Ursprungsmärkning av drivmedel

Holm, Jens (V) besvaras av

anf.31 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Herr talman! Jens Holm har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en ursprungsmärkning av drivmedel på macken så att konsumenten kan göra ett aktivt, upplyst val. Jens Holm ställer även frågan om jag avser att ta andra initiativ för att säkerställa att konsumenten enkelt kan skilja mellan drivmedel vars ursprung och produktionsmetoder skiljer sig åt. Frågorna ställs mot bakgrund av att dagens hållbarhetskriterier för biodrivmedel nu har implementerats och att ursprungsmärkning av andra råvaror såsom kaffe blir allt vanligare, men att det fortfarande kan vara svårt att spåra de fossila drivmedlens ursprung. Jag håller med om att de krav som ställs på redovisningen av fossila drivmedels miljöegenskaper och ursprung bör vara lika högt ställda som de krav vi ställer på förnybar energi och på andra varor. Gröna bilister publicerade nyligen en rapport som lyfter fram några intressanta aspekter av detta. Bland annat konstaterar de att EU bär ett stort ansvar för att det ser ut som det gör eftersom EU-regelverket i alla avseenden ännu inte är klart. Att reglerna ännu inte är kompletta är förstås mycket olyckligt, men det är tveksamt om svaret på det borde vara att ta fram nationella särregler i detta skede. Däremot måste vi fortsätta att driva på för att få fram ett bra och heltäckande gemensamt EU-regelverk. Ett sådant är nödvändigt eftersom handeln och berörda företag är gränsöverskridande och globala i mycket hög grad. I dagsläget finns inget regelverk som garanterar att konsumenten kan få information om varifrån just de liter drivmedel man själv tankar kommer, vare sig för förnybara drivmedel eller för fossila. På E85-pumpen framgår inte om etanolen har producerats till exempel i Brasilien eller i Sverige eller vilken miljöpåverkan den har. Däremot pågår ett omfattande arbete inom EU för att genomföra bränslekvalitetsdirektivets krav på leverantörer av fossila drivmedel i EU att kollektivt minska sina utsläpp med minst 6 procent jämfört med 2010 års utsläppsnivå. I detta arbete verkar Sverige för att redovisningsmetoden ska spegla de verkliga livscykelsutsläppen från fossila drivmedel. Jag och regeringen arbetar starkt för strikta hållbarhetskriterier för förnybara drivmedel. På samma sätt kommer vi att arbeta hårt för att EU ska ställa samma tuffa krav på att redovisa de fossila drivmedlens utsläpp och ursprung som när det gäller de förnybara.

anf.32 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag vill tacka energiministern för svaret. Detta är en debatt som i grunden handlar om den påverkan som vi bidrar till genom att använda oss av fossila bränslen. Om vi talar om utsläpp av växthusgaser är det fråga om stora utsläpp. Även om utsläppen har gått ned en del, vilket är positivt, handlar det bara från våra ungefär fyra miljoner personbilar om utsläpp på omkring 10 till 12 miljoner ton varje år här i Sverige. Utvecklingen för de tunga transporterna är ännu mer oroväckande eftersom detta är utsläpp som har ökat. De har ökat med ungefär 40 procent sedan 1990. Vi i Sverige importerar stora mängder råolja. En allt större andel av den olja som vi använder används just till att driva våra fordon. Det handlar om ungefär 22 miljoner kubikmeter råolja varje år som sedan raffineras här och blir bensin och diesel. Det förnybara har vuxit snabbt men är fortfarande en liten del av den totala användningen av drivmedel - en bit under 10 procent. Jag tycker att det absolut viktigaste är att vi får ned utsläppen, att vi minskar de totala transporterna, åker mer kollektivt, flyttar över från väg till järnväg och beskattar högre så att det blir dyrare att smutsa ned med en höjd koldioxidskatt, till exempel. Det är också mycket viktigt att vi har full information om de drivmedel som används här i Sverige. Jag tror nämligen att om vi kan synliggöra bakgrunden till den olja och diesel som används i Sverige blir det också lättare att få ned den totala användningen. Om svenskarna får reda på att det är olja som kommer från diktaturer, från länder där man fördriver ursprungsbefolkningen från deras marker, från länder som förstör miljön och så vidare blir det lättare att välja bort den oljan. Det blir också lättare att sätta press på den fossila industrin och fasa ut den. Så långt tror jag att jag och energiministern är ganska överens. Det finns också ett starkare tryck ute i samhället från offentliga upphandlare som vill ha mer detaljerad information om de drivmedel som vi använder i Sverige och från privatpersoner. Det har nyligen startats en kampanj som heter Jag vill veta. Där kräver människor en obligatorisk ursprungsmärkning på drivmedel vid pump så att man ska kunna se exakt varifrån de här drivmedlen kommer. Min konkreta fråga till energiministern var om inte energiministern är beredd att verka för att vi ska få en obligatorisk ursprungsmärkning vid pump. Anna-Karin Hatt svarar att hon egentligen tycker att det är en god idé men att vi ska vänta på EU. Då undrar jag varför vi egentligen måste vänta på EU. Finns det några juridiska, legala skäl för det? Jag kan inte finna det, utan jag finner att vi har alla möjligheter att införa en obligatorisk ursprungsmärkning vid pump så att vi ser exakt varifrån drivmedlet kommer. Jag tycker att vi ska göra det. Vi har den här informationen om andra produkter som vi köper. När vi köper kaffe och en stor del av våra livsmedel kan vi se varifrån de kommer. Jag vill ha samma system när det gäller drivmedel. Jag skulle vilja veta mer om varför vi inte kan göra detta i Sverige, Anna-Karin Hatt.

