. Det vore mer smakfullt om man valde att diskutera de förslagen eller kanske till och med att drista sig till att komma med ett och annat eget förslag från den borgerliga sidan.
Avslutningsvis vill jag påminna statsrådet om att min fråga handlade om småhus, om unga familjers möjligheter att flytta in i en ny villa. Jag önskar fortfarande ett svar på vad statsrådet avser att vidta för åtgärder för att fler unga familjer ska kunna förverkliga drömmen om ett eget hus.
anf.104 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Det är en intressant debatt med många olika aspekter. Jag tycker att det är roligt att Lars Eriksson håller sig utanför Stockholms tullar. Jag bor själv utanför Stockholm. Det här är inte bara en Stockholmsfråga utan det här är en fråga för hela Mälardalen.
Jag tycker att Jan Lindholm har varit vaken i kammaren, men nu förstår jag att han har sovit de senaste sex åren. Det har ändå hänt oerhört mycket, till exempel på bostadsbeskattningsområdet. Den mjölkko som den tidigare regeringen såg, kanske även Miljöpartiet, som en outsinlig skattekälla har upphört. Det är ett av de viktigaste sakerna som kommer att inträffa.
Herr talman! Jag tror att vi skulle komma överens om mycket. Ett stort problem, bortsett från hur fort tunnelbanan byggs ut, är att de kommuner som vill bygga mycket har stora exploateringskostnader. Det går inte att komma ifrån att det är ett problem som lastas över dem. Det är kostnader för el, vatten, mark, gator, parker, skolor och förskolor. De kostnaderna måste tas med när nya bostadsområden planeras. Här finns tillsammans med överklagandefrågor en hel del att göra. Samtidigt får vi inte glömma att folk vill bo där det är en vacker miljö. Vi får inte använda miljön hur som helst. Inte ens utanför Lund där det finns ett vackert landskap att ta hänsyn till kan man bygga hur mycket som helst.
Herr talman! Jag tror att det allra allvarligaste just nu för framtida byggnationer vore att slå in på vägen med nya subventioner - ungefär som att subventionera Saab eller SAS. Det blir ingen kostnadspress om man går in med subventioner. Det är också andra som ska betala dessa subventioner. Dessa andra, herr talman, är skattebetalarna.
anf.105 Margareta Cederfelt (M):
Herr talman! Tillgång på bostäder är en av de mest grundläggande frågorna i ett fungerande samhälle. Samtidigt som det råder brist på bostäder i Mälardalsregionen finns ett överskott i många andra delar av landet. Detta är i sig ett problem, varför jag ska återvända till Stockholmsregionen.
Stockholmsregionen och Mälardalsregionen har en attraktionskraft. Det går inte att komma ifrån. Som stockholmare tycker jag att det är roligt att många människor väljer att bo här. Men vad är det som väntar de personer som vill flytta hit? Jo, det är problem att ta sig in på bostadsmarknaden.
När Socialdemokraterna talar om att fokus på subventionerna kommer att lösa problemet har jag den bestämda uppfattningen att det är att göra problemet alldeles för enkelt. Det finns så mycket mer.
Jag har varit inne på detta tidigare, nämligen att byggandet är ett kommunalt ansvar. Kommunerna äger frågan om hur byggandet ska ske. Därför är det viktigt att det finns fungerande rutiner. Jag nämnde Stockholm tidigare. Veronica Palm slog sig för bröstet angående tidigare byggnationer som har gjorts under den socialdemokratiska tiden. Jag håller inte med om detta. Om så hade varit fallet hade inte dagens problem funnits. Här är det viktigt att titta framåt. Stockholms stad bygger och kommer att bygga ännu mer. Om vi sedan med de förslag som har lagts fram av regeringen kan se till att korta handläggningstider, se över så att länsstyrelserna fattar beslut i tid, finns det möjlighet att verkställa de planer som finns.
Jag vill understryka hur viktigt det är att det byggs så att vanliga människor har möjlighet att bo i Stockholm - precis som de vill.
anf.106 Fredrik Schulte (M):
Herr talman! När man lyssnar på Socialdemokraterna kan man få intrycket att de tror att problemet med för få bostäder har uppkommit under de senaste sex åren. Som vi alla vet är det ett problem som har funnits under de senaste 60 åren. Det är ett strukturellt problem på svensk bostadsmarknad.
