Samhällsservice i glesbygdskommuner

Stenberg, Maria (S) besvaras av

anf.37 Statsrådet Peter Norman (M):

Fru talman! Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att även små glesbygdskommuner som Arjeplog och Arvidsjaur ska kunna upprätthålla en god samhällsservice till sina medborgare. Fredrik Lundh Sammeli har frågat civil- och bostadsministern vad han ser för utmaningar framöver när det gäller våra mindre kommuner och på vilka sätt han tänker underlätta och stimulera en samverkan för dessa kommuner. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara även på den senare interpellationen. Jag är väl medveten om de utmaningar som våra små glesbygdskommuner står inför. Det handlar inte bara om de ekonomiska förutsättningarna utan även om personal- och kompetensförsörjning, dessutom ofta i kombination med olika demografiska utmaningar som utflyttning och en ökande andel äldre. Det är väsentligt att även små glesbygdskommuner kan upprätthålla en god samhällsservice till sina medborgare. I Sverige har vi därför ett system för kommunalekonomisk utjämning, vars syfte är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting i landet. Detta är för att de ska kunna tillhandahålla sina invånare en likvärdig service oberoende av invånarnas beskattningsbara inkomster och strukturella kostnader. Dels görs en utjämning för skillnader i skattekraft, dels en utjämning av kostnadsskillnader som beror på skillnader i åldersstruktur samt sociala och geografiska förhållanden. Dessutom kompenseras kommuner med en minskande befolkning samt om det i förhållande till riksgenomsnittet skett en kraftig minskning i kommunen av antalet grundskole- och gymnasieskoleelever. Därutöver får vissa kommuner, främst glesbygdskommuner, ett särskilt strukturbidrag. Förändringar i systemet för kommunalekonomisk utjämning avses att göras från och med den 1 januari 2014. Statskontoret har regeringens uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Ett sätt för kommunerna att själva hantera de utmaningar de står inför är att samverka. Den parlamentariskt sammansatta kommittén för förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt har nyligen utrett möjligheterna att underlätta kommunal samverkan. Kommittén har inte lämnat några förslag om ytterligare samverkansformer utan anser i stället att det snarare är önskvärt med förenkling av existerande samverkansformer. Kommitténs betänkande och förslag har remitterats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa detta arbete.

anf.38 Maria Stenberg (S):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och ser fram emot debatten, som handlar om glesbygdskommunernas framtida utmaning. Ibland känns det nämligen, om jag ska vara riktigt ärlig, som att storstadsperspektivet är allena rådande i regeringens politik i dag. I statsrådets svar kan jag inte se något svar på de egentliga frågor jag ställde, utan statsrådet svarade att skatteutjämningssystemet ska sköta allting - när glesbygdskommunernas utmaning är mycket större än funktionssättet på skatteutjämningsförslaget. Det är klart att det blir skillnad. Jag bor i Arjeplog. Vad är då Arjeplog? Ja, Arjeplog är en kommun som är lika stor som Blekinge och Skåne tillsammans till ytan. Det är alltså ett otroligt landområde med ett antal byar och människor som inte bara bor i tätorten. Vi har jättevacker natur. Vi ligger mittemellan Bottenvikens kust och Atlantkusten i Norge. För att sätta lite perspektiv på vad glesbygd i Sverige egentligen är kan jag konstatera att jag har 10 mil till närmaste flygplats och 16 mil till den ort där jag kan kliva på ett tåg som tar mig hit till riksdagen om jag ska åka tåg. Därför blir frågan om kommunikationer i alla dess former en otroligt viktig fråga för glesbygdskommuner. Jag är fullt medveten om att kommunikationer är jätteviktiga för både glesbygden och storstaden, men för glesbygden innebär taskiga kommunikationsmöjligheter att vi blir väldigt isolerade. När man pratar om samverkan mellan kommuner och om glesbygden tycker jag att man ska vara medveten om hur det ser ut i min hemkommun, som är lika stor som Skåne och Blekinge tillsammans. Närmaste tätort eller annan kommun som vi skulle kunna samarbeta med ligger ungefär nio mil bort. Avstånden i en glesbygdskommun är rätt väsentliga. Som jag skriver i min interpellation är vi också en mycket liten befolkning. När man gjorde avräkningen till årsskiftet 2012 var vi 3 054 invånare i min jättestora kommun. Det innebär att våra utmaningar ser helt annorlunda ut. Det politiska svaret på glesbygdskommunernas utmaning är inte endast skatteutjämningssystemet, utan det handlar i mångt och mycket om att ska vi till exempel kunna skapa arbetstillfällen inom det privata näringslivet är kommunikationer en jätteviktig fråga. Mobiltelefoni, som är mycket debatterat, är också en sådan sak. Jag tror att det är bostadsbrist i nästan alla kommuner i Sverige. Det blir mycket prekärt när man inser att det nästan inte finns någon bostadspolitik. Det byggs inga lägenheter i storstäderna, och det byggs inte heller några bostäder i glesbygden eftersom den kommunala ekonomin inte tillåter att man bygger bostäder. Svaret på min interpellation är inte endast hur skatteutjämningssystemet fungerar, utan det handlar om en stor sammanslagning av olika politikområden. Och jag tycker faktiskt inte att statsrådet ger något egentligt svar på detta. Det handlar också om personalförsörjningen inom vård och omsorg eftersom vi inte bara har ett vikande befolkningsunderlag utan också en åldrande befolkning och om ett generationsskifte som ska ske inom vård och omsorg. Det är en jättestor utmaning. Därför kvarstår min grundfråga: Vilken politik har den borgerliga regeringen för de riktigt glesa områdena i Sverige? Sverige är ett jättelångt land, och min specifika fråga handlar om glesbygden och dess utmaningar.

