Skatteutjämningssystemet

Johansson, Lars (S) besvaras av

anf.28 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Lars Johansson har frågat mig dels varför det, enligt honom, är så viktigt att med statliga bidrag gynna moderatstyrda kommuner i Stockholms län, dels om det inte är dags att tänka om och lägga fram förslag som kompenserar de kommuner som har låg skattekraft. Kommuner med låg skattekraft kompenseras redan i dag genom att 95 procent av skillnaden mellan kommunens egen skattekraft och en garanterad nivå utjämnas. Detta gäller de kommuner som erhåller inkomstutjämningsbidrag och innebär en mycket långtgående utjämning. För kommuner som betalar inkomstavgift tillämpades tidigare en lika långtgående utjämning, vilket innebar att även avgiften beräknades utifrån 95 procent av skillnaden mellan den egna och den garanterade skattekraften. År 2001 genomfördes dock efter förslag från den dåvarande socialdemokratiska regeringen ändringar i inkomstutjämningen för att, som det anfördes i propositionen, eliminera negativa marginaleffekter. Ytterligare förändringar genomfördes 2005. Procentsatsen vid beräkning av inkomstutjämningsavgiften sänktes då till 85 procent. Som skäl angavs att inga negativa marginaleffekter därmed skulle uppstå. Avsikten med det förslag som remitterades i december 2012 är att sänka procentsatsen vid beräkning av inkomstutjämningsavgift från 85 till 60 procent. Det är i stort sett samma kommuner som betalade inkomstutjämningsavgifter 2005 som gör det i år, det vill säga samma kommuner som gynnades av den sänkning som Socialdemokraterna genomförde 2005. Regeringen avser dock att föreslå att staten kompenserar övriga kommuner som får lägre intäkter till följd av avgiftssänkningen. En proposition med förslag till ändringar i systemet för kommunalekonomisk utjämning har aviserats att lämnas till riksdagen i höst med förslag till förändringar från och med den 1 januari 2014. De förändringar som har störst betydelse för enskilda kommuner rör dock inte inkomstutjämningen utan kostnadsutjämningen som avser att utjämna för så kallade strukturella kostnadsskillnader mellan kommunerna.

anf.29 Lars Johansson (S):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Jag noterar att statsrådet i svaret koncentrerar sig på inkomstutjämningsavgiften och att det är den man vill sänka. Jag interpellerade statsrådet för en månad sedan, och vi hade då en diskussion kring delvis samma frågeställning, alltså varför det är så viktigt för regeringen att med 1 miljard kronor ge ett särskilt bidrag till de lågskattekommuner i Sverige som har den lägsta skatten. Då påstod statsrådet att det var någonting SKL var helt eniga om. Jag kollade upp det där och skrev precis vad som sades i den debatten. Jag kan konstatera att statsrådet inte var helt sanningsenlig - SKL:s styrelse, där Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ingår, talade tydligt om att de ansåg att det var helt fel att på det viset lägga en hel miljard vid sidan om den utredning som hade utrett såväl kostnadsutjämningen som inkomstutjämningen mellan landets olika kommuner och hade ett enigt förslag. Den särskilda miljard som regeringen sedermera har lagt fram som förslag för att kompensera - överkompensera, vill jag hävda - i första hand Stockholmskommunerna leder till att det inte blir det utjämningssystem utredningen hade förordat och som en parlamentarisk utredning har varit överens om. Jag kan också notera att SKL:s borgerliga majoritet i sitt remissvar, vid sidan om att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ansåg att man över huvud taget inte skulle lägga dit en miljard, ifrågasätter regeringens förslag och med bestämdhet hävdar att det till skillnad från vad regeringen säger inte finns någon forskning som ger stöd för att en stor utjämning skulle vara tillväxthämmande. De skriver väldigt tydligt i sitt remissvar att det inte finns några sådana positiva incitament i någon form av forskning. Även på den punkten hade alltså statsrådet fel vid den interpellationsdebatt vi hade. Därefter har det även kommit nya rapporter om att skatteutjämningen inte har lett till utjämning och skapat likvärdiga förutsättningar för landets olika kommuner, så som är avsikten. Den 14 maj kom en rapport från SVT som redovisade situationen för 25 kommuner i landet som har tappat befolkning sedan 50-talet och där man successivt har fått en allt svårare ekonomisk situation. Även den parlamentariska utredaren Björn Sundström sade väldigt tydligt i medierna den 14 maj att det finns en myt om att Stockholm skickar en massa pengar till gles- och landsbygdskommuner och att det inte stämmer. Vidare säger han att storstäder och förortskommuner i dag är överkompenserade och gles- och landsbygdskommuner kraftigt underkompenserade. Mot den här bakgrunden för statsrådet i sitt interpellationssvar ett resonemang om att det är riktigt att sänka inkomstutjämningsavgiften från 85 procent till 60 procent för de kommuner som är med och betalar till utjämningssystemet. Jag noterar att jag denna gång inte fick någon argumentering kring varför det var så bra utan blev hänvisad till att Socialdemokraterna en gång tidigare hade sänkt den från 95 procent till 85 procent. Det var dock en parlamentarisk utredning som föreslog det, och där var man också överens.

