Esbati, Ali (V) besvaras av
anf.23 Näringsminister Annie Lööf (C):
Herr talman! Ali Esbati har frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd för att se över policyn vid utdelning av etableringsbidrag och liknande från olika statliga myndigheter och organ, så att krav på kollektivavtal blir en självklarhet.
Ali Esbati tar i sin interpellation upp ett företag som exempel. Låt mig först understryka att jag inte kan kommentera enskilda ärenden. Regeringens ambition är dock att arbetsvillkoren och arbetsmiljön ska vara goda inom arbetsmarknadens samtliga sektorer och självklart både för kvinnor och för män.
De regionala företagsstöden är viktiga instrument för att bidra till att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt. Kriterierna för att få stöd varierar något beroende på vilken specifik stödform det handlar om. Gemensamt är dock alltid att företagen måste bedriva verksamhet på marknadsmässiga villkor och följa gällande krav och lagstiftning. Ansvarig myndighet kan återkräva utbetalt stöd om företaget missköter sig.
Då Ali Esbati hade framställt interpellationen under den tid han tjänstgjort som ersättare för ledamot som därefter återtagit sin plats i riksdagen, medgav talmannen att Jonas Sjöstedt i stället fick delta i överläggningen.
anf.24 Jonas Sjöstedt (V):
Herr talman! Minister Annie Lööf! I dag får alla sparken. I dag får alla gå från callcentret Focus CRS i Fränsta. Varför sparkar de alla anställda? Jo, de har begärt det som är självklart, som borde vara självklart på svensk arbetsmarknad: kollektivavtal, sjukersättning när man är sjuk, ob-ersättning och försäkringar. Men de har inte fått det. De få som fick anställning fick 13 600 kronor i månaden från företaget. De har behandlats som skräp av en oseriös arbetsgivare.
De begärde sin rätt. De sade: Vi vill förhandla. Men Peak Partners, det oseriösa företag som äger callcentret, sade: Vi sparkar hellre alla än att vi förhandlar med er och sluter kollektivavtal.
Flera av de anställda har strejkat i veckor för sina rättigheter, och i dag går de ut i arbetslöshet.
Det här är inte bara en konflikt om Peak Partners och Fränsta. Det här är en konflikt om den svenska modellen. Det här är en konflikt om det ska vara ordning och reda på svensk arbetsmarknad, om löntagarna ska vara skyddade eller om man ska kunna behandla folk hur som helst, och om man ska kunna behandla dem hur som helst med statligt stöd. Detta företag har kasserat in 400 000 kronor i regionalstöd, och som tack behandlar de sina anställda på det här viset.
Hur ska man förklara det här? Ja, man kan naturligtvis säga att det är en oseriös arbetsgivare. Det är det ju. Och det är fel att de fick regionalstöd. Jag önskar att du i svaret hade kunnat uttala att det var fel, vilket inte har skett.
Det handlar också om en politik som medvetet har pressat tillbaka löntagarnas rättigheter, en borgerlig politik. Det har blivit dyrare och svårare att organisera sig fackligt. Färre har fasta anställningar. De flesta unga som har arbete har otrygga jobb i dag. Det sker en medveten lönedumpning med arbetskraft från andra länder som regeringen inte gör någonting åt. Det är möjligt i Sverige i dag att säga upp folk och ta in bemanningsföretag.
Det här skapar ett klimat där de oseriösa arbetsgivarna tar för sig, där man ser det som möjligt att behandla anställda som man har gjort i Fränsta under denna konflikt.
För det har du, Annie Lööf, det yttersta ansvaret. Centerpartiet har varit pådrivare i att attackera fackliga rättigheter i Sverige. Själv har du i riksdagen skrivit en motion om att avskaffa lagen om anställningsskydd. Du har skrivit en debattartikel där du försvarar rätten att säga upp folk och ta in bemanningsanställda i stället. Ditt ungdomsförbund har bedrivit en kampanj där man har hånat facket under parollen Fuck facket! Jag kan inte ens översätta det utan att bli tillsagd av talmannen här i kammaren.
Ni har drivit på det här. Ni har ansvaret för att arbetsgivare kan bete sig på detta sätt i Sverige i dag. Det är dags att göra någonting åt det.
