Persson, Peter (S) besvaras av
anf.14 Finansminister Anders Borg (M):
Herr talman! Peter Persson har frågat mig om det finns något i arbetsmarknadens funktionssätt som omöjliggör att arbetslösheten sjunker under de nivåer som finns i andra europeiska länder och om jag avser att vidta åtgärder mot detta.
För att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt är det centralt att skatte- och socialförsäkringssystemen ger tydliga drivkrafter att arbeta, att utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken rustar människor för jobb samt att det finns ett väl fungerade företagsklimat. Vidare är det viktigt med en väl fungerade lönebildning.
Våra viktigaste reformer har därför varit jobbskatteavdraget och att återupprätta arbetslinjen i socialförsäkringssystemen. Vi har reformerat arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Vi har också vidtagit åtgärder för att stimulera efterfrågan för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, till exempel sänkta socialavgifter för unga och nystartsjobb.
Den globala lågkonjunkturen har drabbat arbetsmarknaden hårt, men svensk ekonomi har uppvisat motståndskraft. Som få andra länder i Europa har vi förmått öka sysselsättningen och samtidigt upprätthålla starka offentliga finanser.
Sysselsättningsgraden har ökat i de allra flesta åldersgrupper jämfört med 2006. Det är tydliga indikationer på att den förda politiken har verkat i rätt riktning. Sedan 2006 har sysselsättningen ökat med 200 000 personer.
Arbetet med att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt fortsätter. Bland annat för vi sedan 2011 samtal med parterna för att öppna nya vägar in på arbetsmarknaden. Vi för en politik för jobb.
anf.15 Peter Persson (S):
Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret.
Första veckan i april hade vi socialdemokrater kongress i Göteborg. Vi lade fast en utfästelse om att om Socialdemokraterna får bilda regering kommer vi att under perioden 2014-2020, alltså under sex år, öka antalet som arbetar och antalet arbetstimmar så att Sverige får lägst arbetslöshet i EU.
Vi tror på politik, och vi tror att politiken kan förändra. Bakgrunden till den socialdemokratiska utfästelsen och målet om jobben är det misslyckande som den moderatledda regeringen har presterat. 260 000 arbetslösa när ni tog över har blivit 447 000 arbetslösa. Arbetslöshetssiffror på 6 procent har ökat till 8,8 procent. Långtidsarbetslösheten har ökat med 50 000 personer. Ungdomsarbetslösheten har ökat med 7 procent per år. Vi ligger bland de allra sämsta i Europa när det gäller ungdomsarbetslöshet. Antalet personer utanför arbetskraften är rekordhögt och ligger på 2 052 000. Det är hemarbetande, avtals- och förtidspensioner och långtidsarbetslösa.
Den moderatledda regeringens politik har vilat på två axlar. Den ena består av jobbskatteavdrag, det vill säga rejäla, för att inte säga gigantiska, skattesänkningar som skulle leda till nya jobb. De ledde inte till några nya jobb, och det finns inget utvärderingsinstitut som har sagt att den här politiken har lyckats.
Den andra handlar om en återupprättad arbetslinje. De praktiska elementen i en så kallad återupprättad arbetslinje är att försämra arbetslöshetsförsäkringen och försämra sjukförsäkringen. Det har inte lett till några nya jobb, utan det har lett till att människor flyttas från arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen till kommunens försörjningsstöd.
När jag nämner, Anders Borg, att det inte finns någon som säger att jobbskatteavdraget har lyckats och kan belägga det hänvisar jag till de öppna utfrågningar som har handlat om detta.
Man säger att det inte finns några referensgrupper. Vi kan göra antaganden, och det är möjligt att det fungerar, men det har inte haft någon verkan på dem som finns utanför arbetskraften. Hade det haft någon verkan skulle vi inte ha haft 440 000 arbetslösa. Då hade vi haft färre än de 260 000 arbetslösa som gick i arv. Jag vill bestämt påstå att politiken har misslyckats.
Jag vill fråga om regeringen har något mål över huvud taget när det gäller arbetslöshetsbekämpningen. Regeringen talar vitt och brett om att fortsätta med skattesänkningar, men för varje skattesänkning har arbetslösheten ökat. Har ni något egentligt mål, Anders Borg?
anf.16 Finn Bengtsson (M):
Herr talman! Interpellationerna till finansministern är mycket intressanta, inte minst ur en ideologisk vinkel. Vem står för jobblinjen? Vem står för bidragslinjen?
Låt oss se på interpellationen som handlar om hur vi på ett trovärdigt sätt kan titta på vad Socialdemokraterna har gjort i regeringsställning. Den sista socialdemokratiska ministären Persson tog makten 2002. När det gäller sjukförsäkringen hade vi ett fasansfullt toppår 2002-2003 då vi hade 220 000 helårssjukskrivna, alltså omräknat till helårssjukskrivna. Vi hade 550 000 förtidspensionärer 2006 när vi tog över regeringsmakten. Vid de tillfällen då man hade maximal förtidspensionering gick 140 personer varje dag över från långtidssjukskrivning till förtidspension. Försäkringskassehandläggare fick till och med bonus om de lyckades förtidspensionera individer.
