Johnsson, Peter (S) besvaras av
anf.154 Näringsminister Annie Lööf (C):
Fru talman! Peter Johnsson har frågat finansministern vilka direktiv statssekreterare Hans Lindblad hade när han träffade Geely och eventuellt Guy Lofalk i oktober 2011. Interpellationen har överlämnats till mig.
Som framgår av mitt svar på Peter Johnssons skriftliga fråga tidigare i samma ämne träffade dåvarande statssekreteraren i finansdepartementet Hans Lindblad helt riktigt Geely vid nämnda tillfälle. Som jag också nämnde i mitt tidigare svar var Guy Lofalk inte närvarade vid mötet. Det fanns inga särskilda direktiv till Hans Lindblad inför mötet.
anf.155 Peter Johnsson (S):
Fru talman! Tack så mycket för svaret! Jag måste dock tillstå att det var lite tunt att bara svara att en statssekreterare inte hade några direktiv inför ett möte med biltillverkaren Saab. Vad var då meningen med mötet? Mötet hölls en tid när Saabaffären var som mest aktuell, och av någon orsak träffade man inte viktiga aktörer på marknaden.
Enligt den granskning som tv-programmet
Uppdrag granskning
gjort och som sändes den 31 oktober 2012 fanns det en schism mellan dåvarande ägaren Victor Muller och Guy Lofalk. Det var känt sedan tidigare, men det sades också att Finansdepartementet var inblandat, och det var därför jag ställde min interpellation till Finansdepartementet. Jag har ställt både en skriftlig fråga och denna interpellation.
Ser inte näringsministern en röd tråd i detta om vi tänker oss tidigare uttalanden när det gäller Saab, att Saab bara var ett varumärke och att Saab hade gått med underskott i 20 år? Inte tror väl näringsministern att ett bolag som GM i över 20 år skulle ha ägt ett litet bolag långt upp i norr som tillverkade en av världens finaste bilar utan att tjäna pengar? Det säger sig nästan självt att man gjort det.
Det är något lurt med regeringens passivitet i den här affären. I vanliga fall brukar man säga att det ligger en hund begraven, men i det här fallet tror jag att vi har en hel kennel som ligger begraven. Varför tog det så lång tid att komma till skott när det gällde EIB-lånet? Det fanns intressenter, men tiden gick och chansen tynade bort med tiden. Precis som näringsministern sade var Hans Lindblad statssekreterare på Finansdepartementet på den tiden. Han skulle enligt Lars Carlström ha sagt att en eventuell konkurs inte var en stor fråga för regeringen samt att en smäll i Trollhättan var något man kunde hantera. Hans Lindblad har avböjt att kommentera detta i SVT.
Känns det inte som att det är något konstigt med den här affären? Det kanske är som ministern säger i sitt svar att man inte gav några direktiv. Det var kanske det som var utgångspunkten för passivitet vid det mötet, även om jag tvivlar på det.
anf.156 Näringsminister Annie Lööf (C):
Fru talman! Varje borgenär som riskerar att förlora pengar i en konkurs måste kunna ha möten med olika parter för att diskutera situationen och analysera olika handlingsalternativ. Någonting annat är helt orimligt. För regeringen, som även har ansvar för näringslivsklimat, arbetsmarknad med mera, är behovet av kontakter naturligtvis ännu större.
Det var Geely som begärde det aktuella mötet, och staten hade inget skäl att neka Geely detta möte. Tvärtom fanns det goda skäl för regeringen att lyssna på alla berörda parter för att skapa sig en bild över läget och eventuella handlingsalternativ i olika situationer. Som ägare till Volvo PV och därmed en del av det svenska fordonsklustret skulle också Geely beröras av en eventuell konkurs för Saab Automobile.
Beträffande interpellationens fråga, ifall statssekreterare Hans Lindblad inför mötet hade någon särskild instruktion från Anders Borg, är svaret nej. Eftersom jag var ansvarig för Saabfrågan skulle det i så fall ha varit jag som utfärdade eventuella instruktioner och i så fall till min statssekreterare. Inte heller från mig fanns någon sådan särskild instruktion inför mötet.
Slutligen skulle jag vilja säga att under alla de år som Saab var i fokus var det oerhört tufft framför allt för de medarbetare som jobbade på Saab. Det var en otroligt tråkig dag i december 2011 när Saab gick i konkurs, inte minst för de familjer och medarbetare som drabbades av det. Jag kan dock konstatera att många av dem som arbetade på klenoden Saab, som hade sin försörjning därifrån, har nu hittat annan sysselsättning, vilket jag är mycket glad för. Jag kan också konstatera att vi har ett nytt företag som tagit över stora delar av Saabs tidigare verksamhet, och jag önskar dem all lycka.
anf.157 Peter Johnsson (S):
Fru talman! Ja, det är sant att Saab har gått i konkurs och att det i framtiden eventuellt åter kommer att tillverkas Saabbilar i Trollhättan men drivna på annat än fossila bränslen. Det är jag väldigt glad över.
Anledningen till att jag ställer den här interpellationen är att det på något sätt känns som att de intentioner och målsättningar som finns när det gäller fordonsindustrin i Sverige, alltså näringspolitiken, inte har den riktiga viljan. Jag kommer ihåg när Maud Olofsson, Annie Lööfs företrädare, skulle åka till Detroit och ta ledningen för GM i örat eftersom hon inte tyckte att de skötte sig bra.
