Hamilton, Carl B (FP) besvaras av
anf.60 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Carl B Hamilton har frågat mig vad jag har gjort i frågan om EU:s hot om skyddstullar mot kinesiska solpaneler samt vad jag avser att göra framdeles för egen del och i samarbete med andra EU-länder. Carl B Hamilton har även frågat mig hur jag ser på riskerna för kinesiska motåtgärder, deras effekter och sannolika WTO-processer.
Låt mig börja med att säga att det har kommit en del nyheter under eftermiddagen i dag, men på grund av formalia ska jag ändå läsa mitt svar. Jag får återkomma i replikerna med senaste nytt.
Regeringen står fast vid den vedertagna svenska frihandelslinjen. Som en del av denna frihandelslinje ser jag antidumpningsåtgärder, liksom de EU-kommissionen nu föreslagit, som en form av protektionism. Sverige är det EU-land som är i särklass mest kritiskt mot EU:s användande av handelspolitiska skyddsåtgärder. Som en följd av detta är Sverige, med gott stöd i riksdagen, det land som oftast motsätter sig EU-kommissionens förslag på nya åtgärder.
Mitt arbete mot handelspolitiska skyddsåtgärder vilar på två ben. För det första granskar vi noggrant och kritiskt varje enskilt förslag som kommissionen lägger fram. För det andra bedriver vi, tillsammans med likasinnade länder i EU, ett arbete för att EU ska modernisera sitt regelverk för handelspolitiska skyddsåtgärder och ta större hänsyn till intresset hos importörer, användare och konsumenter. I detta arbete driver vi även att EU:s regelverk ska ta hänsyn till vikten av att EU:s industri ska kunna ingå i globala värdekedjor och därmed öka sin konkurrenskraft. Det är dock ingen hemlighet att EU:s medlemsstater är starkt splittrade i frågan och att många andra EU-länder gärna ser ett ökat användande av skyddsåtgärder.
Vad gäller specifikt de nu föreslagna åtgärderna mot kinesiska solpaneler är detta ett fall som regeringen ägnat extra uppmärksamhet, givet de stora värden som kan drabbas. Regeringen motsatte sig att undersökningen inleddes och bad samtidigt EU-kommissionen att särskilt beakta åtgärdernas effekter på EU:s klimatpolitik. Regeringen motsatte sig även beslutet att registrera importen av solpaneler, vilket är ett administrativt förfarande som gör det möjligt att i ett senare skede ta ut tull retroaktivt. Regeringen har nyligen motsatt sig kommissionens förslag om provisoriska åtgärder.
Det stämmer, som Carl B Hamilton påpekar, att våra argument varit tekniska och juridiska till sin natur. Det är enligt min erfarenhet dessa argument som i dessa förberedande led har störst möjlighet att påverka de tjänstemän i kommissionen som genomför utredningar. De grundläggande och viktigare argumenten om frihandel, klimat och våra ekonomiska förbindelser med Kina har tyvärr ingen självklar plats i det tekniska regelverket och lämpar sig därför bäst för den politiska diskussionen som förs i ministerrådet. I denna diskussion avser regeringen att fortsatt aktivt, tillsammans med likasinnade länder, argumentera mot åtgärder.
Jag har nyligen nåtts av den goda nyheten att en stor majoritet av EU:s medlemsstater motsatt sig kommissionens förslag om provisoriska åtgärder. Även om kommissionen själv beslutar om provisoriska åtgärder bådar detta resultat gott för den fortsatta diskussionen.
Avslutningsvis vill jag säga några ord om riskerna för kinesiska motåtgärder och sannolika WTO-processer. Åtgärder mot den kinesiska solpanelsindustrin kommer att drabba EU:s export till Kina alldeles oavsett om Kina vidtar några motåtgärder eller inte. Detta följer av att EU:s industri redan i dag är intimt sammankopplad med den kinesiska och levererar både maskiner och insatsvaror till Kina. Minskad export av solpaneler från Kina till EU innebär därför minskad export av insatsvaror från EU till Kina. Det är en naturlig konsekvens av den globala värdekedja som solpanelstillverkning utgör.