Hur kunde Socialdemokraterna med berått mod se på den förfärliga övergången till någonting som är en allvarlig hälsorisk, att i onödan bli förtidspensionerad? Jo, anledningen var naturligtvis att dessa individer på så sätt försvann ur arbetslöshetsstatistiken. Det var ett medvetet tricksande och fifflande för att få ned arbetslösheten, alltså genom att helt cyniskt överflytta människor som inte alls hade utvärderat sin arbetsförmåga till förtidspension. De blev därmed evigt dömda till att inte återkomma till arbetsmarknaden.
Med de reformer som finansministern nämner i sitt svar till interpellanten kan vi säga att sedan vi övertog regeringsmakten har sjukförsäkringsreformen bland annat bidragit till att vi nu har hälften så många som är sjukskrivna och hälften så länge. Då hamnar vi på ett genomsnitt av sjukskrivningar som motsvarar det i jämförbara länder i Europa. Det skulle vara förvånande om folk i Sverige, som har en så frisk befolkning, skulle vara dubbelt så länge sjukskrivna och dubbelt så ofta. Det håller helt enkelt inte. Dessutom har vi kunnat minska antalet förtidspensionärer med över 100 000 individer. De kan nu återgå i en arbetsgemenskap.
Om man flyttar människor från passiva sjukförsäkringssystem där de kanske inte hör hemma eftersom de inte har utvärderats för sin eventuella arbetsförmåga på ett korrekt sätt och givits den rehabilitering de borde ha fått, är det klart att dessa individer, trots de insatser som alliansregeringen gör i form av miljardsatsningar för att återbörda dem till arbetsmarknaden, kan ha perioder av arbetslöshet eller har inte fått ett heltidsarbete omedelbart efter långtidssjukskrivning eller förtidspension.
Syftet och ambitionen är att föra tillbaka människor till en arbetsgemenskap, som finansministern nämnde i ett tidigare inlägg, så att de genom egen förmåga kan forma sina liv i stället för att vara beroende av stöd och bidrag från samhället. Då kan de skaffa sig en inkomst, och den inkomsten bidrar i sin tur till den gemensamma välfärden genom att de betalar skatt.
Det är så jag anser att man kan skapa ett inkluderande samhälle som mycket riktigt, precis som har nämnts tidigare i debatten, gör att vi investerar stora resurser i den gemensamma välfärden och har den minsta spridningen i befolkningen jämfört med övriga länder i världen, utifrån Gini-koefficienten. Det ska vi vara stolta över, men vi kan inte slå oss till ro genom att backa tillbaka till en icke-fungerande sjukförsäkring, ett icke-fungerande förtidspensionsmaskineri som med berått mod varje dag för över 140 människor i passiviserande förtidspensionering och lämnar dem åt sitt öde, till att för evigt vara beroende av samhällsstöd i stället för att kunna återbördas till arbetsmarknaden.
På det sättet har man tidigare tricksat med socialförsäkringarna för att få en bättre arbetslöshetsstatistik. Det är, herr talman, ett oförsvarligt sätt att agera av ett parti som gör anspråk på regeringsmakten. Jag är rädd för att vi med Socialdemokraternas retorik åter är på väg dit.
anf.17 Hillevi Larsson (S):
Herr talman! Om vi tittar på Europa ser vi att Sverige inte är det land i Europa, eller ens i EU, som har den lägsta arbetslösheten. Vi kan se att både Norge och Österrike har omkring 4 procent, och till exempel Tyskland ligger också bra till. En del av de sydliga länderna märker ut sig, såsom Grekland och Spanien, men är det verkligen de länderna vi ska jämföra oss med? Har vi inte högre ambitionsnivå än så? I dessa länder är ju krisen som djupast.
Jag tycker att vi ska sätta ribban högre. Regeringen ägnar alldeles för mycket tid åt att tala om hur bra vi är i Sverige, hur bra vi klarar arbetslösheten. Det hade varit mycket mer konstruktivt att se vad vi i Sverige kan göra i stället för att bara skylla på krisen och säga att vi klarar oss bra i förhållande till andra länder. Vi behöver göra någonting på hemmaplan.
Det finns en del felsatsningar, satsningar som uppenbarligen inte fungerar. Restaurangmomsen, även kallad krogmomsen, har inte lett till de effekter som det sades att det skulle leda till. Det är stor osäkerhet om huruvida den satsningen över huvud taget lett till jobb. Visst har det blivit lite fler jobb, men frågan är om det beror på den satsningen. Det tvistar experterna om, och även om det skulle vara så är det fråga om dyra jobb, jobb som kostar över 1 miljon. Finns det inte bättre satsningar att göra?
Vi kan även se på halveringen av arbetsgivaravgiften för yngre arbetslösa. Den hade möjligtvis kunnat få effekt om det handlat om nyanställningar, det vill säga om man anställde en ny person yngre än 26 år skulle man få tillskottet. Då kanske man hade kunnat få en sänkning av ungdomsarbetslösheten. Så ser dock systemet inte ut, utan det bygger på att alla som har yngre anställda får en halvering av arbetsgivaravgiften, även de som redan har många anställda, till exempel McDonalds som klarar sig bra redan som det är. Effekten av detta blir att de gör en större vinst. Det kommer inte de yngre till del. De får inte bättre löner och arbetsvillkor.
