Mobiltelefonitäckning i Sveriges glesbygd

Bucht, Sven-Erik (S) besvaras av

anf.47 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Sven-Erik Bucht har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att yttäckningskrav återinförs och följs upp i tillstånden att tillhandahålla mobiltelefoni i frekvensbanden 800, 900, 1 800 och 2 100 megahertz. Sven-Erik Bucht har även frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa mobiltelefoni i 450-megahertzbandet då PTS inte tycks ha agerat för att kräva rättelse i samband med att mobiltelefonitjänsten stängdes av. Sverige har under en lång rad år haft en snabb utveckling och utbyggnad av mobiltelefoni och bredband. Operatörernas utbyggnad har i allt väsentligt drivits av användarnas efterfrågan och betalningsvilja. Tack vare det är mobiltäckningen i Sverige i dag generellt sett mycket god och långt bättre än i många andra länder. Men Sverige är samtidigt ett stort och glesbefolkat land med många obebyggda ytor, och det finns områden i landet där ingen bor som saknar mobiltäckning. Riksdagen fastställde år 2011 det nya it-politiska målet som säger att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Ett delmål är att Sverige ska ha bredband i världsklass. Alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Post- och telestyrelsen, PTS, är den myndighet som ger tillstånd till operatörer att använda radiosändare för att tillhandahålla mobiltelefoni, också inom de frekvensband som Sven-Erik Bucht nämner. PTS ska inom lagens ramar utforma tillståndsvillkoren och utöva tillsyn över att dessa följs. Det är enligt grundlagen inte möjligt för mig som minister att kommentera hur PTS agerar i enskilda ärenden. Jag vill dock framhålla att PTS ska utgå från de mål som riksdagen har antagit för lagen om elektronisk kommunikation och de it-politiska målen. Sven-Erik Bucht påstår att mobiltelefonitäckningen i Sveriges landsbygd har försämrats. Det är inte helt korrekt. Täckningen har genom operatörernas utbyggnad kontinuerligt förbättrats. Men vi har samtidigt sett hur den kraftiga efterfrågeökningen av mobilt bredband håller på att överbelasta operatörernas nät. För kunden kan kapacitetsbrist yttra sig i att samtal inte går att koppla upp eller att samtal avbryts. Man kan då uppleva det som att täckningen har försämrats, även om det rent tekniskt inte är så. Därtill har dagens mer avancerade telefoner med inbyggda antenner sämre mottagningsegenskaper än äldre telefoner, vilket får betydelse i landsbygden där mobilnätets signaler ofta är svagare än i tätorter. PTS delade 2011 ut tillstånd i det så kallade 800-megahertzbandet, ett frekvensband som lämpar sig bra för att täcka glesbygden. Operatörerna bygger nu snabbt ut 4G-näten, som kommer att medföra bättre täckning och datakapacitet i hela landet. När det gäller tillståndet i 450-megahertzbandet, som Sven-Erik Bucht särskilt tar upp, vill jag nämna följande. Nätet i 450-megahertzbandet har mycket god yttäckning, och enligt PTS lever operatören upp till täckningsvillkoren inbegripet mobil telefonitjänst. Det har emellertid visat sig att 450-nätet har dragit till sig för få kunder för att den globala mobilindustrin ska vara intresserad av att tillverka "vanliga" mobiltelefoner som fungerar i frekvensbandet. 450-nätet har dock stor betydelse för att tillhandahålla mobilt bredband och röstsamtal till exempelvis skogsindustrin och turistnäringen i glesbygd, där de vanliga mobilnäten inte har täckning. För ca 10 500 hushåll och arbetsställen är detta nät den enda möjligheten att få bredband. Ett täckningskrav som har tagits bort är tillståndsvillkoren på 2,1-gigahertzbandet. De är numera borttagna eftersom PTS har gjort bedömningen att de inte längre fyller någon funktion. I de ursprungliga villkoren angavs som krav att 8 860 000 personer skulle täckas. Alla operatörer uppfyller detta krav med bred marginal. De problem som har uppkommit har inte med den tekniska täckningsgraden att göra, som jag konstaterade tidigare, utan i första hand med överbelastade nät och terminaler med sämre mottagningsförmåga. Sven-Erik Bucht hävdar vidare att täckningskraven i 900-megahertzbandet har tagits bort och ersatts med formuleringar som i praktiken inte kan säkerställas. Jag kan tvärtom konstatera att tillståndsvillkoren på 900-megahertzbandet har skärpts. På 1 800-megahertzbandet har däremot kravet på täckning tagits bort, eftersom det inte tillför någon ytterligare täckning utöver den faktiska täckningen med 900-megahertzbandet. Sammanfattningsvis har Sverige i det stora hela god täckning för mobiltelefoni. Däremot finns det problem med överbelastade nät, vilket operatörerna måste bli bättre på att hantera. Tack vare operatörernas nya tillstånd har de numera möjlighet att använda sig av nyare och effektivare teknik, vilket kommer att underlätta betydligt när allt fler kunder börjar använda sig av den fjärde generationens mobiltelefoni. Jag vill försäkra Sven-Erik Bucht att jag noga följer denna utveckling.

anf.48 Sven-Erik Bucht (S):

