Säljbara kvoter och utkastförbud

Larsson, Jan-Olof (S) besvaras av

anf.1 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Jan-Olof Larsson har frågat mig varför Regeringskansliet anser att det är nödvändigt att individuella säljbara kvoter införs för att klara utkastförbudet och hur detta ska stärka det småskaliga fisket utefter Sveriges kust. Låt mig inledningsvis vara tydlig med att utkastförbudet är en viktig fråga för mig, en fråga jag drivit hårt i EU-sammanhang, som Jan-Olof väl vet. Vi måste få till stånd en förvaltning som inte leder till att större mängder oönskad fångst kastas ut i havet igen. Den fisk som kastas ut har oftast en mycket begränsad chans att överleva, och utkasten utgör ett omfattande resursslöseri, detta samtidigt som ett flertal bestånd i EU:s vatten fortfarande är överfiskade. Den enskilt viktigaste åtgärden för att komma till rätta med detta och få ett fiske på hållbara nivåer är att utveckla selektiva redskap för att minimera den oönskade fångsten. På regeringens uppdrag har därför Havs- och vattenmyndigheten analyserat förutsättningarna för att införa ett utkastförbud. Myndigheten menar att för att ett utkastförbud ska vara effektivt behöver ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter införas. Ett sådant system kan säkerställa att varje fiskefartyg kan anpassa sina andelar av den svenska fiskekvoten så att den matchar fångstmöjligheterna i det enskilda fallet. En fiskare som har uttömt sin andel av kvoten för en viss art behöver till exempel kunna byta till sig kvotandelar för denna art mot kvotandelar för en annan art. Om kvotandelar inte kan överlåtas innebär det enligt myndighetens analys att allt svenskt fiske i vatten där blandfiske sker måste stoppas så snart kvoten för en av arterna har uttömts. Jag anser att ett utkastförbud inte bara får bli en papperstiger. Det måste vara möjligt för näringen att efterleva förbudet, och i Regeringskansliet analyseras därför olika alternativ till lösningar. Överlåtbara fiskenyttjanderätter är ett sådant alternativ, men andra lösningar kan också bli aktuella utifrån varje fiskesegments specifika förutsättningar. Regeringen anser generellt att det småskaliga och kustnära fisket bör värnas inom ramen för ett system med överlåtbara fiskenyttjanderättigheter. Hur det småskaliga fiskets förutsättningar ska beaktas måste tittas på från fall till fall. Jag kan konstatera att då systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter infördes i det pelagiska fisket undantogs det småskaliga fisket och tilldelades en särskild så kallad kustkvot. Jan-Olof Larsson undrar även vad regeringen anser är småskaligt fiske. Dåvarande Fiskeriverket lämnade år 2010 förslag till ett antal kriterier, bland annat fartygens storlek men också längden på fiskeresan, som kan sägas utgöra grunden för vad som kan anses vara ett småskaligt fiske. Jag anser det vara en klok utgångspunkt att titta på frågan från fall till fall, då situationen skiljer sig åt längs vårt lands långa kust. Jag vill precis som Jan-Olof Larsson fortsätta värna det småskaliga fisket. En viktig del i detta är att ge fiskaren möjlighet att anpassa sig efter de kvoter som finns, så att fisket kan fortgå under hela året. Och låt oss inte glömma att syftet med allt detta är att få starka fiskbestånd. Det är grundförutsättningen för att näringen ska vara lönsam och bidra till levande kustsamhällen samt ge konsumenterna god och hållbart fångad fisk.

anf.2 Jan-Olof Larsson (S):