Jag tycker att man ska titta på de miljardsatsningar som regeringen gjort och som man säger ska leda till fler jobb och i stället satsa pengarna på en aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik. Det finns mycket forskning som säger att det leder till att ungdomar, och även äldre, har större chans att få jobb. Det enda problemet i Sverige är inte att vi har många arbetslösa, även om det naturligtvis är ett gigantiskt problem, utan vi har också problemet att arbetsgivarna inte får rätt arbetskraft. Trots att vi har så många arbetslösa, trots att arbetslösheten ökar, misslyckas vart femte tillfälle, var femte gång som arbetsgivarna söker personal misslyckas de eftersom de inte hittar rätt kompetens. Därför är det här man ska gå in. Här finns möjligheter till jobb. Tänk om vi kunde tillsätta dessa arbeten.
Vi måste se till att satsa på utbildning, för det är just det som saknas. Ser man över hela regeringspolitiken minskar anslagen till utbildning på alla nivåer. De måste i stället öka.
Något måste också göras åt byråkratin. Vi har kunnat se att Arbetsförmedlingen, alltså alla arbetsförmedlingar i landet, tvingats lämna tillbaka 18 miljarder sedan regeringen fick makten, eftersom vi har ett stelbent regelsystem. Om vi öppnade för reguljära utbildningar som Arbetsförmedlingen kunde förmedla till arbetslösa skulle de kanske kunna ta de jobb som vi nu inte kan tillsätta - vart femte jobb. Där borde pengarna satsas i stället för att ge bidrag till storföretagen, vilket inte resulterar i jobb.
anf.18 Monica Green (S):
Herr talman! Jag vill något kommentera den höga arbetslöshet som finns i Europa och i Sverige. Det har visat sig att Sverige inte ligger bland toppländerna. Den borgerliga regeringen har under flera år påstått att man knäckt arbetslösheten. Det har visat sig vara precis tvärtom. Vi har nu en massarbetslöshet på över 8 procent, och Anders Borg förväntar sig att arbetslösheten ska öka ytterligare.
Anders Borg har inga visioner om hur man ska knäcka arbetslösheten. Det har vi socialdemokrater. Vi har bestämt oss för att halvera arbetslösheten. Det har vi gjort tidigare. Det gjorde vi när vi tog oss an uppgiften i mitten av 90-talet.
Vi bestämde oss för att halvera arbetslösheten och satte till alla lämpliga medel. Då stod Moderaterna här och hånade oss och sade att det är fullständigt omöjligt. Det är så korkat, det kommer aldrig att gå och det är lika sannolikt som att människor ska ha böckling som favoriträtt. Så stod moderater i den här kammaren och hånade oss för att vi satte upp ett realistiskt mål. Men vi lyckades. Vi lyckades pressa ned arbetslösheten bit för bit för bit genom satsningar, investeringar och framtidsinriktning när det gällde forskning och utveckling.
Sådana mål sätter inte den borgerliga regeringen upp, för man vill inte ha sådana mål. Man tycker att det är helt okej att ligga tolva i Europa. Vi ligger alltså inte etta, vi ligger inte tvåa, vi ligger inte trea, vi ligger inte fyra. Vi ligger i mitten, tolva bland Europas länder. Det är egentligen bara krisländerna vid Medelhavet och något annat land som har högre arbetslöshet än vi har.
Så kan vi inte ha det. Vi kan inte ha det så att vi bara struntar i att sätta upp mål.
Vi har även satt upp mål när det gäller sjukförsäkringen. Vi hade en alldeles för hög andel människor som var sjukskrivna. Vi bestämde oss i början av 2000-talet för att vi även måste knäcka mängden sjukskrivna. Steg för steg såg vi till att inte lika många människor var sjukskrivna. Vi var på väg ned mot att halvera även det. Sådana mål tycker vi att det är rimligt att sätta upp, och vi tänker göra det igen.
Men den borgerliga regeringen envisas med jobbskatteavdragen, som nu bevisligen inte har gett några nya jobb, eftersom arbetslösheten har ökat. Inte heller restaurangmomsen har ju gett några nya jobb. Man har subventionerat krogarna, men inga nya jobb annat än vad som ändå hade tillkommit. När man jämför med andra länder tillbaka i tiden ser man att det anställdes lika många inom restaurangbranschen då som efter det att restaurangmomsen sänktes. Likadant är det med halveringen av arbetsgivaravgiften för unga, som egentligen också är en subvention till hamburgerkedjorna och andra. Det har heller inte gett några nya jobb.
Vi kan inte ha det så här. Vi måste se till att vi satsar, investerar för framtiden, investerar i utbildning, investerar i infrastruktur, investerar faktiskt också i kommuner och landsting, för det är där som många jobb kan komma.
