Färjetrafiken till och från Gotland

Engelhardt, Christer (S) besvaras av

anf.78 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Christer Engelhardt har frågat mig vad jag avser att göra för att motverka en försämring av färjetrafiken till och från Gotland i och med den nya avtalsperioden från 2017. Väl fungerande trafik bidrar till företagande och tillväxt i hela landet bland annat genom goda förutsättningar för effektivare transporter, förbättrad leveranssäkerhet och en utvidgad arbetsmarknad. För att uppfylla transportpolitikens övergripande mål behöver således tillgängligheten förbättras för att stärka näringslivets konkurrenskraft. Ingen annan region är så beroende av en enskild trafiklinje som Gotland. För såväl människor som näringsliv är färjetrafiken central. Därför förstår jag till fullo Christer Engelhardts engagemang i färjetrafiken. Den framtida Gotlandstrafiken behöver vara utformad på ett sätt som skapar fortsatt goda förutsättningar för resande och godstransporter mellan Gotland och fastlandet. Det skapar i sin tur en bra grund för fortsatt positiv utveckling av det gotländska näringslivet, inklusive turistnäringen. Jag har vid flertal tillfällen fått frågan vad jag avser att vidta för åtgärder för den framtida Gotlandstrafiken. En synpunkt som Region Gotland framför är att färjorna även under nästa avtalsperiod ska kunna trafikera i 28 knop i den så kallade bastrafiken. Ett annat önskemål som framförts är att biljettpriset för gotlänningar och gods ska vara förutsebart och rimligt. Jag har ända sedan jag tillträdde som infrastrukturminister haft en nära dialog i denna fråga med företrädare för Gotlands invånare och näringsliv. Mitt intryck är också att det finns en samsyn om vilka funktionella krav som ska ligga grund för den framtida Gotlandstrafiken. Exempel på funktionella krav är god turtäthet, en tidtabell som passar godslogistiken samt takpris för gotlänningar och gods. Vidare finns en samsyn om en mindre miljöbelastande trafik samt att upphandlingen bör utformas på ett sådant sätt som möjliggör för många företag att inkomma med anbud. Trafikverket svarar för statens avtal om linjesjöfart till och från Gotland och beslutar därmed om vilka krav den framtida operatören ska leva upp till. Myndigheten planerar att under 2013 påbörja en upphandling för den avtalsperiod som inleds i februari 2017. Trafikverket hade från början planerat att starta upphandlingen i mitten av november förra året, men beslutade att tillsammans med bland annat Region Gotland ytterligare fördjupa analysen kring Gotlandstrafikens olika alternativ och dess konsekvenser, särskilt mot bakgrund av den diskussion som varit kring överfartstider. Regeringen anser att det är av stor betydelse att färjetrafiken till och från Gotland även fortsättningsvis ger god tillgänglighet som tillfredsställer behoven hos medborgare och näringsliv i regionen. Det är därför viktigt att Trafikverket ingår ett avtal om trafik som är långsiktigt, stabilt och miljömässigt hållbart och som bidrar till att skapa tillväxt, livskvalitet och välfärd.

anf.79 Christer Engelhardt (S):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd för svaret. Det var ett väntat svar där jag möts av förståelse för frågan om den för Gotland så viktiga färjetrafiken. Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd sträcker sig även till att uttrycka sin fulla förståelse för mitt engagemang i frågan. Det är lite vänligare ord än de ord som statsrådet uttalade i lördagens nyhetssändning i Sveriges Radio Gotland. Där sade statsrådet att jag medvetet kräver ett grundlagsvidrigt ministerstyre av statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Det har varken jag eller någon annan gjort. Jag och många med mig begär bara att regeringen ska fatta beslut om förändrade direktiv till Trafikverket så att de kan arbeta med ett upphandlingsunderlag till kommande färjetrafik från och med 2017, och det ska som lägst rymma dagens trafik med bland annat överfartshastighet på 28 knop. Det är egentligen bedrövligt, intill frustrerande, att vi ska behöva stå här i dag och debattera färjetrafiken. Riksdagen har tidigare sagt och beslutat att staten har ansvar för att det finns likvärdiga transportmöjligheter i hela landet samt att det även gäller Gotland. I detta avseende får Gotland inte ges sämre villkor än övriga landet. Färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet ersätter de vägar och broar som samhället ställer till förfogande utan kostnad för nyttjande i övriga landet. Det rimmar illa med den bemyndiganderam som Trafikverket fått sig tilldelad. Det är också mot det som ett samlat Gotland nu reagerar. Region Gotland skriver i sitt remissvar till Trafikverket att grundläggande är att det ska vara möjligt med snabba överfarter till och från Gotland året runt. Det medger inte det förslag som Trafikverket har presenterat för Region Gotland. Hastigheten styr turtäthet, avgångstider, ankomsttider och kapacitet. Dessa faktorer ger förutsättningar för bland annat godstransporter till och från Gotland. Med anledning av statsrådet Catharina Elmsäter-Svärds svar till mig har jag tre följdfrågor. Statsrådet skriver i svaret: "För att uppfylla transportpolitikens övergripande mål behöver således tillgängligheten förbättras för att stärka näringslivets konkurrenskraft. - - - Det skapar i sin tur en bra grund för fortsatt positiv utveckling av det gotländska näringslivet, inklusive turistnäringen." På vilket sätt anser statsrådet att längre överfartstider med framkomst på efternatten stärker det gotländska näringslivets konkurrenskraft? Vidare skriver statsrådet: "Mitt intryck är att det också finns en samsyn om vilka funktionella krav som ska ligga till grund för den framtida Gotlandstrafiken. Exempel på funktionella krav är en god turtäthet, tidtabell som passar godslogistiken samt takpris för gotlänningar och gods." Mellan vilka finns den samsynen? När man läser Region Gotlands svar till Trafikverket, vilket jag har refererat till i min inledning här, ser man ingen sådan samsyn. Slutligen skriver statsrådet: "Regeringen anser att det är av största betydelse att färjetrafiken till och från Gotland även fortsättningsvis ger god tillgänglighet som tillfredsställer behoven hos medborgare och näringsliv i regionen." Där lyfter statsrådet fram tillväxt, livskvalitet och välfärd. Hur skapar en sådan försämring av färjetrafiken som föreslås tillväxt, livskvalitet och välfärd på Gotland?