Vi har lite olika syn på hur dessa problem ska lösas långsiktigt. Moderaterna har uppfattningen att man ska underlätta, förenkla, minska regelbördan och sänka skatterna, till exempel bolagsskatten som nu ska sänkas. Det är lösningar som ligger i linje med vad samtliga nationalekonomer och fastighetsekonomer föreslår. Ni vill återinföra byggsubventionerna. Det är en lösning som bevisligen inte fungerar. Under den tid som det faktiskt producerades lägenheter, det vill säga under miljonprogrammens tid, blev det enorma problem. Jag vill mena att man kunde ha byggt dessa lägenheter på annat sätt genom att låta marknaden fungera som den ska. Ni såg till att bygga fram ett problem som nu är kärnan till alla de integrations- och segregationsproblem som nu gör att vi har Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Bär lite ansvar för det, Veronica Palm.
Låt oss titta kortsiktigt. Vi kan konstatera att Veronica Palm sammanfattade sin egen politik på ett bra sätt. Hon sade att det enda som presenteras i termer av kortsiktiga lösningar är trist och tråkigt.
Vad har ni för förslag på hur man ska lösa problemen här och nu? Du vet väl, Veronica Palm, att hus inte byggs av sig själva, bara så där? Däremot kan vi genom att förenkla andrahandsuthyrningen med ett fingerknäpp, med ett klubbslag här i riksdagen, öka utbudet av lägenheter i Stockholms innerstad med uppemot 10 procent. Ni tycker att det är trist och tråkigt. Det är skandalöst.
anf.107 Jan Lindholm (MP):
Herr talman! Gunnar Andrén tycker att det händer väldigt mycket. Men vi andra kan ju se att det inte räcker till. Om Andrén tycker att jag har sovit tror jag nog att han behöver skaffa sig glasögon för att se vart vi är på väg.
Fredrik Schulte säger att vi har ett systemproblem sedan över 60 år tillbaka. Fredrik Schulte är ganska ung, så han kanske inte känner till att man för 60 år sedan fortfarande körde träcket med häst och vagn från vissa bostadsområden här i Stockholm. För 60 år sedan var det många hyresfastigheter där man hade varmvatten en dag i veckan, i bästa fall, under vinterhalvåret.
Jag skulle vilja säga att de satsningar som gjordes med folkhemsprogrammet och miljonprogrammet förändrade verkligheten för oss. Utan de förändringarna hade de människor som i dag kan studera på universiteten inte kunnat göra det. Att man satsade politiskt på att bygga om Sverige ska vi definitivt inte ångra.
Sedan vill jag återgå till de förslag som den ansvarige ministern har lagt fram, och jag vill bara ta upp en viktig fråga. Det är påståendet att förslaget till nya hyressättningsregler skulle underlätta att få ut fler bostäder på marknaden.
Det här kan möjligen gälla under högkonjunktur och på överhettade marknader, men förslaget tar ingen hänsyn till att det finns en verklighet utanför Stockholm. Förslaget tar ingen hänsyn till att det finns marknader där priserna går ned. Om man då har ett tak på marknadsprisnivån där det inte finns några sådana priser, där det inte längre omsätts några bostadsrätter, finns det ingen som helst möjlighet att få ersättning för månadsavgiften och framför allt inte för någon kapitalkostnad.
Det förslag som ni har lagt fram innebär de facto att väldigt många måste förlora. Man har inte möjlighet, inte laglig rätt, att ens ta ut de faktiska kostnaderna. Att ni inte har tänkt på detta visar hur ogenomtänkt regeringens förslag är. Det behövs verkligen en diskussion. Vi har inte krävt några mer utredningar, men vi vill samtala om detta med regeringen.
anf.108 Nina Lundström (FP):
Herr talman! Gunnar Andrén var inne på diskussionerna kring Sundbyberg, och som sundbybergare vill man kanske säga några ord om det men framför allt om bostadsdebatten i dag.
När man kommer från en av de mest tätbebyggda kommunerna i Stockholms län och det ändå byggs där frågar man sig vad det är som hindrar andra kommuner från att bygga. Det är en väldigt viktig frågeställning. Även om det byggs i en liten kommun är det inte helt lätt. Den stadsdel som just nu drar upp våra siffror i den kommunen grundades på en motion som jag skrev 1996. Nu, 16 år senare, är stadsdelen fortfarande inte färdigbyggd. Just den stadsdelens utmaningar hade jag det stora nöjet att debattera åren 2002-2006 här i kammaren med den socialdemokratiska bostadsministern Mona Sahlin. Så visst finns det hinder.
