Jonsson, Mattias (S) besvaras av
anf.116 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Fru talman! Mattias Jonsson har frågat mig om jag, mot bakgrund av de medieuppgifter som publicerats i Göteborgs-Posten, finner anledning att se över på vilket sätt regeringen detaljstyr Arbetsförmedlingen.
Jag vill börja med att säga att det i grunden är mycket positivt när arbetslösa får en anställning, oavsett om det sker med stöd eller inte. Det är snarare ett problem att inte fler arbetslösa kan få en anställning med hjälp av de ekonomiska stöd som Arbetsförmedlingen kan erbjuda arbetsgivare.
För att exempelvis få ett lönebidrag krävs att personen har en dokumenterad funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Den ersättning som kan lämnas ska kompensera arbetsgivaren för den nedsättning av arbetsförmågan som individen bedöms ha. Jag vill betona att en anställning med lönebidrag i princip motsvarar vilken vanlig anställning som helst.
Arbetsförmedlingen ska, vid prövningen av om det finns behov av exempelvis lönebidrag, bedöma både individens nedsättning av arbetsförmåga och om arbetet är lämpligt utformat efter den sökandes behov. Regeringen har inte reglerat hur många personer med praktik eller lönebidrag som en arbetsgivare får anställa just för att lämpligheten av insatsen ska bedömas av myndigheten i varje enskilt fall.
Med det sagt vill jag betona att förekomsten av överutnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska stöden är något som regeringen motarbetar aktivt. Arbetsförmedlingen ska säkerställa en god kontroll i sin verksamhet. Jag förutsätter att myndigheten kontinuerligt ser över hur detta görs. Regeringen har nyligen beslutat om en utredning om felaktiga utbetalningar inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, dir. 2013:31. Utredningen ska bland annat kartlägga och analysera situationer där det finns risk för ett icke avsett utnyttjande eller ett överutnyttjande av ersättningar och ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2014.
anf.117 Mattias Jonsson (S):
Fru talman! Tack för svaret, Hillevi Engström! Den här frågan har jag ställt med anledning av att Göteborgs-Posten har uppmärksammat till att börja med en kafékedja som enligt uppgift skulle ha närmare 50 procent av sina anställda i olika former av lönebidragsanställningar. Jag blev berörd över den rapportering som Göteborgs-Posten haft och där arbetsmarknadsministern har uttalat sig och tyckt till på vilket sätt det här hanterats med ordalag att det inte skadar om det är fler företag som använder olika former av lönebidrag.
Självklart är det ur arbetsmarknadssynpunkt viktigt att vi har en politik där vi ser till att personer med olika typer av funktionshinder som är långt ifrån arbetsmarknaden kan få hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Där kanske ett sådant stöd är en god idé. Det har fungerat väl. Det har varit aktivt under många år.
I dagens Göteborgs-Posten uppmärksammas ytterligare en kedja, nämligen taxibranschen. Från 2008, när det fanns ett par personer med lönebidrag, finns det nu, i alla fall enligt Göteborgs-Posten, 1 032 personer. Om man ser till antalet bilar motsvarar det att ungefär 50 procent av de anställda i dag går på lönebidrag.
Fackföreningen, Transport, säger att de säger nej till alla typer av lönebidrag. Jag undrar över fackets roll, när de ska göra utlåtanden. Hur ser arbetsmarknadsministern på Arbetsförmedlingens skyldighet att lyssna på fackets utlåtanden?
Vi har en person som heter Anders Andersson, som är regionansvarig på Taxiförbundet. Han säger att det inte finns någon som helst anledning att den här typen av bidrag ska finnas inom taxibranschen.
Jag tror inte att detta är någon enskild händelse i taxibranschen i Västra Götaland eller en kafékedja i Göteborg, utan detta är något som har utvecklats efter regeringens politik.