Vi socialdemokrater har bestämt oss för att knäcka arbetslösheten, men ni i den borgerliga regeringen tycks vara nöjda med sakernas tillstånd.
anf.19 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Låt mig trots denna intressanta debatt börja med att erinra om vad som hände i riksdagen för exakt 100 år sedan i dag. Då fattades beslut om den allmänna pensionen. Detta var en mycket stor frihetsreform. Jag vill ändå för kammarens protokoll framföra att civilminister Axel Schottes opposition stöddes av Karl Staaff, som var statsminister, och även av Hjalmar Branting, som talade i andra kammaren just denna dag för exakt 100 år sedan. Det var ett mycket viktigt välfärdsbeslut som fattades den gången.
Låt mig sedan gå över till arbetslösheten från ett europeiskt perspektiv och fråga mig själv: Är jag en ond människa som vill det som Monica Green tillskriver oss, hålla uppe arbetslösheten? Detta är ju alldeles tossigt helt enkelt. Vi kan ha olika meningar om vilka metoder och medel vi ska använda, men att tillskriva oss att vi skulle vara onda människor är inte något som jag vill debattera över huvud taget.
Jag tycker att vi har klarat oss hyfsat bra under den väldigt långa lågkonjunktur som nu har varit. Jag tycker att det var bra att Socialdemokraterna på sin partikongress satte upp väldigt höga mål för arbetslöshetens bekämpande. Men det är klart att man därför vilar på tre ben, som jag ser det.
Det första är att man nu accepterar jobbskatteavdragen, som finansministern kunde ha döpt till förvärvsavdrag. Det var det som Socialdemokraterna kallade det förr i tiden. Det handlar om 80 miljarder kronor bara här. Jag brukar fråga Monica Green hur många fler motorer Volvo Penta i Skövde hade fått göra om vi inte hade ökat köpkraften i det här landet med de pengarna? Det är det ena. Det har varit väldigt bra, och jag är glad att den socialdemokratiska partiledaren är beredd att acceptera jobbskatteavdragen nu.
Det andra är den viktiga skattereformen för att minska ungdomsarbetslösheten, nämligen halveringen av de sociala avgifterna. Det är väldigt lustigt att se att ni är så mycket emot de här avgifterna som om de togs bort skulle höja kostnaderna för företagen och kommunerna och landstingen. Sedan säger ni att kommuner och landsting inte har råd att ha kvar de här människorna. Då ska man kompensera dem med 2 miljarder. Varför är det skillnad på arbetsgivare i kommuner och landsting respektive företag? Detta övergår mitt förstånd, men det kanske inte är så stort. Det som kommuner och landsting behöver kompensation för förstår jag inte varför inte enskilda företag också ska få.
Det tredje till slut, herr talman, är att jag tycker att Socialdemokraterna skulle vara glada för den sänkta skatten på serverad mat. Uppenbarligen har jag i motsats till er läst ert valmanifest från den 31 augusti 2010 där det ju står att man ska sänka skatten på serverad mat. Nu när ni dömer ut det så totalt måste ni väl erinra er att det är ert eget förslag som vi har genomfört. Jag måste erkänna i denna nästan slutna församling att jag inte var heltänd på detta. Men det har ändå visat sig att omsättningen har gått upp väldigt mycket genom detta. Jag tycker att ni ska vara glada för att vi har genomfört er politik och inte bara vara sura över detta.
anf.20 Finansminister Anders Borg (M):
Herr talman! Den här debatten gäller hur vi ska förbättra arbetsmarknadens funktionssätt för att pressa tillbaka arbetslösheten.
Låt oss börja med att konstatera att i Sverige har det tillkommit 200 000 jobb sedan 2006, och utanförskapet har pressats tillbaka med 200 000 personer. Jämfört med andra länder har svensk arbetsmarknad klarat sig bra. Andra länder med liknande bnp-utveckling har haft väsentligt sämre arbetslöshetsutveckling. Vi har haft en stark utveckling av arbetskraften. Vi har bland de lägsta långtidsarbetslöshetsnivåerna, vi har bland de bästa löneökningarna i reala termer och vi har bland de minsta skillnaderna i ekonomi när det gäller ekonomisk standard. Svensk arbetsmarknad har klarat sig bra.
Huvudlinjerna i den här politiken har varit tydliga. Den första är drivkrafter: jobbskatteavdrag, förändring av socialförsäkringssystem, förändring av a-kassesystem som ju rekommenderas brett av alla de bedömare som värderar arbetsmarknadspolitiken som åtgärder som har ökat sysselsättningen. Jag konstaterar att Finanspolitiska rådet nu talar om betydande sysselsättningseffekter av ett femte jobbskatteavdrag.
Den andra huvudlinjen när det gäller att få människor i arbete handlar om utbildningssystemet, att tydliggöra kunskapskraven, nationella prov, tidigare betyg, bättre utbildade lärare, större krav på närvaro, mer ordning och reda i klassrummet och ett tydligare kunskapskrav i skolan.
Den tredje linjen handlar om företagsklimatet. Där har vi under de senaste åren förbättrat brett, och vi har bland de bästa företagsklimaten. Det handlar om att vi har sänkt bolagsskatter i olika steg. Det handlar om att Socialdemokraterna tog bort arvs- och gåvoskatterna och förändrade 3:12-reglerna. Det handlar om att vi har tagit bort förmögenhetsskatten. Vi ökar konkurrensutsättningen inom viktiga sektorer som till exempel primärvård och apotek. Det är åtgärder som gör att vi stiger i rankningen när det gäller företagsklimat.
