Omanovic, Jasenko (S) besvaras av
anf.8 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Fru talman! Jasenko Omanovic har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra tillgången till studieplatser inom högskolan för ungdomarna i Ådalen. Bakgrunden är att Mittuniversitetets styrelse har fattat beslut om en överflyttning av verksamhet från Härnösand till Sundsvall.
Inledningsvis vill jag säga att det är varje universitet och högskola som själva beslutar var utbildning och forskning som ges av lärosätet ska bedrivas. Respektive lärosäte ansvarar vidare för att utbildning och forskning bedrivs med hög kvalitet och att de tillgängliga resurserna används effektivt. Mot bakgrund av lärosätenas självständighet bör jag inte lägga mig i hur Mittuniversitetet organiserar sin verksamhet.
Jag vill ändå, mot bakgrund av interpellantens beskrivning, peka på några av de faktorer som rektorn för Mittuniversitetet själv har angivit ligger till grund för beslutet om överflyttning av verksamhet från Härnösand till Sundsvall.
Motivet till förändringen har varit att garantera Mittuniversitetets långsiktiga förutsättningar vad gäller hög kvalitet och attraktivitet. I detta har bland annat lärarutbildningens utveckling varit primär.
Andra faktorer har varit behovet av att stärka såväl lärarutbildningen som utbildningarna inom humaniora som i dag ges i Härnösand genom att skapa större möjligheter och miljöer till samverkan med andra ämnen som i dag finns på de andra orterna, främst Sundsvall.
Ytterligare en faktor har varit att antalet studenter som sökt sig till och som studerar vid campus Härnösand är få och att antalet har minskat de senaste åren.
Beslutet har alltså inte, som Jasenko Omanovic framställer det, haft sin grund i besparingar i första hand utan syftat till stärkt kvalitet och ökad attraktivitet.
För att möta framtidens utmaningar är det viktigt att såväl Mittuniversitetet som övriga lärosäten bygger upp en verksamhet som ger långsiktiga förutsättningar för hög kvalitet och som samtidigt kan möta studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
anf.9 Jasenko Omanovic (S):
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Jag vill börja med att beskriva en situation. Ministern pekar på att det var universitetsstyrelsen som fattade beslutet. År 2009 kom det en proposition, och 2010 fattade riksdagen beslut om att förändra delegationsordningen för universitet, där de mer fullt ut får ansvara för den interna organisationen.
Vi socialdemokrater röstade emot, inte därför att vi tycker att de på universiteten inte ska få bestämma hur de ska bedriva utbildningen, utan det handlade om att just sådana situationer som har uppstått nu, när man flyttar ansvaret till universiteten och sedan säger: Vi drar in pengar.
Utbildningsministern har dragit in 20 000 platser på två år. Det innebär 50 miljoner kronor för det lilla Mittuniversitetet, som inte är så stort. Det finns större universitet som inte behöver spara, så den fördelning som har gjorts innebär att man inte tycker om de mindre universiteten. Man tycker inte att det ska finnas närhet till högskoleutbildning för till exempel ungdomar från Ådalen. Då handlar det förstås inte om att alla ska söka sig till den utbildning som finns i Härnösand, utan det handlar om närheten till ett universitet. Om man bor i till exempel Kiruna är det närheten till Luleå universitet som är avgörande för att kunna söka sig vidare till högskoleutbildning. Det handlar om närheten till en utbildning.
Här har man tyvärr beslutat att en 170-årig tradition av att utbilda lärare ska klappa igen och flytta från Härnösand. Det är något som ministern i högsta grad ansvarar för genom att minska resurserna till universiteten, för att inte prata om högskolorna, som har ännu mindre värde i den politik som utbildningsministern bedriver.
Ministern säger: Nu har en universitetsstyrelse fattat beslut. Men fyra var oeniga där, och ministern borde inte, fru talman, gömma sig bakom det beslutet utan faktiskt gå fram och säga: Jag har lagt fram den här besparingen på universitetet och kan förklara varför jag har gjort det. Men det gör inte ministern, utan han säger att det är en styrelse som har fattat beslut. Att han har ålagt styrelsen att spara 50 miljoner kronor årligen får vi inte höra i debatten.