anf.80 Siv Holma (V):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten Christer Engelhardt som ställt en mycket viktig fråga om Gotlands möjligheter att utveckla sitt näringsliv och samhälle där färjetrafiken till och från Gotland intar en nyckelposition. Däremot lämnar infrastrukturministerns svar mycket att önska. Vad menar infrastrukturministern med att uttrycka att Trafikverket tillsammans med bland annat Region Gotland beslutat om ytterligare analyser? Vilka andra innefattas i bland annat? Vad avser infrastrukturministern med bland annat? Vad förväntade och förväntar sig infrastrukturministern att Region Gotland ska bistå med i de ytterligare analyserna? Infrastrukturministerns fokus ligger på vad andra ska göra, men interpellantens fråga gäller ju vad ministern avser att göra för att säkerställa Gotlands möjligheter att utveckla sitt näringsliv och samhälle. Herr talman! Region Gotland är mycket tydlig i sin remiss från den 12 februari 2013: Trafikverkets förslag till trafiklösning från den 23 januari kan inte accepteras. Regionen begär att infrastrukturministern ger nya direktiv för arbetet med upphandlingen av Gotlandstrafiken. Vad avser infrastrukturministern att göra med Region Gotlands begäran? I budgetpropositionen står det att läsa att tillgänglighet till storstad mäts som det antal personer som har mer än en timmes restid på väg till nationella centrum som Stockholm, Göteborg respektive Malmö och som har fått restiden förändrad med mer än fyra minuter under året. Under perioden den 1 december 2010 till den 1 november 2011 har drygt 900 000 personer fått kortare restid till ett nationellt centrum. Ingen har fått restidsökningar på mer än fyra minuter. Tillgängligheten till nationella centrum har därmed förbättrats under året. Det bör påpekas att i de teoretiska beräkningarna tar man inte hänsyn till trängsel. Intressant är dock att fyra minuter kortare eller längre restid anses vara ett relevant mått. Men i jämförelse med de försämringar som Trafikverket planerar för Gotlandstrafiken handlar det om 25 eller 40 minuter längre restid på den norra linjen. På den södra linjen handlar det om 60 minuter längre restid. Vad anser infrastrukturministern om konsekvenserna av längre restider för Gotland? Och återigen: Vad avser infrastrukturministern att göra för att förhindra dessa dramatiskt förlängda restider?

anf.81 Gustaf Hoffstedt (M):

Herr talman! Detta har varit en lång process, och den är långt ifrån över. Under bortemot ett år har vi diskuterat den här frågan mycket intensivt. Nu läser jag i min lokaltidning där hemma att ett förfrågningsunderlag kommer att gå ut nästa månad, och därefter väntar ett halvår som man har på sig att svara på detta. Min fråga till statsrådet handlar om den oro som varje sådan här upphandling väcker. Jag känner i och för sig förtröstan om att det här ska kunna bli bra at the end of the day, men jag måste samtidigt vara öppen med att jag vissa stunder har varit rejält bekymrad och orolig. Det är något djupt mänskligt att, under en upphandling när vi inte vet hur det kommer att gå, inte bara vara orolig utan kanske också måla framtiden i de mörkaste färger utan att så nödvändigtvis blir fallet. Så har det varit. Vi har varit oroliga många gånger tidigare under tidigare regeringar än Catharina Elmsäter-Svärds. Samtidigt kan vi efteråt konstatera att det oftast blir ganska bra. Min fråga till statsrådet är: Kan vi göra någonting åt den här processen så att den inte behöver bli så lång och rent av plågsam? Jag tror att den oro som sprider sig på Gotland skadar ön. Jag skulle gärna se att framtida processer kan innehålla mer förtröstan och mer hopp. Jag har också en fundering kring interpellanten. Jag uppfattade i och för sig att statsrådet blev upprörd över kravet på ministerstyre men också över att interpellanten Christer Engelhardt gav sken av att Socialdemokraterna skulle ha mer pengar än regeringen i sin budget. Det skulle vara mycket spännande att få höra varifrån de pengarna i så fall är hämtade.

anf.82 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Också jag börjar med att tacka för interpellationen och för ministerns svar. Jag delar det som ministern säger om att ingen annan region i Sverige är så beroende av en enskild trafiklinje. Det tror jag att de flesta instämmer i. Som 20-åring bodde jag på Gotland en höst, och en del av mitt hjärta blev kvar där. Jag har återvänt många gånger, även utanför Almedalen. Jag har bott på öar i mitt liv, och har en historia av öliv i släkten. Att bo på en ö är speciellt, och det vet alla som har försökt. Gotland är unikt, och det ligger en bra bit från fastlandet. Det var fascinerande att leva där utanför turistsäsongen, och jag har som sagt återvänt många gånger. Hela Sverige ska leva. Det är viktigt att vi har en politik och att vi ser hur den slår. Miljöpartiet värnar en väl fungerande bastrafik mellan Gotland och fastlandet och mellan fastlandet och Gotland. Vi vill lyfta fram den kritik som regeringen fått för de låga upphandlingskraven. Målet måste vara en bra trafik. Konkurrens kan vara ett medel i det men inte ett huvudsyfte, som vi ser det. För Gotland är färjeöverfarten och hela systemet en viktig del i hela transportkedjan. Det ska synkroniseras med fastlandstabeller och så vidare. I förstudien Färjeförbindelsens betydelse för regionens tillväxt har man specificerat ett antal risker. Alla dessa risker utmynnar i hur näringslivet kan få försämrade villkor med allt vad det innebär. Livsmedelsproduktionen som är stor på Gotland kan lida skada, turismen kan lida skada och så vidare. Man riskerar alltså att försämra konkurrensen på Gotland om man genomför detta. Vilken konkurrens är den viktigaste? Är det konkurrensen för färjetrafiksbolagen eller konkurrensen för samhället Gotland? Det blir en samvetsfråga. Det har nämnts att nya direktiv bör ges för arbetet med upphandlingen. Gotlandstrafikens framtid bör utgå från Gotlands behov och det gotländska samhället och näringslivet. Som många andra vill jag höra lite mer om detta.

