Pettersson, Leif (S) besvaras av
anf.1 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! Leif Pettersson har frågat mig när motsvarande satsningar kommer på den svenska sidan på Malmbanan och vad jag avser att göra för att skapa utrymme för dessa satsningar. Frågan är ställd mot bakgrund av den norska regeringens aviserade satsning på Ofotenbanan i den nationella transportplanen 2014-2023.
Jag vill börja med att konstatera att ömsesidiga satsningar på Ofotenbanan och Malmbanan är ett resultat av ett svensk-norskt samarbete som har pågått en längre tid. I september förra året träffade jag min norska kollega för att diskutera bland annat denna fråga.
Det är glädjande att den norska regeringen nu aviserar satsningar på Ofotenbanan. Redan i september förra året aviserade den svenska regeringen jobb och tillväxtsatsningar i gruvrelaterad infrastruktur som en del av regeringens totala satsning på 522 miljarder kronor i infrastruktur för perioden 2014-2025. För att gruvindustrin ska kunna fortsätta fungera som tillväxtmotor och jobbgenerator, inte minst i Norrland, presenterade regeringen då investeringar för upprustning av bland annat Malmbanan. Sammanlagt investeras ytterligare 3,5 miljarder kronor i gruvrelaterad infrastruktur de närmaste åren.
Inom ramen för nu gällande nationell plan för transportsystemet 2010-2021 pågår kapacitetshöjande åtgärder i form av förlängning av fyra mötesstationer som har kunnat tidigareläggas tack vare regeringens 5-miljarderssatsning. Satsningarna på den svenska delen av Malmbanan innebär att samtliga mötesstationer mellan Kiruna och Riksgränsen från och med hösten 2014 klarar av att hantera de långa malmtågen.
Regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att presentera ett förslag till ny nationell plan för utveckling av transportsystemet för perioden 2014-2025. Förslaget kommer att redovisas nu i juni. Därefter kommer förslaget att beredas inom Regeringskansliet innan regeringen avser att ta ställning till förslagen under våren 2014. Därför vill jag inte uttala mig om specifika satsningar innan regeringen har tagit ställning.
anf.2 Leif Pettersson (S):
Herr talman! Tack för svaret! Det var lite innehållsrikare och längre än vanligt.
Jag måste konstatera att Ofotbanan - som den faktiskt heter - och Malmbanan byggdes som ett gemensamt projekt mellan Sverige och Norge i början av förra seklet. Ända sedan dess har den varit en gemensam angelägenhet. Det är inte något nytt påfund, något som har kommit på senare år. Banan har alltid varit en gemensam angelägenhet mellan Sverige och Norge. Det är också den enda järnvägen i norra Norge. Det finns visserligen planer på andra järnvägar, men jag tror att mycket har stannat vid planer.
Ministern berömde sig i svaret över de stora satsningar som ska göras framöver. 522 miljarder är regeringens ram. Vi har i vår ram 570 miljarder för samma planperiod som regeringen. Det innebär att vi naturligtvis kan satsa mer pengar.
Av de 3 ½ miljarderna som ministern också vill berömma sig för i gruvrelaterade satsningar landar knappt 1 miljard på Malmbanan. Resten är väg mellan Kaunisvaara och Svappavaara. Men de frågorna ska vi inte diskutera just nu. 1 miljard är inte lite pengar, men i sammanhanget skulle det behövas mycket mer för att klara behovet - ett dubbelspår hela vägen mellan Kiruna och Narvik, kanske till och med från Svappavaara till Narvik, kanske till och med hela sträckan från Luleå.
Banan finns i Sveriges mest expansiva område. Där finns den högsta tillväxten i Sverige. Senast 2020, säger LKAB, kommer det att vara fullt på mötesspåren. Det är de uppgifter som LKAB har fört fram, och de vet vad de talar om när det gäller Malmbanan.
Till detta ska läggas de mängder av malm som kommer från Northland Resources gruva i Pajala, från den möjliga gruvan i Jokkmokk och även från andra gruvor i området som kommer att starta. LKAB kommer självt att starta tre stora dagbrott i Svappavaara.
Behovet av banan och behovet av svenska exportinkomster stannar inte vid att bygga några mötesspår på banan. Den kommer att behöva byggas ut med dubbelspår hela vägen.
