Arbetslösheten

Björck, Patrik (S) besvaras av

anf.89 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig vad jag avser att sätta in för aktiva åtgärder för att rätta till bristerna i arbetsmarknadspolitiken samt när jag tänker höja ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Maria Stenberg har frågat mig med vilka åtgärder jag avser att bryta långtidsarbetslösheten och minska riskerna för att rekryteringsgapet ytterligare växer. Ylva Johansson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att avskaffa fas 3 och ersätta det med insatser som leder till jobb. Jag svarar på interpellationerna i ett sammanhang. Regeringens mål är full sysselsättning, och en viktig uppgift är här att förhindra och bryta långtidsarbetslöshet. Alla som kan och vill ska kunna arbeta utifrån sin egen förmåga. Sedan regeringen tillträdde 2006 har en rad reformer genomförts för att stärka arbetslinjen och sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för stora grupper som tidigare i hög grad stått utanför. Arbetsförmedlingen har som följd av detta, och i större utsträckning än tidigare, möjlighet att arbeta aktivt med arbetssökande, till exempel med individer som tidigare varit sjukskrivna eller med nyanlända invandrare inom ramen för etableringsreformen. I budgetpropositionen för 2012 satsade regeringen drygt 8 miljarder kronor inom arbetsmarknads- och utbildningsområdet. Det innebar bland annat förstärkt förmedlingsstöd, ökad uppföljning av arbetslösa arbetssökande och vissa programinsatser. Regeringen satsar nu i budgetpropositionen för 2013 ytterligare 2 miljarder kronor fram till 2016 för att förhindra och bryta långtidsarbetslösheten. Exempelvis görs en fortsatt satsning på särskilt anställningsstöd och fortsatta programinsatser både tidigt i arbetslösheten och inom jobb- och utvecklingsgarantin inklusive sysselsättningsfasen. Många av de personer som deltar i sysselsättningsfasen har haft det tufft på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen arbetar med en mångfald av sysselsättningsplatser för att kunna ge individuellt utformade insatser. En viktig uppgift för Arbetsförmedlingen är att förbättra stödet för dessa personer såväl med personliga kontakter som med eventuell arbetsmarknadsutbildning. Det är viktigt att arbetsgivare och anordnare får information om det förstärkta anställningsstöd som finns så att fler långtidsarbetslösa kan erbjudas anställning. Sysselsättning hos en seriös anordnare är betydligt bättre än sysslolöshet. Regeringen följer sysselsättningsfasen kontinuerligt. För att skapa fler vägar till jobb för unga har regeringen föreslagit ett omfattande ungdomspaket på sammanlagt 8,1 miljarder kronor fram till 2016 både för att stärka kopplingen mellan skolan och arbetslivet och för att fortsatt möta den svaga konjunkturutvecklingen. Bland annat föreslås ökade resurser till lärlingsutbildningen inom både gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning, där en stor andel är i åldern 20 till 24 år. Regeringen föreslår också resurser för fler utbildningsplatser inom yrkesvux, yrkeshögskolan, universitet och högskolor. Dessutom föreslås en förstärkning av nystartsjobben för ungdomar som har varit utan arbete i minst tolv månader samt en förlängning av möjligheten att delta i studieförberedande utbildning vid folkhögskola redan från första dagen i arbetslöshet. När det gäller ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen vill jag säga följande: Det är viktigt att det finns ett bra skyddsnät vid arbetslöshet, men lika viktigt är det att arbetsmarknadspolitiken främjar omställning. Det handlar dels om att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och sysselsättning, dels om aktiva insatser för aktivitet och omställning. I detta läge prioriterar regeringen en aktiv arbetsmarknadspolitik och tillväxtskapande reformer så att fler kan komma i arbete före höjda ersättningsnivåer.

anf.90 Patrik Björck (S):

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på interpellationerna. Bakgrunden till den interpellation som jag ställer är den situation som råder i Sverige i dag. Varslen ökar, uppsägningarna ökar och många förlorar jobbet. Många förlorar jobbet utan att ens bli varslade eftersom den svenska arbetsmarknaden i dag består av människor som är visstidsanställda eller av bemanningsuppdrag som dras in. Det är en tuff situation där ute. Jag har varit ute och träffat många företag. Jag har träffat människor som arbetar på företag som står inför nedläggningar. Jag har diskuterat och talat med dem. Det är detta som är bakgrunden till interpellationen. Den första frågan är: Vad tänker arbetsmarknadsministern sätta in för aktiva åtgärder för att rätta till bristerna i arbetsmarknadspolitiken? Detta är inte bara en demonisering av verkligheten från en socialdemokratisk oppositionspolitiker. Det räcker om man läser Riksbankens penningpolitiska rapport som kom nu senast. Där säger Riksbanken att de gör vad de kan för att hantera de problem som finns i Sverige, men de faller tillbaka på en havererad arbetsmarknadspolitik. Det handlar om den misslyckade matchningen; trots att vi har många arbetslösa och trots att vi har många jobb lyckas man inte få ihop det. Det är en grund för de problem som finns i det svenska samhället i stort och på arbetsmarknaden i synnerhet. Om Riksbanken gör denna analys finns det anledning för regeringen - hoppas jag i alla fall - att fundera över om man kan förstärka och förbättra sin politik eftersom den döms ut som havererad. När jag diskuterar med de uppsagda som sitter i uppsägningsförhandlingar och när jag talar med de fackliga företrädarna beskriver de den förhandlingssituation som de sitter i. Då finns det de som berättar om hur man i förhandlingssituationerna försöker kompensera bristen på arbetsmarknadspolitik och förhandla sig fram i uppgörelser med företagen. Det är väl gott och väl om man kan göra det för de enskilda personer på de företag där det finns tillgångar och där man kan fylla de hål och luckor som arbetsmarknadsministern lämnar efter sig. Men när det gäller dem som arbetar på arbetsplatser där detta inte finns eller där företaget inte vill medverka lämnas folk mycket i sticket. Sådan är verkligheten; så ser det ut. Om man åker ut och talar med företagare och med anställda är det denna bild som framstår klart och tydligt. En annan sak som också är oerhört klar och tydlig är att de anställda som drabbas av eller står inför att drabbas av arbetslöshet i första hand vill ha åtgärder för att få jobb. Samtidigt är de realistiska och inser att man gör detta i en tid då arbetslösheten är hög och då varslen och uppsägningarna är många. Det finns en risk för att det kan bli en tid av omställning innan de kommer över till nästa jobb. Under denna tid vill man ha en arbetslöshetsförsäkring värd namnet. Då vill man kunna klara sig. Man vill kunna klara sin familj. Man vill kunna se sina barn leva ett drägligt liv. Om man då är två föräldrar - sådana familjer som jag har träffat många gånger - som arbetar på samma arbetsplats och står inför hotet att bli arbetslös och har en arbetslöshetsförsäkring som över huvud taget inte motsvarar de rimliga krav som kan ställas blir man faktiskt rädd. Det är det uttryck som de använder när de beskriver sin situation för mig. Jag undrar: Tänker arbetsmarknadsministern motverka denna rädsla, försöka hjälpa dessa människor och höja ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen?