Fru talman! Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är ett ganska vanligt uttryckssätt i Sverige, fast jag väljer inte det uttrycket. Men, fru talman, jag blir både ledsen och besviken när jag hör it-ministerns svar på interpellationen. Jag och många andra i den här kammaren har i såväl frågor som interpellationer försökt få statsrådet till insikt och ta tag i det problem som landsbygdens folk upplever när det inte går att ringa. När vi är här i kammaren och ställer frågor svarar inte statsrådet på frågorna utan verkar vara inriktad på att förneka att det skulle vara några problem. Det visar att statsrådet inte inser allvaret i frågorna. Många människor ute i vårt land och särskilt i glesbygden kan inte längre ringa med sina mobiltelefoner, ofta på platser där det tidigare har fungerat. Det är mycket allvarligt. Sveriges Radio tog upp frågan i programmet Kaliber i lördags. De beskrev det problem som vanliga människor har i inlandet när de inte kan ringa i sina mobiltelefoner. Kaliber beskrev även det problem som många har med fungerande fast telefoni efter det att Telia har monterat ned kopparkablar och stolpar. Telefonen kom till Sverige första gången 1877. Under 1980-talet, för mer än 30 år sedan, utvecklades mobiltelefonen, som i dag är var mans egendom. Men det går inte att ringa med mobiltelefoner - det är ett vardagsproblem för många människor på landsbygden i vårt land. Det gäller från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Svaret visar på en bristande respekt för dessa människor och deras rätt att kommunicera med mobiltelefon i dagens moderna samhälle. Statsrådet talar ofta och gärna om bredband. Det är bra - vi behöver bredband. Men i samma andetag tappar statsrådet bort en viktig och grundläggande fråga, som att kunna prata i mobiltelefon. Och det är inte bra. Vi kan inte strunta i mobiltelefonin bara därför att vi bygger ut olika nät för bredbandstjänster. Telebolagen säger tydligt att de inte avser att satsa på områden där de inte kan få tillbaka sina investeringar, det vill säga i glesbygden. Det är just av den anledningen staten har möjlighet och ska ställa rimliga krav på telebolagen, så att människors behov av mobiltelefoni tillgodoses. Det är helt oförsvarligt att regeringen inte ställer krav på yttäckning för mobiltelefoni. PTS-chefen Urban Landmark, som uttalade sig i radioprogrammet Kaliber i lördags, sade att myndigheten valde att plocka bort yttäckningskrav för mobiltelefon då telebolagen hade överträffat de gamla kraven. Det synes vara fullkomligt galet. Ska man ta bort alla formella krav bara därför att ett tidigare krav är uppnått? Naturligtvis inte, för då finns det ju inga krav kvar! Varför fastställdes inte nya, tydliga, rimliga krav på yttäckning i samband med att tillstånden förnyades? Ansvarig minister måste agera då det gäller en så viktig fråga som mobiltelefoni, som har blivit absolut nödvändigt i dagens samhälle. Lagen om elektronisk kommunikation säger specifikt att krav kan ställas på yttäckning i samband med att frekvenstillstånd delas ut. Varför gjordes inte detta när man nyligen förnyade tillstånden? Anser ministern fortfarande att allt är i sin ordning? Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att tydliga och väldefinierade yttäckningskrav för mobiltelefon återinförs och följs upp, så att alla delar av Sverige, även landsbygden, kan få bra mobiltelefontäckning?

anf.49 Siv Holma (V):

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Sven-Erik Bucht för den viktiga interpellationen om mobiltelefonitäckning i Sveriges glesbygd. It- och energiministerns svar lämnar mycket att önska. Jag får en känsla av att ministern lägger ansvaret hos någon annan och inte hos sig själv. Jag blir inte lugnad av att ministern försäkrar Bucht att hon "noga följer" utvecklingen. Det räcker inte heller med att hänvisa till att operatörerna måste bli bättre på att hantera problem med överbelastade nät. Det är också otillräckligt ansvarstagande från ministerns sida att hänvisa till att Post- och telestyrelsen "ska inom lagens ramar utforma tillståndsvillkoren och utöva tillsyn över att dessa följs". Fru talman! Ministern lyfter i svaret det nya it-politiska målet, som säger att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Men det målet är tandlöst. Det fångar inte upp aspekten att alla ska kunna ta del av moderna it-tjänster i hela landet. Ministern säger heller aldrig att rätten till en välfungerande telefoni måste säkerställas i hela landet. Fru talman! Yttäckningen för mobiltelefoni fungerar inte på ett tillfredsställande sätt i glesbygden. Det har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen. Senast i radioprogrammet Kaliber , under rubriken Goda löften - dålig täckning , från i går framgick att det så kallade NMT-nätet, som faktiskt hade en mobiltäckning på 95 procent, slutade fungera 2009. Post- och telestyrelsen skrev 2004 till och med att NMT hade en särställning i att ge glesbygden mobiltäckning och att det inte fanns fungerande alternativ. Samma år fick teleoperatören Net 1 tillståndet till NMT-nätet. De lade ned den välfungerande mobiltäckningen i glesbygden på grund av att de ansåg att den inte var lönsam. Net 1 erbjöd i stället en annan lösning som är ett mycket sämre alternativ. Glesbygdsborna blev alltså de stora förlorarna. I Kaliber beskrevs att orsaken till försämringen var att tillståndet hade fått en särskrivning av ordet mobiltelefoni till "mobil" och "telefoni". Vad värre är, detta tillstånd kan inte förändras före 2020. Vad avser ministern göra för att glesbygdsborna ska slippa vänta till 2020 för att få tillbaka möjligheten att ringa med sina mobiltelefoner på NMT-nätet? Vore det inte på sin plats att ministern tog sitt ansvar för glesbygden och gav direktiv om att omförhandla tillståndet för att säkerställa mobiltelefontäckningen för glesbygdsborna? Fru talman! I Ekot i går sade ministern att det vore att lura människor om man förstärker lagstiftningen. Det är med lag vi bygger landet. Det är ju en känd devis. Men enligt ministern är devisen ett sätt att lura människorna. Häri ligger en avgörande skillnad mellan oss och Centerpartiet. Ministern säger också i svaret att "operatörernas utbyggnad har i allt väsentligt drivits av användarnas efterfrågan och betalningsvilja". I klartext måste det ju tolkas som att glesbygden inte är en tillräckligt stor marknad. De får vackert vänta på sin tur efter att storstädernas och tätorternas efterfrågan har blivit tillgodosedd. Vidare framgår det i radioprogrammet att i de tillstånd som PTS gett till operatörerna saknas det dessutom krav på utbyggnad och täckningsgrad. Vad avser ministern att göra åt detta?

anf.50 Patrik Björck (S):