anf.33 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Herr talman! Det stämmer som Jens Holm säger att vi har fyra eller kanske till och med fyra och en halv miljon bilar och bussar som rullar på våra vägar i Sverige. Vägar och biltransporter är verkligen en del av vår vardag. Det är också någonting som behövs för att samhället ska kunna fungera. Samtidigt är det här en av våra allra största utmaningar, som Jens Holm också lyfter fram, inte minst eftersom vägtransporterna står för ungefär en tredjedel av de svenska klimatutsläppen. Det är just därför som en av de viktigaste prioriteringarna som jag arbetar med i regeringen är att ställa om våra vägtransporter. Och det är just därför som regeringen, ända sedan vi tillträdde 2006, har genomfört en lång rad insatser för att påskynda den omställning till en fossiloberoende fordonsflotta som vi vill se. Vi började med miljöbilspremien som en av de första insatserna. Vi har höjt koldioxidskatten i flera olika steg. Vi storsatsar nu på energiforskning om framtidens förnybara drivmedel, framtidens transporter och bränslen. Just nu arbetar en utredning med två av Sveriges kanske främsta experter med att utreda och vända på alla stenar för att se vad vi behöver göra för att nå den här fossiloberoende fordonsflottan till 2030. De ska undersöka alla tänkbara alternativ. Det är också därför som regeringen under tiden fortsätter att presentera nya förslag. Senast i den ekonomiska vårpropositionen för någon månad sedan offentliggjorde vi att vi ökar låginblandningen av förnybart i bensin och diesel. Vi förlänger skattebefrielsen för de rena, höginblandade och förnybara biodrivmedlen som E85 och biogas. Vi förlänger det nedsatta förmånsvärdet för bilar som har mycket låga utsläpp. Allt detta syftar till att minska transporternas klimatpåverkan och minska vårt ekologiska fotavtryck. Vi kan se att det ger resultat. När Naturvårdsverket nyss presenterade utsläppsstatistiken för 2012 kunde vi se att utsläppen från våra transporter minskar. En del av det beror på den ekonomiska lågkonjunkturen, men en hel del beror också på att vi har blivit effektivare på att utnyttja bränslena i våra fordon och på att vi har en ökad andel förnybara drivmedel. För mig är det ett kvitto på att regeringens politik fungerar och faktiskt ger resultat, men det är också en påminnelse om att vi måste anstränga oss ännu mer. Den fråga som Jens Holm ställer är verkligen intressant. Jag tror inte alls att det är omöjligt att konsumenter kan välja sin bensin annorlunda om de verkligen får insikt i vilka arbetsförhållanden som råder i Venezuela eller hur miljöaspekterna ser ut när det gäller oljeutvinning i Ryssland. Men för mig är det också viktigt att inte förutsätta att det är konsumenterna som ensamma ska ta det här ansvaret och att vi inte heller ska överlämna hela det åtagandet till den enskilda individen. Vi lever i en värld som konsumerar 87 miljoner fat olja om dagen. I den världen står den svenska oljeanvändningen för knappt 200 000 fat. Det gör att vi står för en liten andel. Även om vi i Sverige väljer egna sätt att påverka detta riskerar det att bli en ganska indirekt påverkan. Att införa en egen svensk märkning utan motsvarighet i vår omvärld skulle tyvärr riskera att bli ett slag i luften när det gäller en av världens mest handlade varor. Men vi måste göra mer, och vi måste göra mer med de verktyg som verkligen fungerar. Genom att arbeta i EU kan vi faktiskt göra den skillnaden. Där kan vi ställa krav som gör skillnad, inte bara i Sverige utan på en högre nivå. Vi kan göra skillnad genom att se till att bränslekvalitetsdirektivet är tillräckligt tufft och ställer tillräckligt tydliga krav på bränslebolagen att redovisa vilka utsläppsminskningar de gör, vilket ursprung som de bränslen de levererar har och hur utsläppen ser ut under hela livscykeln. Det är så vi kan driva den här utvecklingen framåt tillsammans med andra.

