Green, Monica (S) besvaras av
anf.42 Finansminister Anders Borg (M):
Fru talman! Monica Green har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta för att minska arbetslösheten, bryta långtidsarbetslösheten och undvika att fler unga börjar sina yrkesverksamma liv som arbetslösa.
Regeringens strategi för full sysselsättning är en kombination av åtgärder. De stimulerar utbud och efterfrågan på arbetskraft samt förbättrar matchningen. Resurserna riktas i större utsträckning till dem som har störst behov av dem.
Viktiga utbudsstimulerande åtgärder har varit jobbskatteavdraget och reformeringen av socialförsäkringssystemen. Arbetsmarknadspolitiken har lagts om. För att rusta ungdomar för jobb har regeringen genomfört omfattande utbildningsreformer.
Regeringen har också vidtagit åtgärder för att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Dessa riktar sig i synnerhet till grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. Exempel på detta är nystartsjobb och andra former av subventionerade anställningar.
Sverige drabbades hårt av den globala lågkonjunkturen. Trots detta har Sverige förmått öka sysselsättningsgraden och upprätthålla starka offentliga finanser. Sedan 2006 har sysselsättningen ökat med 200 000 personer samtidigt som utanförskapet har minskat. Under samma period har reallönerna och den disponibla inkomsten ökat. Detta är tydliga indikationer på att den förda politiken har verkat i rätt riktning.
Arbetet med att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt fortsätter. Sedan 2011 har regeringen samtal med parterna för att öppna nya vägar in på arbetsmarknaden. Regeringen för en politik för jobb.
anf.43 Monica Green (S):
Fru talman! Vi ska prata om jobben, Anders Borg och jag. Det är nödvändigt att vi gör det och att vi bestämmer oss för att vi ska knäcka arbetslösheten.
Det är ganska sorgligt. Vi har en borgerlig regering som med munnen säger att de ska minska arbetslösheten. De går till och med till val på det. De lovar att de ska sänka arbetslösheten. De lovar i två val att de ska sänka arbetslösheten. Men de gör inte någonting åt den. Det är tragiskt att vi har en sådan regering.
Det är oerhört tragiskt att vi har hamnat i det här läget. Sedan kan den borgerliga regeringen skylla på en massa andra saker. Det är naturligtvis inte deras fel. En regering kan inte hjälpa någonting, verkar det som i debatten. Man kan skylla på sossarna - det brukar ni göra. Man kan också skylla på den internationella lågkonjunkturen.
Nu visar det sig att det är tolv andra länder i EU som klarar arbetslösheten betydligt bättre än vad Sverige gör, och de är i samma internationella lågkonjunktur som vi är. Därför är det ganska märkligt att Anders Borg påstår att vi har klarat krisen bättre än andra länder. Det är ungefär som att man tänker: Jag fortsätter att säga det här. Antagligen märker inte folk något. Jag går på bara, och så låter jag mina kamrater i riksdagen hjälpa mig med att säga samma visa en gång till. Om vi bara säger det om och om igen tror nog folk att arbetslösheten har gått ned.
Men verkligheten kommer i kapp. Arbetslösheten är på över 8 procent. Anders Borg spår att den kommer att öka ytterligare. Massarbetslösheten har bitit sig fast. Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Vi har en ungdomsarbetslöshet på 25 procent.
Skulle inte ni fixa jobben, Anders Borg? Nu säger Anders Borg: Ja, men det har vi gjort. Det är åtminstone 200 000 jobb, säger han i sitt svar.
Var är de jobben? Tänker inte Borg på att man måste räkna alla på arbetsmarknaden? Antalet personer i arbetskraften har faktiskt ökat med 321 000. Det är som om en lärare skulle säga: Jag hade 19 elever förra året. Nu är det så bra att jag kan lära 18 elever, fast bara 17 förra gången. Och så glömmer man att man kanske har tre elever mer. Man måste räkna alla. Man kan inte glömma att vi faktiskt är fler.
Arbetslösheten ökar, Anders Borg. Glöm inte det! Verkligheten visar det.
Sedan kommer Anders Borg med många bortförklaringar. Han säger att det inte är deras fel och så vidare.