Fru talman! Tack ministern för svaret! Jag bor i Falköpings kommun, i hjärtat av det vackra Västergötland. Svea rikes vagga, säger en del. Det kan vi ju diskutera, men kanske i en annan debatt. Det är många som har satt upp sig på talarlistan och vill komma till tals i den här interpellationsdebatten. Det tror jag, fru talman, beror på att det är ett angeläget problem och att det är ett problem som inte bara finns på andra sidan Kebnekaise utan också, och det är viktigt att komma ihåg, i hjärtat av Västergötland och, skulle jag vilja säga, i hela Sverige. Ministern säger att en målsättning är att alla ska ha tillgång till mobil. Alla företag och alla medborgare ska ha tillgång till mobil. Det håller jag med om. Det är en väldigt bra målsättning. Men ska man klara av den målsättningen, fru talman, är förutsättningen att man erkänner att det finns ett problem, att många i hela landet, i hela det avlånga landet Sverige har problem med det här. I svaret säger ministern: "Tack vare det är mobiltäckningen i Sverige i dag generellt sett mycket god och långt bättre än i många andra länder." Det må vara hänt, fast det låter lite grann som när Anders Borg ska diskutera ekonomi och arbetslöshet. Då säger Anders Borg att arbetslösheten är högre i Grekland. Och det är den ju. Det är riktigt. Nu jämför vi oss inte normalt sett med Grekland utan kanske med Norge, Danmark och Tyskland när det gäller arbetslöshet. Då är den högre i Sverige. Vi som bor på landsbygden i Sverige, i hela Sverige, jämför oss alltså inte med andra länder utan vi jämför oss naturligtvis med tätbebyggda områden och städer. Vi tycker att vi har samma rätt och ska ha samma möjlighet till mobiltäckning. Sedan säger ministern att det finns områden i landet där ingen bor som saknar mobiltäckning. Det tycker jag var intressant information. Då skulle jag vilja informera ministern om att det finns områden där folk bor som saknar mobiltäckning. Det kan jag kanske tycka är ett större bekymmer. Sedan kan det faktiskt vara så att det finns områden där ingen bor, men där man arbetar, där man också skulle behöva tillgång till mobiltäckning av många skäl. I svaret säger ministern: "För kunden kan kapacitetsbrist yttra sig i att samtal inte går att koppla upp eller att samtal avbryts, och man kan då uppleva det som att täckningen har försämrats, även om det rent tekniskt inte är så." Jag kan säga att för den som får sitt samtal avbrutet upplevs det som ett problem. Jag skulle vilja påstå att det även rent tekniskt, fru talman, är ett problem när samtalet bryts. Orsaken till att samtalet bryts kan vi diskutera. Det här återkommer ministern till hela tiden, att det rent tekniskt finns en täckningsgrad, men att det rent faktiskt inte går att ringa. För oss konsumenter på landsbygden i hela det avlånga landet Sverige är det detta att det faktiskt inte går att ringa som är problemet, inte att ministern rent tekniskt anser att det finns täckning. Då kommer jag till det som är cloun i det här, fru talman. Om vi anser att alla medborgare och företag i det här landet ska ha tillgång till mobiltäckning måste vi inse problemet, erkänna problemet och ta ansvar om vi ska kunna göra någonting. Det skulle jag önska att ministern ville göra.

anf.51 Marie Nordén (S):

Fru talman! Rolandstorp, Kycklingvattnet, Väktarmon, Tuvattnet, Gullbergsmyren, Gråsjön, Sörviken, Henningskälen, Åsberget, Halåsen, Hökvattnet, Fisksjölandet, Häggåsen och Storåsen är några av de byar där telefonerna fungerar mycket sämre i dag sedan Telia klippt av kopparledningarna. Många länsbor i Jämtland är besvikna och rent ut sagt förbannade. Jag har debatterat den här frågan tidigare med ministern. Som vanligt har ministern en väldigt passiv hållning. Hon konstaterar att det mesta fungerar, i alla fall i teorin, och kommer att följa utvecklingen. De exempel som jag lyfte fram här var ca 500 enskilda fall, för det är ju så ministern vill kalla dem. De är enskilda fall som visar att det faktiskt inte fungerar som ministern hävdar att det gör. Dem vill man fortfarande inte kommentera. Totalt sett är det ungefär 10 000 enskilda fall ute i landet som har drabbats av att man i dag är hänvisad till det mobila nätet, till en täckningsgrad som faktiskt inte är på något sätt tillfredsställande. Jag träffar ständigt människor som säger att det inte går att ringa på mobilen. De kan visa på punkter på tomten eller i huset där de står med sin mobil och ska försöka få täckning. I glesbygden vet man att det är allt vanligare att du kommer att bli bortkopplad och att tekniken inte fungerar. I norra Fjällnäs i västra Härjedalen hade man i helgen varit utan telefon i fyra dagar. Där fungerade det inte ens att ringa till 112 om det hade uppstått en akut situation. Det är klart att det här inte handlar om någon nöjessituation där man inte kan surfa som vi gör när vi är i centrala delarna av landet, utan man är faktiskt i en situation där det handlar om liv och död när täckningen inte garanteras. Vi har kunnat konstatera att operatörernas täckningskartor inte stämmer. När P4 hemma har försökt syna hur täckningen fungerar och pratar med Telia erkänner de att de här täckningskartorna bara är teoretiska. De beräkningarna fungerar i bästa fall. Igen säger ministern i sitt svar, och det här har hon sagt tidigare och det har nämnts tidigare i debatten, att det handlar om områden där folk inte bor. Men det är ju det som det inte gör, ministern. Det handlar om ställen där människor bor och verkar, faktiskt inte bara semestrar utan de ska försöka bo, driva företag och leva sitt liv där. Vi vet ju att ska man få fungerande täckning är det inte så att man kan vända sig till operatörerna och säga att det här sköter ni, utan det handlar om politiska ambitioner. Det är klart att det är så att när man frångår kravet på täckning sänker man också de politiska ambitionerna. Vi vet sedan tidigare att ambitionerna är lågt ställda för ministern. Det visar den passiva hållning ministern ständigt intar i debatterna. Det är att kapitulera när man säger att marknaden ska lösa detta. Det handlar inte heller om överbelastning av nätet. Talar man med många i glesbygden har de inte en möjlighet att använda sina smartphones. Dessa är fullkomligt odugliga i de byar vi talar om. De är hänvisade till det gamla systemet; de kan inte surfa på nätet. Den överbelastningen som ministern nämnde i sitt svar existerar inte. Det är svårt att överbelasta ett nät som inte finns.

anf.52 Ingemar Nilsson (S):