anf.83 Désirée Liljevall (S):

Herr talman! Jag har förstått att det i samtal mellan gotländska företrädare och departementen har getts uttryck för att Gotland står ensamt i denna fråga. Inget kan vara mer fel, och det ser man på kvällens imponerande uppställning av debattörer. Gotlandstrafiken berör i högsta grad även fastlandet, i synnerhet Kalmar län, södra Sverige och länken vidare till Europa. Som en av flera riksdagsledamöter från Kalmar län i denna debatt vill därför säga några ord för att visa mitt stöd. Varje dag transporteras dagligvaror, konsumtionsvaror, farligt gods och levande djur över havet mellan Visby och Oskarshamn. Det är Gotlandstrafikens södra linje. Lantbruksprodukter som odlas på Gotland fraktas från Gotland till fastlandet, vidare till Helsingborg för omdistribution och sedan ut i Sverige och Europa. Importerad frukt och färskvaror kommer i sin tur till hamnarna i Helsingborg och Göteborg för att köras vidare till Oskarshamn och Gotland. Dessutom färdas dagligen mängder av passagerare på färjorna mellan Oskarshamn och Visby. Med dessa fakta i åtanke är det ytterst beklämmande att ta del av de förslag till försämringar av Gotlandstrafiken som lagts fram. Att sänka överfartshastigheten från dagens 28 knop till 24, 22 och 18 knop är inte acceptabelt. Det är inte okej, för att tala klartext. En hög hastighet är nödvändig för en så stor produktion som möjligt på Gotland och för passningen till de nationella logistiksystemen. Jag förstår inte varför regeringen med infrastrukturministern i täten vill slå undan benen på Gotland och de positiva strömningarna mellan ön och fastlandet. Som Christer Engelhardt sade: Gotland riskerar att bli det enda länet i Sverige som tvingas backa in i framtiden. Herr talman! Det verkar inte bättre än att regeringen blundar för att Gotland också är en del av Sverige.

anf.84 Krister Örnfjäder (S):

Herr talman! Vi var några stycken som inför behandlingen i december månad lämnade in en motion som handlade om just denna problematik. Vi redovisade där att Trafikanalys den 2 maj 2012 i en rapport redovisade regeringsuppdraget att utreda användningen och styrningen av anslaget för trafikavtal. I rapporten tog Trafikanalys upp hanteringen av Gotlandstrafiken och att den inte följer de principer som satts upp för övrig upphandlad trafik. I rapporten nämner man bland annat att Gotlandstrafiken inte uppfyller tillgänglighetskriterierna. Gotland har enligt tillgänglighetsmodellen acceptabel tillgänglighet genom det kommersiella flyget till Visby. Färjetrafiken ger dock möjlighet att resa med bil och är en förutsättning för effektiva godstransporter till och från Gotland. Utifrån detta skriver Trafikanalys: Den över tid växande anslagsandel som finansierar Gotlandstrafiken kan dock inte betraktas som stöd till interregional kollektiv persontrafik utan är i själva verket stöd till trafik som ersätter en fast förbindelse till Gotland. Trafiken till Gotland bör därför i första hand ses som en ersättning för en fast förbindelse och metodmässigt hanteras mer i linje med andra infrastrukturfrågor, det vill säga snarare som ett infrastrukturobjekt. Trafikanalys bedömer därför att den finansiella styrningen bör förändras i den riktningen. Detta ligger i linje med det som såväl riksdag som regering tidigare uttalat om att färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet ersätter de vägar och broar som samhället ställer till förfogande utan kostnad i övriga landet. Det motiverar att speciella insatser görs av staten för att motverka de transport- och konkurrensnackdelar som Gotland har. Stödet till Gotlandstrafiken är i grunden en satsning som förbättrar konkurrenskraften så att även Gotland kan bidra till den svenska tillväxten. Denna trafik måste därför ges långsiktiga och stabila förutsättningar. Trafikanalys föreslår att den del av utgiftsområdet Trafikavtal som rör Gotlandstrafiken flyttas till utgiftsområdet Väghållning. Anslaget används till bland annat statlig väghållning, vilket innefattar vägplanering, byggande, drift, bärighetsåtgärder, broar som ersätter färjor, vissa prioriterade vägprojekt och så vidare. Enligt Trafikanalys innebär förslaget således att Gotlandstrafiken bör flyttas till utgiftsområde 22, anslag 1:1 Väghållning, eftersom anslaget till väghållning ger mer handlingsutrymme vad gäller alternativa sätt att stödja Gotlandstrafiken. Enligt Trafikanalys bör Gotlandstrafiken behandlas i linje med övriga insatser för att stärka Sveriges infrastruktur i den meningen att Gotlandstrafiken fungerar som en ersättning för en broförbindelse. Att hantera Gotlandstrafiken inom en större anslagspost gör det också lättare att inom anslaget hantera variationer i kostnaden för Gotlandstrafiken. I slutet av det interpellationssvar som ministern har gett hänvisas det till "ett avtal om trafik som är långsiktigt, stabilt och miljömässigt hållbart". Jag vill då fråga: Hur långt är "långsiktigt"? Vad läggs in i "stabilt"? Vilka krav på miljömässighet har man ställt när man nu har gett Trafikverket i uppdrag att se på den här trafiken?

anf.85 Anders Åkesson (C):

