Gille, Agneta (S) besvaras av
anf.37 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Agneta Gille har frågat mig varför regeringen skär ned på anslagen till Uppsala universitet när söktrycket till universitetet är mycket stort samtidigt som ungdomsarbetslösheten är hög.
Mellan 2006 och 2012 ökade antalet helårsstudenter vid Uppsala universitet med 2 500. De senaste åren har antalet helårsstudenter vid de svenska lärosätena varit högre än någonsin. År 2011 var det till och med en rekordnotering, och utbildningsvolymen ligger kvar på en historiskt sett mycket hög nivå. Jämfört med 2006 var antalet helårsstudenter i Sverige ungefär 27 000 fler 2012.
Varje universitet och högskola ansvarar för att utbildning och forskning bedrivs med hög kvalitet och att de tillgängliga resurserna används effektivt. Det är även respektive universitets och högskolas sak att avgöra vilka utbildningar som ska erbjudas för att möta studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
Vad gäller frågan om resurser har regeringen genomfört ett antal angelägna förändringar för att öka kvaliteten i den högre utbildningen och för att möta behov på arbetsmarknaden. Bland annat har avgifter för utomeuropeiska studenter införts, ersättning för inaktiva studenter dragits in och utbyggnad av vissa utbildningar som leder till yrkesexamen genomförts. Dessa förändringar innebär en viss omfördelning, men det ska betonas att alla resurser återförs till universitet och högskolor i form av åtgärder för att höja kvaliteten i utbildningen.
För att fortsätta att möta den svaga konjunkturutvecklingen vidtas en rad tillfälliga åtgärder inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken på initiativ av regeringen. I den senaste budgetproposition föreslås och beräknas universitet och högskolor tilldelas nya tillfälliga platser under åren 2013-2015. I vårändringsbudgeten för 2013 föreslår och beräknar regeringen också att antalet platser på ingenjörsutbildningar och sjuksköterskeutbildningar ökas med 1 400 platser under 2013 och 2014.
Uppsala universitet har fått ta del av satsningar genom medel för såväl kvalitetshöjningar som tillfälliga platser samt läkarutbildning och ingenjörsutbildning. Jämfört med lågkonjunkturens inledning 2009 har Uppsala universitet 2013 fått drygt 40 miljoner kronor mer i anslag per år beräknat i fasta priser. Därutöver tog universitetet del av en tillfällig satsning på högskoleplatser 2010-2011, vilket innebar ett tillskott på 83 miljoner kronor per år. Enligt beräkningar i budgetpropositionen för innevarande år har Uppsala universitet även en stabil utveckling av takbeloppet de närmaste åren.
För att möta framtidens utmaningar är det viktigt att såväl Uppsala universitet som övriga lärosäten planerar verksamheten så att det ges långsiktiga förutsättningar för en hög kvalitet som samtidigt möter studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
anf.38 Agneta Gille (S):
Herr talman! Tack för svaret, utbildningsminister Björklund! Av svaret kan man utläsa att det är en nöjd minister som tycker att det görs stora satsningar. När jag tar del av andra siffror och tittar på hur läget ser ut ser jag att var fjärde ung är arbetslös. Ungdomsarbetslösheten är uppe i 25 procent. De unga är vår viktigaste grupp i samhället. De är framtiden. Av dem går 25 procent arbetslösa.
Det fanns vallöften från den borgerliga regeringen om att man skulle bekämpa arbetslösheten. En del av det är utbildningspolitik. Det skulle jag vilja informera ministern om.
I en välskriven artikel i Upsala Nya Tidning läser jag lite grann om unga arbetslösa som frågar: Vad är viktigare än vi? Jag kan också ta del av en mängd olika siffror i den artikeln.
Där kan vi se att mellan 2011 och 2012 minskade antalet platser på högskolor och universitet med 10 000. Då är antalet nere på samma nivå som för väldigt många år sedan. Det hänvisas här till att det är nere på samma nivå som 2000.