Mer gods kommer att också gå den andra vägen. De norska fisktågen - ett exempel - kommer inte att bli färre i framtiden utan snarare fler. Det är fisktåg som framför allt går till södra Norge och södra Sverige. Nu kommer jag in på andra banor som inte heller har tagits upp i den här interpellationen.
Det är viktigt att titta på banorna utifrån ett nordiskt perspektiv. Det finns ett initiativ om en nordisk transportplan. Banan är en del av det initiativet. Vi ska inte gå igenom resten av planen, men den är viktig för att sätta Malmbanan och Ofotbanan i ett perspektiv.
Då vill jag bara fråga: Var ligger den frågan nu? Blir det bara konferenser? Det duger inte, utan det måste också komma till verkstad när det gäller nordiska transportplaner.
anf.3 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! Jag blir lite lätt förbryllad. Jag funderar: Är Leif Pettersson inte ens en gång medveten om vad som har gjorts så här långt på Malmbanan? Det är till och med tidigareläggningar av investeringar, mötesspår och ordnade mötesplatser.
Frågan som har uppstått nu är snarare att ju mer vi gör på Malmbanan på den svenska sidan kommer det bara att bli ytterligare en flaskhals, för det som finns på Ofotbanan på den norska sidan räcker inte till. Det är därför som det har varit så viktigt att se hela sträckningen, inte minst från Narvik till Kiruna utifrån gruvnäringens perspektiv, men också den vidare sträckningen mot Luleå.
Det låter fantastiskt bra när Leif Pettersson tar upp de 46 miljarder som Socialdemokraterna har. Men jag blir lika förvånad varje gång, för de ska uppenbarligen räcka till allting, oavsett vilken interpellationsdebatt vi har.
Nej, jag tycker att det är bättre att fokusera på frågeställningen: Hur ser situationen ut för till exempel gruvbolaget LKAB? Vi kan glädjas över att de har en expansion som vi tidigare kanske inte hade trott, inte minst när vi hade ekonomiskt svåra tider, men som fortfarande har en bra utveckling för framtiden även om det inte längre ökar lika mycket i Kina. I tider med en svår ekonomisk situation i övriga Europa har LKAB ändå möjlighet att få nya kolleger i Pajala.
Det nordiska perspektivet är väldigt viktigt. Jag har varit noga med att i den senaste infrastrukturpropositionen betona att infrastruktur måste gå över kommungräns, länsgräns och landgräns. Framför allt måste man se till stråken och noderna när det gäller vårt gods. Då är just Malmbanan, hela sträckningen till Narvik, dels ett viktigt industrispår, dels ett spår för persontrafik som kan utvecklas inte minst för turismen.
Vi har haft denna diskussion tillsammans med LKAB, som har känt en frustration över att inte kunna få ut sina leveranser av malm i den omfattning som behövs. Därför har vi tidigarelagt investeringar. Därför har vi haft gemensamma diskussioner med Norge för att planera detta ihop. Staten Sverige och staten Norge har inte haft samma tidsperspektiv när man gör sina nationella planer, men Norge har nu lyckats peka ut en plan där de går i takt med Sverige.
Det har gjorts överenskommelser med LKAB. Jag skulle ha tyckt att det hade varit ännu bättre om andra operatörer, typ de som kör fisktåget, hade varit med i diskussionerna. Men nu har LKAB gått in före, som ett sätt att lösa detta.
Regeringen, som har aviserat sina 522 miljarder som ska börja gälla 2014, nästa planperiod, har ändå tagit hänsyn till att kunna tidigarelägga och sett till att det har kommit pengar redan under detta år, just för att hantera det som Leif Pettersson ifrågasätter.
Att Socialdemokraterna påstår sig ha 46 miljarder som ska komma till från 2014 hade inte hjälpt situationen för LKAB. Om Leif Pettersson kallar det som regeringen har gjort att slå sig för bröstet må det vara en sak. Men vi har sett till att hantera denna situation just för att bejaka den expansion och den fantastiska möjlighet som gruvnäringen ger i Norrbotten. Vi har givit förutsättningarna.
anf.4 Leif Pettersson (S):
Herr talman! Jo, jag är fullt medveten om de satsningar som har gjorts. Det är bra att vi bygger ut mötesspår efter Malmbanan. Man kan säga som Lars-Eric Aaro sade, att om vi bygger tillräckligt många mötesspår har vi ett dubbelspår. Men det är inte svar på framtidens fråga. Framtidens fråga är att det kommer att behövas ett dubbelspår hela vägen. Då måste man också från den svenska regeringens sida ta initiativ gentemot den norska när man ser dessa behov. Vi vet också att Ofotbanan på den norska sidan är av sämre kvalitet än på den svenska sidan, så det skulle behövas en ordentlig upprustning av den, också av andra skäl.