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka Sven-Erik Bucht för att han väckte interpellationen. Interpellationen om mobiltelefonitäckning är viktig och bra. Jag vill också tacka statsrådet Anna-Karin Hatt för svaret. Denna interpellation är i vissa delar teknisk. Den belyser ändå det väsentliga med debatten - och det visar mängden talare på - nämligen vikten av diskussionen om bristen på tillgång till mobiltelefoni i hela landet. Frågan har, som nämnts, fått aktualitet de senaste dagarna - även om problemet inte på något sätt är nytt - genom den medieuppmärksamhet som bland annat Sveriges Radio har bidragit till. Nästan alla människor i Sverige i dag - kanske på gott och ont, inte vet jag - blir alltmer beroende av tillgång till mobiltelefoni. Det gäller både oss som privatpersoner, konsumenter, och inte minst för företagen. Det borde vara viktigt för en regering, inte minst för ett centerpartistiskt statsråd, att tillgång till mobiltelefonitäckning finns i hela landet - eller hur? Det är i dag, år 2013, närmast en förutsättning för att till exempel kunna driva ett företag att ha tillgång till mobiltelefoni och naturligtvis bredband. Jag kan inom parentes säga att jag för inte så länge sedan besökte en LRF-gård i mitt eget hemlän på gränsen mellan två kommuner där det över huvud taget inte existerar någon som helst täckning. Det är ett företag som försöker bedriva konferensverksamhet, men att nå kunderna med mobiltelefon är helt omöjligt. Det är inte ett modernt Sverige. Länsstyrelsen i mitt hemlän, det vill säga Västernorrland, som dessutom geografiskt råkar ligga mitt i Sverige, har gjort en omfattande täckningsmätning av mobiltelefonin. Sammanställningen av mätningen är ingen upplyftande läsning för invånarna i länet i Västernorrland eller företagarna i Västernorrland, och den borde inte vara det för regeringen och it- och energiministern heller. Låt mig göra en snabb sammanfattning av rapporten. Undersökningen visar i klartext på de oerhört stora skillnaderna mellan verkligheten, i det här fallet länsstyrelsens mätning, och operatörernas teoretiska täckningskartor. Det är de kartor som de visar när du ska teckna ett nytt mobilabonnemang. Fru talman! Regeringens inställning är känd, nämligen att det är marknaden som ska lösa utbyggnaden och täckningen av mobiltelefoni. Statsrådet sade i sitt svar att "operatörernas utbyggnad har i allt väsentligt drivits av användarnas efterfrågan och betalningsvilja". Om man besöker LRF-gården jag åberopade spelar det ingen roll vad man är beredd att betala - det finns ingen fungerande mobiltelefoni i alla fall. Jag kan informera statsrådet om att marknaden inte kommer att lösa den bristfälliga mobiltelefonitäckningen i landets glesbygd oavsett om vi talar om Västernorrland eller någon annanstans i landet. Marknaden i det avseendet är rationell. Den investerar där den kan tjäna pengar, eller i alla fall kan få pengar tillbaka, inte där antalet kunder är för få. Det är precis det som företrädarna för branschen har sagt i den aktuella mediediskussionen. Sanningen är den att om regeringen tycker att det är rimligt att alla ska ha tillgång till fullgod mobiltelefonitäckning i hela landet måste man via sin myndighet Post- och telestyrelsen ställa helt andra krav på operatörerna. Tycker statsrådet att det är rimligt att vi ska ha likvärdig tillgång till mobiltelefonitäckning i hela Sverige? Vad är statsrådets rekommendation till de företag jag möter i Västernorrlands glesare delar som i dag helt saknar mobiltelefonitäckning? Är statsrådet beredd att via Post- och telestyrelsen ställa tuffare krav på operatörerna?

anf.53 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Statsrådet lyfte tidigt upp i sitt anförande Sveriges nya it-politiska mål, som riksdagen fastslog 2011: "Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Ett delmål är att Sverige ska ha bredband i världsklass." Det är ett fint och viktigt mål, men det förutsätter att vi politiker vågar satsa och ställa krav. Verkligheten i dag är en helt annan. Det är långt ifrån endast i fjäll- och vildmark telefonen är tyst. Såväl i staden som på landsbygden är bristande mobiltäckning ett problem. Det har de tidigare talarna visat i debatten. Det är inte bara i Norrbotten och delar av Norrland som problemet finns, utan över hela landet i både storstad och glesbygd är den bristande täckningen ett återkommande problem. När jag lyssnar på statsrådet blir jag ytterst fundersam inför om regeringen ser verkligheten i dag i Sverige. Sedan 2010 när Telia inledde teknikskiftet har mängder av medborgare brutalt skurits av från omvärlden. Vi kan diskutera täckningskartor fram och tillbaka, men problemet är att teori och verklighet skiljer sig åt. Tycker statsrådet att marknaden själv tar ansvaret och säkerställer att vi når våra mål om mobiltäckning över hela landet? Ser statsrådet ett behov av att ställa krav? Varför gör statsrådet inte det?

anf.54 Göran Lindell (C):

Herr talman! Denna interpellationsdebatt gör verkligen skäl för benämningen god tajmning, med tanke på den mediediskussion som pågår i samma frågor. Låt mig först som sist slå fast att det för mig som centerpartist är ett viktigt mål att vi alla ska kunna använda mobiltelefoni, och datatrafik också för den delen, och kunna använda den så tillförlitligt som möjligt. Apropå diskussionen om arbetsmiljö och säkerhetsfrågor i jord- och skogsbruk som bland annat medierna lyfter upp kan jag säga att jag själv vet hur det känns att ligga fastklämd under ett träd och konstatera att mobiltäckningen inte fungerar och fundera på om tiden räcker till att komma loss innan det är för sent. Jag vet hur det känns in på bara skinnet. Därför är det viktigt, av olika skäl, att vi har bra förutsättningar i hela landet. Men det är också viktigt bland annat som ett sätt att skapa det vi brukar sammanfatta som det hållbara och mer resurssnåla samhället. Om vi då funderar lite på hur det ser ut och kommentarerna i debatten hittills måste jag säga att det finns anledning att påminna om, mot bakgrund av vad som sades i ett tidigare skede i debatten, att det var 2003 under den socialdemokratiska regeringen som lagen stiftades och vi tog beslut om att det är marknadens företag och marknadskrafterna som bygger ut mobiltelefoni och att regeringen tecknar avtal om hur de frekvenser vi har till förfogande ska upplåtas åt olika operatörer ute på marknaden. Det är ett arbete som har fortgått i regeringen på ett, som jag uppfattar det, både effektivt och intensivt sätt. Vi har, såvitt jag känner till, fler frekvenser och större bandbredd ute än de flesta andra länder har just för att möjliggöra denna utveckling av mobiltelefonin. När det gäller bredband, som också har lyfts fram här även om det inte var interpellationens innehåll, har regeringen vid det här laget anslagit mer än 1 miljard kronor för att möjliggöra utbyggnad av framför allt fiber och även här och var trådbunden snabb datatrafik där, som vi brukar uttrycka det enkelt, marknadens krafter inte räcker till. Om man tittar på de avtal som tidigare tecknades, till exempel om 3G-bandet som har nämnts här, är Post- och telestyrelsen den myndighet som har att teckna avtalen. Det har framställts som att den politiska signalen skulle vara att det är mindre viktigt framöver att ta hänsyn till täckning över hela landet eller trafik för oss alla som bor utanför de stora tätorterna. Man kan gå in på hemsidan, pts.se, och få en bra beskrivning av varför man i de nya avtalen har gjort förändringar på de frekvenser - nu blir det tekniskt - med lite längre våglängder där yttäckning är en viktig faktor. Där finns, tvärtemot vad som framgår i interpellationen, krav på yttäckning, och det är där det är befogat att ha det. I övriga frekvensområden där den så kallade 4G-trafiken utnyttjas är situationen sådan att det är andra faktorer som är viktigare att trycka på än yttäckning, just för att ge oss alla bättre service och möjlighet att utnyttja mobiltelefoni och data oavsett var i landet vi befinner oss.