anf.91 Maria Stenberg (S):

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Det finns massor av siffror och massor av statistik som visar att den långa arbetslösheten ökar dramatiskt i Sverige. Dessutom visar statistiken och siffrorna att det har varit allra värst de senaste fem åren. Den statistik och de siffror som finns säger att från och med 2007 till i år, 2012, har den långa arbetslösheten ökat från 25 000 människor till 70 000 människor. När vi talar om långtidsarbetslöshet talar vi alltså om människor som har varit arbetslösa i 24 månader eller mer. Det är alltså två år - två långa år - som de inte har haft ett jobb. Det är den arbetslöshet som jag talar om, och det är den som min interpellation handlar om. 70 000 människor är utan jobb, och har varit det i 24 månader, alltså mer än två år. Det är kanske de människor som Alliansen talade om i valrörelsen 2006 och det utanförskap som man skulle bryta, knäcka eller vad det nu var man sade att man skulle göra. Det måste vara det vallöftet till de här människorna som man absolut inte har hållit eftersom man på fem år under den borgerliga regeringens tid har gått från 25 000 till 70 000 människor. Fru talman! 70 000 människor är väldigt många människor. Jag kommer från en valkrets som heter Norrbotten. Vår största stad, Luleå, är en stad som har strax över 70 000 människor. Tänk er en hel stad som är långtidsarbetslös - som inte har haft ett jobb att gå till på 24 månader eller två år! Det är förfärligt. Det måste vara det största svek som den moderatledda regeringen har gjort mot människor utan jobb. Man säger till människor att man ska bryta ett utanförskap, men det visar sig att det har ökat från 25 000 till 70 000 människor. Där tycker jag att arbetsmarknadsministern är svaret skyldig. Verkligheten i dag är att trots att det finns en hel stad som är långtidsarbetslös och trots att företagen uppenbarligen vill anställa kan de inte anställa. De kan inte rekrytera nya medarbetare. Det är det som är så sorgligt. Att hitta nya medarbetare med rätt kompetens i dag verkar vara som att leta efter en nål i en gigantisk höstack. Som långtidsarbetslös verkar arbetssökandet vara som ett lotteri. Det känns nästan som att man möjligtvis får en chans till en ny utbildningsmöjlighet - eller kanske inte. Kanske får man träffa en handläggare - eller också får man det inte. Kanske ser en arbetsgivare just din ansökning i den gigantiska högen med ansökningar - eller också inte. Antalet långtidsarbetslösa människor har ökat från 25 000 år 2007 till 70 000 år 2012. Då undrar jag naturligtvis: Hur tänker statsrådet när antalet långtidsarbetslösa bara ökar och ökar, trots de 2 miljarder som statsrådet hänvisar till att man har avsatt i sin budget för att bryta långtidsarbetslösheten?

anf.92 Raimo Pärssinen (S):

Fru talman! I morgon får jag besök av en grupp inskrivna i fas 3. Det är inte den första gruppen som jag tar emot här i riksdagen från fas 3. Det är också riktigt trevligt att få göra det, att få gå runt här och visa lokalerna, resonera lite grann om politik och livet och framför allt om uppdraget här. Interpellationen som Ylva Johansson skrev kom väldigt lämpligt, fru talman, för nu kan jag redovisa svaret som jag fått av arbetsmarknadsministern på frågan om vilka åtgärder Hillevi Engström tänker genomföra för att avskaffa fas 3 och ersätta den med insatser som leder till jobb. Förra veckan var det 32 655 arbetslösa i fas 3. Maria Stenberg jämförde antalet långtidsarbetslösa med invånarantalet i en stad motsvarande Luleå. Låt mig då få säga att antalet som är inskrivna i fas 3, denna styggelse, motsvarar ungefär invånarantalet i Bollnäs eller Söderhamns kommun - 32 655. Regeringen och naturligtvis Hillevi Engström har som mål att ingen under 25 år ska finnas i fas 3. Ändå är det nu 392 unga i fas 3. Det betyder att det har skett en ökning med 140 sedan januari i år. Just den grupp som jag ska träffa i morgon har jag träffat två gånger tidigare, och de brukar fråga mig hur det är egentligen här nere, om det är jobbigt och så vidare. Ja, ibland är det ju jobbigt med politik och uppdraget. Men jag brukar också säga att jag är helt övertygad om att arbetsmarknadsministern har en jobbig situation eftersom arbetslösheten trots alla åtgärder - det kanske är fel på åtgärderna då - växer. När jag ska resonera om svaret med de här männen och kvinnorna i morgon får jag väl säga att ministern sade att det blir fortsatta programinsatser inom jobb- och utvecklingsgarantin inklusive sysselsättningsfasen. Sedan må väl de jag möter i morgon tolka detta. Men det står också i svaret att Arbetsförmedlingen har en viktig uppgift att förbättra stödet såväl med personliga kontakter som med eventuell arbetsmarknadsutbildning. Eller varför inte klämma till med det sista som hon säger i svaret, att det handlar om att man ska informera bättre? Jag undrar om de här människorna i fas 3 blir nöjda med svaret. Nej, vi kan konstatera att Hillevi Engström och regeringen prioriterar placeringen av dessa människor i fas 3 i stället för insatser, som till exempel utbildning, som leder till jobb. Jag har frågat i tidigare interpellation till ministern: Varför låta dem gå utan utbildning och varför låta dem ha en så skral ekonomi? Svaret blev då: Nja, det kanske inte är lönt med utbildning om man varit arbetslös så länge. Svaret på den andra frågan, om dålig ekonomi, var att Hillevi Engström tar ansvar för Sveriges ekonomi. Jag undrar om det blir samma svar i kväll.