Det finns egentligen två delar i detta. Det ena är avsaknaden av begränsning vad gäller lönebidrag till respektive företag. Hur ser arbetsmarknadsministern på det? Tidigare har det funnits en begränsning på fem personer per företag. Lönebidrag var ju riktat framför allt till företag som var lite större, där det fanns rätt möjligheter till handledning från arbetsgivarens sida. Men den möjligheten finns inte, så som lönebidrag används i dag. Det är det ena.
Det andra är att det enligt min uppfattning är en alldeles för hård styrning för att möjliggöra utbildningar efter regionala förutsättningar i en viss region. I Västra Götaland ser det inte likadant ut som i Norrland, i södra Sverige eller här i Stockholm. Arbetsförmedlingen måste kunna vara mer flexibel för att kunna använda de medel som tilldelas.
Vi har haft en annan debatt här, du och jag, Hillevi, om att Arbetsförmedlingen har skickat tillbaka 18 miljarder kronor till staten sedan 2007. De pengarna skulle gå till olika typer av utbildningar men kunde inte användas därför att Arbetsförmedlingen är så hårt reglerad via sitt regleringsbrev, medan det verkar vara en politik att se till att fler företag ska ta till sig personer med olika typer av bidrag.
Är arbetsmarknadsministern beredd att se till att det kan bli en reglering i frågan?
anf.118 Gustav Nilsson (M):
Fru talman! Vad gäller olika stöd till personer med funktionsnedsättningar har alliansregeringen gjort betydande insatser inom en rad olika områden. Man har bland annat ökat stödet till Samhall under de senaste åren, ökat stödet till arbetsgivare som anpassar arbetsplatsen så att personer med funktionsnedsättning får en rimlig chans och större möjligheter att börja jobba. Lönebidragen har förbättrats för att kompensera arbetsgivaren för den nedsättning av arbetsförmågan som individen kan ha.
Jag vill också nämna den så kallade FunkA-utredningen, ett initiativ som regeringen tog. Den utredningen har remissbehandlats och fått ett mycket positivt mottagande från nästan alla. Om de förslagen blir verklighet kommer personer med funktionsnedsättning att få ännu bättre möjligheter, bättre levnadsvillkor och större chanser att få ett arbete.
Mycket är gjort, men det återstår naturligtvis mycket mer att göra för den här stora gruppen människor. Det gäller att kunna se möjligheterna, inte problemen. Förutom alla de stödformer som finns tror jag att det är viktigt att förändra attityder. Det handlar mycket om det, att se alla möjligheter som finns.
Även om det har skett en liten förbättring, eftersom fler arbetsgivare anställer människor med funktionsnedsättning, finns det mycket att göra. Det är många privata arbetsgivare, ofta småföretag, som anställer personer med funktionsnedsättningar. Stat, kommuner och landsting måste bli mycket bättre på det här området.
Personer med funktionsnedsättning är en viktig resurs för framtiden, när vi nu talar om att det finns ett stort behov av arbetskraft under kommande år för att kunna klara framtida välfärd.
Det finns stöd och bidrag i olika former, och det finns många insatser man kan göra på olika sätt. Förekommer det missbruk i något eller några fall, så att man missbrukar möjligheten att exempelvis använda lönebidrag, ska det naturligtvis beivras. Arbetsförmedlingen har där en viktig roll. De ska först och främst se till behovet av lönebidrag och bedöma nedsättningen av arbetsförmågan. De ska också kontrollera att reglerna följs. Följs de inte ska man naturligtvis se över detta och vidta lämpliga åtgärder. Det får inte ske något missbruk - det kan vi nog vara överens om.
Människor med funktionsnedsättning måste ges en rimlig chans att komma in på arbetsmarknaden. Lönebidragen är en viktig del för att underlätta detta. Människor med funktionsnedsättning ska ses som en resurs och inte som ett problem.
anf.119 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Fru talman! Tack för interpellationen, för den är viktig!
