Matchningsproblem och otillräckliga drivkrafter

Green, Monica (S) besvaras av

anf.51 Finansminister Anders Borg (M):

Fru talman! Monica Green har frågat mig om ett femte steg av jobbskatteavdraget skulle förbättra matchningen på arbetsmarknaden. För att förbättra matchningen är det centralt att skatte- och socialförsäkringssystemet ger tydliga drivkrafter att aktivt söka jobb, att utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken rustar människor för jobb samt att det är ett väl fungerade företagsklimat. Vidare är det viktigt med en väl fungerade lönebildning. Regeringen har sedan den tillträdde 2006 genomfört omfattande åtgärder för att minska jämviktsarbetslösheten och förbättra matchningen. Viktiga reformer har varit jobbskatteavdraget och återupprättad arbetslinje i socialförsäkringssystemen. Vi har också reformerat arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Åtgärder har också vidtagits för att stimulera efterfrågan för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, till exempel nystartsjobb. Trots den utdragna lågkonjunkturen har utanförskapet minskat och sysselsättningsgraden ökat i de allra flesta åldersgrupper jämfört med 2006. Det är tydliga indikationer på att den förda politiken har verkat i rätt riktning. Bedömningen att regeringens politik leder till en lägre jämviktsarbetslöshet delas av Riksbanken och Konjunkturinstitutet. Stärkta drivkrafter till arbete och minskade trösklar in på arbetsmarknaden är effektiva sätt att öka sysselsättningen och förbättra matchningen. När budgetutrymmet så tillåter vill vi därför ytterligare förstärka jobbskatteavdraget.

anf.52 Monica Green (S):

Fru talman! Jag vill diskutera matchningsproblemen i Sverige med Anders Borg. Det är ett stort problem att det finns så många arbetsgivare som söker människor med rätt kompetens, men man klarar inte att leverera dem. Det finns inte ett system i Sverige som gör att människor kan söka de jobb som finns. I stället tvingas människor söka andra jobb därför att de ska leva upp till Arbetsförmedlingens krav, och man hittar inte rätt kompetens. Det är ett gigantiskt problem. Kanske borde vi titta lite mer på frågan om utbildning, Anders Borg. I teorin satsar ni på utbildning, men i praktiken har det visat sig att ni slår sönder möjligheterna att förbättra befintlig utbildning, att komplettera utbildningar, bygga på tidigare gymnasieutbildningar eller att hjälpa de elever som inte klarar gymnasieskolan. Ni försämrar gymnasieskolan, och ni tycker att det är bättre att gå ett år i gymnasieskolan. Så drar ni isär samhället ännu mer. Anders Borg säger att jämviktsarbetslöshet är okej och att många håller med om det. Men om bnp skrivs upp blir det i praktiken ingen bättring. Jämviktsarbetslöshet hjälper inte människorna. Det råder massarbetslöshet nu. Människor får inte de jobb de egentligen skulle kunna få om de lätt kunde validera sina utbildningar, men det kan samhället inte ställa upp med i dag. Anders Borg säger att Sverige har klarat sig bra. Men då är det märkligt att det inte finns ett utbildningssystem som fixar problemen, till exempel att hjälpa de människor som behöver få sin kompetens validerad. Ni påstår att Sverige har klarat sig ekonomiskt bra. Det är bra. Ni har inte förstört så mycket av det vi byggde upp. Det rådde ändå ett överskott på 3,5 miljarder när ni tog över. Nu är underskottet 1,5 miljarder. Visst är det mycket sämre nu ekonomiskt, men ni har inte förstört ramarna. Vi lade vi upp ramarna, och ni har inte ändrat på dem. Det håller jag med om. Men det hela beror på vad man använder pengarna till, om man vill satsa för att utjämna skillnaderna. Anders Borg säger både och. Han säger att det ska vara mindre skillnader för att hålla ihop samhället, för att slippa bråk och oroligheter, men i samma andetag säger han att det måste finnas större skillnader eftersom folk annars inte söker jobb. Vi vet att människor vill ha jobb. Människor går inte arbetslösa på pin kiv. De vill ha hjälp av samhället för att validera kompetens eller för att skaffa sig den utbildning de behöver. Det har inte den borgerliga regeringen klarat. Ni påstår att ni satsar på skolan. I själva verket gör ni tvärtom. Ni påstår att ni fixar jobben, men i själva verket ökar arbetslösheten. Matchningen är ett gigantiskt problem som Anders Borg inte har klarat.