anf.55 Maria Stenberg (S):

Herr talman! Tack, Sven-Erik Bucht, för att du har väckt denna viktiga fråga! Jag tror att statsrådet Anna-Karin Hatt nu är nummer två av ansvariga statsråd som Centerpartiet utser för just mobiltelefonitäckningen som ska stå i den här kammaren och svara på varför det fungerar så dåligt. Hon är dessutom Centerpartiets andra statsråd på området som står i kammaren och säger att det inte finns några större behov av att ställa högre krav på operatörerna när det gäller täckningskraven, framför allt för människor boende i glesbygd. Jag måste säga att det är mycket trist. Före den här interpellationsdebatten hade jag en interpellationsdebatt med statsrådet Peter Norman som handlade om samhällsservicen i glesbygden. Min hemkommun är ungefär lika stor som Skåne och Blekinge, alltså en enormt stor yta, och tyvärr är det många människor som nästan dagligen klagar på att det inte fungerar att ringa med mobiltelefonen. Det är skillnad på att kunna ringa ett samtal med sin mobiltelefon och kunna surfa på nätet - det är två olika saker. I interpellationsdebatten med statsrådet Peter Norman konstaterade både han och jag att kommunikationer är livsviktiga, framför allt för människor som bor i glesbygden. Då kan man fundera över varför det är mer eller mindre livsviktigt för oss som bor i glesbygden. Jo, därför att om man kapar kommunikationerna för oss har vi väldigt långt till nästa samhälle eller till nästa fläck där man möjligtvis kan ringa med sin mobiltelefon. Därför blir det extra känsligt. Det kanske är få människor från ministerns synpunkt som inte kan ringa med telefonen, men vad vi kan se är att vittnesmålen om att det fungerar sämre och sämre blir fler. Jag tror, som sagt, att jag har debatterat den här frågan i ett antal år nu. När jag läser statsrådets svar fascineras jag, för jag tänker att i denna upplysningens tid och när utvecklingen går framåt borde väl den nya tekniken ändå möjliggöra att man kan ringa med sin telefon på ett bättre sätt. Men när jag läser svaret ser jag att ministern konstaterar: Nej, men tyvärr - de nya telefonerna, de nya smartphones, har inte så bra antenn vilket innebär att de inte går så bra att ringa med. Det känns lite andefattigt när man konstaterar att en ny teknik inte uppfyller kraven, vilket innebär att ett antal människor ytterligare upplever problematik med sin mobiltelefoni, alltså att prata i sin telefon. Jag måste också konstatera en sak, eftersom jag har haft den här debatten om just mobiltelefonitäckningen i glesbygden med den förra ministern. Det känns lite problematiskt att de centerpartistiska statsråden tycks ha en beröringsskräck när det gäller att ställa krav på operatörerna att nå ut till människor som bor i glesbygd. Man konstaterar att marknaden ska sköta det och man har ny teknik, och i nästa sekund säger man att det inte fungerar så bra. För varje gång jag står här i kammaren och debatterar detta blir vittnesmålen fler och fler, och människor upplever fler och fler problem. Och nu var vittnesmålet från Marie Nordén att vissa människor upplever att man nu inte ens kan ringa nödnumret 112. Då känns det så här: Hur länge kan statsrådet hävda att man inte ska ställa krav på de operatörer som har fått köpa dessa tillstånd att de ska tillhandahålla mobiltelefoni?

anf.56 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Herr talman! Att se till att vi får allt bättre mobila kommunikationer i hela landet är viktigt för mig, viktigt för Centerpartiet och viktigt för hela alliansregeringen. Samtidigt som vi jämfört med många andra länder kan se att vi har relativt sett bra täckning märker vi nu att det finns brister som gör att människor ibland har problem att använda dem. I många tätorter är näten överbelastade. I vissa glesa delar av landet saknas fortfarande täckning. Det är just därför som regeringen gör mycket för att skynda på utbyggnaden. Sedan Alliansen tillträdde 2006 har vi frigjort mest utrymme i hela Europa för att bygga ut den mobila telefonin. Det arbetet kommer vi självfallet att fortsätta med. I det ingår att vi har fasat ut de analoga tv-sändningarna och öppnat ett utrymme där man nu börjar bygga bredband på landsbygden, det så kallade 800-bandet. Det kommer att kunna täcka stora ytor också i glesbygden på ett väldigt bra sätt. Det kommer att leda till att täckningen på landsbygden blir bättre samtidigt som mottagningsförmågan inomhus går upp. Samtidigt som vi gör detta ställer vi ut en garanti om att alla de människor som saknar möjlighet att få grundläggande bredband i dag ska ha rätt att få det. 300 miljoner satsas nu på att ge dem grundläggande bredband, ett bredband som man också kan ringa med. Dessutom har regeringen och PTS gjort det möjligt för operatörerna att gå över till en modernare och effektivare sändningsteknik, 4G. Det är en teknik som kommer att kunna hantera mycket mer data och mycket mer rösttrafik än de gamla teknikerna GSM och 3G gör. När nu 4G byggs ut - det byggs ut väldigt snabbt både i städerna och på landsbygden - kommer 3G-nätet att bli mindre överbelastat och bli lättare att använda. Dessutom har regeringen i flera olika steg tagit initiativ till att stärka den enskilde konsumenten på mobilmarknaden. Man ska kunna få tydlig information om vad som ingår i ett abonnemang. Är man missnöjd med sin operatör, kanske därför att operatören har visat upp en glädjetäckningskarta, ska man ha lättare att snabbt byta operatör. Just nu jobbar PTS hårt med att få fram tydligare information om vilken mottagningskapacitet de smarta telefoner som många vill använda har, så att man som konsument kan välja att köpa en telefon som har en bra antenn som fungerar där man verkligen bor. Vid sidan av allt det här måste också operatörerna göra mer. Mest av allt måste operatörerna börja beskriva verkligheten som den verkligen ser ut. De täckningskartor som man visar upp när abonnenterna tecknar sina abonnemang måste börja stämma med verkligheten. Alltför många har valt en operatör baserat på de täckningskartor som operatören visat upp, och så har det visat sig att abonnemanget inte funkar där man rör sig trots att man har blivit lovad det. Låt mig vara jättetydlig med detta: Det måste vara slut med de förskönande täckningskartorna! Om kartan inte stämmer med verkligheten måste kartan ritas om. Har man lovat täckning på en viss plats och näten blir överbelastade för att för många börjar använda dem måste operatörerna bygga ut och öka nätkapaciteten. En täckningskarta som inte stämmer är falsk marknadsföring, och konsumenterna har rätt att få den tjänst som de har betalat för.