Herr talman! Interpellationsdebatten är föranledd av en fråga av Christer Engelhardt. Han frågar på vilket sätt infrastrukturministern avser att förbättra eller vidmakthålla goda villkor för trafiken till och från Gotland, mellan Gotland och fastlandet. I sin interpellation citerar Christer Engelhardt infrastrukturpropositionen, med det beslut som riksdagen tog så sent som strax före juluppehållet, där vi i enighet ställde oss bakom propositionen: "Regeringen anser att det är av stor betydelse att färjetrafiken till och från Gotland även fortsättningsvis ger god tillgänglighet som tillfredsställer behoven hos medborgare och näringsliv i regionen." Det, herr talman, är vi fullständigt överens om. Det är också vad statsrådet ger uttryck för avslutningsvis i sitt svar till interpellanten: "Regeringen anser att det är av stor betydelse att färjetrafiken till och från Gotland även fortsättningsvis ger god tillgänglighet som tillfredsställer behoven hos medborgare och näringsliv i regionen." Därtill står det: "Det är därför viktigt att Trafikverket ingår ett avtal om trafik som är långsiktigt, stabilt och miljömässigt hållbart och som bidrar till att skapa tillväxt, livskvalitet och välfärd." Herr talman! För mig framstår det givetvis som logiskt att statsrådet följer den egna propositionen och ett enhälligt riksdagsbeslut. Jag kan inte heller tolka interpellationssvaret på något annat sätt än vad som står där, att det handlar om goda förutsättningar för resande och godstransporter mellan Gotland och fastlandet, att man ska eftersträva att bygga upp trafiken kring en samsyn om krav avseende turtäthet, tidtabell för godslogistik etcetera, att färjetrafiken ska ge god tillgänglighet och att ett avtal ska vara långsiktigt, stabilt och miljömässigt hållbart och ska skapa tillväxt, livskvalitet och välfärd. Herr talman! Interpellationssvaret och denna debatt kan inte på något vis ge en annan bild än att ministern, regeringen och Näringsdepartementet avser att från och med 2017 få till en för Gotland och fastlandet så bra lösning som möjligt. Jag gör ingen annan tolkning av interpellationssvaret och det enhälliga ställningstagandet till infrastrukturpropositionen. Jag tycker att det engagemang för trafiken som finns på Gotland är fullständigt begripligt, den oro som finns inför varje upphandling. Det är begripligt och ska tas på största allvar. Men jag ser ingen grund för att påstå annat än att regeringen med stöd i ett riksdagsbeslut strax före jul 2012 kommer att ge Region Gotland och fastlandet bästa möjliga förutsättningar för en fortsatt fungerande trafik mellan Gotland och fastlandet.

anf.86 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Brandskattningen av Visby ägde rum 1361, för 652 år sedan. Man kan lätt få intrycket att vi nu står inför en andra brandskattning av Visby. Jag tror att så inte är fallet. Det har omvittnats vilka relationer vi har till Gotland. Den bästa relation vi ser tycker jag är att så många är så engagerade i denna fråga. Själv kom jag till Gotland första gången från det vackra kalmarlänska Oskarshamn den 30 juni 1958. Jag minns det särskilt eftersom VM-finalen i fotboll spelades dagen före och vi förlorade med 5-2, så det är lätt att hålla reda på detta. Det var ganska länge sedan. Tage Erlander hade då ytterligare elva år på sig att vara statsminister, vi körde på vänster sida och så vidare. Jag tycker att det finns anledning att ta fasta på vad Gustaf Hoffstedt sade: Den oro som finns på Gotland just nu finns det god anledning att stilla. Jag träffade själv Jan Lindell från tekniska nämnden på Gotland. Man kan nästan inte träffa någon gotlänning utan att man känner oron över vad som ska komma 2017. Jag förstår att det är på det sättet. Därför tycker jag att det är ett klokt beslut att inte bara ytterligare analysera Destination Gotland - eller vilket företag det kan handla om - utan också sätta in det hela i sitt sammanhang: Hur ska Gotland bäst kunna fungera och det gotländska näringslivet kunna utvecklas, med turismen och småföretagen? Då kan det finnas andra parametrar än bara de siffror som hittills har presenterats. Jag tycker att det yttrande som kom från Region Gotland den 12 februari antydde just att det finns flera parametrar att ta hänsyn till. I den delen välkomnar jag att Trafikverket får i uppdrag att fundera ytterligare på vilka kriterier man ska lägga till grund för upphandlingen. Jag skulle vilja ta upp ytterligare en sak. Det har inte att göra med Almedalen. Det finns en annan del där staten har ett särskilt ansvar. Det gäller turismens möjligheter. Gotland är en ö, och öar har en särställning genom att man inte kan köra bil eller tåg dit. Visby och kryssningskajen där är utsatt för mycket hård konkurrens från andra delar av Östersjön där båtar kan landas, som Sankt Petersburg och Estland. Detta är en del i hur man ska se på hur Gotland ska kunna försvara en god turism framöver, att man får möjligheter. Under de senaste åren - då säkert många har varit ansvariga - tycker jag inte att vi har kommit tillräckligt långt, för Gotland behöver en modern kryssningskaj, så att många fler båtar kan lägga till. Dessutom finns det en säkerhetsaspekt på detta, herr talman: Om det skulle inträffa en olycka inne i nuvarande Visby hamn skulle det vara mycket svårt, för det finns liksom bara ett ställe att komma in. Därför är också kryssningskajen en mycket angelägen fråga för Gotland.