Den fjärde linjen är att vi ska stötta dem som har en svagare ställning när det gäller efterfrågan på arbetsmarknaden, till exempel genom nystartsjobb, genom sänkta ungdomsarbetsgivaravgifter och genom att sänka restaurangmomsen.
Det här är ingen unik politik, utan det är så här en politik för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt ser ut.
Låt oss då bara göra en liten checklista över Socialdemokraternas politik för att se vad det är vi talar om.
Drivkrafterna, check: försämras kraftigt genom att man återbygger bidragssystemet.
Utbildningssystemet, check: kunskapskraven nedvärderas tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Företagsklimatet, check: bolagsskatten höjs, försämrar kraftigt bolagsklimatet i Sverige.
Stöd för unga, check: arbetsgivaravgifter höjs kraftigt.
På varje punkt ser det ut som om Socialdemokraterna har valt att ta en mall och lägga den bak och fram. Hur gör man för att försämra arbetsmarknadens funktionssätt? När det gäller svaret på den frågan tycks Socialdemokraterna ha en unik färdighet. Hela politiken är uppbyggd för att försämra arbetsmarknaden.
Det handlar om att nedmontera drivkrafter. Det handlar om att backa på kunskapskraven i skolan. Det handlar om att försämra företagsklimatet. Det handlar om att minska stödet för dem som är svagast på arbetsmarknaden, genom höjda arbetsgivaravgifter, höjd restaurangmoms och - antar jag - borttagna nystartsjobb.
Det är det här som är det stora frågetecknet, och det är också det som gör att man förstår svaret. Hur ska arbetslöshetsmålet uppfyllas? Ja, det vet vi ju: öppna förtidspensionen, öppna sjukförsäkringen, öppna a-kassan och tryck ut människor på precis samma sätt som förra gången.
Då blir den socialdemokratiska politiken det perfekta svaret på frågan: Hur gör vi för att pressa ut människor från arbetsmarknaden? Ja, då förstår vi de här punkterna: backa på kunskapskraven, minska drivkrafterna, försämra företagsklimatet och försämra stöden för dem som har svagast ställning på arbetsmarknaden.
Då blir målet begripligt. Bygg ut bidragssystemen och tryck ut människor från arbetsmarknaden. Då når Socialdemokraterna sitt mål, nämligen att pressa ut människor från arbetsmarknaden.
anf.21 Peter Persson (S):
Herr talman! Jag förstår nu att förutom Friedman och Hayek läste finansministern också George Orwell i sin ungdom. Han kan den berömda romanen
1984
utantill. Vänd på orden - krig är fred, som Orwell skrev. Eller säg: Jag har lyckats i politiken! Det är nu 200 000 fler arbetslösa än när Borg blev finansminister i den moderatledda regeringen.
Jag har många gånger, Anders Borg, sagt att er politik vilar bara på två axlar. Det handlar om sänkta skatter, som ni påstår ska leda till nya jobb men som leder till önskad omfördelning i ekonomin. Precis som Finanspolitiska rådet säger har skattesänkningarna lett till ökade klyftor. Det glömde du att säga tidigare.
Dessutom handlar det om att försämra för löntagarna, en så kallad utbudspolitik. Det är nämligen din teori som du har lärt dig i de nyliberala doktrinerna. I Ekonomisk Debatt för något nummer sedan framhöll du att robust teori säger att högre ersättning påverkar sökbeteende, sökaktivitet och löneförhandlingar.
Er politik handlar ytterst om att driva fram försämringar för löntagare, åsamka de fackliga organisationerna skada, förändra maktbalansen och sänka lönerna. Då tror ni att sysselsättningen ska öka. Ni är oförmögna att se vad som egentligen leder till tillväxt.
Tillväxt kan visst skapas med trygga människor. Sist vi hade det som kan benämnas full sysselsättning i vårt land, i slutet av 80-talet, hade vi en arbetslöshet på 1-2 procent och en arbetslöshetsförsäkring med 90-procentig ersättningsnivå.
Ni tror att människor har en mörk sida, att de inte vill arbeta, att de inte vill göra nytta och att de inte vill delta i sociala aktiviteter. Vi socialdemokrater tror tvärtom. Vi vill ge människor en möjlighet utan att sparka och slå på dem och försämra.
Vi tror på att hålla efterfrågan uppe i ekonomin med hjälp av en anständig arbetslöshetsförsäkring, investera för att skapa nya arbetstillfällen och satsa på utbildning som leder till jobb, inte passiv förvaring av 34 000 i fas 3, Anders Borg. Du kallade i den förra debatten människor som hamnar utanför i det klassamhälle ni återskapar en decimalernas decimal.