Däremot bedömer jag inte risken för aktiva kinesiska motåtgärder som överhängande.
Kina är redan i dag målet för nästan hälften av EU:s skyddsåtgärder och har trots det ett relativt begränsat antal åtgärder mot EU. EU:s användande av handelspolitiska skyddsåtgärder i sig riskerar dock generellt att ha en spridningseffekt till andra länder.
Vad gäller andra WTO-processer har Kina aktivt, och med stor framgång, ifrågasatt EU:s antidumpningsåtgärder i WTO:s tvistlösningsorgan. Kina har nu även valt att ifrågasätta det som man uppfattar som diskriminerande element i vissa EU-länders subventioner till solenergiutbyggnaden. Även om det är olyckligt att EU befinns bryta mot sina WTO-åtaganden i vissa fall har dessa tvister bidragit till att utveckla EU:s egna regelverk i en frihandelsvänlig riktning, vilket är någonting som jag välkomnar.
anf.61 Carl B Hamilton (FP):
Herr talman! Jag vill tacka Ewa Björling för ett utförligt svar och för att hon under sin tid som handelsminister så väl har hävdat den svenska frihandelslinjen.
Fallet med de här kinesiska solpanelerna kan ju låta lite bagatellartat, men det är faktiskt ett viktigt fall. Det gäller naturligtvis rätt mycket pengar, men det visar också globaliseringens mekanismer och effekter och hur handelspolitiken i vissa fall kan bli helt stollig när den kommer i kollision med inhemska mål och den förda politiken. Vi har ett stort problemområde redan i dag där det finns motstridigheter mellan miljöintressen och handelspolitiska intressen. Vi kan eventuellt återkomma till det.
Det här stora prisfallet på solel med uppåt 70-80 procent är fantastiskt ur klimatsynpunkt och även ur energisynpunkt och helt rätt med tanke på EU:s klimat- och energimål. Där har vi den delen av EU och EU-politiken. Sedan har vi den andra delen som vi nu diskuterar där man har förberett åtgärder som står helt i konflikt med EU:s målsättningar på EU 2020-området när det gäller klimat och energi.
De här solpanelerna till låga priser som man skulle få vid frihandel gör rätt mycket av de här subventionerna som framför allt finns i Tyskland överflödiga, och det blir naturligtvis också en utmaning för certifikatsystemen som också kan bli överflödiga. Man ska vara medveten om att ligger man kvar med de här stödsystemen är det naturligtvis ett utmärkt skäl för till exempel kineser att klaga på EU hos WTO. Det är viktigt för framtiden att bättre binda ihop handelspolitiken med andra politikområden.
Sedan är det så, precis som Ewa Björling sade, att den här typen av överväganden passar längre fram i beslutsprocessen när politikerna och ministerrådet sammanträder och inte kanske just nu. Där kommer också frågorna upp om den övergripande relationen mellan EU och Kina. Det finns många aspekter på den.
Det som också är intressant med det här fallet är att det inte skyddar jobb. Visserligen kanske det skyddar jobb i produktionen av solpaneler i Tyskland och några andra länder, men eftersom till exempel installation och service av solpaneler ger tre eller kanske fyra gånger så många jobb innebär det att om man minskar antalet paneler, varifrån de än kommer, blir ännu fler människor arbetslösa. Det är paradoxalt men intressant att det faktiskt blir färre jobb i EU om man skulle införa de här handelspolitiska restriktionerna.
Det är också intressant att om EU skulle införa detta skulle, vilket redan har skett beträffande USA, en del av produktionen flytta över till andra asiatiska länder, till exempel Taiwan och Malaysia. Man sprider då produktionen till andra länder som exporterar till EU och som inte ligger under handelsrestriktioner. Det har vi sett på tekoområdet. Det senaste exemplet är intressant, därför att kineserna tycker att kinesiska löner har blivit för höga och lägger sin skoproduktion i Etiopien. Produktionen sprids alltså på olika sätt. Vi får återkomma till det.