anf.53 Patrik Björck (S):

Fru talman! Tack för svaret, finansministern! I den tidigare interpellationsdebatten ställde jag tre enkla frågor, nämligen om Anders Borg anser att Arbetsförmedlingen fungerar väl, om Anders Borg anser att matchningen fungerar väl och om Anders Borg anser att skolresultaten har stigit under hans regeringsperiod. Jag fick naturligtvis, fru talman, inga svar på frågorna. Frågorna var inte retoriskt menade utan konkreta och viktiga. Det är viktigt för väljarna att få finansministerns svar. Svaren avgör, naturligtvis, finansministerns verklighetsbild och gör det möjligt för oss andra att bedöma Anders Borgs politik. Nu fick jag inga svar på frågorna, och vi får fortsätta att söka efter svaren på dem. Men jag tänkte ställa en annan fråga, och denna gång ska jag, fru talman, hålla mig till en fråga, för att se om möjligheten att få ett svar ökar. Min fråga gäller vad som tas upp i interpellationen, nämligen om att skatte- och socialförsäkringssystemet ska ge tydliga drivkrafter och om att jobbskatteavdraget, arbetslinjen och socialförsäkringssystemet är viktiga reformer. De ska leda till en väl fungerande lönebildning. Det skulle vara spännande om Anders Borg kunde förklara hur den mekanismen är tänkt att fungera. Det finns en del ekonomer som har förklarat hur mekanismen är tänkt att fungera. Nu ska jag göra det så enkelt för Anders Borg att jag inte tänker fråga om den har fungerat. Jag tänker inte be Anders Borg redogöra för om 8 procents arbetslöshet är lägre än 6 procents arbetslöshet. Den typen av matematiska cirkuskonster ska Anders Borg få slippa. Men förklara enkelt hur det är tänkt att jobbskatteavdraget och en försämrad arbetslöshetsförsäkring ska ge fler jobb. Hur påverkar de en så kallat väl fungerande lönebildning?

anf.54 Finansminister Anders Borg (M):