Vi socialdemokrater har formulerat en plan för att bryta människors tvång ut ur arbetslöshet och för att få tillbaka ett jämlikare samhälle. Ni har ingen sådan plan. Ni har en helt annan plan. Ni tror nämligen att samhällets drivkraft är klyftor och ojämlikhet. Robust teori, som du säger, Anders Borg, är att den arbetslöse ska pressas ned. Vi tror precis tvärtom.
anf.22 Finn Bengtsson (M):
Herr talman! Jag blir verkligen häpen när jag hör de socialdemokratiska debattörerna i den här debatten tala om hur de har velat reformera sjukförsäkringen. Göran Persson noterade 2002/03 de i särklass högsta ohälsotalen, helt orimliga i förhållande till hur frisk befolkningen faktiskt var. De befann sig utanför och så långt bort från arbetsmarknaden som det möjligtvis går. Socialdemokraternas företrädare i sjukförsäkringspolitiken har sedan 2008 stått här och skrikit sig hesa för att gå tillbaka till 2002/03 års regelverk. Alla skulle inkluderas i försäkringen. Även om man var frisk skulle man ändå erbjudas både långtidssjukskrivning och förtidspension men inte rehabilitering eller möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Detta är i sanning en cynisk politik.
Jag tycker samtidigt att de socialdemokratiska kamraterna i socialförsäkringsutskottet inte kan vara så korkade att de vill sträva dithän. De vill ändå något gott. Jag vill ändå se det positiva människovärdet hos alla. Men det blir förklarat av denna kongress där Socialdemokraterna bestämde sig för att sätta upp ett mål. Det var målet att 2020 ha sänkt arbetslösheten, naturligtvis inte kopplat till en reell arbetslöshetsminskning. I stället är det fråga om en förskjutning av folk från att stå nära arbetsmarknaden, det vill säga när de är arbetslösa och söker sig ut på arbetsmarknaden med stöd av arbetsmarknadspolitiska åtgärder förpassas de hellre in i en icke fungerande sjukförsäkring där de inte ens räknas som arbetskraft. Det är ett genialt trolleritrick av Socialdemokraterna.
Nu försöker Socialdemokraterna upprepa samma skrämmande politik för att återerövra regeringsmakten. Herr talman! Låt oss undvika detta eftersom det inte leder framåt. Människor som har arbetsförmåga och vill arbeta ska ges stöd att komma tillbaka till arbetsmarknaden - punkt!
anf.23 Hillevi Larsson (S):
Herr talman! Det är viktigt att skilja mellan mål och medel. Det viktigaste måste ändå vara målet, inte medlet. Jag förstår inte varför regeringen inte vågar sätta upp ett djärvt mål, nämligen att minska arbetslösheten i stället för att tala om att nuvarande åtgärder sänker arbetslösheten. Det fungerar inte. Arbetslösheten sjunker inte. Den har ökat, trots dessa fantastiska åtgärder och reformer.
Det är dags att ifrågasätta medlen. Medlen kan inte vara målet. Målet måste vara att sänka arbetslösheten.
Björn Johnson, som har forskat om sjukförsäkringen, har konstaterat att regeringens politik inte har fungerat. Sjuka människor har friskförklarats. Vi kunde under Socialdemokraternas regeringstid ha satsat mer på rehabilitering. Vi har därför i riksdagen tagit initiativ till att människor ska få en anständig rehabilitering. Men då satte sig de borgerliga partierna emot och agerade bromskloss. Det var inte tack vare de borgerliga som vi ändå fick igenom förslaget i riksdagen.
Regeringens politik för de sjuka handlar mycket om att gömma dem, att friskförklara sjuka människor, och därmed finns de inte i statistiken, trots att de är lika sjuka. Till och med döende människor har friskförklarats.
Den nya lösningen enligt sjukförsäkringsministern är att människor med psykisk ohälsa ska tillbaka till jobbet eftersom de kan där bli botade. Detta ifrågasätts från läkarhåll, inte minst när det gäller utbrända människor. Problemet är att de har ju halvt jobbat ihjäl sig. De behöver vila och rehabilitering innan de kan återvända till jobbet. Det kan inte vara lösningen att de ska kastas in i samma ekorrhjul igen och bli ännu sjukare.
Här tycker jag att regeringen borde ta till sig kunskap från läkare och experter.
anf.24 Monica Green (S):
Herr talman! I dag låses människor in i fas 3. Tiotusentals och åter tiotusentals människor låses in i fas 3. Det är den borgerliga regeringen som låser in dem i passivitet, som de inte kan ta sig ur. Jag tycker att det är skamligt.
Jag vill påminna om att det är vi som har lyckats halvera arbetslösheten. Det har inte den borgerliga regeringen gjort. Det är ni som låser in människor i passivitet och i utanförskap.
Arbetslösheten ökar. Visserligen har det tillkommit nya jobb, men det var 2006 när vår politik fortfarande rådde. Då tillkom 137 000 nya jobb. Året efter tillkom inte lika många, men det var ett ganska bra år. År 2007 tillkom 80 000 nya jobb. Sedan kom jobbstoppet.
Det är alltså med vår politik som de nya jobben kan komma, eftersom vi ser till att vi har ett bra företagsklimat, vi ser till att företag får blomstra och vi ser till att investera i människors utbildning i stället för att låsa in dem någonstans eller inte ge dem chansen.