Det är 50 miljoner kronor varje år. Därför gör man den här förändringen. Tyvärr, fru talman, är Mittuniversitetet långt ifrån ensamt. Man kan räkna upp hur många högskolor som helst och ett antal universitet som har samma problem med de besparingar som ministern kräver.
anf.10 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Fru talman! Beslutet är fattat av Mittuniversitetets styrelse. Jag tycker att vi ska ha respekt för de argument som styrelsen har anfört. Det är inte de argument som interpellanten för fram, utan det handlar om kvaliteten i utbildningen.
Däremot vill jag säga att det finns beslut i denna kammare som sannolikt har bidragit till denna nedläggning. Ett sådant beslut är hur lärarutbildning bör bedrivas och organiseras. Denna riksdag har på mitt förslag ansett att vi inte längre ska ha särskilda lärarhögskolor som bara sysslar med pedagogik och är frånkopplade från ämnesundervisningen. Om man ska bli mattelärare på gymnasiet ska man läsa både matte och pedagogik. Det ska integreras. Men om undervisningen i matte bedrivs på en viss högskoleort och i pedagogik på en annan högskoleort är det mycket svårare att integrera. Riksdagen har fattat beslut om den förändringen, att det bör integreras och giftas ihop, ämnena och pedagogiken.
Jag förstår, på Mittuniversitetets styrelse, att detta har varit ett av argumenten. Det är för att höja kvaliteten i svensk lärarutbildning, som har varit och fortfarande är alldeles för låg. Ämnen och pedagogik ska integreras. Det har varit ett viktigt skäl för Mittuniversitetets styrelse att göra den här omorganisationen, där ämnesundervisningen i hög grad ligger i Sundsvall och där pedagogiken ligger i Härnösand - av historiska skäl, som interpellanten påstod.
Det är ingen som har tvingat dem att fatta detta beslut. Det hade gått att bibehålla undervisningen i Härnösand, om man hade önskat det. Men man har önskat att göra denna sammanslagning. Jag tycker inte att riksdag och regering ska överpröva det beslutet.
Sedan ska man komma ihåg att en mycket stor del av undervisningen på några högskoleorter i Sverige bedrivs som distansundervisningen. Härnösand är en sådan ort. Men själva poängen med distansundervisningen är ju att man inte är närvarande, inte är på plats. Man kan lika gärna vara uppkopplad mot något lärosäte som ligger ganska långt bort. Det är ju hela idén med distansundervisning. Att en stor distansundervisningsverksamhet skulle motivera att verksamheten ska ligga på en viss geografisk plats är svårt att förstå. Hela idén med distansundervisning är ju att den geografiska platsen inte har någon betydelse.
Inte heller det argumentet gissar jag att styrelsen för Mittuniversitetet har funnit vara centralt i sammanhanget, att skolan måste ligga just i Härnösand. Men det är som sagt styrelsen för Mittuniversitetet som själv har fattat detta beslut.
Jag förstår naturligtvis synpunkterna från Härnösands kommun, från orten och de människor som verkar där, att de tycker att detta är trist. Det har jag stor förståelse för. Men det ändrar inte grundprincipen att universitetsledningar i Sverige har ansvar för att utveckla universitetet mot det sätt som de anser ger bästa möjliga kvalitet i utbildningen. Det ansvaret tänker jag inte ta ifrån Mittuniversitetets styrelse eller någon annan universitetsstyrelse i Sverige.
anf.11 Jasenko Omanovic (S):
Fru talman! Jag måste återkomma till vad Björklunds högskolepolitik handlar om. En av de senaste rapporterna från Högskoleverket visar att Sverige med Björklunds politik kommer att hamna i en situation där länder som Slovakien och Polen kommer att ha fler högskoleutbildade än vad Sverige kommer att ha. Sverige kommer att hamna på en nivå som är lägre än genomsnittet i OECD.
Det är Björklunds politik. Det är de ungdomar som nu sitter på läktaren som inte får plats på dagens universitet. Det är vad det handlar om i grunden. Där blir Härnösand och Mittuniversitetet något slags lex Björklund-exempel på hur politiken bedrivs. Det är vad det handlar om.
Vi kommer på två år att minska många platser när vi, fru talman, har 415 000 arbetslösa, och när de som är födda 1994, en ganska stor ålderskull, kommer ut och ska in på universiteten. Då får vi 20 000 färre universitetsplatser. Vad ska Sverige konkurrera med när vi om något år blir omkörda av Slovakien, Polen och andra EU-länder? Vad ska vi konkurrera med då? Vad tycker utbildningsministern att vi ska konkurrera med? Det är frågan.
