Ernkrans, Matilda (S) besvaras av
anf.66 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Ärade ledamöter! Ärade åhörare! Matilda Ernkrans har frågat mig om hur regeringens position gällande klimatmål för EU till 2020 hänger ihop med skrivningarna i vårpropositionen om att Sverige ska vara pådrivande för en ambitiös global klimatöverenskommelse.
Herr talman! EU var tidigt ute och beslutade om mål för 2020 i syfte att få andra länder att följa efter. Det lyckades såtillvida att det fick andra länder att också presentera mål och att göra utfästelser. Däremot är summan av de här utfästelserna långt ifrån tillräcklig. Jag ser väldigt allvarligt på att utsläppen av växthusgaser i världen fortsätter att öka, att de utfästelser om utsläppsminskningar som hittills gjorts under klimatkonventionen är otillräckliga och att vi har ett stort gap till de nivåer som vi skulle behöva för att nå tvågradersmålet. Mer behöver alltså göras såväl före 2020 som därefter. Enligt IPCC, den internationella klimatpanelen, bör industrialiserade länder som grupp minska utsläppen med minst 25 till 40 procent till 2020 jämfört med 1990.
Utan tvekan är det så att Sverige och EU ska vara föregångare och driva på när det gäller klimatmål. Det ger oss också förutsättningar att fortsätta leda arbetet internationellt med att minska de stora utsläpp som sker utanför EU. Regeringen verkar fortsatt för att förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa sitt klimatmål för 2020 från minus 20 procent till minus 30 procent. Jag och regeringen vill också att EU ska besluta om ambitiösa utsläppsmål för 2030 och 2040. EU kan på så sätt trycka på andra länder att göra detsamma och samtidigt ge europeiskt näringsliv och beslutsfattare efterfrågad långsiktighet vad gäller klimatpolitikens inriktning.
Sverige och regeringen är pådrivande för en ny klimatöverenskommelse genom sitt agerande i en rad frågor i tillägg till den om klimatmål. Regeringen verkar exempelvis för en snabb ratificering av Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod. Det är världens enda, hittills, rättsligt bindande åtagande om utsläppsminskningar. Sverige skapar förutsättningar för framsteg i den viktiga förhandlingsfrågan om rättvisa, så kallad equity, i en framtida global klimatöverenskommelse, bland annat genom att förra året ha arrangerat en stor internationell workshop på temat och naturligtvis också genom ett oändligt antal bilaterala kontakter. Personligen förhandlade jag vid senaste partsmötet i Doha frågan om skador och förluster som uppkommer av klimatförändringarnas effekter, och jag tänker fortsätta mitt engagemang i denna fråga och i andra viktiga frågor. Sverige har drivit och fått gehör för att EU, tillsammans med andra parter, ska arbeta för att identifiera olika vägar för att öka klimatfinansieringen med syfte att uppfylla det gemensamma åtagandet om att vid samma år, 2020, årligen mobilisera 100 miljarder amerikanska dollar.
Som föregångare på klimatområdet och för att minska utsläppsgapet till 2020 jobbar Sverige också med olika initiativ som kompletterar arbetet under klimatkonventionen. Här vill jag särskilt nämna det globala samarbete som Sverige tillsammans med fem andra länder drog i gång för drygt ett år sedan och som handlar om att minska utsläppen av de kortlivade klimatgaserna, de som inte förhandlas i FN:s klimatförhandlingar. Det är kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar. Den koalition som initiativet har lett till växer konstant och inbegriper i dag trettiotalet intresseorganisationer och drygt 30 länder.
Vi jobbar också med de kvinnliga miljöministrarna. Vi jobbar med en reform vad det gäller fossilbränslesubventioner och ett otal andra initiativ för att just se till att vi klarar det tvågradersmål som är så viktigt för klimatet.
anf.67 Matilda Ernkrans (S):
Herr talman! Jag vill inleda på ungefär samma sätt som jag inledde den tidigare debatten, som jag hade här i eftermiddags med Eskil Erlandsson.
De händelser som vi nu har sett två kvällar i rad i förorten Husby påverkar mig väldigt djupt. Jag hoppas att vi på något sätt kan ha debatten i den andan, inte i den anda som råder i Husby utan i den andan att vi faktiskt har respekt för varandra och att vi försöker finna goda vägar framåt för framtiden.