Därför måste den svenska regeringen, inom ramen för en nordisk transportplan, ta initiativ och vara offensiv i frågan. Något annat duger inte. Vi måste se till att den svenska exporten kan fungera. Vi måste se till att den järnmalm som produceras i Sverige inte blir lagd på hög här utan kommer ut till kunder ute i världen.
Jag är fullt medveten om de satsningar som är gjorda. Jag har naturligtvis ingenting emot dem, utan det är jättebra att de är gjorda.
Förra gången vi pratade om detta var det en helt annan interpellation, men då kom vi också in på frågan om pengarna. Ministern kom då med påståendet att hon hade slutat räkna vid 90 miljarder. Då funderade jag lite grann på vad det där var, för jag hade inte hört den siffran förut. Men sedan började jag tänka efter, och jag kom fram till att det är de projekt som vi tänker starta under denna planperiod men inte hinner göra färdiga. Det är det överhäng som vi får under nästa planperiod, och pengar måste naturligtvis plockas fram för det. Det är en självklarhet. Det är väl inte så att ministern har alla projekt som ska startas under denna planperiod färdiga 2025?
Jag kan ställa samma fråga till ministern: Hur många miljarder i överhäng har ni? Hur många projekt har ni startat under denna planperiod som fortsätter under nästa planperiod och som man måste avsätta pengar till då? Man kan säga att det är ofinansierat, för det finns inte på papperet ännu.
Det är ungefär den retoriken som ministern försöker använda sig av. Och visst kan det vara träffande eller slående som retorik, men som verklighetsbeskrivning håller det inte.
De projekt som vi startar är vi också beredda att fullfölja när det gäller framtida satsningar i kommande planperioder. Men vi har, precis som regeringen, ännu inte sett de planperioderna. Vi har ännu inte avsatt pengar för dem, och det har inte heller regeringen gjort. Där är vi lika goda kålsupare, om man säger så.
Alla infrastruktursatsningar tar tid att genomföra. På norsk sida är det kanske ännu besvärligare, för där ligger Ofotfjorden alldeles nedanför. Det finns en hylla som man har sprängt in på många ställen där tåget ska gå. Det kommer att kosta ganska stora pengar att göra om den banan. Det innebär att man måste sätta i gång med planeringen i tid. Därför tror jag att det är oerhört viktigt att regeringen redan nu tar initiativ och för samtal med den norska regeringen om hur Ofotbanan ska kunna få ett dubbelspår hela vägen mellan Kiruna och Narvik.
anf.5 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! Att föra en politik där man finansierar för att starta eller, som jag skulle kunna uttrycka det, en sätta-spaden-i-backen-politik har ju Socialdemokraterna prövat förut. Det gjordes bland annat för den nationella planen 2004-2015, då vi bara kunde konstatera att den var underfinansierad med 65 miljarder. Vi har valt att göra det omvända och även se till att ha finansiering för att avsluta projekt.
Uppmaningen från Leif Pettersson var att den svenska regeringen redan nu måste börja prata med Norge. Det har vi gjort sedan tidigare. Jag hade kanske önskat att det hade pratats lite mer även längre tillbaka i tiden.
Vi har i dag Trafikverket som tillsammans med norska motsvarigheten Jernbaneverket jobbar för att se på de infrastruktursatsningar som går över landgränsen, inte minst den sträcka som berörs av Malmbanan till Narvik. Jag har själv gjort den resan till Narvik. Det är en ganska otillgänglig miljö, så mest imponerad kan man bli av att de över huvud taget har lyckats bygga en järnväg i den dalen ned till Narvik.
Det som har varit viktigt är att se i vilka steg och vilket tidsperspektiv som behovet finns för bland annat LKAB och tillkommande gruvbolag för att se att vi hinner med. En del i diskussionen har varit: Hur kan vi förenkla för operatören och den som kör tågen när man passerar en landgräns? Det är alltifrån läkarundersökningar, tillsyn och säkerhetsbestämmelser för att underlätta själva transporten. Där har vi redan påbörjat en diskussion, och den är också viktig för att spara tid och göra det enkelt.