Fru talman! Interpellationen handlar om matchning. Vi vet ungefär vilka faktorer som påverkar hur väl matchningen i en ekonomi fungerar. Det är naturligtvis det generella efterfrågeläget. Vi vet att en allvarlig ekonomisk kris får effekter på hur arbetsmarknaden fungerar. Det handlar också om ifall vi har rätt utbildningar som gör att man är kompetent och har en kompetens som efterfrågas. Det handlar också om hur mycket man söker och om man är beredd att söka jobb utanför sitt boendeområde, utanför sitt tidigare yrke och i vidare kretsar. Sedan handlar det naturligtvis också om hur många arbetsgivare som är beredda att anställa dessa personer till dessa löner. Det är väldigt tydligt att kärnan i regeringens politik har varit just att förbättra arbetsmarknadens funktionsstöd. För att fler ska söka jobb behöver drivkrafterna stärkas. Då har vi sänkt skatten på arbete. Det gör att en sjuksköterska i dag har 15 procent bättre disponibel inkomst än när vi tillträdde. Det handlar om att socialförsäkringar, a-kassa och andra bidrag ska uppmuntra människor till omställning och till att söka sig tillbaka till arbetsmarknaden. Detta är ingen kontroversiell uppfattning. Riksbanken har beräknat att det handlar om ½ till 1 ½ procents sänkning av jämviktsarbetslösheten. KI ligger på liknande siffror. OECD och IMF drar samma slutsatser, och Finanspolitiska rådet säger att en åtgärd som jobbskatteavdraget har betydande effekter på sysselsättningen. Detta är centrala och viktiga åtgärder för att matchningen ska fungera väl. Då försöker Patrik Björck insinuera att mekanismen - den som vi då inte skulle vilja nämna - skulle handla om lönesänkningar. Jag vet inte hur många interpellationsdebatter vi har haft om detta. Upplysningsvis vill jag konstatera att reallönerna i Sverige under denna perioden har ökat snabbare än i något annat europeiskt land. Vi har reallöneökningar som jämfört med den förra socialdemokratiska perioden är tre gånger så stora för en sjuksköterska. Tre gånger så stora! Patrik Björck vill få fram att vi skulle ha haft lönesänkningspolitik i Sverige. Det är ju ett häpnadsväckande sätt att försöka förvrida debatten. Vi har haft en bred och samlad politik med jobbskatteavdrag så att det lönar sig att arbeta, med åtgärder för företagsklimatet så att det lönar sig att anställa, med nystartsjobb och andra arbetsmarknadspolitiska insatser, med en väl fungerande arbetsförmedling och med mer aktiva insatser än i andra länder för att det ska finnas ett stöd för dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Den samlade politiken säkrar att Sverige förblir en höglöneekonomi. Vi ska inte konkurrera med låga löner. Vi ska konkurrera med kompetens, utbildning och drivkraft. Det är så vi ska konkurrera. Det är därför vi kan erbjuda tre gånger så stora ökningar av den disponibla inkomsten som under den socialdemokratiska perioden. Det är inte lönesänkningspolitik. Det är höglönepolitik som också är förenlig med att vi kan erbjuda vanliga löntagare mer pengar kvar i plånboken. Det är där skon klämmer för Monica Green och Patrik Björck. Det får ju inte bli bättre för vanliga människor. Det ska i stället bli mer kostsamt för alla som tar ansvar och sätter sig i bilen, startar motorn och åker till jobbet för att kämpa och slita. Det är dem som Socialdemokraterna vill lägga belastningen på därför att det alltid landar i att det är bidragssystemet som ska byggas ut. Där ligger Socialdemokraternas kärnpolitik. Det ska inte löna sig att arbeta. Vi ska driva ut människor i arbetslöshet och utanförskap. Hur skulle Socialdemokraterna annars kunna nå sina mål? Det var så man gjorde förra gången, vilket ledde till 400 000 förtidspensionärer. Det är naturligtvis det som är svaret den här gången också. Socialdemokraterna har inte en arbetslinje. De har en antijobbpolitik.

anf.55 Monica Green (S):