Man sätter människors liv och trygghet i fara. Det är det som nu händer i Husby. Det måste naturligtvis sluta. Det är helt oacceptabelt att slå sönder bostäder och anlägga bränder. Men samtidigt känner jag att vi för framtiden också måste klara av att analysera de underliggande orsaker som handlar om bristande resultat i skolan, massarbetslöshet och så vidare.
I allt sådant arbete handlar det om att skapa förtroende, att bygga förtroende för varandra och förtroende för framtiden, och om att kunna känna hopp inför framtiden.
Lite utifrån det skulle jag vilja föra den här debatten, som handlar om det svenska internationella klimatarbetet. Det som ligger i min fråga handlar faktiskt om samma sak som vi debatterade redan förra året, då det framkom en stor oklarhet om huruvida den svenska regeringen faktiskt var pådrivande i EU-samarbetet för att EU skulle ta på sig utsläppsminskningar om minst 30 procent till 2020 och göra det oavsett vad andra länder gör.
Jag är väldigt ledsen när jag kan konstatera att i det svar som jag får från Lena Ek i dag kvarstår den här osäkerheten. Lena Ek, miljöministern, svarar här att den svenska regeringen verkar för att förutsättningarna ska öka för att EU ska skärpa sitt klimatmål för 2020 till 30 procent. Sedan är det en punkt.
Det var ju det som den stora diskussionen handlade om senast, nämligen om det verkligen är ett ambitiöst internationellt klimatarbete på EU-nivå att Sverige driver nästan samma linjer som Polen och Tjeckien gör.
Den svenska regeringen är väl inte riktigt där. Där är bara Moderaterna, faktiskt, som internt har kommit fram till att man inför Europaparlamentet är nöjd med om EU klarar sitt 20-procentsmål till 2020, vilket EU i princip redan har gjort. Riktigt där är inte den svenska regeringen. Men detta rimmar väldigt illa med det man skriver i vårpropositionen, att man ska vara pådrivande för en ambitiös global klimatöverenskommelse och att Sverige ska vara ett föregångsland. Nej, det är man inte om man lägger sig på den nivå som EU redan har kommit överens om, nämligen att driva 30 procent till 2020 men bara om andra länder också åtar sig mer.
Den lilla skillnaden där handlar om att man faktiskt ska driva på och säga: Vi vill mer än så.
Min uppfattning är: Ska man hitta kompromisser inom EU-samarbetet måste det vara några som vågar gå före, som lägger ribban lite högre. Och sedan, när man kompromissar, kan man kanske hamna på en acceptabel nivå.
Tyvärr verkar det som att regeringen inte tänker driva den linjen. Men Lena Ek kan ge några ytterligare kommentarer för att bringa reda i detta.
anf.68 Désirée Liljevall (S):
Herr talman! För dryga halvåret sedan kom Världsbanken med en rapport som varnade för att jordens klimat håller på att bli fyra grader varmare. Det är ett scenario som inte ens den värsta sortens klimatpessimister sett framför sig.
En temperaturhöjning med fyra grader skulle vara den största som jorden upplevt på 20 miljoner år. Den första fråga som man då ställer sig är: Hur skulle världen se ut om temperaturen på jorden var fyra grader högre?
Ja, mina barn som är vuxna när Världsbankens framtidsscenario infaller skulle leva i en värld som inte ens liknar den vi i dag lever i. Knappa basresurser skulle skapa fientlighet och slagsmål om vatten och mat. Hela den mänskliga civilisationen skulle hotas.
Några andra huvudlinjer: Världshaven skulle bli 150 procent surare och havsnivåerna en och en halv meter högre och placera mer än 360 miljoner människor i riskzonen.
Med andra ord: Ett fyra grader varmare klimat skulle få förödande konsekvenser för livet och människorna på jorden och påverka var och en av oss. Vad ska vi göra? Vi måste fördubbla våra ansträngningar för att förbereda en tvågradersvärld och undvika Världsbankens fyragradersscenario - det är nummer ett.
Klimatförändringar drabbar världen redan i dag, vissa länder med torka och svält, andra med översvämningar och förstörda hem. Insatser för att klara konsekvenserna och hejda klimatförändringarna kräver omfattande internationella åtgärder och samarbete. Här har Sverige en viktig roll att spela. Här har EU en viktig roll att spela.