Slutsatsen av det här är att i slutändan kanske det bara blir kostnader, och man skyddar varken jobb eller hindrar icke-europeiska solpaneler från att komma till Europa.
anf.62 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Som jag inledde med att säga har en hel del nytt hänt i frågan. Så sent som kl. 15.30 i dag hade man en presskonferens i Bryssel med handelskommissionären De Gucht, som gick ut och sade att man nu inför dessa skyddstullar provisoriskt i ett första steg fram till den 5 augusti i år med en höjning på 11,8 procent. Därefter kommer ytterligare en höjning på 47,6 procent under en sexmånadersperiod, och sedan ska ytterligare beslut tas i rådet.
Man kan säga att detta är något preliminärt som bara gäller en kortare period. Troligen, om majoriteten liknar den som finns i dag, kommer detta att försvinna. Men jag tycker att skadan redan är skedd, därför att vad det här egentligen handlar om är att kommissionen går rakt emot en majoritet av EU:s länder som faktiskt inte vill införa dessa skyddstullar. Det var endast ett fåtal länder som röstade ja till detta och några som avstod. En stor majoritet var emot.
Dessutom ska jag säga att det skadar inte bara klimatet, utan vi har också en stor industri i EU i dag med över 200 000 anställda som arbetar med att utveckla, montera och underhålla solpaneler i EU. Det är alltså inte i första hand Kinas industri vi förstör, utan det är vår egen europeiska industri som drabbas. Därför tycker jag att det är högst upprörande att kommissionen nu fattar det här beslutet och säger som man gör i dag. Det verkar som att man varken lyssnar på EU:s medlemsstater eller på industrin. Det är fortfarande en stor majoritet av dem som i dag sysslar med solpaneler i EU som inte heller vill se detta.
En snabb parallell kan man dra till ytterligare skyddstullsdiskussioner som vi har haft tidigare. För några veckor sedan handlade det om telekomindustrin. Man har från industrins sida tydligt motsatt sig att ens undersöka om skyddstullar ska införas. Även där är kommissionen ute på en helt egen beslutsbana som skiljer sig från vad medlemsstaterna säger.
Det här är en obehaglig utveckling, och det är också otäckt att man inte ser hur viktigt det är med globala värdekedjor i dag. För att ta ett exempel är ungefär 30 procent av den export som bedrivs från Sverige och ut i världen i dag helt beroende av import från andra länder, i första hand länder utanför EU. Till syvende och sist handlar det om risken för förlorade jobb inom Europeiska unionen och att vi sänker eller försvagar vår handel med omvärlden, vilket är precis tvärtemot vad EU behöver och, ska jag säga, även tvärtemot vad Kina behöver. Hela världen har befunnit sig i en ekonomisk recession, och det här är absolut ingenting som gagnar världshandeln, tvärtom.
Ovanpå detta ser vi att när det gäller det som EU inför som anmäls till WTO av Kina får vi oftast backa tillbaka. Det tycker jag är pinsamt för Europeiska unionen.
anf.63 Carl B Hamilton (FP):
Herr talman! Som jag sade inledningsvis tycker jag att det här är intressant, för det visar att den här gamla protektionistiska modellen där man smäller upp tullmurar runt ett land och sedan hoppas på att rädda jobb och vinster i företag inte fungerar. Det är precis som Ewa Björling säger att de här solpanelerna som kommer till EU har komponenter som tillverkades i EU innan de skickades till Kina för att sedan skickas tillbaka till Europa.
Det kan också finnas komponenter i de produkter som kommer från Kina som har sitt ursprung i Taiwan, Malaysia eller Japan. Det innebär att vi i det fallet inte på förhand vet om ursprunget är tillräckligt mycket kinesiskt för att man ska kunna lägga en tull på det. Man kanske inte kan fastställa ursprunget till produkterna, och då faller det hela av det skälet. Det är en illustration av hur de globala värdekedjorna gör att den gamla tidens protektionism, som skulle ha kunnat användas mot Kina, utvecklad i dag drabbar Europa kanske mer än Kina. Det är viktigt att komma ihåg.