Herr talman! Att det är viktigt att minimera utkasten av fångad fisk är vi helt överens om. Det gör man allra bäst genom att se till att oönskad fisk inte fångas, alltså genom en bättre selektivitet. Här borde ministern se till att de som utvecklar redskap ihop med fiskarna får ett stöd som gör det möjligt att nå ett snabbare resultat än i dag. Att ett utkastförbud vore bra är vi också överens om. Där har ministern gjort så gott han kunnat nere i EU. Tyvärr gick det inte ända fram. Nu blir det troligen inget sådant utkastförbud, utan det diskuteras hur stor andel av fångsten man ska få lov att kasta. Ministern har i ministerrådet drivit frågan att det ska vara obligatoriskt för länderna att införa säljbara individuella kvoter i alla typer av fiske. Lyckligtvis fick han inte med sig någon majoritet i denna fråga. Nu är strategin bytt. Nu hävdas det att ett utkastförbud förutsätter ett införande av säljbara kvoter. Det vore bra om ministern kunde förklara detta för mig och alla de fiskare som inte begriper varför detta är nödvändigt. Tror ministern att den fiskare som fått några koljor som han inte hade kvot för ska gå in på internet på vägen hem till kajen och köpa kvot för 15 kilo kolja? Eller hur är det tänkt att det ska fungera? Säljbara kvoter införde vi i det pelagiska fisket för att öka lönsamheten. Det skulle ske genom att ett fiskeföretag köpte upp ett eller flera andra fiskeföretag. Konsekvensen blev helt planenlig och lönsamheten ökade. Planenligt försvann också ett stort antal fiskeföretag, och det pelagiska fisket koncentrerades till ett fåtal företag och personer. Men inom torskfisket, fiskfisket, kräftfisket och räkfisket finns inte de kvotvolymerna eller det överskott på fiskeföretag som fanns inom det pelagiska fisket. Skulle ITQ-systemet införas inom dessa typer av fiske skulle infrastrukturen slås ut ganska snart. Redskapsresurser, iserier, lådor och all annan service skulle försvinna. Fisket skulle ganska snart vara koncentrerat till Göteborgsområdet och försvinna från övriga kuster. Ungdomar skulle inte ha ekonomi att kunna börja fiska. Det är redan i dag dyrt med båtar och redskap. Ska de sedan köpa fiskerätter för miljoner finns det ingen möjlighet att klara ekonomin i dessa åtaganden. Herr talman! Sedan ska systemet övervakas. Det finns förslag om att fartygen ska utrustas med kameror, så att all verksamhet kan följas i realtid. Snacka om att storebror ser dig! Jag får väl tro att om det kommer ett sådant förslag så ska det gälla även andra arbetsplatser, Regeringskansliet, riksdagen eller bondgårdar så att Jordbruksverket kan kolla upp hur djuren sköts ute på gårdarna. År 2002 försökte den socialdemokratiska regeringen särbehandla de svenska yrkesfiskarna. EU sade nej till det. Svenska fiskare har samma rättigheter och skyldigheter som övriga fiskare i EU. Jag har bett de svenska fiskarna om ursäkt för vår del, och vi har lärt oss att svenska fiskare ska behandlas på samma sätt som andra fiskare. De ska omfattas av samma regelverk och samma åtaganden som andra fiskare har att rätta sig efter. Men har ministern lärt sig? Att som ministern gör införa ett stopp för fiskare från Sverige och Danmark och sedan låta tyska fiskare fiska i det stängda området i Kattegatt är varken bra för bestånden eller för svenskt fiske. Nu diskuteras ett nytt avtal för Skagerrak. Här har många länder har inte möjlighet att fiska där? Det är norrmän, danskar, svenskar, tyskar, holländare och andra. Det ryktas om att det ska bli andra system för svenska fiskare där och att vi ska ha särregler som kommer att slå ut det svenska fisket.

anf.3 Peter Jeppsson (S):