Uppsala universitet har tvingats att minska sin utbildning med nästan 10 procent. Söktrycket är rekordstort. Man ser en ökning av antalet sökande, herr minister, med över 40 procent. Det är helt fantastiskt att så många unga vill utbilda sig. Sverige behöver kvalificerad arbetskraft. Dessa unga har ingen möjlighet att komma in på högskolor och universitet eftersom det inte finns tillräckligt med resurser.
I den här artikeln läser jag att rektorn på Uppsala universitet, Eva Åkesson, säger att detta är ett svek mot de unga eftersom det är så många som söker som inte får möjlighet att komma in.
Det brukar sägas att det går att utläsa ett lands konjunktur när man tittar på ansökningar och antagningar till högskolan. I sämre tider har statsmakten alltid utbildat fler och sett till att man har kunnat utbilda de unga för att de ska kunna ta de kvalificerade arbetena i framtiden när konjunkturen vänder. I bättre tider är det fler som jobbar och färre som söker sig till högskolan. Det stämmer inte längre, ministern. Det är precis tvärtom.
Regeringen har sagt att det är finanskris, och det har varit så i nästan sju år. Regeringen skyller allting som har gått fel på finanskrisen. Varför har inte regeringen satsat på utbildning? Det är min fråga. Man har ju pekat på att arbetslösheten är så hög.
Jag skulle vilja veta vad jag ska säga till universitetets rektor och till de unga arbetslösa i Uppsala som inte får någon möjlighet att utbilda sig. Vad är ministerns medskick till dem? Det skulle jag vilja veta.
anf.39 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att man ska satsa mer på utbildning i dåliga tider. Därför är det precis det vi gör, och därför är det intressant att jämföra med just 2006 när Agneta Gilles parti styrde. Vi har 2 500 fler studenter i Uppsala i dag än vad det var 2006. Det är fler platser i Uppsala i dag. Dem vi har inrättat. Det gjorde inte den gamla regeringen.
Antalet studenter på svenska universitet och högskolor har aldrig varit så högt som under min tid som minister. Det har aldrig någonsin varit så många som har pluggat samtidigt. Det beror på finanskrisen och på att vi har byggt ut under den här tiden. Det är riktigt att vi närmar oss slutet av finanskrisen. Det var ännu fler för ett par år sedan. År 2011 var all time high. Svenskt universitetsväsen har aldrig haft så många studenter som år 2011. Sedan dess har antalet minskat något, men det är mycket marginellt. Och det är fortfarande många fler studenter än det var 2006.
Var får Agneta Gille det ifrån att vi skulle ha dragit ned under vår period eller att det skulle ha varit ännu fler för tio år sedan? Det är inte sant. Det är en ren bluff. Det har aldrig varit så många studenter på svenska högskolor som 2011, inte något år som utbildningsministrarna har hetat Östros, Pagrotsky och Carl Tham. Det är sanningen. Vi ska vara korrekta med siffrorna här.
Ungdomsarbetslösheten är ett stort problem. Man ska dock ha klart för sig att det inte är den här gruppen som blir arbetslösa, utan det är de som hoppar av gymnasieskolan. De är inte ens behöriga till universiteten. 30 procent av varje årskull fullföljer inte gymnasiet därför att gymnasiet i Sverige har haft ett krav på att alla ska bli högskolebehöriga. När de inte når det målet hoppar de av. Det är i den gruppen vi har de stora problemen med ungdomsarbetslöshet. Det problemet är mycket stort, och vi jobbar med det på olika sätt. Tidigare regeringar har jobbat med det, men det är fortsatt bara att erkänna att vi inte har lyckats. Det gjorde inte tidigare regeringar heller. Men lösningen på det är inte att bygga ut platser som de här ungdomarna inte ens kan komma in på, utan det är lärlingsutbildningar och andra typer av utbildningar för den gruppen av elever som är lösningen.