anf.93 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Fru talman! Tack för interpellationerna! Jag delar interpellanternas oro för den tuffa arbetsmarknaden i Sverige just nu, särskilt den i vår industri- och exportsektor. Vi har en väldigt stor exportsektor i Sverige, ungefär halva bnp. Vi exporterar ungefär hälften till Europa, där det tyvärr råder en väldigt liten efterfrågan på svenska produkter just nu. För att möta varselsituationen i Sverige, som förstås drabbar människor väldigt hårt med en stor oro, har jag tillförsäkrat mig att det finns en bra beredskap på Arbetsförmedlingen. Själva idén med varsel är att arbetsförmedlingarna ska kunna ställa om och omallokera resurser. Man har startat upp den nationella beredskapsorganisationen, och man kommer att vara behjälplig på de platser där varsel är lagda. Man ska också komma ihåg att alla varsel inte leder till uppsägning och att alla uppsägningar inte leder till arbetslöshet. Man kan se från den mycket tråkiga konkursen nere i Trollhättan i Saab att många har kommit i arbete. Vi läste här i veckan att många har hittat andra yrken, att en del har hittat bättre utkomster, men att det fortfarande finns en stor arbetslöshet, inte minst på metallsidan. Regeringen satsar stora delar, för att inte säga hela reformutrymmet, i nästa års budget på det som skapar jobb och tillväxt i Sverige, just för att jobben är så viktiga. Vi satsar mycket mer än någonsin på stora infrastrukturprojekt, på innovation och forskning, på det som bygger Sverige starkt, på bättre konkurrensfördelar för det svenska näringslivet och på låga arbetsgivaravgifter för att anställa till exempel ungdomar. Vi satsar 23 miljarder i nästa års budget. I alla fall har vi föreslagit det för riksdagen. Däri ligger också väldigt mycket utbildningssatsningar, som jag sade i mitt inledande svar, för mycket ligger i utbildning. Och där har jag ingen annan uppfattning än att det är viktigt att det finns platser för att kunna ställa om och rusta sig. Det är oerhört väsentligt. Maria Stenberg tog upp frågan om långtidsarbetslösheten. Det är något som vi satsar ännu mer på att bekämpa i nästa års budget. Det är också långtidsarbetslöshet som Arbetsförmedlingens nya arbetssätt har till syfte att förhindra, det vill säga tidiga insatser för dem som riskerar långtidsarbetslöshet. Och vi vet i dag att de personer som är långtidsarbetslösa ofta har flera riskfaktorer för långtidsarbetslöshet. Det är en kraftig överrepresentation av personer med låg utbildning, med funktionsnedsättningar och också av många som är födda utanför Europa. Därför är det klart att det är viktigt att dessa personer har en tydlig handlingsplan för vad som kan hjälpa dem att få ett arbete. De ska få mer hjälp genom att Arbetsförmedlingen har mer resurser för handläggning. De ska också få sina handlingsplaner uppdaterade oftare och få relevant arbetsmarknadsutbildning när det behövs. För att möta frågan också när det gäller sysselsättningsfasen är det så i en lågkonjunktur med ett kraftigt efterfrågandefall att de som redan är arbetslösa tenderar att få det ännu tuffare, att stötas ut ännu längre ifrån, eftersom nyarbetslösa oftast tar de lediga arbetena. Därför är det viktigt att de som är i sysselsättningsfasen får insatser, får möjligheter till arbetsmarknadsutbildning och kontakt med arbetsmarknaden och att de fortsatt har en bra kontakt med Arbetsförmedlingen. Det är ingen lätt situation att hitta arbeten till dessa. En viktig del är att det blir betydligt billigare för arbetsgivare att anställa en person som är långtidsarbetslös - så låga kostnader som ett par, tre tusen kronor i månaden för att den arbetslöse ska kunna få en kollektivavtalsenlig lön. Där ligger svårigheten att hitta de arbetsgivare som är villiga att anställa en person som har varit borta från arbetsmarknaden i många, många år.

anf.94 Patrik Björck (S):

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svar och debatt här i dag. Jag framförde en beskrivning av hur man upplever sin situation när man är orolig för sig, sina barn och sin ekonomiska situation när man drabbas eller hotas av arbetslöshet och att oron är väldigt konkret. Jag tycker att det är lite märkligt att arbetsmarknadsministern inte vill ta den oron på allvar. Visserligen står det i svaret att man väljer att prioritera att fler ska komma i arbete före höjda ersättningsnivåer. Ja, det är väl självklart, men så har det ju låtit i sex år. Man har sagt: Nej, folk ska inte leva på a-kassa utan de ska ha lön. Ja, men det är väl självklart. Det är väl ingen som debatterar om det. Det är vi överens om, och det är inte det som det handlar om. Det hjälper dock inte de människor som vet att deras ekonomi slås i spillror och att de får svårt att sätta mat på bordet när halva deras inkomst försvinner. I en tidigare interpellationsdebatt i kväll kunde vi konstatera att Anders Borg har rent sakligt fel om a-kassan. I Lördagsintervjun i P1 konstaterades att arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har rent sakligt fel om a-kassan. De hävdar att de inte kan höja ersättningen eftersom det skulle höja arbetslösheten. Det är det argument de använder. Inte bara de arbetslösa utan också Folkpartiet vill höja ersättningsnivån i a-kassan. Almega vill det. TCO, LO och Saco vill det. De allra flesta arbetsmarknadsforskare vill det. Det kan finnas olika motiv och skäl, men det är i stort sett bara arbetsmarknadsministern, statsministern och finansministern som ihärdigt vägrar att inse det som är tydligt för de allra flesta i landet, nämligen att arbetslöshetsförsäkringen inte längre fungerar. Det fanns med som en fråga i interpellationen. I svaret står det att arbetsmarknadsministern tycker att det är viktigt att det finns ett bra skyddsnät. Betraktar arbetsmarknadsministern det som ett bra skyddsnät om de allra flesta står utanför arbetslöshetsförsäkringen och om endast 10 procent av de heltidsarbetande som blir arbetslösa får sin inkomst försäkrad? Är det en bra försäkring om en halv miljon har lämnat försäkringen för att den är dyr och dålig och för att man kanske inte ens får någon ersättning? Tycker arbetsmarknadsministern att det är ett bra skyddsnät? Den här frågan vill inte bara jag, Almega, Folkpartiet, de arbetslösa och de fackliga organisationerna ha svar på. Många av de arbetsgivare som jag träffar och som av olika skäl är tvungna att säga upp personal är upprörda över att den försäkring som vi gemensamt betalar till fungerar så dåligt, ger så liten möjlighet för arbetslösa att hantera sin vardag och skapar en konkret rädsla hos enskilda människor. Jag tror att tiden när arbetsmarknadsministern kommer att tvingas krypa till korset är nära. Arbetsmarknadsministern skulle kunna göra sig själv och alla de människor som drabbas en tjänst om denna tid blir så kort som möjligt, om vi slipper vänta. Arbetsmarknadsministern kommer nämligen att vara tvungen att krypa till korset i denna fråga.