Herr talman! Med tanke på att Jan-Olof Larsson lyfter upp frågan om det småskaliga fisket och fisket längs våra kuster vill jag lyfta upp problemet med att det i princip inte längre finns möjligheter för ett sådant fiske. Jag och många andra riksdagskolleger har varnat för detta under många års tid. Det senaste dråpslaget mot fiskenäringen är det ensidiga svenska laxfiskestoppet för fiske med lina. I många EU-länder kan det hänvisas till EU-regler eller till att kommissionen gör si eller så. Men här är det enbart Sverige som har drivit igenom dessa förändringar mot det svenska yrkesfisket. Havs- och vattenmyndigheten har, med ministerns och regeringens välsignelse, får jag anta, drivit igenom ett stopp som gör att fiskarna inte kan ha ett fiske som innebär exempelvis att de varvar laxfiske med torskfiske sett över året. Nu blir det så att torskbeståndet fiskas än hårdare för att de ska kunna kompensera för ett laxfiskebortfall. Likaså gäller det reglerna med vägning av fångst. Här finns ett krav att fiskaren och förstahandsmottagaren ska sköta detta. Men inte ens myndigheten vet hur det ska göras praktiskt och hur ansvaret ska vara. Man lägger egentligen ansvaret på förstahandsmottagaren. Det finns det inga manualer eller färdiga regler för det. Det sägs bara att det ska införas och genomföras, De förstahandsmottagare som eventuellt kan tänka sig att investera och bygga om sina lokaler för att klara hanteringen vågar dessutom inte göra det på grund av ett allt mindre antal landningar av fisk. Min fråga blir då densamma som Jan-Olof Larsson ställer: Vad menar landsbygdsministern och regeringen med ett småskaligt fiske, med tanke på min beskrivning av läget? Herr talman! Tyvärr ger ministern som jag ser det inga svar på den frågan. Jag ska ta ett exempel. Laxfiske med krok är helt stoppat för yrkesfisket, som jag sagt innan. Men exempelvis trollingfisket, som använder minst tre krokar, fortsätter. Det finns inget stopp. Det enda är att de får kasta tillbaka vildlaxen men behålla den odlade. Varför gör man denna skillnad? Hur gynnar detta det småskaliga yrkesfisket? Varför inte samma regler för yrkesfisket? Får de upp vildlax får de kasta tillbaka den, men får de upp odlad är det okej. Varför ska man ha ett helförbud och denna diskriminering? Den första veckan i maj arrangerades Trolling Master Bornholm 2013 med ca 200 deltagande trollingbåtar. Dessa tog upp 1 412 laxar under dessa dagar. Det är ungefär tolv ton lax. Det motsvarar inkomsten för en yrkesfiskare under två års tid. Vi kan titta på en blogg som jag har hittat på nätet. Det står: "Laxfest i Hanöbukten. Fisket i Östersjön efter lax i områden runt Bornholm och Hasslö har varit riktigt bra de senaste veckorna. Många 10+are har kommit upp. Det årliga snacket om Bornholm Trolling Masters har i år eskalerat och många tar upp detta som något som måste vara ohållbart. Över 1 400 laxar vägdes in på tre dagars fiske. Bortsett från detta så åker en hel del trollingfiskare från när och fjärran för att testa på det roliga trollingfisket som bedrivs relativt kustnära i områden utanför Karlshamn och Hasslö." Det är en ganska talande beskrivning. Man har infört ett totalt förbud för yrkesfiskarkåren, men ändå finns det möjlighet för andra som inte har det som sitt yrke och sin inkomst att fånga laxen. Min fråga är: Är detta rimligt?

anf.4 Lars Tysklind (FP):

Herr talman! I dag gäller debatten interpellationen om säljbara kvoter och utkastförbud. Nu lyfter Peter Jeppsson upp en hel del andra viktiga frågor som också kan diskuteras. Jag vill börja med att anknyta till det som landsbygdsministern avslutade med. Det gäller syftet med alla de åtgärder som vidtas. Syftet är helt klart att skapa starka fiskebestånd som ger ett långsiktigt hållbart fiske där vi kan utnyttja MSY, maximal hållbar avkastning. Men får se detta som en process. De åtgärder som vidtas ska samverka på något sätt. Utkastförbud är naturligtvis en viktig del i detta. Först och främst är det ett enormt resursslöseri med utkast. Det är också ett resursslöseri som de flesta närmast finner stötande när de sett hur man tvingats slänga värdefull fångst i havet. Det nyttjar egentligen inte någon. Det har bara varit förlorare i det systemet. Precis som har sagts här är den lösning man kan se på lång sikt att man har så stor selektivitet i redskapen och fiskar på ett sådant sätt att mängden oönskad fisk närmar sig noll. Då blir problemet negligerbart. Där är vi ännu inte i dag. Det finns många fisken som har kommit längre än andra fisken i arbetet. Men generellt sett har vi fortfarande en väg att vandra när det gäller att utveckla redskapen. Det finns vissa segment som har varit speciellt framgångsrika i detta. Jag vill här lyfta fram trålfisket på Västkusten efter räka och kräfta. Trålen har försetts med rist som hindrar fisk att komma in i trålen. Man har också utvecklat redskapen ytterligare genom att se på maskstorlekar och sådant så att små undermåliga individer tar sig igenom och ut levande på andra sidan igen. Det finns ett ständigt arbete med detta. Systemet med överförbara fiskenyttjanderättigheter kan ses som ett verktyg bland andra som kan bidra till lösningen på utkastproblematiken. Inom vissa fisken är det en bra lösning. För vissa blandfisken där man har haft historiska kvoter på alla typer av fiske är det användbart. Verktyget är inte något politiskt mål i sig. Verktyget är ett sätt att nå det syfte som ministern lyfte fram och som jag också lyfte fram här. Det är väldigt bra att ministern betonar flexibiliteten och att överförbara fiskenyttjanderättigheter är ett av alternativen. Men också andra lösningar är aktuella utifrån varje fiskes specifika förutsättningar. Det är där någonstans vi måste hamna. Vi ska inte införa ett system som ger orimligheter. Inom det fiske jag förut nämnde, trålfisket efter räka och kräfta, har man kommit så långt med selektiviteten att man i dag saknar historiska kvoter på andra fångster. Det finns helt enkelt inga andra fångster att falla tillbaka på. Man kommer till en gräns där man måste ställa en berättigad fråga. Om man nu använder redskapen i en typ av fiske är frågan om man inte ska börja diskutera att vissa fisken ska undantas från regelverken. De har i praktiken ett obefintligt problem. Västkustfiskarna har historiskt haft väldigt goda erfarenheter av ett framgångsrikt system med kollektiva kvoter där de lokalt har fördelat sina egna kvoter och tagit ansvar för det. Jag kan tänka mig att detta kan vara en lösning även inom andra typer av fiske.