Det är inte underligt att före detta statsminister Göran Persson agerar mot det här beslutet, att före detta statsminister Thorbjörn Fälldin lämnar tillbaka sin doktorshatt och att författare Bodil Malmsten lämnar tillbaka sin doktorshatt. Det handlar inte enbart om Härnösand. Visst handlar det om Härnösand - men inte enbart, utan om den politik som utbildningsministern bedriver.
Det kommer så småningom att visa sig att både Slovakien och Polen kör om oss beträffande utbildningsnivå och det antal högskoleutbildade som vi kommer att ha. Det tycker jag är trist. Jag tycker att det är trist att Sverige ska hamna i en sådan situation bara därför att utbildningsministern har en idé om hur man bedriver högskoleutbildning.
Det är verkligen trist, fru talman.
Därför blir Härnösand ett exempel på hur politiken bedrivs på ett helt felaktigt sätt. När vi har 150 000 arbetslösa ungdomar, och när vi har stora årskullar som kommer ut från skolan och ska in i vuxenlivet fattar utbildningsministern beslut om att man ska spara in på antalet högskoleplatser. Nu ska man dra ned, nu ska inte möjligheten finnas i lika stora omfattning i hela landet, utan nu koncentrerar man utbildningen till de stora lärosätena. Det gäller inte bara detta, utan det gäller även forskningen. Där missgynnas de mindre universiteten.
Detta är alltså en genomtänkt politik. Men ministern säger här i talarstolen att det är styrelsen som har fattat beslut. Det är mycket lätt att gömma sig bakom en styrelse. Den är dessutom oenig. Det var tidigare mycket lätt för ministrar att gömma sig bakom andra yrkesgrupper.
anf.12 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Fru talman! Det var mycket statistiktricksande i interpellantens anförande nu.
Jag ska börja med att säga något om det ideologiska. Det finns en skillnad. När interpellanten nu nämner Göran Persson och doktorshattar i samma mening vill jag säga att det finns en skillnad mellan socialdemokrater och en borgerlig regering om hur den akademiska världen ska styras. Göran Persson fick sin doktorshatt för att han gick emot Universitetskanslersämbetets rekommendationer och utnämnde en regional högskola till universitet, trots att den inte höll tillräckligt hög kvalitet.
Vi har uppfattningen att det är den akademiska ledningen i Universitetskanslersämbetet och på lärosätena som avgör hur kvalitet ska uppnås. Det är inte jag som ska göra det. Samhället ska sätta upp kvalitetsnormer och kvalitetsribbor. Men om man på den ena eller andra orten når dit är inte ett politiskt beslut. Det är ett beslut som ska fattas av rektorer och universitetskanslern på rena akademiska bedömningar och inte av regionalpolitiska skäl.
Det finns en skillnad, och det var bra att interpellanten nämnde Göran Persson och doktorshatten. Skillnaderna blir så tydliga när det gäller hur det ska styras.
Sverige har fler studenter i högskolan 2013 och 2014 än 2006. Det lät på Jasenko Omanovic som att det har skurits ned sedan Socialdemokraterna styrde. Vi har fler studenter i högskolan i år än 2006. Vi har fler studenter nästa år i högskolan än 2006. Finns det något som helst historiskt belägg för att Socialdemokraterna står för många platser när de styr och att vi står för få? Vi har aldrig haft så många studenter i svensk högskola som under de senaste åren.
Det är riktigt att antalet nu kommer att minska något. Det beror på ett par faktorer. Den ena är att vi drar in 10 000 platser för utomeuropeiska studenter som vi tidigare finansierade. Det var gratis för dem. Dessa platser dras in, och de får nu betala. Platserna finns delvis kvar, men de finansieras inte längre av riksdagen. Det är alltså 10 000 av de 20 000. Jag vill understryka att riksdagen är överens om det.
De andra 10 000 platserna är den tillfälliga satsning som gjordes under den djupaste finanskrisen 2008 när vi såg framför oss att lågkonjunkturen skulle innebära en arbetslöshet på uppemot 12-13 procent. Då tillförde vi 10 000 extra platser under ett par år. De har nu dragits tillbaka eftersom det inte blev en så hög arbetslöshet.
Trots det har vi ungefär 300 000 studenter, och vi har fler platser och studenter i högskolan än vi hade när Socialdemokraterna lämnade ifrån sig högskoleansvaret 2006.