Svaret som jag har fått är ett icke-svar. Jag skulle vilja höra från dig: Var det inte fel att ge regionalstöd till ett företag som inte har kollektivavtal? Är det inte dags att ändra reglerna? Är det inte en minimierfarenhet av strejken?
Sedan undrar jag: Vad har du att säga till de strejkande? Jag vet att de just nu sitter uppe i Medelpad och väntar på ditt svar.
Jag var där och träffade dem häromveckan. De heter Frida, Tina, Christer, Tei, Josefin och Kristoffer.
De sitter just nu uppe i Medelpad och väntar på ditt svar. Jag tycker att du kan uttrycka sympati för deras sak. De har stått upp för någonting som var rätt och riktigt. Det är arbetsgivaren som är oseriös, och de är värda allt stöd och all sympati i den grundläggande konflikten om den svenska modellen.
anf.25 Näringsminister Annie Lööf (C):
Herr talman! Låt mig inledningsvis rikta mig just till Frida, Tina, Josefin, Kristoffer och alla andra som har strejkat under den här våren. Jag känner otroligt starkt för alla som har kämpat för att på det här stället faktiskt få ett kollektivavtal för att de ska kunna få sin sjuklön och för att de ska kunna få rimliga anställningsvillkor.
Jag tycker att det är rätt och rimligt att man som arbetstagare inte bara kräver det. När man kräver det ska man också ha möjlighet att få detta. Jag tycker att de har varit modiga, och jag tycker att de har gjort helt rätt.
Den svenska modellen bygger på ansvarstagande parter. Det gäller både arbetsgivarsidan och facken. I de fall då jag har varit ute under tidigare år har det gällt arbetsplatser där arbetstagarna inte har velat ha kollektivavtal, utan man har där tyckt att man har haft kollektivavtalsliknande villkor.
Så är inte fallet här, utan här har arbetstagarna själva kämpat och strejkat för att de vill ha sjysta villkor. Grundbulten på den svenska arbetsmarknaden och i den svenska modellen är sjysta villkor. De kan vara i kollektivavtal, eller det kan vara kollektivavtalsliknande villkor genom avtal som man sluter med sin arbetsgivare.
Företagen har här ett otroligt stort ansvar att uppträda på ett föredömligt sätt. Jag kan konstatera att det uppenbarligen har brustit i det här fallet.
Låt mig komma tillbaka till den svenska modellen. Den svenska modellen bygger på att vi har aktiva parter på bägge sidor.
Jag är själv en varm anhängare av facket. Jag har varit medlem i mitt fackförbund, Jusek, sedan 2003, alltså tio år. Jag har valt att vara med i ett fackförbund just för att det är ett sätt att påverka när det gäller rättigheter på arbetsmarknaden.
Det är också viktigt att se att det finns många små företag och många arbetstagare som väljer att inte vara med i fackförbund och att respektera deras möjlighet att stå utanför, precis som det finns en respekt för min rättighet att vara med i facket.
I den här konkreta frågan är jag, som jag sade inledningsvis, förhindrad att kommentera det enskilda beslut som denna myndighet har fattat. Det är jag på grund av de grundlagar som vi har. Men jag kan konstatera att parterna har ett stort ansvar. I det här fallet har företaget brustit.
anf.26 Jonas Sjöstedt (V):
Herr talman! Jag skulle vilja tacka dig, Annie Lööf, för det svaret. Jag tycker att det var viktigt att du klargjorde det här stödet för de strejkande i Fränsta. Det värmde faktiskt.
Men det här handlar om någonting mer. Det handlar om att vi som politiker, inte minst du som ansvarig minister, kan göra något för att stärka löntagare som är i den här situationen. Det minsta man kan begära är att den som ska få statligt stöd för att etablera sig ska ha kollektivavtalsliknande villkor. Det säger Tillväxtverket.
Peak Partners försökte klå även dem på pengar för sin oseriösa verksamhet. De fick nej, eftersom de inte hade rimliga villkor. Är det inte dags att säga att villkoret för allt stöd till företag på det här viset, regionalstöd eller inte, är att man har kollektivavtalsliknande villkor? Då kan du faktiskt bidra till att sådana här oseriösa aktörer inte tar för sig av skattebetalarnas pengar.