anf.34 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Anna-Karin Hatt säger om att vi borde göra för att minska utsläppen från transporterna, men det går för alldeles för sakta, Anna-Karin Hatt. Utsläppen från de tunga transporterna har ökat med 44 procent sedan 1990. När det gäller de drygt fyra miljoner personbilarna har det gått ned en del. Det är mycket bra, men det räcker inte. Jag håller med om detta med låginblandning och en del andra saker, men ett konkret förslag till Anna-Karin Hatt är att införa en bonus malus. En bonus malus skulle innebära en registreringsskatt på bilar som släpper ut mycket. Intäkterna från den registreringsskatten - och det gäller bara vid försäljning, det vill säga en gång - skulle vi ge till de riktiga miljöbilarna för att göra dem billigare. Då har vi en bonus för det som är bra för miljön och malus för det som är dåligt för miljön. Det får finansiera miljöbilarna. Är regeringen beredd att införa en bonus malus? Vi i Vänsterpartiet är beredda att göra det, och jag tror att alla de rödgröna partierna är beredda att göra det. Såvitt jag har förstått är det också någonting som Centerpartiet vill. Då skulle vi kunna införa det. Det brådskar. Vi kan inte vänta alltför länge om vi ska få ned de här utsläppen. Jag skulle vilja berätta om Komirepubliken, Anna-Karin Hatt. Det är en region i Ryssland. Den ligger kring polcirkeln öster om Uralbergen. För några månader sedan träffade jag en miljöaktivist från Greenpeace i Ryssland som kom från det området. Det var en mycket skrämmande redogörelse som han lämnade över baksidorna av oljeutvinningen i Ryssland. För ett par decennier sedan var det här ett område med rena bäckar, rena floder och fullt av fisk i floderna. Man odlade markerna, och ursprungsbefolkningen hade ett ganska gott liv i det här området. I dag är i princip allting förstört. Du kan gå in på Greenpeaces hemsida och själv se bilderna. Det är förfärligt med de stora utsläppen och spillet från oljeutvinningen i det området. På ett enda år släpps det ut nästan sex gånger så mycket olja från den ryska oljeutvinningen som släpptes ut i Mexikanska golfen vid Deepwater Horizon för ett par år sedan. Det handlar om ungefär 30 miljoner fat olja varje år som sipprar ut i marken, förstör floderna och förstör grundvattnet. Det handlar också om miljontals fat som åker rätt ut i Ishavet och äventyrar ett fortsatt liv i Arktis. Varför pratar jag om Ryssland? Jo, därför att nästan hälften av all den olja som Sverige importerar kommer från Ryssland. Trenden är ökande. Det blir mer och mer som kommer från Ryssland, därför att Nordsjöoljan som kommer till exempel från Norge i princip håller på att ta slut. Det här tycker jag är en oroväckande utveckling. I den senaste statistiken kan vi också se att 2012 kom 5 procent av den olja som importerades till Sverige från Nigeria. Jag tror att både du och jag kommer ihåg de förfärliga bilderna på den rena avrättningen av ledaren för ogonifolket vid Nigerdeltat, Ken Saro-Wiwa, på mitten av 90-talet. Nu är vi där igen och köper olja från Nigeria. Det finns ett stort arbete att göra, Anna-Karin Hatt, när det gäller att synliggöra de här flödena och vilken bakgrund den här råoljan som vi importerar har. Ju mer information, desto bättre. Vi ska inte gömma oss bakom EU. Vi kan införa det här själva, och det blir inte något problem för konkurrensen, för alla bolag skulle i så fall få göra det här i Sverige. Det är vårt förslag.