anf.57 Sven-Erik Bucht (S):

Herr talman! Återigen talar statsrådet om bredband. Jag vill påminna statsrådet om att interpellationen handlar om mobiltelefonitäckning. 4G kan inte leverera mobiltelefoni. Det är ett system för bredband. Faktum kvarstår att 800-bandet inte har något krav på mobiltelefoni. Däremot har det krav på mobilt bredband, men det är en helt annan sak. Det är likadant med 900-bandet. Det är synnerligen svaga skrivningar om hur det ska täcka. Därtill har ett flertal parter, bland annat Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som vi har hört om här i dag, tittat på täckning, liksom Sveriges Radios program Kaliber . De visar på att kartorna inte stämmer. Statsrådet vill väldigt ofta prata om att det finns en informationsproblematik. Jag vill påminna statsrådet om att information inte hjälper om det inte finns täckning, och täckningen på en karta hjälper inte om det inte går att ringa. Herr talman! Ministern ursäktar telebolagen med att mobilnäten är överbelastade etcetera. Det finner jag synnerligen anmärkningsvärt. Om täckningskartan visar täckning borde det ju faktiskt gå att ringa. Om näten är överbelastade och därför får minskad täckning borde de byggas ut, eller så borde täckningskartan ändras, så att den reflekterar verkligheten. Mobiloperatörerna kanske anger dessa ursäkter, men jag är övertygad om att svenska telekomingenjörer och svenska telebolag klarar den uppgiften. Varför ska då ministern ta operatörerna i försvar? Företräder ministern operatörerna eller medborgarna? Sedan vill jag säga några ord om 450-bandet. Jo, lagen kom 2003 under den socialdemokratiska regeringen, och avtalet om 450-bandet tecknades 2004 när det var socialdemokratisk regering. Då slogs det fast att man hade en mobil telefoni täckning. År 2009 stängde operatören ned 450-nätet. Vad gjorde då regeringen? Reagerade man på det? Regeringen har ett ansvar här. De krav som PTS ställde och den konsekvensutredning som de gjorde förklarade övertydligt att syftet med 450-nätet var att erbjuda mobiltelefonitäckning längst ut i Sveriges glesbygd. Situationen blir lite absurd när varken myndigheten eller ansvarig minister förstår att det bryter mot tillståndsvillkoren. Det finns ingen ursäkt att inte erbjuda mobiltelefoni på 450-nätet. Jag ska visa ministern att det faktiskt finns 450-telefoner. I sitt svar säger ministern att de inte finns. Här är en! Här är en till! Här är en tredje! De finns, och det finns faktiskt smarta 450-telefoner. 450-nätet används i ungefär 50 länder. Det går att ringa med 450-nätet. Det finns telefoner, men statsrådet, som är ansvarigt, ställer inte krav på att operatören ska hålla nätet tillgängligt för svenska folket och svensk landsbygd.

anf.58 Siv Holma (V):

Herr talman! Jag vill instämma i Sven-Erik Buchts kritik när han talade om 450-nätet. Infrastrukturministern talar om vikten av att bygga ut så att glesbygdsborna ska få bredband, men ministern säger ingenting om vad hon ska göra åt dem som har förlorat mobiltäckningen efter att en operatör lagt ned den. Då handlar det inte om att byta operatör, utan det är infrastrukturen som inte är till fyllest på grund av att Post- och telestyrelsen inte har haft det kravet med när man lade ut tillståndsavtalet. Därför är det viktigt att ministern ställer sådana krav på Post- och telestyrelsen. Då frågar jag och vill ha svar: Avser ministern att ge Post- och telestyrelsen tydligare krav på att tillstånden ska innehålla exempelvis att täckningsgraden för mobiltelefoni inte ska försämras utan förbättras i glesbygden? Vill ministern säkerställa glesbygdsbornas krav på att kunna använda mobiltelefon i minst samma utsträckning som före 2009? Detta är oerhört viktigt att ta fasta på. Här har man försämrat genom att operatörernas krav har varit högre än medborgarnas krav. Det är det feltänk som ministern har.

anf.59 Patrik Björck (S):

Herr talman! Den här debatten har kommit att handla väldigt mycket om att förtroendet för it-ministern är lågt när det gäller att ta de här problemen på allvar. Det är de här svaren vi får, som andas att it-ministern inte vill se problemen. Det är det som gör oss lite upprörda. Det här svaret är fullt av att det är bra mobiltäckning i Sverige. Ministern var i sitt andra anförande här, herr talman, inne på att det är mycket sämre i andra länder och så vidare. Det är en förskönande beskrivning, och det är det vi upplever som väldigt bekymmersamt och allvarligt. Det behövs ett uppvaknande från it-ministern när det gäller hur det faktiskt ser ut på svensk landsbygd i hela Sverige, från norr till söder. It-ministern, herr talman, var inne på att operatören hade förskönande täckningskartor. Det är riktigt. Då sade it-ministern att det måste var slut på det. Jag skulle vilja vädja om att det ska vara slut på de förskönande svaren från it-ministern. Jag skulle vilja vädja till ministern att erkänna problemen och att ta ansvar för problemen. Därefter kan vi se fram emot en lösning värd namnet för oss som bor på landsbygden i Sverige.

anf.60 Marie Nordén (S):