Interpellanten säger att stora ålderskullar går ut. Sanningen är att det är precis tvärtom. Nu minskar ålderskullarna drastiskt. Det är det som många av lärosätena vet. Det är därför som det nu är reportage på tv rätt ofta, där jag ofta får medverka och bli intervjuad, om att gymnasiet i Sverige har överkapacitet. Det hade man inte för några år sedan, men det har man nu. Det beror inte på att gymnasiet har vuxit kraftigt, utan det beror på att ungdomskullarna minskar drastiskt just nu. Kommun efter kommun måste dra ned på gymnasieutbildningar och ibland lägga ned gymnasieskolor. Inte heller fristående gymnasieskolor kan fortsätta därför att kullarna minskar. Nu börjar de minska även i högskolan. Det beror på att det föddes färre ungar i slutet av 90-talet än i början av 90-talet. Det handlar om demografin. Det är inte alls så att det är större ungdomskullar än någonsin. Det är mindre ungdomskullar än någonsin som kommer ut de närmaste åren.
Detta kommer att innebära en stor övertalighet av platser i svensk högskola. Problemet om något eller några år kommer inte att vara att platserna inte räcker till. Problemet kommer att vara att massor med högskolor har mängder av tomma platser. Det går mycket snabbt nu. Precis det problem som gymnasiet har finns snart i högskolan.
anf.13 Jasenko Omanovic (S):
Fru talman! Jag sade mycket tydligt att den största årskullen av 90-talisterna som är kvar att komma ut i vuxenlivet är de som är födda 1994. När denna grupp kommer ut har vi en ungdomsarbetslöshet på 150 000 personer. Då säger utbildningsministern att arbetslösheten inte blev så hög som vi trodde att den skulle bli.
Men hur många arbetslösa ungdomar behövs för att ni ska anse att arbetslösheten är hög? Hur många unga behöver gå arbetslösa för att ni ska förstå att arbetslösheten är hög? Det är obegripligt att en minister, vice statsministern, kan säga någonting sådant i talarstolen här i riksdagen.
När det gäller doktorshattar har jag inte nämnt Göran Persson i sammanhanget med doktorshattar. Jag har nämnt bland andra Thorbjörn Fälldin. Ministern har fått tillbaka ett par doktorshattar. Frågan är hur många doktorshattar som han hinner få tillbaka innan han lämnar sin post.
(Applåder)
Frågan är vad ministern ska göra efter detta. En second hand-affär med doktorshattar skulle kanske vara bra. Att ministern i riksdagens talarstol säger att arbetslösheten inte är hög när vi har drygt 150 000 ungdomar som går arbetslösa dag efter dag - det är inte tillräckligt många för ministern - är en skandal.
anf.14 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Fru talman! Interpellanten kommer inte att kunna ersätta stringens i argumentationen med ett demagogiskt tonläge. Det kommer inte att fungera i längden.
Alla kommer in på högskolan i dag. Alla kommer inte in på sina förstahandsval. Det har de aldrig gjort. Men alla kommer in. Det finns ingen platsbrist. Alla kommer in på högskolan, men alla kommer inte in på det som de vill allra mest. Men så har det aldrig varit.
Vi har fler studenter i högskolan 2013 än vi hade 2006 när interpellantens parti styrde. Alla prognoser visar att vi har fler studenter nästa år än vi hade 2006 när interpellantens parti styrde.
Att antalet högskoleplatser liksom antalet vuxenutbildningsplatser byggs ut tillfälligt när man ser framför sig en mycket djup lågkonjunktur är inget ovanligt. Det har alla regeringar alltid gjort. Vi tillförde 10 000 extra högskoleplatser 2008. Tillfälliga platser är just tillfälliga. När den djupaste krisen är över dras de in, och det är det som har skett.
Vi har fortsatt en stor ungdomsarbetslöshet i Sverige, dock inte så stor som prognostiserades. Alla som söker kommer in. Det är väl ändå det centrala? Det tycker jag för min del.
Det är möjligt att en annan regering kommer att göra på ett annat sätt och att det inte längre kommer att vara akademiska kriterier som ska styra vilka lärosäten som ska finnas och att man delar ut doktorshattar till politiker som ska tala om vilka högskolor som ska vara universitet trots att universitetskanslern inte anser att kvaliteten uppfylls. Det är möjligt att detta kommer tillbaka någon gång med en annan regering. Men med mig som utbildningsminister är det akademisk kvalitet som avgör vilka högskolor som ska finnas i Sverige. Detta vill jag än en gång understryka.