Jag är väldigt glad över de initiativ som regeringen har tagit, och inte minst bostadsministern. Det finns ett antal problemområden som man behöver jobba med långsiktigt. Sedan har vi de kortsiktiga förslagen, som handlar om hur den befintliga marknaden ska fungera. Oavsett hur mycket vi bygger nu är trots allt de flesta bostäderna byggda.
Vi har tidigare i dag kunnat konstatera att personer hör av sig och talar om att lägenheter står tomma och inte används. En väldigt viktig fråga för kammaren att ta fasta på är att den marknaden måste fungera bättre.
Jag vill gärna påminna om att det har fattats viktiga beslut när det gäller småhusen och villorna, som Veronica Palm nämner. Det var exempelvis att fastighetsskatten förändrades och togs bort och det i stället blev en kommunal fastighetsavgift. Det är en väldigt viktig förändring.
Ytterst är det också en fråga för kommunerna, det vill säga hur man planerar markanvändningen. Ger man möjlighet att bygga småhus? Där är det också viktigt för kommunerna att agera.
Bostadsministern har varit inne på många viktiga frågor, dels på kort sikt, med privatuthyrningen, dels på lång sikt. Infrastrukturen är otroligt viktig för Stockholms län, för att man ska kunna se till att bygga täta städer. Skatteutjämningssystemet är en sådan viktig fråga, som Gunnar Andrén berörde lite översiktligt. Det kostar att växa; kommuner får växtvärk. Bullerreglerna är en sådan faktor, som är välkänd i Stockholms län. Det är många PBL-frågor och överklagade detaljplaner - det är alltid någon som berörs när man bygger i en tät stad. Därför måste man ta hänsyn till detta när man ser över detaljplaneprocesserna.
Markpolitiken är väldigt viktig. En sådan fråga som inte har berörts här är att det i en del av kommunerna i länet finns mark och detaljplaner men ändå inte byggs. Varför bygger inte de som har marken och detaljplanerna? Det är också en viktig frågeställning.
Att se till att kommunerna har aktuella översiktsplaner är väldigt viktigt. Det är fritt fram för kommuner att se till att revidera sina översiktsplaner - de har en skyldighet att göra det.
Det finns väldigt mycket som redan är på gång. Därför kan jag förvånas lite grann över Socialdemokraternas sätt att debattera. Under dessa år har det skett många förändringar och skapats nya möjligheter, och mer ska komma därtill. Men trots allt är det så, precis som flera har varit inne på, att det nu finns möjlighet att fatta beslut på kort sikt för att se till att marknaden fungerar.
Då blir jag lite fundersam på varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte tar möjligheten att se till att de lägenheter som i dag står tomma kan komma till nytta för dem som är bostadssökande.
anf.109 Isak From (S):
Herr talman! Tack, Veronica Palm och Lars Eriksson, för väldigt viktiga interpellationer! Tack också övriga som har deltagit i en viktig debatt! Jag tänkte ta chansen att vidga debatten lite grann.
Kroniska fel, säger Stefan Attefall. Ja, jag kan bara hålla med. Det är kroniska fel på regeringens politik på många områden.
Herr talman! Vi har kroniska fel i näringspolitiken, vi har kroniska fel i arbetsmarknadspolitiken och vi har ytterligare kroniska fel i bostadspolitiken. Det här hänger ihop, herr talman.
Det pågår samtidigt just nu stora varsel runt om i landet, inte minst för småhustillverkarna. Vi har i min hemkommun Norsjö Europas största trappfabrik som levererar fina trappor till småhus och även andra hus, och de tvingas under två eller tre omgångar varsla mer än hälften av sina anställda, till en osäker framtid. Vi har fönsterfabriker i min närhet som tvingas göra detsamma då de inte kan leverera eftersom det inte längre finns någon efterfrågan på småhus.
Detta, herr talman, har tillkommit under den borgerliga regeringen. Det levererades ju en hel del småhus förut. Jag har lite svårt att förstå varför framför allt de moderata ledamöterna här är så nöjda. Kan ni inte låta den svenska småhusbranschen vara med och bidra till nya bostäder och nya jobb i hela landet?
Infrastruktur, bostäder och utbildning är kanske de viktigaste faktorerna för att förbättra den obefintliga näringspolitiken. Det är långt viktigare än att chocksänka bolagsskatten.
anf.110 Statsrådet Stefan Attefall (KD):
Herr talman! Det ställs frågor om att det inte händer någonting, och det verkar som att riksdagen inte ens vet vad som står i budgetpropositionen.