anf.30 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Jag ska försöka svara lite mer utförligt på Lars Johanssons frågor. Jag ska också tacka för interpellationen, även om den är exakt likadan som den vi debatterade för några veckor sedan. Kärt barn har dock många namn, eller vad det heter, och jag pratar gärna om detta en gång till. Vad gäller remissvar från SKL på departementets promemoria med förslag om förändring av inkomstutjämningen inleds det med följande: "Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tillstyrker de förändringar av inkomstutjämningen och strukturbidraget som Regeringen föreslår." Jag vill vara väldigt tydlig med att det rent formellt inte framgår av svaret att någon i styrelsen skulle ha reserverat sig mot beslutet i fråga. Däremot är det som Lars Johansson säger: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har bifogat ett särskilt yttrande där de bland annat framför att regeringen borde ha avstått från att lägga fram avvikande förslag. Det här kan förstås tolkas som att dessa ändå ställer sig bakom remissvaret, men om så trots allt inte är fallet måste jag förstås korrigera den bedömning jag gjorde tidigare. Nästa sak jag vill säga är följande: När jag tittar på de motiveringar som föranledde att Socialdemokraterna sänkte marginaleffekterna för kommunerna två gånger under 2000-talets början ser jag att man hänvisar till att det är viktigt med marginaleffekter. Vid den förra interpellationsdebatten åberopade jag ett vetenskapligt arbete av två holländska forskare. Det är uppenbart att Lars Johansson inte har läst detta eller tagit det till sig. Jag tänkte be att få i protokollet antecknat att när interpellationsdebatten är slut ska jag överräcka, som en liten sommarläsning och present till Lars Johansson, en forskningsrapport där man gör en kartläggning av andra forskningsrapporter i världen och kommer fram till att effekterna är speciellt viktiga för de kommuner som har låg skattekraft.

anf.31 Lars Johansson (S):