Bulken i ungdomsarbetslösheten är ungdomar som inte ens är behöriga till högskolan, så det är ingen lösning att bygga ut fler platser för dem, utan det är komvux och annat som behövs för dem. Staten satsar väsentligt mer på vuxenutbildning i dag än vad staten satsade 2006 på grund av krisen.
Herr talman! Det finns en annan aspekt av detta. Jag tar ofta den här typen av debatter med socialdemokratiska riksdagsledamöter, och jag kan säga att Agneta Gille är den första som argumenterar för något av de stora universiteten. Jag möter den ena socialdemokratiska riksdagsledamoten efter den andra som står här och säger att de stora universiteten har för mycket resurser och att de borde spridas ut på de små högskolorna. Senast var det väl Peter Persson i Jönköping som sade det. Jag kan namnge en lång rad socialdemokratiska riksdagsledamöter, Hultqvist i Borlänge är ett exempel, som säger att vi ska ta pengar från Uppsala och Lund och sprida ut på de små högskolorna.
Det skulle vara intressant att höra vad Agneta Gille säger om den argumentationen. Vad de säger är att det är så det blir om Socialdemokraterna tar över. Jag skulle vilja höra Agneta Gilles kommentar till det.
anf.40 Agneta Gille (S):
Herr talman! Jag läste lite grann på Uppsala universitets rektorsblogg, och där står det att det har varit en myndighetsdialog mellan rektorerna och Utbildningsdepartementet. De fick inga löften eller tydliga utfästelser för framtiden, skriver de. Inför höstterminen 2013 har antalet sökande ökat med hela 40 procent. Det är ju helt otroligt, och det visar att det verkligen är ett tryck. Rektor skriver: Samtidigt är det beklagligt att vi håller på att minska antalet utbildningsplatser med nära 10 procent. Det här är inte bara ett rekord i antalet ansökningar, utan det kommer också att bli ett rekord i antalet avslagna ansökningar.
Det är mycket beklämmande, ministern, att det är på detta sätt. Vi tycker från Socialdemokraternas sida att det är oerhört viktigt att satsa på högskola och högre utbildning.
Jag kan inte gå i svaromål för vad mina partikamrater har sagt, men vi har en satsning på de högre utbildningarna. Det är det som är det viktiga. Vi har haft med krav på 35 000 nya utbildningsplatser som skulle skapas. Det finns alltså hela tiden en vilja från vår sida att ta med detta.
Jag vill nämna för ministern, gällande artikeln som jag talade om, att journalisten hade sökt ministern för att få en kommentar. Han lyckades inte med det, utan minister Björklund hade avböjt och hänvisade till statssekreterare Peter Honeth. Han intervjuades i Upsala Nya Tidning och gav då en känga till högskolan och Uppsala universitet för bland annat bristande planering. När det gäller utbildningspengarna som försvunnit har det handlat om tillfälliga satsningar som avslutats, sade han. Men så har det ju inte låtit på ministern när man har pratat om de satsningar som har gjorts. Då har ministern hela tiden framhållit vilka satsningar som har gjorts, och nu får vi reda på här att de här utbildningspengarna bara har varit tillfälliga satsningar som har avslutats.
Först tog man bort 20 000 platser, och sedan tillförde man ett antal platser och sade: Hej och hå, vad vi satsar på utbildning och är duktiga på att ta fram detta! Men man glömde bort den stora neddragning som gjordes.
Man måste också mäta det här i förhållande till befolkningsmängden. Det gör vi när det gäller arbetsmarknadssiffror och arbetade timmar, så varför inte också när det gäller utbildning?
Ni har satsat på över 100 miljarder i skattesänkningar. Är det viktigare för ministern att satsa på de här skattesänkningarna än att låta Sveriges unga få en utbildning så att Sverige laddar och gör sig redo för att återigen ta initiativet och få väldigt framgångsrika företag?