Sedan har vi nyheten som jag fick reda på alldeles nyss. Det kommer att leda till, såvitt jag förstår, att man har två månader med 11 procents tull, och sedan kan den gå upp till 47. Ministerrådet sammanträder i december för att slutligen avgöra frågan, så det är kanske den tidpunkten vi ska sikta på. Fram till dess får vi anta att det blir ett väldigt race att under de första två månaderna få in så mycket produkter som möjligt i Europa till 11 procents tull. Därefter är det väl stopp ett tag på grund av mättnad.
En annan fråga är huruvida den kinesiska regeringen faktiskt har sådan kontroll över sina exportörer att den kan hantera situationen med ganska korta frister. Jag antar att kommissionen i detta fall vill uppmuntra den kinesiska regeringen att se till att deras exportörer sätter så höga priser att man inte behöver lägga på en tull, utan det ska komma ändå, så att säga. Jag är inte så säker på att den kinesiska regeringen faktiskt behärskar det.
Om vi ser lite längre fram i tiden, till december, som trots allt är en avgörande tidpunkt, vore det intressant att höra hur ministern bedömer prognosen och uppmarschen för det mötet, hur de olika regeringarna kommer att agera. Om det redan från början framstår som att förslaget kommer att falla i december kommer det att påverka både exportörer och producenter i närtid. Det vore intressant att höra hur ministern tror att detta kommer att sluta.
Är det så att Sverige skulle vilja ha en förhandlad uppgörelse, eller skulle vi hellre vilja eliminera tanken, planerna, på tullar helt och hållet? Är det den valsituationen vi står inför?
anf.64 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Formellt är det i dag så att kommissionen ensam beslutar om provisoriska åtgärder, det vill säga det som nu sker, som nu är föreslaget. Det finns möjlighet för rådet att ändra kommissionens beslut i december om en kvalificerad majoritet av medlemsländerna stöder det. I dag gäller egentligen enkel majoritet, men när förslaget om Trade Omnibus träder i kraft kommer det att bli kvalificerad majoritet. Det är en anpassning av handelspolitiska rättsakter till Lissabonfördraget. Då gäller kvalificerad majoritet även för slutliga åtgärder.
Min förhoppning är att handelskommissionär De Gucht tar till sig medlemsstaternas kritik av förslaget och ändrar sig. Som det ser ut i dag är det en majoritet emot - jag tror till och med en kvalificerad majoritet, men där är vi inte ännu. Det återstår att se hur det blir i december.
Det är oroväckande att man går ut med detta samtidigt som det pågår en utredning om kinesiska subventioner till export. Den utredningen är inte färdig, och ändå väljer De Gucht att redan nu gå ut med dessa provisoriska åtgärder. Utredningen kommer att vara färdig först i sommar. Det man nu har gjort är en antidumpningsundersökning, och det enda man kommit fram till i den undersökningen är att vissa kinesiska tillverkare säljer till lägre pris än en enstaka tillverkare i Bangalore i Indien, nämligen Tata Industries. Det är det man menar med dumpning. Jag tycker att kommissionen borde ha väntat tills utredningen om subventionen var klar. Skulle det visa sig att Kina använder sig av stora och skadliga subventioner är det någonting som vi då bör förhandla med Kina om.
Man kan se ytterligare paralleller i detta. Vill man gå vägen med att hota med skyddsåtgärder, vill man skapa en negativ spiral för handel, vilket det troligtvis kommer att sluta i om det fortsätter på den inslagna vägen, eller vill man försöka nå samförstånd genom dialog? När vi tittar på statsstödda exportkrediter, som ju är ett generellt problem med Kina, inte minst för stora företag och särskilt inom telekomindustrin, ser vi att USA väljer vägen att föra en dialog med Kina samtidigt som de diskuterar innovationer; båda områdena är mycket viktiga. Den vägen tycker jag att också EU skulle välja. Jag tror att den är mer framgångsrik än att ägna sig åt att försöka isolera och stänga ute.