Där har vi pengar för förkortade handläggningstider och för överprövningar av bygglov och detaljplaner. Vi har slopat fastighetsavgiften de första 15 åren för nyproduktion. Vi har sänkt skatt för flerbostadshus när det gäller fastighetsavgiften. Vi har flera andra förslag. Vi har också ett omfattande arbete på gång som kommer att leda till propositioner och förslag under kommande år.
Det här är förslag som självklart inte räcker men som är viktiga steg på vägen. Om man tittar på reformagendan när det gäller bostadspolitiken under Alliansens tid och jämför den med exempelvis de fyra sista åren som Socialdemokraterna satt vid makten kommer man att upptäcka någonting mycket intressant. Det hände nämligen nada, ingenting, under era fyra sista år. Vi har byggt mycket mindre än alla våra nordiska grannländer.
Då säger ni: Men vi tog ju bort subventionerna. Ja, bostadsbyggandet minskade faktiskt i Sverige och i Norge, Danmark och Finland när vi avskaffade subventionerna, eftersom det var en sådan konjunkturförändring som skedde. Vi har alltså följt varandra ganska väl under åren, fast Sverige har gjort det på hälften så hög nivå.
Lars Eriksson säger: Företagen kan inte rekrytera folk, eftersom de inte kan ge dem bostäder. Nej, men det som kan lösa problemet i dag - och hjälpa företagen att ordna åtminstone en kortsiktig bostad - är att vi får en bättre fungerande andrahandshyresmarknad. Det finns ett konkret lagförslag om det.
Då säger Veronica Palm till mig: Vi måste utreda frågan mer, för att vi ska kunna vara med på noterna. Men i samma andetag sades det alldeles nyss att vi inte ska utreda utbyggnad av tunnelbanan till Nacka utan börja bygga den på en gång. Då var plötsligt miljöprövning, prövning enligt plan- och bygglagen och ekonomiska konsekvenser inget som vi behövde bekymra oss om.
Här har vi ett förslag som är utrett och berett och ligger på riksdagens bord. Vi säger också att vi gärna vill ha breda uppgörelser här. Men vi möter bara krav på mer utredningar, det vill säga ni har inga egna förslag på vad man i så fall kan diskutera att förändra.
När det gäller småhusbranschen är jag lika bekymrad som ni. Jag kommer från Jönköpings län, och där vet jag att småhusbranschen har jag jobbigt. Vi har en bra dialog med dem. Vi har fått en hel del olika tankar och synpunkter från dem. Dem tittar vi på och jobbar med. Problemet är bara att det de klagar mest på, exempelvis bolånetaket, är sådant som Veronica Palm tycker är en bra åtgärd.
Det intressanta när man lyssnar på oppositionen är att det inte finns någon konkretion i förslagen, utan det är bara allmänna ordalag. Vi jobbar nu konkret med att ta fram förslag för att vi ska kunna åstadkomma en kortare planprocess, enklare och tydligare regler och avreglering av sådant som driver upp kostnader och därmed också få fram fler bostäder.
Jag vill sluta med att säga detta. Varför är jag emot subventioner? Det finns egentligen tre skäl. Det ena är att de historiska erfarenheterna visar att där de har använts har de inte lett till större bostadsbyggande. Tvärtom har de ofta gått rakt ned i byggherrarnas fickor.
Det andra är att de pengar som avsätts i budgetförslagen från exempelvis Socialdemokraternas sida inte räcker speciellt långt. Där krävs enormt mycket pengar under en väldigt lång följd av år för att de över huvud taget ska ge någon effekt. Men Socialdemokraterna vet av erfarenhet att man i budgetprocessen inte orkar med att ta fram de enorma subventionerna.
Det tredje skälet är: Om Socialdemokraterna skulle ha makten i dag och avisera införandet av subventioner, då skulle vi tvingas gå till EU för att notifiera detta. Det skulle ta sex till tolv månader, och under tiden skulle varenda en som bygger bostäder och som kunde bli tänkbar för subventioner avstanna med bostadsproduktionen i avvaktan på att få cash från skattebetalarna. Det förslaget från Socialdemokraterna skulle innebära minskat bostadsbyggande.
Det är den bistra verkligheten. Det måste en regering hantera. I opposition kan man låtsas som om den här typen av praktiska problem inte finns.
Därför är Socialdemokraterna svaret skyldiga. Vad är ert konkreta alternativ?
anf.111 Lars Eriksson (S):
Herr talman! Jag har full förståelse för att regeringen är pressad på grund av det låga byggandet. Tidigare i höst lät man de fyra partiledarna i regeringen posera framför bostadsområden och ge sken av att det minsann skulle hända mycket.