Precis som min kollega Matilda Ernkrans har framfört i debatten står det i regeringens vårproposition att Sverige kommer att vara pådrivande för en ambitiös klimatöverenskommelse. Därvidlag oroar det inte bara Matilda Ernkrans utan även mig att regeringen svajar. Moderaterna är internt emot medan Centern är öppet för. Vilken klimatpolitik för egentligen regeringen i EU?
anf.69 Johan Hultberg (M):
Herr talman! För jag vet inte vilken gång i ordningen står nu vår miljöminister Lena Ek här i kammaren och besvarar en interpellation om EU:s utsläppsmål. Oavsett hur många gånger miljöministern, finansministern eller för den delen statsministern ger besked om regeringens hållning i frågan upprepar oppositionen sina frågor och försöker enträget göra gällande att det finns någon sorts oklarhet i den svenska positionen.
Lite tröttsamt kan jag tycka att det är eftersom Ek, Borg och Reinfeldt alla har varit väldigt tydliga med att den svenska regeringen verkar för att förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa sina klimatmål. Men jag tänker på vad min far alltid påminde mig om när jag i mellanstadiet var less på att traggla mina engelska glosor: Repetition är kunskapens moder. Därför är det väl bra att Ernkrans nu har gett miljöministern ytterligare en chans att ännu en gång klargöra regeringens syn på EU:s utsläppsmål.
Herr talman! Eftersom Matilda Ernkrans i sin interpellation helt felaktigt hävdar att Moderaterna som parti har kommit fram till att vi är emot en höjd EU-ambition vill jag tydligt markera att Moderaterna tillsammans med övriga allianspartier är och har varit pådrivande när det gäller att höja ambitionerna inom EU:s klimatpolitik.
För oss moderater är nämligen EU vår absolut viktigaste miljöorganisation eftersom det bara är tillsammans med andra som vi på allvar kan tackla de stora miljö- och klimatutmaningar vi står inför. Vi vill att EU ska ha tydliga och ambitiösa miljö- och klimatmål, och därför var det väldigt glädjande att EU:s medlemsländer under det svenska ordförandeskapet i EU enades om att EU ska minska utsläppen med minst 80 procent och förhoppningsvis 95 procent fram till 2050.
Nu fortsätter alliansregeringen med miljöminister Lena Ek i spetsen att driva på för att gå från ord till handling inom EU och för att till exempel få det motsträviga Polen med på tåget.
Herr talman! För Alliansen är det viktigt att Sverige är ett föregångsland för att därigenom visa ledarskap inom EU och få trovärdighet i internationella förhandlingar. Sverige är ett sant föregångsland inom klimatpolitiken, inte minst eftersom Sverige har lyckats förena en kraftig ekonomisk tillväxt med sjunkande utsläpp.
Sedan 1990 har vår bnp ökat med närmare 60 procent samtidigt som våra utsläpp har sjunkit med 20 procent. De svenska utsläppen var förra året de lägsta jämfört med referensåret 1990 och uppgick till ungefär hälften av genomsnittet inom OECD. Vi är med andra ord på god väg mot Sveriges högt uppställda mål om 40 procent lägre utsläpp 2020, och vi visar omvärlden att en ambitiös miljö- och klimatpolitik går att förena med en god ekonomisk tillväxt.
Jag är övertygad, herr talman, om att nyckeln för att nå klimatöverenskommelser, oavsett om det är på EU-nivå eller på global nivå, är just att visa att det går att slå in en kil i det historiska sambandet mellan tillväxt och stigande utsläpp. Bara så kan vi inspirera länder som Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika att göra betydande åtgärder för klimatet. Bara så, Désirée Liljevall, kan vi undvika att nå det scenario som Världsbanken skisserar.
anf.70 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag verkligen uppskattar att få sådana här interpellationer och att ha den här diskussionen. Jag uppskattar också det engagemang som de närvarande ledamöterna visar. Jag önskar bara att det hade varit fler ledamöter som hade varit här i kammaren och diskuterat den här oerhört viktiga frågan.
Jag ska börja med att redogöra för en del av de saker som regeringen gör på EU-nivå. Jag kommer sedan att återkomma till vad vi gör på den globala nivån för att se till att vi tar viktiga steg framåt när det gäller att minska klimateffekten.
För det första har kommissionen lanserat en färdplan till 2050 på klimat- och energiområdena. Sverige skulle tycka att det vore väldigt bra om vi kunde få ett beslut om en sådan färdplan som visar precis hur man i Europa sektorsvis ska kunna klara av denna fråga.