Herr talman! Det var bra att statsrådet korrigerade sig. Det är viktigt att ta till sig helheten i SKL:s yttranden. Jag vill gå vidare. I förra debatten tyckte jag, och det tycker jag fortfarande, att det är väldigt upprörande att den kommun i landet som har den lägsta kommunalskatten, Stockholms stad, 29:43 inklusive landstingsskatten, kommer med det här förslaget från regeringen att få en halv miljard i årliga bidrag. Jag har kontrollerat ekonomin i Stockholms stad och kan konstatera att man föregående år hade ett överskott i staden på 3 miljarder. Tar man in resultatet för kommunkoncernen, alltså bolagssidan, blir det över 4 ½ miljard i överskott i Stockholms stad. Man har i Stockholm sedan 2006 sänkt skatten med 92 öre. Huvuddelen ligger på kommunen och 10-20 öre på landstinget under den här perioden. Man har som ambition att fortsätta att sänka skatten. Jag har tittat på kommunens ekonomi i övrigt vad gäller inkomstutjämningsavgiften. För närvarande är den avgiften 1 500 000 kronor. Den kommer man att sänka med en halv miljard till 1 miljard. Kostnadsutjämning får Stockholms stad med över 1,3 miljarder. Kommunen kommer alltså att gå plus trots att det är en kommun med stark ekonomi, en kommun där tillväxten ökar varje år på grund av att väldigt många människor vill bo i Stockholm. Här finns goda förutsättningar för jobb, och här finns också förutsättningar, om man har pengar, att skaffa sig en bostad. Det som är intressant när man diskuterar kommunernas olika förutsättningar är att titta inte bara på det som har med inkomstutjämning och kostnadsutjämning att göra utan även på vad kommunerna har för övriga tillgångar. Hur ser marknaden ut för fastighetsvärden, markvärden och liknande? Där har tillväxtkommunerna en helt annan situation än landsbygdskommunerna. Det sker en kraftig tillväxt i Stockholm. Mellan 2011 och 2012 ökade värdena på inventarier, mark och fastigheter med 9 miljarder, bara på ett år. Balansomslutningen blir allt större utan att politikerna behöver göra särskilt mycket därför att det är så en kraftig tillväxt. Då faller argumenteringen kring att utjämningsavgifter på 1 ½ miljard skulle hindra tillväxten i Stockholm på sin egen orimlighet. Det stämmer inte i verkligheten. Det är det som jag har som utgångspunkt för den här diskussionen. Det blir helt fel. Här har det suttit en parlamentarisk utredning med representanter för samtliga partier. Man har sagt att det inte är tillväxthämmande, och man har tagit del av befintlig forskning på området. SKL säger det också i sitt remissvar. Ändå lägger regeringen en hel miljard till de kommuner som har de lägsta skatterna i Sverige och ökar på det viset orättvisorna. Det är ganska intressant att de kommunerna är moderatstyrda, och dessa moderatstyrda kommuner har alltid kritiserat utjämningssystemet, för de vill inte vara solidariska. Det är det som är grundproblemet. Det är trist att se att regeringen har fallit i farstun på den punkten.

anf.32 Peter Persson (S):

Herr talman! Jag tror att Stockholm behöver övriga delar av landet, och övriga delar av landet behöver Stockholm. De hör ihop och hänger ihop, men det sker olika ekonomiska aktiviteter på olika platser i landet. Tillväxten skapas överallt, olika slags tillväxt. Låt mig berätta, herr talman, om förutsättningarna för fyra kommuner i mitt hemlän Jönköping - Värnamo, Vaggeryd, Gnosjö och Gislaved som ligger i centrum för en bygd som präglas av entreprenörskap, underleverantörer i mindre och medelstora företag, med hög förvärvsfrekvens i normalfallet, en betydande del arbeten i industriell verksamhet. Jag tror att människorna i de här fyra kommunerna bidrar till tillväxten i vårt land i mycket hög grad, och det har en stor betydelse. Lönerna i den här regionen är inte särskilt höga. Det gör att medelskattekraften ligger under rikstalet. Vi kan ha en referenspunkt i de här kommunerna där flitiga människor idogt arbetar när vi talar om kommuner där det inte finns ett enda arbetstillfälle men där de som bor har höga inkomster därför att de pendlar och har befattningar som genererar höga inkomster. Det är sådana platser, tolv kommuner, som Norman nu vill honorera med en extra miljard därför att de anses som "förlorare" i ett system som vi brett anser skapar ökad rättvisa. Jag kan berätta för statsrådet att Jönköpings läns kommuner har i medeltal en utdebitering på 21:65. De kommuner vi talar om har en medelutdebitering på 17:66. De har alltså 4 kronor under den utdebitering som finns i det industriella hjärtat i mitt län. Dessutom är det kommuner som får ta smällar av strukturkriser och finanskriser och som fått en mycket högre arbetslöshet än vad de är vana vid och därmed kostnader i kommunalt försörjningsstöd, vilket gör att det urholkar budgeten. Flera av kommunerna i Jönköpings län talar i dag om skattehöjningar för att kunna garantera den servicenivå som anses rimlig. Jag har tittat på remissyttranden från bland annat de fyra nämnda kommunerna - de är samstämmiga - där de riktar en mycket hård kritik mot Normans kommande proposition och säger: Vi ställer oss mycket avvisande till en förändring som ytterligare tillför 1 miljard till redan ekonomiskt välmående kommuner. De säger vidare: Vi anser inte att inkomstutjämningen är tillväxthämmande för den enskilda kommunen. Det här är dina partivänner, Norman, som har skrivit det här i kommuner i det industriella hjärtat i Småland. Nu undrar jag: Har de fel i sina synpunkter?