anf.5 Rune Wikström (M):

Herr talman! Jan-Olof verkar tro att det småskaliga kustfisket skulle gå i graven om det här systemet införs. Jag är glad över att Jan-Olof värnar det kustnära lokala fisket. Jag kan försäkra er om att jag också gör det. Jag var själv med en gång när det pelagiska systemet utvecklades. Jag var motståndare. Men när jag insåg vad systemet innebar såg jag att det var en möjlighet i stället för någonting som skulle stjälpa. Som moderat vill jag gärna fortsätta utveckla fisket och inte tvärtom. Vi måste dessutom ha ett system som harmoniserar med andra länder så att inte andra länder jobbar på helt andra villkor än vad vi själva gör. Den typ av reglering som vi nu talar om kanske inte passar in på alla fisken. Men lyft då ut det fiske som inte passar in i systemet! Om vi får det här systemet får vi också en möjlighet att bevara kustfisket. Då får det storskaliga sin kvot som är säljbar, och det småskaliga får sin kvot som inte är säljbar och överlåtbar. Jag vill också säga att ministern har gett ett mycket bra svar på interpellationen.

anf.6 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp två saker i denna debatt. Jag börjar med överlåtbara fiskekvoter, som handlar om att man inför ett slags köp- och säljsystem inom fisket där vissa fiskeföretag som behöver mer fiskekvoter ska kunna köpa upp fiskekvoter från andra företag. Nu vill regeringen föra in det här systemet fullt ut, även för det småskaliga fisket. Jag tycker att vi kan dra en parallell till andra köp- och säljsystem, till exempel handeln med utsläppsrätter som finns på EU-nivå. Handeln med utsläppsrätter har inte fungerat bra. Fokus för de företag som är involverade har i stället blivit att man helt enkelt ska köpa och sälja utsläppsrätter sinsemellan. Priset har rasat så att det i dag nästan är nere på noll, och detta är inte längre ett styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser i Europa. Jag är rädd för att vi hamnar precis där om man driver detta system med överlåtbara fiskekvoter för långt. Det blir ett fåtal stora fiskebolag som kan köpa upp alla fiskekvoter från de andra bolagen. Makten koncentreras till några stora bolag. Och det småskaliga kustnära fisket blir den stora förloraren. Jag tycker därför att vi ska titta på andra liknande handelssystem och studera dem med kritiska ögon. Syftet ska hela tiden vara att värna ett hållbart fiske och att värna det småskaliga och kustnära fisket. Jag tror inte att det vinner på att man kan sälja sina kvoter till ett fåtal stora fiskebolag. Jag skulle också vilja ta upp frågan om utkastförbud, som det trots allt råder en ganska stor samsyn om här i riksdagen. Vi vill alla ha ett utkastförbud. Ministern röstade för ett par månader sedan nej på EU-nivå till en föreslagen kompromiss om den gemensamma fiskepolitiken, bland annat med hänvisning till att det inte fanns ett bra förslag om förbud mot att kasta tillbaka fisk i havet. Det som känns konstigt i svaret till Jan-Olof från Socialdemokraterna är att Eskil Erlandsson skriver att det behövs ett system med överlåtbara fiskenyttjanderättigheter för att ett utkastförbud ska vara effektivt. Det skulle jag vilja att ministern förtydligar. Varför är det en förutsättning för ett utkastförbud att man har ett köp- och säljsystem med fiskekvoter? Det som kommer längre ned i texten är mer en argumentation för att vi behöver fasta kvoter för hur mycket som ska få tas upp. Det är ju en helt annan sak. Det är vi helt överens om. Vi måste begränsa upptaget av fisk så att vi inte fiskar slut på fisken. Men varför behövs ett handelssystem med fiskekvoter för att vi ska kunna få ett utkastförbud som fungerar? Det förstår inte jag.