anf.95 Maria Stenberg (S):

Fru talman! Det är inte nog med att långtidsarbetslösheten kan beskrivas med mängden människor som bor i Luleå. Det finns många andra konsekvenser för samhället, inte minst för näringslivet. Man förlorar kompetens, missar affärsmöjligheter och tappar tempo i produktionen. Arbetslöshet och missade rekryteringar innebär rätt stora konsekvenser för hela samhället. Jag satt i arbetsmarknadsutskottet redan under förra mandatperioden. Då hade vi ett seminarium där många vittnade om oron för att man skulle få svårt att rekrytera medarbetare med rätt kompetens, och sedan tre fyra år tillbaka talar man i den politiska debatten om problemet med att kunna rekrytera medarbetare med rätt kompetens. På fem år har långtidsarbetslösheten stigit från 25 000 till 70 000. Samtidigt finns det ett behov hos företag och arbetsgivare att rekrytera. Det är dessa två delar som arbetsmarknadsministern och den borgerliga regeringen aldrig har fått ihop. Faktum är att arbetsmarknadsministern ser problematiken. Hon skriver om det i svaret och vittnar om det i talarstolen. Men de åtgärder som har vidtagits under ett, två, tre, fyra, fem, sex år av regeringsinnehav hjälper inte. Hade det funkat skulle långtidsarbetslösheten inte öka dramatiskt. Då skulle vi inte ha arbetsgivare och företag som säger att de har svårt att hitta människor med rätt kompetens. Det finns många, många människor där ute som är arbetslösa och som med nya utbildningsmöjligheter och nya chanser skulle kunna ha rätt kompetens. I stället började man med att kraftigt ta bort utbildningsmöjligheter när man vann valet 2006, och som man sår får man skörda. Det ser vi i dag, och det är väldigt bekymmersamt. Jag bor i ett län som lever på exportindustri, och man behöver nya medarbetare men vittnar om att man inte kan anställa. Det finns två delar av problemet. Å ena sidan har vi de människor som är långtidsarbetslösa, å andra sidan har vi ett näringsliv och företagare som inte kan anställa. Dessa två delar har den borgerliga regeringen aldrig fått ihop. Man har inte klarat av att vidta åtgärder som har gjort att dessa två delar har mötts, och det är ett stort bekymmer. Det skulle vara intressant att höra vad statsrådet har att säga om det.

anf.96 Raimo Pärssinen (S):

Fru talman! Hillevi Engström säger att vi måste informera om att det är billigt att anställa. Det kan väl vara bra. Men varför ska man anställa någon om man kan få betalt för att inte göra det? Som anordnare får man nämligen betalt av staten. Det är 135 miljoner kronor, växande och stigande, per månad som går ut till anordnare. Enligt Arbetsförmedlingens egna undersökningar gör 47 procent av dem som är inskrivna i fas 3 vanliga jobb. Varför ska man då gå in och anställa och säga att det är billigare när man kan få betalt? De här frågorna kommer jag att få när jag träffar fas 3-gruppen i morgon. Vad vill regeringen göra? Vi ställer frågan här i kammaren. Hillevi Engström säger att vi ska informera arbetsgivarna mer och låta en del få eventuell arbetsmarknadsutbildning. Vi har 392 280 arbetslösa i Sverige. Vi har en långtidsarbetslöshet som har fördubblats till 70 000. Vi har en jättehög ungdomsarbetslöshet. 32 655 är inskrivna i fas 3. Samtidigt var det enligt Arbetsförmedlingen i september endast 5 519 arbetslösa som fick arbetsmarknadsutbildning. Det rimmar illa. Varför inte erkänna att det inte fungerar? Det fungerar inte att skicka ut arbetslösa på arbetsplatser, betala anordnare och sedan fundera på varför företagen inte anställer dem? Fas 3 kostar 135 miljoner kronor i månaden, och det växer. Nu kommer ungdomarna in i fas 3 trots regeringens mål att inga ungdomar ska finnas där. Enligt prognosen för mitt hemlän kommer arbetslösheten att stiga till 18 000 personer. Antalet arbetslösa ungdomar kommer att passera 5 000. Fas 3 växer. När jag träffar dem i morgon blir alltså svaret att vi ska informera mer och att det eventuellt kan bli någon typ av arbetsmarknadsutbildning för någon eller några av er. De svaren duger inte. Det vet utskottets ordförande. Det finns ingen som gillar fas 3 utom Moderaterna. Ingen av mina kolleger som sitter i alliansregeringen eller tillhör allianspartierna gillar fas 3, utom Hillevi Engström och möjligen utskottets ordförande som säger att fas 3 är bra, att fas 3 fungerar och att det finns ett starkt utflöde från fas 3. Det gör det inte. Utskottets ordförande har nu möjlighet att förklara varför det är så bra med fas 3. Vad är det som är så bra när alla ser att det inte fungerar? Man frågar mig: Varför ska anordnaren ha pengarna och jag få så oerhört lite ekonomiskt stöd? Vad är det som är bra med det? Är det fortfarande så, Hillevi Engström, att det inte är lönt att utbilda den som har varit arbetslös länge? Är det fortfarande så att vi håller nere de ekonomiska ersättningarna för att ni tar ansvar för Sveriges ekonomi?