Men ni har misslyckats. Vi socialdemokrater vill knäcka arbetslösheten. Vi sätter upp ett mål om att bli bäst i EU. Ni vågar inte ens sätta upp ett mål. Det är ganska fegt att inte ens våga ta en sådan utmaning för sig själv.
Vi vill satsa på utbildning. Ni sänker utbildningen i Sverige. Antalet gymnasieplatser sjunker. Ni satsar mindre på högskolorna trots att både Anders Borg och Jan Björklund brukar stå här i kammaren och säga att ni satsar. I realiteten visar det sig att utbildningsmöjligheterna i kommuner runt om i landet har minskat under den tid som ni har styrt.
Det är ett stort misslyckande. Så här kan vi inte ha det, Anders Borg.
anf.44 Patrik Björck (S):
Fru talman! Tack, finansministern, för svar på interpellationen! När jag går igenom svaret finns det några saker som jag tycker att finansministern möjligen skulle kunna förtydliga. Finansministern skulle kunna förklara hur han tänker.
Finansministern skriver bland annat i svaret, fru talman, att politiken har gått ut på att förbättra matchningen. Den moderata politiken har gått ut på att förbättra matchningen. Alla utom möjligen finansministern anser att matchningen i Sverige har försämrats och att matchningen på arbetsmarknaden är ett gigantiskt problem.
Nu säger finansministern att politiken har gått ut på att förbättra matchningen. Då måste detta vara ett gigantiskt politiskt misslyckande, fru talman.
I verkligheten är det så här: Trots att vi har en stor arbetslöshet - det är många hundra tusen människor som är arbetslösa - misslyckas var femte rekrytering, enligt Svenskt Näringsliv. Man misslyckas. Man kan inte anställa fast det finns ett behov av att anställa. Det finns en mängd arbetslösa, och det finns en mängd arbeten. Men man kan inte matcha dem. Det är en matchningsproblematik som ökar under finansminister Borgs regeringstid. Detta identifieras av de flesta som ett av de stora problemen på svensk arbetsmarknad.
På vilket sätt har regeringen förbättrat det här? Verkligheten visar ju på att det har försämrats. Vi har arbetslösa. Vi har lediga jobb. Då är det naturligtvis politikens uppgift att få ihop det här. Det har regeringen misslyckats med.
Finansministern säger också i sitt svar att arbetsmarknadspolitiken har lagts om. Han har aktivt medverkat till att lägga om arbetsmarknadspolitiken. Även där finns det anledning för finansministern att förklara lite grann hur han tänker. När man går ut och studerar läget på svensk arbetsmarknad kan man konstatera att matchningen inte fungerar och att nästan alla, utom möjligen finansministern, är överens om det. Nästan alla är också överens om att Arbetsförmedlingen inte fungerar.
Finansministerns arbetsmarknadspolitik, fru talman, har lett till en arbetsförmedling som inte fungerar. Trots att vi har hundratusentals arbetslösa där ute lämnar Arbetsförmedlingen varje år tillbaka upp till 3 miljarder. Det är pengar som är avsatta för att utbilda de arbetslösa och för att lösa matchningsproblematiken. Så är det för att det regelverk som Anders Borgs regering, fru talman, är ansvarig för har blivit så stelbent och omöjligt att hantera. Trots att man har fått pengar av finansministern kan inte Arbetsförmedlingen använda de pengarna till att utbilda de arbetslösa så att de kan ta de arbeten som faktiskt finns.
Även när det gäller arbetsmarknadspolitiken, fru talman, har finansministerns regering fullständigt misslyckats.
Monica Green var inne på de omfattande utbildningsreformerna. Då är det bara att konstatera att även där talar verkligheten precis emot finansministern.
Skolresultaten faller. Yrkesutbildningen får sämre sökande. De förslag som slängs ut från regeringen är att man ska satsa på ettåriga gymnasieutbildningar och sänka utbildningsnivån i Sverige. Är det detta finansministern menar med omfattande utbildningsreformer, att vi ska möta framtiden med sänkta utbildningskrav? I så fall, fru talman, finns det all anledning för Sverige och svenskarna att vara mycket oroliga för den politik som finansministern står för.
anf.45 Finansminister Anders Borg (M):
Fru talman! Det yttersta målet för vår politik är full sysselsättning, att skapa förutsättningar för att alla som vill och kan ska ha ett arbete. När världen går igenom den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen sätter det vår samhällsmodell, vår regering och vårt land på svåra prov.