Det går att göra mycket mer än så. Man skulle kunna bestämma att vi i offentlig upphandling ska kräva kollektivavtalsmässiga villkor, alltid. Vi vill nämligen inte ha oseriösa arbetsgivare som utnyttjar människor, som inte ger dem sjuklön när de är sjuka och som inte ger dem riktiga anställningspapper. Det är vårt ansvar att använda våra pengar för att stärka seriösa och bra företag som vi vill ska växa, frodas och få stöd på olika sätt, men inte klåparna, som försöker utnyttja människor och som är oseriösa.
På samma sätt menar jag att man ska gynna seriösa, bra och långsiktiga anställningar. Otryggheten sprider sig som en löpeld i Sverige. De flesta unga människor som har arbete i dag har otrygga jobb. Det är en medveten borgerlig politik. Det kallas flexibilitet, men för ungdomar innebär det otrygghet, att man inte kan få en lägenhet till exempel och att man inte kan planera sin framtid.
Det är dags att inse att priset för den här politiken är väldigt högt, kanske inte för företagen, kanske inte för Annie Lööf eller för mig men för alla de hundratusentals ungdomar som drabbas av det här.
Jag skulle vilja varna för företaget Peak Partners. Det är uppenbart ett oseriöst företag. De vill förvalta andra människors pengar. De försöker ta betalt för det. De som jobbade på callcenter skulle boka kundsamtal åt Peak Partners i Stockholm. Men självklart kan man inte anförtro sina pengar åt ett företag som inte ens klarar av att anställa människor på ett riktigt sätt.
Ta det till protokollet! Varning för Peak Partners, ett oseriöst företag som man inte bör ha något som helst att göra med!
Men det finns en djupare lärdom av det här. Det är inte bara att det var rätt att stödja dem som deltog i den här strejken utan också att vi har det här politiska ansvaret.
Hur blir det nu? Blir det bättre upphandlingsregler? Blir det striktare krav på att man ska dela ut regionalstöd på kollektivavtalsmässiga villkor? Och kommer regeringen äntligen att göra någonting åt alla de otrygga jobben?
Till och med EU-kommissionen klagar på Sverige för att vi har så otrygga anställningar i det här landet. Då har det gått riktigt, riktigt långt.
anf.27 Näringsminister Annie Lööf (C):
Herr talman! Jag delar Jonas Sjöstedts engagemang för de arbetstagare i Fränsta som nu tyvärr har blivit arbetslösa och som har använt våren till att få fram vettiga och sjysta villkor på den arbetsplats som de hade velat jobba på under bra förhållanden.
Men låt oss ta frågan i ett större perspektiv, nämligen arbetslösheten, ungdomars möjlighet till jobb.
Det är förkastligt med otrygga anställningar, säger Jonas Sjöstedt. Det har jag full respekt för. Men den absolut viktigaste frågan när vi diskuterar arbetslöshet är att alldeles för få människor över huvud taget har en anställning. Det är den stora utmaningen, att 427 000 människor varje dag stannar hemma för att de inte har ett jobb att gå till.
Då måste vi diskutera: Hur får vi dessa i arbete? Är det genom att bara kräva rätt till heltid? Är det genom att förbjuda säsongsanställningar? Är det genom att förbjuda alla de anställningsformer som faktiskt sänker trösklarna så att förstagångsinträdare på arbetsmarknaden ska få komma in?
Den här regeringens största förtjänst i frågan om att sänka trösklar tycker jag handlar om samtalen vad gäller yrkesintroduktionsavtal för unga med de svenska parterna och visstidsanställningarna.
Jag säger det, för visstidsanställningarna är en kontroversiell fråga när man diskuterar med Vänsterpartiet. Men det är en stor möjlighet för alla de arbetslösa ungdomarna att få in en fot på arbetsmarknaden, få en rad i sitt cv och på det sättet komma vidare.
Jag kommer alltid att försvara seriösa parter som ingår avtal om visstidsanställningar, för det möjliggör för unga människor att faktiskt få ett första jobb.
När det gäller ungdomsarbetslösheten i stort krävs det ett stort reformpaket. Bland annat behöver vi utmana den statliga Arbetsförmedlingen. Mitt parti skulle gärna vilja se fler aktörer och en form av en jobbpeng där den arbetslöse får välja förmedling.