Herr talman! Riksdagen har slagit fast att förutsättningen för att man ska kunna tillgodogöra sig alla tjänster och digitala möjligheter är att det finns väl fungerande it- och telefonlösningar i hela landet. Så är det inte i dag. Det finns en mängd vita fläckar med dålig mobiltäckning över hela landet. Det är otroligt frustrerande för människor som bor och rör sig i områden som inte råkat vara tillräckligt lönsamma för marknaden. Så kan vi inte ha det. Det har vi socialdemokrater hävdat länge. Jag har haft flera debatter här i kammaren både tidigare och med minister Hatt. Det är också frustrerande att om och om igen få höra att den verklighet som man beskriver, som man möter och som många tvingas leva i inte stämmer och att det visst finns täckning. 99,9 av täckningskartorna är uppfyllda. Ja, det är täckningskartor som bara visar sig finnas på papperet och som kanske i de bästa av världar skulle stämma. Det fick vi ledamöter erfara i förra upphandlingen av vår dåvarande mobilleverantör. Täckningen ute i landet skulle vara fullt utbyggd när upphandlingen gjordes men fanns endast längs de större vägarna. Riksdagen är inte den enda kund som har känt sig lurad. Men långt ifrån alla kunder är så resursstarka som riksdagen är, som kunde ställa krav på leverantören och köpa kompletteringar. Målsättningen måste vara att alla, även de som bor på landet och i glesbygd, ska ha samma möjligheter att använda sin mobil och den nya tekniken. Och PTS måste ställa hårdare krav på leverantörerna eller operatörerna så att de lever upp till de löften som de säger sig kunna leva upp till. Vi socialdemokrater har ställt krav på mål för mobiltäckningen. Det är frustrerande att ministern inte anser att mobilnätet måste byggas ut och förbättras. Det är häpnadsväckande. Att följa utvecklingen och nöja sig med det duger inte, minister Hatt.

anf.61 Ingemar Nilsson (S):

Herr talman! Jag kan väl dela en kritik som framförs när man lyssnar på statsrådet. Det gäller de delar som handlar om att man slår sig för bröstet och säger att Sverige befinner sig i världsklass. Det kan kännas lätt ironiskt när man har läst den utredning som jag tidigare berörde och som jag gärna överlämnar till statsrådet för läsning. Den handlar om den täckningsmätning som länsstyrelsen i Västernorrland har gjort och som visar på att det minsann inte är någon världsklass, åtminstone inte i Västernorrland. Men det ligger mitt i landet. Man skulle kunna travestera slutet av statsrådets svar genom att säga: Sammanfattningsvis har delar av Sverige god täckning för mobiltelefoni. Det är väl så det i verkligheten förhåller sig. Jag hälsar dock med tillfredsställelse det som statsrådet säger om att det måste bli slut på att göra förskönande kartor och att det är en konsumentfråga. Det är jättebra. Jag hoppas verkligen att statsrådet kan leverera därvidlag. Man kan säga att det ur ett kundperspektiv ska bli lättare att byta operatör. Men om jag återigen läser den här täckningsmätningen från länsstyrelsen undrar jag: Vem ska man byta till? Det finns ingen operatör som kan leverera täckning för mobiltelefoni i de delarna. Och i samtliga av de sju kommuner vi har i Västernorrland finns det åtskilliga stråk där det absolut inte finns någon täckning för mobiltelefoni. Då blir det lite väl magstarkt att slå sig för bröstet och säga att vi har en mobiltelefonitäckning i världsklass.

anf.62 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Herr talman! I går lyssnade jag på Sveriges Radio och hörde statsrådet säga att hon förstår människors oro för att inte kunna nå till exempel ambulans eller brandvärn. Det är bra att statsrådet förstår människors oro, men jag är mer intresserad av vad statsrådet avser att göra. Statsrådet är i samma intervju väldigt tydlig med att ansvaret för mobiltäckningen ligger på teleoperatörerna. Tror statsrådet själv att marknaden tar det fulla ansvaret för en bristande mobiltäckning? Hela Sverige ska leva, sägs det. Men om man bor i en del av landet, i ett område, där marknaden inte ser det som lönsamt att säkra täckningen eller tillförlitliga telefonförbindelser finns det tydligen inget att hämta hos det parti i regeringen som säger sig stå upp för landsbygden. Då är det bara att förlita sig på marknadskrafterna, att de tar ansvaret. Jag tror att många med mig anser att regeringen borde ha det ansvaret. Linjen att det inte är ett större problem med mobiltäckning, och om det är ett problem kommer marknadskrafterna själva att lösa det, håller inte. Jag tycker att det skulle vara intressant att i de avslutande svaren från statsrådet höra om statsrådet tycker att det är tillräckligt att Post- och telestyrelsen inte längre ställer några krav på utbyggnad eller förbättringar av nätet. Jag uppfattade möjligen en liten förskjutning i statsrådets senaste inlägg. I sådana fall är det väldigt välkommet och bra för den fortsatta utvecklingen.

anf.63 Göran Lindell (C):

Herr talman! Jag vill börja med att säga: Vi i Centerpartiet är inte alls främmande för att vi politiskt behöver ta fortsatta beslut när det gäller att stödja områden dit, som vi brukar säga, inte marknaden når. Jag är precis som flera av er, till exempel Sven-Erik Bucht, besviken över att inte 450-avtalet har givit det vi förväntade oss av mobiltelefoni i svårtäckta områden. Låt oss fortsätta att ställa krav och i dialog med myndigheter och bransch underlätta fortsatt utbyggnad. På så sätt tror jag att vi i praktiken når bästa lösningen för kunden var i landet den än befinner sig. Men sedan har vi i stället hamnat i en teknisk diskussion om avtal och annat som jag i och för sig inte känner är speciellt förmånlig eller gynnsam eller meningsfull. Men eftersom det här 900-megahertzbandet, som vi har det så kallade GSM-nätet på, nämns vill jag ändå läsa från Post- och telestyrelsens sida angående det här nya avtalet. Där står att tillståndshavaren ska bibehålla den procentuella yttäckning per län för mobil telefonitjänst som för närvarande upprätthålls till och med 2015. Kraven gäller till dess men kan komma att förlängas med hänsyn till intresset av att bibehålla nationell täckning. Sedan finns det en mer utvecklande text som jag inte har tid och anledning att trötta er med, men där beskriver man bakgrunden. Mot bakgrund av GSM-nätets betydelse ska den även fortsättningsvis förenas med villkor om täckning. Längre fram står det att den faktiska täckningen är betydligt större än vad tidigare avtal har sagt. Och samtliga tillståndshavare ska bibehålla den yttäckning som upprätthålls i dag. Sedan framkommer det att det är möjligt att uppfylla detta täckningskrav även med hjälp av 1 800- respektive 2,1-bandet därför att det av olika skäl kan vara en enklare lösning, en bättre fungerande lösning. Jag har svårt att hänga med i sakbeskrivningarna från Sven-Erik Bucht när det gäller det här nätet. Det måste jag säga.