Vi vet att det framför allt är Polen - och ett par till som har varit emot - som konstant har sett till att den här frågan inte har kunnat föras vidare fram till beslut. Det är naturligtvis oerhört sorgligt, men vi försöker att arbeta väldigt mycket med de polska kontakterna, just för att visa att det är möjligt att bryta sambandet, att det går att ha ekonomisk tillväxt och samtidigt minska utsläppen. Där någonstans tror jag att möjligheten ligger att få också Polen att stödja en europeisk färdplan vad gäller att minska klimatutsläppen till 2050.
Statsministern har lagt oerhört mycket jobb på detta. Jag har själv också lagt mycket jobb på det här, och det är bara tre veckor sedan jag var i Warszawa för att diskutera precis de här sakerna på ett stort energiseminarium.
Där gör vi alltså så mycket vi kan.
För att komma vidare har vi sedan den förra interpellationsdebatten - det börjar ju bli ganska många i den här frågan - format en like-minded-grupp, det vill säga Storbritanniens klimatminister Ed Davey och jag har tagit initiativ till att vi ska jobba tätare samman med de länder som kan vara med och försöka se till att vi får de här europeiska besluten på plats.
Vi har haft ett par möten, och det ser väldigt bra ut. Vi kan se att det som like-minded-gruppen har begärt av kommissionen, nämligen att det i Europeiska rådets slutsatser i morgon ska finnas ett förslag med i texten som just ska hantera precis de här frågorna, faktiskt finns med i textförslaget. Jag noterar att statsministern i EU-nämnden i dag försvarar precis den här texten och också kommer att arbeta för att det här finns kvar i sluttexten från Europeiska rådet.
Det är väldigt viktigt, därför att det gör att hela det europeiska systemet kan fortsätta jobba tydligt med de här frågorna eftersom förhoppningsvis regeringscheferna har gett det uppdraget till kommissionen.
För det andra har vi kommissionens grönbok om klimat- och energiramverk till 2030. Där finns också ett antal väldigt viktiga frågeställningar runt EU:s framtida klimatpolitik.
Regeringens åsikt är att ett sådant här beslut behöver tas så snart som det bara går, att erfarenheterna från det nuvarande ramverket måste tas till vara liksom vad som har hänt i omvärlden, för det har faktiskt hänt ganska mycket sedan det förra beslutet togs.
En stark europeisk energi- och klimatpolitik gör det möjligt för näringslivet att fatta bra investeringsbeslut och hålla nere kostnaderna för den klimatomställning som måste göras. Regeringen tycker därför att det är väldigt viktigt att vi får ett bindande klimatmål för EU till 2030 och att vi därför kan se till att vi har en bra kurva fram till det 2050-mål som vi måste nå.
Detta är några av de arbetssätt som vi har för att försöka skapa förutsättningar för att EU ska kunna höja sina ambitioner också till 2020.
anf.71 Matilda Ernkrans (S):
Herr talman! Jag vill vara väldigt tydlig med att jag inte alls ifrågasätter Centerpartiets engagemang. Jag ifrågasätter inte heller Lena Eks engagemang som centerpartistisk minister i den här frågan.
Däremot är vi oense om regeringens engagemang, och jag ifrågasätter definitivt Moderaternas engagemang i klimatfrågan.
Min uppfattning är, som jag framförde i mitt tidigare inlägg, att om man ska få med sig människor och länder på förändringar och förhoppningsvis förbättringar bygger det på ett förtroendeskapande arbete.
Vi måste hitta sätt där vi klarar av att driva Sverige men också EU på ett sätt som är bra för ekonomin, som skapar jobb men som också räddar klimatet. Vi måste klara av alla tre sakerna samtidigt, annars är vi riktigt illa ute.