anf.39 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret även om det inte är ett så omfattande svar på området som min interpellation avser. Det handlade framför allt om vilka utmaningar statsrådet själv ser för våra mindre kommuner och på vilket sätt han tänker underlätta och stimulera en samverkan för dessa kommuner. Maria Stenberg tog upp att utmaningarna för våra små kommuner är omfattande. Befolkningen minskar, samhällskraven ökar, de har större pensionsåtaganden än andra kommuner, skolan ställs inför nya utmaningar och behovet av vård och omsorg ökar. Och områden som it, administration och stöd ställer också helt nya krav. Hittills har många av våra mindre kommuner i landet och i mitt eget län, Norrbotten, klarat sina åtaganden dels genom att ta egna ambitiösa initiativ, dels genom stöd från det kommunala skatteutjämningssystemet och särskilda insatser från staten. Det är uppenbart att det behövs både fördjupade analyser och förslag på åtgärder för att hantera de problem som ökar i våra kommuner. Det kommer också att vara fler kommuner som har en minskande befolkning under de kommande åren. Utan dessa åtgärder från regeringen och staten kommer inte alla kommuner i landet att kunna erbjuda sina invånare en likvärdig service. Det kommunala skatteutjämningssystemet är en viktig del. En utökad samverkan är en annan. Det är bra att Kommittén för förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt är klar, som statsrådet skriver och säger i sitt svar. Den tar upp mycket viktiga punkter som samverkansformer, demokratiska konsekvenser och upphandlingsrättsliga aspekter. Men ärligt talat: För många av våra minsta kommuner i landet handlar det inte om vilja eller modeller. Det handlar om resurser. Fru talman! I syfte att främja samverkan mellan kommuner och landsting med en befolkningsminskning införde vi socialdemokrater, när vi hade makten, ett samverkansbidrag mellan åren 2002 och 2004. Då var samverkansprojekten främst inriktade på vård, omsorg och utbildning och även på funktionella områden som räddningstjänst och bibliotek. Den satsningen följde vi upp de kommande åren med mer medel för att stödja och underlätta kommunala initiativ för fördjupad samverkan och förstudier om sammanläggning av kommuner. De utmaningar vi såg i början av 2000-talet kvarstår och har dessutom ökat i många fall. Det är en fråga om överlevnad för väldigt många kommuner, men det är också en fråga om rättvisa. Jag skulle önska ett tydligt besked om att regeringen ser de här utmaningarna, tar dem på allvar och har tänkt komma tillbaka till riksdagen med konkreta förslag på modeller, samverkansbidrag eller stöd som möjliggör och underlättar denna samverkan. Det var min fråga i interpellationen, och utifrån statsrådets svar är det också intressant att höra när vi får se skarpa förslag på riksdagens bord utifrån kommitténs arbete.