Socialdemokraterna säger att Sverige är raserat, att Sverige inte fungerar och att alla andra länder klarar sig bättre. Det är inte en korrekt beskrivning. Vi fick för några dagar sedan tillväxtsiffror för detta års första del, och de visar att det är Litauen och Lettland som växer snabbare än Sverige. Sverige har den tredje högsta tillväxten av alla europeiska länder.
Arbetslösheten har ökat mindre i Sverige än i de flesta jämförbara länder. Sverige har en arbetslöshet på 8 procent. I eurozonen ligger den på 12 procent. Sysselsättningen i Sverige har ökat med 200 000 personer sedan 2006. När det gäller arbetskraftsdeltagandet står vi ut i termer av att det är fler som har klivit in på arbetsmarknaden än tidigare. Och när det gäller långtidsarbetslösheten var det upplysande att höra när Expressen fick redovisa siffrorna för Stefan Löfven och klargöra för honom att Sverige har den lägsta långtidsarbetslösheten av alla europeiska länder.
Låt oss titta på reallönerna. Vi har kunnat höja reallönerna under de här åren mer än vad man gjort i andra länder. När det gäller disponibel inkomst, vad folk har kvar i plånboken, har vi, trots en ekonomisk kris där inkomsterna brukar sjunka, haft en standardförbättring i Sverige. Det beror på att vi har fört en konsekvent politik. Vi inser att det ska löna sig att arbeta. Det ska finnas drivkrafter för att man ska vara på arbetsmarknaden. All forskning och erfarenhet visar att det är det effektivaste sättet att skapa förutsättningar för att fler människor ska vara på arbetsmarknaden.
Vi vet att det behövs fler företag som vill och vågar anställa. Då måste vi förbättra företagsklimatet. Då måste vi sänka kostnaderna för att anställa. Då måste vi öka företagens förmåga till omställning och flexibilitet.
Vi vet att på lång sikt sammanhänger ofta arbetslöshet med brister i utbildningssystemet. Där måste vi reparera det som tidigare har varit fel. Då får vi mer av betyg, mer av nationella prov, bättre lärarutbildningar, mer av lärlingar och mer kvalitet i yrkesutbildningen.
Det är en väldigt konsekvent politik för att förbättra matchningen. Det är därför Finanspolitiska rådet och andra drar slutsatsen att jobbskatteavdrag och drivkrafter är så centrala och har så stora effekter på sysselsättningen.
Mot detta står en mycket märklig socialdemokrati - en mycket märklig
svensk
socialdemokrati skulle jag nog säga. I vår åldrande välfärdsstat med fler äldre att försörja som står utanför arbetsmarknaden vill man bygga ut bidragssystemen och höja skatterna. Vi ska alltså möta demografiska effekter och en globaliserad världsekonomi med att bygga ut vartenda bidragssystem och höja skatterna på jobb. Det är till och med socialdemokrater i andra länder som inser att det inte fungerar. Vi fick höra Hollande stå på Socialdemokraternas jubileum i Tyskland och hylla Gerhard Schröder för att han sänkt a-kassan. Vi vet att Tony Blair sänkte den. Vi vet att Gordon Brown var ansvarig för det. Vi vet att danska socialdemokrater nu halverar tiden i a-kassa. Man inser nämligen att det måste finnas drivkrafter för omställning. Det är så ett land når full sysselsättning.
Det är klart att vi förstår vad den socialdemokratiska politiken, att bygga ut vartenda bidrag och höja skatten på vartenda jobb, leder till. Den leder till att det blir mindre lönsamt att jobba, att det finns färre som är beredda att anställa och att det finns färre som är beredda att driva företag. Det är en politik som inte tar människor till något annat än utanförskap.
anf.46 Monica Green (S):
Fru talman! Jag vet att Anders Borg har lärt sig att man måste upprepa och upprepa för att se till att väljarna tror på det. Det är bara det att verkligheten talar ett helt annat språk. Verkligheten visar hur klyftorna ökar i Sverige, hur människor har fått det tuffare, hur utbildningssystemet raseras och att det inte blir bättre resultat i skolan.