Jag tror att vi kan vara överens om att lönebidrag kan vara en viktig insats för att människor som är funktionsnedsatta och har nedsatt arbetsförmåga kan få ett arbete. Det är viktigt att det grundas på att man har en dokumenterad funktionsnedsättning som medför att man har nedsatt arbetsförmåga - låt mig vara tydlig med det.
Jag har också följt debatten om vad som har hänt i Göteborg och tittat lite närmare på vad Arbetsförmedlingen de facto har gjort. Man har på Arbetsförmedlingen under 2013 skärpt reglerna betydligt kring lönebidragshanteringen. Man har formulerat nya uppdrag till samtliga chefer.
När det gäller just kontoret i Göteborg, som tycks ha varit drabbat av att det kanske inte har gått riktigt rätt till, gör man nu en genomgång av samtliga beslut som har fattats på det arbetsförmedlingskontoret. Det har lett till att man har tvingats stänga av en medarbetare och göra en anmälan till personalansvarsnämnden. Man kan misstänka att någon medarbetare inte har följt gällande regler.
Det är också viktigt att poängtera att det i § 3 i förordningen (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen tydligt framgår att Arbetsförmedlingens verksamhet ska utformas så att den inte snedvrider konkurrensförutsättningarna på arbetsmarknaden.
Det är inte heller så att bidraget får vara hur stort som helst. Bidraget får inte överstiga den nivå som behövs för att kompensera nedsättningen i arbetsförmåga. En arbetsgivare som anställer en person som har nedsatt arbetsförmåga får alltså en kompensation för att personen i fråga inte gör ett lika snabbt arbete eller ett arbete med lika hög kvalitet eller behöver mer hjälp och stöd. Det är väldigt tydligt reglerat i reglerna.
Det är viktigt att reglerna följs. Det finns tydliga instruktioner. Följer man reglerna ska det inte kunna ske ett överutnyttjande. Men jag har ändå tillsatt den här utredningen för att titta närmare på den här frågan.
Detta gäller lönebidragen, och det är något som har funnits under många år, även under socialdemokratiska regeringar.
Den andra delen gäller just taxibranschen i Göteborg, som interpellanten tog upp. Den visar på att ganska många har ett nystartsjobb. Ett nystartsjobb är något annat. Det är en rättighet som man har om man till exempel har suttit i fängelse, om man har varit beroende av ekonomiskt bistånd från kommunen eller har varit långtidsarbetslös. Om man har varit det under en längre period får arbetsgivaren kompensation, en kreditering på sitt skattekonto. Arbetsgivaren slipper att betala arbetsgivaravgift under en viss period, och i vissa fall får arbetsgivaren dubbel nedsättning av arbetsgivaravgiften.
Då är det viktigt att personer som har varit borta länge får en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden. För en del personer som har varit borta länge är många jobb stängda. Många jobb är ofta stängda för den som har suttit i fängelse till exempel. Många arbetsgivare begär registerutdrag och säger: Hit kan du inte komma om du har den här bakgrunden.
Det kan man diskutera. Vissa yrken släpper ändå in människor som har haft det lite tufft, som är utrikes födda, som kanske har gått länge på ekonomiskt bistånd, som har suttit i fängelse eller så. Det är kanske därför som många fler har kommit in just som taxichaufförer. Det är inte ovanligt att vi har akademiker med hög utbildning som kör taxi som inte har lyckats få ett jobb inom det som de har varit utbildade för men som har tagit sig in på arbetsmarknaden på andra sätt. Det tror jag kan vara förklaringen till själva nystartsjobbskonstruktionen.
Där är det Skatteverket som har sina kontrollmekanismer. Enligt min uppfattning fungerar Skatteverket väldigt bra när det gäller kontroller av skatter. Det kan vi återkomma till i nästa inlägg.