anf.87 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Jag kan börja med det Gustaf Hoffstedt tog upp och även andra var inne på. Det är den oro som finns och som är ganska påtaglig. Jag förstår den ännu mer efter dagens inlägg. Jag tolkar det väldigt tydligt så att debatten mycket bygger på "som om" Gotland ges mindre än andra län, kanske rent av historiskt men också framåt, och "som om" de förslag som har kommit som exempel på trafikupplägg vore facit på att det är så det kommer att se ut. Låt mig då först nämna - eftersom vi har haft representanter uppe från såväl Norrbotten som Kalmar län: Om vi tittar historiskt på de senaste tio åren har Gotland per invånare och år har fått 25 gånger mer än Sörmland, sex gånger mer än Norrbotten och nio gånger mer än Kalmar län. Det är inte för givet att det ska vara något slags tanke om orättvisa. Christer Engelhardt var inne på diskussionen om att Gotland inte får ges sämre förutsättningar än landet i övrigt. Staten kommer att fortsätta att ta ansvar. Bara under de senaste tio åren har det ansvar som staten har tagit fördubblats. Som jag har förstått det har den stora rädslan varit att ingen alls vill lägga anbud på färjetrafiken när ett nytt avtal ska komma eller att vi får bara ett anbud. Det, Siv Holma, var bland annat en av anledningarna till att man ville göra en extra konsekvensbeskrivning av analysen utifrån det krav som fanns på att det skulle vara 28 knop och ingenting annat, med tanke på isklassning på fartyg och hur många fartyg det finns över huvud taget. Om det inte finns så många fartyg eller möjligheter att bygga nya, får man då över huvud taget ett anbud? Eller måste vi göra en direktupphandling, och vad får det i så fall för konsekvenser? Jag ska ta upp en viktig utgångspunkt, och där vill jag bemöta Tina Ehn som ställde frågan: Vilken konkurrens är viktigast? Är det konkurrensen för näringslivet eller för färjorna? Min mycket tydliga uppfattning är att om konkurrensförutsättningarna ska finnas även långsiktigt för näringslivet på Gotland förutsätter det bra färjetrafik. För att vi ska få bra färjetrafik måste vi upphandla den i konkurrens. Det som vi har varit tydliga med från statens sida redan i ett tidigt skede är att om vi, när anbuden väl ska komma in, trafikuppläggen ska förhandlas och sedan presenteras och därefter bli exakta, inte får något anbud som är tillräckligt bra eller inget alls förbereder vi en process att ha statligt ägda fartyg för att verkligen kunna garantera detta. Det fanns ett tidigt åtagande från statens sida när det gäller färjetrafiken. Det inleddes redan på 70-talet, vilket ni säkert känner till. Det var bland annat för att tillgodose tillfredsställande transportförsörjning mellan Gotland och fastlandet. Detta säger jag lite med koppling till Krister Örnfjäders fråga. Det har aldrig definierats av någon regering eller riksdag. Däremot har det varit varje myndighets uppgift att vid varje enskilt tillfälle utforma detta vid tecknande av ett avtal. I dag är det Trafikverket som gör detta. När det gäller oron vill jag säga följande till Gustaf Hoffstedt. Vi vet i dag inte exakt vilket trafikupplägg som det blir förrän man har kommit in med olika förslag på vad man vill göra. Men det finns en stor utgångspunkt i funktionskraven, där till exempel mötande trafik skapar bättre turtäthet och bättre turlistor. Förutsättningarna för två hamnar finns fortfarande kvar. Och det stämmer, Tina Ehn, att Oskarshamnslinjen är ett viktigt godsstråk. Någonting annat har vi inte heller tänkt oss.

anf.88 Christer Engelhardt (S):

Herr talman! Jag förstår att det är svårt för statsrådet att hinna med att svara på alla frågor på den begränsade talartiden när vi är många som gärna vill tala om det som hjärtat är fullt av. Jag börjar med att instämma i Gunnar Andréns anförande. Han nämnde kryssningskajen som är oerhört viktig. Det finns anledning att återkomma till den frågan framöver i riksdagens arbete. Vi har varit inne på frågan att detta skapar oro i det gotländska samhället. Anders Åkesson andades något om detta i sitt anförande. Men det lät mest på honom som om det var mer frid och fröjd, och man såg egentligen inte någon grund i det som Anders Åkesson själv nämnde. Jag tycker att han ska ringa till sina centerpartistiska kolleger på Gotland. De kan nog sätta in honom i den debatt som faktiskt pågår på Gotland kring färjetrafiken. Jag fick en känsla av att Anders Åkesson andades mer positivitet över det svar som statsrådet lämnade och det sätt som regeringen hanterar dessa frågor på. Låt mig peka på några orosområden som tas upp i de lokala medierna och som även Gustaf Hoffstedt nämnde i sitt anförande. Där kan man läsa följande. Turlistan slår hårt mot idrotten. Det är förstasidesnyheten i Gotlands Tidningar den 5 mars i år. På sporten på mittuppslaget kan man läsa: Tung börda för idrotten - 1,2 miljoner extra i resekostnader. Kostnaderna kommer att öka enormt med Trafikverkets nya turlista. Näringslivet inleder flykt från Gotland. Om fem år planerar vi att vara borta, säger en person från näringslivet på Gotland som intervjuas. För dyrt för att åka. Dyra båtresor - då säljs husen. Detta är ytterligare sådant som har dykt upp i den gotländska mediedebatten. Näringslivet griper efter halmstrån, skriver LRF tillsammans med Tillväxt Gotland och Svenskt Näringsliv på Gotland till statsrådet. Näringslivet ser allvarligt på Trafikverkets förslag. SOS-anrop till Anders Borg från Gotlandsupproret: Det är det största hyckleriet i infrastrukturens historia. Det finns ytterligare brev till Anders Borg. Jag skulle kunna fortsätta med en lång lista. Jag kan avsluta med Marie Enfeldt som i gårdagens tidning, den 11 mars, skrev: Hör Gotland inte till Sverige? Det är dessa orosmoment som jag lever med i stort sett varje dag på Gotland när det gäller vår färjetrafik. Den är livsavgörande för Gotlands fortsatta konkurrenskraft och utveckling i förhållande till övriga delar av landet. Det är precis det som jag hänvisar till, nämligen att det är det som riksdagen har fattat beslut om tidigare, när jag säger att Gotland inte ska ges sämre förutsättningar. Det är inte någonting som jag har hittat på. Det är någonting som Sveriges riksdag har fattat beslut om. Nu står vi inför en process där vi 2017 ska gå in i ett nytt avtal. All den oro som jag har pekat på finns bland människor som lever och verkar i det gotländska samhället. Jag hävdar att regeringen måste lyssna på detta och återkomma till Trafikverket så att en fungerande trafik kan rymmas inom de ramar som regeringen faktiskt ger, och man kan gärna ompröva dem.