anf.40 Statsrådet Peter Norman (M):

Fru talman! Tack för interpellationerna! Jag tycker att de är viktiga. Det är bra att detta diskuteras både här och på andra ställen. Låt mig säga någonting om några områden som inte är specifikt mina i regeringen men som ändå berörs i interpellationerna även om de inte berör mig som statsråd. Låt mig börja med frågan om tillgänglighet när det gäller telefoni och bredbandstjänster. Jag tror att dessa är absolut viktigast för folk i glesbygden. Jag är väl medveten om att det finns problem som vi ska försöka avhjälpa, men man måste ha klart för sig att den ambitionsnivå och den service som vi har i glesbygden i Sverige vida överstiger den som finns i princip i varje annat land i Europa och i vårt närområde. Jag tycker att ambitionen är bra. Det finns säkert vita fläckar som ska täckas, och detta är i första hand en fråga för it-ministern. Andra områden som jag tycker är viktiga är förstås de som delvis hanterades i innevarande års budget som lades fram hösten 2012, det vill säga en infrastruktursatsning som överstiger alla tidigare satsningar som någon regering någonsin har lagt fram i Sverige. Jag hoppas att det i första hand kommer glesbygden till del. Vi har även en forskningsproposition som förhoppningsvis även kommer glesbygden till del. Låt mig säga något om en undersökning från Eurostat som kom för ett tag sedan. Där diskuterade man regional bnp. Där mäter man bnp i olika regioner i Sverige och i andra länder. Man har 100 som snitt i Europa. Det visade sig att Stockholmsområdet ligger på 168, det vill säga mycket högt och högst av de regioner i Sverige som man mäter, men näst högst av de regioner som man mäter i Sverige kom faktiskt övre Norrland och som nummer tre mellersta Norrland. Det är ett tecken på att det har hänt någonting i Norrland. Ett av mina absoluta favoritföretag i den statliga portföljen är LKAB. Jag har varit där sju gånger på två och ett halvt år. Det händer väldigt mycket både i Malmberget och i Kiruna och förhoppningsvis även i Pajala. Jag gjorde ett kommunbesök i Bjurholms kommun, och nästa dag var jag i Umeå kommun. Jag tror att Bjurholms kommun har 2 200 invånare. Där känner kommunalrådet igen var enda en och hälsar på dem på gatan, till skillnad från hur det i Umeå. Här hade de hittat intressanta samverkansformer på egen hand, till exempel när det gäller upphandling, vilket jag tycker är väldigt roligt. De hjälps åt eller har avtal som gör att de kan hjälpa varandra. Men det ser naturligtvis olika ut i olika kommuner. Låt mig säga att ett stort antal av de problem som ni tar upp, till exempel minskat befolkningsunderlag, ska man försöka reda ut genom det kommunala utjämningssystemet. Men utöver detta tycker jag att det är viktigt att föra fram en satsning på forskning, framför allt för gruvindustrin. Regeringen har också numera en gruvplan för hur man avser att utnyttja gruvnäringen i hela Sverige. Dessutom har vi infrastrukturpropositionen. Förutom det kommunala utjämningssystemet finns det andra områden där regeringen har lagt fram och kommer att lägga fram förslag på ytterligare åtgärder, inte minst på andra regeringsmedlemmars område.

anf.41 Maria Stenberg (S):