anf.33 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Den utredning som lämnade sitt förslag 2011 gjorde ett behjärtansvärt arbete. Man tydliggjorde att det har skett en del strukturella förändringar i Sverige. Exempelvis genom maxtaxan på dagis har nu ett större antal kommuner än tidigare mer dagisverksamhet än förut, framför allt i glesbygd. Detta hade inte noterats i det kommunalekonomiska system som då var vid handen. Det förslag som utredningen kom fram till innebar en omfattande revidering av det system som då var gällande. Detta förslag accepterar regeringen. Ibland undrar jag vad vi pratar om. Vi accepterar att de här skillnaderna finns, och vi accepterar att korrigera systemet i enlighet med utredningens förslag. Där är vi helt överens. Däremot har vi en annan uppfattning än vad utredningen och tydligen också interpellanten Peter Persson har vad gäller ekonomiska incitament. Vad gäller Stockholms situation, som den ser ut i dag, kan jag bara dela Lars Johanssons uppfattning. Men vi ska inte ägna oss åt någon kvartalskapitalism, utan de här systemen ska ju verka under lång tid. Och varken jag eller Lars Johansson kan nog ställa i utsikt att Stockholm kommer att vara en tillväxtkommun under mycket lång tid. Vi får väl se. Det går nog säkert upp och ned där också. Vi har en annorlunda uppfattning vad gäller ekonomiska incitament, och jag tror att den är genomgående mellan våra politiska partier. Vi tror att det är viktigt med incitament för individen vad gäller marginalskatter. Vi tror att företagsskatter är ett viktigt incitament för företag. Vi tror att incitament fungerar. Och vi tror också att incitament fungerar för kommuner, det vill säga att om kommuner har en kraftig marginaleffekt finns det risk för att man inte gör de satsningar som annars skulle ha skett. Därför försöker vi sänka dem för kommunerna i fråga. Låt mig bara säga att Kiruna kommun är en av de kommuner som skulle få pengar, och när jag kollade senast var den inte moderatledd i alla fall utan hade ett ganska stabilt socialdemokratiskt styre. Vad gäller Peter Perssons fundering kan jag bara säga att den slår lite sönder Lars Johanssons argument att moderatkommunerna är väldigt gynnade. Tydligen var det fyra exempel på att man inte var gynnade och var väldigt besvikna. Så även i vårt parti har vi olika uppfattningar i den här frågan, och det tror jag gäller för de flesta partier i Sveriges riksdag.

anf.34 Lars Johansson (S):

Herr talman! De kommuner som Peter Norman talar om är inte några lågskattekommuner. Det är det som är skillnaden. Jag talar om lågskattekommunerna i Stockholmsregionen som i huvudsak är moderatstyrda, och framför allt Stockholms stad där det handlar om en halv miljard. Peter Norman säger att vi inte vet vad som händer framöver. Nej, det är klart att vi inte vet, men vi vet vad prognoserna säger. Jag tog med mig dagens tidning från Stockholms handelskammare där man skriver att vi blir fler och fler i Stockholm. Prognosen talar om att det kommer att bli en enorm tillväxt. Regeringen medverkar ju i infrastrukturpaket i Stockholm som bygger på att det blir en fortsatt tillväxt, så allt talar för att det kommer att bli en fortsatt tillväxt. Trenden är den, och det är ingen ny trend. Den har funnits under lång tid. Det är en kraftig tillväxt. Det är därför som detta att en hel miljard kronor i extra bidrag till Stockholmskommunerna skulle ha med tillväxt att göra klingar så falskt. Jag tror inte på det, tyvärr. Dessutom är inte miljarden finansierad. Jag trodde att man skulle lägga förslaget i tilläggsbudgeten i våras och tala om hur man skulle finansiera miljarden. Normalt sett när regeringen presenterar förslag som kostar i storleksordningen en miljard är det väldigt mycket diskussioner om var man ska ta pengarna från. Men här finns ingen presentation av var man ska ta pengarna från. Man ska inte ta dem från inkomstutjämnings- och skatteutjämningssystemet, för det systemet är låst - det har också Peter Norman sagt, och det kommer man att bifalla - utan man lägger till en miljard därutöver. Det är märkligt att regeringen är i stort sett ensam när det gäller det här. Det kan möjligen finnas lite forskningsunderlag, teoretisk sådan. Men de som sysslar med den praktiska politiken i kommunerna tror inte att detta har med tillväxten att göra. De tror att det är någon annan agenda. Som jag har tagit upp i min interpellation: Varför är det så viktigt att gynna moderatstyrda kommuner i Stockholms län med särskilda statliga bidrag? Jag har inte fått svar på det. Tillväxtargumentet håller inte, inte i sak.