anf.89 Siv Holma (V):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag representerar Vänsterpartiet och inte Norrbotten i denna debatt. Det kanske handlar om någon form av förminskande av Vänsterpartiets och min betydelse. Vänsterpartiet anslår i sitt budgetförslag 100 miljoner kronor till färjetrafiken. Vår grundprincip är att det inte ska vara av avgörande betydelse att Gotland befinner sig längre bort från fastlandet än andra svenska öar. Jag tolkar infrastrukturministerns svar som att hon säger ja till försämringarna av färjetrafiken. Att Trafikverket, trots kunskap om Gotlands önskemål och förhållanden, inte har kunnat presentera bättre förslag, tror jag beror på att de statliga anslagen inte räcker till den trafik som behövs för att Gotland ska kunna utvecklas positivt. Det är politiken och regeringen som måste agera och öka anslagen till Gotlandstrafiken. Vi förväntar oss att Trafikverket får nya direktiv från regeringen som gör att Gotlands utveckling sätts i centrum när färjetrafiken ska upphandlas för en ny period. I upphandlingen bör det ställas krav på en bra tidtabell, låga priser och snabba och moderna färjor med mer miljöanpassade drivmedel. Avser infrastrukturministern att öka de statliga anslagen till Gotlandstrafiken så att man kan utveckla den på det sätt som jag nyligen har beskrivit?

anf.90 Gustaf Hoffstedt (M):

Herr talman! Jag måste säga att det känns förtröstansfullt att höra statsrådet berätta att mycket av det som kommer från Trafikverket är exempel på sådant som man vill lyfta fram i dialog med Region Gotland. Det är bra att Trafikverket ändå har modet att komma med exempel även de stunder då man inser att det väcker många reaktioner. Jag ser hellre att vi tar en debatt nu, även om det måhända väcker oro och kanske rent av ilska, än att de mindre lyckade förslagen senare blir verklighet. Ett exempel på det är Oskarshamnsförslaget med en nattfärja som ankommer till Visby vid halvtvåtiden. Det är alldeles utmärkt att det har blivit en stor diskussion om det. Jag uppfattar nämligen statsrådet på ett sådant sätt att dessa saker är möjliga att påverka om vi bara höjer våra röster. Sedan hade jag en fråga inte bara till statsrådet utan också till interpellanten Christer Engelhardt. Den gällde det andra påståendet i den debattartikel som han själv tog upp. Han lät hävda att Socialdemokraterna hade avsatt mer pengar än regeringen till färjetrafiken. Jag ställde den frågan till interpellanten. Tyvärr fick jag inget svar. Därför måste jag ställa frågan till statsrådet i stället om hon eller hennes departement ser dessa pengar som Christer Engelhardt påstår att Socialdemokraterna har avsatt. Jag ser att Siv Holma och Vänsterpartiet faktiskt har avsatt 100 miljoner kronor och att de gör det som enda riksdagsparti. Det är vad Vänsterpartiet brukar göra: lova allt, till alla, överallt. För de övriga riksdagspartierna, som bryr sig om utgiftsram och budgettak och så, hittar jag dock inte de socialdemokratiska pengarna. Det vore intressant att se om statsrådet med det stöd hon har i departementet har kunnat hitta dem.

anf.91 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Jag representerar Miljöpartiet. Jag är riksdagsledamot från Västra Götalands västra valkrets. Jag är också landsbygdspolitisk talesperson. Jag har bott på många ställen och flyttat på mig, så jag kan se vikten av att vi verkligen har liv runt om i landet. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi politiker ser att det som läget är nu ibland kan behövas lite olika syn på olika delar av landet i hur vår politik ser ut, vad det är vi ska föreslå och vad som händer. Jag är ödmjuk inför att detta är svårt och att vi har önskelistor om allt möjligt, men jag tror att vi som står här i dag och debatterar detta ändå känner att vi har människors önskan och vilja bakom oss. För Gotland är färjeöverfarten en viktig del i hela rese- och transportkedjan. Med 28 knop, vilket är 50 kilometer i timmen, tar det 3 timmar och 20 minuter mellan Visby och Nynäshamn. Tidtabellerna är i ett logistiksystem med fastlandet, och för näringslivet kan jag tänka mig att detta är precisionstider som har jättestor betydelse för hur det ska fungera. Börjar man rucka för mycket på detta och ställer för låga krav - det är så jag ser det - tror jag att man får väldigt mycket förluster. Hur ser ministern på riskerna att låga krav kan leda till så många negativa effekter om man får ett helt annat system med helt andra tider och inte kan leva upp till det finsnickeri jag tänker mig att hela denna logistik är för företagen? Den är oerhört viktig, och jag tror inte ens att jag riktigt begriper den i detalj.

anf.92 Désirée Liljevall (S):

Herr talman! Infrastrukturministern har rätt; oron är stor. Det är den såväl på Gotland och på fastlandet, i synnerhet i Oskarshamn, som här i riksdagens kammare - uppenbarligen. Om infrastrukturministern verkligen menar att hon ser Gotland som en del av landet och inte en isolerad ö ute i periferin måste Gotlandstrafiken även i framtiden bygga på snabba, säkra och kostnadseffektiva kommunikationer på minst dagens nivå. Om hastigheten sänks och Gotlandsbåtarna tvingas guppa fram över Östersjön kommer det att få stora konsekvenser för både Kalmar län, alltså fastlandet, och Gotland. Herr talman! Det duger inte att stoppa huvudet i sanden och skylla på andra, i detta fall den egna myndigheten Trafikverket. Regeringen måste ta sitt ansvar så att Gotland kan leva och frodas som den guldtacka det är.