Det är nästan två olika delar som interpellanten tar upp: lönebidrag för dem som har en funktionsnedsättning, som har nedsatt arbetsförmåga, nystartsjobb för dem som har varit långtidsarbetslösa. Låt oss skilja på de två grupperna, annars tror jag att det blir väldigt förvirrat för den som följer den här debatten.
anf.120 Mattias Jonsson (S):
Fru talman! Tack för svaret igen! Det som jag gärna skulle vilja att statsrådet också berörde, som även har framkommit i Göteborgs-Postens rapportering, är fackets möjligheter att ha ett inflytande i samband med lönebidragsanställningar. Där man säger nej för att man tycker att det här inte är rimligt och det sker i stor omfattning på ett företag borde Arbetsförmedlingen lyssna.
Jag tror, och delvis håller jag med dig, att de här åtgärderna är viktiga för personer som står långt från arbetsmarknaden. Men det får inte samtidigt bli så att det snedvrider konkurrensen. En kafékedja som har nämnts kan konkurrera ut andra. Det är taxibolag som tar emot många med olika typer av bidrag och konkurrerar ut andra i samband med upphandlingar och så vidare. Det är inte rimligt.
Jag har en undran utifrån det svar som arbetsmarknadsministern har skrivit. Det står först att "regeringen har inte reglerat hur många personer med praktik eller lönebidrag som en arbetsgivare får anställa just för att lämpligheten av insatsen ska bedömas av myndigheten i varje enskilt fall". Samtidigt står det att "förekomsten av överutnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska stöden är något som regeringen motarbetar aktivt."
Jag skulle vilja veta vad arbetsmarknadsministern ser som ett överutnyttjande. Enligt min bedömning, utifrån det jag tar del av och de samtal jag har fått, bland annat från förmedlare på Arbetsförmedlingen, sker det i dag ett överutnyttjande. Definitionen av överutnyttjande skulle jag gärna vilja veta lite mer om.
Vad är då det som Arbetsförmedlingen själv ger uttryck för, från chefsnivå till förmedlare? Det är till och med personer i dag som lämnar Arbetsförmedlingen för att man säger att man inte längre vill försvara organisationen så som Arbetsförmedlingen fungerar i dag. Det i sig är ju ganska allvarligt.
Jag tror att problemet ligger här. Det är regeringens styrning av Arbetsförmedlingen. Går man in på Arbetsförmedlingens centrala sida, som inte bara är kopplad till Västra Götaland eller Göteborg, kan man se att det står att nu ska man följa och uppmärksamma en trailer som ska gå runt om i landet till 23 orter. Med den trailern ska man "träffa arbetsgivare och berätta om vilka tjänster vi kan erbjuda. . Att åka runt med trailer är ett nytt grepp som vi hoppas ska väcka större uppmärksamhet än att annonsera eller göra reklamfilm. - - - Som arbetsgivare kan man få en kundansvarig på Arbetsförmedlingen som lär känna ens behov."
Det kanske är det där med kundansvaret och att lära känna ens behov som den person som nu skulle vara avstängd i Göteborg har varit exempel på.
"I samband med kampanjen lanserar vi också ett nytt verktyg på Arbetsförmedlingens webbplats där arbetsgivaren kan räkna på vad lönen blir vid olika anställningsstöd." Där finns det en räknesnurra där man som arbetsgivare fyller i vilken månadslön det är fråga om och vilken ålder det är på personen. Sedan rasslar det till exakt vilken ersättning arbetsgivaren får för att ta emot någon med ett bidrag.
Regeringen har varit väldigt effektiv i argumenteringen att det är för många som går på bidrag. Men de bidrag som regeringen har talat om är försäkringar. Det är antingen sjukpenningen eller arbetslöshetsförsäkringen som ofta benämns som bidrag, på ett som jag uppfattar det felaktigt sätt. Men det här är ju bidrag. Det är pengar som går ut till arbetsgivarna, och arbetsgivarna ses här som kunder som ska hittas och fångas upp.