anf.64 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Herr talman! Ibland får man nästan känslan att det finns förskrivna inlägg som hålls alldeles oavsett vad jag säger i debatten. Låt mig upprepa en gång till att hela Sverige ska ha tillgång till bra mobiltelefoni. Operatörerna har ett mycket stort ansvar för att fixa det. Operatörernas förskönade täckningkartor måste få ett slut. Om kartan inte stämmer med verkligheten måste kartan ritas om. Har man lovat att det ska finnas täckning är man skyldig att fixa det. De måste bygga ut sina nät och se till att kapaciteten i dem räcker till när allt fler vill använda dem alltmer. Vi behöver allt bättre mobilnät som täcker allt fler och klarar alltmer. Sedan säger Sven-Erik Bucht och ytterligare någon i debatten att det inte finns några yttäckningskrav i de licenser som operatörerna har att leva upp till. Men det är inte sant. I de band där det är lämpligt att ställa krav på yttäckning gör vi också det. I 450-bandet är operatören skyldig att tillhandahålla 80-procentig yttäckning men lever i praktiken upp till 90-procentig yttäckning i alla län. I 800-bandet har vi visserligen inte krav på yttäckning, men vi kräver att en av operatörerna förser alla som saknar tillgång till grundläggande bredband med det. 300 miljoner kronor öronmärks för att se till att vi blir av med de sista vita fläckarna när det gäller grundläggande bredband. När det gäller 900-bandet, det som används för GSM, har PTS skärpt täckningskravet kraftigt 2009 när man förlängde licenserna. Då bestämde man att operatörerna är tvungna att bibehålla den täckning som man har uppnått. I praktiken innebär det att täckningskravet ökade från ett mycket svagare täckningskrav som fanns tidigare till 90 procents täckning av landets yta. I 1 800-megahertzbandet och 2,1-gigahertzbandet finns det inte yttäckningskrav. Men det beror på att vi i dessa band behöver ge utrymme för att utveckla den nya tekniken och ge utrymme för operatören att bygga ut 4G som kommer att svälja mycket mer data och så vidare och som kommer att avlasta 3G-nätet så att det funkar allt bättre. När oppositionen påstår att det inte finns yttäckningskrav har det därför ingenting med sanningen att göra. Det finns yttäckningskrav i de band där det är relevant. Men i de band där vi måste driva teknikutvecklingen framåt därför att människor vill använda smartare telefoner måste vi också lämna utrymme för det. Vi ska ha bra mobiltelefoni i hela Sverige. Vi ska se till att vi har bra bredband i hela Sverige. Det är också därför som regeringen ser till att satsa på det. Vi fyller på med en hel bredbandsmiljard för att dra bredband på landsbygden. Vi kopplar bort det analoga tv-nätet för att vi ska kunna öronmärka det för att bygga mobilt bredband på landsbygden. Vi öronmärker 300 miljoner för att koppla upp de vita fläckarna. Att påstå att regeringen är passiv när det gäller mobiltelefoni, bredband och telefoni är att dra väl mycket på sanningen.

anf.65 Sven-Erik Bucht (S):

Herr talman! Jag lyssnade verkligen på statsrådets inlägg. Det sägs att det i 450-bandet är yttäckningskrav på 80 procent men att det nu är 90 procents täckning. Det är 90 procents täckning när det gäller bredband. Jag talar om mobil telefoni. Jag vet, statsrådet, att detta är komplicerat. Men bredbandstelefoni och mobiltelefoni är två helt olika saker. Bredbandstelefoni är egentligen fast telefoni med ett modem. Mobiltelefoni på 450-bandet släcktes 2009 under din regerings tid. Ni har inte gjort någonting åt det. Täckningskravet på 800-bandet gäller bredbandstäckning för fast telefoni. Det är inte krav på mobiltelefonitäckning på det. Herr talman! Sanningen är att stora delar av vår landsbygd har förlorat möjligheten till mobiltelefoni. Sanningen är att mobiltelefoni fungerar allt sämre på många platser. Sanningen är också att regeringen inte har klarat av den uppgift som den har fått av riksdagen. Sanningen är att människor ute i landet känner oro när de inte längre kan ringa med mobiltelefon. Det är sanningen. Statsrådet, det är tid för ansvar, som regeringschefen sade 22 eller 23 gånger i sin regeringsförklaring. Jag hoppas att denna tid för ansvar också gäller alliansregeringen. Eller gäller det alla andra i landet men inte alliansregeringen? Anser statsrådet att det nedsläckta 450-nätet, trots att det är avtalat, ska få fortsätta? Är statsrådet beredd att ge direktiv så att man följer det avtal som tecknades när det var en socialdemokratisk regering? Och kom inte och beskyll socialdemokrater för någonting. Ni har regerat i snart sju år.

anf.66 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Herr talman! 450-bandet är inte nedsläckt. 10 500 människor i detta land använder det. Det är deras möjlighet att få tillgång till mobil telefoni. Om man påstår att mobiltelefoni är en sak och att mobilt bredband är en helt annan sak får man nog uppdatera sig lite grann och hänga med i utvecklingen. Det är viktigt med mobiltelefoni, och det är viktigt mobilt bredband. Allt fler väljer också att ringa med det mobila bredbandet. Men vi ska inte blanda bort korten. Det är ingen slump att alliansregeringen sedan vi tillträdde har prioriterat att gå igenom hur vi använder utrymmet i etern för att frigöra mest utrymme i hela Europa för att vi ska bygga ut den mobila telefonin. Jag tänker fortsätta med det. Vi ser nämligen nu hur svenskarna exponentiellt vill använda denna teknik alltmer. Vi förväntar oss att den ska funka när vi är hemma, och vi förväntar oss att den ska funka när vi är på jobbet eller när vi är på resande fot. Självklart ska den göra det. Det är just därför som det är viktigt att vi ser till att det finns utrymme att göra det och ställer täckningskrav när det är befogat att göra det och att ge utrymme för att utveckla den nya tekniken när det går att göra det och att vi ser till att skjuta till resurser så att vi kan bygga ut de moderna teknikerna i de delar av landet när det offentliga måste vara med och göra det. För mig, för Centerpartiet och för hela alliansregeringen är det otroligt viktigt att det finns tillgång till bra bredband, till bra mobila kommunikationer och till bra telefoni i hela landet.