Några år tidigare hade det varit en kamp för Saabs överlevnad i samband med diskussionerna om Saab skulle tillverkas i Trollhättan eller i Rüsselsheim i Tyskland. Då åkte dåvarande statsminister Göran Persson till Detroit och hade med sig ett paket. I det paketet ingick infrastruktursatsningar, utbildning, forskning med mera. Det visade sig att Saabfabriken var en av Europas modernaste kompletta bilfabriker.
Jag tycker att hanteringen av Saab speglar näringspolitiken beträffande fordonsindustrin; det kanske gäller fler områden, men specifikt gäller det fordonsindustrin. Därför känns det lite konstigt när vi får så olika bilder - jag tänker på den bild som gavs i
Uppdrag granskning
. Jag tror på det som näringsministern säger, men det känns ändå lite konstigt med två så skilda verkligheter. Dessutom har vi den bild som Muller visar upp vad gäller hanteringen av den här frågan.
Näringsministern säger att det fanns direktiv i samband med att man skulle diskutera om Geely skulle ta över Saab.
Uppdrag granskning
säger att också Guy Lofalk var med då, medan ministern nu säger att han inte var det. Hur kommer det sig att ni har så olika bilder av det mötet? Det skulle vara intressant att få veta.
anf.158 Näringsminister Annie Lööf (C):
Fru talman! Som jag både skrivit och sagt tidigare fanns det inga instruktioner vid det aktuella mötet. Guy Lofalk var inte närvarande vid det aktuella mötet. I SVT:s
Uppdrag gransknings
intervju med min statssekreterare Håkan Ekengren blev det en otydlighet om huruvida Lofalk medverkade vid mötet eller inte. Man kan konstatera att min statssekreterare Ekengren i samband med inspelningen fick ett stort antal frågor om Lofalks närvaro och roll vid olika möten. Vid det aktuella mötet med Geely var Håkan Ekengren dock varken ansvarig för frågan eller närvarande. Jag hoppas att mina svar i den här debatten och också tidigare svar till Peter Johnsson har klargjort sakläget. Det sakläget står jag fast vid.
Jag skulle avslutningsvis vilja tala om vikten av aktion från regeringens sida under de år då Saab var i ett krisläge. Vi gjorde mycket för att underlätta för Saab att kunna fortsätta. Vi var aktiva när konkursen var ett faktum genom att tillsammans med regionen i Västra Götaland stimulera näringslivsutveckling, omställning, utbildning för att hjälpa medarbetare att komma vidare efter det ödesdigra beslutet om konkurs.
anf.159 Peter Johnsson (S):
Fru talman! Ja, det stämmer att det gjordes insatser när tåget hade gått, om man säger så. Vi vet att det var jätteproblem. Arbetsförmedlingen var i början bakbunden och kunde inte agera på bred front när det gällde att underlätta för dem som fick lämna sina jobb på Saab. Det är fortfarande mycket hög arbetslöshet i den kommun jag bor i, Trollhättan. Många av dem som jobbade på Saab har delvis fått utbildning och andra insatser, men kringeffekterna när en sådan stor fabrik går i konkurs blir naturligtvis mycket stora. Men som sagt tror jag att jag i framtiden kommer att få en del ytterligare svar på de frågor jag har när det gäller Finansdepartementets agerande och det ansvar som jag tycker att regeringen inte tog.
Det var väldigt konstigt att statsminister Fredrik Reinfeldt inte kunde bemöda sig att åka till Trollhättan och möta arbetarna och tjänstemännen i staden. Men det känns på något sätt som att det finns en röd tråd här. Det senaste uttalandet från statsministern i Davos var att industrierna i Sverige i princip snart är borta. Han sade också: Vi tycker att vi i Sverige ska ha mer låglönejobb.
Som jag sade förut har vi bara ett varumärke. Saab har gått back i 20 år. Jag tror att det visar lite på vilken näringspolitik som bedrivs på Näringsdepartementet.
anf.160 Näringsminister Annie Lööf (C):
Fru talman! Interpellanten avslutade med att tala om en brist på näringspolitik och om att Saab har gått med förlust i 20 år. Det säger i så fall ett och annat även om tidigare regeringars förehavanden.
Låt mig konstatera att fordonsindustrin i Sverige är en nyckelfaktor för svensk industri. Jag vill att Sverige ska fortsätta som en framstående tekniknation och industrination och ligga i framkant vad gäller både miljö- och säkerhetsmässiga aspekter när det gäller fordonsindustrin. Därför för jag samtal med fordonsbranschen. Jag för industrisamtal med Industrirådet, med både IF Metall och arbetsgivarna, för att skapa goda förutsättningar för att bibehålla Sverige som tekniknation och industrination. Kompetensförsörjningen är givetvis väldigt viktig.
Jag vet att Socialdemokraterna hellre hade velat ha en annan lösning för Saab. Man ville att vi med skattepengar skulle bli företagsledare och köpa Saab. Jag tycker inte att det hade varit en ansvarsfull väg. Nu har vi en privat aktör som har tagit över fabriken. Vi kan också se att medarbetare som drabbats av tråkiga uppsägningar på det anrika Saab har hittat annan sysselsättning. Det är jag väldigt glad för. Till syvende och sist handlar det om enskilda människors möjlighet till försörjning och arbete i den region där de bor och verkar. Jag kommer att fortsätta att stimulera innovations- och näringslivsutveckling i Sverige, givetvis också i Västra Götaland, där fordonsindustrin har sitt hjärta.