Anders Borg kan stå här och peka på att det ska vara si eller så i teorin, men han måste titta på hur det ser ut för människor i samhället. Neddragningar sker i kommunerna. Lärarna sliter och hinner ändå inte med eleverna. Förskollärarna sliter. Fritidspedagogerna satsar allt vad de kan, och ändå hinner de inte med barnen. Kommunerna måste göra neddragningar därför att ni har slutat att höja anslagen till kommunerna. Ni har inte räknat upp siffrorna därför att ni inte tycker om det som ni kallar för offentlig sektor, men det handlar om människor. Det är människor i vård, skola och omsorg som drabbas när ni gör sådana här gigantiska övervältringar på kommunerna, och skolresultaten sjunker.
Anders Borg säger att vi måste ha ordning och reda och mer prov, och ordning och reda ska vi verkligen ha i skolan.
Svenska utbildningsutskottet var i Finland förra veckan eftersom man i Finland klarar utbildningen väldigt bra och har goda resultat. Där säger de: Grisen väger inte mer bara för att man väger den ofta. Med det menar de att det inte hjälper att ha tusen nationella prov om man inte sedan också hjälper eleverna att lära sig. Det är det som har drabbat skolsystemet i Sverige i dag. Hösten går åt till att lära ut, och hela våren ska lärarna sedan ägna sig åt de nationella proven. Så kan vi inte ha det.
Anders Borg säger: Vi har fixat 200 000 nya jobb. Och Anders Borg vet när de kom till. Det har vi talat om tidigare i den här kammaren, att 2006 tillkom 132 000 nya jobb. Det var det senaste året som vi styrde. Anders Borg har själv sagt att det tog två år innan er politik började bita. Ert första år i regeringsställning, 2007, tillkom visserligen 70 000 nya jobb men då hade fortfarande inte er politik börjat bita. När sedan er politik började bita, 2008, kom jobbstoppet. Sedan ramlade vi in i den internationella lågkonjunkturen, och ni förvärrade den eftersom ni slog sönder trygghetssystemet.
Anders Borg talar om bidrag och tror att han ska nå väljare på det sättet, men det handlar om människor som blir utsatta - människor av kött och blod som nu inte får en försäkring när de blir sjuka eller arbetslösa. Människor får gå från hus och hem därför att Anders Borg inte tycker om ordet bidrag. Men det är inte fråga om bidrag. Det är ett försäkringssystem, en omställning som man ska ha i de svåra situationerna. En försäkring är det som gör människor trygga. Ni har slagit sönder tryggheten i Sverige. Det visar verkligheten och också hur det ser ut i våra förorter nu för tiden.
Ni vill ha skillnader. Anders Borg säger: Vi ska hålla ihop samhället. Samtidigt säger han: Men vi måste ha större skillnader. Hur ska han ha det egentligen? Är det skillnader som driver samhället framåt, eller är det ett tryggt samhälle där vi litar på varandra, där vi håller ihop och hjälper varandra?
anf.47 Patrik Björck (S):
Fru talman! Anders Borgs retorik kanske fungerade 2006, men nu har verkligheten kommit i kapp. Nu räcker det inte att bara vara en duktig talare. Nu måste Anders Borg också leverera lägre arbetslöshet, och det misslyckas han med.
Dessutom är Anders Borg nöjd med långtidsarbetslöshetsstatistiken under sin regeringstid. Då kan jag bara upplysa dem som eventuellt lyssnar att Anders Borg har lyckats tredubbla den. Jag skulle inte ha varit nöjd med det om jag hade varit ansvarig för det. Men Anders Borg är nöjd med långtidsarbetslösheten.
Jag ställde tre ganska enkla frågor som det skulle vara spännande att få svar på.
Den första frågan var: Anser Anders Borg att matchningen på arbetsmarknaden har förbättrats under hans regeringstid? Det är en enkel fråga. Det finns nämligen rätt många uppfattningar om det. Det skulle vara spännande att höra Anders Borgs uppfattning.
Den andra frågan var: Anser Anders Borg att Arbetsförmedlingens funktionssätt har förbättrats under hans regeringstid? Det skulle också vara spännande att höra. Är Anders Borg nöjd med hur Arbetsförmedlingen fungerar? Det är en enkel fråga som man skulle kunna kräva ett svar på.