Jag har visat på förslag från oss socialdemokrater, och Veronica och andra har också pekat på sådant som skulle påskynda byggandet. Det är förslag som regeringen har identifierat som ett hinder för ökat byggandet.
Jag har pekat på investeringsstöd för studentlägenheter och små lägenheter. Vi föreslår en byggbonus för att stimulera detta. Det är förslag som regeringen väljer bort.
På vilket sätt skulle ett riktat investeringsstöd för byggande av små lägenheter och studentlägenheter vara ett hinder för ökat bostadsbyggande? Här vill inte statsrådet ge något svar.
Statsrådet har pekat på ett antal utredningar som pågår. Resultatet av dem återstår att se. Under tiden fortsätter rapporter att komma fram som visar på samma sak. Det låga bostadsbyggandet hotar tillväxten och handeln. Företagare kan inte anställa matchande arbetskraft till centrala arbetsuppgifter som skulle medföra ökad tillväxt. I debatten låter det som om detta är en Stockholmsfråga, men det är det inte. Det råder bostadsbrist i ett stort antal av landets kommuner.
Statsrådet säger att regeringen vill skapa en modern bostadspolitik. På vilket sätt är chockhöjda andrahandshyror modernt?
Mot bakgrund av de behov som finns på bostadsmarknaden räcker det inte med de förslag som regeringen har anvisat i dagens debatt. Det har gått sex år med regeringens bostadspolitik. Det är två år kvar på mandatperioden. Jag tycker att det börjar bli dags att presentera skarpa förslag som kan lösa bostadsbristen för den volym av människor som i dag saknar bostad.
anf.112 Veronica Palm (S):
Herr talman! Jag väljer att avstå från att ironisera över moderatföreträdare som använder sänkning av bolagsskatten som det enda verktyg man lyfter fram för att lösa bostadsbristen. Det hade annars kunnat bli en ganska rolig debatt.
Det handlar om vad som skulle vara lämpligt att göra i ett läge som nu, med en katastrofal bostadsbrist på alla sätt, vilket vi vet leder till att vi i Sverige förlorar jobb, brister i möjligheter att få tillväxt och att svensk konkurrenskraft, som alltid har varit Sveriges styrka, hämmas. Sverige är ett litet land långt bort med ett språk som ingen människa begriper. Vi behöver vara attraktiva och stärka vår konkurrenskraft.
Då hade varit smakfullt om regeringen hade velat pröva lite olika vägar, vågat kasta bort de ideologiska skygglapparna och ta sig an problemet på riktigt.
Det är sorgligt att vi inte har kommit längre i debatten, men det är ju några inlägg kvar i den vidare bostadspolitiska debatten.
Nedgången i nyproduktionen av små bostäder är 57 procent på ett år - 57 procent! Många unga familjer får krossade drömmar. Det handlar om drömmen om att få bygga det egna lilla huset. Det unga paret med ett barn och ett i magen som skulle vilja flytta från lägenheten till ett litet hus får inte möjlighet att göra det.
Då behöver man som ansvarig minister titta på lösningar. Jag letar och har inga ideologiska skygglappar. Jag tittar på egnahemssatsningar som man har prövat på några ställen, bosparande för unga, att se över exploateringsavtalen, Boverkets byggregler, hyrköpsmodellen.
Men det är inte mig som ministern ska svara. De unga par som i dag vill bygga sitt första hus, hur ska de kunna bli villaägare?
anf.113 Nina Lundström (FP):
Herr talman! Lars Eriksson påtalar att det råder bostadsbrist. Jag delar helt den uppfattningen, för så är det. Även i de täta regionerna i Sverige är läget detta.
Men som ministern var inne på: Att återgå till subventioner är för min del helt obegripligt, med tanke på hur lite verksamt det har varit.
Jag minns debatterna som vi hade när Socialdemokraterna hade regeringsmakten 2002-2006. Exempelvis hade länsstyrelsen i Stockholm inte avsättning för de pengar som fanns eftersom investeringsbidragen inte fungerade. De stuvades om, och regelverken gjordes om, men de fungerade inte.
Det är som ministern säger: Om de här bidragen hade fungerat hade väl inte den svenska produktionen på marknaden sett ut som den har gjort. Detta har vi prövat. Jag tycker inte att man ska backa tillbaka bandet och återgå till det som inte har fungerat.