Vi är för närvarande som land tolva i Europa när vi pratar om arbetslösheten i Europa. Vi är alltså sämre än Danmark, Finland, Norge, Tyskland, Österrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och så vidare. Vi har 25 procent unga i arbetslöshet.
Vi vill satsa på högskolorna i hela landet. Ni hotar de små och medelstora högskolorna. Vi vill skapa jobb genom att hjälpa unga från första dagen, men ni låser in dem. Ni har ett aktivitetsförbud. Vi vill ta bort sjuklöneveckan för småföretag. Vi vill satsa på utbildning, omskolning och validering och investera i de nya jobben. Men ni är bara nöjda med sakernas tillstånd.
anf.25 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Eftersom jag såg den ärade landshövdingen i Norrbotten, Sven-Erik Österberg, här i kammaren alldeles nyss vill jag erinra om det som jag började med förra gången. När pensionssystemet beslutades 1913 fanns det ett annat alternativ till finansieringen än avgiftssystemet. Det var nämligen att man skulle ta vinsterna från gruvbrytningen i Norrbotten och finansiera hela pensionssystemet med dem.
Herr talman! Vi som är onda människor får väl ändå lov att säga att vi på en punkt måste ge Peter Persson rätt. Han säger att vi har misslyckats. Det är korrekt i den meningen att när han säger att vi har infört ett låglönesystem i detta land har vi totalt misslyckats. Vi har aldrig haft högre löner än vi har nu. Om Peter Persson hade haft rätt skulle det ha blivit revolution i detta land. Men människor har ju fått det bättre, trots den borgerliga regeringen och trots alla de anslag som vi har gått ut med. Så är det.
Jag har aldrig, herr talman, fått svar på den väldigt centrala frågan om verkningarna av jobbskatteavdraget. Jag ställer alltid samma fråga: Hur många fler Volvobilar hade det sålts i detta land om vi inte hade haft jobbskatteavdraget, som nu är på 80 miljarder kronor varje år? Hur många fler jobb hade det blivit i Sverige då?
Det är denna fråga som man måste ställa sig inom socialdemokratin när man säger att man har den goda ambitionen att öka antalet jobb. Jag bestrider inte detta. Men då utgår man ju från att vi har detta jobbskatteavdrag kvar hela tiden.
Herr talman! Socialdemokratisk politik för företagande är inte trovärdig ur konsumentsynpunkt.
anf.26 Finansminister Anders Borg (M):
Herr talman! Världen befinner sig nu i den stora recessionen. Sedan 2008 har världsekonomin pressats av finanskriser och statsfinansiella kriser, som har slagit i världsekonomin, slagit i Europa och slagit även in över Sverige. Det är en kris fullt jämförbar med den vi upplevde under depressionen.
Då kan det finnas skäl att påpeka att i Sverige har arbetslösheten ökat mindre än i de flesta jämförbara länder. I Sverige har sysselsättningen ökat mer än i de flesta jämförbara länder. I Sverige har reallöneutvecklingen varit starkare än i de flesta jämförbara länder. I Sverige har arbetskraftsutvecklingen varit starkare än i de flesta jämförbara länder. I Sverige har skillnaderna mellan människor inte ökat på samma sätt som de har gjort i många andra länder.
Låt oss ta tre organisationer. Inom OECD har Sverige de minsta skillnaderna, inklusive välfärdstjänsterna. IMF lyfter fram Sverige som ett exempel tillsammans Brasilien där man har klarat sammanhållningen under krisen. Finanspolitiska rådet konstaterar att skillnaderna ökade 1995-2006 men att det är förvånansvärt att vi har klarat krisen utan ökade skillnader.
Det är den bild som Socialdemokraterna vill ställa mot att allt trasas sönder, raseras och slängs i golvet. Jag tror inte ett ögonblick att väljarna kommer att tro på den socialdemokratiska svartmålningen av vårt fina land.
Låt oss ta jobbchecklistan, de fyra punkterna.
1. Drivkrafterna: Ska man öka antalet i sysselsättning och minska arbetslösheten måste man stärka drivkrafterna på arbetsmarknaden. Det vet alla som har hållit på med arbetsmarknadspolitik. Socialdemokraternas svar: Bygg ut bidragen och höj skatterna!
2. Utbildningskrav: Vi vet att långvarig arbetslöshet ofta är förknippad med att man inte har en examen från gymnasieskolan eller en bra yrkesutbildning. Socialdemokraternas politik: Tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska man nedmontera kunskapskraven - inte mer av betyg, prov och ordning och reda utan tillbaka till den gamla flumskolan.
3. Företagsklimatet: Höjda bolagsskatter och höjda arbetsgivaravgifter är det socialdemokratiska svaret. Återreglering av arbetsmarknaden och minskade möjligheter till konkurrens och valfrihet är det socialdemokratiska svaret. Check: sämre.
4. Stötta dem med lite svagare ställning på arbetsmarknaden. Ja, då kommer man dragande med höjd arbetsgivaravgift och höjd restaurangmoms.
Det går inte att dra någon annan slutsats än att den socialdemokratiska politiken kommer att lyckas med det man har satt upp i sin målsättning, nämligen att driva ut människor från arbetsmarknaden. Det är kärnan i den socialdemokratiska politiken.