Den tredje frågan var: Anser Anders Borg att skolresultaten har förbättrats under hans regeringstid? Det är också en enkel fråga som är enkel att besvara och faktiskt väldigt viktig för väljarna.
Fru talman! Det handlar lite grann om att klargöra vilken verklighetsbild vår finansminister har. Är finansministern tryggt förankrad i den verklighet som vi andra finns i, eller lever möjligen Anders Borg i en drömvärld?
Har matchningen förbättrats på arbetsmarknaden under Alliansens regeringstid? Har Arbetsförmedlingen blivit bättre? Fungerar den bra nu när Anders Borg är ansvarig? Har skolresultaten förbättrats nu när Anders Borg är ansvarig?
Det är tre enkla frågor. Jag hoppas, fru talman, på tre enkla svar.
anf.48 Finansminister Anders Borg (M):
Fru talman! Sverige har alltså klarat den ekonomiska krisen bättre än praktiskt taget alla andra. Vi har haft mindre genomslag på svensk ekonomi. Vi har starkare offentliga finanser. Vi har inte drivit upp klyftorna, utan vi har kunnat värna en svensk modell.
Nu säger Monica Green att man inte har fått det bättre i Sverige. Låt mig då bara påpeka att reallönerna i Sverige 2006-2014, om vi får titta på kommissionens prognoser, kommer att ha ökat snabbare än i något annat europeiskt land, om jag har förstått statistiken rätt. Det är 8 ½ procent i Sverige, avsevärt snabbare än genomsnittet. Det är nästan dubbelt så mycket som det vi har upplevt i till exempel Tyskland, nästan tre gånger så mycket som i Danmark och för den delen högre än vad Finland har upplevt. För en sjuksköterska handlar det om en reallöneökning efter skatt på 15,7 procent. Låt mig bara påpeka att under 2002-2006 var det en ökning på 5 procent.
Det har alltså varit en väsentlig förbättring av vanliga människors ekonomi i Sverige under den svåraste ekonomiska krisen sedan depressionen. Vi vet att det normala under en så pass allvarlig kris är att man får fallande inkomster och att man därför får en svag konsumtion som driver upp arbetslösheten. Vi har kunnat säkra att vanliga människor har mer pengar kvar i plånboken. Jag förstår att det är upprörande för Socialdemokraterna. Vi ser ju hur den socialdemokratiska politiken är uppbyggd. Logiken är väldigt tydlig.
Först ska man fördubbla arbetsgivaravgiften för unga. Sedan ska man lägga på restaurangmoms på alla företag inom den sektorn. Därtill ska man höja bolagsskatten för våra storföretag. Sedan ska man slå till med en lastbilsskatt, och på slutet kommer naturligtvis Miljöpartiets komplettering med en bensinskatt.
Alla de pengar man drar in genom att beskatta människor ska sedan tillbaka genom den bredaste utbyggnad av bidragssystemen som Sverige någonsin har upplevt: det är a-kassa, det är sjukförsäkring, det är förtidspension, det är barnbidrag, det är bostadsbidrag och det är föräldrapenning. Det är vartenda bidragssystem som man kan hitta på som ska byggas ut. Det här är ju på tok och bakvänt.
Om vi lever i en mer globaliserad värld, där våra företag ska konkurrera med Kina, Asien, Latinamerika och Afrika, där vi ska kunna hålla vår levnadsstandard uppe, kan vi ju inte öka skattebelastningen på jobb. Det är ju inget land i Europa som gör det. Det är ingen som följer den vägen. Tvärtom jobbar ju alla, från Hollande till vänster till Merkel i Tyskland, för att förbättra villkoren. Då ska Sverige kliva fram med en massiv höjning av beskattningen på jobb. Inte ens krisländerna lägger ut en sådan här bombmatta av skatter på arbete, företagsamhet och anställningar.