Herr talman! Anders Borg kom i gång med sin vanliga harang om att han har gjort allt och att allt som är dåligt är sossarnas fel. Vi som är ute och träffar människor och ser hur bedrövligt många har fått det under den här tiden med ökade klyftor ser dock en annan verklighet än den Anders Borg ser i sina budgetsiffror. Å andra sidan var det faktiskt så att Anders Borg själv, i sin egen vårproposition för bara någon månad sedan, erkände att de har misslyckats med matchningsproblemen och att det har blivit svårare med det under de borgerliga regeringsåren. Ni skriver det i er egen budgetproposition. Samtidigt berömmer ni er för att ha ökat söktrycket. Bara människor vilt springer fram och tillbaka och söker jobb på jobb tror ni att det ska räcka. Det är dock inte så det ligger till, Anders Borg - man måste gjuta mod i ungdomarna. Man måste se till att varje barn och varje ungdom får en trygghet och en bra utbildning. De måste få egna möjligheter och en tro på sig själva - de måste tro att det är möjligt att de kan etablera sig på arbetsmarknaden. Då måste man ha trygghet i uppväxten. Vi måste se till att vi har en bra förskola med bra kvalitet och gott om personal. Vi måste ha fritidshem till barnen, och vi måste ha en bra skola med många lärare som är pedagoger och kan möta varje barn på deras nivå. Det handlar om att ge dem möjligheter och en tro på sig själva. Vi måste gjuta mod i våra unga. Finansministern säger att de har förbättrat matchningen. Man kan dock också säga att ni har fifflat med siffrorna eftersom ni fejkar det här med bnp-gapet och påstår att lågkonjunkturen är djupare än vad ni trodde tidigare. På det sättet kan ni säga att jämviktsarbetslösheten nog inte skulle ha varit högre. Det går alltså att trolla med siffror, och Anders Borg trollar tydligen så som han vill ha det. Han vill inte se hur det ser ut, nämligen att det är mycket stora matchningsproblem och att ni har skurit ned på utbildningsmöjligheterna. Det handlar om möjligheter att validera, möjligheter till komvux, möjligheter till högre utbildning för fler och inte färre samt en bättre gymnasieskola. Det har ni inte lyckats med. Skolresultaten sjunker, och ni påstår att ni har en bättre skola. Felet ligger inte alltid i problemet med sökaktiviteten - att människor springer omkring och söker 400, 500 eller 600 jobb och får nej och att arbetsgivare blir frustrerade när de inte vet hur de ska hantera alla ansökningar. Nej, felet ligger nog någon annanstans. Regeringen har systematiskt skurit ned på arbetsmarknadsutbildningar, komvux och högskoleplatser. Det är så man kväver ungdomarnas möjligheter i framtiden. Ni tror på ökade klyftor. Ni kallar det inte så, utan ni säger att vi ska hålla ihop samhället - men samtidigt måste vi ha större skillnader. Alltså måste vi ha ytterligare ett jobbskatteavdrag. Hittills har de ökade skillnaderna inte hjälpt. På vilket sätt skulle alltså det femte jobbskatteavdraget förbättra matchningsmöjligheterna, Anders Borg?

anf.56 Patrik Björck (S):

Herr talman! Jag får tacka finansministern för att jag i den förra omgången fick svar på en fråga jag ställde i en tidigare interpellationsdebatt men inte fick svar på då. Jag frågade i den tidigare interpellationsdebatten Anders Borg hur han ville betygssätta Arbetsförmedlingens funktionssätt, och jag fick i denna debatt svaret att Anders Borg menar att vi har en väl fungerande arbetsförmedling. Jag tackar för att jag fick det svaret. Jag delar kanske inte fullt ut finansministerns uppfattning, men det var ändå intressant att vi fick det svaret fört till protokollet. Jag tackar för det. Den fråga jag ställde i denna interpellationsdebatt var dock hur det är tänkt att jobbskatteavdrag och försämrad a-kassa ska skapa jobb. Jag var noga, herr talman, med att poängtera att jag inte frågade om Anders Borgs politik hade fungerat utan hur det var tänkt att den skulle fungera. Då är det så spännande att Anders Borg svarar att det är meningen att jobbskatteavdrag och sänkt a-kassa ska skapa högre löner. Det är jätteintressant om det är Anders Borgs uppfattning, och då får min nästa fråga bli: Hur ska det skapa nya jobb? Det intressanta med Anders Borgs politik är nämligen att den när den definieras av ekonomer - av regeringens egna experter - väldigt tydligt beskrivs som en politik som ska sänka lönerna och på det sättet skapa mer jobb. Det är teorin bakom den. Jag frågade inte hur den hade fungerat; jag frågade om teorin bakom den. Då säger Anders Borg att teorin bakom den är att jobbskatteavdrag och sänkt a-kassa ska skapa högre löner. Det är väldigt intressant, men det ska också bli spännande att höra Anders Borg när han kommer ut i paneldebatter, i Almedalen och bland ekonomer och fack och får ställas till svars för sin teori. En sak, herr talman, är nämligen jag och finansministern helt överens om: Anders Borgs politik har inte fungerat. Jobbskatteavdrag och sänkt a-kassa har inte lett till fler jobb. Vi är helt överens om det. Frågan var: Hur var det tänkt att det skulle fungera?