Ett sätt att bygga förtroenden och att vara förtroendeskapande är att vi själva gör någonting väldigt bra och visar andra att vi klarar av detta och att vi gärna ger andra inspiration att också klara av det. Det har tidigare varit Sveriges ambition i det internationella miljö- och klimatarbetet. Men det är inte riktigt så längre. Denna regering har ändrat spelplanen, och Sverige ses inte längre som ett föredöme i den internationella klimatpolitiken. Det blir så när man försöker nå det svenska utsläppsmålet genom att räkna in utsläppsminskningar som är gjorda i andra länder. Jag vet inte om det ens är förenligt med exempelvis Marrakechreglerna. Jag tror inte att man bygger förtroenden om EU gemensamt står kvar i samma position som man hade 2008. Det var 2008 som EU:s länder kom överens om att de skulle minska utsläppen med 20 procent till 2020 och att de kunde tänka sig att öka utsläppsåtagandet till 30 procent förutsatt att andra länder gör sitt. Det kom EU-länderna fram till 2008.
Nu skriver vi snart 2014. Vi skriver i alla fall 2013. Världen har förändrats, och vi har fått mer kunskap. Vi vet att utsläppskurvorna inte alls har gått nedåt utan att utsläppen fortsätter att öka. Vi vet att EU och EU:s medborgare fortfarande står för stora utsläpp per capita.
Vi har fått nya rapporter, bland annat den från Världsbanken som min socialdemokratiska kollega hänvisade till, och vi vet att vi kommer att få nya rapporter från den internationella klimatpanelen. Den första rapporten släpps i Stockholm efter sommaren. Ändå står EU kvar i samma position som man gjorde 2008. Jag menar att det inte bygger ett förtroende för framtiden.
Efter de misslyckanden som det internationella samfundet tyvärr ändå har gjort - även om vi naturligtvis uppmärksammar de små stegen framåt känns det som om det stora genombrottet inte riktigt har kommit efter kollapsen i Köpenhamn - vore det väl idé att pröva någonting annat och visa att vi genom att gå före och ta ett stort ansvar på hemmaplan och i EU kan göra skillnad också internationellt. Men det bygger på att ett land som Sverige faktiskt går i fronten i EU-samarbetet.
anf.72 Désirée Liljevall (S):
Herr talman! Vi har alla följt nyhetssändningarna under dagen kring jättetornadon i USA. Den är tre kilometer bred på sina ställen och har en enorm hastighet och drog in över en amerikansk förort i natt svensk tid. Över 90 människor har hittills rapporterats omkomna.
I Sverige är tornador, eller tromber som vi kallar dem här, ovanliga. Men i USA är de vardagsmat, speciellt så här års. Orsaken är enligt experterna att de meteorologiska förutsättningarna är optimala - varm och fuktig luft från Mexikanska golfen krockar med kall och torr luft från Kanada.
Men även om väderfenomen liknande tornadon i USA är vanliga redan i dag kan vi få se mer av dem i takt med att klimatet förändras. Fler extrema väderhändelser med förödande konsekvenser väntas framöver.
Vi måste anstränga oss för att förbereda en värld där vi når tvågradersmålet och undviker Världsbankens fyragradersscenario. Det kräver, som sagt, omfattande internationella åtgärder och samarbete. Därför är Världsbankens rapport en viktig väckarklocka. Som brukligt är: När Världsbanken talar, lyssnar man. Och när Världsbanken varnar, agerar man.
Sverige och EU bör i detta sammanhang gå i framkant. Min tilltro står till miljöministern. Jobba mer, jobba hårdare! Världen väntar inte, och det gör inte jag heller.
anf.73 Johan Hultberg (M):
Herr talman! Med risk för att nästan brusa upp måste jag börja med att vända mig till Matilda Ernkrans som i sitt inledningsanförande talade om vikten av förtroendeskapande. Jag tycker inte att det är särskilt förtroendeskapande att fara med direkt osanning som Matilda Ernkrans gör både i sin skriftliga interpellation och här i debatten när hon hävdar att Moderaterna ansluter sig till någon form av polsk blockeringslinje.
Det arbete som vår arbetsgrupp har gjort när det gäller att ta fram vår Europaplattform visar tydligt att Moderaterna fortsatt i Sverige precis som i EU-sammanhang ska driva på när det gäller EU:s klimatarbete. Vi skriver i förslaget till ny EU-plattform att vi aktivt ska stödja ett arbete inom EU som leder till att vi kan klara tvågradersmålet.
För alla oss som är engagerade i klimatpolitiken är det uppenbart att om vi ska nå tvågradersmålet krävs det rejäla insatser och rejäla åtgärder på EU-nivå, och sådana stöder Moderaterna och sådana stöder och driver Alliansen på för att få på plats.