När andra länder, inte minst socialdemokraterna i Danmark, jobbar med att trimma välfärdsstaten för att matchningen ska fungera bättre ska svenska socialdemokrater göra den mest massiva utbyggnaden av bidragssystemen vi har upplevt. I ett land som har högre sociala utgifter än praktiskt taget alla andra länder ska vi alltså gå i den riktningen. Det är ju en verklighetsfrämmande politik. Vi måste föra en politik för jobb. Det är det som är viktigt. Socialdemokraterna är så fixerade vid att bygga ut bidragssamhället att de inte ser att deras politik skulle skada full sysselsättning, öka utanförskapet och driva isär vårt fina land. Det är en politik jag vill varna för.
anf.49 Monica Green (S):
Fru talman! Det är ju tjusigt med de där fina pamfletterna. Åtminstone några i kammaren tror nog på Anders Borg. Men det hjälper ju inte med tjusiga pamfletter när det är jobben, jobben, jobben som måste fram. De finns ju inte. Arbetslösheten ökar ju. Ni har sänkt skatterna med 120 miljarder. Ni har subventionerat anställningar till höger och vänster, till restauranger och krogar, till alla som anställer unga, men det hjälper inte. Det hjälper inte, Anders Borg. Er politik fungerar inte.
Då kan Anders Borg säga så här: Men det går ju inte att göra som ni säger. Grejen är ju att vi en gång i tiden har lyckats med det. Vi har gjort det flera gånger, och vi tänker göra det igen. Vi är modiga nog att sätta upp mål. Ni vågar inte ens sätta upp mål om att halvera arbetslösheten. Vi tänker bli bäst i EU. Vi tänker inte ge oss förrän vi har klarat det.
Snart kommer Anders Borg i sitt sista inlägg och sin vana trogen att i en harang till oss socialdemokrater, som vi inte ska kunna bemöta, säga: Ni vill ha lastbilsskatt, ni vill ha ungdomsskatt och ni vill ha den och den skatten, för han har tränat på det hos någon och det ska vara bra och gå hem hos väljarna. Grejen är bara att väljarna kan genomskåda det. Väljarna ser ju att er politik inte har fungerat.
Dessutom har din egen infrastrukturminister i helgen sagt att hon tänker beskatta bilisterna. Pensionärerna som åker ut till sina sommarstugor på helgerna ska hon beskatta, men lastbilarna som sliter ut vägarna ska ni skydda. De stackars pensionärerna som vill åka till sina sommarstugor på helgerna tänker ni däremot beskatta och sätta åt. Det är väl ingen bra politik, Anders Borg.
anf.50 Finansminister Anders Borg (M):
Fru talman! Sverige är ett bra land. Sverige har en samhällsmodell som kombinerar sammanhållning, tillväxt och en god utveckling för alla människor med starka offentliga finanser. Det är så vårt land ser ut. I den svåraste internationella krisen sedan depressionen har Sverige stått starkt. I de senaste siffror vi har är det alltså bara Lettland och Litauen som har högre tillväxt än vad Sverige har.
I det här läget väljer Socialdemokraterna att ta fram de mörkaste färgerna: Sverige raseras, faller samman och ingen har fått det bättre. Ändå visar det sig att inget land har haft större ökningar av reallönerna än Sverige. Vi ser att arbetskraften har utvecklats bättre i Sverige. Vi ser att arbetslösheten har ökat mindre i Sverige än i andra länder, att sysselsättningen har ökat med 200 000 personer och att utanförskapet har pressats tillbaka med 200 000 människor. Det här beror på en politik, på att vi har kunnat ta ansvar och föra en expansiv politik. Vi har inte velat strama åt som andra under krisen, utan vi har kunnat lägga ett skyddsvärn runt Sverige för att skydda jobben.
Då vill Socialdemokraterna att vi inte ska tala om Socialdemokraternas politik. Jag förstår det, för det finns inga socialdemokrater som är beredda att stå upp för att höja arbetsgivaravgiften för unga, lägga på moms på restaurangerna, höja bolagsskatten och slå till med lastbilsskatt mot glesbygden för att bygga ut bidragssystemen. Det är den märkligaste ekonomisk-politiska kombination som något parti i Europa har gett sig på att pröva, och vi vet vad det skulle leda till: färre jobb, högre arbetslöshet, ökat utanförskap och ett samhälle som drivs isär och präglas av orättvisor. Det är inte en klok väg för Sverige, fru talman.
(Applåder)