anf.97 Elisabeth Svantesson (M):

Fru talman! Patrik Björck hänvisar i sitt inlägg till känslor. Det tycker jag är bra. Känslor är viktiga både att ha och att relatera till. När jag läser Patrik Björcks interpellation undrar jag om han inte spär på rädslor - tvärt emot vad jag tror att han vill. Man kan byta ut orden "de som nu" mot "du som nu". När Patrik Björck möter en person som riskerar att bli arbetslös säger han: Du som nu kastas ut i arbetslöshet möter en tuff situation med en redan stor skara arbetssökande. Du drabbas också av en obefintlig arbetsmarknadspolitik som inte ger rätt förutsättningar att gå vidare till nya jobb. Att det är en obefintlig arbetsmarknadspolitik tycker uppenbarligen Patrik Björck eftersom han har skrivit en interpellation till arbetsmarknadsministern om detta. Fru talman! Jag tycker att det är en oseriös formulering och en enormt onyanserad beskrivning. Vi tillhör de länder i OECD som satsar en förhållandevis stor del av bnp på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi har också en välutbyggd utbildningspolitik i Sverige. Arbetsmarknadsministern har varit inne på det tidigare. Det är inte bara arbetsmarknadspolitiken som löser de problem som Socialdemokraterna försöker formulera. Alliansen för en politik förbi den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Den är viktig. Där satsar vi enormt mycket pengar. Men vi satsar också i vår budget på en aktiv näringspolitik. Det är ett ämne som Patrik Björck återkommer till senare. Socialdemokraterna har till och med uttryckt att man är rädd för att Alliansen satsar lite för expansivt i sin budget. Man uttrycker oro för att vi är för expansiva. Det är mycket för och emot, och det är svårt att veta vilket ben Socialdemokraterna står på. Jag menar att det är ett tufft läge. Jag vet att den som möter arbetslöshet i en lågkonjunktur med ett svajigt Europa möter ett tufft läge. Mot den rädsla som Patrik Björck uppenbarligen vill spä på möter vi upp med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi möter upp med en aktiv näringspolitik. Jag skulle kunna säga till samma personer som Patrik Björck möter att socialdemokratisk politik är aktiv på många sätt. Den är aktiv i att höja skatter som gör att det blir dyrare att anställa människor. Den är aktiv när det gäller att motverka att fler jobb kommer till Sverige. Vi sänker bolagsskatten ordentligt för att jobben ska stanna i Sverige och för att man inte ska varslas. Vi för en aktiv näringspolitik, och vi för en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är högst oseriöst att säga att den är obefintlig. Vi kan ha olika synsätt när det gäller hur den ska bedrivas. Sverige och Alliansen satsar stora pengar på att människor ska få stöd och hjälp. Jag har en kort kommentar till Raimo Pärssinen. När du träffar människor i fas 3, vilket jag också gör, är det frågan om vad du ska säga. Jag hörde Socialdemokraternas utspel för ett tag sedan. Ni lovade jobb eller utbildning till alla i fas 3. Att stå och lova det i morgon tycker jag är att sikta högt. Det är fantastiskt om du på fullt allvar tror att det kommer att gå. Vi vill ge stöd till dem som finns i fas 3 att kunna gå vidare och vara aktiva. Fas 3 är inte perfekt. Det är ingen som har påstått det. Det är aldrig perfekt för människor som hamnar i långtidsarbetslöshet. Men det är ännu mindre perfekt och fruktansvärt besvärligt som det var tidigare när människor gick hemma långa perioder och var passiva. Man behöver aktivitet och man behöver vägar vidare. Att trolla fram jobb ur trollerilådan är högst oseriöst.

anf.98 Jörgen Andersson (M):

Fru talman! När jag lyssnar på de tre företrädarna för Socialdemokraterna här i kväll kommer jag att tänka på de tre små figurerna - den som inte ser, den som inte hör och den som inte pratar. Nej, för resten den som inte pratar är inte med. Patrik Björck refererar till en interpellationsdebatt som han hade tidigare i dag. Där fick Patrik Björck och jag lära oss att det finns ett tydligt samband mellan höjd a-kasseersättning och större arbetslöshet. Man kan ju göra ett medvetet val om man vill ha större arbetslöshet i utbyte mot en högre ersättning i a-kassan. Det valet kan man naturligtvis göra. Jag tycker att det är viktigt att vi för den här debatten. Vi befinner oss fortsatt i ett bekymmersamt läge. Det finns en fortsatt oro i omvärlden. Det är rätt stora nedåtrisker. Jag delar oron för vad detta betyder för svenska företag. De arbetstillfällen som ska skapas skapas i företagen. Det är helt avgörande vilken konkurrenskraft svenska företag har. Man måste kunna presentera en politik som stärker de svenska företagens konkurrenskraft. Det är tydligt i den budget som regeringen har lagt. Man riktar insatserna direkt till det som stärker svensk konkurrenskraft. Det handlar om forskning, infrastruktur och sänkt skatt för att få bättre konkurrenskraft gentemot andra länder. Det är intressant att titta på vilket Socialdemokraternas alternativ är. Ni väljer att göra tvärtemot. Ni lägger massiva ökningar på skatter och därmed kostnader för svenska företag. Hur skapar man fler arbetstillfällen på det sättet? Ni skiftar över det till det som bevisligen skapar större arbetslöshet, det vill säga ökade satsningar på a-kassan och andra bidragssystem. Jag får inte ihop det. Om vi ska föra en seriös debatt om de här viktiga frågorna är det önskvärt att man väger de olika alternativen mot varandra. Ska vi klara utmaningarna måste vi stärka svensk konkurrenskraft. Det gäller inte bara Sverige, utan hela Europa. Det är bara så vi kan skapa arbetstillfällen. Arbetstillfällen skapas inte av sig själva; de skapas i företagen och genom att vi stärker konkurrenskraften. Där finns bara ett alternativ i svensk politik, nämligen regeringens politik.