anf.93 Krister Örnfjäder (S):

Herr talman! Jag blir lite bekymrad, måste jag säga. Vi har en ledamot från Centerpartiet som sitter i trafikutskottet och som säger att man för några månader sedan tog ett beslut i full enighet. Jag står här med Transportsystemets inriktning , som behandlades i december. Där visar det sig att det finns två reservationer just när det gäller Gotlandstrafiken. Det rådde alltså ingen enighet. I den socialdemokratiska reservationen - och nu vänder jag mig till den moderata ledamoten - pekar vi på hur man ska fördela de pengar som finns till infrastruktur för att möjliggöra mer pengar just till Gotlandstrafiken. Det står på s. 201. Jag rekommenderar läsning. Sedan vänder jag mig till ministern. I svaret på vår motion hänvisade majoriteten till att det ska finnas en tillfredsställande trafikförsörjning till och från Gotland, och där har man refererat och citerat ministern. Då undrar jag naturligtvis: tillfredsställande för vem? Jag förutsätter att det ska vara tillfredsställande i första hand för dem som bor på Gotland. Denna trafik är nämligen enligt mitt sätt att se det i första hand till för dem som bor på Gotland. De bor där året runt och har behov av trafiken året runt. Naturligtvis är det så att trafiken går åt båda håll - de vill också ha mycket till sig - men det tillfredsställer återigen deras behov. Då tycker jag att det är fullt rimligt att en tillfredsställande trafikförsörjning är en nivå de tycker är tillfredsställande - inga andra. Sedan är väl ändå så, ministern, att alla myndigheter jobbar på direktiv från regeringen.

anf.94 Anders Åkesson (C):

Herr talman! Engelhardt uppmanar mig att ringa Gotland. Det behövs inte, för Gotland ringer för fullt och har gjort så länge - så länge att det också var en väldigt tydlig känsla man hade med sig när arbetet med infrastrukturpropositionen blev ett beslut i Sveriges riksdag i december 2012. Det är helt riktigt, Krister Örnfjäder, att det fanns ett par reservationer, men i detta mycket tunga och viktiga dokument ställde sig en majoritet av kammaren bakom hur 522 000 miljoner kronor under elva år ska fördelas. Man pekade särskilt ut Gotland och skrev: "Regeringen anser att det är av stor betydelse att färjetrafiken till och från Gotland även fortsättningsvis ger god tillgänglighet som tillfredsställer behoven hos medborgare och näringsliv i regionen." Det är, herr talman, precis detta som eftersträvas och efterfrågas i denna interpellationsdebatt: ett riksdagsbeslut och en regeringslinje i att lösa färjetrafiken till och från Gotland. Med det känner jag tillfredsställelse. Vi har inget högre beslutande organ i vårt land än Sveriges riksdag, som i både ord och gärning samt med kronor sätter linjen för politiken för Gotlandstrafiken. Nu ska detta handlas upp, och till skillnad från en del andra inlägg, herr talman, tror jag på en fungerande marknadsekonomi såtillvida att jag är rätt säker på att vi med rätt agerande från Trafikverket kommer att få in offerter, anbud och åtaganden som innebär en trafik till och från Gotland i linje med det beslut riksdagsmajoriteten fattade i december 2012.

anf.95 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Denna debatt om Gotland är varken den första eller den sista där Gotlands hädanfärd syns vid horisonten. Likväl kommer hon att ligga där framöver, vacker som bara den, och det kommer att vara fint att ta sig dit. Under senare år har vi sett en fantastisk utveckling på Gotland, inte minst när det gäller flygförbindelser. För bara fem-tio år sedan var det bara sex, sju eller åtta förbindelser till Gotland, och senast tror jag att det var 20 direktflyg. Det är en fantastisk möjlighet. Öar har vi många i Sverige. Vi befinner oss just nu på en ö, Helgeandsholmen, och bara i det län vi befinner oss i är det väldigt många öar. Det är klart att Gotland skiljer sig väldigt mycket från dem. Dels är det oerhört stort med sina 55 000 invånare, dels ligger det långt - ungefär 16 mil - ifrån närmaste kust. Det gör att det blir väldigt stora krav på detta. Jag tycker dock att det inte riktigt finns belägg för de brösttoner eller negativa toner som finns. Vi kommer även framöver att se att utvecklingen på båtsidan, när det gäller fartygen, inte har stått stilla. Det gäller särskilt om man tar fasta på att Region Gotland ytterligare fördjupar analysen kring Gotlandstrafikens alternativ och konsekvenser, speciellt mot bakgrund av den diskussion som har varit kring överfartstider. Det kommer nya bränslen och allt möjligt, och det måste vi också ta hänsyn till. Den nya tekniken lämnar många nya möjligheter på det här området. Allra sist: Jag begär inte, herr talman, att statsrådet ska svara på det här med kryssningskajen. Jag vill dock ta upp detta i sammanhanget, för det spelar en stor roll för Gotlands näringslivs möjligheter i framtiden när det gäller att vara en mycket mer attraktiv ort att komma till än vad den har möjlighet till rent logistiskt i dag.