Likadant är det med fas 3. I dag betalas det ut ca 6 miljoner om dagen till företagen som olika typer av bidrag. Det har ökat något dramatiskt. Det är ungefär 32 000 personer i dag som finns i sysselsättningsåtgärden fas 3. Det är vad jag kallar bidrag. Det andra är trygghetsförsäkringar.
anf.121 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Fru talman! Jag tycker att Socialdemokraterna lämnar väldigt otydliga besked. Ena dagen styr regeringen Arbetsförmedlingen för hårt, för detaljerat. Andra dagen är det för flexibelt och för slappt. Jag undrar lite grann hur Socialdemokraterna egentligen ställer sig.
Jag tycker att det är viktigt att det finns rim och reson i regler. Jag tycker att det är viktigt att Arbetsförmedlingen agerar på ett rättssäkert sätt, att det finns en tydlig styrning, men också att Arbetsförmedlingen kan utforma hanteringen av de olika kontrollmekanismerna.
Låt mig när vi tittar på just det som gäller lönebidragen påminna Mattias Jonsson om att vi har en väldigt allvarlig situation. Vi har drygt en miljon människor i Sverige i dag som har en funktionsnedsättning. Hälften av dem har nedsatt arbetsförmåga. Hälften av dem står utanför arbetsmarknaden och har gjort så under väldigt lång tid.
När krisen slår till blir personer med full arbetsförmåga varslade och uppsagda. Då flyttas de personer som har funktionsnedsättningar längre och längre bak i kön. Arbetsgivare har en låg benägenhet att anställa en person som har en lättare psykisk funktionsnedsättning eller ett rörelsehinder. Så ser sanningen ut. De här personerna har oerhörda svårigheter att hitta tillbaka till arbetsmarknaden.
Eftersom jag står för en arbetslinje som inte accepterar att personer ska förtidspensioneras bort ur statistiken utan snarare vill inkludera människor, vilket är en mycket svårare uppgift, speciellt när man är i en allvarlig krissituation på det femte året, tycker jag att det är viktigt att arbetsgivarna kan motiveras och förmås att ge människor en jobbchans, särskilt om de har en nedsatt arbetsförmåga. Jag menar att vi måste ta till vara människors arbetsförmåga hur stor eller liten den än är. Där fyller olika former av stöd en väldigt viktig funktion, under förutsättning förstås att de hanteras på rätt sätt.
Har man en nedsatt arbetsförmåga med 30 procent kan man inte förvänta sig att en arbetsgivare betalar 100 procent av lönen. Där måste samhället gå in och kompensera upp. Därför fyller lönebidragen en viktig funktion. Jag vet också att Socialdemokraterna gärna vill se en höjning av nivån i lönebidragen, eller hur Mattias Jonsson? Han nickar.
Men låt mig vara tydlig med att man måste följa de regelverk som finns. Arbetsförmedlingen arbetar med väldigt tydliga regler. Till exempel är det så att en handläggare bedömer och någon annan beslutar. Olika regler för attesträtt och uppföljning. Det är till och med så att arbetsgivare tycker att det är besvärligt när Arbetsförmedlingen varje år kommer på besök och pratar med den anställde: Hur har du utvecklat din arbetsförmåga? Man pratar med arbetsgivaren. Man försöker förhandla ned det arbetsmarknadspolitiska stödet. Jag får många sådana samtal från arbetsgivare som säger: Låt oss behålla det här stödet, det är viktigt.
Arbetsförmedlingen har en viktig uppgift att kontrollera och att förhandla ned det här stödet. Sköter man det här på ett korrekt sätt ska det fungera.
Den andra frågan gäller nystartsjobben. De har visat sig väldigt framgångsrika därför att arbetsgivare tycker att det är enkelt när man har med Skatteverket att göra och det blir en kreditering på skattekontot. Det är väldigt många i dag som har varit borta många år från arbetsmarknaden som får sin kanske första jobbchans tack vare att de är lite billigare att anställa. De har en marknadsmässig lön enligt kollektivavtal, men arbetsgivaren får en liten kompensation för att de kanske inte producerar lika bra som den som är på den ordinarie arbetsmarknaden.