anf.99 Gunnar Andrén (FP):

Fru talman! Jag har läst Socialdemokraternas affärsplan. En del ironiserar över själva uttrycket affärsplan. Det tänker inte jag göra. Jag tycker att det är bra. Det är i själva verket en plan för hur vi ska säkra välfärden i vårt land. Den handlar om behovet av forskning, av företagsamhet, av konkurrenskraft, som Jörgen Andersson just var inne på, av vinst i företagen, av innovationer och av investeringar. Fru talman! Inget företag i detta land anställer någon enda person om man inte behöver denna persons tjänster. Det är den centrala frågan, alltså om man behöver mer arbetskraft eller mindre arbetskraft. I dag har vi den situationen att efterfrågan är vikande på många områden. Inte minst Raimo Pärssinen vet det från skogsföretagsamheten i Gävleborgs län. Jag kan själv referera till ett företag i vår region, Hallstavik, som numera har drabbats av en arbetslöshet. Motsvarande arbetslöshet i Stockholm skulle handla om 100 000 personer. Detta är mycket allvarligt för varje människa som blir arbetslös. Därför gäller det också att ha fokus på vad som är det viktiga i denna situation, så att vi inte hamnar i en spansk eller grekisk situation. Det är riktigt som Patrik Björck säger, om jag ska skifta fokus en smula, att Folkpartiet är för att vi ska återgå så snart som det är möjligt - det är en viss reservation - till att ha en arbetslöshetskassa som kan ge ungefär 80 procent av lönen. Det är riktigt att det är målet. Men vad Patrik Björck glömmer är att man inte kan göra detta isolerat. Ni är emot många andra saker. Vi vill ha en obligatorisk arbetslöshetskassa. Det är Socialdemokraterna emot. Men det är lika allvarligt för den som är med i facket som den som inte är med i facket om vederbörande blir arbetslös. Vi är för många andra saker inom mitt lilla parti också, nämligen avtalsenliga ungdomslöner. Det är egentligen också Socialdemokraterna för, utom Stefan Löfven som var emot det som Metallordförande. Det finns en lång rad sådana saker som gör att man inte kan isolera en enda sak. Då kommer man nämligen att få ett ökat bidragsberoende, även om arbetslösförsäkringen i grund och botten är en försäkring. Det är mycket viktigt att komma ihåg detta. Det handlar inte om bidrag, utan det handlar om en försäkring. När man drabbas av arbetslöshet är det samma sak som när man kanske drabbas av sjukdom eller något annat. Det är mycket allvarligt för den enskilda individen, nämligen att den ekonomiska tryggheten går förlorad. Det är mycket viktigt att vi har ett socialt skyddsnät i fråga om detta. Men mitt bekymmer när det gäller Socialdemokraterna är att de fokuserar bara på den ena delen av hur vi ska trygga jobben, nämligen de som har drabbats just nu. Men vi måste också fokusera på annat. Det är den stora förtjänsten med den affärsplan som ni lade fram, nämligen att den tar sikte på att vi ska ha ett konkurrenskraftigt och framtidsinriktat näringsliv. Det hoppas jag att ni vid andra tillfällen lägger mer vikt vid.

anf.100 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Fru talman! Jag tackar för kloka inlägg från Gunnar Andrén med flera här på slutet. Jag vill påminna interpellanterna om några basfakta som ändå är relevanta i sammanhanget. Först och främst är vi inne på det femte året av en allvarlig jobbkris. Det är en av de allvarligaste kriserna som svensk arbetsmarknad har sett på 70-80 år. Vi kan se att regeringens politik har gett resultat. Därom är de flesta överens, det vill säga att vi hade varit i ett betydligt sämre läge om vi inte hade genomfört de nödvändiga reformer som vi har gjort. Vi kan se att sysselsättningen har ökat och att sysselsättningsgraden har ökat i princip i alla åldersgrupper. Vi har lägst långtidsarbetslöshet i Europa. Det är ställt utom allt tvivel att människor faktiskt tenderar att komma i arbete, att det omsätts arbeten även om det är en djup lågkonjunktur och en importerad kris från Europa. Människor har arbetslöshetsersättning mindre än tre månader i genomsnitt. Det är inte heller så att människor i Sverige inte kan ge mat till sina barn. Det får vara någon hyfs i debatten. Vi har ett av de mest utbyggda trygghetssystemen i Europa. Det är viktigt att ha lite proportioner. Många, inte minst TCO-medlemmar - nio av tio - har möjlighet till en tilläggsförsäkring eller har genom medlemskap i fackföreningen en tilläggsförsäkring som gör att arbetslöshetsförsäkringen är betydligt högre de första hundra dagarna. Jag tror att det på arbetsmarknaden är knappt hälften som har dessa försäkringar. Maria Stenberg tar upp en fråga, och jag vet inte om hon inte riktigt vet hur långtidsarbetslösheten ser ut. Det tycks som om Maria Stenberg tror att man genom en kortare utbildning kan matcha de som är långtidsarbetslösa in mot de ofta mycket kvalificerade jobb där arbetsgivarna söker arbetskraft och har svårt att hitta rätt kompetens. De söker till och med över hela Europa och hela världen för att hitta arbetskraft. Det är inte så enkelt, Maria Stenberg, som att människor med en utbildning direkt blir anställbara. Numera varken glömmer eller gömmer vi de personer som finns i långtidsarbetslöshet, utan vi plockar fram dem och försöker hjälpa dem att hitta ett arbete. Raimo Pärssinen ska träffa några av dem i morgon. Jag träffar mycket ofta personer som är i sysselsättningsfasen. Många av dem är nöjda med att de har kommit ut i något som är meningsfullt. De får en gemenskap och arbetskamrater och närmar sig arbetsmarknaden. Det är till och med så att många är oroliga för att de ska behöva lämna den anordnare som de faktiskt är hos. Vi kan titta på var dessa personer är för att hitta tillbaka till arbetsmarknaden. Hälften av de långtidsarbetslösa är i ideella organisationer - idrottsrörelsen, kyrkan, Röda Korset. De möts ofta av mycket värme och hjälp. Dessa företag och organisationer vill inget hellre än att de ska hitta ett arbete. Minst en dag i veckan ägnar dessa personer åt att söka arbete. Däremot är jag införstådd med, och försöker göra någonting åt det, att de måste få bättre kontakt med Arbetsförmedlingen. Även de som är långtidsarbetslösa ska ha en handlingsplan som uppdateras åtminstone var fjärde månad. Om de inte har fått det tidigare ska de erbjudas insatser som är relevanta. 70 procent av alla anordnare i Sverige - det finns närmare 9 000 anordnare - har bara en deltagare. Jag tycker därför att det är lite väl överdrivet att säga att dessa anordnare tjänar pengar. Det är till och med svårt att hitta seriösa anordnare för dem som är långtidsarbetslösa. Då har vi en liten morot som gör att de ska kunna ge ett bra stöd, en god arbetsmiljö och handledning. Det är rimligt att arbetsgivare och ideella föreningar får ett litet stöd från staten. Ändå är det svårt att hitta seriösa anordnare. För 20 procent av de långtidsarbetslösa lyckas inte Arbetsförmedlingen hitta en seriös anordnare.