anf.7 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Som jag uppfattar debatten finns det en huvudfråga, nämligen frågan om huruvida överlåtbara fiskenyttjanderätter och säljbara kvoter är samma sak. Mitt svar på frågan är nej. Överlåtbara fiskenyttjanderättigheter innebär bara att kvoter kan föras över utan att vara bundna till specifika och speciella fartyg. Ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter kan också se olika ut beroende på syfte; det vill jag betona. Under ett utkastförbud, som jag hoppas att vi får i närtid, är det viktigt att det finns en flexibilitet för fiskarna så att man kan täcka upp de kvotandelar de behöver beroende på fångstsammansättningen i ett blandfiske. Vi vet ju alla, herr talman, att en fiskare aldrig helt kan förutse sin fångst oavsett hur selektiva redskap som hon eller han fiskar med. Låt mig kommentera att detta är ett förslag från en myndighet som är under beredning; det vill jag betona. I det system som har införts vad gäller säljbara kvoter i det pelagiska fisket, som alltså är någonting annat, har vi undantagit det småskaliga fisket. Detta vill jag också betona. Hur ska man då sköta kontrollen vid ett utkastförbud? Frågan är under analys och utredning av vår havs- och vattenmyndighet. Ett sätt som jag tror att kammarens ledamöter väl känner till och som har diskuterats är att använda sig av kameror. Det är ett sätt att övervaka, och det finns säkert andra. Låt oss återkomma till den frågan när vi får analysen och utredningen från våra myndigheter. Jag går nu över till de andra frågeställningarna som inte direkt, enligt min uppfattning, hänger samman med dagens interpellation - men ändå. Vad beträffar laxen är den biologiska beståndssituationen sådan att åtgärder måste vidtas för att vi ska rädda den vilda laxen i våra vatten. Jag hoppas och förutsätter att kammarens ledamöter på det stora hela är ense om att vi måste rädda den biologiska mångfalden också i våra hav. Min uppfattning utifrån alla debatter som jag har varit en del av i denna kammare är att kammaren brukar värna den biologiska mångfalden. Nu är vår vildlax hotad. Då tycker jag att det är upp till förvaltningsorganen, som har myndighet över ställningstagande vad gäller förvaltning av olika saker, att fatta adekvata beslut så att vi får den biologiska mångfald som vi vill ha också i våra vatten. Därtill kan konstateras att mycket av det laxfiske som bedrivs sker i den småskaliga formen. Som jag har sagt tidigare har vi i andra sammanhang från de generella bestämmelserna undantagit det som vi brukar kalla för småskaligt fiske. Låt mig avslutningsvis konstatera vad som är småskaligt fiske. Det skiljer sig lite grann åt beroende på vilket fiske vi talar om och var i landet vi är någonstans. Det är därför det är så svårt att fastställa exakt vad som är småskaligt fiske generellt för ett land.

anf.8 Jan-Olof Larsson (S):