Herr talman! Jag tror att förtroende skapas genom att man går före och visar ledarskap, precis som tidigare talare har varit inne på. Det gör Sverige. Vi har ambitiösa mål. Och inte nog med det levererar vi dessutom. Många länder har ambitiösa mål, men få länder levererar. Men det gör Sverige. Vi har tydliga mål, och vi har tydliga åtgärder kopplade till hur vi ska nå våra klimat- och miljömål och hur vi krona för krona och gram för gram ska minska våra utsläpp.
Vi har den högsta koldioxidskatten i världen. Vi använder CDM för att minska utsläppen i andra länder och hjälpa fattiga länder att inte fastna i samma fossilberoende som Sverige och andra länder har gjort. Vi har den största andelen förnybar energi inom EU och så vidare.
Är vi nöjda? Absolut inte. Men jag blir oerhört provocerad när Matilda Ernkrans försöker göra gällande att Moderaterna bromsar en aktiv och ambitiös miljöpolitik. Det är inte förtroendeskapande. Jag hoppas att vi får återkomma till denna debatt.
anf.74 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Klimatfrågan är oerhört viktig. Det gäller verkligen att inte bara jag och regeringen utan alla bidrar till att lösa denna fråga. Här kan verkligen varje företag, varje kommun, varje region, varje landsting, varje människa, varje beslutsfattare bidra till att vi går åt rätt håll.
Därför jobbar vi nu med Klimatfärdplan 2050 i Sverige där vi har ett material från Naturvårdsverket som är klart. Vi har drygt 150 remissvar som vi nu behandlar i Regeringskansliet för att se hur vi ska kunna fortsätta den starka svenska klimatsatsningen. Vi har faktiskt några av världens tuffaste klimatmål.
När EU säger att man ska minska utsläppen med 20 procent till 2020 säger Sverige att vi ska minska dem med 40 procent till 2020. Vi är ungefär halvvägs. Samtidigt lägger vi naturligtvis oerhört mycket arbete på att hela EU ska skärpa sina ambitioner.
Det vore mycket skönt om det gick att få EU att förbättra sitt 2020-mål till en minskning med 30 procent. Vi försöker verkligen att jobba på alla olika plan och på alla olika nivåer från olika departement för att underlätta ett sådant beslut.
Vi har ytterligare två tuffa svenska klimatmål. Dels ska vi ha en fossiloberoende fordonsflotta på plats 2030, och vi har just nu en utredning som arbetar med vilka åtgärder som behöver vidtas. Dels ska Sverige vara klimatneutralt 2050.
Det här är mycket tuffare mål än vad EU har. Ändå är det väldigt viktigt att vi också jobbar för att de förslag för att förbättra situationen på EU-nivå som nu kommer från kommissionen faktiskt blir reella beslut - att de går igenom. Som jag har påpekat har kommissionen inte fått alla länder med på att ta en europeisk klimatfärdplan till 2050. Jag beklagar det väldigt mycket. Vi lägger mycket arbete på att det ska bli verklighet, och jag har i mitt förra inlägg redogjort för hur vi arbetar. Jag gav i alla fall några exempel, men det finns en lång lista.
Det sista som har kommit från kommissionen är grönboken om klimat- och energiramverk. Miljöministrar och energiministrar träffades i Dublin på ett informellt ministermöte för att diskutera det här utifrån de olika utgångspunkterna. Jag kan försäkra att den svenska regeringens ståndpunkt absolut är att stödja kommissionens förslag - vi vill att EU ska ha ett bindande mål 2030. Vi vill att EU ska ha ett mål 2040 för att underlätta så att vi verkligen når de mål som behövs 2050 - möjligen tidigare.
Det är också så att en del av den här diskussionen
är
handeln med utsläppsrätter. Personligen hade jag tyckt att set-aside vore väldigt intressant också ur ekonomisk synpunkt och ur konkurrenskraft- och tillväxtsynpunkt, men det förslag som slutligen gick att diskutera och möjligen få majoritet för i ministerrådet handlade om att rebalansera auktioneringen av utsläppsrätter, så att man har ett färre antal i början av handelsperioden som skulle kunna hjälpa till att höja priset och stabilisera hela systemet med utsläppsrätter.