anf.57 Finansminister Anders Borg (M):

Herr talman! Monica Green har två påståenden. Det ena är att det har gått bedrövligt i Sverige och att människor har fått det sämre. Det andra är att klyftorna har ökat. Bedrövligt är det alltså när en sjuksköterska får 15 procents ökning av den disponibla inkomsten - tre gånger så mycket som under perioden innan - och när vi har reallöneökningar på 8 procent under den värsta krisen sedan depressionen. Det är två gånger så mycket som Tyskland och tre gånger så mycket som Danmark. Då är utvecklingen i Sverige bedrövlig. Vilka ord har Socialdemokraterna kvar för att beskriva vad andra länder nu går igenom? Det andra gäller klyftorna. Under den här perioden har låg- och medelinkomsttagare fått 14 procent högre disponibel inkomst, och höginkomsttagare har fått 11 procent högre. Det låter mycket med 11 procent för höginkomsttagarna, men 2002-2006 fick de 30 procents ökning - 30 procents ökning! Det är ingen nyhet. Vi vet att det var under den socialdemokratiska tiden klyftorna ökade i rekordtakt i Sverige. Det var då Gini-koefficienten i Sverige steg snabbare än i något annat jämförbart land. Det är nu IMF använder Sverige och Brasilien som exempel på länder som kan hantera krisen utan växande klyftor. Det är det som är skillnaden: Arbetslinjen ger en förutsättning för människor att vara en del av vårt samhällsliv. Vi vet hur det ser ut på arbetsmarknaden - arbetslösheten i Sverige har ökat mindre än i många andra europeiska länder. Arbetskraften har ökat snabbare, sysselsättningen har utvecklats bättre och långtidsarbetslösheten är den lägsta. Det är sanningen om den svenska arbetsmarknaden. Det socialdemokratiska försöket att delegitimera den svenska modellen, att försöka göra Sverige till ett bedrövligt land, har inte med verkligheten att göra. Alla utvärderingar pekar också i samma riktning - Riksbanken, Konjunkturinstitutet, OECD, Finanspolitiska rådet, IMF landar alla i slutsatsen att sysselsättningen stiger när man för en politik som samlat leder till ett ökat arbetsutbud, samlat stöttar dem som har svagast ställning på arbetsmarknaden och samlat förbättrar företagsklimatet. Då klarar man högre reallöner, och det är då man får den bästa reallöneutvecklingen i Europa. Det måste dock Patrik Björck börja förklara som en låglönepolitik. Jag bara undrar hur han beskriver situationen i det socialdemokratiska Danmark. Vad för de för politik om de högsta löneökningarna i Europa är låglönepolitik? Jag bara undrar. Men det kanske är därför de också gör en uppstramning av a-kassan; det kanske är den logik Patrik Björck behöver åka och förklara för dem nere i Danmark. Det som gör mig bekymrad är dock när jag blickar ut över vårt fina land och de utmaningar vi står inför och det socialdemokratiska svaret kommer. Nu har vi en globalisering. Vi är i globaliseringens barndom. Trycket på oss och jobben här när Kina och andra länder utvecklar allt bättre produkter avtar inte, utan det kommer att tillta. Kravet på oss att klara omställningen ökar. Befolkningen åldras, vi vill ha bättre sjukvård, bättre barnomsorg och bättre äldreomsorg, och då kommer Socialdemokraternas recept, den här unikt märkliga kombinationen med en massiv skattechock på jobben. Ni föreslår ju inte höjd fastighetsskatt, höjd matmoms, höjd skatt på bensin eller något sådant som man tvingas göra i andra länder. Ni föreslår höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd restaurangmoms och höjd bolagsskatt. Att ni sedan också ska höja lastbilsskatten och bensinskatten tillsammans med Miljöpartiet har vi förstått. Det kommer att göra paketet samlat. Det innebär att det kommer att bli dyrare att anställa och att vi får en svagare efterfrågan. Det blir en perfekt mix av ologisk politik.