Herr talman! Det finns åtminstone två frågeställningar i min interpellation. Dels handlar det om säljbara kvoter, dels handlar det om vad som är storskaligt och vad som är småskaligt fiske. Syftet med de här åtgärderna är vi alla överens om. Vi vill införa ett regelverk som gör att fiskbestånden växer till sig, att det blir mer att fiska och att vi får tillgång till en bra råvara. Jag hör de andra kamraterna här prata om att harmonisera med andra länder, och vi vet att det dras upp det ena förslaget efter det andra med särregler för svenska fiskare. Men när man gör jämförelser för att se hur bra man har lyckats rädda kustfisket inom det pelagiska området tror jag inte att man vet vad man pratar om. När man jämför detta ska man veta att i det pelagiska fisket finns det kvoter på 100 000 ton fisk att för fördela. Då kan man avsätta 10-20 procent till kustfisket, som då får en ansenlig summa att hantera. Men hur ska vi fördela 8 ton lubb, och hur ska vi fördela 99 ton vitling och 27 ton långa till en kustkvot? Det var inom det pelagiska fisket vi kunde säga att vi hade ett fiske som inte var kustfiske. Det fiske vi har kvar i dag - det gäller räkfiske, fiskfiske, kräftfiske och torskfiske - är ett småskaligt fiske. Det passar inte att ha säljbara kvoter inom det fisket. Nu säger ministern att överlåtbara kvoter inte är samma sak som säljbara kvoter. Nej, det är vi helt överens om. Men jag vet av erfarenhet att ministern har drivit frågan om säljbara kvoter i EU och i ministerrådet och fått med sig Spanien och några andra länder. De andra sade: Nej, tack! Det här sköter vi själva. I dag finns, och det har alltid funnits, möjligheten att vi kan införa det här nationellt. Det har vi gjort i det pelagiska fisket. Det är inte andra länder som ska bestämma hur vi ska göra. Det ville ministern att de skulle göra. Vi håller med om att överlåtbara kvoter kommer att bli en nödvändighet för att vi ska kunna hantera olika arter på ett bra sätt. Men vi går inte med på att de ska vara säljbara, för då blir det samma system som man har inom det pelagiska fisket. Säljbara, individuella kvoter innebär med ett obligatorium att det blir en koncentration. Det blir uppköp, det blir färre fiskefartyg och det blir en koncentration, och då dör det fisket ut vid våra kuster. Men kan vi komma överens om att införa överlåtbara kvoter inom en regional förvaltning kan vi mycket väl ställa upp på det. Jag tror att fiskarna också ställer upp på det. Men det är någonting helt annat vi pratar om då. Jag hoppas att jag får höra de kolleger som har jämfört det pelagiska fisket med annat fiske säga att det inte är jämförbart. Även om man fiskar lite torsk och lax runt Möja kan man inte jämföra pelagiskt fiske med torskfiske, räkfiske och annat fiske runt Sveriges kuster. Det går inte. Det vore bra att få reda på vad småskaligt fiske och storskaligt fiske är för någonting.

anf.9 Peter Jeppsson (S):

Herr talman! Jag gav en beskrivning av läget i stort med anledning av ministerns svar till Jan-Olof Larsson. Jag tog upp vägningen. De krav som ställs på vägning kan inte ens Havs- och vattenmyndigheten reda ut eller tillämpa. Man ställer krav som inte går att tillämpa, och det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag vet att de har testat ett antal gånger, men de har inte lyckats. Sist gick dessutom deras våg sönder i hamnen i Nogersund, så de fick åka därifrån. Det var sex personer som skulle väga några lådor. Det här var en liten beskrivning. I sitt svar säger landsbygdsministern att en fiskare som har uttömt sin andel av kvoten för en viss art behöver kunna byta till sig kvotandelar för denna art mot kvotandelar för en annan art. Det resonemanget fanns även när det gällde förbudet att fånga lax med krok. Jag undrar vilka arter ministern menar att man kan byta till sig. Havs- och vattenmyndigheten sade samma sak när man beslutade sig för att förbjuda laxfiske med krok, och man har fortfarande inte kunnat ge besked till fiskarna om vilka arter man ska kunna fiska i stället. Jag tycker att yrkesfiskarna förtjänar ett svar på den frågan. Jag tycker inte att ministern lyssnade riktigt på vad jag sade. Ministern tog inte upp det. Varför ska det vara en skillnad mellan yrkesfisket och sportfisket? Jag nämnde att det trollingfiske som bedrevs runt Bornholm innebar att över 1 400 laxar togs upp. Det är två års inkomst för en yrkesfiskare. Vilka signaler ger detta egentligen? Jag tycker tyvärr att det är lite sorgligt att man har hanterat den här frågan på det sättet. Jag vill också på stående fot här i kammaren bjuda ned landsbygdsministern till Blekinge och Sölvesborgs kommun för att ta en diskussion och dialog med näringen.

anf.10 Lars Tysklind (FP):