anf.35 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Herr talman! Jens Holm nämner idén om att införa ett bonus-malus-system i Sverige för att öka omställningstakten i fordonsparken. Det kan man göra både för privatfordon och för tunga fordon om man så skulle önska. Jag tror att Jens Holm är väl medveten om att det är en fråga som Centerpartiet också driver och som vi förstås driver på i övriga partier i regeringen för att vi ska kunna få en gemensam uppslutning bakom ett sådant förslag. Jag hoppas att övriga Alliansen kommer att ställa sig bakom den idén som Centerpartiet sedan tidigare driver, och jag välkomnar om det finns fler partier i Sveriges riksdag som också tycker att modellen är bra. I allmänhet välkomnar jag alla goda förslag som kan komma från olika politiska partier när det gäller omställningen av transportsektorn. Det här är den tuffaste utmaning som det svenska samhället står inför under de kommande årtiondena. Det kommer att krävas en kraftsamling från alla intressen för att vi ska klara av den. Jag välkomnar alltså alla kloka förslag när det gäller detta. Klimatfrågorna och energifrågorna hänger nära ihop. Den övervägande delen av människans utsläpp av koldioxid kommer från förbränningen av fossila bränslen, och då blir det allt viktigare att se till att användningen av det fossila, så länge vi är beroende av det, blir allt effektivare och att vi kan ersätta det med förnybara alternativ eller annan typ av drift och öka kraven på dem. Det här är vägar framåt som vi arbetar med och som vi måste fortsätta att arbeta med, och förmodligen måste vi höja takten i det arbetet. Då blir det också viktigt att välja de insatser som verkligen kan göra skillnad. Sverige är ett litet land i en väldigt stor värld. Jag är mån om att Sverige ska vara en tydlig röst för klimatomställningen och en tydlig röst för att bryta fossilberoendet. Det är en linje som jag och regeringen tydligt driver i EU såväl för att peka på att det är nödvändigt av miljö- och klimatskäl som för trovärdigheten och av respekt för kommande generationer. Men det är också viktigt av ekonomiska skäl. I en värld där vi är beroende av en knapp tillgång blir det knepigt för försörjningstryggheten och för konkurrenskraften. Därför är det viktigt att ställa om. Jens Holm nämner kaffe. Det är ett bra exempel på en frivillig märkning där producenterna och leverantörerna har gått samman så att konsumenterna kan göra aktiva val. Men det är viktigt att poängtera att det är en frivillig märkning. Ingen vore gladare än jag om man på fler områden i samhället kunde hitta modeller där producenterna alldeles frivilligt väljer att redovisa klimateffekter och livscykeleffekter för de produkter som de säljer på marknaden. Men grunden för det måste i så fall vara att arbeta vidare och utgå från de regelverk som vi redan har - inte uppfinna någonting nytt eller göra någon nationell särlösning som bara gäller här, utan snarare få fram modeller som täcker fler och som kan göra att fler väljer att gå i den här riktningen. Vi har bränslekvalitetsdirektivet och förnybarhetsdirektivet, som redan i dag ställer krav på de fossila liksom på de förnybara bränslena. Den här utvecklingen ska vi driva framåt. Det är klart att utsläpp från till exempel kärrsand eller skifferolja ska mötas med hårda miljökrav på fossila bränslen. Tveksamheter kring miljönyttan hos olika drivmedel - det må vara fossila bränslen eller första generationens biodiesel - ska vi möta med tydliga krav på ökad klimatnytta. Det är någonting som Sverige arbetar hårt för, och vi kommer att fortsätta arbeta hårt för att steg för steg gå över till att successivt skärpa kraven både på det fossila och på det förnybara.