Jag vill också, om ministern ursäktar, återge en kommentar på Twitter som jag smålog åt. Det stod så här: Om Jan Björklund skulle vara ledare för det svenska friidrottsförbundet skulle höjdhopparna bli tvungna att gå tillbaka till saxstilen.
Så vill inte de unga ha det i dag. Jag skulle vilja ha ett svar från minister Björklund. Vilket besked ska jag lämna till de unga i Uppsala?
anf.41 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Lägg siffran 2 500 på minnet. Det är 2 500 fler platser i Uppsala med mig som utbildningsminister än vad det var när Socialdemokraterna styrde. 2 500 platser. Eftersom inte alla studenter studerar på heltid motsvarar det i själva verket många fler studenter. Det är 27 000 fler platser på universitet och högskolor i dag än vad det var när Socialdemokraterna styrde.
Sifferexercisen är svår att hänga med i med 10 000 eller 5 000 platser fram och tillbaka, men när man räknar ihop allt är det 27 000 fler platser vid universitet och högskolor i dag än när Agneta Gilles parti styrde. Det har aldrig varit så många studenter i svensk högskola som 2011 när jag var utbildningsminister, aldrig någonsin.
Jag lovar att det finns 500 myndighetschefer i Sverige - rektorer för högskolor och alla möjliga generaldirektörer - som alla om de blir intervjuade i en tidning kommer att säga att de vill ha mer pengar. Alla 500 kommer att säga det, tro mig. Ger vi mer pengar kommer alla 500 att säga att de vill ha ännu mer pengar. Det funkar inte att hänvisa till en intervju med en myndighetschef som vill ha mer pengar och säga att det ska vara grunden för beslutet. Så funkar det inte, och så funkade det inte med tidigare regeringar heller.
Jag noterar en sak, och det är att Agneta Gille undviker frågan om hur vi ska fördela resurserna. Det är sant att många studenter söker till de stora universiteten i Uppsala och på andra orter. Det system som är uppbyggt, inte av mig utan av tidigare regeringar, innebär att man begränsar platserna där för att trycka ut studenterna på regionala högskolor. Det är det system vi har, och det är tidigare regeringar som har valt det, nämligen socialdemokratiska sådana.
Jag är beredd att göra så att vi tar in dem som söker till Uppsala universitet, men följden blir att man får lägga ned högskolorna runt omkring. Jag kan lova att det får Agneta Gille inte stöd för i sitt parti, för alla andra socialdemokrater, inklusive de som sitter i utbildningsutskottet, argumenterar enbart för att vi ska satsa på de regionala högskolorna och aldrig på de stora universiteten. Där ska man skära ned.
De ord som till exempel Peter Persson och Peter Hultqvist använder i den här debatten om Uppsala universitet och Lunds universitet är otroligt nedlåtande. Det är så tongångarna är i ditt parti, Agneta Gille. Det är jättebra om ni nu vill prioritera de stora universiteten, men ta då strid för det i ditt parti. Jag är beredd att omfördela platser till de stora universiteten där söktrycket finns om det går att få majoritet för det i denna riksdag. Då är vi överens. Men det hjälper inte att du ensam tycker så om du inte har ditt parti med dig. Det är det som det handlar om.
Jag är medveten om att vi har ett jättestort söktryck i Uppsala, Lund och några ställen till. Skulle vi släppa in alla sökande där skulle flera av de små högskolorna knappt finnas. Det är sanningen. Låt oss diskutera den förändringen om det är det du vill och om du har ditt parti med dig.
I stort sett kommer alla som söker till svensk högskola in. Alla kommer inte in på sina förstahandsval, för det är så systemet är konstruerat, men alla kommer in. Så kommer det att vara nu också.