Som jag sade i min inledning är vi mer än någonsin beroende av globala värdekedjor. Det är ett steg i vår internationalisering, vilket vi måste inse och agera därefter. Då handlar det inte om att stänga utan om att föra en bra dialog och se till att vi får konkurrensneutralitet mellan oss. Det är den vägen jag ser att vi ska gå, inte tvärtom som just nu sker. Jag tycker att det är mycket oroande.
anf.65 Carl B Hamilton (FP):
Herr talman! Jag har två frågor i detta mitt sista inlägg. Övervägandena och diskussionerna som kommer att ske under hösten kan ha en ganska viktig och prejudicerande betydelse. Det vi ser, tycker jag, är att medlemsländerna med stor majoritet sagt att nej, det agerandet gentemot Kina är inte acceptabelt, utan vi vill ha något annat. Riktigt vad detta annat är vet vi inte ännu. I spetsen går Tyskland, som ju härbärgerar de flesta producenterna, vilket är värt att lägga märke till, men även Storbritannien.
För Tysklands del förefaller motivet vara de allmänna ekonomiska eller politiska relationerna med Kina. Kina är ett stort land, och man vill ha goda relationer. Jag antar att det kan spela roll också för andra länder. Kan det peka fram mot att man kommer att bli mycket mer försiktig i agerandet gentemot Kina på handelspolitikens område och att man inte enbart tittar på det exakta handelspolitiska regelverket?
I vilken utsträckning kommer de frågor som jag tycker är oerhört viktiga att komma upp i den politiska behandlingen, nämligen klimathänsynen? De olika delarna av kommissionen driver helt olika linjer. Den ena vill främja klimatsmart teknik, och den andra försöker hindra att den kommer in till låg kostnad. I vilken utsträckning kommer det att spela roll? Det blir besvärligt om Europeiska unionens olika delar motarbetar varandra.
anf.66 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Jag vill tacka Carl B Hamilton för en viktig interpellation. Den är dessutom högaktuell eftersom det varit nyheter om den inom EU i dag.
Vad jag förstått är det en splittrad kommission när det gäller den här frågan. Som Carl B Hamilton mycket riktigt säger går åsikterna vitt isär. Det kommer inte att göra det lättare att nå våra klimatmål, tvärtom. Samtidigt vill man lyssna på industrin, fortfarande en minoritet av industrin.
Jag tycker att vi hela tiden måste ställa oss frågan vem vi är till för, detta oavsett om vi är politiker i Sveriges riksdag, sitter i Sveriges regering, i EU-parlamentet eller i kommissionen. Jag tycker att vi är till för människorna som lever i EU och därmed för människorna som driver företagen i EU. Då handlar det om att lyssna på dem. Det handlar om att se till att vi får en så billig, enkel och klimatvänlig energikälla som möjligt. Då handlar det naturligtvis om att fler människor ska ha tillgång till solcellspaneler, också i takt med att vi uppnår klimatmålet.
Det handlar om att en majoritet av våra företag fortfarande är öppna för Kina och vill se konkurrens från Kina. Jag är övertygad om att det i längden bara stimulerar oss att bli ännu bättre och ännu mer innovativa. Det är den vägen som jag ser att vi ska gå och inte tvärtom, alltså att stänga vårt Europa. Det kommer inte att göra det billigare och enklare för människor som lever inom Europeiska unionen. Tvärtom kommer det att göra att det blir sämre klimat. Det kommer att hota tusentals jobb inom EU. Det kommer också att göra det dyrare att leva klimatvänligt.
Jag är därför mycket orolig för den väg som vi nu ser från kommissionens sida. Det återstår att se vad nästa steg blir - om det blir ytterligare tullar inom ett annat område och hur detta sedan kommer att fortsätta i december.