Den svenska regeringen stod helt enig bakom detta. Vi har också helt enigt begärt att kommissionen ska komma tillbaka med fler förslag för att just stärka och stabilisera handeln med utsläppsrätter, vilket är ett väldigt viktigt verktyg när det gäller den handlande sektorn - den tunga industrin - i Europa och hur den ska få ned sina klimatutsläpp.
anf.75 Matilda Ernkrans (S):
Herr talman! För tydlighets skull: Socialdemokraterna stöder EU:s färdplan. Vi tycker till och med att EU ska sikta på det högre målet, alltså att nå utsläppsminskningar till 95 procent. Vi tycker att det behöver sättas mål för 2030, exempelvis, och i Sverige har vi varit tydliga med att det behöver sättas också i Sverige samt att vi behöver ha sektorsvisa mål.
Jag förutsätter att miljöminister Lena Ek får förtroendet att leda regeringens förhandlingar till att sikta mot just det högre målet om minskade utsläpp med 95 procent i EU:s färdplan. Det betyder att man behöver ha lite högre ambitioner för de minskade utsläppen till 2030 än vad som ligger på bordet nu, för då pratar man om 40 procent.
Jag hoppas också att Lena Ek inte behöver åka bakbunden till ett internationellt klimattoppmöte en gång till. Jag vidhåller nämligen att jag inte ifrågasätter Centerpartiets engagemang i de här frågorna men att jag ifrågasätter regeringens och Moderaternas, och jag tycker att Johan Hultbergs engagemang i den här debatten bara stärker mig i den uppfattningen. Moderaterna får väl själva stå för det de twittrar och på andra sätt gör publikt om vad man ska gå till val på i Europaparlamentsvalet, och så får du väl förklara för väljarna hur och på vilket sätt 20 procents utsläppsminskningar till 2020 på EU-nivå är ambitiöst. Jag tycker inte att det är det.
Jag tycker inte att jag har fått ett fullständigt klart svar på de frågor jag har ställt i den här interpellationsdebatten, nämligen: Är det regeringens linje att driva minus 30 procent utsläppsminskningar på EU-nivå till 2020 - punkt, eller är det regeringens linje att driva 30 procents minskningar på EU-nivå oavsett vad andra länder gör? Ligger man kvar på samma låga nivå som förra året? Är det 30 procent oavsett vad andra länder gör eller 30 procent - punkt, det vill säga samma låga nivå som förra året? Det hoppas jag få svar på.
anf.76 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Ja, jag tror att det är viktigt med förtroendeskapande åtgärder. Jag känner nog också att jag och den svenska regeringen har förtroende i EU-kretsar, eftersom vi blir ombedda att hjälpa till vid förhandlingar och eftersom diskussionerna förs på det sätt de förs i miljöministerråd och konkurrenskraftsråd, till exempel.
Det internationella klimattoppmötet förbereder vi nu, och jag har redan haft ett antal bilateraler. Jag redogör gärna för det förberedande arbetet vid ett senare tillfälle. Jag tror att det är viktigt att börja tidigt och tydligt för att nå resultat i FN:s klimatförhandlingar. Ett annat område där det faktiskt syns att Sverige åtnjuter förtroende är hur det går med Climate and Clean Air Coalition, det arbete med den internationella koalitionen vi var med om att starta upp när det gäller de kortlivade klimatgaserna. Vi är med och leder det arbetet, och det kvitteras vid varje bilateral hur bra många andra länder tycker att det här är.
Ett annat sätt att visa på förtroende är faktiskt att titta på hur de olika internationella klimatprojekten hanteras. Det handlar till exempel om solenergi i Tempégré i Benin, där el från anläggningen levereras till det regionala elnätet och ersätter fossila bränslen. Det hjälper fattiga människor. I Tamil Nadu i Indien har man ett biobränsleeldat kraftverk för produktion av förnybar el. I Rwanda finns ett CDM-projekt för soldriven vattenfiltrering. Den som är intresserad kan titta på de här sakerna på Energimyndighetens hemsida. De skapar också förtroende och en lättare ingång i de mycket svåra internationella förhandlingarna.
Det handlar även om regeringens väldiga satsningar på energiforskning och miljöforskning, där energiforskningsanslagen är tre gånger så stora som innan alliansregeringen trädde till och där vi också lade väldigt stora utökade anslag på miljöforskning förra året. Allt det här bidrar till svenskt förtroende, men svenskt förtroende är inte bara regeringen - det är vi alla. I det arbetet hoppas jag att vi kan hjälpas åt. Tack för en bra interpellationsdebatt!