anf.58 Monica Green (S):

Herr talman! Retoriken håller inte, Anders Borg. Det är väldigt kul för dig att stå här och säga samma sak vecka efter vecka, men i praktiken fungerar det inte. Jobben har inte strömmat till. Vi har en massarbetslöshet i det här landet. Vi har en arbetslöshet på över 8 procent. Er politik har inte fungerat. Det har inte fungerat att subventionera krogarna. Det har inte fungerat att subventionera arbetsgivaravgiften för unga. Det har inte gett ett enda nytt jobb. Och om politiken inte fungerar borde man kanske vara beredd att fundera på hur man ska göra för att hjälpa människor att få ett arbete. Ni påstår att ni har en jobblinje, men i själva verket har ni en linje som bara gör att människor ska rusa omkring och söka de jobb som inte finns. Den här så kallade jobblinjen gör att människor ska söka, söka och söka jobb, för annars mister de sin försäkring . Det är en försäkring vi har för våra arbetslösa. Söker de inte tillräckligt många jobb mister de den. Det är er så kallade jobblinje. Den har inte lett till fler jobb. Nu kommer Anders Borg dragandes med sin skattechock eftersom han har testat den på någon testgrupp och kommit fram till att det är så bra att säga det, för då vinner han säkert några väljare till. Men hans egen infrastrukturminister ska beskatta pensionärernas bilresor till landet på helgerna. Så ska hon göra. Hon ska inte beskatta de tunga lastbilarna som sliter ut våra vägar utan de hårt arbetande människorna som ska åka ut till landet på helgerna. Dem ska hon beskatta. Din retorik stämmer inte ett enda dugg med verkligheten, Anders Borg. Ni har inte fixat jobben, och matchningsproblemen kvarstår.

anf.59 Finansminister Anders Borg (M):

Herr talman! Sverige är ett bra land. Den svenska modellen är stark. Vi kombinerar sammanhållning med utvecklingskraft. Vi kombinerar sammanhållning med konkurrenskraft. Vi bygger full sysselsättning i ett inkluderande samhälle. Det är därför vi har kunnat se att sjuksköterskan nu har en 15 procent högre disponibel inkomst. Det är därför Sverige har de bästa reallöneökningarna under perioden 2006-2014. Det är två gånger högre än i Tyskland och tre gånger högre än i Danmark. Det är ett bra resultat av en konkurrenskraftig samhällsmodell som både värnar människor och har dynamik och konkurrenskraft. Det bygger på att vi har fört en samlad politik där det ska löna sig att arbeta, där det ska finnas en vilja att anställa och där vi ska ha konkurrenskraftiga företag som gör att vi kan möta globaliseringen och en åldrande befolkning på ett offensivt sätt. Vad är alternativet? Vi kan inte backa tillbaka till bidragspolitiken. Låt oss förstå vad det skulle innebära. Om vi driver ut människor från arbetsmarknaden har vi inte pengar till välfärd. Då kan vi inte prioritera välfärdens kärna i barnomsorg, skola och äldreomsorg, utan då får vi ta skatter till växande bidrag, förtidspensioneringar och utanförskap. Med en politik som belastar företagen och jobben försämras konkurrenskraften. Då blir priset för globaliseringen och konkurrensen i världen tyngre för Sverige, och det är då vi får tillbaka de ökande klyftorna, vilket vi upplevde 1995-2006 när Sverige stack ut därför att utanförskapet rev sönder sammanhållningen. Låt oss vara medvetna om vilka risker vi tar med vårt fina land om vi går tillbaka till bidragspolitiken.