Vi skulle också gärna vilja se att de här yrkesintroduktionsavtalen verkligen kommer på plats. Det är en form av lärlingslön för det första jobbet. På det sättet skulle man kunna lära sig ett jobb och komma in i arbete.
Sedan har skolan ett viktigt uppdrag att rusta eleverna inför att de ska ta sitt första jobb eller starta sitt första företag.
Jag ska gå tillbaka till huvudfrågan i den här debatten. Det gäller de olika stöden. Det finns olika stöd och olika villkor för dessa. Det som berör företagsstöden, som det heter och som ni kallar etableringsbidrag, är regionalt bidrag till företagsutveckling. Det var det som Fränstafallet handlade om. Det används till fysiska investeringar, och när man använder det till fysiska investeringar ställs det inga särskilda krav relaterade till sysselsättning eller anställningsvillkor, till exempel. Det är därför länsstyrelsen i Västernorrland har fattat det här beslutet.
När det är bidrag till sysselsättning ställs det däremot självklart krav på god arbetsmiljö och goda anställningsvillkor. Det var det som var fallet i fråga om Tillväxtverket. När det gäller bidrag till anställning ställer vi krav på kollektivavtalsliknande villkor. Det tycker jag är viktigt och bra.
anf.28 Jonas Sjöstedt (V):
Herr talman! Någon ska ju arbeta i lokalen som får bidraget. Jag tycker att det är rimligt att man ställer krav på att de har rimliga villkor. Där har vi olika åsikter. Jag menar att de här reglerna behöver skärpas.
Om Annie Lööf hade rätt i att otrygghet ger arbete skulle Sverige i dag vara ett land med full sysselsättning. Det är vi inte. Vi är ett land med en växande arbetslöshet, framför allt för unga människor. Otryggheten gav bara otrygghet, rättslöshet och möjligheten för oseriösa arbetsgivare som Peak Partners att ta för sig och försöka utnyttja människor. Det är vad er politik har lett till - att man rullar tillbaka arbetsrätten.
Visst kan det vara bra med visstider. Man behöver vikariat. Man behöver ta in extrafolk vid arbetstoppar. Det är rimligt med provanställningar. Jag är för allt detta. Men att fortsätta starta visstid på visstid utan att ha argument för det har bara ett enda syfte, och det är att underminera löntagarnas ställning och rättigheter. Det är det som er politik har lett till.
Jag skulle vilja vända mig till de strejkande i Fränsta. Jag vill tacka er för den här strejken. Den har varit viktig. Det har varit en symbolstrid om att man inte får behandla anställda hur som helst.
När jag var där frågade jag dem: Hur känns det att bli arbetslös för att man har stått upp för det som är självklart? En av tjejerna svarade så här: Det är värt det. Det är värt det, därför att vi tar strid för det som är riktigt.
Det var så man byggde upp löntagarnas rättigheter i Sverige. Det var så man gjorde när man skapade drägliga förhållanden för arbetsmarknaden. Det är det som de strejkande i Fränsta har bidragit till, och det vill jag tacka dem för. Tyvärr finns det också sådana som river ned dessa rättigheter, och dit räknar jag den borgerliga regeringen och Centerpartiet.
anf.29 Näringsminister Annie Lööf (C):
Herr talman! I Sverige är det inte politiker som stiftar de regler som gäller på arbetsmarknaden, utan essensen av den svenska modellen som jag tror att både jag och Jonas Sjöstedt står bakom handlar ju just om sjysta villkor genom avtal med starka fackföreningar och arbetsgivare som sluter dessa avtal och följer dem.
Det tror jag är grundbulten på den svenska arbetsmarknaden. Där skiljer vi oss från andra länder som har en ordning där politiker går in och lagstiftar. Vi har valt avtalsmodellen i en stor omfattning, och det är vi vida kända för.
Det är ingen som försvarar oseriösa företag, Jonas Sjöstedt. Jag var inledningsvis väldigt noga med att säga att jag känner otroligt starkt med de anställda som har strejkat och kämpat. Jag tycker att de är modiga. Jag tycker att det är synd att de över huvud taget har behövt göra det. Vi ska ha sjysta villkor på den svenska arbetsmarknaden, och det ställer krav på att såväl fack som arbetsgivare är seriösa och arbetar för arbetstagarnas och företagens bästa.