Vi har påbörjat diskussioner, och vi träffades redan under förra året. Jag träffade min norska kollega så sent som i måndags, den 27 maj, för att återigen följa upp och se hur arbetet går. Börja redan nu, säger Leif Pettersson, men det har vi redan gjort.
En mycket viktig del i detta är LKAB:s expansionsmöjligheter kopplat till tid. Där har Trafikverket gjort en åtgärdsvalsanalys. Det handlar om vad som behöver göras, när det kan göras, vad det kostar och hur vi ska finansiera detta.
Det första steget var att få flera mötesspår eftersom tågsätten blir allt längre - snart är det inte ens 750 meter vi pratar om utan snarare uppemot 1 kilometer. Det handlar om vad vi har gjort på den svenska sidan. Men om man inte gör motsvarande på den norska sidan blir det en flaskhals i sig. Då kan vi investera hur mycket vi vill på den svenska sidan, men det ger inte totalnytta. Därför är det självklart att vi har fört samtal med LKAB och med norska regeringen tillsammans med den svenska regeringen.
Detta har nu mynnat ut i att för de mötesspår som stod på glänt för året - man kan inte arbeta så lätt under vintertid, utan man var tvungen att sätta i gång under sommartid - till exempel mötesstationen vid Björnefjäll, där LKAB går in och förskotterar, får vi nu möjligheten att den norska staten nu följer upp i sin plan. Detta skulle inte ha tillkommit om inte Norge och Sverige hade sett hela sträckningen som viktig. Det skulle inte ha tillkommit om inte Norge och Sverige hade haft samtal med varandra. Detta ligger också i ett nordiskt perspektiv. Detta har vi också gjort.
anf.6 Leif Pettersson (S):
Herr talman! Det är bra att samtal förs, men den nordiska transportplanen måste också bli verklighet. Det räcker inte med att samtala och konferera, utan man måste faktiskt komma till skott också. Om det är den norska eller svenska regeringen som är problemet kan jag inte veta eftersom jag inte har suttit med i samtalen. Jag vet inte var haken ligger, men det är klart att ytterligare satsningar på den här banan måste till.
Sedan säger ministern att vi har bedrivit en sätta-spaden-i-jorden-politik. Men vi förlorade ju regeringsmakten 2006. Vet ministern hur mycket vi hade tänkt satsa på infrastruktur om vi hade suttit kvar? Jag vet det i alla fall inte. Jag har ingen aning. Ja, en aning kan man väl ha, men jag vet inte hur en sådan budget skulle ha sett ut, och det vet inte ministern heller.
Visst kan man påstå att det saknas si eller så många miljarder för att fylla upp planen. Det är god retorik, men verkligheten kanske hade varit en annan om vi hade fått sitta kvar. Men detta är bara spekulationer.
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi följer den här frågan för framtiden och att regeringen också intar en offensiv hållning. Väldigt mycket av det svenska exportvärdet kommer via den här banan. Då måste vi också se till att tala med den norska regeringen, så att man också på den norska sidan är beredd att satsa de pengar som behövs.
Jag vet inte om de pengar som man nu har aviserat kommer att räcka till, men det är i alla fall en bra början.
anf.7 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! I så fall avstår jag från att ta diskussionen om huruvida Socialdemokraterna hade tänkt satsa mer eller mindre. Jag kan bara konstatera att anslagen till drift och underhåll av järnväg är dubbelt så mycket som det var 2006 vid regeringsskiftet.
I vilket fall som helst tycker jag att poängen, om jag ska plocka ut något av det som finns i Leif Petterssons oro och fundering för framtiden, är frågorna hur och på vilket sätt vi ska klara av näringslivets möjligheter, i det här fallet gruvnäringens behov av att få ut sina malmtransporter i takt med expansionen? Då måste man se till att hela sträckan Kiruna-Narvik liksom sträckan ned till Luleå, för vi har en hamn också där, är viktig ur ett näringslivsperspektiv. Vi ska vara måna om att vi inte får flaskhalsar eller kapacitetsproblem som förhindrar den expansionen.
Det svar som jag har givit är att regeringen tar detta på allvar. Vi har också gjort insatser, och vi har ständigt kontakt med bland annat LKAB och Norge, för stråket måste ses som ett gemensamt spår för båda staterna. Jag tycker att vi har ett bra samtal och ett bra samarbete. Vi har också förmått tidigarelägga satsningar för att klara dessa utmaningar.