Fru talman! Av mitt förra inlägg kan man nästan tro att vi som bor i glesbygden lägger oss ned och dör, men det är inte riktigt så. Att bo i glesbygden i dag tror jag innebär att man skapar ett väldigt företagsamt samhällsklimat, för vi kan aldrig ta någonting för givet. Vi kan aldrig konsumera aktiviteter, utan om man tycker att en aktivitet saknas eller att det saknas en affärsidé får man själv starta det. Tycker man att man behöver ha en förening som hanterar Zumba får man starta hela föreningen och också driva den själv. Jag tror att hela miljön i glesbygden skapar företagsamhet. Men det är klart att det blir bekymmer när befolkningen minskar. Och det är så som statsrådet säger, att det borde skatteutjämningssystemet kompensera. Det finns ju ett skatteutjämningssystem som en kommitté har arbetat fram. Det blir för mig som glesbygdsbo lite obegripligt att när det äntligen värker fram ett förslag från regeringens håll, som handlar om att man ska tillföra en miljard till systemet, att det ur mitt perspektiv inte tillfaller de små glesbygdskommunerna som skulle behöva ha ett tillskott i systemet. Jag har tittat i Regionfakta som visade att i min hemkommun Arjeplog föddes det elva barn förra året. Det blir en otrolig utmaning för ett kommunfullmäktige att planera en utbildning, en skolgång, när en årskull består av elva barn. Jag tror nog att kommunstyrelserna runt om i glesbygden har gjort allt. Min kommunstyrelse och mitt kommunfullmäktige har provat allt. De skär i den kommunala budgetramen med någonstans mellan 6 och 10 procent årligen, och det är klart att det påverkar samhällsservicen. Det påverkar också samhällsservicen när de statliga myndigheterna tillåts att dra sig undan från glesbygden, när Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och så vidare flyttar och när många kommunfullmäktige i glesbygdskommuner också tvingas att lägga ned skolor. Det blir en ond spiral. Trots att vi i till exempel min hemkommun är världsledande när det gäller testning av fordon i arktiskt klimat hjälper det inte. Det hjälper inte att vi under de värsta vintermånaderna har 2 500-3 000 utländska ingenjörer i kommunen, därför att den kommunala grundläggande servicen bygger på att människor bor och lever i en kommun och betalar sin skatt där. Det är inte helt lätt att förstå sig på skatteutjämningssystemet. Det finns en del i skatteutjämningssystemet som kompenserar när befolkningen minskar, men i min hemkommun minskar befolkningen dramatiskt årligen. Jag såg att Framtidskommissionen har lagt fram sin senaste rapport och där konstaterar att det inte bara är Arjeplog och Arvidsjaur som tappar i befolkning. Av Sveriges kommuner tappade 141 kommuner i befolkning 2011, och det är en otrolig utmaning. Därför ställs det i perspektivet att ett litet kommunfullmäktige i en liten glesbygdskommun är otroligt beroende av att det finns en statlig politik på bostadspolitikens, infrastrukturens, socialpolitikens och alla politikområden. Därför känns det väldigt mycket, tyvärr, som att den borgerliga regeringen är väldigt storstadsfixerad. Mycket av politiken går ut på att kratta för det som händer i storstäderna, medan man inte vänder blicken ut mot landet och klart och tydligt säger att hela landet ska leva och därmed också har en politik för det.

anf.42 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Samarbetet mellan kommuner runt om i landet har ökat under de gångna åren. Men mycket mer behöver göras, inte minst för att stödja våra mindre kommuner likt Arvidsjaur och Arjeplog. Jag läste någonstans att drygt 80 procent av kommuncheferna anser att det kommunala samarbetet behöver byggas ut och utökas. Och statsrådet måste ju ha ställt sig frågan flera gånger: Vad kan jag och regeringen göra för att på kort sikt underlätta för våra kommuner att rusta sig inför framtiden? Det blir spännande att här få höra svaret, för det är där fokus behöver ligga: Vad kan regeringen och staten göra för att stödja våra kommuner i det som de är mitt uppe i. Det räcker inte med att snacka samverkansformer. Det behövs också ekonomiska stimulanser i form av något samverkansbidrag. Vårt arbete som socialdemokrater med att stimulera och underlätta samverkan utvärderades av Statskontoret. De kunde konstatera att bidraget för vissa kommuner och landsting var en förutsättning för att sätta i gång projekt, medan det för andra hade inneburit att projekten kunde tidigareläggas eller att man kunde ha en betydligt högre ambitionsnivå i samverkansarbetet. Bidragen stimulerade nytänkande och gjorde också skillnad. Det jag är rädd för är att vi just nu missar väldigt många av dessa möjligheter, att samverkansmodeller, samverkansprojekt och idéer aldrig ser dagens ljus. Man har inte musklerna och resurserna att parallellt med det man är mitt uppe i som kommun också våga omfamna det som kanske är morgondagens lösningar. Där har vi ett gemensamt ansvar om vi tycker att Sverige ska vara ett land där vi kan välja att leva över hela ytan. Fördelarna med samverkan är inte svåra att räkna upp, och dessa har statsrådet också varit inne på. Om man bara tittar på administrativa tjänster handlar det om att kunna samordna lönehantering, ekonomihantering, it och rekrytering och därmed säkerställa både effektivitet och kvalitet men också säkerställa att vi använder varje skattekrona på bästa sätt. Det frigör också utrymme till att göra viktiga satsningar på vård, skola och omsorg. Att varken stimulera en samverkan mellan kommunerna eller att underlätta för våra mindre kommuner genom ett samverkansbidrag innebär att de mindre kommunernas svårighet att upprätthålla en bra välfärd kommer att öka mer och mer. Därför är det intressant att höra om statsrådet är beredd att överväga att återkomma till riksdagen med förslag om samverkansbidrag riktade mot våra mindre kommuner. Och när kan vi få se förslag på riksdagens bord utifrån den kommitté som statsrådet hänvisar till i sitt svar?