Det finns däremot några andra saker som inte har nämnts så mycket. Jag är själv en varm vän av att se över möjligheterna att införa ägarlägenheter också i befintlig bebyggelse. Det skulle kunna vara ett viktigt komplement. Man skulle också kunna se till att de som finns på marknaden hittar sätt att finansiera dem i nyproduktion. Det är en viktig åtgärd.
Det finns väldigt mycket annat som jag redan har varit inne på som man kan titta på. Men att backa tillbaka bandet och införa det som inte fungerar känns inte som ett nytänkande.
Småhusen och villorna är naturligtvis en viktig fråga. Där måste vi alla fundera vidare på vad som gäller. Men ett viktigt steg är att man i kommunerna ser till att planera mark för småhusbebyggelse. Det är inte alltid helt lätt, och där finns det också en konflikt mot de täta städerna, som ur kollektivtrafiksynpunkt är en viktig kombination.
Det finns mer att göra - men inte att återupprepa gamla misstag.
anf.114 Isak From (S):
Herr talman! Det finns många drömmar som kan bli verklighet eller krossas runt om i landet. Sven-Erik Bucht ställde en viktig fråga - han fick tyvärr inte ställa en följdfråga - i frågestunden som gällde Norrbotten, där det finns en stor efterfrågan på arbetskraft. Och det finns en stor efterfrågan på bostäder. Där svarade ministern att det nog är så att det är staten och kommunerna. Då lämnar man över en väldigt stor fråga enbart till den lilla kommunen. För det handlar om tusentals bostäder i Kiruna, Pajala, Malmberget och Gällivare.
Det är också så att vi har en absurd situation. Även i Västerbotten har vi en urbanisering där folket flyttar från byn till centralorten, vilket gör att det är bostadsbrist även i de allra flesta småkommunerna i Västerbotten.
Det finns många små familjer där både herr och fru har jobb, de allra flesta faktiskt. När de går till banken säger banken att det inte är lönsamt att bygga ett hus där. Därför kan de inte det.
Det är den situation som har blommat upp under den borgerliga regeringens period. Runt om i landet är det inte lönsamt. Det är helt och fullt upp till marknaden, och i det här fallet fungerar inte marknaden. Då har politiken ett stort ansvar, och då har vi en bostadsminister som inte har några svar.
Men kom igen! Gör en överenskommelse med Veronica, som hon vill! Vi har stora möjligheter att få det bättre, men då krävs det också politisk handlingskraft.
anf.115 Statsrådet Stefan Attefall (KD):
Herr talman! Politisk handlingskraft krävs. Det handlar om att kunna gå till beslut när det finns förslag framme och dessutom förslag som man är öppen för att diskutera innehållet i. Vi har ett sådant på riksdagens bord, men då backar Socialdemokraterna.
Jag har också sagt till Socialdemokraterna och Veronica Palm att vi gärna diskuterar det förslag som finns kring bostadsförsörjningslagstiftningen. Det är ute på remiss. Vi ska gärna ta en diskussion om vi kan få en bred uppgörelse kring sådana frågor också.
Jag är beredd att diskutera alla frågor för att få så breda uppgörelser som möjligt. Det finns bara ett villkor. Det ska vara i linje med ett långsiktigt sunt bostadsbyggande och långsiktigt sunda spelregler. Kortsiktiga regler som rycker fram och tillbaka tror jag är förödande. Det är en del av det strukturella problem vi har i Sverige. Vi har för mycket av kortsiktighet, för mycket av ryck fram och tillbaka. Det måste vara långsiktigt bra spelregler. Med det som ledstjärna tror jag att man kan jobba med åtgärder både på kort sikt och på lång sikt.
Lars Eriksson säger att han inte förstår vad vi har för invändningar mot byggsubventioner. Jag vet inte om jag var ruskigt otydlig, men jag försökte grundligt motivera detta. Får jag bara lägga till att subventionerna, som har kommit i olika former under 1990-tal och 2000-tal, har varit just kortsiktiga.
Småhusbranschen har bekymmer. Jag känner till situationen i Västerbotten. Jag vet också om trappfabriken i Norsjö. Kommunernas planberedskap när det gäller att ta fram planer men också mark är en viktig faktor som orsakat att småhusbranschen har det svårt. Sedan har vi det finansiella problemet. Men det är också regelverken på nationell nivå som gör att det är svårt att bygga.
Vi angriper de problemen, ett efter ett. Men tyvärr kräver demokratin och grundlagen beredning av ärenden och också att man processar många gånger till riksdagen. Det arbetet pågår på bred front.