anf.96 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Det är väldigt intressant med den argumentation som Tina Ehn från Miljöpartiet för om 28-knopshastigheten. Det är extra intressant med tanke på att Miljöpartiet är det enda parti i riksdagen som mycket tydligt i en kommittémotion har beskrivit sjöfartens negativa miljökonsekvenser och därför förordar sänkta överfartshastigheter. Till Désirée Liljevall: Man börjar fundera om det är dags för en check in blanco. Det är ganska hårda ord och en ganska hård ton i kraven på vad som borde göras. Frågan är naturligtvis: Hur mycket mer är Socialdemokraterna i realiteten beredda att skjuta till? Jag frågar som Gustaf Hoffstedt: Var kan vi hos Socialdemokraterna, förutom i ord, finna att man är beredd att göra någonting mer? När jag har tittat på Socialdemokraternas motion med anledning av infrastrukturpropositionen har jag verkligen sökt för att se om jag får någon träff på orden Gotland, färja eller Visby. Det finns inte en enda träff när det gäller den kommande perioden 2014-2025 där det nya avtalet är tänkt att inrymmas. Jag ska inte sticka under stol med att jag ändå hittade ordet Gotland i Socialdemokraternas budgetmotion som avser år 2013. Avtalet kommer att gälla från 2017. Men i motionen nämns egentligen inte så mycket mer än att det ska vara bra förutsättningar. Vad som skulle finnas enligt budgetmotionen är 400 miljoner mer än vad regeringen anslår för 2013 som man tydligt säger ska gå till anslaget 1:2 Banhållning - inte mycket till Gotlandstrafiken där. Jag förstår av Gustaf Hoffstedts fråga att det som Socialdemokraterna har mer i den kommande planperioden är 46 miljarder, en hel del till nya investeringar. Men hur jag än läser och hur jag än letar bland en mängd olika objekt - jag slutade förvisso att räkna efter 60 miljarder - finns inte ordet Gotland med någonstans. Frågan är: Vet vi exakt vad kostnaden enligt det nya avtalet kommer att bli? Nej, det vet vi ännu inte. Siv Holma frågar om vi verkligen har avsatt tillräckligt med pengar inför det kommande avtalet. Vi har höjt beredskapen och ökat bemyndigandet, för vi vet att vi ska in i ett nytt avtal. Men det är sällan man visar alla korten innan en förhandling är färdig. Jag tycker, herr talman, att Christer Engelhardt tar om samma historia med sina tidningsrubriker och spär på den oro som både Anders Åkesson och Gustaf Hoffstedt uttryckte. Det blir så missvisande. Den oro som kommer till uttryck i tidningsartiklarna bygger på den tidtabell som Trafikverket en gång visade som ett exempel på hur ett trafikupplägg skulle kunna vara. Egentligen hade jag velat fråga Christer Engelhardt: Vet Christer Engelhardt exakt hur tidtabellen kommer att se ut? Vet han redan i dag hur upplägget kommer att vara? Vi vet inte det. Just därför måste vi se till att få fler att lägga anbud så att vi sedan kan förhandla med dem och komma fram till det som blir bäst för Gotland, Gotlands näringsliv och gotlänningarna.

anf.97 Christer Engelhardt (S):

Herr talman! Det jag vet är det som Trafikverket har presenterat på Gotland. Där har de presenterat bland annat en tidtabell som innebär att man skulle komma in 01.34 med en färja från Oskarshamn, en färja som i dag kommer vid 23-tiden. Det jag vet är att den bemyndiganderam som regeringen har tilldelat Trafikverket inte rymmer dagens färjetrafik, den kapacitet och den överfartshastighet som vi i dag i vår färjetrafik. Tidningsrubriker, säger statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Det är inga rubriker jag hittar på. Det är Gotlands Tidningar, Gotlands Allehanda, Sveriges Radio Gotland och oberoende journalister som gör research och har en nyhetsbevakning av det som finns, råder och verkar på Gotland. Det jag har gett uttryck för här är den dagliga oro som jag och många gotlänningar lever med. Den tycker jag att man ska ta på allvar och inte bara vifta bort med något politiskt spel och med att läsa upp budgetsiffror. Ingenting är hugget i sten. Det finns alltid möjlighet att prioritera om bland de politiska förslag som läggs fram. År 2005 riskerade Gotland att få 30-procentiga höjningar av biljettpriserna för färjetrafiken. Då gjordes det namninsamlingar av dåvarande chefredaktören för lokaltidningen. Dessa lämnades till Göran Persson och Ulrica Messing. De plockade fram 200 miljoner till färjetrafiken så att man skulle slippa sådana prishöjningar. Det går att prioritera om, om man vill. Jag är övertygad om att mitt parti inte skulle skriva in saker i sina olika dokument som de inte är beredda att ta ansvar för. Men nu har regeringen ansvaret. Det är regeringen som äger frågan, och regeringen ska återkomma med ett förslag till lösning som vi ska förhålla oss till. Jag vill tacka statsrådet för interpellationsdebatten. (Applåder)

anf.98 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Herr talman! Jag tror att om Christer Engelhardt hade haft mer tid kunde han möjligtvis ha beskrivit den förra upphandlingen, till exempel kravet på 28 knop. Man bestämde sig för att ha som utgångspunkt en överfartstid som skulle motsvara överfarten Visby-Nynäshamn, 3 timmar 45 minuter, eller Visby-Oskarshamn, 3 timmar 55 minuter. Omräknat i hastighetsknop skulle det motsvara minst 24 knop och minst 18 knop. Det blev 28. Nu är meningen att vi brett ska försöka hitta olika kriterier. Det har funnits diskussioner med inte minst Region Gotland att se till att inte få för mycket detaljer fastlåsta från början så att vi hindrar olika anbudsgivare att presentera ett bra upplägg, antingen med mötandetrafik eller med olika möjligheter att ha en hel dag i Stockholm, en hel dag på Gotland. Man kan jobba med olika turtätheter och olika tidtabeller. Jag tolkar fortfarande att den stora oron ligger i att över huvud taget få anbud. Därför har jag velat öppna upp möjligheterna för fler att kunna lämna anbud. Om vi klarar av att hålla tidtabellen som det är tänkt, att Trafikverket får komma i gång med upphandlingen under våren, är jag förhoppningsfull om att vi får in anbuden efter sommaren och kan utvärdera dem. Då går det till på ungefär samma sätt som tidigare, nämligen att de värderas och man har förhandlingar med var och en för att slutligen hitta det bästa upplägget. Då får vi också den exakta tidtabellen och det exakta upplägget i stället för att som i dag gissa och tro vad det kan bli. Dessutom har vi då den exakta prislappen, och för det får vi naturligtvis ta höjd. Min målsättning är att vi ska ha ett nytt avtal som fungerar från 2017. Allting annat vore förödande.