anf.35 Peter Persson (S):

Herr talman! Liksom Lars Johansson gläds jag över att Stockholm utvecklas på ett positivt sätt. Det är bra för hela landet. Men vi vill att alla kommuner i vårt land ska ha likvärdiga förutsättningar att leva. Det handlar den här debatten om. Jag tycker att Statskontorets remissyttrande slår sönder Peter Normans argumentation fullständigt. Man skriver: Vidare nämns att en hög skattekraft i en kommun inte behöver föranledas av att det finns ett stort antal arbetstillfällen i kommunen utan kan bero på att en stor del av befolkningen har sina arbetsplatser belägna i andra kommuner. Det var just vad jag talade om i mitt tidigare inlägg. Och man fortsätter med att säga att i promemorian finns inte någon hänvisning till ekonomisk forskning eller annat underlag som stöder bedömningen, och så vidare. Jag skulle också vilja ha den där sommarläsningen så får väl jag också göra en bedömning, om det finns mer än ett exemplar att vidgå. Det är uppenbart att det som Peter Norman drivs av här inte är fakta utan politiskt nit att hjälpa sina moderata partivänner i några mycket välmående kommuner i Stockholms län, tolv till antalet, att inte behöva justera skatten för att ha lika standard som andra delar av landet. I detta nit är han beredd att fullständigt kasta bort uppfattningar och ståndpunkter från exempelvis kommunalråd i Gislaved eller Gnosjö i Småland. Röstetalet är inte så stort där. Det kan offras på rättvisans altare, och man tillgodoser de mer högljudda och röststarka kommunerna i Stockholms län. Jag tycker att det är djupt beklagligt att inte Norman kan ha samma ståndpunkt som jag och Lars Johansson: Hela landet ska ha lika förutsättningar.

anf.36 Statsrådet Peter Norman (M):

Herr talman! Jag finner det lite märkligt att man ska bli skyldig svaret om en finansiering av ett förslag som inte ens har lagts fram till riksdagen. Jag kan lova Lars Johansson att när detta läggs fram till riksdagen kommer finansieringen att vara väldigt tydlig. Låt mig avsluta med att säga att syftet med hela utjämningssystemet är långsiktiga, likvärdiga och förutsägbara förutsättningar för alla kommuner. Jag tror även Kiruna är betjänt av att få en sänkt marginaleffekt från 85 till 60 procent. Naturligtvis står det alla riksdagsledamöter och även Lars Johansson fritt att granska regeringen genom interpellationer. Men mot bakgrund av de upprepade interpellationer som företrädare för Socialdemokraterna ställer kan man fråga sig hur Socialdemokraterna svarar de kommuner som är osäkra på deras position rörande den kommunalekonomiska utjämningen. Hur länge till ska kommunerna behöva sväva i ovisshet om Socialdemokraternas position i denna viktiga fråga? Regeringens uppfattning är tydlig. Den redovisades i december. Vi kommer att lägga fram en proposition i början på hösten, och vi får se hur Socialdemokraterna kommer att agera i kammaren.