Vi behöver de olika insatserna, men det behövs också ordentlig kontroll, regler, styrning och uppföljning. Jag är förvissad om att Arbetsförmedlingen behöver tydliga direktiv, styrning och uppföljning snarare än det som jag har hört socialdemokrater i debatten säga: Släpp det fritt, låt det vara mer flexibelt, låt dem göra lite grann som de tycker!
anf.122 Mattias Jonsson (S):
Fru talman! När det gäller det sista som arbetsmarknadsministern säger, släpp det fritt, gör som ni vill, ska jag försöka tydliggöra vad jag menar.
Det ena som arbetsmarknadsministern säger är att socialdemokratin ena stunden menar att det är en för hård styrning och i den andra att vi måste styra mer. Då menar jag att det vad gäller Arbetsförmedlingen måste finnas lokala lösningar utifrån att man lyssnar på hur behovet ser ut hos arbetsgivarna. Om det är så i dag att vi har arbetsgivare som efterfrågar en viss kompetens och inte får tag på den måste Arbetsförmedlingen efter de lokala förutsättningarna kunna sätta ihop utbildningspaket så att man matchar de arbetslösa med företagens behov. Där måste finnas en flexibilitet. Där menar jag att det är en alldeles för hård styrning i dag. Det motverkar möjligheterna för de arbetslösa att få ett jobb. Det motverkar möjligheterna för företagen att kunna vara livskraftiga, att kunna vara konkurrenskraftiga så att vi ska kunna hävda oss nationellt.
Lönebidrag behöver en annan styrning. Hillevi Engström sade i den förra debatten om privata aktörer att det är oerhört viktigt med regler, riktlinjer, uppföljning och kontroller. Jag redovisade i mitt förra anförande att Arbetsförmedlingen ska se företagen som kunder och söka upp dem för att erbjuda olika typer av anställningsstöd. De som står långt från arbetsmarknaden är prioriterade grupper. Det är delvis rätt, men det måste finnas ett större inslag av att se till att de som står långt från arbetsmarknaden också får kompletterande utbildningar för att möta de behov arbetsgivarna har. Där finns det en reell avsaknad.
På den punkten skiljer sig politiken i huvudsak åt mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Det måste finnas en flexibel lösning där man ser de arbetslösa, de arbetslösa får utbildning och man lyssnar på företagens behov.
anf.123 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Fru talman! Jag håller med Mattias Jonsson. Jag hade kunnat säga detta själv, nämligen att arbetsgivarens behov måste stå i centrum. Det är därför vi är tydliga i regleringsbrevet. Vi var tydliga förra året, men vi är ännu tydligare i år när det gäller arbetsgivarkontakter för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden.
Om man tittar på arbetsgivarnas behov av kompetens och på de arbetssökande kan man se stora skillnader. Arbetsgivarna söker kvalificerad personal. Det är de lediga jobben som anmäls. De finns inom utbildning, vård, it och telekom. För den typen av utbildning kommer Arbetsförmedlingen sannolikt att ha svårt att uppfylla alla de behoven. Där är det snarare satsningar i det reguljära skolväsendet som är viktiga. Men även arbetsmarknadsutbildning kan spela en viktig roll.
Företagen är den ena kunden hos Arbetsförmedlingen. Den andra kunden är de arbetssökande. Det är viktigt att matchningen förbättras ännu mer. Vi har viktiga utmaningar, men vi har också förbättrat resultaten sedan tidigare år. Arbetsförmedlingens årsrapport från 2012 visar på bättre resultat för i princip alla indikatorer. Det behöver inte innebära att man är fullt nöjd, men det går i många avseenden åt rätt håll.