Herr talman! Jag skulle vilja börja i den, som jag tycker, riktiga änden. Vilket system vi än inför inom de olika fiskena måste de alltid grunda sig på att gynna den fiskare som tar ansvar och gör rätt. Då måste även kontrollsystemen byggas upp efter detta. När vi pratar om småskaligt och storskaligt fiske blir det lite av en strid om påvens skägg. I ett globalt perspektiv är allt svenskt fiske småskaligt. Men vi måste vara medvetna om att det finns tydliga skillnader även inom det svenska fisket. Det går även här att tala om mer eller mindre småskaligt fiske åtminstone. För mig handlar småskalighet om redskapen och sättet att fiska, och det handlar om vilken påverkan det får på systemen och vilket resursutnyttjande som krävs för att fisket ska kunna bedrivas. Det småskaliga påverkar naturligtvis systemen mindre. Det blir lätt att vi i en sådan här debatt fastnar i att vi ska ha det ena eller andra systemet. Jag tycker att det kan bli lite olyckligt. Vi måste väl kunna vara överens om att vi ska ha ett ändamålsenligt system i varje segment, så att vi når syftet. Det är ändå syftet som är det viktiga. Överlåtbarheten har funnits tidigare. Den har till och med funnits mellan länder. När vår svenska kvot av kräfta var slut bytte vi till oss från danskarna. Det har funnits för att vi ska kunna fortsätta att bedriva fisket. Det är naturligtvis nödvändigt inom bland annat blandfisket på västkusten att vi har denna möjlighet att byta kvoter, annars kan det bli så att de flesta fiskare ligger still till slut. Jag vill upprepa det som jag sade i början. Det är viktigt att det här är en process, att vi tänker flexibelt och att varje fiske får sin bedömning och sitt system. Vad jag förstår är det precis så som både regeringen och myndigheterna tänker i den här frågan. Jag tror att vi kommer att kunna få fram bra lösningar på detta.

anf.11 Rune Wikström (M):

Herr talman! Jens Holm var orolig över att det storskaliga fisket skulle köpa upp allt fiske som finns. Men det är en omöjlighet med det här systemet eftersom det småskaliga fiskets kvoter inte är säljbara. Det småskaliga eller lokala fisket, vad man nu kallar det för, är inte säljbart. Jag kan inte se att det finns någon risk för detta. Ministern tog upp att kameraövervakning skulle kunna vara en tänkbar möjlighet för att ha full kontroll. Jag hoppas verkligen att det systemet inte kommer att införas. Kan det vara mer integritetskränkande än att under ett helt arbetspass, som kanhända varar 15-20 timmar, hela tiden ha en kamera hängande över huvudet som registrerar allt man gör? Det skulle vara mycket anmärkningsvärt om det skulle gå igenom. Jan-Olof pratade en hel del om att det inte passar för alla fisken, och det gör det inte. Men då ska vi undanta dem från det här systemet om det inte passar in på de fiskena. Du nämnde också någonting om regional förvaltning, och det är ett system som jag har värnat hela tiden sedan det kom på tal. Det är ett system som jag gärna ser införs.

anf.12 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag tycker att Lars Tysklind sade någonting tänkvärt om vad vår fiskeripolitik hela tiden måste handla om, nämligen att gynna det ansvarsfulla och hållbara fisket. Det är precis vad vår fiskeripolitik ska handla om. Därför uttryckte jag en farhåga för att man släpper ut de här fiskekvoterna till en marknad så att de går att köpa och sälja kors och tvärs. Nu tycker jag att vi fick en ganska bra precisering från landsbygdsministern, som menade att det inte handlar om att bygga upp ett handelssystem med fiskekvoter. Det tycker jag låter bra. Men jag kan inte komma ifrån att jag fortfarande känner mig lite oroad, eftersom regeringen också brukar prata om säljbara kvoter, alltså inte bara överlåtbara kvoter som man på något vis kan byta med varandra, utan ett faktiskt handelssystem. Det vore bra om ministern tydligare kunde precisera att det här bara handlar om överlåtbara kvoter och inte om att vi ska bygga upp ett handelssystem där stora fiskebolag ska kunna köpa upp fiskekvoterna från småfiskare, exempelvis. En sådan precisering känns viktig att få.