Sedan står vi inför en stor demografisk nedgång de kommande åren då ungdomskullarna sjunker dramatiskt. Det är därför som gymnasieskolor läggs ned i Sverige just nu. Om några år blir det många tomma platser på våra högskolor. Det måste vi vara medvetna om. När det gäller fördelningen mellan de stora universiteten och de små högskolorna är jag helt med Agneta Gille om hon säger att vi borde se över den. Men jag får bara skäll från Agneta Gilles parti varje gång jag tar upp frågan.
anf.42 Agneta Gille (S):
Herr talman! Jag är väldigt angelägen om att totalen av antalet högskoleplatser blir högre. Det är totalen som är viktig. Jag är naturligtvis också angelägen om att vi har en fördelning över hela landet. Men för mig är det också viktigt att universitetet har möjlighet att ta in de elever som söker. En del av det här, med den spridning som ministern pratar om, är bland annat Campus Gotland, som nu ingår i Uppsala universitet och är en fantastisk del. Där kan vi se att det blir ett söktryck också på Gotland. Söktrycket är en del av det. Att se till att vi får den spridningen över landet är viktigt.
Det behövs fler utbildningsplatser i hela landet. Det behövs fler vid Uppsala universitet och säkert också vid Lunds universitet. Det behövs fler högskoleplatser och utbildningsmöjligheter. Det är kärnan i denna debatt.
Sedan har vi synen på utbildningen - att vara så nöjd med att utbildningsresultaten sjunker. Det känns som om man går tillbaka i tiden. Det är föråldrat. Det är en signal från minister Björklunds sida till skolsystemet, till skolorna och utbildningen, som inte är bra.
Nej, vi behöver skärpa oss. Vi behöver se till att utbildningsnivåerna blir bättre, att antalet utbildningsplatser utökas, att det blir en satsning så att vi förbereder Sverige med kvalificerad yrkesutbildning när allt vänder. På så sätt får vi högt kvalificerade och högutbildade personer som klarar framtiden. Jag är hoppfull om att vi kommer att se en sådan tendens efter nästa val.
anf.43 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Jag är glad att Agneta Gille berömde sammanläggningen av Uppsala universitet och högskolan på Gotland. Hon skulle ha hört sina partikamrater när jag fattade det beslutet. Det var inte populärt. Det talades om nedläggning, och det var alla möjliga ord som användes i kritiken mot mig. Jag tycker att det är bra att det beslutet fattades, men det hade inte fattats med en rödgrön regering, det kan jag säga.
Nu flög debatten i väg till andra frågor. Ja, utbildningsresultaten sjunker i svensk skola. Så är det. Därför lägger vi om hela den svenska utbildningspolitiken. Det blir nya läroplaner, nytt betygssystem, ny lärarutbildning, lärarlegitimation, ny skollagstiftning, hela paketet. Socialdemokraterna har röstat nej till nästan allt. De har varit emot allt. De vill bara ha det gamla. Den politik som skapade problemen skulle fortsätta att föras. Det var ert alternativ, Agneta Gille.
Vi lägger nu om politiken. Det blir högre krav för att bli lärare, högre krav i skolan, mer utvärdering och bedömning, fler speciallärare, alltså en lång rad förändringar. Vi gör det för att den gamla politiken hade totalhavererat. Det är sanningen.
När det gäller högskolan kan man inte bara räkna antalet platser. Trots det, ska jag säga, har det aldrig varit så många platser i svensk högskola som under min tid som minister, aldrig någonsin under de röda regeringarna. Det är fler platser nu, men jag tror inte att den enda vägen till frälsning är att tala om fler platser. Det måste också finnas kvalitet i utbildningarna. Där ligger fokus numera, att upprätthålla en mycket hög kvalitet. Det räcker inte att vi döper om gymnasierna i Sverige till högskolor och tror att vi därmed höjer utbildningsmålen. Det gör vi inte. Vi måste ha akademisk kvalitet på våra högskolor. Det är bakgrunden till våra reformer.
Uppsala har fler platser nu - om vi enbart talar om Uppsala universitet - än de hade när Agneta Gilles parti styrde. Det vet också rektor och skolledning där.