anf.101 Patrik Björck (S):

Fru talman! Jag ska först vända mig till arbetsmarknadsutskottets ordförande. Jag har som sagt skrivit denna interpellation efter att ha diskuterat med många arbetslösa, och det är faktiskt ordagrant deras ord som finns med i interpellationen. Det kan man alltid raljera över om man vill från den post som arbetsmarknadsutskottets ordförande har. Arbetsmarknadsutskottets ordförande anser alltså inte att den som drabbas av arbetslöshet i dag möter en tuff situation med en redan stor skara arbetssökande. Arbetsmarknadsutskottets ordförande har en helt annan verklighetsbild och lägger därför naturligtvis inte fram några förslag eftersom hon inte anser att det är en tuff situation. Självklart är det så. Människor drabbas av en obefintlig arbetsmarknadspolitik. Det är vad de berättar för mig. Till arbetsmarknadsministern vill jag säga att människor drabbas av stora ekonomiska svårigheter eftersom a-kassan är så dålig att den inte räcker till de behov som en familjeförsörjare har. Om arbetsmarknadsministern inte är informerad kan jag tala om att 40 procent av dem som har försörjningsstöd i dag har det enbart beroende på att de är arbetslösa. Man får inte försörjningsstöd om man inte har drabbats av stora ekonomiska svårigheter. Det är det som är själva definitionen och grunden. Denna mycket basala kunskap om läget i nationen saknar arbetsmarknadsministern och arbetsmarknadsutskottets ordförande. Det är upprörande, fru talman.

anf.102 Maria Stenberg (S):

Fru talman! Jag har länge fastnat för det uttryck som den nuvarande arbetsmarknadsministern har ärvt från den föregående arbetsmarknadsministern, Littorin. Det är att alla som kan och vill ska jobba. Vad betyder det egentligen för de 70 000 långtidsarbetslösa? Vad betyder det för dem som är på väg att stämpla ur a-kassan? Vad betyder det för dem som är på väg att stöta emot stupstocken i sjukförsäkringen? Alla som kan och vill ska arbeta. Trots det har vi 7 ½ procents arbetslöshet, 70 000 långtidsarbetslösa och nästan 138 000 unga utan jobb. Det låter dock vackert: Alla som kan och vill ska arbeta. Det låter nästan som när utskottets ordförande lite upprört säger att det är oseriöst att säga att man ska trolla fram jobb till alla som är långtidsarbetslösa. Det är minst lika oseriöst att säga att alla som kan och vill ska arbeta när vi har 7 ½ procents arbetslöshet, 70 000 långtidsarbetslösa och 138 000 unga arbetslösa. Debatten lär nog fortsätta - för dem som har ett jobb, för dem som inte har ett jobb, för dem som är långtidsarbetslösa och för de unga som inte kommer in i jobb. Sedan kan man säga att man har importerat en kris från Europa och så vidare, men det handlar också om de människor som faktiskt bor och lever i Sverige i dag. Förklara alltså vad det betyder i verkligheten för de 70 000, för dem som är på väg att stämpla ut eller för dem som har stött emot stupstocken i sjukförsäkringen att alla som kan och vill ska arbeta!

anf.103 Raimo Pärssinen (S):

Fru talman! Jag har sagt det en gång förut i kammaren, och jag säger det en gång till: Gunnar Andrén är förmodligen den siste socialliberalen. Jag fick inte svar på vad det är som är så fantastiskt bra med fas 3. Det var ingen som kommenterade det. Däremot blev jag glad när Elisabeth Svantesson frågade mig om jag ska lova dem jobb i morgon. Ja, det ska jag göra. Ta bara exemplet med alla föreningar som har inskrivna i fas 3 och vårt förslag med föreningsjobben! Det är fantastiskt bra. De får kollektivavtalsenlig lön till 75 procent, och de gör stora insatser i föreningarna. Det är jättebra. De kan konsumera mer, och de känner att de gör ett riktigt jobb. Jag känner en som är inskriven i fas 3 som inte får säga till föräldrarna på skolan att han är vaktmästare, för han är bara inskriven i fas 3. Då är det bättre att ta vårt förslag i utskottet när vi ska behandla det, Elisabeth Svantesson, och se till att vi kan erbjuda dessa människor föreningsjobb till riktiga löner. Vad är det alltså som är bra med fas 3? Ni har möjligheten här. Förmodligen kommer Hillevi Engström i sitt sista inlägg att säga någonting konkret som jag kan förmedla till dem som kommer och hälsar på här i riksdagen i morgon. Att vi sänker bolagsskatten och att det då blir jobb tror jag inte att de tar till sig riktigt. Det är en långsiktig sak. Inte heller detta med att alla ska ha sin egen individuella handledning eller sitt eget program tror jag att de tar till sig så mycket, eller att några av dem eventuellt kan få utbildningsinsatser. Ta chansen! Tala om vad som är bra!

anf.104 Elisabeth Svantesson (M):