anf.36 Jens Holm (V):

Herr talman! Anna-Karin Hatt sade någonting tidigare om att vi inte ska överlämna ett för stort ansvar på konsumenterna så att de får stå där med Svarte Petter och tvingas välja mellan två dåliga fossila alternativ. Det håller jag verkligen med om, och det är därför jag vill att vi ska lagstifta om obligatorisk ursprungsmärkning. Då blir det lättare för konsumenterna, för våra offentliga upphandlare och för alla som driver opinion mot de fossila drivmedlen att se exakt varifrån drivmedlen kommer. Om man ser det redan vid pump blir det ganska uppenbart varifrån bränslet kommer, och man kan tänka: Oj då, kommer det här från förstörda naturområden i Arktis? Nej, men jag vill inte tanka med fossila drivmedel över huvud taget. Det blir lättare att opinionsbilda och synliggöra effekterna av den olja och diesel som används i Sverige. Jag ställde en fråga till Anna-Karin Hatt förut som jag ännu inte har fått svar på. Finns det några legala skäl för att inte införa en obligatorisk ursprungsmärkning? Finns det någonting som EU säger nej till eller liknande? Jag har inte funnit några sådana skäl. Som jag tolkar det Anna-Karin Hatt säger innebär det att det här kan drabba företagen, men det tycker jag inte riktigt håller. Alla bolag åläggs ju i så fall att redovisa varifrån de köper sin olja. Jag tycker att det här är viktigt i ljuset av att vi nu börjar köpa olja från Nigeria igen, i ljuset av de stora utsläppen och naturförstörelsen i Ryssland och i ljuset av att oljesand och skiffergas får en allt större andel av marknaden. Vi måste sätta större press på den fossila industrin. Ett sätt är genom obligatorisk ursprungsmärkning vid pump.

anf.37 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Herr talman! Koldioxidutsläppen har många speciella egenskaper. En av de tydligaste är att de inte känner några gränser. Det är just därför som det är en av de tydligaste frågorna där det är motiverat med ett kraftfullt internationellt samarbete i EU men också på global nivå. Det gör också att om man är hängiven att komma åt de problemen, som jag är och som jag vet att Jens Holm är, är det också viktigt att välja de metoder som man tror är mest verkningsfulla och som man tror kan leda till störst förändring på kortast tid. Jag är väldigt angelägen om att konsumenterna ska veta att de förnybara drivmedel som de tankar vid pumpen i Sverige är hållbara och har klimatnytta. Jag är mån om att svenska konsumenter steg för steg får hjälp att ställa om från det fossila till det förnybara eller till annan drift av sina fordon så att vi kan få en hållbar transportsektor. Just när det gäller märkningen av den här typen av bränslen är jag däremot rätt övertygad om att det är bättre att vi lägger vår kraft på att se till att ha riktigt bra gemensamma regelverk i EU, att vi har ett bra bränslekvalitetsdirektiv som steg för steg skärper kraven på oljebolagen att minska utsläppen och redovisa varifrån deras fossila bränslen kommer samt att vi har ett bra förnybarhetsdirektiv som steg för steg höjer kraven också på det förnybara så att det stegvis bidrar med allt mer av koldioxidminskning och allt mindre koldioxidutsläpp. Jag tror att det är den mest effektiva vägen. Om drivmedelsbranschen därutöver frivilligt skulle välja att införa en märkning som en konsumentupplysning - ungefär som många elbolag i dag väljer att redovisa var deras el kommer från och miljömärka den - är det förstås ett väldigt bra komplement, men det är ett komplement. Jag tror att de stora insatserna som vi behöver göra fortfarande handlar om att se till att vi har ett bra gemensamt regelverk i EU så att vi inte bara sätter press i Sverige utan också att Sverige är med och ställer krav i Europa så att vi kan få den här utvecklingen att gå framåt i hela Europeiska unionen.