anf.43 Statsrådet Peter Norman (M):

Fru talman! Låt mig börja med att försöka svara på Fredrik Lundh Sammelis fråga om samverkansformerna. Som jag sade i mitt interpellationssvar har vi haft en kommitté som handlar om att förstärka den kommunala demokratins funktionssätt. Betänkandet är utskickat, remisstiden har gått ut och det bereds för närvarande i Regeringskansliet. Jag är naturligtvis intresserad av att komma tillbaka och diskutera med Fredrik Lundh Sammeli och alla andra när vi har arbetat klart med kommitténs betänkande. Det är inte klart än i Regeringskansliet. Låt oss ta en sådan diskussion när vi har tröskat igenom det hela och kommer med eventuella förslag. Jag kan inte säga mycket mer än så. Jag kan heller inte i dag säga exakt när det kommer att ske, men naturligtvis ska det ske så skyndsamt som möjligt. När det gäller frågan om eventuella kommunsammanslagningar tycker jag att sådana alltid bör ske på lokala initiativ. Enligt min uppfattning ska man inte från centralt håll ta initiativ till det. Man kan också diskutera värdet av att två kommuner med ungefär samma typer av problem slås ihop, om det blir bättre eller sämre. Det finns ett antal studier som visar på att det knappast är en framgångsrik väg att gå. Däremot ska man inte utesluta att det är en bra väg att gå. Men jag tror som sagt att detta måste komma från den lokala nivån och lokala initiativ. Låt mig till detta säga att jag tror att inte minst i glesbygden är det viktigt med fler arbetade timmar för att kunna upprätthålla den välfärd som vi har vant oss vid. Vi måste göra ett stort antal saker. En är att få människor att jobba lite längre upp i åren, och en annan är att få in ungdomar snabbare på arbetsmarknaden. Men jag tror att det är svårt att undvika att försöka göra skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta större än vad den är i dag. Vi måste genom aktiv politik försöka se till att ungdomar får fäste på arbetsmarknaden tidigare än de får i dag. Regeringens politik för detta är att halvera arbetsgivaravgiften för ungdomar. Er politik är att fördubbla den. Jag tror inte att ungdomar och företag i glesbygden känner tillförsikt om de får beskedet att ni tänker fördubbla arbetsgivaravgiften för ungdomar. Vår politik förs på centralt håll och ger förutsättningar för företagsamhet i både glesbygd och stad. Vi har sänkt företagsskatten för att underlätta etableringar i glesbygd och storstad. Vi har sänkt skatten på arbete och halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar. Jag tror att det är en verksam väg att gå. Ni vill fördubbla arbetsgivaravgiften för ungdomar, och ni vill inte sänka bolagsskatten lika mycket som vi. Min uppfattning är att förutsättningarna för lokal verksamhet, inte minst i glesbygden, blir sämre genom ert förslag.

anf.44 Maria Stenberg (S):