Fru talman! Jag vill bara återknyta och poängtera att det faktiskt var Patrik Björcks ord att vi har en obefintlig arbetsmarknadspolitik. Det menar han, och tydligen har han talat med väldigt många som tycker det. Jag tycker fortfarande att det är oseriöst att vara ledamot i arbetsmarknadsutskottet när han vet att vi i bnp-mått räknat kanske har en av OECD:s högsta satsningar på arbetsmarknadspolitik. Sedan kan det tyckas vara för lite, men att det är obefintligt tycker jag inte är riktigt seriöst. Människor kan uppleva det olika, absolut, men nu var det Patrik Björck som sade det. Jag hann inte säga det tidigare, men jag tycker att Maria Stenberg har en poäng när hon lyfter fram rekryteringsproblematik. Det är egentligen någonting vi kan prata väldigt länge om; det är naturligtvis en utmaning att finna matchning på arbetsmarknaden. Om vi ska problematisera lite tror jag att det naturligtvis handlar väldigt mycket om motivation. Jag vet att Socialdemokraterna förespråkar utbildningskontrakt för unga - att mer eller mindre tvinga unga att läsa. Jag tror att vi ska motivera dem att läsa och försöka motivera dem att läsa de utbildningar där de faktiskt kan få jobb. Jag tror att det är viktigt att de utbildningar som efterfrågas av företag finns. Så är det i dag. Det handlar dock just om matchningen, att unga och arbetslösa verkligen söker sig till de utbildningar där jobben finns. Sedan är det precis som arbetsmarknadsministern sade inte så enkelt att motivera den som har varit långtidsarbetslös länge att studera vidare och gå vidare på sin väg. Där måste vi hjälpa. Jag vill snabbt säga att det finns någonting som regeringen införde 2010 som heter kompetensplattformar. Det tror jag är otroligt viktigt. Det är på den lokala och regionala nivån man faktiskt kan jobba med att koppla ihop de utbildningar som finns med de lokala företagen. På lokal nivå vet man nämligen vilka behov som finns. I Örebro län har vi ett fantastiskt sådant arbete med mäklare som är ute på företagen och ser vilken utbildning som behövs just på ditt företag, och så kopplar man ihop och skapar snabba eller längre utbildningar. Det finns fullt av detta runt om i landet. Det finns väldigt goda chanser att fortsätta utbilda sig. Kompetensplattformarna i kombination med att hitta motivation för människor att läsa vidare tror jag är otroligt viktigt både för den som är korttidsarbetslös och för den som är långtidsarbetslös. Möjligheterna finns, fru talman!

anf.105 Jörgen Andersson (M):

Fru talman! Jag tror att vi alla som sitter i denna kammare i dag är överens och har stora sympatier med dem som drabbas arbetslöshet. Jag tror inte att det finns någon motsättning där. Jag tror att vi alla här inne vill göra allt vi kan för att underlätta för dem som drabbas och framför allt vidta åtgärder som faktiskt skapar det där nya arbetstillfället. Då tycker jag dock att det är på sin plats att man är ärlig i debatten och att man faktiskt ser helheten. Det är det som lite är problemet med Socialdemokraternas argumentation, att man isolerar sig ifrån helheten och inte vill ta hela debatten. Det är faktiskt det debatten ska handla om. Det finns inget för eller emot arbetslöshet, utan debatten ska handla om hur vi skapar det nya arbetstillfället. Det är där Socialdemokraterna får sitt stora problem. Patrik Björck och jag fick tidigare i dag lära oss att det finns en bred enighet i forskarkåren om korrelationen mellan a-kasseersättningen och arbetslösheten. Det är klart att de nya arbetstillfällena inte skapas med en socialdemokratisk politik där man riktar insatserna på mer av bidrag och mer av kostnader för företagen. Det är nämligen det vi vill skapa. Vi vill skapa konkurrenskraft och nya arbetstillfällen i Sverige. Det är det som kan hjälpa den arbetslöse. Det är ingen som tjänar på att det blir fler arbetslösa. Jag tycker att vi måste ha en ärlighet i debatten och att vi måste diskutera hela bilden. Annars blir det ingen seriös debatt.

anf.106 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):

Fru talman! Jag tackar för denna interpellationsdebatt. Ja, det är mycket riktigt, Maria Stenberg - alla som kan och vill ska arbeta. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi försöker göra allt vi kan för att människor ska hitta ett arbete utifrån hans eller hennes arbetsförmåga, antingen den är stor eller liten. Då krävs det förstås väldigt mycket insatser. Det här är nämligen ingen lätt match, speciellt inte när företag varslar och säger upp medarbetare. Då är det ännu svårare för dem som är långt ifrån arbetsmarknaden och för dem som har varit arbetslösa i genomsnitt sju åtta år. Det är vad det handlar om för dem som är i sysselsättningsfasen. Vi såg att de hade fått för lite hjälp. Därför har vi utökat möjligheterna för dessa personer att få en relevant arbetsmarknadsutbildning eller praktik. Men i stället för att vara utanför, gömd och glömd är det bättre att vara hos en seriös anordnare och få en meningsfull sysselsättning. I den gruppen personer är det väldigt många som förknippas med en eller flera riskfaktorer och som arbetsgivarna har extra svårigheter att vilja anställa, trots att vi har gjort det väldigt förmånligt. Jag vet inte om Raimo Pärssinen har någon påverkan i lokalpolitiken, men det är väl alldeles utmärkt att alla de som är från Raimo Pärssinens hemkommun blir anställda av kommunen i form av visstidsanställning eller tillsvidareanställning till den låga kostnad som jag tror att kommunen kan bära, det vill säga ett par tre tusen kronor. Så flyttar man de här personerna in i arbete och gemenskap. Alla som vill och kan arbeta ska få göra det. Det är det som regeringens hela satsning i budgeten för 2013 syftar till - att stärka Sverige och bygga Sverige starkt. I stället för att satsa uppemot - jag vet inte vad Socialdemokraterna landar på - 10 miljarder i höjda ersättningar till dem som inte arbetar lägger vi det på en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Det tror jag i grunden gynnar dem som är långtidsarbetslösa betydligt mycket bättre än att få ett par hundralappar mer i månaden för stunden. Vi måste se till att de får ett arbete.