Vår politik syftar till lägre arbetslöshet, högre sysselsättning, bättre sammanhållning och mer välfärd. Den socialdemokratiska politiken syftar till att återuppbygga utanförskapet genom att pressa ut människor från arbetsmarknaden.
Och än märkligare är att Socialdemokraterna, i det land i Europa som kanske har starkast offentliga finanser, också vill föra en åtstramningspolitik ihop med Miljöpartiet. Sedan Magdalena Andersson tog över har kärnbudskapet från Socialdemokraterna kommit att bli: Strama åt - vi måste klara överskottsmålet varje år, annars är vi inte ansvarsfulla. Det är det socialdemokratiska beskedet.
Jag förstår då varför man tillsammans med Miljöpartiet vill genomföra så stora skattehöjningar. Det handlar om 30 miljarder med Socialdemokraterna och sedan 15 miljarder i bensinskatt och andra transportskatter med Miljöpartiet. Det är klart att det är en åtstramningspolitik. Det försämrar förutsättningarna för jobb och sysselsättning i Sverige.
Trots att Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i Europa vill Socialdemokraterna höja skatten för att bygga ut bidragssystemen. Det beror på att Socialdemokraterna är förälskade i sina skattehöjningar. Det är kärnan i den socialdemokratiska politiken. Det spelar ingen roll vilka samhällsproblem vi har, det spelar ingen roll vilket konjunkturläge vi har, det spelar ingen roll vilka offentliga finanser vi har - det ska alltid höjas skatter. Det är kärnan i den socialdemokratiska politiken.
anf.27 Peter Persson (S):
Herr talman! Till min glädje fick Anders Borg i det han benämner den gamla flumskolan en ny chans att läsa upp betygen i matematik på komvux. Nu kan du ju räkna, Anders Borg.
Jag ber dig då summera bidragslinjen, Moderaternas bidragslinje: 1,5 miljarder till arbetsgivare som tar emot fas 3, 16 miljarder i sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar, ROT 13,2 miljarder, RUT 2 miljarder och restaurangmomsen 5,4 miljarder.
Bidrag - bidrag till arbetsgivare, Anders Borg. En del av dem tycker jag är bra ekonomiska stimulanser, men det är sådant som du kallar bidrag. Hur många nya jobb har de gett?
Du talar ständigt och jämt om de nya jobb som tillkommit men rusar åt sidan när det gäller arbetslösheten som har tillkommit - de 200 000 nya arbetslösa.
I stället fortsätter du med de moderata nyorden i din kvarvarande inspiration från George Orwell. Rättvisa döps om till bidrag. Arbetslöshet döps om till arbetslinje och människor är nu omdöpta till fjärdedecimaler. Nya ord kan inte dölja ert bestående misslyckande. Ni har misslyckats med jobbpolitiken. Ni har fel teori. Ni har fel människosyn. Därför biter sig massarbetslösheten fast.
anf.28 Finansminister Anders Borg (M):
Herr talman! Vi vet vad det är för politik som skapar förutsättningar för full sysselsättning och jämn fördelning av livschanserna. Det är en politik som skapar förutsättningar för människor att vara på arbetsmarknaden. Den har fyra huvudben.
Det första är att det och förblir så att vi måste ha drivkrafter att vara på arbetsmarknaden. Det måste löna sig att arbeta relativt att inte arbeta. Det måste vara så att den som ökar sin arbetsinsats får mer betalat, och det måste vara så att den som tar mer ansvar i sitt arbete också belönas för detta. Drivkraften att vara på arbetsmarknaden är avgörande för arbetsmarknadens funktionssätt.
Det andra är kunskapskraven. Vi kan inte klara sammanhållning och full sysselsättning om vi backar på kunskapskraven. Välutbildade lärare som med hjälp av prov och betyg skickar klara signaler till elever och föräldrar om att man ska anstränga sig i skolan - göra läxor, plugga och lära sig saker - är kärnan. Det ska vara ordning och reda i klassrummet, och läraren ska leda undervisningen i riktning mot ökad kunskapsinhämtning.
Det tredje är att vi ska ha ett företagsklimat som gör att företagen vill anställa. Vi har inte råd att höja skatter så att företagare lämnar Sverige. Vi måste fortsätta att pressa tillbaka skatter och regelbörda så att företag i Sverige vill anställa.
Det fjärde är att vi måste stötta dem som har en svagare ställning på arbetsmarknaden.
Detta är grundlinjen i regeringens politik för full sysselsättning. Den har utvärderats mycket noggrant under åren av Finanspolitiska rådet, av Riksbanken och av Konjunkturinstitutet. Den entydiga slutsatsen är att den leder till högre sysselsättning och lägre jämviktsarbetslöshet.
Vi har alltså som ett av få länder i Europa en situation där vi kan räkna med att arbetslösheten långsiktigt kan minska i Sverige utan att inflationen stiger. 200 000 i ökad sysselsättning och 200 000 i minskat utanförskap är resultatet av en mycket konsekvent genomförd politik för full sysselsättning.