anf.13 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Låt mig repetera ett par uttalanden. Ett är att det vi nu diskuterar är ett förslag och ingenting annat. Det finns alltså inga ställningstaganden gjorda i vare sig regeringen eller den här kammaren. Det andra är att det förslag som finns, som alltså inte är behandlat utan är under beredning i Regeringskansliet och som det således inte finns något beslut om, innebär överlåtbara fiskenyttjanderättigheter som är icke säljbara och alltså inte blir en handelsvara. Låt mig också konstatera att det finns andra förslag för att underlätta för eller rent av gynna det småskaliga fisket. Lars Tysklind nämnde ett sådant, och det är kollektiva kvoter för det småskaliga fisket. Det är en möjlighet, som jag gärna vill upprepa, för just det småskaliga fisket. Så tillbaka till en av interpellantens huvudfrågor: Vad är då småskaligt fiske? Jag tycker att interpellanten, Jan-Olof Larsson, själv gav, precis som jag, svaret på den frågan. Det är svårt att jämföra olika fisken beroende på var i landet det är och vilken typ av fiske det är. Därför har det så här långt inte fastslagits i någon definition vad som är småskaligt fiske, utan det avgörs från fall till fall. Jag tror faktiskt att det är bäst på det sättet, för annars blir det ibland fel för vissa typer av verksamheter som jag tror att vi alla i den här kammaren i stället för att avveckla vill utveckla. Så till några andra frågor som har varit uppe under debatten. Det vi nu diskuterar, Peter Jeppsson, är framtiden. Det som tas upp i dina frågeställningar rör dåtid, det vill säga: Hur ska vi förvalta vår vildlax så att vi får tillbaka den biologiska mångfald och den myckenhet av, i det här fallet, lax som vi vill ha i våra vatten? Det infördes då av myndigheter ett specifikt antal åtgärder för att värna den vilda laxen. För att underlätta för det småskaliga fisket fördes det till kvoter på vissa arter, torsk bland annat, som vi hade en myckenhet av och möjlighet att tillföra specifikt till det småskaliga laxfisket för att kompensera och möjliggöra en fortsatt verksamhet för de yrkesutövare som finns i det här sammanhanget. Vad gäller integritetsaspekten är den under översyn i ett särskilt uppdrag till vår havs- och vattenmyndighet, för det är en viktig aspekt som Rune Wikström tar upp i sin frågeställning runt kameraövervakning.

anf.14 Jan-Olof Larsson (S):

Herr talman! Ett införande av individuellt säljbara kvoter skulle på kort tid rasera förutsättningarna för småskaligt fiske utefter vår kust. Det är därför jag har ställt den här interpellationen. Att jämföra med det pelagiska systemet där vi fördelar 100 000 ton fisk och avsätter en särskild kvot till kustfiskare är helt orimligt och visar bara på en stor okunskap. När det gäller övrigt fiske handlar det om att fördela hundratals ton, inte hundratusentals ton. Allt det övriga svenska fisket kan enligt min bedömning räknas som småskaligt i sin helhet. Att låta dem som fiskar få ta ansvar för förvaltningen och själva bestämma när det är mest lönsamt att fiska upp sin kvot är att gå i rätt riktning. Detta kan ske genom att man skapar regionala kvoter där fiskare som finns i den regionen, exempelvis Halland, fördelar fiskerätterna inom grupperna. Fiskerätterna ska också stanna inom gruppen ifall någon slutar, så att det kan finnas utrymme för yngre att komma in i fisket. Vi har pratat om och drivit, liksom regeringen, frågan om regionalisering av förvaltningen av fisket. Det är rätt och riktigt och bra, men en regionalisering innebär för oss socialdemokrater att man har samma regler att följa i regionen, samma förutsättningar inom fiskeområdet, som de andra länderna har som fiskar i det området. Ministerns syn på regionalisering kommer att döda den tanken. Vem vill jobba för en gemensam förvaltning i en region, exempelvis Östersjön, där länderna har olika regler trots att man ligger och fiskar bredvid varandra? När det gäller Skagerraköverenskommelsen är jag djupt oroad. Här vill ministern införa regler för svenska och danska fiskare som inte kommer att gälla fiskare från andra länder men som fiskar precis bredvid. En svensk fiskare som fiskar i en zon i Skagerrak och går över till Nordsjön får olika regler på samma tråldrag. Det håller inte. Ministern! Det här kommer att slå ut svenskt fiske. Tänk om, gör om, gör rätt och slå inte ut det svenska fisket, som är nr 1 när det gäller selektivitet.

anf.15 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Jag vill tacka för den här interpellationsdebatten. Jag tycker att den är viktig och angelägen ur ett antal synvinklar. Jag ska nämna några. En är att fisket är en viktig verksamhet för många kustsamhällen som ger jobb och därmed möjlighet till utveckling i de här oftast ganska små samhällena. En annan är att vi alla vill ha lagligt fångad fisk nu och då på våra matbord. Vi vill därtill ha en biologisk mångfald i våra vatten. Av det här skälet måste vi ha ett antal regler som vi alla, speciellt de som är yrkesverksamma inom området, måste följa. Nu står vi inför ett ganska stort systemskifte i det europeiska fisket. Det innebär i korthet att vi måste och ska gå från ett system till ett annat. Just nu tittar vi, precis som alla andra runt omkring oss, på olika lösningar på de problem och även möjligheter som finns med ett nytt system. Jag är angelägen om att det svenska fisket kommer bra ut i de diskussioner som nu förs liksom i de efterföljande besluten.