Fru talman! Alla ungdomar har inte svårt att hitta en anställning. Därför behöver man inte smeta ut en subvention över hela den unga generationen. Det vore mycket bättre att använda dessa pengar till att hjälpa och stödja de unga som faktiskt har svårigheter att hitta ett jobb i dag. Jag vet inte om sänkt arbetsgivaravgift för unga har fått någon större effekt på befolkningsutvecklingen i Arjeplogs kommun, om jag ska vara krass. Jag håller med statsrådet om att vi behöver fler arbetade timmar. Det är ju skatteunderlaget som möjliggör en kommunal service. I Arjeplogs kommun, där jag bor, har vi Transportstyrelsen. Det var ett mycket medvetet politiskt beslut att flytta ut en del av de statliga jobb som man styr över politiskt till glesbygden, bland annat till min hemkommun. Det har gett 60 arbetstillfällen i Arjeplog. En sådan politiskt strategisk handling är oerhört viktig för en liten kommun. I min lilla hemkommun består den arbetsföra befolkningen av ungefär 1 800 personer. Mig veterligt har denna regering inte fattat ett enda politiskt strategiskt beslut om att möjliggöra en del arbetstillfällen för att hjälpa upp den situation som finns i glesbygden. Det är klart att alla människor i vårt land vill arbeta, men det måste finnas arbetsplatser. Det privata näringslivet, den offentliga sektorn och en del statliga arbeten möjliggör för fler att kunna stanna kvar i glesbygden, men det har jag inte sett något av. Det är viktigt att ha en medveten politik för att hela landet ska kunna leva. Då krävs en politik för både stad och landsbygd, och nu känns det som att det inte finns det.

anf.45 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Lokala initiativ är en förutsättning för både samverkan och fördjupade studier av eventuella kommunsammanslagningar. Låt oss ta Arvidsjaur och Arjeplog som exempel på mindre kommuner. De är långt ifrån ensamma, för denna verklighet delas av kommuner över hela riket. I dessa båda kommuner finns en vilja och ett behov av att samverka, och man har en tydlig önskan att hitta möjligheterna. Resurserna saknas dock ofta. Regeringen behöver se dessa kommuner och lyfta fram möjligheterna som underlättar och stimulerar den samverkan som behövs. Det handlar både om att lösa mycket av den dagliga verksamheten och att hitta formerna för det framtida samhället i mindre kommuner, det vill säga hur man säkerställer en samhällsservice till alla och hur man säkerställer en bra välfärd med hög kvalitet. Det har snart gått ett år sedan kommittén lade fram sitt betänkande. Det var den 7 maj 2012. Jag ser fram emot den fortsatta debatten och diskussionen om hur vi kan stödja våra mindre kommuner och ge dem möjlighet att utvecklas. Det räcker dock inte med debatt och diskussion. Det behövs också verkstad. Här har statsrådet en unik position. Statsrådet och regeringen måste snabbt komma med förslag om hur våra mindre kommuner ska kunna utöka sin samverkan för framtiden. Jag tackar för diskussionen.

anf.46 Statsrådet Peter Norman (M):

Fru talman! Jag tackar också för diskussionen. Den är viktig. Jag tycker själv att jag alltför sällan debatterar glesbygdsfrågor här, så jag ser fram emot fler debatter med Fredrik och Maria i denna fråga. Låt mig tala lite mer om Eurostatundersökningen. Normerar man Sverige till 100 och kollar regional bnp är Övre Norrlands index 102. Man har 2 procent mer i bnp än vad Sverige har i genomsnitt - för att sätta det i ett perspektiv. Den region som har lägst bnp är Östra Mellansverige utom Stockholm. Den har 85, jämfört med Övre Norrlands 102. Så ser det ut i Sverige. Detta beror i huvudsak på att vi har fått ett sådant uppsving för gruvindustrin i Norrland, vilket förstås är mycket glädjande. Jag hörde Maria Stenberg säga att hon inte tror att sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar med 50 procent har haft så stor effekt i Arjeplog. Men skulle man rada upp det fåtal, tyvärr, ungdomar som finns i Arjeplog och säga till dem att man tänker höja skatten med 100 procent för att göra dem mer anställbara så tror jag inte att det flyger. Ska man få ungdomar i arbete måste man arbeta på alla möjliga sätt, och ett sätt är att göra dem billigare att anställa. Att dubblera arbetsgivaravgiften för ungdomar är en väg åt helt fel håll.